Innehåll

Lagar & Förordningar

Lagar & Förordningar är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO - gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.
SFS1999-1078

Bokföringslag (1999:1078)

Bokföringslagen

Utkom från trycket den 15 december 1999
Utfärdad den 2 december 1999.

Inledande bestämmelser

Lagens innehåll

I denna lag finns bestämmelser om bokföringsskyldighet för vissa fysiska och juridiska personer. Lagen innehåller bestämmelser om

  • kretsen av bokföringsskyldiga (2 kap.),

  • räkenskapsår (3 kap.),

  • bokföringsskyldighetens innebörd (4 kap.),

  • löpande bokföring och verifikationer (5 kap.),

  • hur den löpande bokföringen avslutas (6 kap.),

  • arkivering av räkenskapsinformation m.m. (7 kap.),

  • utvecklandet av god redovisningssed (8 kap.), samt

  • överklagande (9 kap.).

Definitioner

I denna lag betyder

  1. företag: en fysisk eller juridisk person som är bokföringsskyldig enligt denna lag,

  2. verksamhet: näringsverksamhet eller annan verksamhet som omfattas av bokföringsskyldighet enligt denna lag,

  3. moderföretag: företag som utgör moderföretag enligt definitionen i1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1554),

  4. koncern: vad som utgör koncern enligt definitionen i1 kap. 4 § årsredovisningslagen,

  5. filial: ett sådant avdelningskontor med självständig förvaltning som omfattas av lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. eller ett kontor som tillhör en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte utomlands,

  6. bokföringspost: varje enskild notering i grundbokföringen eller huvudbokföringen,

  7. affärshändelser: alla förändringar i storleken och sammansättningen av ett företags förmögenhet som beror på företagets ekonomiska relationer med omvärlden, såsom in- och utbetalningar, uppkomna fordringar och skulder samt egna tillskott till och uttag ur verksamheten av pengar, varor eller annat,

  8. verifikation: de uppgifter som dokumenterar en affärshändelse eller en vidtagen justering i bokföringen,

  9. räkenskapsinformation:

    a) sådana sammanställningar av uppgifter som avses i

    4 kap. 3 § (balansräkning),

    5 kap. 1 § (grundbokföring och huvudbokföring),

    5 kap. 4 § (sidoordnad bokföring),

    5 kap. 6 § (verifikation),

    5 kap. 7 § (handling m.m. som en verifikation hänvisar till),

    5 kap. 11 § (systemdokumentation och behandlingshistorik),

    6 kap. 2 § (årsredovisning),

    6 kap. 4 och 5 §§ (årsbokslut),

    6 kap. 6 § (förenklat årsbokslut), samt

    6 kap. 8 § (specifikation av balansräkningspost),

    b) avtal och andra handlingar av särskild betydelse för att belysa verksamhetens ekonomiska förhållanden, samt

    c) sådana uppgifter i övrigt som är av betydelse för att det ska gå att följa och förstå de enskilda bokföringsposternas behandling i bokföringen,

  10. nettoomsättning: intäkter från sålda varor och utförda tjänster som ingår i företagets normala verksamhet med avdrag för lämnade rabatter, mervärdesskatt och annan skatt som är direkt knuten till omsättningen.

Företag som avses i 2 kap. 2 § första stycket och 3 § ska vid tillämpningen av bestämmelser i denna lag som hänför sig till nettoomsättning, till nettoomsättningen lägga bidrag, gåvor, medlemsavgifter och andra liknande intäkter.

SFS 2017:437

Vad som sägs i denna lag om juridiska personer tillämpas inte på dödsbon. I fråga om dödsbon gäller i stället vad som sägs om fysiska personer.

Språk

Rubriken införd g. SFS2006-0874

Räkenskapsinformation som företaget självt upprättar enligt denna lag skall avfattas på svenska, danska, norska eller engelska.

Om det finns särskilda skäl, får Skatteverket tillåta att ett företag, trots bestämmelserna i första stycket, upprättar räkenskapsinformationen på annat språk. Ett företag som har fått ett sådant tillstånd skall dock, om en myndighet begär det, på egen bekostnad översätta räkenskapsinformationen till något av de språk som anges i första stycket.

Tillstånd enligt andra stycket ges av Finansinspektionen när det gäller företag som står under inspektionens tillsyn.

Av 2 kap. 5 §, 7 kap. 7 § och 9 kap. 1 § årsredovisningslagen (1995:1554) följer att en årsredovisning, en koncernredovisning och en delårsrapport alltid skall avfattas på svenska.

SFS 2006:874

Kretsen av bokföringsskyldiga

När juridiska personer är bokföringsskyldiga

En juridisk person är bokföringsskyldig, om inte annat anges i 2–5 §§.

Följande juridiska personer är bokföringsskyldiga i den utsträckning som anges i andra–fjärde styckena:

  1. ideella föreningar,

  2. registrerade trossamfund och registrerade organisatoriska delar av sådana samfund enligt lagen (1998:1593) om trossamfund,

  3. samfällighetsföreningar enligt 17 § lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter,

  4. viltvårdsområdesföreningar enligt 1 § lagen (2000:592) om viltvårdsområden,

  5. fiskevårdsområdesföreningar enligt 1 § lagen (1981:533) om fiskevårdsområden.

Juridiska personer som anges i första stycket är bokföringsskyldiga, om värdet av tillgångarna, beräknat enligt 4 §, överstiger en och en halv miljon kronor. Bokföringsskyldigheten inträder

  1. från och med tidpunkten för den juridiska personens bildande, om tillgångarna då överstiger det angivna gränsbeloppet, eller

  2. från och med det kalenderår vid vars ingång värdet av tillgångarna överstiger gränsbeloppet.

Bokföringsskyldigheten enligt andra stycket upphör, om tillgångarnas värde vid utgången av de tre senaste räkenskapsåren har varit lägre än det angivna gränsbeloppet.

Om den juridiska personen bedriver näringsverksamhet eller är moderföretag i en koncern, är den bokföringsskyldig även om förutsättningarna enligt andra stycket inte är uppfyllda.

SFS 2006:874

    Stiftelser är bokföringsskyldiga om värdet av tillgångarna, beräknat enligt 4 §, överstiger en och en halv miljon kronor. Bokföringsskyldigheten inträder

  1. från och med tidpunkten för stiftelsens bildande, om tillgångarna då överstiger det angivna gränsbeloppet, eller

  2. från och med det kalenderår vid vars ingång värdet av tillgångarna överstiger gränsbeloppet.

Bokföringsskyldigheten enligt första stycket upphör om tillgångarnas värde vid utgången av de tre senaste åren har varit lägre än det angivna gränsbeloppet.

Följande stiftelser är dock bokföringsskyldiga även om förutsättningarna enligt första stycket inte är uppfyllda:

  1. stiftelser som bedriver näringsverksamhet,

  2. stiftelser som är moderstiftelser,

  3. insamlingsstiftelser enligt 11 kap. 1 § stiftelselagen (1994:1220),

  4. kollektivavtalsstiftelser enligt 11 kap. 3 § samma lag,

  5. stiftelser som har bildats av eller tillsammans med staten, en kommun eller en region,

  6. pensionsstiftelser enligt 9 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.,

  7. personalstiftelser enligt 27 § samma lag.

SFS 2019:905

När värdet på tillgångarna enligt 2 § andra stycket och 3 § första stycket bestäms, skall varje tillgång tas upp till ett värde som motsvarar vad tillgången kan anses betinga vid en försäljning under normala förhållanden. Fastigheter och byggnader som är lös egendom tas dock upp till taxeringsvärdet, om ett sådant värde finns.

Följande juridiska personer är inte bokföringsskyldiga enligt denna lag:

  1. staten, kommunerna, regionerna, kommunalförbunden och regionförbunden,

  2. konkursbon, samt

  3. stiftelser vars tillgångar enligt stiftelseförordnandet får användas endast till förmån för bestämda fysiska personer.

Hänvisad författning:

Särskilda bestämmelser om redovisning för dessa rättssubjekt finns i stället bl.a. i F (2000:606) om myndigheters bokföring, Lag (1997:614) om kommunal redovisning och Kommunallag (2017:725)11:, den sistnämnda inf. i Bih.

SFS 2019:905

När fysiska personer är bokföringsskyldiga

En fysisk person som bedriver näringsverksamhet är bokföringsskyldig för denna.

Vid tillämpningen av första stycket skall uthyrning av en sådan privatbostadsfastighet som avses i 2 kap. 13 § inkomstskattelagen (1999:1229) inte anses som näringsverksamhet. Ägande eller brukande av en sådan näringsfastighet som avses i 2 kap. 14 § nämnda lag skall alltid anses som näringsverksamhet.

Rättsfall:

Fråga om bokföringsskyldighet förelegat för viss illegal spelverksamhet H 2004:519, anm. även vid BrB 11:5 – Ang. olaglig verksamhet se vidare H 2021:99 anm. under 1 kap. 3 § inkomstskatteL.

SFS 1999:1304

När utländska juridiska personer och utomlands bosatta fysiska personer är bokföringsskyldiga

Rubriken har denna lydelse enl. SFS2017-0437

En utländsk juridisk person som ska bedriva sin näringsverksamhet i Sverige genom en filial är bokföringsskyldig för verksamheten.

En utomlands bosatt fysisk person som bedriver näringsverksamhet i Sverige är bokföringsskyldig för verksamheten. Det som sägs i 6 § andra stycket om förfogandet över vissa fastigheter gäller även i fråga om sådana personer.

Anmärkning om flytt:

Förutv. 7 § upphävd g. Lag 2017:437.

SFS 2017:437

Utländska försäkringsgivare och utländska tjänstepensionsinstitut som bedriver verksamhet som avser skadeförsäkring eller återförsäkring av skadeförsäkring genom en sådan generalagent eller generalrepresentation som avses i 1 kap. 9 eller 12 § lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige, är bokföringsskyldiga för verksamheten under förutsättning att verksamheten bedrivs från ett sådant fast driftställe som avses i 2 kap. 29 § inkomstskattelagen (1999:1229).

SFS 2017:437

Räkenskapsår

Normalt räkenskapsår

Ett räkenskapsår ska omfatta tolv kalendermånader.

Fysiska personer, handelsbolag där en fysisk person ska beskattas för hela eller en del av bolagets inkomst och sådana samfällighetsförvaltande juridiska personer som avses i 6 kap. 6 § andra stycket inkomstskattelagen (1999:1229) ska ha kalenderåret som räkenskapsår.

Andra företag får tillämpa annat räkenskapsår än kalenderår (brutet räkenskapsår).

SFS 2010:1514

Annat tolvmånaders räkenskapsår

Om det med hänsyn till det allmännas ekonomiska intresse eller andra omständigheter finns synnerliga skäl, får Skatteverket i ett enskilt fall medge att en annan period av tolv kalendermånader än som följer av 1 § andra stycket får utgöra räkenskapsår.

SFS 2010:1514

Förkortat eller förlängt räkenskapsår

När bokföringsskyldigheten inträder eller räkenskapsåret läggs om, får räkenskapsåret omfatta kortare tid än tolv månader eller utsträckas att omfatta högst arton månader. Räkenskapsåret får också kortas av om bokföringsskyldigheten upphör.

Gemensamt räkenskapsår för flera verksamheter

Om ett företag bedriver flera verksamheter, skall det tillämpa samma räkenskapsår för dessa.

Gemensamt räkenskapsår för koncernföretag

Företag som ingår i samma koncern skall ha gemensamt räkenskapsår.

Om det finns synnerliga skäl, kan Skatteverket medge att olika räkenskapsår får tillämpas.

Om en fysisk person som bedriver jordbruksverksamhet också äger ett aktiebolag, som också bedriver jordbruksverksamhet, utan att han är skyldig att upprätta koncernredovisning, får aktiebolaget, trots bestämmelsen i första stycket, ha brutet räkenskapsår.

SFS 2003:727

Omläggning av räkenskapsår

Räkenskapsår får läggas om endast om Skatteverket ger tillstånd till det. Tillstånd behövs dock inte

  1. för omläggning från brutet räkenskapsår till kalenderår,

  2. för omläggning till gemensamt räkenskapsår i fall som avses i

    4 § och 5 § första stycket.

SFS 2003:727

Föreläggande om rättelse

Om ett företag tillämpar brutet räkenskapsår i strid med 1 § andra stycket, får Skatteverket förelägga företaget att lägga om räkenskapsåret till kalenderår. Ett sådant föreläggande får förenas med vite.

SFS 2003:727

Räkenskapsår i finansiella företag

I 1 kap. 7 § lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag och i 1 kap. 6 § lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag finns bestämmelser om räkenskapsår i vissa företag.

