Lagar & Förordningar

Lagar & Förordningar är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO - gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.
Rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighetKommentaren genomgången per 1 januari 2022EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNINGmed beaktande av fördraget om upprättande av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 61 c och 67.2,med beaktande av kommissionens förslag,med beaktande av Europaparlamentets yttrande,med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, och av följande skäl:(1) Gemenskapen har satt som mål att bevara och utveckla ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, där den fria rörligheten för personer säkerställs. För att gradvis upprätta ett sådant område bör gemenskapen bland annat besluta om åtgärder rörande civilrättsligt samarbete med gränsöverskridande följder, i den mån de behövs för att den inre marknaden ska kunna fungera väl.(2) Enligt artikel 65 b i fördraget ska dessa åtgärder bland annat omfatta främjande av förenligheten mellan tillämpliga bestämmelser i medlemsstaterna om lagkonflikter och om domstolars behörighet.(3) Mot denna bakgrund har gemenskapen bland annat redan antagit rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område, rådets beslut 2001/470/EG av den 28 maj 2001 om inrättande av ett europeiskt rättsligt nätverk på privaträttens område, rådets förordning (EG) nr 1206/2001 av den 28 maj 2001 om samarbete mellan medlemsstaternas domstolar i fråga om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur, rådets direktiv 2003/8/EG av den 27 januari 2003 om förbättring av möjligheterna till rättslig prövning i gränsöverskridande tvister genom fastställande av gemensamma minimiregler för rättshjälp i sådana tvister, rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 805/2004 av den 21 april 2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1393/2007 av den 13 november 2007 om delgivning i medlemsstaterna av rättegångshandlingar och andra handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (delgivning av handlingar).(4) Vid Europeiska rådets möte i Tammerfors den 15 och 16 oktober 1999 uppmanades rådet och kommissionen att upprätta särskilda gemensamma regler för förenklad och påskyndad handläggning vid gränsöverskridande tvister, bland annat underhållstvister. Europeiska rådet uppmanade också till att avskaffa de mellanliggande åtgärder som krävs för att en dom meddelad i en medlemsstat ska kunna erkännas och verkställas i en annan medlemsstat, särskilt domar rörande underhållskrav.(5) Kommissionens och rådets gemensamma åtgärdsprogram för genomförande av principen om ömsesidigt erkännande av domar på privaträttens område antogs den 30 november 2000. Enligt det programmet ska exekvaturförfarandet avskaffas för underhållskrav i syfte att ge underhållsberättigade bättre möjlighet att hävda sina rättigheter.(6) Vid sitt möte i Bryssel den 4 och 5 november 2004 antog Europeiska rådet ett nytt program, Haagprogrammet för stärkt frihet, säkerhet och rättvisa i Europeiska unionen (nedan kallat Haagprogrammet).(7) Rådet antog vid sitt möte den 2 och 3 juni 2005 rådets och kommissionens handlingsplan för att realisera Haagprogrammet genom konkreta åtgärder, i vilken behovet av att anta förslag rörande underhållsskyldighet nämns.(8) Vid Haagkonferensen för internationell privaträtt har gemenskapen och dess medlemsstater deltagit i förhandlingar som den 23 november 2007 ledde fram till antagandet av konventionen om internationell indrivning av underhåll till barn och andra familjemedlemmar (nedan kallad 2007 års Haagkonvention), och Haagprotokollet om tillämplig lag avseende underhållsskyldighet (nedan kallat 2007 års Haagprotokoll). Dessa båda instrument bör därför beaktas när det gäller denna förordning.(9) En underhållsberättigad bör enkelt kunna erhålla en dom i en medlemsstat som automatiskt är verkställbar i en annan medlemsstat utan övriga formaliteter.(10) För att kunna uppnå detta mål är det lämpligt att utarbeta ett gemenskapsinstrument rörande underhållsskyldighet med bestämmelser om behörighetskonflikter, lagval, erkännande och verkställbarhet, verkställighet, rättshjälp och samarbete mellan centralmyndigheter.(11) Denna förordnings tillämpningsområde bör omfatta alla former av underhållsskyldighet som har sin grund i familje-, släktskaps-, äktenskaps- eller svågerlagsförhållande för att kunna garantera att alla underhållsberättigade behandlas lika. I denna förordning bör begreppet underhållsskyldighet ges en självständig tolkning.(12) För att ta hänsyn till att medlemsstaterna reglerat frågor angående underhållsskyldighet på olika sätt, bör denna förordning både tillämpas på domstolsavgöranden och på administrativa myndigheters beslut, förutsatt att sistnämnda myndigheter garanterar opartiskhet och parternas rätt att yttra sig. Dessa myndigheter bör därför tillämpa alla bestämmelser i denna förordning.(13) Av ovannämnda skäl bör även erkännande och verkställighet av förlikningar inför domstol samt officiella handlingar säkerställas i denna förordning utan att detta påverkar rätten för en part i en sådan förlikning eller handling att bestrida förlikningen eller handlingen vid en domstol i ursprungsmedlemsstaten.(14) Det bör föreskrivas i denna förordning att termen underhållsberättigad, i samband med en ansökan om erkännande och verkställighet av en dom angående underhållsskyldighet, innefattar offentliga organ som har rätt att agera i stället för den person som är berättigad till underhållsbidrag eller begära återbetalning för understöd som lämnats till den underhållsberättigade i stället för underhållsbidrag. När ett offentligt organ agerar i denna funktion bör det ha rätt att erhålla samma tjänster och samma rättshjälp som den underhållsberättigade.(15) För att skydda de underhållsberättigades intressen och främja god rättsskipning inom Europeiska unionen bör behörighetsreglerna enligt förordning (EG) nr 44/2001 anpassas. Att en svarande har hemvist i en tredjestat bör inte längre innebära att tillämpning av gemenskapens behörighetsregler utesluts och en hänvisning till behörighetsreglerna i nationell rätt bör inte längre finnas. I denna förordning bör det därför regleras i vilka fall en domstol i en medlemsstat kan ha subsidiär behörighet.(16) För att i synnerhet råda bot på situationer där rättsvägran föreligger, bör man i denna förordning föreskriva ett forum necessitatis, som gör det möjligt för en domstol i en medlemsstat att i undantagsfall pröva en talan som har nära anknytning till en tredjestat. Ett sådant undantagsfall kan anses föreligga när ett förfarande visar sig vara omöjligt i den berörda tredjestaten, exempelvis på grund av inbördeskrig, eller när sökanden inte rimligen kan förväntas inleda eller genomföra ett förfarande i den staten. Denna behörighet grundad på forum necessitatis ska dock endast kunna utövas om tvisten har tillräcklig anknytning till den medlemsstat där talan väcks, till exempel när en av parterna är medborgare där.(17) Ytterligare en behörighetsbestämmelse bör föreskriva att den underhållsskyldige, såvida inte särskilda omständigheter föreligger, endast får inleda ett förfarande för ändring av en gällande dom om underhållskyldighet eller för att få en ny dom, i den stat där den underhållsberättigade hade hemvist när domen meddelades om denne fortfarande har hemvist där. För att säkerställa lämplig överensstämmelse mellan 2007 års Haagkonvention och denna förordning, bör denna bestämmelse även tillämpas på domar som meddelats i en tredjestat som är bunden av konventionen, i den mån konventionen är i kraft mellan den berörda staten och gemenskapen och omfattar samma underhållsskyldighet i den berörda staten och i gemenskapen.(18) För tillämpningen av denna förordning bör det föreskrivas att begreppet medborgarskap ersätts med begreppet domicil i Irland, vilket även gäller Förenade kungariket i den mån denna förordning är tillämplig i den medlemsstaten, enligt artikel 4 i protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.(19) För att stärka rättssäkerheten, förutsägbarheten och parternas självständighet bör denna förordning möjliggöra för parterna att avtala om behörig domstol utifrån fastställda anknytningsfaktorer. För att skydda den svagare parten, bör ett sådant val av domstol inte vara möjligt beträffande underhållsskyldighet mot ett barn under 18 år.(20) I denna förordning bör det föreskrivas att de tillämpliga lagvalsreglerna för medlemsstater som är bundna av 2007 års Haagprotokoll är de som föreskrivs i protokollet. Det bör därför införas en bestämmelse som hänvisar till sagda protokoll. 2007 års Haagprotokoll kommer att tillträdas av gemenskapen i tid för att möjliggöra tillämpningen av denna förordning. För att beakta möjligheten att 2007 års Haagprotokoll inte kommer att vara tillämpligt på alla medlemsstater, bör man när det gäller erkännande, verkställbarhet och verkställighet av domar göra skillnad mellan de medlemsstater som är bundna av 2007 års Haagprotokoll och de som inte är det.(21) Det bör klargöras i denna förordning att dessa lagvalsregler endast avgör tillämplig lag för underhållsskyldighet och inte vilken lag som ska tillämpas för att fastställa de familjeförhållanden som ligger till grund för underhållsskyldigheten. Fastställandet av familjeförhållande omfattas även fortsättningsvis av medlemsstaternas nationella rätt, inklusive deras internationellt privaträttsliga regler.(22) För att säkerställa att underhållskrav snabbt och effektivt kan drivas in och för att förhindra överklagande i förhalningssyfte, bör domar om underhållsskyldighet meddelade i en medlemsstat i princip vara interimistiskt verkställbara. Därför bör det i denna förordning föreskrivas att ursprungsdomstolen ska kunna förklara domen interimistiskt verkställbar, även om omedelbar verkställbarhet inte föreskrivs i nationell rätt och domen har överklagats eller ännu kan överklagas enligt nationell rätt.(23) För att begränsa kostnaderna för förfaranden som regleras i denna förordning skulle det vara lämpligt att man i så stor utsträckning som möjligt tar hjälp av modern kommunikationsteknik, särskilt när parterna ska höras.(24) De garantier som tillämpningen av lagvalsreglerna medför bör motivera att domar om underhållsskyldighet som meddelas i en medlemsstat som är bunden av 2007 års Haagprotokoll ska erkännas och anses verkställbara i alla andra medlemsstater, utan att något särskilt förfarande krävs och utan någon form av omprövning i sak i den verkställande medlemsstaten.(25) Det enda syftet med en medlemsstats erkännande av en dom om underhållsskyldighet är att göra det möjligt att driva in det underhållsbidrag som fastställs i domen. Det innebär inte att denna medlemsstat erkänner det familje-, släktskaps-, äktenskaps- eller svågerlagsförhållande som ligger till grund för den underhållsskyldighet som föranlett domen.