Innehåll

Lagar & Förordningar

Lagar & Förordningar är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO - gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.

Lag (1974:371) om rättegången i arbetstvister

Arbetstvistlagen

Utfärdad den 31 maj 1974

Omtryckt i SFS 1977:530

Lagens tillämpningsområde

1 §

Denna lag äger tillämpning på rättegången i tvister om kollektivavtal och andra tvister rörande förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare (arbetstvister).

Gemensamt med arbetstvist får handläggas även annan tvist mellan samma eller olika parter, om rätten med hänsyn till utredningen och övriga omständigheter finner sådan handläggning lämplig. När skäl därtill föreligger, kan rätten åter särskilja målen.

Rättsfall:

Fråga om svensk domsrätt AD 1981:24, 1983:121, 1995:120, 1997:27 – Arbetstvist? AD 1977:23, 1981:64, H 1986:388, AD 1986:8, 1989:10 (ang. handbollsspelare), 66 (samboförhållande), 2003:113 – Ang. ersättning för uppfinning AD 1982:90 – Fråga huruvida tvist om skadestånd på grund av konkurrensklausul var att anse som arbetstvist H 1984:68 – Ej arbetstvist när käranden gör gällande uppdragsavtal, oavsett att svaranden gör invändning om anställning AD 1984:147 – När TR handlagt arbetstvist gemensamt med annan tvist har besvär över beslut ang. kvarstad i den andra tvisten av arbetsdomstolen överlämnats till HovR:n AD 1988:2 – Beslut under rättegången skulle överklagas till arbetsdomstolen fastän det var hänförligt till den andra tvisten; samma rättegångsform AD 1996:150 – Av tredje man förd skadeståndstalan mot arbetstagarorganisation pga. otillbörligt handlande i samband med stridsåtgärd mot arbetsgivarparten utgjorde ej arbetstvist H 1999:745 – Marockanska staten ansågs åtnjuta immunitet betr. talan av arbetstagare om skadestånd pga. avskedande AD 2006:47 – Tvist mellan Statens pensionsverk och tidigare statsanställd ang. återbetalning av utbetald sjukpension enl. kollektivavtal ansågs som arbetstvist AD 2007:80 – Fråga om tvist ang. konkurrensbegränsningsklausul, som intagits i konsultavtal i samband med avtal om upphörande av anställning, utgjorde arbetstvist H 2008:429 – Arbetstvist? AD 2009:14, 2010:29, 2013:45 – Fråga om tvist rörde en revisor i egenskap av tidigare delägare i ett revisionsbolag eller i egenskap av tidigare arbetstagare i revisionsbolaget AD 2012:85 – Arbetsdomstolen ansågs ej behörig att pröva tvist mellan arbetstagare och bolagsman i handelsbolag AD 2014:15, – Arbetstagarorganisations skadeståndstalan mot Sudans ambassad i Sverige för brott mot medbestämmandelagen i samband med uppsägning av ambassadens receptionist avvisades då sedvanerätten om statsimmunitet ansågs utgöra hinder för arbetstagarorganisationens talan AD 2020:43.

2 §

Denna lag tillämpas inte på

  1. mål som enligt lag får upptas endast av en viss tingsrätt eller som ska handläggas av en tingsrätt i en annan sammansättning än som anges i rättegångsbalken,

  2. mål som ska handläggas av tingsrätt med tillämpning av konkurslagen (1987:672) eller lagen (2022:964) om företagsrekonstruktion,

  3. mål om skadestånd i anledning av brott, om talan förs i samband med åtal för brottet,

  4. mål om ersättning för yrkesskada, när tvisten inte rör kollektivavtals rätta innebörd,

  5. mål som avses i 1 kap. 4 § 1 och 3 lagen (2016:188) om patent- och marknadsdomstolar, och

  6. mål som avses i artikel 81 i rådets förordning (EG) nr 6/2002 om gemenskapsformgivning och artikel 124 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 om EU-varumärken.

Lagen ska inte tillämpas på mål som rör arbetstagare som avses i 1 § lagen (1994:260) om offentlig anställning, när tvisten gäller

  1. fråga som rör anställning av arbetstagare utan att enbart avse tvist om kollektivavtal,

  2. tjänstgöringsskyldighet för ordinarie domare enligt lagen (1994:261) om fullmaktsanställning.

Lagen ska inte heller tillämpas på andra mål som rör arbetstagare hos arbetsgivare med offentlig ställning, när tvisten gäller en fråga som är reglerad i lag eller annan författning och det i samma författning föreskrivs att beslut i frågan får överklagas till regeringen, en förvaltningsdomstol eller en förvaltningsmyndighet.

Hänvisad författning:

Jfr Lag (1987:439) om inskränkning i rätten att överklaga, inf. efter lagen 1994:261 inf. efter denna lag.

Rättsfall:

Ang. 1 st. p. 1 se bl.a. JB 8:32; Lag (1960:729) om upphovsrättetc.58 §, de två sistn. i Bih.; SjöL 21:1 – Ang. 2 st. p. 1 AD 2002:126 – Ang. 3 st. (motsv. äldre lydelse) AD 1977:124; 1978:74 – Ang. övergångsbestämmelserna till ändringslagen 1976:581 R 19842:47 – För prövningen av frågan om arbetstvistlagens tillämplighet är avgörande vad käranden åberopar som grund för sin talan AD 2012:81.

SFS 2022:973

3 §

Tvist som ska handläggas enligt denna lag får i stället genom avtal hänskjutas till avgörande av skiljemän. Detta gäller dock inte fall som avses i 31 § första eller tredje stycket lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet. Inte heller får avtal som före tvistens uppkomst träffats om att tvisten ska avgöras av skiljemän utan förbehåll om rätt för parterna att klandra skiljedomen, göras gällande i tvist om föreningsrätt eller i tvist enligt

  • lagen (2002:293) om förbud mot diskriminering av deltidsarbetande arbetstagare och arbetstagare med tidsbegränsad anställning, eller

  • diskrimineringslagen (2008:567).