Bokföringsskyldighetens innebörd

Allmänt om vad bokföringsskyldigheten innebär

Ett företag skall

  1. löpande bokföra alla affärshändelser enligt bestämmelserna i 5 kap. 1–5 §§,

  2. se till att det finns verifikationer enligt 5 kap. 6–9 §§ för alla bokföringsposter samt systemdokumentation och behandlingshistorik enligt 5 kap. 11 §,

  3. bevara all räkenskapsinformation och sådan utrustning och sådana system som behövs för att presentera räkenskapsinformationen i den form som anges i 7 kap. 1 § 1 eller 2,

  4. upprätta en balansräkning enligt 3 §, och

  5. avsluta den löpande bokföringen enligt bestämmelserna i 6 kap.

SFS 2006:874

God redovisningssed

Bokföringsskyldigheten skall fullgöras på ett sätt som överensstämmer med god redovisningssed.

Upprättande av balansräkning när bokföringsskyldigheten inträder eller när grunden för denna ändras

När bokföringsskyldighet inträder eller när grunden för sådan skyldighet ändras, ska företaget utan dröjsmål upprätta en öppningsbalansräkning.

Vid upprättandet av öppningsbalansräkningen gäller 6 kap. 4 § andra stycket eller, om företaget är ett sådant företag som avses i 6 kap. 3 § andra stycket andra meningen, 6 kap. 6 § i tillämpliga delar.

SFS 2010:1514

Bokföring för flera verksamheter

Om ett företag bedriver flera verksamheter, skall det ha en bokföring som omfattar samtliga verksamheter.

Trots bestämmelsen i första stycket får ett företag som bedriver flera verksamheter ha en bokföring för varje enskild verksamhet, om det finns särskilda skäl och det är förenligt med god redovisningssed. Företag som avses i 6 kap. 1 § skall i så fall löpande arkivera uppgifter om ställning och resultat i de olika verksamheterna på en gemensam plats. Om företaget bedriver verksamhet på egen hand, skall arkiveringen ske i anslutning till bokföringen för en sådan verksamhet.

Hänvisad författning:

Ang. 2 st. jfr 5:11.

Gemensam bokföring för flera bokföringsskyldiga

Ett företag får ha gemensam bokföring med någon annan bokföringsskyldig endast för gemensamt bedriven verksamhet och endast om det är förenligt med god redovisningssed.

Trots bestämmelsen i första stycket får församlingar i Svenska kyrkan som ingår i en kyrklig samfällighet enligt 3 § andra stycket lagen (1998:1591) om Svenska kyrkan ha en gemensam bokföring som omfattar församlingarnas och samfällighetens verksamheter. Vidare får prästlönetillgångar enligt 10 § lagen (1998:1592) om införande av lagen (1998:1591) om Svenska kyrkan ha gemensam bokföring, om de förvaltas tillsammans.

Redovisningsvaluta

Rubriken införd g. SFS2000-0031

Affärshändelserna ska kunna presenteras i en och samma redovisningsvaluta. Redovisningsvalutan ska vara svenska kronor. I aktiebolag, ekonomiska föreningar, sparbanker, försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag får dock redovisningsvalutan i stället vara euro.

Byte av redovisningsvaluta får ske endast vid ingången av ett nytt räkenskapsår. Bestämmelser om omräkning i samband med byte av redovisningsvaluta finns i årsredovisningslagen (1995:1554).

Om företaget har bytt redovisningsvaluta, får ett nytt byte göras endast om Skatteverket tillåter det. Tillstånd får vägras endast om det finns anledning att anta att bytet har ett otillbörligt syfte.

Trots första-tredje styckena får ett avdelningskontor som är beläget utomlands och som har självständig förvaltning ha sin redovisning i en valuta som i det andra landet godtas som redovisningsvaluta.

SFS 2020:669

Utländska företags verksamhet i Sverige

Rubriken införd g. SFS2017-0437

Bokföringsskyldighetens innebörd är densamma för en filial som för ett svenskt företag av motsvarande slag.

Filialen ska ha en egen bokföring som är skild från det utländska företagets bokföring i övrigt.

SFS 2017:437

Bestämmelserna i 7 § ska tillämpas även på försäkringsverksamhet som omfattas av 2 kap. 8 §.

Ett skadeförsäkringsföretag som bedriver sin verksamhet genom generalrepresentation ska anses utgöra en självständig filial i förhållande till ett annat skadeförsäkringsföretag som bedriver verksamhet genom samma generalrepresentation.

SFS 2017:437

Näringsverksamhet som bedrivs i Sverige av en utomlands bosatt fysisk person ska ha en egen bokföring som är skild från den fysiska personens bokföring i övrigt.

SFS 2017:437

Löpande bokföring och verifikationer

Grundbokföring och huvudbokföring

Affärshändelserna skall bokföras så att de kan presenteras i registreringsordning (grundbokföring) och i systematisk ordning (huvudbokföring). Detta skall ske på ett sådant sätt att det är möjligt att kontrollera fullständigheten i bokföringsposterna och överblicka verksamhetens förlopp, ställning och resultat.

En affärshändelse som avser mottagandet av en gåva behöver inte bokföras, under förutsättning att

  1. gåvans marknadsvärde är svårbestämbart men kan antas vara lågt, och

  2. det är förenligt med god redovisningssed.

SFS 2006:874

Tidpunkten för bokföring

Kontanta in- och utbetalningar ska bokföras senast påföljande arbetsdag. Andra affärshändelser ska bokföras så snart det kan ske.

Affärshändelserna får bokföras senare än som anges i första stycket, om det finns skäl för det och det är förenligt med god redovisningssed.

Ett företag vars årliga nettoomsättning normalt uppgår till högst tre miljoner kronor får dröja med att bokföra affärshändelserna tills betalning sker. Vid räkenskapsårets utgång ska dock samtliga då obetalda fordringar och skulder bokföras.

Tredje stycket gäller inte företag som omfattas av lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag eller lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag. Inte heller gäller tredje stycket finansiella holdingföretag som ska upprätta koncernredovisning enligt någon av de nämnda lagarna.

SFS 2010:1514

Bokslutstransaktioner

I samband med att den löpande bokföringen avslutas skall sådana poster som är nödvändiga för att bestämma räkenskapsårets intäkter och kostnader och den finansiella ställningen på balansdagen bokföras.

Sidoordnad bokföring

Vid bokföringen skall konton över tillgångar, avsättningar, skulder och eget kapital specificeras i en sidoordnad bokföring i den utsträckning det behövs för att ge en tillfredsställande kontroll och överblick.

SFS 2006:874

Rättelse av bokföringspost

Om en bokföringspost rättas, skall det anges när rättelsen har skett och vem som har gjort den. Sker rättelsen genom en särskild rättelsepost, skall det samtidigt säkerställas att det vid en granskning av den rättade bokföringsposten utan svårighet går att få kännedom om rättelsen.

Verifikationer

För varje affärshändelse ska det finnas en verifikation. Om företaget har tagit emot en uppgift om affärshändelsen i den form som anges i 7 kap. 1 § första stycket, ska denna uppgift, i förekommande fall kompletterad med uppgifter enligt 7 och 8 §§, användas som verifikation.

Om det behövs med hänsyn till arten av den mottagna verifikationen, får bokföringen grundas på en särskilt upprättad hänvisningsverifikation.

Flera likartade affärshändelser får dokumenteras genom en gemensam verifikation. Vid försäljning av varor och tjänster mot kontant betalning får även inbetalningarna under en dags försäljning dokumenteras genom en gemensam verifikation. Den gemensamma verifikationen får då utgöras av uppgifter från en kassaapparat, kassarapport eller annan uppgift som anger summan av mottagna betalningar.

SFS 2010:1514

Verifikationen skall innefatta uppgift om när den har sammanställts, när affärshändelsen har inträffat, vad denna avser, vilket belopp den gäller och vilken motpart den berör. I förekommande fall skall verifikationen även innefatta upplysning om handlingar eller andra uppgifter som har legat till grund för affärshändelsen samt var dessa finns tillgängliga.

I verifikationen skall det ingå ett verifikationsnummer eller annat identifieringstecken samt sådana övriga uppgifter som är nödvändiga för att sambandet mellan verifikationen och den bokförda affärshändelsen utan svårighet skall kunna fastställas.

Uppgifter enligt 7 § första stycket får utelämnas, om det är förenat med svårigheter att låta uppgiften ingå i verifikationen och ett utelämnande är förenligt med god redovisningssed.

Om en verifikation rättas, skall det anges när rättelsen har skett och vem som har gjort den.

Andra bokföringsposter än sådana som avser affärshändelser

Vad som föreskrivs i 1–9 §§ gäller även andra bokföringsposter än sådana som avser affärshändelser.

Systemdokumentation och behandlingshistorik

Företaget skall upprätta sådana beskrivningar över bokföringssystemets organisation och uppbyggnad som behövs för att ge överblick över systemet (systemdokumentation). Företaget skall också upprätta sådana beskrivningar över genomförda bearbetningar inom systemet som gör det möjligt att utan svårighet följa och förstå de enskilda bokföringsposternas behandling (behandlingshistorik).

Om företaget har flera separata bokföringar, skall det av systemdokumentationen för varje bokföring framgå var uppgifter ur övriga bokföringar kan erhållas.

Kassaregister

Rubriken införd g. SFS2007-0596

I skatteförfarandelagen (2011:1244) finns bestämmelser om användning av kassaregister i vissa fall.

SFS 2011:1399

Hur den löpande bokföringen avslutas

När den löpande bokföringen ska avslutas med en årsredovisning

Rubriken har denna lydelse enl. SFS2016-1058

Företag som tillhör någon eller några av följande kategorier ska för varje räkenskapsår avsluta bokföringen med en årsredovisning och offentliggöra den enligt 2 §:

  1. aktiebolag,

  2. ekonomiska föreningar,

  3. handelsbolag i vilka en eller flera juridiska personer är delägare,

    3 a. grupperingar enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1082/2006 av den 5 juli 2006 om en europeisk gruppering för territoriellt samarbete (EGTS)1) ,

    1)

    EUT L 210, 31.7.2006, s. 19 (Celex 32006R1082).

    3 b. konsortier enligt rådets förordning (EG) nr 723/2009 av den 25 juni 2009 om gemenskapens rättsliga ram för ett konsortium för europeisk forskningsinfrastruktur (Eric-konsortium),

    3 c. europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014 av den 22 oktober 2014 om stadgar för och finansiering av europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser,

  4. företag som omfattas av lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag eller lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag,

  5. stiftelser som är bokföringsskyldiga enligt denna lag, dock inte stiftelser som får använda sina tillgångar uteslutande till förmån för medlemmar av en viss eller vissa släkter och som är bokföringsskyldiga endast på grund av 2 kap. 3 § första stycket,

  6. företag som uppfyller mer än ett av följande villkor:

    a) medelantalet anställda i företaget har under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 50,

    b) företagets redovisade balansomslutning har för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 40 miljoner kronor,

    c) företagets redovisade nettoomsättning har för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 80 miljoner kronor,

  7. företag som är moderföretag i en koncern vilken uppfyller mer än ett av följande villkor:

    a) medelantalet anställda i koncernen har under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 50,

    b) koncernföretagens redovisade balansomslutning har för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 40 miljoner kronor,

    c) koncernföretagens redovisade nettoomsättning har för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren uppgått till mer än 80 miljoner kronor,

  8. företag som har licens enligt spellagen (2018:1138), dock inte sådana företag med licens enligt 6 kap. spellagen vars balansomslutning för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren inte uppgått till 5 miljoner kronor.

Vid tillämpningen av första stycket 7 b och c ska fordringar och skulder mellan koncernföretag, liksom internvinster, elimineras. Detsamma gäller för intäkter och kostnader som hänför sig till transaktioner mellan koncernföretag, liksom förändring av internvinst.

SFS 2018:1142

Årsredovisningens innehåll m.m.

En årsredovisning skall upprättas och offentliggöras enligt bestämmelserna i årsredovisningslagen (1995:1554) eller, i förekommande fall, lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag eller lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag.

När den löpande bokföringen får avslutas med ett årsbokslut i stället för en årsredovisning

Andra företag än sådana som avses i 1 § ska, om de inte upprättar årsredovisning, för varje räkenskapsår avsluta den löpande bokföringen med ett årsbokslut.

Årsbokslutet ska upprättas enligt 4 och 5 §§. Företag i vilket den årliga nettoomsättningen normalt uppgår till högst tre miljoner kronor och som inte är skyldigt att upprätta årsredovisning enligt 1 § får upprätta årsbokslutet i förenklad form enligt 6 §.

SFS 2010:1514

Skyldigheten enligt 1 § att upprätta en årsredovisning gäller inte för en filial, om det utländska företaget lyder under lagstiftningen i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och

  1. har en rättslig form som är jämförbar med aktiebolaget,

  2. är ett kreditinstitut eller värdepappersbolag av motsvarande slag som de företag som omfattas av lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag,

  3. är ett försäkringsföretag av motsvarande slag som de företag som omfattas av lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag, eller

  4. är ett europakooperativ.

