Lag (1994:260) om offentlig anställning
Lagens tillämpningsområde
I denna lag finns särskilda föreskrifter om arbetstagare hos
riksdagen och dess myndigheter,
myndigheterna under regeringen.
Särskilda föreskrifter om arbetstagare som avses i första stycket 2 finns också i lagen (1994:261) om fullmaktsanställning.
Rättsfall:
Ang. det statliga arbetsgivarbegreppet AD 1996:66.
SFS 2004:833
Följande föreskrifter i lagen gäller också arbetstagare hos kommuner, regioner och kommunalförbund, nämligen
7–7 c §§ om bisysslor,
23–29 §§ om arbetskonflikter,
38 § om interimistiskt beslut,
42 § första och andra styckena om vissa undantag från lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.
Föreskrifterna i 30 § om periodiska hälsoundersökningar gäller också arbetstagare hos kommuner och regioner.
SFS 2019:887
Lagen gäller inte
statsråden,
riksdagens ombudsmän,
riksrevisorn, riksrevisionsdirektören och tillförordnad riksrevisor,
arbetstagare som är lokalanställda av svenska staten utomlands och som inte är svenska medborgare,
arbetstagare som är anställda med särskilt anställningsstöd, i skyddat arbete eller med lönebidrag för utveckling i anställning.
För justitiekanslern och justitieråden gäller bara 4 § om bedömningsgrunder vid anställning, 7–7 d §§ om bisysslor, 23–29 §§ om arbetskonflikter, 38 § om interimistiskt beslut och 42 § andra stycket om vissa undantag från lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.
SFS 2020:107
Bedömningsgrunder vid anställning
Vid anställning skall avseende fästas bara vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet.
Skickligheten skall sättas främst, om det inte finns särskilda skäl för något annat.
Hänvisad författning:
RF 12:5 2 st. – Se äv. AnställningsF (1994:373)4 och 5 §§ här nedan.
Svenskt medborgarskap som behörighetsvillkor
Utöver de krav på svenskt medborgarskap som följer av regeringsformen eller någon annan lag gäller också att bara svenska medborgare får ha en anställning som åklagare eller polisman eller ha en militär anställning.
Hänvisad författning:
RF 11:11 och 12:6 – Jfr Säkerhetsskyddslag (2018:585) inf. efter BrB 19:.
SFS 2014:758
Regeringen får föreskriva eller för särskilda fall besluta att bara svenska medborgare får ha
anställning inom regeringskansliet eller utrikesförvaltningen,
statlig anställning som kan vara förenad med myndighetsutövning eller handläggning av frågor som rör förhållandet till andra stater eller till mellanfolkliga organisationer,
statlig anställning som kan medföra kännedom om förhållanden som är av betydelse för landets säkerhet eller för andra viktiga, allmänna eller enskilda ekonomiska intressen.
De befogenheter som regeringen har enligt första stycket 2 och 3 utövas i fråga om arbetstagare hos riksdagen eller dess myndigheter av riksdagen eller den myndighet som riksdagen bestämmer.
SFS 1999:311
Bisysslor
En arbetstagare får inte ha någon anställning eller något uppdrag eller utöva någon verksamhet som kan rubba förtroendet för hans eller någon annan arbetstagares opartiskhet i arbetet eller som kan skada myndighetens anseende.
Hänvisad författning:
Se bl.a. FB 19:8 2 st., KonkL 7:1 2 st. och 7 2 st., RB 4:6 1 st., 12:3 och 22.