Rättsfall:

Äldre rättsfall ang. skiljeklausul: AD 1943:9; 1966:20; 1967:17 – Skiljeklausul i kollektivavtal bindande även för enskild medlem av organisation AD 1929:20; 1933:98; 1962:8; 1972:30.

Skiljeklausul i kollektivavtal ej gällande mot part utan inflytande på skiljenämndens sammansättning AD 1977:35 – Skiljeklausul rättegångshinder AD 1976:37, 54, 76; 1977:74; 1978:62, 83, 1987:165, 1988:95, 96, 1994:28AD 1989:51 anm. vid 26 § MBL (oklarhet om skiljeklausul) – Skiljeklausul ej rättegångshinder AD 1989:113 – Skiljeklausul ej rättegångshinder när uppsägningsbesked innehöll anvisning om talan vid domstol AD 1977:110, 1989:27, 1994:36, 2005:59 – Skiljeklausul i bolagsavtal (kommanditbolag) ej tillämplig på bolagsmans anställning hos bolaget AD 1977:113 – Fråga, om anställningsavtal innefattade skiljeklausul och om denna kunde anses oskälig AD 1991:3, 48 – Fråga om anställningsavtal omfattade skiljeklausul i ett kollektivavtal AD 2002:137 – Skiljeklausul i kollektivavtal har ansetts tillämplig trots att kollektivavtalet upphört att gälla AD 2008:11 – Fråga om skiljeklausul i anställningsavtal var oskälig – AD 2008:29. Jfr AD 1976:55 (annan prövning än domstolsprövning) – Fråga om tolkning av skiljeavtal och om huruvida tvist rörde tillämpning av arbetsrättslig lagstiftning AD 2017:2.

SFS 2008:574

Domstolarna i arbetstvister

1 §

    Arbetsdomstolen ska som första domstol ta upp och avgöra tvist som väcks av arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation eller av arbetsgivare som själv slutit kollektivavtal, om målet gäller

  1. tvist om kollektivavtal eller annan arbetstvist som avses i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet,

  2. arbetstvist i övrigt under förutsättning att kollektivavtal gäller mellan parterna eller att enskild arbetstagare som berörs av tvisten sysselsätts i arbete som avses med kollektivavtal vilket arbetsgivaren är bunden av.

Arbetsdomstolen är behörig domstol enligt första stycket även när kollektivavtal tillfälligt inte gäller.

Gemensamt med arbetstvist enligt första eller andra stycket får handläggas även annan arbetstvist mellan samma eller olika parter, om domstolen med hänsyn till utredningen och övriga omständigheter finner sådan handläggning lämplig. När det föreligger skäl, kan domstolen åter särskilja målen.

Arbetsdomstolen är alltid behörig att som första domstol ta upp och avgöra en tvist om stridsåtgärd som avses i 41, 41 b och 41 c §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.

Rättsfall:

Äldre rätt:AD 1971:25 (till försäkringsbolag överlåtet anspråk mot arbetsgivare).

AD 2003:15 (”arbetsgivare som själv slutit kollektivavtal”) – Ang. 1 st. 1 AD 1987:137 (”tvist om kollektivavtal”), 1996:87 (”annan arbetstvist”?) – Ang. 1 st. 2 AD 1979:5, 1999:99, 2011:28 – 3 st. omfattar ej tvistefråga som skall prövas av skiljemän AD 1984:39 – Ang. särskiljande av mål som handlagts gemensamt enl. 3 st. AD 2007:28 – Ej skäl för gemensam handläggning AD 2008:100 – 4 st. ej tillämpligt H 1999:745 anm. vid 1:1 – Arbetsdomstolen ansågs behörig att som första instans pröva tvist om lönefordran som uppstått hos tidigare arbetsgivare som ej varit bunden av kollektivavtal men vars verksamhet påstods ha övergått till arbetsgivare som var bunden av kollektivavtal AD 2013:8 – Uppenbart ogrundad talan AD 2021:69.

SFS 2010:230

2 §

Annan arbetstvist än som avses i 1 § skall upptagas och avgöras av tingsrätt.

Talan som avses i 1 § och som föres av arbetsgivare, som själv slutit kollektivavtal, eller av arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation för egen del får väckas vid tingsrätt i stället för vid arbetsdomstolen. Är svaranden organisation, eller skulle enligt 4 kap. 5 § andra stycket organisation ha stämts in om tvisten hade väckts vid arbetsdomstolen, får det dock ske enbart med stöd av sådant avtal som anges i 10 kap. 16 § rättegångsbalken.

I arbetstvist enligt första eller andra stycket får arbetsgivaren sökas vid rätten i den ort där arbetstagaren har sitt hemvist.

Hänvisad författning:

Ang. invändning att rätten ej enl. 3 st. är behörig se RB 34:2.

Rättsfall:

Begreppet hemvist i 3 st. ansågs ha samma innebörd som i RB 10:1 2 st. AD 1999:78 resp. i RB 10:1 1 st. 2000:49.

SFS 1977:530

3 §

Arbetsdomstolen är överrätt vid överklagande i mål som enligt 2 § tagits upp av tingsrätt.

Att i visst fall ett beslut som meddelats av annan myndighet än tingsrätt kan överklagas hos Arbetsdomstolen följer av lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt.

Arbetsdomstolen prövar klagan över domvilla i fråga om tingsrätts avgörande i mål som avses i 2 § och i fråga om de avgöranden av annan myndighet som avses i andra stycket. Frågor om resning och återställande av försutten tid beträffande sådana avgöranden prövas av Högsta domstolen.