Om filialen till följd av första stycket inte upprättar någon årsredovisning, ska den i stället upprätta ett årsbokslut. För årsbokslutet tillämpas

  1. i en filial till ett företag som avses i första stycket 1 eller 4 och som inte är ett sådant företag som avses i samma stycke 2 eller 3, bestämmelserna i 4, 5, 7 och 8 §§,

  2. i en filial till ett företag som avses i första stycket 2, bestämmelserna i 2 kap. 2 § och 3–5 kap. lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, med undantag för hänvisningen till 3 kap. 5 § årsredovisningslagen (1995:1554), och

  3. i en filial till ett företag som avses i första stycket 3, bestämmelserna i 2 kap. 2 § och 3–5 kap. lagen om årsredovisning i försäkringsföretag, med undantag för hänvisningen till 3 kap. 5 § årsredovisningslagen.

SFS 2018:172

Bestämmelserna i 3 a § ska tillämpas även på försäkringsverksamhet som omfattas av 2 kap. 8 §.

Ett skadeförsäkringsföretag som bedriver sin verksamhet genom generalrepresentation ska anses utgöra en självständig filial i förhållande till ett annat skadeförsäkringsföretag som bedriver verksamhet genom samma generalrepresentation.

När bestämmelserna om årsbokslut i 3 a § andra stycket 3 tillämpas, gäller inte de föreskrivna begränsningarna i första stycket i den paragrafen till företag som lyder under lagstiftningen i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och till vissa slag av försäkringsföretag.

SFS 2017:437

Årsbokslut

Rubriken har denna lydelse enl. SFS2010-1514

Ett årsbokslut ska bestå av en resultaträkning och en balansräkning. Årsbokslutet ska upprättas i vanlig läsbar form eller i elektronisk form. Beloppen i årsbokslutet ska anges i svenska kronor.

När årsbokslutet upprättas, ska följande bestämmelser i årsredovisningslagen (1995:1554) tillämpas:

1 kap. 3 § om vad som avses med andelar och nettoomsättning samt om de tillägg som ska göras till nettoomsättningen,

1 kap. 4–6 §§om koncern, intresseföretag m.m.,

2 kap. 2 § om överskådlighet och god redovisningssed,

2 kap. 3 a § om väsentlighet,

2 kap. 4 § om andra grundläggande redovisningsprinciper,

2 kap. 7 § om undertecknande,

3 kap. 1 och 2 §§ om balans- och resultaträkningarnas innehåll,

3 kap. 3 och 4 §§ om uppställningsformer,

3 kap. 9 § om redovisning av avsättningar,

3 kap. 11 § första stycket om resultaträkning i förkortad form,

4 kap. 1 och 2 §§ om vad som är anläggningstillgångar och omsättningstillgångar,

4 kap. 3 § första stycket om anskaffningsvärdet för anläggningstillgångar,

4 kap. 4 § om avskrivning av anläggningstillgångar,

4 kap. 5 § om nedskrivning av anläggningstillgångar,

4 kap. 9 § om värdering av omsättningstillgångar,

4 kap. 10 § om värdering av pågående arbeten,

4 kap. 11 § om varulagrets anskaffningsvärde,

4 kap. 12 § om redovisning till bestämd mängd och fast värde,

4 kap. 13 § om omräkning av fordringar och skulder i utländsk valuta, och

4 kap. 15 a § om värdering av avsättningar.

SFS 2015:821

Tilläggsupplysningar i årsbokslutet

I årsbokslutet ska företaget lämna de ytterligare upplysningar som anges i andra och tredje styckena.

Upplysningar ska lämnas om:

  1. vilka principer för värdering av tillgångar, avsättningar och skulder som har tillämpats,

  2. hur värdet av varje post som tas upp som anläggningstillgång i balansräkningen har beräknats,

  3. hur stor del av de totala skulderna som ska betalas senare än ett år efter balansdagen,

  4. ställda säkerheter, med angivande av säkerheternas omfattning, art och form, och

  5. summan av garantiåtaganden, ekonomiska åtaganden och eventuella förpliktelser som inte tas upp i balansräkningen (eventualförpliktelser).

Om företaget har ändrat redovisningsprinciper, ska en upplysning lämnas om detta. Skälen för ändringen ska anges.

SFS 2015:821

Förenklat årsbokslut

Rubriken har denna placering enl. SFS2010-1514

Ett förenklat årsbokslut ska bestå av en resultaträkning och en balansräkning. Det ska upprättas enligt god redovisningssed och i vanlig läsbar form eller i elektronisk form.

I fråga om undertecknande av årsbokslutet gäller 2 kap. 7 § årsredovisningslagen (1995:1554) i tillämpliga delar.

Anmärkning om flytt:

Tidigare beteckning 10 §. Förutv. 6 § upphävd g. Lag 2010:1514.

SFS 2010:1514

Tidpunkten för färdigställande av årsbokslutet

Rubriken har denna placering enl. SFS2010-1514

Årsbokslutet skall färdigställas så snart det kan ske, dock senast sex månader eller, i stiftelser, fyra månader efter räkenskapsårets utgång.

Anmärkning om flytt:

Tidigare beteckning 11 §. Förutv. 7 § upphävd g. Lag 2010:1514.

SFS 2010:1514

Specifikation till årsredovisning eller årsbokslut

Rubriken har denna placering enl. SFS2010-1514

För varje sammandragen post i den balansräkning som skall ingå i årsredovisningen eller årsbokslutet skall, om inte postens sammansättning klart framgår av bokföringen i övrigt, de belopp som ingår i posten specificeras i en särskild förteckning, som inte behöver offentliggöras.

Anmärkning om flytt:

Tidigare beteckning 12 §. Förutv. 8 § upphävd g. Lag 2010:1514.

SFS 2010:1514

[Upphävd g. Lag (2010:1514).]

SFS 2010:1514

[[Ny beteckning – 6 § – g. Lag (2010:1514).]]

SFS 2010:1514

[[Ny beteckning – 7 § – g. Lag (2010:1514).]]

SFS 2010:1514

[[Ny beteckning – 8 § – g. Lag (2010:1514).]]

SFS 2010:1514

Arkivering av räkenskapsinformation m.m.

Former för bevarande

Räkenskapsinformation skall bevaras i

  1. vanlig läsbar form (dokument),

  2. mikroskrift som kan läsas med förstoringshjälpmedel, eller

  3. annan form som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel (maskinläsbart medium) och som genom omedelbar utskrift kan tas fram i sådan form som avses i 1 eller 2.

Dokument, mikroskrift och maskinläsbart medium med räkenskapsinformation som företaget har tagit emot från någon annan skall bevaras i det skick materialet hade när det kom till företaget. Dokument, mikroskrift och maskinläsbart medium med räkenskapsinformation som företaget självt har upprättat skall bevaras i det skick materialet fick när räkenskapsinformationen sammanställdes.

Tid och plats för förvaring

Dokument, mikroskrift och maskinläsbara medier som används för att bevara räkenskapsinformation ska vara varaktiga och lätt åtkomliga. De ska bevaras fram till och med det sjunde året efter utgången av det kalenderår då räkenskapsåret avslutades. De ska förvaras i Sverige, i ordnat skick och på betryggande och överskådligt sätt.

Maskinutrustning och system som behövs för att presentera räkenskapsinformationen i den form som anges i 1 § första stycket 1 eller 2 ska hållas tillgängliga i Sverige under hela den tid som anges i första stycket.

SFS 2010:1514

Tillfällig förvaring av verifikation utomlands

Om det finns särskilda skäl och är förenligt med god redovisningssed, får ett dokument som innefattar en verifikation, trots bestämmelserna i 2 §, tillfälligt förvaras utomlands.

Utomlands placerad utrustning m.m.

Rubriken har denna placering enl. SFS2003-1135

Trots bestämmelserna i 2 § får ett företag förvara maskinläsbara medier och hålla maskinutrustning och system tillgängliga i ett annat land inom Europeiska unionen om

  1. platsen för förvaring och varje ändring av denna plats anmäls till Skatteverket eller, när det gäller företag som står under Finansinspektionens tillsyn, till Finansinspektionen,

  2. företaget på begäran av Skatteverket eller Tullverket medger omedelbar elektronisk åtkomst till räkenskapsinformationen för kontrolländamål under arkiveringstiden, och

  3. företaget genom omedelbar utskrift kan ta fram räkenskapsinformationen i Sverige i sådan form som avses i 1 § 1 eller 2.

Första stycket gäller också förvaring i ett land utanför Europeiska unionen med vilket det finns rättsliga instrument om ömsesidigt bistånd med en räckvidd som är likartad med de som föreskrivs i

SFS 2015:821

Om det finns särskilda skäl, får Skatteverket tillåta att ett företag förvarar maskinläsbara medier utomlands även om förutsättningarna enligt 3 a § inte föreligger. I sådana fall får maskinutrustning och system som avses i 2 § andra stycket hållas tillgängliga i samma land. Tillståndet får förenas med villkor och begränsas till viss tid.

Tillstånd enligt första stycket ges av Finansinspektionen när det gäller företag som står under inspektionens tillsyn.

SFS 2003:1135

Förvaring av dokument m.m. som hör till en verksamhet utomlands

Rubriken har denna lydelse enl. SFS2017-0437

Bestämmelserna i 2 § om förvaring i Sverige gäller inte dokument, mikroskrift, maskinläsbara medier, utrustning och system som avser verksamhet som företaget bedriver genom ett avdelningskontor som är beläget utomlands och som har självständig förvaltning, om företaget är bokföringsskyldigt i det andra landet.

SFS 2017:437

Överföring av räkenskapsinformation

Rubriken har denna lydelse enl. SFS2010-1514

Ett företag får förstöra sådant material för bevarande av räkenskapsinformation som avses i 1 §, om räkenskapsinformationen på ett betryggande sätt överförs till något annat sådant material. Om materialet är sådant som avses i 1 § andra stycket, får det dock förstöras först från och med det fjärde året efter utgången av det kalenderår då räkenskapsåret avslutades.

SFS 2010:1514

När räkenskapsinformation får förstöras

Om det finns särskilda skäl, får Skatteverket för visst fall tillåta att dokument, mikroskrift och maskinläsbara medier som används för att bevara räkenskapsinformation förstörs före utgången av den tid som anges i 2 §.

Tillstånd enligt första stycket ges av Finansinspektionen när det gäller företag som står under inspektionens tillsyn.

Även om ett tillstånd enligt första stycket har meddelats, får dokument, mikroskrift och maskinläsbara medier som används för att bevara information som omfattas av lagen (2005:590) om insyn i vissa finansiella förbindelser m.m. inte förstöras förrän tidigast fem år efter utgången av det kalenderår då räkenskapsåret avslutades. Förstöring får dock ske om informationen bevaras på annat sätt.

SFS 2005:591

Utvecklandet av god redovisningssed samt bemyndiganden

Rubriken har denna lydelse enl. SFS2017-0437

Bokföringsnämnden ansvarar för utvecklandet av god redovisningssed. Finansinspektionen ansvarar för utvecklandet av god redovisningssed i sådana företag som omfattas av lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag och lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag i den utsträckning det är påkallat av dessa företags särart.

Av 1 kap. 5 § lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, 1 kap. 4 § lagen om årsredovisning i försäkringsföretag och 23 kap. 15 § 3 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden följer att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om redovisning för finansiella företag.

SFS 2007:551

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om bokföringsskyldighetens fullgörande enligt 4 kap. 7 § och om utformning av och innehåll i den redovisning som enligt 6 kap. 3 a § ska lämnas för verksamhet i en filial till

  1. ett utländskt kreditinstitut eller värdepappersbolag av motsvarande slag som de företag som omfattas av lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, och

  2. ett utländskt försäkringsföretag av motsvarande slag som de företag som omfattas av lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag.

Rätten att meddela föreskrifter gäller även sådan verksamhet som avses i 4 kap. 8 § och 6 kap. 3 b §.

SFS 2018:172

Överklagande

En myndighets beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Hänvisad författning:

Ang. 1 st. se Lag (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar14 § under FörvProc.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

SFS 1999:1078

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2000 och tillämpas första gången för det räkenskapsår som inleds närmast efter d. 31 dec. 1999. I fråga om juridiska personer som avses i 2 kap. 2 § första stycket skall dock lagen tillämpas först från och med det räkenskapsår som inleds närmast efter d. 31 dec. 2000. Detsamma gäller fysiska personer som vid utgången av år 1999 inte var bokföringsskyldiga enligt bokföringslagen (1976:125) och som skulle vara bokföringsskyldiga enligt den nya lagen endast därför att de äger eller brukar en näringsfastighet.