(26) För domar som meddelats i en medlemsstat som inte är bunden av 2007 års Haagprotokoll, bör det i denna förordning föreskrivas ett förfarande för erkännande och förklaring av verkställbarhet. Detta förfarande bör bygga på förfarandet och skälen för hinder för erkännande enligt förordning (EG) nr 44/2001. För att påskynda förfarandet och för att den underhållsberättigade snabbt ska kunna uppbära underhållet bör den domstol där tala väcks meddela domen inom en bestämd tidsfrist, om inte exceptionella omständigheter föreligger.(27) Det är vidare lämpligt att så långt det är möjligt begränsa de formaliteter för verkställighet som kan öka kostnaderna för den underhållsberättigade. I detta syfte bör denna förordning föreskriva att den underhållsberättigade inte är skyldig att ha en postadress eller ett ombud i verkställighetsmedlemsstaten, utan att man i övrigt inkräktar på medlemsstaternas interna organisation beträffande verkställighetsförfaranden.(28) För att begränsa kostnaderna för verkställighetsförfaranden bör inga översättningar krävas, utom då verkställigheten bestrids, och utan att det påverkar tillämpliga bestämmelser för delgivning av handlingar.(29) För att säkerställa att kravet på en rättvis rättegång efterföljs, bör denna förordning föreskriva att en svarande som inte gått i svaromål vid ursprungsdomstolen i en medlemsstat som är bunden av 2007 års Haagprotokoll har rätt att begära förnyad prövning av domen mot honom eller henne, då denna ska verkställas. Svaranden måste dock begära förnyad prövning inom en bestämd tidsfrist som börjar löpa senast den dag då han eller hon vid verkställighetsförfarandet för första gången inte fick förfoga över hela eller delar av sin egendom. Denna rätt till förnyad prövning bör vara ett extraordinärt rättsmedel som beviljas en utebliven svarande och som inte påverkar andra extraordinära rättsmedel enligt ursprungsmedlemsstatens lag, förutsatt att dessa rättsmedel inte är oförenliga med rätten till förnyad prövning enligt denna förordning.(30) För att påskynda verkställigheten av en dom som meddelats i en medlemsstat som är bunden av 2007 års Haagprotokoll i en annan medlemsstat, bör man begränsa de skäl för hinder mot och uppskov med verkställighet som kan åberopas av den underhållsskyldige på grund av underhållsskyldighetens gränsöverskridande art. Denna begränsning bör inte inverka på de skäl för hinder och uppskov i nationell rätt som inte är oförenliga med de skäl som anges i denna förordning, såsom att den underhållsskyldige betalar det underhåll han är skyldig vid tidpunkten för verkställigheten eller att vissa tillgångar inte kan utmätas.(31) För att underlätta gränsöverskridande indrivning av underhållsbidrag, bör det införas ett system för samarbete mellan de centralmyndigheter som utses av medlemsstaterna. Dessa myndigheter bör bistå underhållsskyldiga och underhållsberättigade med att hävda sina rättigheter i en annan medlemsstat, genom att ge in ansökningar om erkännande, verkställbarhetsförklaring och verkställighet av befintliga domar, ändring av sådana domar eller erhållande av en dom. De bör även utbyta information för att i nödvändig omfattning lokalisera underhållsskyldiga och underhållsberättigade och fastställa storleken på deras inkomster och tillgångar. De bör även samarbeta med varandra genom allmänt informationsutbyte, och främja samarbetet mellan behöriga myndigheter i sina medlemsstater.(32) En centralmyndighet som utsetts enligt denna förordning bör bära sina egna kostnader, utom i särskilt fastställda fall, och bistå alla sökande som är bosatta i medlemsstaten. Kriteriet för att avgöra om en person har rätt att ansöka om hjälp hos en centralmyndighet bör vara mindre strikt än anknytningskriteriet ”hemvist” som används på andra ställen i denna förordning. Med kriteriet att vara bosatt bör dock inte avses enbart blotta närvaron.(33) För att fullt ut kunna hjälpa underhållsskyldiga och underhållsberättigade och såvitt möjligt underlätta gränsöverskridande indrivning av underhållsbidrag, bör centralmyndigheter kunna få tillgång till vissa personuppgifter. Denna förordning bör därför ålägga medlemsstaterna att se till att deras centralmyndigheter får tillgång till sådana uppgifter hos de offentliga myndigheter eller förvaltningar som inom ramen för sin normala verksamhet innehar de berörda uppgifterna. Det bör emellertid överlåtas åt varje medlemsstat att besluta om formerna för denna tillgång. En medlemsstat bör således kunna utse de offentliga myndigheter eller förvaltningar som ska åläggas att lämna uppgifter till centralmyndigheten i enlighet med denna förordning, i förekommande fall inbegripet de offentliga myndigheter eller förvaltningar som redan har utsetts inom ramen för andra system för tillgång till uppgifter. När en medlemsstat utser offentliga myndigheter eller förvaltningar bör den se till att centralmyndigheten får tillgång till nödvändiga uppgifter som dessa organ innehar, i enlighet med denna förordning. En medlemsstat bör även kunna tillåta sin centralmyndighet att få tillgång till nödvändiga uppgifter från andra juridiska personer som innehar de nödvändiga uppgifterna och ansvarar för deras behandling.(34) I samband med tillgång till personuppgifter, användning och överföring av dessa måste kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter, i den form som det införlivats i medlemsstaternas nationella rätt, respekteras.(35) Det finns emellertid anledning att fastställa särskilda villkor för tillgång till personuppgifter och för användning och överföring av dessa vid tillämpningen av denna förordning. I detta sammanhang har Europeiska datatillsynsmannens yttrande tagits i beaktande. Underrättelse till den person som berörs av insamlingen av uppgifter bör ske i enlighet med nationell rätt. Det bör emellertid föreskrivas en möjlighet att uppskjuta denna anmälan för att hindra att den underhållsskyldige överför sin egendom och på det sättet äventyrar indrivningen av underhållsbidraget.(36) Med hänsyn till kostnaderna för förfarandena bör det föreskrivas ett mycket fördelaktigt system för rättshjälp, nämligen fullt bidrag för kostnader i samband med förfaranden rörande underhållsskyldighet mot barn under 21 år och som har inletts genom centralmyndigheterna. De nuvarande reglerna om rättshjälp i Europeiska unionen enligt direktiv 2003/8/EG bör följaktligen kompletteras med särskilda regler, så att det skapas ett särskilt system för rättshjälp vid underhållsskyldighet. I detta sammanhang bör den behöriga myndigheten i den anmodade medlemsstaten, i undantagsfall, kunna återkräva kostnaderna från en förlorande sökande som erhållit fri rättshjälp, förutsatt att dennes ekonomiska situation tillåter detta. Detta skulle särskilt vara fallet för en rik person som handlat i ond tro.(37) För andra underhållsskyldigheter än de som avses i föregående skäl är det nödvändigt att säkerställa likabehandling för alla parter i fråga om rättshjälp när en dom ska verkställas i en annan medlemsstat. De bestämmelser om kontinuitet för rättshjälp i denna förordning bör därför tolkas så att sådan hjälp även ska beviljas en part som inte har fått någon rättshjälp i ett förfarande som syftar till att erhålla eller ändra en dom i ursprungsmedlemsstaten men som därefter beviljats rättshjälp i samma medlemsstat inom ramen för en begäran om verkställighet av domen. På samma sätt bör en part som varit befriad från kostnader i samband med ett förfarande inför en administrativ myndighet som förtecknas i bilaga X, i den verkställande medlemsstaten beviljas rättshjälp i största möjliga utsträckning eller största möjliga kostnads- och avgiftsbefrielse under förutsättning att parten kan visa att detta skulle ha beviljats i ursprungsmedlemsstaten.(38) För att minska kostnaderna för översättning av skriftliga bevis, bör den domstol där talan väcks endast begära översättning av dessa handlingar när översättningen är nödvändig, dock utan att detta påverkar rätten till försvar och tillämpliga bestämmelser om delgivning av handlingar.(39) För att underlätta tillämpningen av denna förordning, bör medlemsstaterna åläggas att meddela kommissionen namn på och adress till sina centralmyndigheter samt annan information. Dessa uppgifter bör göras tillgängliga för rättstillämparna och allmänheten genom offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning eller kunna hämtas på elektronisk väg genom det europeiska rättsliga nätverk på privaträttens område som inrättas genom beslut 2001/470/EG. Dessutom bör användningen av formulär som avses i denna förordning underlätta och påskynda kommunikationen mellan centralmyndigheter och göra det möjligt att lämna in ansökningar på elektronisk väg.(40) Förhållandet mellan denna förordning och de bilaterala eller multilaterala konventioner och avtal om underhållsskyldighet som medlemsstaterna är parter i bör regleras. I detta sammanhang bör det anges att de medlemsstater som är bundna av konventionen av den 23 mars 1962 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om indrivning av underhållsbidrag fortsatt kommer att kunna tillämpa denna med hänsyn till att den innehåller mer gynnsamma regler om erkännande och verkställighet än de som fastställs i denna förordning. Vad gäller framtida bilaterala avtal om underhållsskyldighet med tredjestater, bör de förfaranden och villkor i enlighet med vilka medlemsstaterna ska ha rätt att i eget namn förhandla fram och sluta sådana avtal fastställas vid diskussioner om ett förslag från kommissionen i detta ärende.(41) Rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1182/71 av den 3 juni 1971 om regler för bestämning av perioder, datum och frister bör tillämpas för beräkning av de perioder och frister som föreskrivs i denna förordning.(42) De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter.(43) Kommissionen bör bemyndigas att anta ändringar av formulären i denna förordning i enlighet med det rådgivande förfarandet i artikel 3 i beslut 1999/468/EG. För upprättande av förteckningen över de administrativa myndigheter som omfattas av denna förordning såväl som förteckningen över behöriga myndigheter för fastställande av rätten till rättshjälp, bör kommissionen bemyndigas att handla i enlighet med förvaltningsförfarandet i artikel 4 i nämnda beslut.(44) Denna förordning bör ändra förordning (EG) nr 44/2001 genom att ersätta bestämmelserna om underhållsskyldighet i den förordningen. Med förbehåll för övergångsbestämmelserna i den här förordningen bör medlemsstaterna, när det gäller underhållsskyldighet, tillämpa bestämmelserna i den här förordningen om domstols behörighet, verkställbarhet och verkställighet av domar och om rättshjälp i stället för bestämmelserna i förordning (EG) nr 44/2001, från och med den dag då denna förordning blir tillämplig.(45) Eftersom målen för denna förordning, det vill säga införandet av ett antal åtgärder för att säkra en effektiv gränsöverskridande indrivning av underhållsbidrag och därigenom underlätta fri rörlighet för personer i Europeiska unionen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av förordningens omfattning och verkan, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.