Rättsfall:
Otillåten bisyssla för polisassistent? AD 1989:123, för departementstjänsteman? 1991:99, för officer? 1999:106, för polisinspektörer? 2004:108, 2011:83, för polisman? 2005:55 – Kronoinspektörs uppdrag som god man och förvaltare ansågs ej som otillåten bisyssla AD 2014:45 – Fråga om polismans (bombtekniker) bisyssla som instruktör i bilkörning var förtroendeskadlig AD 2017:27 – Fråga om en polismans (utredare på familjevåldssektion) bisyssla som delägare och styrelseordförande i ett aktiebolag som arrangerade föreläsningar i skolor om bl.a. farorna på internet var förtroendeskadlig AD 2017:28 – Fråga om polisinspektörs uppdrag som ordförande i ideell förening med syfte att stödja brottsoffer var förtroendeskadlig bisyssla AD 2017:43 – Fråga om säkerhetsklassad driftsingenjörs (Försvarets materielverk) bisyssla som pilot för utländskt flygbolag var förtroendeskadlig AD 2017:48, 2018:45 (d:o) – Ej otillåten bisyssla för poliser med tjänstgöring i norra Sverige att medverka i styrelsen för en ideell supporterförening för de svenska landslagen i fotboll, som ej spelar sina hemmamatcher i norra Sverige AD 2022:18 – Poliskommissaries uppdrag som ledamot i fullmäktige i ett ömsesidigt försäkringsbolag ansågs ej som otillåten bisyssla AD 2022:24.
Anmärkt författning:
F (2019:723) om ledighet för domare.
Arbetsgivaren skall på lämpligt sätt informera arbetstagarna om vilka slags förhållanden som kan göra en bisyssla otillåten enligt 7 §.
SFS 2001:1016
En arbetstagare skall på arbetsgivarens begäran lämna de uppgifter som behövs för att arbetsgivaren skall kunna bedöma arbetstagarens bisysslor.
SFS 2001:1016
En arbetsgivare skall besluta att en arbetstagare som har eller avser att åta sig en bisyssla som inte är förenlig med 7 § skall upphöra med eller inte åta sig bisysslan. Beslutet skall vara skriftligt och innehålla en motivering.
SFS 2001:1016
Ordinarie domare och chefer för myndigheter som lyder omedelbart under regeringen skall på eget initiativ till arbetsgivaren anmäla vilka typer av bisysslor de har.
SFS 2004:833
Vissa föreskrifter om upphörande av anställningar
En uppsägning från arbetsgivarens sida av en arbetstagare som är anställd tills vidare skall vara skriftlig för att vara giltig.
Även ett avskedande skall vara skriftligt för att vara giltigt.
Rättsfall:
Ang. grund för uppsägning jfr AD 1983:105 (ang. beslut av regeringen att expeditionschef/rättschef skulle vara befriad från de göromål som ankom på honom som innehavare av tjänsten för att i stället biträda med de uppgifter som departementschefen bestämde) – Frågor om saklig grund för uppsägning pga. arbetsbrist hos skattemyndighet i samband med omorganisation och om domstols möjlighet att pröva arbetsgivarens bedömning därav AD 1993:101.
Får en arbetstagare en ny anställning hos arbetsgivare som avses i 1 §, upphör den första anställningen utan särskild åtgärd, om inte något annat följer av kollektivavtal eller, i fråga om fullmaktsanställda, av föreskrifter som regeringen meddelar.
Om det finns särskilda skäl, får beslutas att anställningen inte skall upphöra.
Hänvisad författning:
Ang. 1 st. se AnställningsF (1994:373)19 § här nedan – Ang. 2 st. se samma F 3 § 3.
Rättsfall:
AD 1982:151 (anställning hos kommun ansågs ha upphört i och med att staten övertog huvudmannaskapet för verksamheten) – Ang. statliga tjänstemäns arbetsskyldighet vid ändrad organisation AD 1996:113 anm. vid övergångsbest. till denna lag – Fråga om arbetstagare hos statlig myndighet var skyldiga att efter myndighetens omlokalisering till annan ort stadigvarande arbeta på den nya orten AD 2017:59.
Vid bestämmandet av en arbetstagares plats i turordning för uppsägning enligt lagen (1982:80) om anställningsskydd skall hänsyn tas också till kravet att myndigheten på ett riktigt sätt fullgör sina rättskipnings- eller förvaltningsuppgifter.
Föreskrifterna i 18 § andra stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd skall inte tillämpas, om Riksdagens ombudsmän eller Justitiekanslern begär ett beslut om avskedande inom sex månader efter det att den åberopade omständigheten har inträffat.