2. Bokföringslagen (1976:125) skall upphöra att gälla vid utgången av år 1999. Lagen skall dock fortfarande tillämpas för räkenskapsår som har inletts före nämnda tidpunkt. I fråga om juridiska personer som avses i 2 kap. 2 § första stycket, med undantag av Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar, skall lagen även tillämpas för räkenskapsår som inleds före utgången av år 2000. Lagen skall vidare tillämpas på understödsföreningar som med stöd av punkten 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1999:1114) om ändring i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag alltjämt tillämpar 29 och 30 §§ lagen (1972:262) om understödsföreningar.

Bestämmelsen i 16 § andra stycket bokföringslagen får tillämpas även för det räkenskapsår som inleds närmast efter d. 31 dec. 1999.

3. Jordbruksbokföringslagen (1979:141) skall upphöra att gälla vid utgången av år 2000. Lagen skall dock fortfarande tillämpas för räkenskapsår som har inletts före nämnda tidpunkt.

4. Om det i en lag eller i en annan författning hänvisas till någon föreskrift i bokföringslagen (1976:125) eller jordbruksbokföringslagen (1979:141) som har ersatts av en föreskrift i denna lag, tillämpas i stället den nya föreskriften.

SFS 1999:1304

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2001 och tillämpas på räkenskapsår som avslutas efter utgången av år 2000.

SFS 2000:31

1. Denna lag träder i kraft d. 1 mars 2000 och tillämpas första gången för det räkenskapsår som inleds närmast efter d. 31 dec. 2000.

2. Försäkringsbolag som avses i punkt 2 eller 5 i övergångsbestämmelserna till lagen (1999:600) om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713) får, trots bestämmelsen i 4 kap. 6 § första stycket tredje meningen, inte ha euro som redovisningsvaluta.

SFS 2000:598

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2001.

SFS 2003:727

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2004.

SFS 2003:1135

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2004.

2. Villkor och begränsningar som följer av ett tillstånd som har lämnats enligt 7 kap. 4 § i sin äldre lydelse behöver inte längre tillämpas om de maskinläsbara medier som tillståndet avser får förvaras med stöd av 7 kap. 3 a §.

SFS 2005:591

Denna lag träder i kraft d. 1 aug. 2005.

SFS 2006:874

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2007 och tillämpas första gången för det räkenskapsår som inleds närmast efter d. 31 dec. 2006.

SFS 2007:134

Denna lag träder i kraft d. 1 maj 2007 och tillämpas första gången för räkenskapsår som inleds närmast efter d. 30 april 2007.

SFS 2007:551

Denna lag träder i kraft d. 1 nov. 2007.

SFS 2007:596

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2010.

SFS 2008:90

Denna lag träder i kraft d. 1 april 2008.

SFS 2009:249

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2010 och tillämpas första gången för det räkenskapsår som inleds närmast efter d. 31 dec. 2009.

SFS 2009:701

Denna lag träder i kraft d. 1 aug. 2009.

SFS 2010:849

Denna lag träder i kraft d. 1 nov. 2010 och tillämpas första gången för det räkenskapsår som inleds närmast efter d. 31 okt. 2010.

SFS 2010:1514

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2011.

2. Bestämmelserna i 1 kap. 2 § och 6 kap. 3–5 §§ i sin nya lydelse tillämpas första gången för årsbokslut som avser räkenskapsår som avslutas närmast efter d. 31 dec. 2010.

SFS 2010:2064

Denna lag träder i kraft d. 1 april 2011.

SFS 2011:1399

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2012.

SFS 2014:1387

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2015.

SFS 2015:821

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2016.

2. Lagen tillämpas första gången för det räkenskapsår som inleds närmast efter d. 31 dec. 2015.

SFS 2016:1058

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2017.

SFS 2017:437

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2017.

SFS 2018:172

Denna lag träder i kraft d. 1 maj 2018.

SFS 2018:1142

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2019.

SFS 2019:753

Denna lag träder i kraft d. 15 dec. 2019.

SFS 2019:905

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2020.

SFS 2020:669
  1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2021.

  2. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om medlemsbanker som är registrerade i bankregistret d. 31 dec. 2020 avseende det räkenskapsår som avslutas närmast efter detta datum.

Lag 1999:1078

Författare: Anders Ahlgren

Författare: Sten Andersson

Författare till den ursprungliga kommentaren.

Författare: Anders Ahlgren

Förarbeten: Betänkandet Översyn av redovisningslagstiftningen (SOU 1996:157), prop. 1998/99:130 Ny bokföringslag m.m. och 1999/2000:LU2 Ny bokföringslag m.m. Lagen ersätter en tidigare bokföringslag (1976:125) och viss ledning kan ibland hämtas från den lagens förarbeten, särskilt prop. 1975:104 och LU 1975/76:15. Den nya lagen har kommenterats i Christer Westermark, Bokföringslagen, revisionslagen, revisorslagen, 3 uppl., 2012, och Peter Nilsson, Eva Törning, Bokföringslagen, en kommentar, 2 uppl., 2015.

Bokföringsnämnden utfärdar allmänna råd på redovisningsområdet. Dessa ges ut i serien Bokföringsnämndens allmänna råd (BFNAR) och finns även tillgängliga på nämndens webbplats www.bfn.se. Nämnden har också gett ut flera s.k. vägledningar, som behandlar bl.a. frågor om löpande bokföring, verifikationer och arkivering av räkenskapsinformation. Nämnden har vidare gett ut s.k. uttalanden, som rör mera begränsade frågeställningar. Också dessa finns på nämndens webbplats.

Bokföringslagen, förkortad BFL gäller för all bokföringspliktig verksamhet, dock inte för bokföring inom staten eller kommunerna. Tidigare särregler i annan lagstiftning har antingen helt utmönstrats eller infogats i BFL. Lagen är i huvudsak en ramlag, dvs. den innehåller främst huvudprinciper och är avsedd att kompletteras av andra normer inom ramen för s.k. god redovisningssed, se kommentaren till 4 kap. 2 § 1 st.

Syftet med bokföringsreglerna är främst att skapa ett skydd för den bokföringsskyldiges borgenärer, för det allmänna samt för delägare, medlemmar och anställda i ett bokföringsskyldigt företag. De nämnda intressentgrupperna har regelmässigt ett intresse av att dokumentation om den bokföringsskyldiges verksamhet löpande sparas och struktureras så att det i efterhand går att kontrollera vad som har inträffat i verksamheten. Reglerna antas också öka möjligheterna att reparera följderna av en felaktig användning av verksamhetens tillgångar och, där det behövs, utkräva civilrättsligt eller straffrättsligt ansvar, se prop. 1998/99:130 del 1 s. 196 f.

Såsom BFL är utformad utgör även de årsredovisningar som vissa företag måste upprätta en del av bokföringen. 6 kap. 1 § reglerar sålunda bl.a. när en årsredovisning måste upprättas. Bestämmelserna om årsredovisningens form och innehåll finns emellertid i särskilda lagar, årsredovisningslagen (1995:1554) förkortad ÅRL, lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, förkortad ÅRKL och lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag, förkortad ÅRFL. En konsekvens av att årsredovisningen utgör en del av bokföringen är att underlåtenhet att upprätta årsredovisning kan utgöra bokföringsbrott (se rättsfallen NJA 2004 s. 618 och NJA 2018 s. 77 I-III ”De försenade årsredovisningarna" samt prop. 2012/13:61).

Författare: Anders Ahlgren

Förarbetena till paragrafen finns i prop. 1998/99:130 del 1 s. 373 och prop. 2005/06:116 s. 155. Bestämmelserna om nettoomsättning tillkom år 2007 (se prop. 2006/07:27 s. 14 ff.). År 2011 gjordes vissa ytterligare ändringar i 8 a p., vilka dock inte innebar några sakliga förändringar (se prop. 2009/10:235 s. 105). Punkten 5 lades till år 2017 (se prop. 2016/17:149).

Författare: Anders Ahlgren

Begreppet företag har i BFL en vidare innebörd än det har i dagligt tal och omfattar även vissa fysiska och juridiska personer vars verksamhet saknar karaktär av affärsverksamhet. Det omfattar sålunda dels enskilda näringsidkare (såvitt gäller deras näringsverksamhet), dels alla handelsbolag, aktiebolag, ekonomiska föreningar och liknande företagsformer, dels vissa stiftelser, ideella föreningar, samfälligheter och registrerade trossamfund.

Författare: Anders Ahlgren

Filialer regleras i filiallagen (1992:160). Av 2 § 1 st. 1 p. filiallagen framgår att en filial är ett avdelningskontor med självständig förvaltning genom vilket ett utländskt företag ska bedriva sin näringsverksamhet i Sverige, om inte företaget väljer att bedriva verksamheten genom ett svenskt dotterföretag eller genom en agentur med verksamhet i Sverige. I filiallagen och förordningen (1992:308) om utländska filialer m.m. finns vissa undantag från skyldigheten att bedriva näringsverksamhet genom filial (eller genom dotterföretag eller agentur).

Europeiska ekonomiska intressegrupperingar regleras i rådets förordning (EEG) nr 2137/85 av den 25 juli 1985 om europeiska ekonomiska intressegrupperingar (EEIG) och i lagen (1994:1927) om europeiska ekonomiska intressegrupperingar.

Författare: Anders Ahlgren

Med bokföringspost avses alltså inte endast post som redovisar en affärshändelse utan även andra noteringar, såsom rättelseposter och bokföringstransaktioner.

Författare: Anders Ahlgren

Eftersom även verksamhet utan affärsmässiga inslag kan vara förenad med bokföringsskyldighet, omfattar begreppet affärshändelse också ekonomiska händelser utan anknytning till näringsverksamhet.

Författare: Anders Ahlgren

Begreppet verifikation används i BFL som beteckning på de uppgifter som dokumenterar affärshändelser m.m. Av bestämmelserna om arkivering av räkenskapsinformation i 7 kap. följer att verifikationerna måste lagras på något av de i lagen godtagna sätten (pappersdokument, IT m.m.). Bestämmelser om verifikationers innehåll finns i 5 kap. 6–9 §§. Se även prop. 1998/99:130 del 1 s. 247 f.

Med orden ”vidtagen justering” avses bokslutstransaktioner och rättelser av bokföringsposter.

Författare: Anders Ahlgren

Begreppet räkenskapsinformation används i BFL som en samlande benämning på vissa slag av information eller sammanställningar av information (se prop. 1998/99:130 del 1 s. 242 f. och 374). I 7 kap. finns bestämmelser om på vilka medier som räkenskapsinformationen får bevaras.

Författare: Anders Ahlgren

Punkten c) syftar bl.a. på instruktioner om redovisningsprinciper, attestregler, instruktioner och program till programmerbara kassaapparater, värderingsnormer, kontokuranter och lagerinventeringslistor.

Författare: Anders Ahlgren

En motsvarande definition finns i 1 kap. 3 § 1 st. 3 p. ÅRL (jfr prop. 1995/96:10 Del II s. 194 f.).

Författare: Anders Ahlgren

Detta innebär bl.a. att dödsbon aldrig är bokföringsskyldiga annat än om de bedriver näringsverksamhet (jfr 2 kap. 6 §).

Författare: Anders Ahlgren

Förarbetena till paragrafen finns i prop. 2005/06:116 s. 101 ff. och 155 f.

Författare: Anders Ahlgren

Tillstånd att ha bokföringen på andra språk än de i paragrafen omnämnda är enligt förarbetena främst tänkt att kunna ges när det finns en naturlig anknytning till det land i vilket det särskilda språket används. Tillstånd bör därför kunna komma i fråga när det gäller företag som ingår i en gränsöverskridande koncern och därför har koncerngemensamma ekonomisystem eller en koncerngemensam administration. Tillstånd bör också kunna ges när företagaren tillhör en språklig minoritet och verkar inom ett område där det främmande språket får användas i kontakt med myndigheter (t.ex. finska och samiska) eller när användandet av svenska som bokföringsspråk skulle innebära oproportionerliga svårigheter för företagaren oproportionerliga svårigheter. Dispens ska inte ges om det finns risk för missbruk.

Författare: Anders Ahlgren

Huvudregeln är att juridiska personer alltid är bokföringsskyldiga. Detta gäller utan undantag för aktiebolag, ekonomiska föreningar och handelsbolag och andra, i 2 kap. inte särskilt omnämnda svenska juridiska personer, se prop. 1998/99:130 del 1 s. 210 f. och 375 f. Också övriga svenska juridiska personer är bokföringsskyldiga men för flera av dem gäller enligt 2 kap. 2 § och 3 § vittgående undantag. Några juridiska personer är också helt undantagna från bokföringsskyldighet, se 2 kap. 5 §. Beträffande dödsbon, se 1 kap. 3 §. Det bör framhållas att enkla bolag och partrederier inte är juridiska personer, varför eventuell bokföringsskyldighet i stället åvilar delägarna.