Rättsfall:

Talan mot TR:s beslut att avvisa stämningsansökan i arbetstvist såsom otjänlig som grund för rättegång ansågs skola fullföljas till arbetsdomstolen H 1982:318H 1984:68 anm. vid 1:1 – Då käranden som grund för sin talan åberopat att anställningsförhållande förelegat men svaranden bestritt detta ansågs arbetstvist föreligga, varför HD undanröjde HovR:ns dom och överlämnade målet till arbetsdomstolen H 1984:705 – Talan mot TR:s beslut att (pga. immunitet) avvisa stämningsansökan i arbetstvist skulle fullföljas till arbetsdomstolen H 1987:334 – Jfr AD 1989:107 (mål avvisat av tingsrätt pga. misstag rörande svarandens firma) – AD 1996:150 anm. vid 1:1.

SFS 1994:1043

4 §

Mot arbetsdomstolens dom eller beslut får talan ej föras.

5 §

Har talan väckts vid tingsrätt av medlem i arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation och kan organisationen enligt 1 § och 4 kap. 5 § föra denna talan vid arbetsdomstolen, skall organisationen beredas tillfälle att uppge om den vill föra talan där. Detsamma gäller när tvist om kollektivavtal väckts vid tingsrätt av den som har varit medlem i arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation som slutit avtalet. Förklarar därvid organisationen att den vill föra talan vid arbetsdomstolen, skall målet överlämnas dit.

Har i annat fall än som avses i första stycket mål, som enligt 1 § skall upptagas och avgöras av arbetsdomstolen, väckts vid tingsrätt, skall det på yrkande av part överlämnas till arbetsdomstolen. Har målet avgjorts av tingsrätt och därifrån fullföljts till arbetsdomstolen, skall det på yrkande av part företagas till handläggning som om talan hade väckts där.

I fall som avses i första eller andra stycket skall talan anses väckt vid arbetsdomstolen, när ansökan om stämning inkom till tingsrätten.

Rättsfall:

Ang. 2 st. p. 2 AD 1977:175 – Fråga om det var rätt av tingsrätt att överlämna mål till Arbetsdomstolen när talan väckts genom ansökan om betalningsföreläggande AD 2015:67AD 2021:16 anm. vid RB 42:3.

SFS 1977:530

6 §

Har talan väckts vid arbetsdomstolen av medlem i arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation, eller i tvist om kollektivavtal av den som varit medlem i organisation som slutit avtalet, och förklarar ej organisationen att den vill föra talan där enligt 1 § och 4 kap. 5 §, skall målet på yrkande av part hänvisas till tingsrätt som är behörig. Detsamma gäller om arbetsdomstolen i annat fall finner sig icke vara behörig enligt 1 § att pröva talan som har väckts där.

Meddelas i arbetsdomstolen beslut, varigenom viss tingsrätt förklaras icke vara behörig att upptaga mål som har väckts vid tingsrätten, skall arbetsdomstolen på yrkande av part hänvisa målet till annan tingsrätt som är behörig.

Har skilda domstolar genom beslut som vunnit laga kraft funnits obehöriga, skall arbetsdomstolen, om den finner någon av dem vara behörig, på ansökan av part hänvisa målet till den tingsrätt, som bort upptaga målet. Sådan ansökan skall göras inom en månad från den dag då det sist meddelade beslutet vann laga kraft.

Bestämmelserna i denna paragraf gäller ej, om domstols bristande behörighet beror på att målet ej skall handläggas enligt denna lag.

Rättsfall:

Hänvisning till TR gjord även när arbetstagarorganisation under målets handläggning anmält att den inte längre ville föra medlemmens talan AD 1986:139 – Vid hänvisning av mål till tingsrätt skulle arbetsdomstolen i visst fall själv pröva frågan om rättegångskostnader i domstolen, jfr RB 18:15 3 st. H 1990:463; se även AD 1991:89 – Fråga om behörig domstol i mål om intrångsundersökning enl. upphovsrättslagen AD 2019:52.

SFS 1977:530

7 §

Finner hovrätt eller högsta domstolen att dit fullföljt mål rätteligen skulle ha fullföljts till arbetsdomstolen, skall målet överlämnas till denna domstol.

Finner arbetsdomstolen att dit fullföljt mål rätteligen skulle ha fullföljts till hovrätt, skall arbetsdomstolen överlämna målet till vederbörande hovrätt.

Rättsfall:

Ang. 1 st. jfr H 1984:705 anm. vid 2:3.

SFS 1977:530

8 §

Mot beslut varigenom mål överlämnats till arbetsdomstolen får talan ej föras. Har annan domstol än högsta domstolen överlämnat målet, skall arbetsdomstolen, om den finner sig icke vara behörig, visa målet åter till den domstol som överlämnat det.

Rättsfall:

Av HovR överlämnat mål i visst fall återförvisat till TR:n AD 1977:82.

SFS 1977:530

Arbetsdomstolens sammansättning m.m.

1 §

Arbetsdomstolen består av högst fyra ordförande, högst fyra vice ordförande samt sjutton andra ledamöter. En av ordförandena ska vara chef för domstolen.

Ledamot ska vara svensk medborgare och får inte vara underårig eller i konkurstillstånd eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. Innan en ledamot börjar tjänstgöra i Arbetsdomstolen, ska han eller hon ha avlagt domared.

För annan ledamot än ordförande ska det finnas högst tre ersättare. Det som sägs i denna lag om ledamot gäller även ersättare, om inte annat särskilt anges.

I lagen (2010:1390) om utnämning av ordinarie domare finns bestämmelser om utnämning av ordförande tillika chef och övriga ordförande i domstolen. Övriga ledamöter och ersättare förordnas av regeringen för tre år.

SFS 2010:1448

2 §

Ordförande, vice ordförande och tre andra ledamöter utses bland personer som ej kan anses företräda arbetsgivar- eller arbetstagarintressen.

Ordförande och vice ordförande skall vara lagkunniga och erfarna i domarvärv.

De tre andra ledamöterna skall ha särskild insikt i förhållandena på arbetsmarknaden.