Allmän anmärkning:
Tidigare gällande regler om avskedande i 1976 års lag om offentlig anställning har slopats. I stället gäller bestämmelserna om avskedande i lagen (1982:80) om anställningsskydd även på den statliga sektorn (18 § i sistnämnda lag). Här anmärks rättsfall angående avskedande enligt den tidigare lagen:
Rättsfall:
Förmögenhetsbrott:AD 1977:119 (olämplig för rektorstjänst men ej för adjunktstjänst), 1981:168 (stöld och skadegörelse utom tjänsten skäl för avskedande av polisassistent; ej skyldighet för arbetsgivaren att undersöka omplaceringsmöjligheter), 1984:116 (avsked för 1:e verkmästare hos SJ pga. stöld, grov förskingring och mutbrott), 1986:154 (för postiljon pga. stölder ur postförsändelser), 1988:26 (för postmästare pga. förskingring i tjänsten), 1989:52 (för domare pga. snatteribrott), 69 (för polisassistent pga. förskingringsbrott), 1990:66 (för polisman pga. osant intygande resp. förskingring), 1992:35 (ej avsked för tolk hos rikspolisstyrelsen pga. sjukförsäkringsbedrägerier), 91 (avsked för polisassistent pga. bedrägeri utom tjänsten), 1994:37 (ej avsked för polisman som dömts till villkorlig dom för bedrägeri i visst fall), 44 (ej heller för passkontrollant vid polismyndighet efter dom på skyddstillsyn för förskingring m.m. i visst fall), 108 (avsked för polisman pga. förskingring ur kamratförenings kassa). Våldsbrott:AD 1987:73 (avsked för yrkesofficer pga. försök till mord), 1991:76 (ej avsked för polisman som skadat annan med skott från sin tjänstepistol och dömts för grov misshandel till fängelse ett år; betydelsen av domen i brottmålet?), 1992:82 (ej avsked för vaktkonstapel som dömts för misshandel i tjänsten; betydelsen av domen i brottmålet?), 1993:86 (avsked för polisman pga. otukt med barn, misshandel, snatteri och åverkan), 140 (för polisman pga. misshandel i tjänsten mot fängslad person), 1994:52 (ej avsked i visst fall för präst som dömts till villkorlig dom för misshandel av en tonårig dotter), 1995:7 (avsked för präst som dömts till villkorlig dom för misshandel), 42 (för polisman pga. misshandel i tjänsten mot omhändertagen person). Trafikonykterhetsbrott:AD 1992:38, 39, 40, 41 (ej avsked för polisman pga. rattfylleribrott utom tjänsten förorsakat av sjukligt alkoholberoende som han rehabiliterats från eller av ett alkoholmissbruk eller alkoholberoende som han rehabiliterats från, i samtliga fall med mycket gott resultat, se också 123, 421995:,104, (avsked för polisman pga. rattfylleribrott och andra brott förorsakade av eller begångna i samband med sjukligt alkoholberoende, när rehabiliteringsförsök ej givit gott resultat och återfall i rattfylleribrott inträffat), 1992:51 (för domare i kammarrätt pga. återfall i rattfylleribrott). Bokföringsbrott:AD 1988:180 (avsked för byrådirektör hos riksrevisionsverket pga. bokföringsbrott m.m. i privat rörelse), 1993:53 (ej avsked för polisman som dömts till villkorlig dom och böter för bokföringsbrott). Övriga brott i tjänsten:AD 1990:16 (avsked för polisman pga. osant intygande), 1991:138 (för lärare pga. sexuellt ofredande av elev), 1994:80 (för polisinspektör efter villkorlig dom för tjänstefel och osant intygande bestående i att han vid 13 tillfällen undanröjt felparkeringsavgifter betr. den egna bilen), 1995:4 (för poliskommissarie efter villkorlig dom och dagsböter för osant intygande, grovt brott, och grovt tjänstefel bestående i undanröjande av parkeringsanmärkningar), 20 (för polisman efter villkorlig dom för grovt tjänstefel), 1996:23 (ej avsked för polisman som dömts till villkorlig dom för dataintrång och tjänstefel). Övriga brott utom tjänsten:AD 1990:8 (avsked för försäkringssekreterare vid allmän försäkringskassa pga. smuggling av narkotika). Grov tjänsteförseelse:AD 1996:78 (avsked för polisman pga. sexuellt umgänge med kvinna, som han under tjänsteutövning givit viss hjälp) – AD 1986:59 och 1987:122 (ang. 11:5 i äldre lag).