Utländska juridiska personer är inte bokföringsskyldiga enligt BFL för annat än den filialverksamhet som bedrivs i Sverige, se 2 kap. 7 § 1 st.

När en juridisk person är bokföringsskyldig, omfattar bokföringsskyldigheten hela den juridiska personens verksamhet.

Författare: Anders Ahlgren

Beträffande de i paragrafen angivna juridiska personerna gäller att de blir bokföringsskyldiga först om värdet av tillgångarna överstiger visst gränsbelopp, se 2 st. och 3 st., eller om de bedriver näringsverksamhet eller är moderföretag, se 4 st. Förarbetena till bestämmelserna finns i prop. 1998/99:130 del 1 s. 211–217 och 376 samt, såvitt gäller gränsvärdet i 2 st., i prop. 2005/06:116 s. 62 ff.

Författare: Anders Ahlgren

Frågor kring ideella föreningars bokföringsskyldighet behandlas i Bokföringsnämndens rapport Ideella föreningar och bokföringsskyldigheten, 2002. Se även Björn Lundén, Redovisning i ideella föreningar, 7 uppl. 2011 samt SOU 2015:8 s. 403 ff., där även vissa förslag till lagändringar läggs fram.

Författare: Anders Ahlgren

Beträffande begreppet näringsverksamhet, se kommentaren till 2 kap. 6 § 1 st.

Författare: Anders Ahlgren

Stiftelser är som huvudregel bokföringsskyldiga endast om värdet av tillgångarna överstiger det gränsbelopp som anges i paragrafen, 1 500 000 kr. Vissa i lagen preciserade stiftelser är dock alltid bokföringsskyldiga (se 3 st.). Stiftelser vars tillgångar får användas endast till förmån för bestämda fysiska personer omfattas inte av bestämmelserna, se 2 kap. 5 § 3 p.

En stiftelse kan också vara bokföringsskyldig till följd av bestämmelser i stiftelseförordnandet. BFL:s föreskrifter om bokföringsskyldighetens innebörd gäller dock inte stiftelser som är bokföringsskyldiga enbart på denna grund.

Stiftelser som inte är bokföringsskyldiga är, enligt 3 kap. 2 § stiftelselagen (1994:1220), skyldiga att föra räkenskaper.

Författare: Anders Ahlgren

Beträffande begreppet ”näringsverksamhet”, se kommentaren till 2 kap. 6 § 1 st. Den avgränsning av näringsverksamhet avseende innehav av näringsfastighet/privatfastighet som görs i 2 kap. 6 § torde få tillämpas även här.

Författare: Anders Ahlgren

Beträffande moderstiftelse, se 1 kap. 5 § stiftelselagen (1994:1220).

Författare: Anders Ahlgren

Bestämmelsen har sin förebild i den tidigare 3 kap. 6 § stiftelselagen (1994:1220) och har där ansetts innebära att tillgångar ska tas upp till ett försiktigt beräknat marknadsvärde, se prop. 1993/94:9 s. 147.

Författare: Anders Ahlgren

Bestämmelser om bokföring för staten och de olika organ i vilka staten framträder finns i förordningen (2000:606) om myndigheters bokföring.

Kommuner och regioner omfattas av bestämmelser om bokföring i lagen (2018:597) om kommunal bokföring och redovisning (se även 11 kap. kommunallagen [2017:725]).

De tidigare kyrkliga kommunerna utgör numera organisatoriska delar inom det registrerade trossamfundet Svenska kyrkan och är därmed bokföringsskyldiga enligt BFL i den utsträckning som framgår av 2 kap. 2 §.

Författare: Anders Ahlgren

För konkursbon finns särskilda bestämmelser om förande av räkenskaper i 7 kap. 19 § konkurslagen (1987:672).

Författare: Anders Ahlgren

Paragrafen reglerar när fysiska personer och – som framgår av 1 kap. 3 § – dödsbon är bokföringsskyldiga, jfr prop. 1998/99:130 del 1 s. 204–209 och 380 f. Bokföringsskyldighet föreligger i dessa fall endast om verksamheten utgör näringsverksamhet i paragrafens bemärkelse. Eventuell bokföringsskyldighet omfattar endast näringsverksamheten. Ekonomiska transaktioner som inte ingår i denna får över huvud taget inte dras in i bokföringen.

Om bokföringsskyldighet för utomlands bosatta personer som bedriver näringsverksamhet i Sverige, se kommentaren till 2 kap. 7 § 2 st.

Författare: Anders Ahlgren

Begreppet näringsverksamhet ska uppfattas i vidsträckt mening. Det omfattar i princip all verksamhet som är av ekonomisk natur och av sådan karaktär att den kan betecknas som yrkesmässig. Till näringsverksamhet räknas därmed också sådan verksamhet som bedrivs av advokater, hantverkare m.fl. Vinstsyfte behöver inte föreligga. Verksamhetens omfattning har inte någon avgörande betydelse för bokföringsskyldigheten. Kravet på yrkesmässighet innebär emellertid att den som vid sidan av sin egentliga sysselsättning åtar sig smärre hantverkssysslor för annans räkning som regel inte kan anses bedriva näringsverksamhet. Av betydelse vid bedömningen av om näringsverksamhet är för handen är också omsättningshastigheten på försålda varor eller tjänster och förekomsten av omkostnader i verksamheten. Om verksamheten ska beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet är den normalt bokföringspliktig, se prop. 1998/99:130 del 1 s. 381. I rättsfallet NJA 2004 s. 519 ansågs den som hade bedrivit viss illegal spelverksamhet ha varit bokföringsskyldig för denna.

Författare: Anders Ahlgren

Bestämmelserna i detta stycke innebär att fastighetens skattemässiga karaktär blir avgörande för om bokföringsskyldighet föreligger. Uthyrning av privatbostadsfastighet utgör därför aldrig näringsverksamhet. Den som brukar en näringsfastighet är däremot alltid att anse som näringsidkare. Detsamma gäller en fastighetsägare som inte själv driver någon verksamhet utan endast arrenderar ut fastigheten. Jfr även rättsfallet NJA 2004 s. 325.

Författare: Anders Ahlgren

Förarbetena till paragrafen finns i prop. 2016/17:149. Paragrafen reglerar, tillsammans med 8 §, uttömmande vilka utländska företag och utomlands bosatta fysiska personer som är bokföringsskyldiga enligt denna lag.

Författare: Anders Ahlgren

Bokföringsskyldigheten är inskränkt till den näringsverksamhet som bedrivs i Sverige. Beträffande begreppet näringsverksamhet, se kommentaren till 2 kap. 6 § 1 st. Därmed omfattas all verksamhet som omfattas av filiallagen (jfr 1 § den lagen och prop. 1991/92:88 s. 21).

Bokföringsskyldigheten tar sikte på utländska juridiska personer som enligt filiallagen ”ska” bedriva verksamhet genom en filial. Ett företag som har låtit bli att fullgöra sin skyldighet att registrera en filial undgår inte bokföringsskyldighet. Om det utländska företaget väljer att bedriva den svenska verksamheten genom ett dotterföretag, är dotterföretaget bokföringsskyldigt enligt de allmänna bestämmelserna i 2–5 §§. Det motsvarande gäller när verksamheten bedrivs genom en agentur med verksamhet i Sverige.

Av filiallagen och förordningen (1992:308) om utländska filialer m.m. framgår att det finns verksamhet som inte behöver bedrivas genom filial (eller genom ett dotterföretag eller en agentur), och detta oavsett om det är fråga om näringsverksamhet eller inte. Ett exempel är att verksamheten omfattas av den fria rörligheten för varor och tjänster i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt eller i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), se 2 § 2 st. filiallagen. Tjänsteleverantörer som är etablerade i andra medlemsstater har möjlighet att tillfälligt erbjuda sina tjänster i Sverige utan att vara etablerade genom en filial. Ett annat exempel är byggentreprenad som drivs under högst ett år av ett utländskt företag som är etablerat utanför EES, se 3 § förordningen om utländska filialer m.m. Dessutom får Bolagsverket i ett enskilt fall besluta om undantag från kravet på filial (2 a § 2 st. filiallagen och 19 § förordningen om utländska filialer m.m.). Det finns i dessa situationer därmed inte heller någon bokföringsskyldighet enligt denna lag för den svenska verksamheten.

Författare: Anders Ahlgren

Bokföringsskyldigheten gäller oavsett om den fysiska personen behöver ha en föreståndare för verksamheten eller inte (jfr 2 § 3 st. filiallagen och prop. 2010/11:87 s. 35 och 48). Med utomlands bosatta fysiska personer avses personer som inte är folkbokförda i Sverige. På motsvarande sätt som för utländska företag, omfattas fysiska personer som är bosatta utanför EES av det i kommentaren ovan nämnda undantaget beträffande byggentreprenad. För dessa fysiska personer gäller inte kravet på föreståndare. Något undantag från bokföringsskyldigheten finns dock inte när den bokföringsskyldige är en utomlands bosatt fysisk person. En fysisk person som är bosatt utomlands är alltid bokföringsskyldig för näringsverksamhet som bedrivs i Sverige.

Författare: Anders Ahlgren

Förarbetena till paragrafen finns i prop. 2016/17:149.

Författare: Anders Ahlgren

Förarbetena till paragrafen finns i prop. 1998/99:130 del 1 s. 221–227 och 382. En tidigare bestämmelse som band brutna räkenskapsår till vissa i lagen angivna tidsperioder upphävdes år 2011 (se prop. 2009/10:235 s. 79 och 105).

Författare: Anders Ahlgren

Kravet på att ett räkenskapsår ska omfatta tolv kalendermånader medför att räkenskapsåret måste påbörjas den första och avslutas den sista dagen i en kalendermånad.

Författare: Anders Ahlgren

Av 1 kap. 3 § följer att bestämmelsen även omfattar bokföringsskyldiga dödsbon samt handelsbolag där ett dödsbo ska beskattas för bolagets inkomst.

Uttrycket ”handelsbolag där en fysisk person ska beskattas för hela eller en del av bolagets inkomst” innefattar också handelsbolag där det bland delägarna finns ett eller flera andra handelsbolag med en fysisk person (eller ett dödsbo) som delägare.

Författare: Anders Ahlgren

Bestämmelsen innebär att någon koncernanpassning av räkenskapsåret inte behöver ske när en jordbrukare bedriver verksamhet i ett direktägt produktionsbolag, se prop. 1998/99:130 del 1 s. 226 f.

Författare: Anders Ahlgren

Skatteverket har utfärdat allmänna råd om tillstånd till omläggning av räkenskapsår (SKV A 2011:28). Enligt dessa bör det för tillstånd till omläggning krävas starka skäl. I de allmänna råden uttalas bl.a. att tillstånd på grund av svårigheter att erhålla bokföringshjälp vid viss tidpunkt bör medges endast i undantagsfall. Kan sökanden anföra företagsekonomiskt giltiga skäl bör tillstånd i regel ges, t.ex. vid säsongsvariationer som inverkar på arbetssituationen under skilda delar av året eller vid regelbundna förändringar i varulagrets storlek eller sammansättning som i väsentlig grad påverkar inventeringsarbetet. Tillstånd bör inte ges vid upprepade ändringar av räkenskapsåret. Se även Skatteverkets hemsida, www.skatteverket.se.

Författare: Anders Ahlgren

Begreppet affärshändelse definieras i 1 kap. 2 §. Av 5 kap. framgår att den löpande bokföringen ska ske på sådant sätt att affärshändelserna kan presenteras i såväl den ordning posterna har registrerats som systematisk ordning.

Författare: Anders Ahlgren

Begreppen verifikation och bokföringspost definieras i 1 kap. 2 §.

Författare: Anders Ahlgren

En definition av begreppet räkenskapsinformation finns i 1 kap. 2 §.

Författare: Anders Ahlgren

God redovisningssed beskrevs i förarbetena till bokföringslagen (1976:125) som ”en faktiskt förekommande praxis i en kvalitativt representativ krets av redovisningsskyldiga”, se prop. 1975:104 s. 148. Begreppets innebörd har dock successivt förskjutits. I förarbetena till ÅRL betonas att särskild betydelse måste tillmätas allmänna råd och rekommendationer av auktoritativa organ såsom Bokföringsnämnden m.fl., se prop. 1995/96:10 del 2 s. 13 f. och 181. I förarbetena till BFL framhålls att vad som utgör god redovisningssed så långt möjligt måste bestämmas genom en traditionell tolkning av föreskrifter i lag eller andra författningar, en tolkning som främst bör grundas på föreskrifternas ordalydelse lästa i ljuset av deras syften och de allmänna principer som de ger uttryck för. En sådan traditionell lagtolkning måste sedan kompletteras med en utfyllande tolkning med förankring i faktiskt förekommande bokföringspraxis eller i sådana bokförings- eller redovisningsmetoder som utgör en vidareutveckling av i lag eller praxis godtagna redovisningsprinciper. Även om det i sista hand är domstol som avgör vad som utgör god redovisningssed måste de normgivande organens uttalanden om vad som utgör god redovisningssed tillmätas mycket stor betydelse, se prop. 1998/99:130 del 1 s. 185 f. Se även prop. 2015/16:3 s. 127. Beträffande de normgivande organens betydelse för fastställandet av god redovisningssed, se kommentaren till 7 kap. 7 § 1 st.