SFS 1977:530

3 §

Av övriga fjorton ledamöter utses fyra efter förslag av Svenskt Näringsliv, två efter förslag av Sveriges Kommuner och Regioner, en efter förslag av Arbetsgivarverket, fyra efter förslag av Landsorganisationen i Sverige, två efter förslag av Tjänstemännens Centralorganisation och en efter förslag av Sveriges akademikers centralorganisation.

Vad som i första stycket sägs om utseende av ledamot ska tillämpas på utseende av ersättare för sådan ledamot.

Förslag till ledamöter och ersättare ska uppta minst dubbelt så många personer som de som ska utses med ledning av förslaget. Har sådant förslag inte avgetts, förordnar regeringen ändå ledamöter och ersättare till föreskrivet antal.

Rättsfall:

Fråga om jäv för intresseledamöter; domstols beslut i frågan ej föremål för resning H 1997:235.

SFS 2020:593

4 §

Är ordförande hindrad att tjänstgöra, får vice ordförande inträda i ordförandes ställe. Ersättare för vice ordförande får dock inträda i ordförandes ställe endast vid handläggning som avses i 7 §.

Är annan ledamot än ordförande hindrad att tjänstgöra i visst mål, inträder ledamot eller ersättare som utsetts på motsvarande sätt. Därvid anses ledamöter som utsetts efter förslag av Sveriges Kommuner och Regioner och Arbetsgivarverket ha utsetts på samma sätt.

Kan ledamot eller ersättare inte tillkallas enligt andra stycket, får ordföranden i målet kalla annan lämplig person att tjänstgöra som tillfällig ersättare.

SFS 2020:593

5 §

Ledamot har rätt att bli entledigad, om särskilda omständigheter föranleder det. Avsägelse av uppdraget prövas av regeringen. Avgår ledamot, förordnar regeringen annan för återstoden av den tid, för vilken ledamoten varit utsedd. Därvid äger bestämmelserna i 2 och 3 §§ motsvarande tillämpning.

Ledamot som avgått är skyldig att deltaga i fortsatt behandling av mål, i vars handläggning han förut har deltagit.

SFS 1974:1092

6 §

Arbetsdomstolen är domför med ordförande samt högst sex och lägst fyra andra ledamöter. Av de ledamöter som avses i 2 § ska högst tre och lägst en delta. Av de ledamöter som avses i 3 § ska högst fyra och lägst två delta, lika många för vardera arbetsgivarsidan och arbetstagarsidan.

Arbetsdomstolen är även domför med ordförande samt en ledamot för vardera arbetsgivarsidan och arbetstagarsidan

  1. vid huvudförhandling i mål som saknar betydelse för ledning av rättstillämpningen och även i övrigt är av enklare slag,

  2. vid avgörande av mål utan huvudförhandling,

  3. vid behandling av frågor om prövningstillstånd,

  4. vid annan handläggning som inte sker vid huvudförhandling.

Arbetsdomstolen är vidare domför med tre lagfarna domare

  1. vid behandling av frågor om prövningstillstånd,

  2. vid handläggning som avses i andra stycket 2 eller 4, om prövningen i väsentlig grad avser annat än arbetsrättsliga frågor.

Vill någon ledamot vid handläggning enligt andra eller tredje stycket att ett mål ska avgöras eller en viss fråga prövas av domstolen i den sammansättning som föreskrivs i första stycket, gäller ledamotens mening.

SFS 2008:302

6 a §

I mål där ett yrkande helt eller delvis grundas på ett sådant förhållande som avses i diskrimineringslagen (2008:567) gäller bestämmelserna i andra–fjärde styckena i stället för 6 §.

Arbetsdomstolen är domför med ordförande samt fyra andra ledamöter. Av de ledamöter som avses i 2 § ska tre delta. Av de ledamöter som avses i 3 § ska en för vardera arbetsgivarsidan och arbetstagarsidan delta. Domstolen får dock ha en sammansättning med en ordförande och sex andra ledamöter enligt 6 § första stycket, om parterna i målet begär det.

Arbetsdomstolen är vidare domför med tre lagfarna domare

  1. vid behandling av frågor om prövningstillstånd,

  2. vid sådan handläggning som avses i 6 § andra stycket 2 eller 4, om prövningen i väsentlig grad avser annat än arbetsrättsliga frågor.

Vill någon ledamot vid handläggning enligt tredje stycket att ett mål ska avgöras eller en viss fråga prövas av domstolen i den sammansättning som föreskrivs i andra stycket med en ordförande och fyra andra ledamöter, gäller ledamotens mening.

SFS 2008:932

7 §

Ordförande får ensam på arbetsdomstolens vägnar företa förberedande åtgärder samt

  1. meddela beslut om avskrivning,

  2. pröva yrkande om kvarstad,

  3. meddela beslut om avvisande av mål, om det är uppenbart att rättegångshinder föreligger,

  4. avvisa bevisning enligt 35 kap. 7 § rättegångsbalken,

  5. avvisa ny omständighet eller nytt bevis enligt 50 kap. 25 § tredje stycket rättegångsbalken,

  6. hänvisa mål till behörig tingsrätt enligt 2 kap. 6 § första stycket,

  7. meddela tredskodom,

  8. meddela dom över yrkande som har medgivits eller eftergivits,

  9. stadfästa förlikning,

  10. utdöma vite som har förelagts part eller någon annan i rättegång.

SFS 1992:124

8 §

Förberedande åtgärder och sådan handläggning som avses i 7 § 1 kan enligt ordförandes uppdrag också utföras av annan lagfaren tjänsteman vid domstolen, vilken förordnats därtill av domstolen.

Därutöver kan även handläggning som avses i 7 § 6–10 enligt ordförandes uppdrag utföras av sådan annan lagfaren tjänsteman vid domstolen, som efter att ha vunnit tillräcklig erfarenhet förordnats därtill av domstolen.

SFS 1992:124

9 §

Finner arbetsdomstolen vid överläggning till dom eller beslut den rådande meningen avvika från rättsgrundsats eller lagtolkning som den senast antagit, kan domstolen i den sammansättning som föreskrives i 6 § första stycket förordna att målet eller viss i målet uppkommen rättsfråga skall avgöras av domstolen i dess helhet.