Disciplinansvar
Tjänsteförseelse
En arbetstagare, som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter sina skyldigheter i anställningen, får meddelas disciplinpåföljd för tjänsteförseelse. Är felet med hänsyn till samtliga omständigheter ringa, får någon påföljd inte meddelas.
Disciplinpåföljd får inte meddelas en arbetstagare för att han har deltagit i en strejk eller i en därmed jämförlig stridsåtgärd.
Rättsfall:
Fråga om polismän gjort sig skyldiga till tjänsteförseelse genom att brista i tillsynen över en pga. berusning omhändertagen AD 1985:10 – Felet ringa:AD 1977:43 (posttjänstemans brott mot föreskrifter om utdelning av gruppkorsband), jfr 1977:44, 1982:18 (professors brott mot lydnadsplikten), 1986:15 (polismans avlossande av varningsskott mot låst badrum där en misstänkt uppehöll sig), 1997:8 (olämpligt uttalande av polisman), 1998:12 (polisman som fått en förfrågan ang. vittnesplikt tog kontakt med den person som frågan avsåg), 2002:78 (överste som beslutat löneförhöjning för överstelöjtnant utan föreskrivet samråd med Högkvarteret), 2005:82 (handläggares obehöriga slagningar i Försäkringskassans datasystem), 2014:5 (rådman som vid handläggning av ärende brustit betr. dels utformningen av beslut, dels den materiella processledningen), 2019:24 (universitetsanställd som brutit mot gällande rutiner gällande ansökan om högskoleexamen) – Ej ringa fel:AD 1977:162 (spritförtäring av polisassistent under tjänstgöring på polisbåt), 170 (vårdare vid kriminalvårdsanstalt brustit i tillsyn under intagens permission), 1978:48 (åtal av åklagare på ofullständig förundersökning), 1980:161 (vakthavande polisbefäl hade nattetid dragit sig tillbaka till angränsande vilorum mer än 3 timmar), 1982:80 (långt dröjsmål med expediering av beslut om åtalsanmälan), 1987:39 (högstadielärares uteblivande från del av studiedag och vägran att upplåta lektionstid till studie- och yrkesorientering), 1989:17 (avdelningschefs vid kriminalvårdsstyrelsen beslut om permission av intagen utan tillräcklig tillsyn), 70 (lokförares hos SJ vägran att utföra körning), 1992:74 (övertillsynsmans vid häktesavdelning underlåtenhet att vidta tillräckliga åtgärder för att en häktad skulle friges), 1999:69 (polisinspektörs underlåtelse att verkställa beslut från Statens invandrarverk om frigivning av förvarstagen person), 2000:5 (lokförares olämpliga uppträdande på bl.a. tåg under fritiden), 2016:20 (polisman som efter ett pressat arbetspass glömt kvar sitt laddade tjänstevapen inkl. ammunition i polishusets omklädningsrum) – Ang. 2 st. jfr R 1976:142.
Varning enl. tidigare motsv. till denna § ej nådeämne H 1980:676 – Jfr BrB 20:1 ang. tjänstefel och där anm. rättsfall.
Disciplinpåföljder
Disciplinpåföljder är varning och löneavdrag. En arbetstagare får inte samtidigt meddelas flera disciplinpåföljder.
Löneavdrag får göras för högst trettio dagar. Löneavdraget per dag får uppgå till högst 25 procent av daglönen.
Hänvisad författning:
Ang. 2 st. se AnställningsF (1994:373)13 § här nedan.