I kravet på att iaktta god redovisningssed ligger bl.a. att lag och andra författningar alltid måste iakttas. Det är alltså inte tillåtet att åsidosätta lag eller författning med hänvisning till god redovisningssed, se prop. 1994/95:10 del 2 s. 181.

Författare: Anders Ahlgren

Förarbetena till paragrafen finns i prop. 1998/99:130 del 1 s. 386 f. och prop. 2005/06:116 s. 158. Hänvisningen till 6 kap. 6 § tillkom år 2011 (se prop. 2009/10:235 s. 106) men innebar ingen ändring i sak.

Författare: Anders Ahlgren

För en enskild näringsidkare inträder bokföringsskyldigheten när han eller hon faktiskt börjar sina förbindelser med omvärlden genom att exempelvis träffa avtal i och för rörelsen. Aktiebolag, ekonomiska föreningar och handelsbolag blir bokföringsskyldiga i och med registreringen av företaget. För de juridiska personer som avses i 2 kap. 2 och 3 §§ inträder bokföringsskyldigheten i och med att den särskilda omständighet som bestämmer deras bokföringsskyldighet – näringsverksamhet, koncernförhållande m.m. – är för handen. Om bokföringsskyldigheten är knuten till tillgångarnas värde, inträder skyldigheten att upprätta öppningsbalansräkning vid ingången av det räkenskapsår när värdet av tillgångarna överstiger en och en halv miljon kronor (tidigare trettio basbelopp), se prop. 1998/99:130 del 1 s. 387 och prop. 2005/06:116.

Författare: Anders Ahlgren

”När grunden för sådan skyldighet ändras” syftar på det fall när en rörelse som drivs av en enskild näringsidkare byter ägare eller när en bokföringsskyldig verksamhet byter identitet och fortsätter i exempelvis bolagsform, se prop. 1975:104 s. 218.

Författare: Anders Ahlgren

Förarbetena till paragrafen finns i prop. 1998/99:130 del 1 s. 237–241 och 388 f.

Författare: Anders Ahlgren

Också ett företag som bedriver flera från varandra fristående verksamheter måste alltså som huvudregel ha en enda löpande bokföring och en gemensam årsredovisning eller ett gemensamt årsbokslut. Bestämmelsen i 1 st. utesluter dock inte att företaget i viss utsträckning använder sig av separata journaler, listor m.m. för de olika verksamheterna eller verksamhetsgrenarna. Inte heller utesluter den att verifikationerna för skilda verksamheter numreras för sig under förutsättning att det fortfarande går att överblicka den samlade verksamhetens förlopp, resultat och ställning.

Författare: Anders Ahlgren

Avsikten är – såsom framgår av kravet på särskilda skäl – att separata bokföringar ska förekomma endast undantagsvis. I förarbetena nämns som exempel på sådana särskilda skäl att en bokföringsskyldig bedriver en verksamhet på egen hand och en annan verksamhet tillsammans med någon annan. Om bokföringsskyldigheten för den gemensamt bedrivna verksamheten fullgörs genom en gemensam bokföring, motiverar detta en separat löpande bokföring för den övriga verksamheten. En annan situation som kan motivera separata bokföringar är när en verksamhet bedrivs som en filial i utlandet. Se även BFNAR 2013:2, 2.21 p. och BFN:s vägledning Bokföring, s. 28 f.

Författare: Anders Ahlgren

Syftet med arkiveringsbestämmelsen är att det fortlöpande ska vara möjligt att bedöma företagets samlade verksamhet. Se även 5 kap. 11 § 2 st.

Författare: Anders Ahlgren

Förarbetena till paragrafen finns i prop. 1998/99:130 del 1 s. 230–233 och 389 f.

Författare: Anders Ahlgren

Huvudregeln är att varje företag måste hålla sig med egen bokföring för verksamhet som det bedriver på egen hand eller tillsammans med annan. Huvudregeln får – förutom i de fall som behandlas i 2 st. – frångås endast i fråga om ”gemensamt bedriven verksamhet”. Med detta avses först och främst verksamhet som drivs av två eller flera tillsammans som enkelt bolag. Även gemensamt ägande av näringsfastighet eller gemensam medelsplacering kan utgöra ”gemensamt bedriven verksamhet”. Gemensam bokföring kan också förekomma för förmögenhet som en stiftelse har placerad tillsammans med en annan stiftelse. Den gemensamma bokföringen måste dessutom alltid vara förenlig med god redovisningssed, jfr BFN:s vägledning Bokföring s. 30.

Författare: Anders Ahlgren

Förarbetena till paragrafen finns i SOU 1998:136 s. 169 ff. och 235 f., prop. 1999/2000:23 s. 76 ff. och 216 ff., 1999/2000:LU8 s. 4 f. och prop. 2016/17:149 s. 32.

Författare: Anders Ahlgren

Med redovisningsvaluta avses den valuta i vilken affärshändelser, resultat, ställning m.m. kommer till uttryck i ett företags bokföring och redovisning. Varje företag ska använda en och samma redovisningsvaluta i samtliga led av redovisningen (löpande bokföring, årsredovisning/årsbokslut, koncernredovisning, delårsrapporter). Det är inte nödvändigt att varje enskild affärshändelse noteras i företagets redovisningsvaluta, men företagets bokföringssystem måste kunna ta fram och presentera affärshändelsen i redovisningsvalutan enligt kursen på dagen för affärshändelsen.

Kravet på att varje företag ska ha en enda redovisningsvaluta har ett undantag, se 4 st.

Huvudregeln är att svenska företag ska ha svenska kronor som redovisningsvaluta. Detta gäller undantagslöst för enskilda näringsidkare, dödsbon, handelsbolag och stiftelser samt för sådana ideella föreningar och andra associationer som avses i 2 kap. 2 §. Aktiebolag och de övriga associationer som anges i 1 st. tredje meningen kan dock välja att i stället ha euro som redovisningsvaluta. Detsamma gäller filialer till utländska företag av motsvarande slag, se 7 § 1 st.

Författare: Anders Ahlgren

Företag som anges i 1 st. tredje meningen kan när som helst besluta om byte av redovisningsvaluta. Beslutet kan dock inte ges verkan annat än fr.o.m. följande räkenskapsårsskifte. Beslutet kan också vara beroende av myndighetstillstånd (se 3 st.). Beträffande formerna för aktiebolags beslut om byte av redovisningsvaluta, se 3 kap. 8–10 §§ aktiebolagslagen (2005:551). För ekonomiska föreningar finns motsvarande bestämmelser i 3 kap. 3 och 9 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.

Om omräkning och omräkningskurs i samband med byte av redovisningsvaluta, se 2 kap. 6 § 2 st. ÅRL.

Författare: Anders Ahlgren

Första gången ett företag vill byta redovisningsvaluta från svenska kronor till euro fordras inte något myndighetstillstånd. Inte heller behöver ett företag som redan från bildandet har haft euro som redovisningsvaluta tillstånd för att byta redovisningsvaluta till svenska kronor. I båda fallen får däremot ett nytt byte ske endast om Skatteverket ger tillstånd till det. Tillstånd kan vägras enbart om det finns anledning anta att bytet har otillbörligt syfte, t.ex. att undgå skatt eller försvåra myndigheternas kontroll (se prop. 1999/2000:23 s. 219 f.). Skatteverkets beslut kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol (se 9 kap. 1 §).

Författare: Anders Ahlgren

Förarbetena till paragrafen finns i prop. 2016/17:149 s. 26, 27 och 33.

Författare: Anders Ahlgren

Utgångspunkt är att filialer ska följa samtliga bestämmelser i lagen. I vissa fall skiljer sig dock bokföringsskyldigheten mellan olika associationsformer. I paragrafen anges därför att vilka av lagens regler som ska följas beror på vad som gäller för ett svenskt företag av närmast liknande slag. Det innebär exempelvis att om det utländska företaget är jämförbart med ett svenskt aktiebolag, ska filialen följa de regler som gäller för aktiebolag (se t.ex. 4 kap. 6 § om redovisningsvaluta). I vissa fall ställs i lagen olika krav på bokföringen beroende på ett företags storlek (se t.ex. 5 kap. 2 § 3 st. om den s.k. kontantmetoden). Vid den bedömningen blir filialens storlek avgörande för vilka regler som ska tillämpas (jfr prop. 1991/92:88 s. 29).

Författare: Anders Ahlgren

Förarbetena till paragrafen finns i prop. 2016/17:149 s. 33.

Författare: Anders Ahlgren

Förarbetena till paragrafen finns i prop. 2016/17:149 s. 26, 27 och 34.

Författare: Anders Ahlgren

Förarbetena till paragrafens 1 st. finns i prop. 1998/99:130 del 1 s. 251–253 och 391 f. och till paragrafens 2 st. i prop. 2005/06:116 s. 68 ff. och 158.

Författare: Anders Ahlgren

Grundbokföringen syftar till att göra det möjligt att i efterhand kontrollera bokförda poster mot verifikationerna. Huvudbokföringen ska framför allt utgöra en länk mellan å ena sidan verifikationerna/grundbokföringen och å andra sidan årsbokslutet eller årsredovisningen.

Kraven på grundbokföring respektive huvudbokföring kan tillgodoses genom en gemensam bokföringsåtgärd. Det räcker sålunda att uppgifterna tillförs ett system som har tekniska förutsättningar att söka fram och sammanställa en grundbok respektive huvudbok för en viss period.

Kravet på att affärshändelserna ska kunna presenteras gäller t.o.m. den i 7 kap. 2 § angivna arkiveringstidens slut. I princip måste varje affärshändelse kunna presenteras separat. Av förarbetena framgår dock att affärshändelser som dokumenteras genom en gemensam verifikation, jfr 5 kap. 6 §, också får presenteras gemensamt. Vidare är bestämmelsen inte avsedd att utesluta att grundbokförda affärshändelser huvudbokförs så att presentationen i systematisk ordning kan ske endast i sammandrag. Detta kan dock ställa krav på s.k. sidoordnad bokföring, jfr 5 kap. 4 §.

Författare: Anders Ahlgren

Med förlopp avses hur verksamhetens ställning och resultat vid ett visst tillfälle har framkommit (när olika affärshändelser har inträffat, hur de har påverkat verksamhetens ställning och resultat etc.).

Författare: Anders Ahlgren

Förarbetena till paragrafen finns i prop. 1998/99:130 del 1 s. 254–259 och 392 f. samt, såvitt gäller 3 st., prop. 2005/06:130 s. 65 ff. och 159 och såvitt gäller 2 st., prop. 2009/10:235 s. 79 ff. och 106 f. Bl.a. tidpunkten för bokföring behandlas i BFNAR 2013:2, se även BFN:s vägledning Bokföring, s. 31 ff.

Författare: Anders Ahlgren

Huvudregeln är att kontanta in- och utbetalningar ska bokföras senast påföljande arbetsdag (jfr BFN:s vägledning Bokföring s. 32). Från huvudregeln finns ett undantag i paragrafens andra stycke (se kommentaren till 5 kap. 2 § 2 st.).

Författare: Anders Ahlgren

I orden ”så snart det kan ske” ligger att bokföring måste ske så snart den bokföringsskyldige har tillgång till tillräckliga uppgifter för att kunna bokföra affärshändelsen på ett godtagbart sätt (se BFN:s vägledning Bokföring s. 32 f.). Bokföring av sådana affärshändelser vid vilka faktura vanligen upprättas kan anstå till den tidpunkt när faktura upprättas eller mottas eller enligt god affärssed hade bort föreligga, under förutsättning att det sker konsekvent under räkenskapsåret. – Från kravet på bokföring ”så snart det kan ske” kan undantag göras enligt 2 st. (se kommentaren till 5 kap. 2 § 2 st.) och 3 st. (se kommentaren till 5 kap. 2 § 3 st.).