När mål eller viss däri uppkommen fråga avgörs av arbetsdomstolen i dess helhet, skall alla ledamöter eller ersättare för dem delta i avgörandet.

Avgörande som avses i andra stycket kan fattas utan huvudförhandling.

Rättsfall:

Ang. 1 st. jfr AD 1981:7 (tolkning på nytt av kollektivavtal).

SFS 1992:124

9 a §

När Arbetsdomstolen sammanträder med fler än en lagfaren domare är en ordförande eller en vice ordförande behörig att föra ordet.

Den av de behöriga domarna som har högst befattning ska föra ordet. Bland behöriga domare med samma befattning ska den som har längst tjänstgöringstid föra ordet.

SFS 2018:416

9 b §

En fördelning av mål mellan enskilda domare ska vara baserad på objektiva kriterier som domstolen fastställt i förväg. Fördelningen får inte vara ägnad att påverka målens utgång.

SFS 2018:416

10 §

Närmare bestämmelser om arbetsdomstolens organisation och verksamhet meddelas av regeringen.

Anmärkt författning:

F (1988:1137) med instr. för Arbetsdomstolen.

SFS 1974:1092

Rättegången i arbetsdomstolen

Allmänna bestämmelser

1 §

Arbetsdomstolen skall sammanträda på den ort där domstolen har sitt säte. Sammanträde kan även hållas på annan ort, om det av särskilda skäl är påkallat. Sammanträde skall hållas så ofta det behövs för arbetet.

2 §

Omröstning till dom eller beslut sker i den ordning som arbetsdomstolen bestämmer.

Hänvisad författning:

Ang. omröstningen och röstberäkningen se RB 16:2–4; jfr förev. lag 3:6 3 st.

3 §

En dom ska meddelas så snart det kan ske. Den ska skrivas under av dem som har deltagit i avgörandet. En kopia av domen ska skickas till parterna samma dag som domen meddelas.

Om en dom skrivs under elektroniskt, ska det göras med en sådan elektronisk underskrift som avses i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG, i den ursprungliga lydelsen.

Första och andra styckena gäller också ett slutligt beslut.

SFS 2018:500

4 §

Berättelser som lämnas vid huvudförhandling under förhör i bevissyfte behöver inte dokumenteras.

SFS 2008:302

Rättegången i arbetsdomstolen som första domstol

5 §

I tvist om kollektivavtal kan organisation, som slutit avtalet, väcka och utföra talan vid arbetsdomstolen för den som är eller har varit medlem i organisationen. I annan arbetstvist som anges i 2 kap. 1 § kan arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation som avses i 6 § lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet väcka och utföra talan vid arbetsdomstolen för medlem i organisationen. Vad som finns föreskrivet om part beträffande jävsförhållande, personlig inställelse, hörande under sanningsförsäkran och andra frågor som rör bevisningen skall även gälla den för vilken organisationen för talan.

Vill någon föra talan vid arbetsdomstolen mot medlem eller förutvarande medlem i organisation som avses i första stycket, skall i motsvarande fall som anges där även organisationen instämmas. Organisationen kan därvid svara på medpartens vägnar, om denne ej själv utför sin talan.

Vad som i denna paragraf sägs om organisation gäller även om sammanslutning av flera sådana organisationer. Med medlem avses därvid såväl de anslutna organisationerna som deras medlemmar.

Rättsfall:

Äldre rätt:AD 1942:53; 1966:25; 1970:18 – Ang. verkan av skiljeklausul på enskild medlems talan AD 1933:98; 1962:21; 1972:30.

Rätt part enl. 1 st.? AD 1975:64, 1977:164, 214, 1978:8, 1985:90 (endast den organisation som är part i kollektivavtalet, inte annan till vilken arbetstagaren har övergått), 1989:13 (d:o), 2007:56 – Fråga, om talan skulle handläggas som genkäromål AD 1998:42.

SFS 1977:530

6 §

Talan, som ej innefattar yrkande att motparten skall förpliktas att fullgöra eller underlåta något, skall avvisas om det ej är av avsevärd betydelse för käranden eller den för vilken organisation för talan att sådan fastställelsetalan prövas.

Rättsfall:

Ang. motsv. äldre bestämmelse AD 1942:3; 1957:10; 1963:15; 1966:25; 1967:24; 1968:11, 23; 1969:14, 22; 1970:11; 1972:4,5.

Avsevärd betydelse? AD 1975:12, 1982:35 – Fastställelsetalan avvisad AD 1977:64, 1979:118, 1980:33, 1983:41, 153, 1984:2, 1985:39, 1986:41, 1987:45 (hypotetisk framtida situation), 1988:79, 1990:53, 1991:4, 1995:127 (ang. uppsägning av samtliga assessorer vid en kammarrätt), 1996:41 (jämförelse mellan två konkreta arbetsuppgifter i mål om könsdiskriminering), 74 – Sådan talan upptagen AD 1980:68, 1981:60, 1987:119, 1992:134 – Fråga om fastställelsetalan enbart rörande lovligheten av vidtagen stridsåtgärd var tillåten AD 1978:108, 160, 1980:15, 1984:39 – Fråga om sökande, som i strid mot kollektivavtals företrädesrättsregler förbigåtts, skulle tillerkännas tjänsterna eller om endast skadestånd för kollektivavtalsbrott skulle utgå AD 1985:5.

SFS 1976:581

7 §

Talan får ej upptagas till prövning av arbetsdomstolen förrän förhandling, som kan påkallas enligt lagen om medbestämmande i arbetslivet eller som anges i kollektivavtal, har ägt rum rörande tvistefrågan.

Första stycket gäller icke talan enligt 31 § första eller tredje stycket lagen om medbestämmande i arbetslivet och ej heller tvist huruvida stridsåtgärd vidtagits i strid mot lag eller kollektivavtal eller tvist om påföljd för sådan åtgärd. Har i fall som avses i 43 § lagen om medbestämmande i arbetslivet överläggningsskyldighet ej fullgjorts, får arbetsdomstolen dock ej pröva tvisten förrän så skett.