Rättsfall:
Löneavdrag eller varning för vakthavande polisbefäl som olovligen lämnat polisstationen? AD 1985:120.
Genom kollektivavtal får avvikelser göras från 15 §.
Sådana kollektivavtal får tillämpas också på arbetstagare som inte är medlemmar i den avtalsslutande arbetstagarorganisationen, om de sysselsätts i ett sådant arbete som avses med avtalet.
Hinder mot disciplinärt förfarande
Disciplinpåföljd får meddelas bara om arbetstagaren inom två år från förseelsen skriftligen har underrättats om vad som anförs mot honom.
När en åtgärd har vidtagits för att åtal skall väckas mot en arbetstagare, får arbetsgivaren inte inleda eller fortsätta ett disciplinärt förfarande med anledning av vad som har föranlett åtgärden.
Om en gärning har prövats i straffrättslig ordning, får ett disciplinärt förfarande inledas eller fortsättas bara om gärningen, av någon annan orsak än bristande bevisning, inte har ansetts vara något brott.
Disciplinpåföljd får inte meddelas efter det att arbetstagarens anställning har upphört eller uppsägning har ägt rum.
Det som sägs i första stycket gäller inte, om arbetstagaren övergår från en myndighet till en annan
inom domstolsväsendet,
inom åklagarväsendet, eller
mellan Polismyndigheten och Säkerhetspolisen.
Rättsfall:
Äldre rätt: När disciplinpåföljd i form av varning ålagts polisman och denne under det tvist ang. påföljden var anhängig vid domstol slutade sin anställning och erhöll ny anställning vid annan polismyndighet, ansågs frågan om disciplinpåföljd förfallen AD 1993:64.
SFS 2014:758
Skadestånd
Föreskrifterna om skadestånd i 38, 41 och 42 §§ lagen (1982:80) om anställningsskydd ska tillämpas, om en myndighet i ett ärende om disciplinansvar bryter mot 17–19 §§ eller mot föreskrifter om beslutande organ eller om omröstning.
I fråga om avvikelser i kollektivavtal från vad som sägs i 41 § lagen om anställningsskydd tillämpas 2 b § första stycket samma lag.
SFS 2022:842
Undantag för vissa arbetstagare
Föreskrifterna i 14–19 §§ gäller inte
dem som kan meddelas disciplinpåföljd enligt lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m., för förseelser som omfattas av den lagen,
hälso- och sjukvårdspersonal, som i sin yrkesutövning står under Inspektionen för vård och omsorgs tillsyn, för förseelser i denna yrkesutövning som ska prövas av inspektionen eller Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd,
djurhälsopersonal för förseelser i yrkesutövningen som ska prövas av Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård.
Hänvisad författning:
Ang. p. 2 se Patientsäkerhetslag (2010:659) 1:4, 7:1 och 9:1 inf. efter lagen 2017:30 Bih. – Ang. p. 3 se Lag (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård7:1. Bih.
SFS 2012:941
Åtalsanmälan
Den som är skäligen misstänkt för att i sin anställning ha begått brott ska anmälas till åtal, om misstanken avser
följande brott enligt brottsbalken:
tagande av muta enligt 10 kap. 5 a §,
grovt tagande av muta enligt 10 kap. 5 c §,
tjänstefel eller grovt tjänstefel enligt 20 kap. 1 § samt
brott mot tystnadsplikt enligt 20 kap. 3 § första stycket,
annat brott, om det kan antas föranleda någon annan påföljd än böter.
SFS 2012:302
Arbetskonflikter
Inskränkningar i rätten att genomföra stridsåtgärder
I arbeten som består i myndighetsutövning eller som är oundgängligen nödvändiga för att genomföra myndighetsutövning får stridsåtgärder genomföras bara i form av lockout, strejk, övertidsvägran eller nyanställningsblockad.
I arbeten som avses i första stycket får stridsåtgärder inte genomföras på grund av något annat än förhållandet mellan arbetsgivare och de arbetstagare som omfattas av denna lag.