Författare: Anders Ahlgren

Denna regel kan tillämpas i sådana särskilda situationer som utpekas inom ramen för den kompletterande normgivningen på redovisningsområdet (”god redovisningssed”). I lagens ursprungliga förarbeten nämns några situationer som kan tänkas motivera en viss fördröjning; semester, sjukdom och arbetsbelastning. Vidare måste det, om bokföringsarbetet har överlämnats till en bokföringsbyrå, accepteras att bokföringen av andra affärshändelser än kontanta in- och utbetalningar anstår någon kortare tid. Även huvudbokföring av kontanta in- och utbetalningar kan få anstå under förutsättning att grundbokföringen inte fördröjs. Såsom ytterligare exempel på fall när en fördröjning av bokföringen kan accepteras nämns bokföring i små, icke-näringsdrivande verksamheter. Efter 2011 års ändringar i paragrafen kan bestämmelsen bl.a. utnyttjas i syfte att i mindre verksamheter åstadkomma en samordning med redovisningen av mervärdesskatt (jfr 10 kap. 14 a § i den numera upphävda skattebetalningslagen). Enligt BFNAR 2013:2 p. 3.5–3.15 får bokföringen senareläggas till 50 dagar efter utgången av den månad när affärshändelsen inträffade. I företag med en årlig nettoomsättning om högst tre miljoner kr får bokföringen senareläggas till 50 dagar efter utgången av det kvartal när affärshändelsen inträffade (i vissa fall kan ytterligare senareläggning godtas). Bokföring av kontanta in- och utbetalningar för presentation i registreringsordning får dock aldrig senareläggas. Om bokföringen senareläggs, ska verifikationerna ändå ordnas i takt med att de mottas och sammanställs. Se även BFN:s vägledning Bokföring, s. 33 ff.

Författare: Anders Ahlgren

I detta stycke behandlas den s.k. kontantmetoden. Den innebär att uppkomna fordringar och skulder inte behöver bokföras förrän betalning sker. En verifikation som dokumenterar affärshändelsen måste dock finnas tillgänglig och affärshändelsen måste bokföras senast vid räkenskapsårets utgång (även om betalning vid den tidpunkten ännu inte har skett). Kontantmetoden får inte användas av företag vilkas årliga nettoomsättning normalt uppgår till mer än tre miljoner kronor. Jfr BFN:s vägledning Bokföring, s. 39 f. Beträffande begreppet nettoomsättning, se 1 kap. 3 § 1 st. 3 p. ÅRL.

Författare: Anders Ahlgren

Till bokslutstransaktioner hör periodiseringar av inkomster och utgifter samt avskrivningar, nedskrivningar, uppskrivningar och omföringar inom eget kapital, se prop. 1998/99:130 del 1 s. 259 f. och 394.

Författare: Anders Ahlgren

Förarbetena till paragrafen finns i prop. 1998/99:130 del 1 s. 260 och 394 samt prop. 2005/06:116 s. 159.

Författare: Anders Ahlgren

Förarbetena till paragrafen finns i prop. 1998/99:130 del 1 s. 247–251 och 395 f. År 2011 ändrades bestämmelserna om gemensamma verifikationer, se prop. 2009/10:235 s. 83 f. Frågor om verifikationer behandlas i BFNAR 2013:2, avsnitt III och BFN:s vägledning Bokföring, s. 45–61.

Författare: Anders Ahlgren

Begreppen affärshändelse och verifikation definieras i 1 kap. 2 §. Från kravet på att det ska finnas en verifikation för varje affärshändelse görs det ett undantag i 3 st., se kommentaren till 5 kap. 6 § 3 st.

Författare: Anders Ahlgren

I den mån företaget har tagit emot en uppgift om affärshändelsen, ska den mottagna uppgiften användas som verifikation. Detta gäller dock endast om uppgiften har mottagits i viss form, se 7 kap. 1 § 1 st. Muntliga uppgifter faller alltså utanför bestämmelsen, medan fakturauppgifter som har mottagits i pappersformat eller på elektronisk väg kan ses som typexempel på det som bestämmelsen träffar. Även uppgifter som har utväxlats mellan parterna i ett affärsförhållande och successivt har kompletterats kan utgöra ”mottagna uppgifter”. Se även BFN:s vägledning Bokföring s. 46.

Författare: Anders Ahlgren

Användandet av hänvisningsverifikation kan vara aktuellt när den handling som annars skulle ha kommit i fråga har ett sådant särskilt värde att det inte är lämpligt att förvara den tillsammans med övrig bokföring eller när handlingen har en annan funktion som förutsätter att den förs bort från företaget, jfr prop. 1975:104 s. 208.

Författare: Anders Ahlgren

Bestämmelsen är främst tänkt för de fall som utpekas i paragrafen, dvs. när verifikationen kommer till uttryck i uppgifter från ett kassaregister, en kassarapport e.d., se prop. 1998/99:130 del 1 s. 397. Se även BFN:s vägledning Bokföring, s. 54 ff. En fråga om användande av gemensam verifikation var uppe till bedömning i rättsfallet NJA 2005 s. 252 ”Taxirörelsens bokföring”.

Författare: Anders Ahlgren

En tidigare begränsning som innebar att gemensam verifikation i dessa fall fick användas enbart om det var förenat med svårigheter att upprätta verifikationer för de olika affärshändelserna togs bort år 2011. Därmed kan gemensamma verifikationer användas också vid all försäljning som registreras i ett kassaregister.

Författare: Anders Ahlgren

Fakturor som är bristfälliga att de inte medger en bedömning av de bakomliggande affärshändelserna kan utgöra bokföringsbrott, se rättsfallet NJA 2020 s. 497 "Toppbyggs verifikationer”.

Författare: Anders Ahlgren

Med ”andra bokföringsposter” avses främst bokslutstransaktioner, jfr 5 kap. 3 §, och särskilda rättelseposter, jfr 5 kap. 5 § andra meningen.

Författare: Anders Ahlgren

Med ”systemdokumentation” avses beskrivningar, instruktioner och annan dokumentation som gör det möjligt att förstå hur bokföringssystemet är uppbyggt. Den kan exempelvis bestå av en kontoplan och en beskrivning av bokföringssystemet som tillsammans utvisar sambanden mellan bokföringssystemets olika delar. I en liten verksamhet där bokföringen i sig medger en önskvärd överblick behöver någon systemdokumentation inte alltid upprättas. I andra fall fordras det en ingående systemdokumentation för att åstadkomma samma överblick, jfr prop. 1998/99:130 del 1 s. 398. Se även BFNAR 2013:2 p. 9.1–9.15 och BFN:s vägledning Bokföring s. 84 ff.

Författare: Anders Ahlgren

Behandlingshistoriken ska ge information om vilka behandlingsregler som har tillämpats vid behandlingen av bokföringsposterna. Det ska alltså framgå vilka instruktioner som gäller för beräkning av bokförda belopp, för kontering, för sammanställning av bokslut eller rättelser m.m., jfr prop. 1998/99:130 del 1 s. 398. Se även BFNAR 2013:2 p. 9.14–9.17 och BFN:s vägledning Bokföring s. 93 ff.

Författare: Anders Ahlgren

Paragrafen innehåller en uppräkning av de företag som alltid måste upprätta och låta offentliggöra en årsredovisning. Förarbetena finns i prop. 1998/99:130 del 1 s. 279–283, 287–289och 399 f., bet. 1999/2000:LU2 s. 16 f., prop. 2005/06:116 s. 78 f. och 160 f. och, när det gäller europeiska grupperingar för territoriellt samarbete och Eric-konsortier, prop. 2008/09:174 s. 36–40 respektive prop. 2014/15:4, när det gäller europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser prop. 2016/17:6 s. 26 f. samt när det gäller företag med licens enligt spellagen (SFS 2018:1138), prop. 2017/18:220 s. 197 f. Bestämmelserna innebär att samtliga (svenska) aktiebolag, ekonomiska föreningar, banker, försäkringsbolag europeiska grupperingar för territoriellt samarbete, Eric-konsortier, europeiska politiska partier, europeiska politiska stiftelser och företag med licens enligt spellagen är skyldiga att upprätta en årsredovisning. Europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser är även skyldiga att upprätta en årsredovisning enligt internationella redovisningsstandarder, International Financial Reporting Standards (IFRS), se prop. 2016/17:6 s. 27.

Ett handelsbolag är skyldigt att upprätta årsredovisning om det har någon juridisk person som delägare eller om det är ett finansiellt holdingbolag (beträffande finansiella holdingbolag, jfr 1 kap. 1 § ÅRKL och 1 kap. 1 § ÅRFL). Det är också skyldigt att upprätta årsredovisning om det uppfyller kriterierna i någon av 6 och 7 p.

Alla bokföringsskyldiga stiftelser är skyldiga att upprätta årsredovisning, dock inte sådana familjestiftelser som är bokföringsskyldiga endast därför att tillgångarnas värde överstiger 1 500 000 kr. Även de sistnämnda slagen av stiftelser måste dock upprätta årsredovisning om de uppfyller kriterierna i någon av 6 och 7 p.

När det gäller övriga bokföringsskyldiga – däribland enskilda näringsidkare, ideella föreningar och registrerade trossamfund – har skyldigheten att upprätta årsredovisningen knutits till ett gränsvärde. Företag som ligger ovanför dessa gränsvärden (”större företag”, jfr 1 kap. 3 § ÅRL) är skyldiga att upprätta årsredovisning.

Författare: Anders Ahlgren

Vid avgränsningen av de företag som är skyldiga att upprätta årsredovisning enligt 6 p. tillämpas ett gränsvärde som består av tre delvärden, avseende antal anställda, balansomslutning och nettoomsättning (jfr 1 kap. 3 § ÅRL och BFNAR 2006:11 samt BFN:s vägledning om gränsvärden). Gränsvärdet anses uppfyllt om minst två av delvärdena har överskridits.

Författare: Anders Ahlgren

I begreppet medelantal ligger att hänsyn måste tas till anställningens omfattning och att det därför måste göras en omräkning om bolaget har exempelvis deltids- eller säsongsanställd personal. Normalt bör denna omräkning kunna göras genom att betalda närvarotimmar ställs i relation till det som är normal årsarbetstid för en heltidsanställning inom bolaget. Delvärdet är uppfyllt om det framräknade medelantalet anställda har överstigit 50 både föregående räkenskapsår och räkenskapsåret dessförinnan.

Författare: Anders Ahlgren

Begreppet nettoomsättning definieras i 1 kap. 2 §. Enligt BFNAR 2006:11 ska dock punktskatter dras av.

Författare: Anders Ahlgren

Vid tillämpningen av punkterna 7 b och 7 c ska storleken av koncernens nettoomsättning och balansomslutning inte beräknas på grundval av de siffror som redovisas i en eventuellt upprättad koncernredovisning. I stället ska koncernföretagens nettoomsättnings- respektive balansomslutningssiffror, hämtade från företagens årsredovisningar, summeras. Den framräknade summan ska sedan justeras på visst sätt (se 2 st.).

Författare: Anders Ahlgren

Bestämmelser om hur en årsredovisning ska upprättas och vad den ska innehålla finns i 2–6 kap. ÅRL. Bestämmelser om offentliggörande finns i 8 kap. samma lag. ÅRKL och ÅRFL innehåller vissa särregler för finansiella företag. Lagreglerna kompletteras med normer inom ramen för god redovisningssed. Bokföringsnämnden har utfärdat BFNAR 2012:1 Årsredovisning och koncernredovisning, och även utarbetat en vägledning Årsredovisning och koncernredovisning (K3). Dessa är avsedda att tillämpas av alla större företag. Mindre företag får i stället tillämpa BFNAR 2016:10 Årsredovisning i mindre företag och dess vägledning (K2).

Författare: Anders Ahlgren

Samtliga bokföringsskyldiga som inte upprättar en årsredovisning måste avsluta den löpande bokföringen med ett årsbokslut. Detta gäller oavsett nettoomsättningens storlek. Det får främst betydelse för enskilda näringsidkare och handelsbolag med enbart fysiska personer som delägare. Men skyldigheten att upprätta årsbokslut omfattar även exempelvis bokföringsskyldiga ideella föreningar och registrerade trossamfund.

Författare: Anders Ahlgren

Förarbetena till paragrafen finns i prop. 2016/17:149 s. 26, 27 och 34.

Författare: Anders Ahlgren

Förarbetena till paragrafen finns i prop. 2016/17:149 s. 35.

Författare: Anders Ahlgren

Bokföringsnämnden har meddelat allmänna råd om de regler som ett företag ska tillämpa när ett årsbokslut upprättas, om inte årsbokslutet enligt 6 kap. 6 § upprättas i förenklad form, se BFNAR 2017:3 samt nämndens vägledning Årsbokslut (K2/K3). För räkenskapsår som avslutas den 31 mars 2020 eller senare får även nämndens allmänna råd om vissa redovisningsfrågor med anledning av coronaviruset (BFNAR 2020:1) tillämpas.

Författare: Anders Ahlgren

Vad som avses med resultaträkning och balansräkning framgår av 3 kap. ÅRL och de till den lagen fogade bilagorna. För kreditinstitut, värdepappersbolag och försäkringsbolag finns särskilda bestämmelser i ÅRKL och ÅRFL.

Författare: Anders Ahlgren

Ett årsbokslut kan upprättas såväl ”i pappersform” som i elektronisk form. Lagen ställer inte något krav på att ett elektroniskt upprättat årsbokslut har upprättats i något särskilt elektroniskt format. De allmänna bestämmelserna om bevarande m.m. i 7 kap. gäller dock.