Utan hinder av första och andra styckena får talan upptagas till prövning, såvitt gäller fråga om förordnande för tiden intill dess lagakraftägande dom eller beslut föreligger i målet. Sedan en sådan prövning har skett, skall målet förklaras vilande i avbidan på att förhandling eller överläggning rörande tvistefrågan enligt första eller andra stycket slutförts. Innan sådan förhandling eller överläggning slutförts får målet icke slutligt prövas.

Har förhandling eller överläggning som avses i första eller andra stycket ej ägt rum, får talan ändå upptagas till prövning, om mot förhandlingen eller överläggningen förelegat hinder, som icke berott av käranden.

Rättsfall:

RB 34:1. Jfr AD 1964:2, 29.

Ang. 1 st.: Förhandlingskravet: Tvisteförhandling där rättsanspråk framställs krävs; s.k. intresseförhandling inte tillräcklig AD 1979:13, 1983:63 – Tvisten måste föreligga när förhandlingen äger rum AD 1983:172 – Förhandlingsskyldighet har ansetts fullgjord i fråga, som behandlats först vid central men ej vid föregående lokal förhandling AD 1979:26 – Vilket mått av precisering av tvistefrågan krävs för att förhandling i frågan skall anses ha ägt rum? AD 1984:43; jfr 1990:95 (strängare krav på precisering av tvistefrågorna än vad som för underrättsprocessens del följer av reglerna om ändring av talan uppställs inte), 1995:67, 149 (liknande fall) – Förhandlingskravet ansågs uppfyllt i huvudfrågan men ej i fråga om anknytande yrkande om allmänt skadestånd AD 1979:69, 1986:102 – Ej hinder för arbetstagarpart att i arbetsdomstolen åberopa grund, som visserligen inte berörts vid förhandlingen men som parten ej avstått från att åberopa AD 1983:110; jfr 1983:154 – Förhandlingskravet ansågs uppfyllt i fråga om skadeståndskrav när vid lokal förhandling uttryckligt skadeståndsyrkande väl ej framställts men påstående gjorts om brott mot kollektivavtal AD 1992:133 – Förhandling krävs även i mål som väckts genom ansökan om lagsökning eller betalningsföreläggande AD 1980:101 och i mål varigenom JK för talan mot beslut i disciplinärende 1981:68 – Ej avvisning trots felaktig partsställning vid förhandlingen AD 1993:22, 2003:57 – Förhandlingskravet ansågs ej uppfyllt i mål där parterna ej hållit central förhandling enl. gällande förhandlingsordning AD 2010:58 – Fråga om identitet förelåg mellan frågor som behandlats vid förhandling och dem som förts till Arbetsdomstolen AD 2011:49. Invändning om att förhandlingskravet inte är uppfyllt: Invändningsrätten förloras om part går i svaromål i sak utan att göra invändning AD 2002:56 – Förhandlingskravet kan uppfyllas efter talans väckande, men innan invändning framställs AD 1990:52, 1998:153, 2004:80 – Fråga vid vilken tidpunkt central tvisteförhandling avslutats AD 2006:29 – Fråga om utebliven förhandling utgjort processhinder AD 2014:65.

Ang. 3 st.: Yrkande om interimistiskt beslut för att kringgå avvisningsyrkande pga. bristande förhandling godtas inte AD 1979:13.

Ang. 4 st.: Jfr AD 1993:22, 2003:57.

SFS 1992:441

8 §

Den som vill väcka talan vid arbetsdomstolen skall hos domstolen göra skriftlig ansökan om stämning på motparten.

Förekommer inte anledning att avvisa ansökan, skall domstolen utfärda stämning på svaranden att svara på käromålet. Svaranden får föreläggas att skriftligen avge svaromål enligt 42 kap. 7 § rättegångsbalken vid påföljd att tredskodom annars kan komma att meddelas mot honom.

Hänvisad författning:

Jfr RB 42:2 – Ang. inlaga genom telefax se RB 33:3 3 st.

Rättsfall:

Fråga om rätt arbetsgivare avgjord genom dom, ej som fråga om rättegångshinder AD 1977:8; likaså fråga om anställd ägt att mot bestämmelse i kollektivavtal föra skadeståndstalan mot arbetsgivaren AD 1988:137.

SFS 1992:124

9 §

Utfärdas stämning, skall förberedelse i målet äga rum.

Uteblir båda parterna eller en av dem från sammanträde för muntlig förberedelse eller underlåter svaranden att följa föreläggande att skriftligen avge svaromål vid påföljd att tredskodom annars kan komma att meddelas mot honom gäller vad som föreskrivs i 44 kap. 1, 2 och 7 a §§ rättegångsbalken. Finner domstolen med hänsyn till tvistens art eller andra omständigheter i målet att yrkande om tredskodom inte bör meddelas, skall domstolen om den andre parten yrkar det i stället vidta åtgärder för fortsatt förberedelse, om detta kan antas vara till gagn för utredningen, eller sätta ut målet till huvudförhandling. Framställs inte sådant yrkande av parten, skall målet avskrivas.

Underlåter svaranden vid skriftlig förberedelse att komma in med svaromål, och har inte föreläggande som avses i andra stycket meddelats honom, sätts målet ut till huvudförhandling, om inte fortsatt förberedelse kan antas vara till gagn för målets utredning.

SFS 1992:124

10 §

Sedan förberedelsen avslutats, skall arbetsdomstolen företa målet till avgörande så snart det kan ske.

Mål avgörs efter huvudförhandling. Domstolen får dock avskriva eller avvisa mål, meddela tredskodom och dom över yrkande, som medgivits eller eftergivits, samt stadfästa förlikning utan att hålla huvudförhandling.