Även i andra arbeten än som avses i första stycket är stridsåtgärder i syfte att påverka inhemska politiska förhållanden otillåtna inom lagens tillämpningsområde.
Rättsfall:
Flygkontrolltjänst ansågs innefatta myndighetsutövning AD 1983:129 – Frågor om arbetsnedläggelse stred mot denna § AD 1986:108, 113 – Tågkonduktörers vägran att utföra biljettvisering otillåten stridsåtgärd AD 1986:111.
Om det uppkommer tvist huruvida en viss stridsåtgärd är tillåten enligt denna lag, får åtgärden inte genomföras förrän tvisten har avgjorts slutligt.
Rättsfall:
På grund av denna bestämmelse kunde interimistisk förklaring att stridsåtgärd var lovlig inte meddelas AD 1983:129.
Deltagande i stridsåtgärder
En arbetstagare får delta i en stridsåtgärd bara efter beslut av den arbetstagarorganisation som har anordnat stridsåtgärden.
Rättsfall:
AD 1987:157.
En arbetstagarorganisation får inte anordna eller på något annat sätt föranleda stridsåtgärder som är otillåtna enligt 23 eller 24 §. En sådan organisation får inte heller genom understöd eller på något annat sätt medverka vid otillåtna stridsåtgärder.
Om en arbetstagare som tillhör en arbetstagarorganisation planerar att inleda eller har inlett en otillåten stridsåtgärd, är organisationen skyldig att söka hindra åtgärden eller verka för att den upphör.
Överläggningsskyldighet
Om en arbetstagare som tillhör en arbetstagarorganisation har inlett en stridsåtgärd i strid mot 25 §, skall arbetsgivaren och organisationen omedelbart ta upp överläggning med anledning av stridsåtgärden och gemensamt verka för att den upphör.
Har något annat inte föreskrivits i kollektivavtal, gäller första stycket den lokala arbetstagarorganisationen, om det finns en sådan organisation.
Skadestånd
Om arbetsgivaren bryter mot 23, 24 eller 27 § eller om arbetstagarorganisationen bryter mot 26 eller 27 §, skall arbetsgivaren respektive organisationen ersätta uppkomna skador enligt de grunder som anges i 54, 55, 60 och 61 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet, även om någon förpliktelse till följd av ett kollektivavtal inte har satts åt sidan.
Detsamma gäller en arbetstagare som bryter mot 23, 24 eller 25 §, om något annat inte följer av 29 §.
Rättsfall:
AD 1990:63.
Periodiska hälsoundersökningar
Om en arbetstagare har arbetsuppgifter där brister i arbetstagarens hälsotillstånd medför risk för människors liv, personliga säkerhet eller hälsa eller för betydande skador på miljö eller egendom, är arbetstagaren efter en särskild uppmaning av arbetsgivaren skyldig att regelbundet genomgå hälsoundersökningar som är nödvändiga för bedömning av huruvida arbetstagaren har sådana brister i sitt hälsotillstånd.
Första stycket gäller bara för arbetstagare som enligt kollektivavtal eller föreskrifter av regeringen är skyldiga att genomgå hälsoundersökningarna. Kollektivavtalet får tillämpas också på arbetstagare som inte är medlemmar i den avtalsslutande arbetstagarorganisationen, om de sysselsätts i sådant arbete som avses med avtalet. Föreskrifterna får bara avse arbetstagare hos myndigheterna under regeringen.
Om det i en annan lag eller i en förordning, som har meddelats med stöd av en lag, finns föreskrifter som avviker från första eller andra stycket gäller de föreskrifterna.
Skiljande från arbetsuppgifter
En arbetstagare vid Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, utrikesförvaltningen, Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets materielverk, Totalförsvarets plikt- och prövningsverk, Försvarshögskolan eller Försvarets radioanstalt får med omedelbar verkan skiljas från sina arbetsuppgifter, om det är nödvändigt med hänsyn till landets bästa.