Författare: Anders Ahlgren

Paragrafen fick sitt nuvarande innehåll år 2011, se prop. 2009/10: 235 s. 73 ff. och 109 f. Mindre ändringar skedde år 2015, se prop. 2015/16:3 s. 254 f.

Författare: Anders Ahlgren

Hur ingående upplysningar om värderingsprinciperna som fordras beror på rörelsens omfattning. Även i den minsta rörelse måste dock de använda värderingsprinciperna specificeras, jfr prop. 1975:104 s. 180.

Författare: Anders Ahlgren

Upplysningarna bör anpassas efter verksamhetens omfattning. I en mindre verksamhet kan det vara tillräckligt att ange de antaganden som har gjorts om tillgångens förväntade nyttjandeperiod. I en mera omfattande verksamhet kan det krävas att uppgift lämnas om de belopp med vilka avskrivning eller nedskrivning har skett.

Författare: Anders Ahlgren

Med redovisningsprinciper avses sådana grundläggande principer, redovisningskonventioner och regler som tillämpas vid upprättandet av bl.a. årsredovisning, jfr 2 kap. 24 §§ ÅRL. Ändringar i de antaganden som görs som underlag för mätning inom ramen för redovisningsprinciperna utgör däremot inte byte av redovisningsprincip.

Författare: Anders Ahlgren

Motiven till paragrafen finns i prop. 2005/06:116 s. 75 ff. och 162.

Författare: Anders Ahlgren

Bokföringsnämnden har meddelat allmänna råd om hur enskilda näringsidkare ska upprätta förenklat årsbokslut, se BFNAR 2006:1 samt nämndens vägledning Enskilda näringsidkare som upprättar förenklat årsbokslut. Nämnden har meddelat motsvarande allmänna råd för ideella föreningar och registrerade trossamfund i BFNAR 2010:1. De allmänna råden kompletteras av vägledningar (K1).

Författare: Anders Ahlgren

Både en årsredovisning och ett årsbokslut består vanligen av sammandragna poster som motsvarar ett större antal bokföringsposter. Denna paragraf fordrar att företaget vid sidan av årsredovisningen respektive årsbokslutet specificerar vad som ingår i den sammandragna posten.

Författare: Anders Ahlgren

Förarbetena till paragrafen finns i prop. 1998/99:130 del 1 s. 245 f., 262 och 404–406 samt 1999/2000:LU2 s. 14 f. Se även BFNAR 2013:2 samt BFN:s vägledning Bokföring s. 70 ff.

Författare: Anders Ahlgren

BFL godtar tre former för bevarande av räkenskapsinformation; dokument, mikroskrift och maskinläsbara medier. Med dokument (vanlig läsbar form) avses text eller siffror som är nedtecknade i pappersformat och kan läsas utan vare sig förstoringshjälpmedel eller annat tekniskt hjälpmedel. Mikroskrift utgörs av text och siffror som enbart kan läsas med hjälp av förstoringshjälpmedel men i övrigt inte förutsätter några tekniska hjälpmedel. Med maskinläsbara medier avses tekniska lagringsformer där text eller siffror kan uppfattas enbart med hjälp av tekniskt hjälpmedel (såsom olika slag av elektroniska och optiska upptagningar). För att maskinläsbara medier ska få användas för att bevara räkenskapsinformation fordras att informationen omedelbart kan skrivas ut som dokument eller mikroskrift. Kravet på ”omedelbar” utskrift får dock anpassas till förhållandena i det enskilda fallet. Enligt förarbetena torde det i fråga om räkenskapsinformation som avser avslutade räkenskapsår och som har lagrats med äldre teknik få accepteras att utskrift kan tas fram först efter en sådan kortare fördröjning som beror på att äldre programversioner och filer måste överföras till modern utrustning.

Något principiellt hinder för att ha hela bokföringen i elektronisk form finns inte. Bestämmelserna i paragrafens andra stycke medför emellertid att verifikationerna i vissa fall ändå måste komma till uttryck i pappersdokument.

Författare: Anders Ahlgren

Bestämmelsen innebär att mottagen räkenskapsinformation i princip ska bevaras i sin ursprungliga form. Om en verifikation från början har kommit till uttryck i ett pappersdokument, är det detta dokument som ska bevaras. Det får inte ersättas av en fotokopia eller av annan lagringsform, t.ex. genom skanning. Också räkenskapsinformation som kommer företaget till handa i form av en diskett eller en cd ska bevaras i det skick den då hade.

Elektroniskt förmedlad räkenskapsinformation som ännu inte har antagit någon fysisk form när företaget mottar den (såsom elektroniska fakturor mottagna per e-post eller andra system) ska bevaras i elektronisk form så att den kan presenteras som det från början var tänkt. Företaget får konvertera informationen till det egna informationssystemet och även byta ut den maskinella utrustning som används för att spara informationen men byte av lagringsform får inte ske.

Ett betydelsefullt undantag från kravet på bevarande i mottagen form finns i 7 kap. 6 §. Den paragrafen medger att räkenskapsinformation överförs till annan lagringsform från och med det fjärde året efter utgången av det kalenderår då räkenskapsåret avslutades.

Författare: Anders Ahlgren

Bestämmelsen i andra meningen syftar på räkenskapsinformation som företaget självt har upprättat. Denna ska bevaras i det skick materialet fick när räkenskapsinformationen sammanställdes. Grundbokföring och huvudbokföring i pappersformat ska alltså bevaras i original. Av 7 kap. 6 § följer dock att överföring till annan lagringsform får ske från och med det fjärde räkenskapsåret efter utgången av det kalenderår då räkenskapsåret avslutades.

Författare: Anders Ahlgren

Förarbetena till paragrafen finns i prop. 1998/99:130 del 1 s. 262 f., 265–271 och 406 f. År 2011 kortades arkiveringstiden från tio till sju år, se prop. 2009/10:235 s. 88 f. Se även BFNAR 2013:2, kapitel 8, och Bokföringsnämndens vägledning Bokföring, kapitel 8.

Författare: Anders Ahlgren

Kravet på varaktighet medför att företaget i vissa fall måste framställa och arkivera en ålderbeständig kopia av den ursprungliga informationsbäraren. Originalet får emellertid, som huvudregel, inte förstöras (se dock 7 kap. 6 §).

Författare: Anders Ahlgren

7 kap. 6 § och 7 § ger ett visst utrymme för att förstöra informationsbärarna i förtid.

Författare: Anders Ahlgren

Kraven på betryggande och överskådlig förvaring m.m. har utvecklats i BFN:s vägledning Bokföring s. 70 ff. 7 kap. 3 a § och 4 § ger ett visst utrymme för att administrera bokföringen från utlandet. Jfr även 7 kap. 3 § och 5 §.

Författare: Anders Ahlgren

Företaget är oförhindrat att under arkiveringstiden byta ut den maskinutrustning som används för att presentera informationen.

Författare: Anders Ahlgren

Bestämmelsen, som behandlas i prop. 1998/99:130 del 1 s. 271 och 407, är främst avsedd för två typsituationer: 1) när dokumentet förs ut ur landet för att bokföras utomlands, 2) när dokumentet har en annan funktion och måste föras ut ur landet för att denna funktion ska kunna utnyttjas. Se BFN:s vägledning Bokföring s. 76 ff.

Författare: Anders Ahlgren

Förarbetena till paragrafen finns i prop. 2003/04:26 s. 97–104 och 123 f. och i 2003/04:SkU15 samt i prop. 2015/16:3 s. 255.

Författare: Anders Ahlgren

Begreppet ”omedelbar” är avsett att ha samma innebörd som i 7 kap. 1 § (se kommentaren till 7 kap. 1 § 1 st.).

Författare: Anders Ahlgren

Förarbetena till paragrafen finns i prop. 1998/99:130 del 1 s. 269 f. och 407 f. och 1999/200:LU2 s. 13 f. samt i prop. 2003/04:26 s. 102 och 124 f.

Bestämmelserna ger företagen möjlighet att, efter myndighetstillstånd, bevara räkenskapsinformation med hjälp av maskinläsbara medier, maskinutrustning och system som finns utomlands trots att det inte finns förutsättningar för det enligt 3 a §. Tillstånd förutsätter, enligt förarbetena, att företaget har en organisatorisk anknytning till utlandet, antingen därför att det ingår i en gränsöverskridande koncern eller därför att det utgör en filial till ett utländskt företag. En annan förutsättning är att detta slag av arkivering är naturlig i det enskilda fallet, t.ex. därför att en internationell koncern har organiserat sin verksamhet så att redovisningen för företag i olika länder sköts från en gemensam plats. Slutligen måste det stå klart att något missbruk inte kan befaras. Tillståndsmyndigheten kan villkora tillståndsbeslutet, exempelvis genom att kräva att räkenskapsinformationen ska kunna tas fram i pappersformat i Sverige.

Författare: Anders Ahlgren

Förarbetena till paragrafen finns i prop. 2016/17:149 s. 35 och 36.

Författare: Anders Ahlgren

Bestämmelsen avser ett avdelningskontor i ett annat land och inte utländska företags verksamhet i Sverige.

Författare: Anders Ahlgren

Bestämmelsen innebär att räkenskapsinformation under arkiveringstiden får överföras från exempelvis ett pappersdokument till mikroskrift eller maskinläsbart medium och vice versa eller från t.ex. ett pappersdokument till ett annat och att den ursprungliga informationsbäraren därefter får förstöras. Antalet tillåtna överföringar av detta slag är inte begränsat. Den enda begränsningen ligger i kravet på att överföringen ska ske på betryggande sätt.

Författare: Anders Ahlgren

Bestämmelsen innebär att ett företag under de tre första räkenskapsåren måste dels bevara material med räkenskapsinformation som det har tagit emot från andra i det skick materialet hade när informationen ursprungligen togs emot, dels bevara material med räkenskapsmaterial som det självt har upprättat i det skick materialet fick när informationen sammanställdes av företaget.

Författare: Anders Ahlgren

Förarbetena till paragrafen finns i prop. 1998/99:130 s. 274 och 409 f. samt, såvitt gäller 3 st., prop. 2004/05:140 s. 97 f. och 2004/05:NU16 s. 43. Paragrafen ger visst utrymme för att förstöra dokument, mikroskrift och maskinläsbara medier i förtid utan att föra över räkenskapsinformationen till annan lagringsform. En situation där detta kan vara motiverat är när ett företag har gått i konkurs och såväl konkursen som eventuella brottsutredningar har avslutats. Jfr även Skatteverkets allmänna råd SKV A 2014:05 om tillstånd för företag att i förtid förstöra räkenskapsinformation.

Författare: Anders Ahlgren

Bestämmelserna omfattar sådan information som avses i 4 § och 5 § lagen (2005:590) om insyn i vissa finansiella förbindelser m.m. Sådan information ska, vare sig den utgör räkenskapsinformation eller inte, arkiveras enligt BFL:s bestämmelser (se 6 § lagen om insyn i vissa finansiella förbindelser m.m.).

Författare: Anders Ahlgren

Förarbetena till paragrafen finns i prop. 1998/99:130 del 1 s. 190–192 och 410 f.

Författare: Anders Ahlgren

Om ”god redovisningssed”, se kommentaren till 4 kap. 2 § 1 st. Såsom där har framgått har de uttalanden som de s.k. normgivande organen på redovisningsområdet gjort en mycket stor betydelse vid bedömningen av vad som utgör god redovisningssed.

Genom 8 kap. 1 § ges Bokföringsnämnden huvudansvaret för utvecklandet av god redovisningssed. Detta är emellertid inte avsett att hindra att ansvaret för att utarbeta allmänna råd avseende den offentliga redovisningen normalt handhas av ett privat organ, i första hand Redovisningsrådet (numera ersatt av Rådet för finansiell rapportering), men med möjlighet för Bokföringsnämnden att ingripa, se prop. 1998/99:130 del 1 s. 189. När det gäller frågor om löpande bokföring och arkivering samt frågor som är specifika för mindre och medelstora företag är tanken dock att utarbetandet av rekommendationer och andra allmänna råd ska ligga hos Bokföringsnämnden.

Författare: Anders Ahlgren

Finansinspektionen ska agera, t.ex. genom utfärdandet av allmänna råd, när det med hänsyn till de finansiella företagens särart finns ett behov av särskild redovisningsnormering för de finansiella företagen. Det kan det göra på grund av den särskilda lagstiftning som gäller för de finansiella företagen (ÅRKL och ÅRFL) eller därför att de finansiella företagens verksamhet är av särskilt slag och kan motivera en mera ingående genomlysning än vad som är motiverat för företag i allmänhet.

Författare: Anders Ahlgren

Förarbetena till paragrafen finns i prop. 2016/17:149 s. 26, 27 och 36.