Domstolen får även i annat fall än som avses i andra stycket företa mål till avgörande utan huvudförhandling, om part begär det och domstolen med hänsyn till tvistens art och övriga omständigheter finner det lämpligt. Mot parts bestridande får mål dock inte avgöras i denna ordning.

SFS 1992:124

11 §

Till huvudförhandling skall part och ställföreträdare för part kallas att infinna sig personligen, om hans närvaro behövs för utredningen. Skall personlig inställelse ske, kan domstolen förelägga vite.

Uteblir båda parterna eller en av dem från sammanträde för huvudförhandling gäller vad som föreskrives i 44 kap. 1 § och 2 § första stycket rättegångsbalken. Finner domstolen med hänsyn till tvistens art eller andra omständigheter i målet att yrkande om tredskodom ej bör bifallas, skall domstolen på den tillstädeskomne partens yrkande i stället företaga målet till förhandling och avgörande. Framställes ej sådant yrkande skall målet avskrivas.

Kallelse till huvudförhandling skall innehålla erinran om att målet utan hinder av parts utevaro kan på yrkande av motparten företagas till förhandling och avgörande. Erinran om att målet kan avgöras genom tredskodom skall intagas i kallelsen, om domstolen finner att sådan påföljd för utevaro kan komma i fråga.

Uppskjutes påbörjad huvudförhandling, skall förhandlingen fortsättas snarast möjligt. Ny huvudförhandling behöver ej hållas i anledning av sådant uppskov.

SFS 1977:530

Rättegången i arbetsdomstolen som fullföljdsinstans

Jfr 3. SFS1974-0371

12 §

En tingsrätts dom eller beslut får överklagas hos Arbetsdomstolen enligt bestämmelserna i 49 kap. rättegångsbalken. Överklagandet skall ske inom den tid som anges i 50 kap. 1 och 2 §§ eller 52 kap. 1 § rättegångsbalken.

Rättsfall:

Av TR avvisad talan har i visst fall efter besvär upptagits till prövning i sak AD 1977:5.

SFS 1994:1043

13 §

Överklagandet ska innehålla uppgifter om

  1. det avgörande som överklagas,

  2. den ändring i avgörandet som yrkas,

  3. grunderna för överklagandet,

  4. de omständigheter som åberopas till stöd för att prövningstillstånd ska meddelas,

  5. de bevis som åberopas, och

  6. vad som ska styrkas med varje bevis.

Skriftliga bevis som inte lagts fram tidigare ska ges in samtidigt med överklagandet.

Vid överklagande av en tingsrätts dom ska klaganden i skrivelsen även ange om han eller hon vill att det ska hållas ett förnyat förhör med ett vittne, en sakkunnig eller en part eller hållas en förnyad syn.

SFS 2008:302

14 §

Har tingsrätten avslagit yrkande om förordnande för tiden intill dess lagakraftägande dom eller beslut föreligger i målet, kan arbetsdomstolen omedelbart meddela sådant förordnande att gälla till dess annorlunda förordnas. Har tingsrätten bifallit yrkande som nu sagts, kan arbetsdomstolen omedelbart förordna att tingsrättens förordnande inte längre skall gälla.

SFS 1992:124

15 §

Sedan målets beredande avslutats, skall Arbetsdomstolen företaga målet till avgörande så snart det kan ske.

Avser överklagandet en tingsrätts dom, får målet avgöras utan huvudförhandling, om någon muntlig bevisning inte skall tas upp och inte heller något annat särskilt skäl föranleder att huvudförhandling hålls.

Avser överklagandet ett beslut, avgörs målet utan huvudförhandling.

Rättsfall:

AD 1977:5.

SFS 1994:1043

16 §

Till huvudförhandling skall part och ställföreträdare för part kallas att infinna sig personligen, om hans närvaro behövs för utredningen. Skall personlig inställelse ske, kan Arbetsdomstolen förelägga vite.

Uteblir klaganden från sammanträde för huvudförhandling, förfaller överklagandet. En upplysning om detta skall tas in i kallelsen till sammanträdet. Har överklagandet förfallit, kan klaganden hos Arbetsdomstolen ansöka om återupptagande av målet enligt 50 kap. 22 § rättegångsbalken.

Uteblir motparten företas målet till förhandling och avgörande utan hinder av hans utevaro, om hans närvaro inte är av betydelse för målets handläggning eller utredning. En upplysning om detta skall tas in i kallelsen till sammanträdet.

Uppskjutes påbörjad huvudförhandling, skall förhandlingen fortsättas snarast möjligt. Ny huvudförhandling behöver ej hållas i anledning av sådant uppskov.

SFS 1994:1043

Övriga bestämmelser

1 §

Vad som föreskrives i 4 kap. 7 § äger motsvarande tillämpning i arbetstvist som med stöd av 2 kap. 2 § väckes vid tingsrätt.

Förekommer anledning att kollektivavtal, som slutits av andra än parterna i målet, har betydelse för prövningen av tvisten i målet, skall de parter som slutit kollektivavtalet beredas tillfälle att yttra sig i målet.

Rättsfall:

Ej krav enl. denna § på förhandling AD 1980:76, 1984:18; jfr 1980:159 (sådant krav enl. kollektivavtal) – Arbetstagare ansågs oförhindrad att väcka talan vid tingsrätt utan att förhandling enl. kollektivavtal ägt rum AD 2008:101.

SFS 1977:530

2 §

I mål som handlägges enligt denna lag kan förordnas att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad, om den part som förlorat målet hade skälig anledning att få tvisten prövad.

Kostnad för sådan förhandling eller överläggning som avses i 4 kap. 7 § och grundas på lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet eller på kollektivavtal ersättes ej som rättegångskostnad.

Skyldighet för flera medparter att ersätta rättegångskostnad i mål, som upptagits av arbetsdomstolen som första domstol, skall fördelas mellan dem efter vad som är skäligt med hänsyn till deras förhållande till saken och rättegången.

Rättsfall:

Äldre rättsfall ang. rättegångskostnad:AD 1956:12; 1960:9; 1966:15.