SFS 2020:1273
Arbetstagare i verksledande eller därmed jämförlig ställning
Föreskrifterna om grunden för uppsägning eller avskedande, turordning vid uppsägning och företrädesrätt till återanställning i lagen (1982:80) om anställningsskydd skall också tillämpas på en arbetstagare i verksledande eller därmed jämförlig ställning som är anställd tills vidare, om något annat inte följer av denna lag eller, såvitt rör andra frågor än grunden för uppsägning eller avskedande, av föreskrifter som regeringen meddelar.
Vad som sägs i första stycket om avskedande gäller även för en arbetstagare i verksledande eller därmed jämförlig ställning som är anställd för begränsad tid.
SFS 2003:297
Är chefen för Arbetsgivarverket eller chefen för Institutet för mänskliga rättigheter anställd för bestämd tid, får han eller hon skiljas från sin anställning före utgången av denna tid, om det är nödvändigt av hänsyn till myndighetens bästa.
Är chefen för någon annan förvaltningsmyndighet som lyder omedelbart under regeringen anställd för bestämd tid, får han eller hon förflyttas till en annan statlig anställning som tillsätts på samma sätt, om det är påkallat av organisatoriska skäl eller annars är nödvändigt av hänsyn till myndighetens bästa.
Rättsfall:
Lagen 2015:384, med ikraftträdande 1 juli s.å., innehåller även:
2. Äldre föreskrifter ska fortfarande gälla för anställning som beslutats före lagens ikraftträdande.
SFS 2021:643
Statens ansvarsnämnd
Statens ansvarsnämnd beslutar i frågor om disciplinansvar, åtalsanmälan och avskedande, när det gäller
arbetstagare som är anställda genom beslut av regeringen,
arbetstagare som utan att vara anställda genom beslut av regeringen har en verksledande eller därmed jämförlig ställning.
Regeringen får föreskriva att nämnden skall besluta i sådana frågor också när det gäller andra arbetstagare.
Hänvisad författning:
Se äv. AnställningsF (1994:373)15 § här nedan.
Anmärkt författning:
F (2007:831) med instr. för Statens ansvarsnämnd.
SFS 2003:297
Verkställighet av beslut
Ett beslut om löneavdrag enligt 15 § får inte verkställas, förrän beslutet har prövats slutligt eller rätten till talan har förlorats.
Ett beslut om skiljande från anställningen enligt 33 § första stycket gäller omedelbart.
Ett beslut om förflyttning enligt 33 § andra stycket får inte verkställas, förrän beslutet har prövats slutligt eller rätten till talan har förlorats. Beslutet får dock ges omedelbar verkan, om det finns synnerliga skäl för det.
Rättegång
Mål om tillämpningen av denna lag skall handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.
Om en arbetstagare vill söka ändring i ett beslut enligt 14 eller 33 §, skall han väcka talan inom tre veckor från den dag han fick del av beslutet.
Rättsfall:
Äldre rätt: Domstolen skall ej självmant beakta tidsfristen AD 1984:62.
Justitieombudsman är ensam behörig att vara arbetstagarens motpart i mål om disciplinpåföljd efter anmälan av honom AD 1993:146.
Talan av Riksdagens ombudsmän eller Justitiekanslern om ändring av ett beslut om disciplinansvar enligt 14 § skall väckas inom tre veckor från det att beslutet meddelades.
Tillämpningen av andra författningar
Föreskrifterna i 2, 21 och 22 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet skall inte tillämpas i anställningsförhållanden som avses i denna lag.
Föreskrifterna i 11–14 §§ lagen om medbestämmande i arbetslivet skall inte tillämpas, när det gäller beslut om att en arbetstagare skall upphöra med eller inte åta sig bisyssla enligt 7 c §, disciplinansvar enligt 14 §, åtalsanmälan enligt 22 § eller skiljande från arbetsuppgifter enligt 31 §.
För arbetstagare som avses i 1 § skall också föreskrifter i andra författningar än lagar tillämpas, även om föreskrifterna avviker från lagen (1982:80) om anställningsskydd.
Rättsfall:
Ang. tidigare motsvarighet till 3 st. AD 1984:77 (föreskrift i ett regleringsbrev ej författning).
SFS 2001:1016