(46) I enlighet med artikel 3 i protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, har Irland meddelat sin önskan att delta i antagandet och tillämpningen av denna förordning.(47) I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, deltar Förenade kungariket inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig i Förenade kungariket. Detta ska dock inte påverka möjligheten för Förenade kungariket att, i enlighet med artikel 4 i protokollet, meddela sin avsikt att godta denna förordning efter antagandet.(48) I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokollet om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, deltar Danmark inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Danmark, utan att det påverkar möjligheten för Danmark att tillämpa de ändringar som gjorts i förordning (EG) nr 44/2001 i enlighet med artikel 3 i avtalet av den 19 oktober 2005 mellan Europeiska gemenskapen och Konungariket Danmark om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område.HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.KAPITEL ITILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONERArtikel 1Tillämpningsområde1. Denna förordning ska tillämpas på underhållsskyldighet som har sin grund i familje-, släktskaps-, äktenskaps- eller svågerlagsförhållande.2. I denna förordning avses med medlemsstat alla medlemsstater som omfattas av förordningen.Artikel 2Definitioner1. I denna förordning avses med:1. dom: varje avgörande angående underhållsskyldighet som har meddelats av en domstol i en medlemsstat, oavsett dess rubricering, såsom dom, beslut eller förordnande om verkställighet, liksom domstolstjänstemans beslut om fastställande av rättegångskostnader. Vid tillämpning av kapitlen VII och VIII avses med begreppet dom även en dom angående underhållsskyldighet som meddelats i en tredjestat.2. förlikning inför domstol: en förlikning i frågor rörande underhållsskyldighet som har godkänts av en domstol eller ingåtts inför en domstol under förfarandet.3. officiell handling:a) en handling angående underhållsskyldighet som har upprättats eller registrerats som en officiell handling i ursprungsmedlemsstaten och vars äktheti) avser handlingens underskrift och innehåll, ochii) har bestyrkts av en offentlig myndighet eller annan för detta bemyndigad myndighet, ellerb) ett avtal om underhållsskyldighet som har ingåtts inför en administrativ myndighet i ursprungsmedlemsstaten eller bestyrkts av en sådan myndighet.4. ursprungsmedlemsstat: den medlemsstat där domen har meddelats, förlikningen inför domstolen har godkänts eller ingåtts och den officiella handlingen har fastställts.5. verkställande medlemsstat: den medlemsstat där verkställighet av domen, förlikningen inför domstol eller den officiella handlingen begärs.6. begärande medlemsstat: den medlemsstat vars centralmyndighet översänder en ansökan i enlighet med kapitel VII.7. anmodad medlemsstat: den medlemsstat vars centralmyndighet mottar en ansökan i enlighet med kapitel VII.8. stat bunden av 2007 års Haagkonvention: en stat som har tillträtt Haagkonventionen av den 23 november 2007 om internationell indrivning av underhåll till barn och andra familjemedlemmar (nedan kallad 2007 års Haagkonvention), i den mån denna konvention är tillämplig mellan gemenskapen och staten i fråga.9. ursprungsdomstol: den domstol som har meddelat den dom som ska verkställas.10. underhållsberättigad: varje enskild person som har eller påstås ha rätt att få underhållsbidrag.11. underhållsskyldig: varje enskild person som är eller påstås vara skyldig att betala underhållsbidrag.2. I denna förordning avses med domstol även de administrativa myndigheter i medlemsstaterna som är behöriga i frågor om underhållsskyldighet, förutsatt att dessa myndigheter garanterar opartiskhet och parternas rätt att bli hörda och att deras beslut enligt lagen i den medlemsstat där de är etableradei) kan bli föremål för överklagande eller förnyad prövning av en rättslig myndighet, och ii) har liknande giltighet och verkan som ett beslut av en rättslig myndighet i samma fråga.Dessa administrativa myndigheter ska förtecknas i bilaga X. Denna bilaga ska fastställas och ändras enligt det förvaltningsförfarande som avses i artikel 73.2 på begäran av den medlemsstat i vilken den berörda myndigheten ligger.3. I artiklarna 3, 4 och 6 ska begreppet domicil ersätta begreppet medborgarskap i de medlemsstater som använder detta begrepp som en anknytande faktor i familjefrågor.Vid tillämpning av artikel 6 ska parter som har domicil i olika territoriella enheter inom en medlemsstat anses ha sitt gemensamma domicil i den medlemsstaten.KAPITEL IIBEHÖRIGHETArtikel 3Allmänna bestämmelserI frågor som gäller underhållsskyldighet i medlemsstaterna ska behörigheten ligga hosa) domstolen i den ort där svaranden har hemvist, ellerb) domstolen i den ort där den underhållsberättigade har hemvist, ellerc) den domstol som enligt sin egen lag är behörig att pröva en talan om någons rättsliga status, om frågan om underhåll har samband med den talan, såvida inte behörigheten endast grundar sig på den ena partens medborgarskap, ellerd) den domstol som enligt sin egen lag är behörig att pröva en talan om föräldraansvar om frågan om underhåll har samband med denna talan, såvida inte behörigheten endast grundar sig på den ena partens medborgarskap.Artikel 4Val av domstol1. Parterna får träffa avtal om att följande domstol eller domstolar i en medlemsstat ska vara behörig att avgöra en redan uppkommen tvist eller framtida tvister om underhållsskyldighet:a) Den eller de domstolar i en medlemsstat där en av parterna har hemvist.b) Den eller de domstolar i en medlemsstat där en av parterna är medborgare.c) När det gäller underhållsskyldighet mellan makar eller tidigare makari) den domstol som har behörighet att pröva tvister mellan makarna i äktenskapsmål, eller ii) den eller de domstolar i den medlemsstat där makarna senast hade gemensam hemvist under en period av minst ett år.Förutsättningarna i leden a, b eller c ska föreligga vid den tidpunkt då avtalet om val av domstol ingås eller vid den tidpunkt då talan väcks.Den behörighet som utövas enligt avtal ska vara exklusiv om parterna inte har träffat avtal om annat.2. Ett avtal om val av domstol ska vara skriftligt. Ett elektroniskt meddelande som möjliggör en varaktig dokumentation av avtalet ska anses vara likvärdigt med skriftligt.3. Denna artikel ska inte tillämpas på en tvist om underhållsskyldighet mot ett barn under 18 år.4. Om parterna har enats om att ge exklusiv behörighet till en eller flera domstolar i en stat som har tillträtt konventionen om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område, undertecknad den 30 oktober 2007 i Lugano (nedan kallad Luganokonventionen), men som inte är en medlemsstat, är den konventionen tillämplig utom i sådana tvister som avses i punkt 3.Artikel 5Behörighet grundad på att svaranden går i svaromålUtöver den behörighet som en domstol i en medlemsstat har enligt andra bestämmelser i denna förordning, är domstolen behörig om svaranden går i svaromål inför denna. Detta gäller dock inte om svaranden gick i svaromål för att bestrida domstolens behörighet.Artikel 6Subsidiär behörighetOm ingen medlemsstats domstol är behörig enligt artiklarna 3, 4 och 5, och ingen domstol i en stat som har tillträtt Luganokonventionen men som inte är en medlemsstat är behörig enligt bestämmelserna i den konventionen, ska domstolarna i den medlemsstat där båda parterna är medborgare vara behöriga.Artikel 7Forum necessitatisOm ingen medlemsstats domstol är behörig enligt artiklarna 3, 4, 5 och 6, kan domstolarna i en medlemsstat, i undantagsfall, uppta tvisten om ett förfarande inte rimligen kan inledas eller genomföras eller visar sig vara omöjligt i en tredjestat till vilken tvisten har nära anknytning.Tvisten ska ha tillräcklig anknytning till den medlemsstat i vilken talan väckts.Artikel 8Begränsning av förfaranden1. Om en dom har meddelats i en medlemsstat eller en stat bunden av 2007 års Haagkonvention där den underhållsberättigade har sin hemvist, kan talan för att ändra domen eller få en ny dom inte väckas av den underhållsskyldige i någon annan medlemsstat, så länge som den underhållsberättigade fortsätter att ha sin hemvist i den stat där domen meddelades.2. Punkt 1 ska inte tillämpasa) om parterna i enlighet med artikel 4 har avtalat om att domstolarna i den andra medlemsstaten är behöriga,b) om den underhållsberättigade godtar den andra medlemsstatens domstolars behörighet i enlighet med artikel 5,c) om behörig myndighet i en ursprungsstat bunden av 2007 års Haagkonvention inte kan, eller vägrar, utöva behörighet för att ändra domen eller meddela en ny dom, ellerd) om den dom som meddelats i en ursprungsstat bunden av 2007 års Haagkonvention inte kan erkännas eller förklaras verkställbar i den medlemsstat där talan om en ändrad eller ny dom övervägs.Artikel 9Väckande av talan vid domstolVid tillämpningen av detta kapitel ska talan anses ha väckts vid en domstola) när stämningsansökan eller motsvarande handling har ingivits till domstolen, förutsatt att käranden sedan inte har underlåtit att vidta de mått och steg som denne var skyldig att vidta för att få delgivningen av svaranden verkställd, ellerb) om delgivning av handlingen ska göras innan handlingen ges in till domstolen, när den tas emot av den myndighet som är ansvarig för delgivning, förutsatt att käranden sedan inte har underlåtit att vidta de mått och steg som denne var skyldig att vidta för att få handlingen ingiven till domstolen.Artikel 10Prövning av behörighetsfråganOm talan som väcks vid en domstol i en medlemsstat avser ett fall som domstolen inte är behörig att ta upp enligt denna förordning ska domstolen självmant förklara sig obehörig.Artikel 11Prövning av frågan om målet kan tas upp1. Om en svarande som har hemvist i en annan stat än den medlemsstat där talan väcktes inte går i svaromål, ska den behöriga domstolen förklara målet vilande till dess att det har klarlagts att svaranden har haft möjlighet att ta del av stämningsansökan eller motsvarande handling i tillräcklig tid för att kunna förbereda sitt svaromål, eller att alla nödvändiga åtgärder i detta syfte har vidtagits.2. I stället för bestämmelserna i punkt 1 i denna artikel ska artikel 19 i förordning (EG) nr 1393/2007 gälla, om stämningsansökan eller motsvarande handling ska översändas från en medlemsstat till en annan i enlighet med den förordningen.3. Om bestämmelserna i förordning (EG) nr 1393/2007 inte är tillämpliga ska artikel 15 i Haagkonventionen av den 15 november 1965 om delgivning i utlandet av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur gälla, om stämningsansökan eller motsvarande handling ska översändas till utlandet i enlighet med den konventionen.Artikel 