Ang. 1 st. AD 1981:46, 1999:114 – Ang. mervärdeskatt på ombudsarvode i visst fall AD 1992:24 – 1 st. ej tillämpligt annat än när domstolen prövat målet i sak AD 1995:131, 2002:21 – 1 st. ansågs tillämpligt när talan återkallats efter mellandom AD 2008:102 – 2 st. ej tillämpligt när AD avgör ett mål om beslut av tingsrätt som överklagats särskilt AD 2016:44.

SFS 1982:88

3 §

I allt varom i denna lag ej är särskilt föreskrivet gäller i tillämpliga delar vad som i rättegångsbalken eller annan författning är föreskrivet om rättegången i tvistemål, vari förlikning om saken är tillåten. Därvid skall beträffande rättegången i arbetsdomstolen som första domstol tillämpas vad som är föreskrivet om rättegången i tingsrätt. I fråga om rättegången i arbetsdomstolen som fullföljdsinstans tillämpas vad som är föreskrivet om rättegången i hovrätt. I fråga om de icke lagfarna ledamöterna i arbetsdomstolen tillämpas 12 kap. 3 § andra stycket rättegångsbalken.

Rättsfall:

Äldre rätt: Arbetstagare kunde ej förpliktas vid vite att återgå till arbete AD 1970:9, 27, 28.

Ang. giltigheten av träffad förlikning AD 1977:129 – I fullföljt mål har part utan yrkande ålagts att ersätta statsverket för motparts rättshjälp vid TR:n AD 1977:155 – Nya yrkanden först vid huvudförhandlingen avvisade (jfr RB 13:3 st. 2) AD 1976:97, 1979:36 (yrkande först under slutpläderingen) – Fråga om åberopande av nya grunder utgjort en enl. RB 13:3 otillåten ändring av talan AD 1982:73, 1995:67 – Medgivande vid TR återkallat i arbetsdomstolen AD 1981:9 – Res judicata? AD 1979:16.

SFS 1991:638

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

SFS 1974:371

1. Denna lag träder i kraft d. 1 juli 1974, då lagen (1928:254) om arbetsdomstol skall upphöra att gälla.

2. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

3. I fråga om mål som inkommit till tingsrätt eller arbetsdomstol före lagen ikraftträdande tillämpas alltjämt äldre bestämmelser. Vad som i denna lag föreskrives om arbetsdomstolens sammansättning skall dock tillämpas i sådant mål, om icke huvudförhandling påbörjats i målet före lagens ikraftträdande.

4. Har staten eller arbetsgivare som avses i 1 § kommunaltjäntemannalagen (1965:275) före lagens ikraftträdande meddelat beslut angående arbetstagares arbets- eller anställningsvillkor och har arbetstagaren rätt att anföra besvär mot beslutet, får talan ej föras enligt denna lag med anledning av beslutet.

SFS 1974:1092

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 1975.

SFS 1976:581

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1977.

1 kap. 2 § andra stycket i dess äldre lydelse skall tills vidare tillämpas på mål som där sägs, när tvisten rör fråga som får regleras i avtal men är reglerad i annan författning än lag.

Avser tvist omständighet som inträffat före lagen ikraftträdande, tillämpas 4 kap. 7 § första stycket i dess äldre lydelse. Har överläggning som där sägs icke ägt rum före ikraftträdande, skall i stället tillämpas vad som i den nya lagen är föreskrivet om förhandling.

SFS 1977:530

(Omtryck)

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 1977. I fråga om mål som har inkommit till tingsrätt eller arbetsdomstolen före ikraftträdandet tillämpas dock alltjämt 2 kap. 1, 2 och 5 –7 §§ i sin äldre lydelse.

SFS 1982:88

Denna lag träder i kraft d. 1 april 1982.

SFS 1987:683

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1988.

SFS 1991:638

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 1991.

SFS 1992:124

Denna lag träder i kraft i fråga om 3 kap. 1 §, såvitt avser antalet andra ledamöter, samt 3 och 9 §§ den 1 juli 1992, och i övrigt d. 1 april 1992.

SFS 1992:441

Denna lag träder i kraft i fråga om 3 kap. 1 §, såvitt avser antalet andra ledamöte, samt 3 och 9 §§ d. 1 juli 1992, och i övrigt d. 1 april 1992.

SFS 1994:1043

Denna lag träder i kraft d. 1 okt. 1994. Har dom eller beslut meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser i fråga om rätten att överklaga och om vad den som vill överklaga skall iaktta.

SFS 1996:1055

Denna lag träder i kraft d. 1 dec. 1996.

SFS 1997:752

Denna lag träder i kraft d. 1 dec. 1997.

SFS 1999:134

Denna lag träder i kraft d. 1 maj 1999.

SFS 2000:164

Denna lag träder i kraft d. 1 juni 2000.

SFS 2000:177

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2000.

SFS 2001:344

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2001.

SFS 2002:295

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2002.

SFS 2003:315

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2003.

SFS 2007:646

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2008.

SFS 2008:301

Enligt riksdagens beslut föreskrivs att lagen (2005:696) om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister ska utgå.

SFS 2008:302

Denna lag träder i kraft i fråga om 3 kap. 1 § d. 1 juli 2008 och i övrigt d. 1 nov. 2008.

SFS 2008:574

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2009.

SFS 2008:932

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2009.

SFS 2010:230

Denna lag träder i kraft d. 15 april 2010.

SFS 2010:1448

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2011.

SFS 2016:199

Denna lag träder i kraft d. 1 sept. 2016.

SFS 2017:992

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2018.

SFS 2018:416

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2018.

SFS 2018:500

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2018.

SFS 2020:593

Denna lag träder i kraft d. 30 juli 2020.

SFS 2022:973
  1. Denna lag träder i kraft d. 1 aug. 2022.

  2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande när ett mål handläggs av tingsrätt med tillämpning av den upphävda lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion.