Lagar & Förordningar

Lagar & Förordningar är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO - gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.

21.5.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/11


Överklagande ingett den 25 februari 2011 av E.ON Energie AG av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 15 december 2010 i mål T-141/08, E.ON Energie AG mot kommissionen

(Mål C-89/11 P)

2011/C 152/20

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: E.ON Energie AG (ombud: A. Röhling, F. Dietrich och R. Pfromm, Rechtsanwälte)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

upphäva den överklagade domen och ogiltigförklara motpartens beslut K(2008) 377 slutlig av den 30 januari 2008 i ärende KOMP/B-1/39.326,

i andra hand upphäva den överklagade domen och ogiltigförklara ovannämnda beslut i den del som a) klaganden ålades böter, b) klaganden förpliktades att ersätta rättegångskostnaderna, och bifalla de yrkanden som klaganden anfört i första instans,

i tredje hand upphäva tribunalens dom och återförvisa målet till denna domstol,

förplikta motparten att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Överklagandet avser den överklagade domen från tribunalen. Klaganden yrkar att domstolen ska upphäva den överklagade domen och ogiltigförklara motpartens beslut K(2008) 377 slutlig av den 30 januari 2008 i ärende KOMP/B-1/39.326. Genom den överklagade domen fastställde förstainstansrätten beslutet genom vilket motparten påförde klaganden böter då klaganden brutit en försegling som kommissionen anbringat med stöd av artikel 20.2 d i förordning [EG] nr 1/2003 och då klaganden åtminstone handlat vårdslöst i strid med artikel 23.1 e i nämnda förordning. Klaganden åberopar sex grunder till stöd för sitt överklagande:

1.

Klaganden gör för det första gällande att tribunalen gjorde en felaktig bedömning när den fattade beslut om fördelning av bevisbördan. Därigenom åsidosattes principen om oskuldspresumtion och principen in dubio pro reo. Tribunalen gjorde närmare bestämt fel när den fastslog att den bevisning som bestod i en försegling vars maximala hållbarhetstid hade överskridits (vilket var ostridigt) inte var ”tillräckligt exakt” för att det skulle kunna fastslås att de påstådda överträdelserna har ägt rum.

2.

Klaganden gör för det andra gällande att tribunalen inte iakttagit den motiveringsskyldighet som åligger den, på grund av felaktig rättstillämpning. Genom att tribunalen tillämpade omvänd bevisbörda missuppfattade den kriteriet om ”ifrågasättande” av förseglingens bevisvärde som den själv inledningsvis framhållit. Därefter angav den inom ramen för den rättsliga bedömningen att det förelåg ett direkt ”orsakssamband” mellan den omständigheten att hållbarhetstiden hade överskridits och förekomsten av en positiv felreaktion.

3.

Klaganden gör för det tredje gällande att tribunalen har missuppfattat bevisningen och som en följd därav gjort en logisk felbedömning, åsidosatt den allmänna rättsstatsprincipen och åsidosatt motiveringsskyldigheten. Klaganden gör härvid särskilt gällande att tribunalen tillskrev protokollet om förseglingen sådan vikt som inte var befogad när den angav att det utgjorde tillräckligt bevis för att förseglingen anbringades i vederbörlig ordning.

4.

Klaganden gör för det fjärde gällande bristfällig motivering i ytterligare ett avseende som hade ett samband med en logisk felbedömning. Mot bakgrund av att övriga förseglingar som anbringats i de aktuella lokalerna hade hållit drog tribunalen den ologiska slutsatsen att även den omtvistade förseglingen måste hålla.

5.

Klaganden gör för det femte gällande att tribunalen har åsidosatt de bevisregler som den har att iaktta, att den har gjort en logisk felbedömning och att den har åsidosatt principen in dubio pro reo. Enligt klaganden fastslog tribunalen bland annat att klaganden inte kunde vinna framgång med sitt argument avseende VOID-meddelandena på dörrkarmen och att det saknade betydelse och underlät i strid med tillämpliga bevisregler att besluta om åtgärder för bevisupptagning.

6.

Klaganden gör för det sjätte gällande att tribunalen åsidosatte tillämpliga bevisregler och den grundläggande proportionalitetsprincipen i dess egenskap av rättsstatsprincip när den fastställde bötesbeloppet. Enligt klaganden underlät tribunalen att beakta den förmildrande omständigheten att motparten i förfarandet för överklagande själv hade orsakat den situation som förelåg på inspektionsdagen och som i efterhand var omöjlig att klargöra. Dessutom anser klaganden, vad beträffar omfattningen av inverkan på det skyddade intresset, att tribunalen underlät att besluta om åtgärder för bevisupptagning beträffande öppnandet av dörren, vilket är en viktig fråga för bedömningen av hur allvarlig överträdelsen var och således för fastställelsen av bötesbeloppet.