12Litispendens1. Om talan väcks vid domstolar i olika medlemsstater rörande samma sak och målen gäller samma parter, ska varje domstol utom den vid vilken talan först väckts självmant låta handläggningen av målet vila till dess att det har fastställts att den domstol vid vilken talan först väckts är behörig.2. När det har fastställts att den domstol vid vilken talan först väckts är behörig, ska övriga domstolar självmant avvisa talan till förmån för den domstolen.Artikel 13Mål som har samband med varandra1. Om käromål som har samband med varandra prövas vid domstolar i olika medlemsstater, får varje domstol utom den vid vilken talan först väckts låta handläggningen av målet vila.2. Om dessa mål prövas i första instans får varje domstol, utom den vid vilken talan först väckts, också avvisa talan på begäran av en av parterna, om den domstol vid vilken talan först väckts är behörig att pröva de berörda käromålen och dess lag tillåter förening av dessa.3. Vid tillämpningen av denna artikel ska käromål anses ha samband med varandra om de är så förenade att en gemensam handläggning och dom är påkallad för att undvika att oförenliga domar meddelas som en följd av att käromålen prövas i olika rättegångar.Artikel 14Interimistiska åtgärder, däribland säkerhetsåtgärderInterimistiska åtgärder, däribland säkerhetsåtgärder, som kan vidtas enligt lagen i en medlemsstat, får begäras hos domstolarna i den staten, även om domstol i en annan medlemsstat är behörig att pröva målet i sak enligt denna förordning.KAPITEL IIITILLÄMPLIG LAGArtikel 15Fastställande av tillämplig lagDen lag som ska tillämpas på underhållsskyldighet ska fastställas i enlighet med Haagprotokollet av den 23 november 2007 om tillämplig lag avseende underhållsskyldighet (nedan kallat 2007 års Haagprotokoll) i de medlemsstater som är bundna av det instrumentet.KAPITEL IVERKÄNNANDE, VERKSTÄLLBARHET OCH VERKSTÄLLIGHET AV DOMARArtikel 16Tillämpningsområde för detta kapitel1. Detta kapitel ska gälla för erkännande, verkställbarhet och verkställighet av domar som omfattas av denna förordning.2. Avsnitt 1 ska tillämpas på domar meddelade i en medlemsstat som är bunden av 2007 års Haagprotokoll.3. Avsnitt 2 ska tillämpas på domar meddelade i en medlemsstat som inte är bunden av 2007 års Haagprotokoll.4. Avsnitt 3 ska tillämpas på alla domar.AVSNITT 1Domar meddelade i en medlemsstat som är bunden av 2007 års HaagprotokollArtikel 17Inget krav på exekvaturförfarande1. En dom som har meddelats i en medlemsstat som är bunden av 2007 års Haagprotokoll ska erkännas i en annan medlemsstat utan att det krävs något särskilt förfarande och utan att det finns någon möjlighet att motsätta sig dess erkännande.2. En dom som har meddelats i en medlemsstat som är bunden av 2007 års Haagprotokoll och som är verkställbar i den medlemsstaten, ska vara verkställbar i en annan medlemsstat utan att det behövs någon verkställbarhetsförklaring.Artikel 18SäkerhetsåtgärderEn verkställbar dom ska automatiskt medföra att säkerhetsåtgärder får vidtas enligt lagen i den verkställande medlemsstaten.Artikel 19Rätt att ansöka om förnyad prövning1. En svarande som inte gått i svaromål i ursprungsmedlemsstaten ska ha rätt att ansöka om förnyad prövning av domen vid den behöriga domstolen i den medlemsstaten, oma) han eller hon inte har delgivits stämningsansökan eller motsvarande handling i tillräcklig tid och på ett lämpligt sätt för att kunna förbereda sitt svaromål, ellerb) han eller hon, utan egen förskyllan, varit förhindrad att bestrida underhållskravet på grund av force majeure eller på grund av extraordinära omständigheter,såvida inte svaranden haft möjlighet att överklaga domen men underlåtit detta.2. Den tid inom vilken förnyad prövning får begäras börjar löpa den dag då svaranden fick faktisk kännedom om innehållet i domen och var i stånd att agera, dock senast den dag då en verkställighetsåtgärd vidtas, som medför att han eller hon inte kan förfoga över hela eller delar av sin egendom. Svaranden ska agera utan dröjsmål och i alla händelser inom en tidsfrist på 45 dagar. Fristen får inte förlängas på grund av långt avstånd.3. Om domstolen avslår ansökan om förnyad prövning enligt punkt 1 på grund av att inget av de skäl för förnyad prövning i denna punkt är tillämpligt, ska domen ha fortsatt rättsverkan.Om domstolen beslutar att en förnyad prövning är motiverad på grund av något av de skäl som anges i punkt 1, förlorar domen sin giltighet. Den underhållsberättigade ska dock inte förlora vare sig förmåner av att ha avbrutit preskription eller av att ha iakttagit en talefrist, eller rätten att begära retroaktivt underhåll som åstadkommits i det ursprungliga förfarandet.Artikel 20Handlingar som behövs för verkställigheten1. För verkställighet av en dom i en annan medlemsstat ska sökanden till behöriga verkställande myndigheter ge ina) en kopia av domen som uppfyller de villkor som är nödvändiga för att dess äkthet ska kunna fastställas,b) ett utdrag av domen utfärdat av ursprungsdomstolen med hjälp av formuläret i bilaga I,c) i förekommande fall, en handling om utestående fordringar med uppgift om beräkningsdatum,d) vid behov, en translitterering eller en översättning av innehållet i formuläret enligt b till det officiella språket i den verkställande medlemsstaten eller, om det finns flera officiella språk i den medlemsstaten, till ett officiellt språk för domstolsförfaranden på den ort där verkställigheten begärs, i enlighet med den medlemsstatens lag, eller till ett annat språk som den verkställande medlemsstaten har uppgett att den godtar. Varje medlemsstat får ange vilket eller vilka av Europeiska unionens institutioners officiella språk förutom sitt eller sina egna som den kan godta för ifyllandet av formuläret.2. De behöriga myndigheterna i den verkställande medlemsstaten får inte kräva att sökanden ska lämna in en översättning av domen. En översättning får dock krävas om verkställigheten av domen bestrids.3. En översättning enligt denna artikel ska göras av en person som är behörig att göra översättningar i någon av medlemsstaterna.Artikel 21Hinder mot och uppskov med verkställighet1. De skäl för hinder mot och uppskov med verkställighet som gäller enligt lagen i den verkställande medlemsstaten ska tillämpas, såvida dessa inte är oförenliga med tillämpningen av punkterna 2 och 3.2. Den behöriga myndigheten i den verkställande medlemsstaten ska, på begäran av den underhållsskyldige, helt eller delvis vägra verkställighet av domen från ursprungsdomstolen om rätten att få ursprungsdomstolens dom verkställd upphör genom preskription eller annan begränsning av talan, antingen enligt lagen i ursprungsmedlemsstaten eller enligt lagen i den verkställande medlemsstaten, beroende på vilken lag som föreskriver den längsta preskriptionstiden.Den behöriga myndigheten i den verkställande medlemsstaten får dessutom, på begäran av den underhållsskyldige, helt eller delvis vägra verkställighet av domen från ursprungsdomstolen om den är oförenlig med en dom som har meddelats i den verkställande medlemsstaten, eller med en dom som har meddelats i en annan medlemsstat eller i en tredjestat och som uppfyller de nödvändiga villkoren för erkännande i den verkställande medlemsstaten.En dom som innebär att en tidigare dom om underhållsskyldighet ändras på grundval av ändrade omständigheter ska inte anses vara oförenlig i den mening som avses i andra stycket.3. Den behöriga myndigheten i den verkställande medlemsstaten får, på begäran av den underhållsskyldige, helt eller delvis uppskjuta verkställigheten av ursprungsdomstolens dom om en ansökan om förnyad prövning av denna dom har lämnats in vid den behöriga domstolen i ursprungsmedlemsstaten i enlighet med artikel 19.Den behöriga myndigheten i den verkställande medlemsstaten ska dessutom, på begäran av den underhållsskyldige, uppskjuta verkställigheten av ursprungsdomstolens dom om denna doms verkställbarhet skjutits upp i ursprungsmedlemsstaten.Artikel 22Ingen påverkan på förekomsten av familjeförhållandenErkännande och verkställighet av en dom om underhåll enligt denna förordning ska inte på något sätt innebära ett erkännande av det familje-, släktskaps-, äktenskaps- eller svågerlagsförhållande som underhållsskyldigheten grundas på och som givit upphov till domen.AVSNITT 2Domar meddelade i en medlemsstat som inte är bunden av 2007 års HaagprotokollArtikel 23Erkännande1. En dom som har meddelats i en medlemsstat som inte är bunden av 2007 års Haagprotokoll ska erkännas i övriga medlemsstaten utan att det krävs något särskilt förfarande.2. Om frågan huruvida en dom ska erkännas eller inte är föremål för tvist, kan en part, som gör gällande att domen ska erkännas, genom att anlita det förfarande som föreskrivs i detta avsnitt få fastställt att domen ska erkännas.3. Om utgången av ett mål som handläggs vid en domstol i en medlemsstat är beroende av om en dom ska erkännas, är den domstolen behörig att pröva frågan om erkännande.Artikel 24Skäl för att vägra erkännandeEn dom ska inte erkännas oma) ett erkännande uppenbart strider mot grunderna för rättsordningen (ordre public) i den medlemsstat där domen görs gällande. Prövningen av ordre public ska inte tillämpas på behörighetsreglerna,b) det är en tredskodom eller en annan dom som har meddelats mot en utebliven svarande och svaranden inte har delgivits stämningsansökan eller motsvarande handling i tillräcklig tid och på ett lämpligt sätt för att kunna förbereda sitt svaromål, såvida inte svaranden haft möjlighet att överklaga domen men underlåtit detta,c) den är oförenlig med en dom som har meddelats i en tvist mellan samma parter i den medlemsstat där domen görs gällande,d) den är oförenlig med en dom som tidigare har meddelats i en annan medlemsstat eller i en tredjestat i en tvist mellan samma parter och rörande samma sak, om den först meddelade domen uppfyller de nödvändiga villkoren för erkännande i den medlemsstat där domen görs gällande.En dom som innebär att en tidigare dom om underhållsskyldighet ändras på grundval av ändrade omständigheter ska inte anses vara oförenlig i den mening som avses i c eller d.Artikel 25Vilandeförklaring av målOm det vid domstol i en medlemsstat görs gällande att en dom som har meddelats i en medlemsstat som inte är bunden av 2007 års Haagprotokoll ska erkännas, ska domstolen låta handläggningen av målet vila om verkställighet av domen har uppskjutits i ursprungsmedlemsstaten på grund av att ändring av domen har begärts.Artikel 26VerkställbarhetEn dom som har meddelats i en medlemsstat som inte är bunden av 2007 års Haagprotokoll och som är verkställbar i den medlemsstaten, ska verkställas i en annan medlemsstat sedan domen, på ansökan av part, har förklarats vara verkställbar där.Artikel 27Lokala domstolars behörighet1. En ansökan om verkställbarhetsförklaring ska göras vid den domstol eller den behöriga myndighet i den verkställande medlemsstaten som den medlemsstaten anmält till kommissionen i enlighet med artikel 71.2. Den lokala behörigheten ska bestämmas av motpartens hemvist, eller efter den plats där verkställighet ska äga rum.Artikel 28Förfarande1. En ansökan om verkställbarhetsförklaring ska åtföljas av följande handlingar:a) En kopia av domen som uppfyller de villkor som är nödvändiga för att dess äkthet ska kunna fastställas.b) Ett utdrag av domen utfärdat av ursprungsdomstolen med användning av formuläret i bilaga II, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 29.c) Vid behov, en translitterering eller en översättning av innehållet i standardformuläret som avses i punkt b till det officiella språket i den verkställande medlemsstaten eller, om det finns flera officiella språk i den medlemsstaten, till ett officiellt språk för domstolsförfaranden på den ort där ansökan görs, i enlighet med den medlemsstatens lag, eller till ett annat språk som den verkställande medlemsstaten har uppgett att den godtar. Varje medlemsstat får ange vilket eller vilka av Europeiska unionens institutioners officiella språk förutom sitt eller sina egna som den kan godta för ifyllandet av formuläret.2. Den domstol eller den behöriga myndighet vid vilken ansökan görs får inte kräva att sökanden tillhandahåller en översättning av domen. En översättning får dock krävas i samband med en ansökan om ändring enligt artikel 32 eller 33.3. En översättning enligt denna artikel ska göras av en person som är behörig att göra översättningar i någon av medlemsstaterna.Artikel 29Underlåtenhet att inge utdrag1. Om utdrag enligt artikel 28.1 b inte har givits in, kan domstolen eller den behöriga myndigheten bestämma en tid inom vilken det ska ges in, godta en likvärdig handling eller, om tillgängliga uppgifter kan anses tillräckliga, befria sökanden från skyldigheten att ge in det.2. I fall som avses i punkt 1 ska en översättning av handlingarna ges in om domstolen eller den behöriga myndigheten begär det. Översättningen ska göras av en person som är behörig att göra översättningar i någon av medlemsstaterna.Artikel 30VerkställbarhetsförklaringDomen ska förklaras vara verkställbar utan någon förnyad prövning enligt artikel 24 efter fullgörandet av formaliteterna i artikel 28, dock senast inom 30 dagar efter fullgörandet av dessa formaliteter, såvida detta inte på grund av exceptionella omständigheter är omöjligt. I detta skede av förfarandet ska den part mot vilken verkställighet begärs inte ges tillfälle att yttra sig över ansökan.Artikel 31Underrättelse om beslutet med anledning av verkställbarhetsansökan1. Sökanden ska snarast, på det sätt som föreskrivs enligt lagen i den verkställande medlemsstaten, underrättas om det beslut som har meddelats med anledning av ansökan om verkställbarhetsförklaring.2. Den part mot vilken verkställighet begärs ska delges verkställbarhetsförklaringen tillsammans med beslutet, såvida inte detta redan delgivits denna part.Artikel 32Ändring av beslutet med anledning av verkställbarhetsansökan1. Var och en av parterna får ansöka om ändring av beslutet med anledning av ansökan om verkställbarhetsförklaring.2. Ansökan om ändring ska göras vid den domstol som den berörda medlemsstaten anmält till kommissionen enligt artikel 71.3. Ansökan om ändring ska handläggas enligt de bestämmelser som gäller för kontradiktoriska förfaranden.4. Om den part mot vilken verkställighet begärs underlåter att inkomma med svaromål till den domstol som handlägger ansökan om ändring, ska artikel 11 tillämpas även om denna part inte har hemvist i någon medlemsstat.5. Ansökan om ändring av en verkställbarhetsförklaring ska göras inom 30 dagar efter delgivningen av denna. Om den part mot vilken verkställighet begärs har hemvist i en annan medlemsstat än den där verkställbarhetsförklaringen meddelades, ska fristen för att söka ändring vara 45 dagar och löpa från den dag då avgörandet delgavs honom eller henne, antingen personligen eller i bostaden. Fristen får inte förlängas på grund av långt avstånd.Artikel 33Talan mot avgörandet med anledning av ansökan om ändringMot det avgörande som meddelas med anledning av att ändring har sökts får talan föras endast genom det förfarande som den berörda medlemsstaten anmält till kommissionen i enlighet med artikel 71.Artikel 34Avslag på en ansökan om verkställbarhetsförklaring eller upphävande av verkställbarhetsförklaringen1. Den domstol vid vilken ändring söks enligt artikel 32 eller 33, får avslå en ansökan om verkställbarhetsförklaring eller upphäva verkställbarhetsförklaringen endast på någon av de grunder som anges i artikel 24.2. Om inte annat följer av artikel 32.4 ska en domstol, vid vilken ändring söks enligt artikel 32, meddela sitt avgörande inom 90 dagar från och med dagen för ansökan, såvida detta inte på grund av exceptionella omständigheter är omöjligt.3. En domstol vid vilken talan väcks enligt artikel 33 ska meddela sitt avgörande utan dröjsmål.Artikel 35Vilandeförklaring av målDen domstol som handlägger verkställighetsfrågan efter det att ändring har sökts enligt artikel 32 eller 33, ska på begäran av den part mot vilken verkställighet begärs låta handläggningen av målet vila, om verkställigheten av domen har uppskjutits i ursprungsmedlemsstaten på grund av att ändring av domen har begärts.Artikel 36Interimistiska åtgärder, däribland säkerhetsåtgärder1. Om en dom ska erkännas i enlighet med detta avsnitt, ska ingenting hindra sökanden från att begära interimistiska åtgärder, däribland säkerhetsåtgärder, enligt lagen i den verkställande medlemsstaten, utan att det krävs någon verkställbarhetsförklaring enligt artikel 30.2. En verkställbarhetsförklaring ska automatiskt medföra att säkerhetsåtgärder får vidtas.3. Så länge den i artikel 32.5 angivna fristen för att ansöka om ändring av verkställbarhetsförklaringen inte har löpt ut och intill dess att ett avgörande har meddelats med anledning av att ändring har sökts, får inga andra åtgärder för verkställighet än säkerhetsåtgärder vidtas mot egendom som tillhör den part mot vilken verkställighet begärs.Artikel 37Delvis verkställbarhet1. Om en dom omfattar flera yrkanden och verkställbarhetsförklaringen inte kan meddelas för domen i dess helhet, ska domstolen eller den behöriga myndigheten meddela den i fråga om ett eller flera av dem.2. Sökanden kan begära en verkställbarhetsförklaring som är begränsad till delar av domen.Artikel 38Ingen avgift eller skattIngen avgift eller skatt som är beräknad efter tvisteföremålets värde får tas ut i den verkställande medlemsstaten vid ett förfarande som avser en verkställbarhetsförklaring.AVSNITT 3Bestämmelser som gäller alla domarArtikel 39Interimistisk verkställbarhetUrsprungsdomstolen får förklara att domen ska vara verkställbar utan hinder av att den överklagas, även om omedelbar verkställbarhet inte föreskrivs i nationell lag.Artikel 40Åberopande av en erkänd dom1. En part som vill åberopa en dom som har erkänts enligt artikel 17.1 eller avsnitt 2 i en annan medlemsstat, ska tillhandahålla en kopia av domen som uppfyller de villkor som är nödvändiga för att dess äkthet ska kunna fastställas.2. Om det är nödvändigt kan den domstol vid vilken den erkända domen åberopas begära att den part som åberopar den erkända domen ska tillhandahålla ett utdrag som utfärdats av ursprungsdomstolen med användning av formuläret i bilaga I eller bilaga II.Ursprungsdomstolen ska även utfärda ett sådant utdrag på begäran av varje berörd part.3. Vid behov ska den part som åberopar den erkända domen tillhandahålla en translitterering eller en översättning av det formulär som avses i punkt 2 till det officiella språket eller de officiella språken i den berörda medlemsstaten eller, om det finns flera officiella språk i den medlemsstaten, till ett officiellt språk för domstolsförfaranden på den ort där den erkända domen åberopas, i enlighet med den medlemsstatens lag, eller till ett annat språk som den verkställande medlemsstaten har uppgett att den godtar. Varje medlemsstat får ange vilket eller vilka av Europeiska unionens institutioners officiella språk förutom sitt eller sina egna som den kan godta för ifyllandet av formuläret.4. En översättning enligt denna artikel ska göras av en person som är behörig att göra översättningar i någon av medlemsstaterna.Artikel 41Förfarande och villkor för verkställighet1. Med förbehåll för bestämmelserna i denna förordning ska verkställighetsförfarandet för domar som meddelats i en annan medlemsstat regleras av lagen i den verkställande medlemsstaten. En dom som har meddelats i en medlemsstat och som är verkställbar i den verkställande medlemsstaten ska verkställas där på samma villkor som en dom som har meddelats i den verkställande medlemsstaten.2. Den part som begär verkställighet av en dom som meddelats i en annan medlemsstat ska inte åläggas att ha en postadress eller ett bemyndigat ombud i verkställighetsmedlemsstaten, utan att detta påverkar personer med behörighet för verkställighetsförfaranden.Artikel 42Ingen omprövning i sakEn dom som har meddelats i en medlemsstat får aldrig omprövas i sak i den medlemsstat där erkännande, verkställbarhet eller verkställighet begärs.Artikel 43Ickeprioriterad kostnadstäckningTäckning för de kostnader som uppkommer vid tillämpningen av denna förordning får inte ha företräde framför indrivning av underhållsbidrag.KAPITEL VMÖJLIGHET TILL RÄTTSLIG PRÖVNINGArtikel 44Rätt till rättshjälp1. Parter som är involverade i en tvist som omfattas av denna förordning ska ha faktisk möjlighet till rättslig prövning i en annan medlemsstat, vilket ska inbegripa verkställighets- och överklagandeförfaranden i enlighet med de villkor som fastställs i detta kapitel.I de fall som omfattas av kapitel VII ska den anmodade medlemsstaten tillse att varje sökande som bor i den begärande medlemsstaten har faktisk möjlighet till rättslig prövning.2. För att säkerställa denna möjlighet ska medlemsstaterna tillhandahålla rättshjälp i enlighet med detta kapitel, såvida inte punkt 3 är tillämplig.3. I de fall som omfattas av kapitel VII är en medlemsstat inte skyldig att tillhandahålla rättshjälp om och i den mån som förfarandena i den medlemsstaten gör det möjligt för parterna att föra sin talan utan att rättshjälp behövs, och om centralmyndigheten tillhandahåller nödvändiga tjänster utan kostnad.4. Rätten till rättshjälp ska inte begränsas jämfört med den som tillhandahålls i motsvarande nationella mål.5. Ingen säkerhet, borgen eller deposition, oavsett dess benämning, får krävas som garanti för betalning av kostnader och avgifter vid förfaranden om underhållsskyldighet.Artikel 45Rättshjälpens innehållDen rättshjälp som beviljas enligt detta kapitel ska innebära det bistånd som är nödvändigt för att parterna ska kunna få kännedom om och hävda sina rättigheter samt säkerställa att deras ansökan, som lämnats in genom centralmyndigheter eller direkt till behöriga myndigheter, behandlas fullständigt och effektivt. Den ska, i förekommande fall, omfatta följande:a) Juridisk rådgivning i avsikt att nå en uppgörelse innan ett rättsligt förfarande inleds.b) Rättsligt bistånd med att väcka talan inför en myndighet eller en domstol och representation vid domstol.c) Befrielse från eller bidrag till rättegångskostnader och arvoden till personer som fått i uppdrag att vidta åtgärder under förfarandet.d) I de medlemsstater där den förlorande parten är skyldig att betala motpartens kostnader, motpartens kostnader om rättshjälpsmottagaren förlorar målet, under förutsättning att dessa kostnader skulle ha täckts av rättshjälpen om rättshjälpsmottagaren hade haft sin hemvist i den medlemsstat där domstolen är belägen.e) Tolkning.f) Översättning av de handlingar som domstolen eller den behöriga myndigheten kräver och som rättshjälpsmottagaren lämnat in och som är nödvändiga för att avgöra tvisten.g) Resekostnader som rättshjälpsmottagaren ska betala när de personer som berörs av förandet av rättshjälpsmottagarens talan är ålagda i lag eller av domstolen i den berörda medlemsstaten att personligen närvara vid förhandlingarna och domstolen beslutar att den annars inte kan höra de berörda personerna på ett tillfredsställande sätt.Artikel 46Fri rättshjälp för ansökningar genom centralmyndigheter angående underhåll till barn1. Den anmodade medlemsstaten ska tillhandahålla fri rättshjälp vid alla ansökningar som görs av en underhållsberättigad enligt artikel 56 avseende en förälders underhållsskyldighet mot ett barn under 21 år.2. Utan hinder av vad som sägs i punkt 1 får den behöriga myndigheten i den anmodade medlemsstaten, när det gäller andra ansökningar än sådana som avses i artikel 56.1 a och b, vägra fri rättshjälp, om den anser att en ansökan eller ett eventuellt överklagande, efter vad som framgår av omständigheterna, uppenbart saknar grund.Artikel 47Fall som inte omfattas av artikel 461. I fall som inte omfattas av artikel 46 och om inte annat följer av artiklarna 44 och 45, får rättshjälp lämnas under de förutsättningar som följer av nationell rätt, särskilt i fråga om sökandens behov av rättshjälp och om det är rimligt att rättshjälp lämnas.2. Utan hinder av vad som sägs i punkt 1 ska en part, som i ursprungsmedlemsstaten helt eller delvis hade rättshjälp eller var befriad från kostnader och avgifter, vid alla erkännande-, verkställbarhets- eller verkställighetsförfaranden vara berättigad till rättshjälp eller kostnads- och avgiftsbefrielse i största möjliga utsträckning enligt lagen i den verkställande medlemsstaten.3. Utan hinder av vad som sägs i punkt 1 ska en part, som i ursprungsmedlemsstaten har haft förmånen av ett kostnadsfritt förfarande inför en administrativ myndighet som finns uppräknad i bilaga X, vid alla erkännande-, verkställbarhets- eller verkställighetsförfaranden vara berättigad till rättshjälp enligt punkt 2. För detta ändamål ska parten lämna in ett intyg utfärdat av behörig myndighet i medlemsstaten, som visar att han eller hon uppfyller de ekonomiska villkoren för att helt eller delvis erhålla rättshjälp eller befrielse från kostnader eller avgifter.De behöriga myndigheter som avses i denna punkt räknas upp i bilaga XI. Denna bilaga ska utarbetas och ändras enligt det förfarande som avses i artikel 73.2.KAPITEL VIFÖRLIKNINGAR INFÖR DOMSTOL OCH OFFICIELLA HANDLINGARArtikel 48Denna förordnings tillämpning på förlikningar inför domstol och officiella handlingar1. Förlikningar inför domstol och officiella handlingar som är verkställbara i ursprungsmedlemsstaten, ska i enlighet med kapitel IV erkännas och vara verkställbara i en annan medlemsstat på samma sätt som domar.2. Bestämmelserna i denna förordning ska, i tillämpliga delar, gälla även förlikningar inför domstol och officiella handlingar.3. Den behöriga myndigheten i ursprungsmedlemsstaten ska på begäran av en berörd part utfärda ett utdrag av förlikningen inför domstol eller den officiella handlingen med hjälp av formuläret enligt antingen bilagorna I och II eller enligt bilagorna III och IV.KAPITEL VIISAMARBETE MELLAN CENTRALMYNDIGHETERArtikel 49Utseende av centralmyndigheter1. Varje medlemsstat ska utse en centralmyndighet som ska fullgöra de uppgifter som åligger den enligt denna förordning.2. Federala medlemsstater, medlemsstater med fler än ett rättssystem eller medlemsstater som har autonoma territoriella enheter får utse fler än en centralmyndighet och ange den territoriella eller den enskilda omfattningen av deras uppgifter. Om en medlemsstat har utsett fler än en centralmyndighet ska den ange den centralmyndighet till vilken meddelanden kan sändas för vidarebefordran till behörig centralmyndighet inom den medlemsstaten. Om ett meddelande skickas till en centralmyndighet som inte är behörig ska denna ansvara för att det sänds vidare till den behöriga centralmyndigheten och informera avsändaren om detta.3. Uppgift om den centralmyndighet eller de centralmyndigheter som har utsetts, kontaktuppgifter för dessa, och i förekommande fall omfattningen av deras uppgifter enligt punkt 2 ska meddelas av medlemsstaten till kommissionen i enlighet med artikel 71.Artikel 50Centralmyndigheters allmänna uppgifter1. Centralmyndigheter skaa) samarbeta med varandra, inbegripet genom informationsutbyte, och främja samarbetet mellan behöriga myndigheter i sina medlemsstater för att uppnå ändamålen med denna förordning,b) så långt som möjligt söka lösningar på de svårigheter som uppstår vid tillämpningen av denna förordning.2. Centralmyndigheter ska vidta åtgärder för att underlätta tillämpningen av denna förordning och sinsemellan stärka sitt samarbete. I detta syfte ska det europeiska rättsliga nätverket på privaträttens område, vilket inrättades genom beslut 2001/470/EG, användas.Artikel 51Centralmyndigheters särskilda uppgifter1. Centralmyndigheter ska vara behjälpliga i samband med ansökningar enligt artikel 56. De ska särskilta) vidarebefordra och ta emot sådana ansökningar,b) inleda eller underlätta inledandet av förfaranden vad gäller sådana ansökningar.2. I samband med sådana ansökningar ska centralmyndigheterna vidta alla lämpliga åtgärder för atta) tillhandahålla eller underlätta tillhandahållandet av rättshjälp, när omständigheterna så kräver,b) bistå med att lokalisera den underhållsskyldige eller den underhållsberättigade bland annat med tillämpning av artiklarna 61, 62 och 63,c) bistå med att ta fram relevanta uppgifter om den underhållsskyldiges eller den underhållsberättigades inkomst och, om det är nödvändigt, andra ekonomiska förhållanden, inklusive lokalisering av tillgångar, bland annat med tillämpning av artiklarna 61, 62 och 63,d) uppmuntra till samförståndslösningar för att på frivillig väg utverka utbetalning av underhåll, om så är lämpligt genom medling, förlikning eller liknande förfaranden,e) underlätta pågående verkställighet av domar om underhåll, inklusive eventuella utestående fordringar,f) underlätta indrivning och snabb överföring av utbetalningar av underhåll,g) underlätta erhållandet av skriftligt bevis eller annat bevis, utan att det påverkar tillämpningen av förordning (EG) nr 1206/2001,h) vara behjälplig med att fastställa föräldraskap, när detta krävs för indrivningen av underhållet,i) inleda eller underlätta inledandet av förfaranden för att utverka eventuella nödvändiga interimistiska åtgärder av territoriellt slag som syftar till att säkra utgången av en pågående ansökan om underhållsbidrag,j) att underlätta delgivningen av handlingar, utan att det påverkar tillämpningen av förordning nr (EG) 1393/2007.3. Centralmyndighetens uppgifter enligt denna artikel får, i den utsträckning det är möjligt enligt den berörda medlemsstatens lag, utföras av offentliga organ eller andra organ som står under tillsyn av behöriga myndigheter i den medlemsstaten. Uppgifter om alla sådana offentliga organ eller andra organ som utses, kontaktuppgifter för dessa samt omfattningen av deras uppgifter ska meddelas av medlemsstaten till kommissionen i enlighet med artikel 71.4. Ingenting i denna artikel eller i artikel 53 ska innebära att en centralmyndighet åläggs att utöva befogenheter som endast får utövas av rättsliga myndigheter enligt den anmodade medlemsstatens lag.Artikel 52FullmaktCentralmyndigheten i den anmodade medlemsstaten får endast begära en fullmakt av sökanden om den agerar på hans eller hennes vägnar vid rättsliga förfaranden eller inför någon annan myndighet, eller avser att utse en företrädare för detta ändamål.Artikel 53Framställningar om särskilda åtgärder1. En centralmyndighet får göra en motiverad framställan till en annan centralmyndighet om vidtagande av lämpliga särskilda åtgärder enligt artikel 51.2 b, c, g, h, i och j, när ingen ansökan enligt artikel 56 handläggs. Den anmodade centralmyndigheten ska vidta sådana åtgärder som är lämpliga, om den är övertygad om att de är nödvändiga för att bistå en potentiell sökande att göra en ansökan enligt artikel 56 eller avgöra om ett sådant ansökningsförfarande bör inledas.2. När en framställan om åtgärder enligt artikel 51.2 b och c lämnas in, ska den anmodade centralmyndigheten eftersöka de uppgifter som begärts, vid behov enligt artikel 61. De uppgifter som avses i artikel 61.2 b, c och d får emellertid endast eftersökas om den underhållsberättigade företer en kopia av en dom, förlikning inför domstol eller en officiell handling som ska verkställas, i förekommande fall åtföljd av ett utdrag enligt artiklarna 20, 28 eller 48.Den anmodade centralmyndigheten ska vidarebefordra de uppgifter som erhållits till den begärande centralmyndigheten. När uppgiften erhållits enligt artikel 61, får endast uppgift om den potentielle svarandens adress i den anmodade medlemsstaten lämnas. Vid framställningar som tar sikte på erkännande, verkställbarhetsförklaring eller verkställighet får även uppgifter som enbart anger om svaranden har inkomster eller tillgångar i den staten eller inte vidarebefordras.Om den anmodade centralmyndigheten inte kan tillhandahålla de begärda uppgifterna ska den utan dröjsmål underrätta den begärande centralmyndigheten om detta och ange skälen för detta.3. En centralmyndighet får även vidta särskilda åtgärder på framställan av en annan centralmyndighet avseende mål om indrivning av underhåll med internationella inslag som pågår i den begärande medlemsstaten.4. Vid framställningar enligt denna artikel ska centralmyndigheter använda formuläret enligt bilaga V.Artikel 54Centralmyndighetens kostnader1. Varje centralmyndighet ska bära sina egna kostnader vid tillämpning av denna förordning.2. Centralmyndigheter får inte ta ut någon avgift från en sökande för de tjänster som de tillhandahåller enligt denna förordning utom för exceptionella kostnader i samband med en framställan om en särskild åtgärd enligt artikel 53.Vid tillämpningen av denna punkt ska kostnader som hänför sig till fastställande av var den underhållsskyldige befinner sig inte anses vara exceptionella kostnader.3. Den anmodade centralmyndigheten får endast kräva ersättning för de exceptionella kostnader som avses i punkt 2 om sökanden i förväg har godkänt att tjänsterna tillhandahålls till denna kostnad.Artikel 55Ansökan genom centralmyndigheternaEn ansökan enligt detta kapitel ska göras genom centralmyndigheten i den medlemsstat där sökanden är bosatt till centralmyndigheten i den anmodade medlemsstaten.Artikel 56Möjliga ansökningar1. En underhållsberättigad som vill att underhåll ska drivas in enligt denna förordning kan göra följande ansökningar:a) Erkännande eller erkännande och verkställbarhetsförklaring av en dom.b) Verkställighet av en dom som meddelats eller erkänts i den anmodade medlemsstaten.c) Erhållande av en dom i den anmodade medlemsstaten, om det inte finns någon tidigare dom, inklusive i förekommande fall fastställande av föräldraskap.d) Erhållande av en dom i den anmodade medlemsstaten, om en dom som meddelats i en annan stat än den anmodade medlemsstaten inte kan erkännas och förklaras verkställbar.e) Ändring av en dom som meddelats i den anmodade medlemsstaten.f) Ändring av en dom som meddelats i en annan stat än den anmodade medlemsstaten.2. En underhållsskyldig mot vilken det finns en dom om underhållsskyldighet kan göra följande ansökningar:a) Erkännande av en dom som leder till uppskjutande eller begränsning av verkställigheten av en tidigare dom i den anmodade medlemsstaten.b) Ändring av en dom som meddelats i den anmodade medlemsstaten.c) Ändring av en dom som meddelats i en annan stat än den anmodade medlemsstaten.3. För ansökningar enligt denna artikel ska bistånd och representation enligt artikel 45 b tillhandahållas av centralmyndigheten i den anmodade medlemsstaten, direkt eller genom offentliga myndigheter eller andra organ eller personer.4. Om inte annat följer av denna förordning ska de ansökningar som avses i punkterna 1 och 2 handläggas enligt lagen i den anmodade medlemsstaten och omfattas av de regler gällande behörighet som är tillämpliga i den medlemsstaten.Artikel 57Ansökningens innehåll1. Vid ansökan enligt artikel 56 ska formuläret enligt bilaga VI eller bilaga VII användas.2. En ansökan enligt artikel 56 ska innehålla minst följande:a) Uppgift om vilken typ av ansökan eller ansökningar det gäller.b) Sökandens namn och kontaktuppgifter, inklusive adress och födelsedatum.c) Svarandens namn och, om uppgifterna är kända, adress och födelsedatum.d) Namn och födelsedatum på de personer för vilka underhåll söks.e) Grunderna för ansökan.f) När det gäller ansökningar från underhållsberättigade, uppgift om vart utbetalningen av underhållet ska sändas eller överföras elektroniskt.g) Namn på och kontaktuppgifter för den person eller den enhet inom centralmyndigheten i den begärande medlemsstaten som ansvarar för handläggningen av ansökan.3. Vad gäller punkt 2 b) kan den sökandes adress ersättas av en annan adress när det förekommit våld inom familjen, om det inte enligt den anmodade medlemsstatens lag krävs att sökanden lämnar sin adress för att ett förfarande ska kunna inledas.4. I förekommande fall, och i den mån uppgifterna är kända, ska ansökan även innefatta följande:a) Den underhållsberättigades ekonomiska förhållanden.b) Den underhållsskyldiges ekonomiska förhållanden, inklusive namn på och adress till den underhållsskyldiges arbetsgivare samt uppgifter om vilken typ av tillgångar den underhållsskyldige har och var dessa finns.c) Annan information som kan vara till hjälp för att lokalisera svaranden.5. Ansökan ska åtföljas av alla nödvändiga kompletterande uppgifter eller skriftliga bevis inklusive, i förekommande fall, handlingar rörande sökandens rätt till rättshjälp. De ansökningar som avses i artikel 56.1 a och b samt 56.2 a ska, beroende på vad som krävs, endast åtföljas av de handlingar som nämns i artiklarna 20, 28 eller 48, eller i artikel 25 i 2007 års Haagkonvention.Artikel 58Vidarebefordran, mottagande och handläggning av ansökningar och ärenden genom centralmyndigheter1. Centralmyndigheten i den begärande medlemsstaten ska bistå den sökande med att se till att ansökan åtföljs av alla handlingar och all information som, såvitt den känner till, är nödvändiga för att ansökan ska behandlas.2. Centralmyndigheten i den begärande medlemsstaten ska, när den anser att ansökan uppfyller kraven i denna förordning, vidarebefordra ansökan till centralmyndigheten i den anmodade medlemsstaten.3. Den anmodade centralmyndigheten ska inom 30 dagar efter att ha mottagit ansökan bekräfta mottagandet med användning av formuläret i bilaga VIII och informera centralmyndigheten i den begärande medlemsstaten om vilka inledande åtgärder som vidtagits eller kommer att vidtas för att behandla ansökan, och får begära ytterligare handlingar och information som behövs. Inom samma period om 30 dagar ska den anmodade centralmyndigheten meddela den begärande centralmyndigheten namn och kontaktuppgifter för den person eller enhet som har ansvar för att besvara förfrågningar om hur behandlingen av ansökan fortskrider.4. Inom 60 dagar från bekräftelsen av mottagandet av ansökan ska den anmodade centralmyndigheten informera den begärande centralmyndigheten om ansökans status.5. Begärande och anmodade centralmyndigheter ska hålla varandra informerade oma) den person eller den enhet som är ansvarig för ett visst ärende,b) hur ärendet fortskrider,och i god tid svara på förfrågningar.6. Centralmyndigheter ska behandla ett ärende så snabbt som dess beskaffenhet tillåter.7. Centralmyndigheter ska använda sig av de snabbaste och mest effektiva kommunikationsmedel som står till deras förfogande.8. En anmodad centralmyndighet får vägra att behandla en ansökan endast om det är uppenbart att kraven i denna förordning inte är uppfyllda. I sådant fall ska den anmodade centralmyndigheten utan dröjsmål informera den begärande centralmyndigheten om skälen för vägran med användning av formuläret i bilaga IX.9. Den anmodade centralmyndigheten får inte avvisa en ansökan endast på grund av att det krävs kompletterande handlingar eller information. Den anmodade centralmyndigheten får emellertid anhålla om att den begärande centralmyndigheten tillhandahåller kompletteringen i fråga. Om den begärande centralmyndigheten inte gör detta inom 90 dagar, eller inom en längre period som bestämts av den anmodade centralmyndigheten, får den anmodade centralmyndigheten besluta att den inte längre kommer att behandla ansökan. I sådana fall ska den informera den begärande centralmyndigheten om det med användning av formuläret i bilaga IX.Artikel 59Språk1. Formulären för ansökan eller framställan ska fyllas i på det officiella språket i den anmodade medlemsstaten eller, om det finns flera officiella språk i den medlemsstaten, på det eller ett av de officiella språken på den ort där den berörda centralmyndigheten är belägen, eller på något av de officiella språken för Europeiska unionens institutioner som den anmodade medlemsstaten har angett att den kan godta, om inte centralmyndigheten i den medlemsstaten har meddelat att en översättning inte är nödvändig.2. Handlingar som åtföljer formulären ska endast översättas till det språk som följer av punkt 1 om en översättning är nödvändig för att begärt bistånd ska kunna tillhandahållas, utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 20, 28, 40 och 66.Artikel 60Möten1. Centralmyndigheterna ska för att underlätta tillämpningen av denna förordning sammanträda regelbundet.2. Dessa möten ska sammankallas i enlighet med beslut 2001/470/EG.Artikel 61Centralmyndigheters tillgång till uppgifter1. Den anmodade centralmyndigheten ska, på de villkor som anges i detta kapitel och med undantag för artikel 51.4, vidta alla lämpliga och rimliga åtgärder för att erhålla de uppgifter som avses i punkt 2 som är nödvändiga för att, i ett visst ärende, underlätta erhållande, ändring, erkännande, verkställbarhetsförklaring eller verkställighet av en dom.De offentliga myndigheter eller förvaltningar som i den anmodade medlemsstaten inom ramen för sin normala verksamhet innehar de uppgifter som avses i punkt 2 och är ansvariga för behandlingen av dem i den mening som avses i direktiv 95/46/EG ska, med undantag för begränsningar som är berättigade på grund av nationell eller allmän säkerhet, lämna dessa uppgifter till den anmodade centralmyndigheten på dess begäran i de fall då centralmyndigheten inte har direkt åtkomst till uppgifterna.Medlemsstaterna får utse de offentliga myndigheter eller förvaltningar som ska vara behöriga att tillhandahålla anmodade centralmyndigheter uppgifter som avses i punkt 2. En medlemsstat ska i sådant fall se till att dess val gör det möjligt för centralmyndigheten att, i enlighet med denna artikel, få tillgång till begärda uppgifter.Alla andra juridiska personer som i den anmodade medlemsstaten innehar de uppgifter som avses i punkt 2 och är ansvariga för behandlingen av dem i den mening som avses i direktiv 95/46/EG ska lämna dessa till den anmodade centralmyndigheten på dess begäran ifall de är behöriga att göra det enligt lagen i den anmodade medlemsstaten.Den anmodade centralmyndigheten ska vid behov vidarebefordra dessa uppgifter till den begärande centralmyndigheten.2. De uppgifter som avses i denna artikel omfattar uppgifter som de myndigheter, förvaltningar eller juridiska personer som anges i punkt 1 redan innehar. De ska vara adekvata, relevanta och inte överdrivet omfattande samt avsea) den underhållsskyldiges eller den underhållsberättigades adress,b) den underhållsskyldiges inkomst,c) uppgifter som identifierar den underhållsskyldiges arbetsgivare och/eller bankkonto(n), ochd) den underhållsskyldiges tillgångar.I syfte att erhålla eller ändra en dom får den anmodade centralmyndigheten endast begära de uppgifter som avses i a.I syfte att erkänna eller verkställa en dom eller förklara den verkställbar får den anmodade centralmyndigheten begära alla de uppgifter som avses i första stycket. De uppgifter som avses i d får emellertid endast begäras om de uppgifter som avses i b och c är otillräckliga för att domen ska kunna verkställas.Artikel 62Vidarebefordran och användning av uppgifter1. Centralmyndigheter ska inom sin medlemsstat, alltefter omständigheterna, vidarebefordra de uppgifter som avses i artikel 61.2 till behöriga domstolar, behöriga myndigheter med ansvar för delgivning av handlingar och till behöriga myndigheter med ansvar för verkställighet av domar.2. De myndigheter eller domstolar till vilka uppgifter vidarebefordras i enlighet med artikel 61 får endast använda dessa uppgifter för att underlätta indrivningen av underhållsbidrag.Med undantag för uppgifter som enbart indikerar om det finns en adress, inkomster eller tillgångar i den anmodade medlemsstaten eller inte, får de uppgifter som avses i artikel 61.2 inte lämnas till den person som har ansökt hos den begärande centralmyndigheten, med förbehåll för tillämpningen av förfaranderegler inför en domstol.3. De myndigheter som behandlar uppgifter som har vidarebefordrats enligt artikel 61 får inte bevara sådana uppgifter under längre tid än vad som krävs för de syften för vilka de vidarebefordrades.4. Myndigheter som behandlar uppgifter som har överförts enligt artikel 61 ska säkerställa sekretess för sådana uppgifter i enlighet med nationell lag.Artikel 63Underrättelse till den person som berörs av insamling av uppgifter1. Den person som berörs av insamlingen av uppgifter ska i enlighet med den nationella lagen i den anmodade medlemsstaten underrättas om att dessa helt eller delvis har vidarebefordrats.2. När denna underrättelse riskerar att vara till skada för en effektiv indrivning av ett underhållsbidrag får den skjutas upp under en period som inte får överstiga 90 dagar från den dag då uppgifterna lämnades till den anmodade centralmyndigheten.KAPITEL VIIIOFFENTLIGA ORGANArtikel 64Offentliga organ som sökande1. När det gäller en ansökning om erkännande och verkställbarhetsförklaring av domar eller verkställighet av domar ska termen underhållsberättigad även innefatta ett offentligt organ som agerar i stället för en person som har rätt att få underhållsbidrag eller ett offentligt organ som har rätt till återbetalning för understöd som har lämnats i stället för underhållsbidrag.2. Ett offentligt organs rätt att agera i stället för en person som har rätt att få underhållsbidrag eller att kräva återbetalning för bidrag som har utbetalats till den underhållsberättigade i stället för underhållsbidrag ska regleras av den lag som gäller för organet.3. Ett offentligt organ får söka erkännande och verkställbarhetsförklaring eller begära verkställighet ava) en dom meddelad mot en underhållsskyldig på begäran av ett offentligt organ som kräver återbetalning för bidrag som lämnats i stället för underhållsbidrag,b) en dom mellan en underhållsberättigad och en underhållsskyldig såvitt avser det bidrag som lämnats till den underhållsberättigade i stället för underhållsbidrag.4. Det offentliga organ som söker erkännande, verkställbarhetsförklaring eller verkställighet av en dom, ska på begäran tillhandahålla de handlingar som är nödvändiga för att fastställa dess rätt att agera enligt punkt 2 och att bidrag har utbetalats till den underhållsberättigade.KAPITEL IXALLMÄNNA BESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSERArtikel 65Legalisering eller annat liknande förfarandeIngen legalisering eller annat liknande förfarande får krävas inom ramen för denna förordning.Artikel 66Översättning av skriftliga bevisUtan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 20, 28 och 40 kan den domstol vid vilken talan väckts begära att parterna lämnar in en översättning av skriftliga bevis på ett annat språk än rättegångsspråket endast om den anser att detta är nödvändigt för att en dom ska kunna meddelas eller för att rätten till försvar ska kunna respekteras.Artikel 67Återkrav av kostnaderUtan att det påverkar tillämpningen av artikel 54 får behörig myndighet i den anmodade medlemsstaten, i undantagsfall och om partens ekonomiska förhållanden tillåter det, kräva tillbaka kostnader från förlorande part som erhållit fri rättshjälp enligt artikel 46.Artikel 68Förhållandet till andra gemenskapsrättsakter1. Om inte annat följer av artikel 75.2 ska denna förordning ändra förordning (EG) nr 44/2001 genom att ersätta bestämmelserna om underhållsskyldighet i den förordningen.2. Denna förordning ska ersätta förordning (EG) nr 805/2004 i angelägenheter rörande underhållsskyldighet, utom vad gäller europeiska exekutionstitlar om underhållsskyldighet som utfärdats i en medlemsstat som inte är bunden av 2007 års Haagprotokoll.3. I fråga om underhållsskyldighet ska denna förordning inte påverka tillämpningen av direktiv 2003/8/EG , om inte annat följer av kapitel V.4. Denna förordning ska inte påverka tillämpningen av direktiv 95/46/EG.Artikel 69Förhållandet till befintliga internationella konventioner och avtal1. Denna förordning ska inte påverka tillämpningen av bilaterala och multilaterala konventioner och avtal som en eller flera medlemsstater har tillträtt när denna förordning antas och som gäller frågor som regleras i denna förordning, utan att detta påverkar medlemsstaternas skyldigheter enligt artikel 307 i fördraget.2. Utan hinder av punkt 1 och utan att det påverkar tillämpningen av punkt 3 ska denna förordning ha företräde i förbindelserna mellan medlemsstaterna framför konventioner som avser frågor som regleras i denna förordning och som medlemsstaterna är parter i.3. Denna förordning ska inte hindra tillämpningen av konventionen av den 23 mars 1962 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge angående indrivning av underhållsbidrag för medlemsstater som är bundna av konventionen med hänsyn till att den konventionen, när det gäller domars erkännande, verkställbarhet och verkställighet, tillhandahållera) enklare och snabbare förfaranden för verkställighet av domar om underhållsbidrag,b) rättshjälp som är förmånligare än den som föreskrivs i kapitel V i denna förordning.Svaranden får dock inte på grund av tillämpningen av den konventionen berövas det skydd som erbjuds enligt artiklarna 19 och 21 i denna förordning.Artikel 70Information som gjorts tillgänglig för allmänhetenMedlemsstaterna ska inom ramen för det europeiska rättsliga nätverk på privaträttens område som inrättats i enlighet med beslut 2001/470/EG lämna följande information i syfte att göra den tillgänglig för allmänheten:a) En beskrivning av nationella lagar och förfaranden rörande underhållsskyldighet.b) En beskrivning av de åtgärder som vidtagits för att uppfylla skyldigheterna enligt artikel 51.c) En beskrivning av hur faktisk möjlighet till rättslig prövning enligt artikel 44 säkerställs.d) En beskrivning av nationella regler och förfaranden för verkställighet, inklusive information om eventuella begränsningar i fråga om verkställighet, särskilt regler till skydd för den underhållsskyldige och preskriptionsfrister.Medlemsstaterna ska ständigt hålla denna information aktuell.Artikel 71Information om kontaktuppgifter och språk1. Senast den 18 september 2010 ska medlemsstaterna meddela kommissionena) namn och kontaktuppgifter för de domstolar eller myndigheter som har behörighet att behandla ansökningar om verkställbarhetsförklaring i enlighet med artikel 27.1 och överklaganden av beslut med anledning av sådana ansökningar i enlighet med artikel 32.2,b) de förfaranden för överklaganden som avses i artikel 33,c) omprövningsförfaranden för tillämpning av artikel 19 samt namn och kontaktuppgifter för behöriga domstolar,d) namn och kontaktuppgifter för centralmyndigheter och, i förekommande fall, omfattningen av deras uppgifter, i enlighet med artikel 49.3,e) namn och kontaktuppgifter för offentliga organ eller andra organ och, i förekommande fall, omfattningen av deras uppgifter, i enlighet med artikel 51.3,f) namn och kontaktuppgifter för de myndigheter som har behörighet i fråga om verkställighet för tillämpningen av artikel 21,g) vilka språk som godtas för översättning av de handlingar som avses i artiklarna 20, 28 och 40,h) vilka språk som godtas av centralmyndigheter för kommunikation med andra centralmyndigheter enligt artikel 59.Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om senare ändringar av denna information.2. Kommissionen ska i Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra de uppgifter som meddelats enligt punkt 1, med undantag av adresser och andra kontaktuppgifter för de domstolar och myndigheter som avses i leden a, c och f.3. Kommissionen ska på lämpligt sätt göra den information som meddelats enligt punkt 1 tillgänglig för allmänheten, framför allt genom det europeiska rättsliga nätverket på privaträttens område som inrättades enligt beslut 2001/470/EG.Artikel 72Ändring av formulärenVarje ändring av de formulär som föreskrivs i denna förordning ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 73.3.Artikel 73Kommittéförfarande1. Kommissionen ska biträdas av den kommitté som inrättades enligt artikel 70 i förordning (EG) nr 2201/2003.2. När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 4 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas.Den tid som avses i artikel 4.3 i beslut 1999/468/EG ska vara tre månader.3. När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 3 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas.Artikel 74ÖversynsklausulSenast fem år efter det i enlighet med artikel 76 tredje stycket fastställda tillämpningsdatumet ska kommissionen för Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén lägga fram en rapport om tillämpningen av denna förordning som ska innehålla en utvärdering av de praktiska erfarenheterna från det administrativa samarbetet mellan centralmyndigheter särskilt beträffande dessa myndigheters tillgång till de uppgifter som innehas av offentliga myndigheter och förvaltningar och en utvärdering av hur det förfarande som ska tillämpas på erkännande, verkställbarhetsförklaring eller verkställighet av domar som meddelats i en medlemsstat som inte är bunden av 2007 års Haagprotokoll har fungerat. Rapporten ska vid behov åtföljas av ändringsförslag.Artikel 75Övergångsbestämmelser1. Om inte annat följer av punkterna 2 och 3 ska bestämmelserna i denna förordning endast tillämpas på förfaranden som har inletts, förlikningar inför domstol som har godkänts eller ingåtts och på officiella handlingar som fastställts från och med denna dag då denna förordningen börjar tillämpas. EUT L 7,10.1.2009.2. Kapitel IV avsnitt 2 och 3 ska tillämpasa) på domar som meddelats i medlemsstaterna före den dag då denna förordning börjar tillämpas, när erkännande och verkställighetsförklaring begärs från och med den dagen,b) på domar som meddelas från och med den dag då denna förordning börjar tillämpas till följd av förfaranden som inletts före den dagen, i den utsträckning som dessa domar i fråga om erkännande och verkställighet omfattas av tillämpningsområdet för förordning (EG) nr 44/2001.Förordning (EG) nr 44/2001 ska vara fortsatt tillämplig på förfaranden för erkännande och verkställighet som pågår den dag denna förordning börjar tillämpas.Första och andra stycket ska även tillämpas på förlikningar inför domstol som har godkänts eller ingåtts och på officiella handlingar som fastställts i medlemsstaterna. EUT L 7, 10.1.2009.3. Kapitel VII om samarbete mellan centralmyndigheter ska tillämpas på framställningar och ansökningar som centralmyndigheten tar emot från och med den dag då denna förordning börjar tillämpas.Artikel 76IkraftträdandeDenna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.Artiklarna 2.2, 47.3, 71, 72 och 73 ska tillämpas från och med den 18 september 2010.Denna förordning ska tillämpas från och med den 18 juni 2011, med undantag för de bestämmelser som avses i andra stycket, under förutsättning att 2007 års Haagprotokoll tillämpas i gemenskapen vid den tidpunkten. I annat fall ska denna förordning tillämpas från och med dagen för tillämpningen av det protokollet i gemenskapen.Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.Utfärdad i Bryssel den 18 december 2008.På rådets vägnarM. BarnierOrdförandeBilaga I-XI ej med här.