Lagar & Förordningar

Lagar & Förordningar är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO - gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.

1.9.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 229/1


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 767/2009

av den 13 juli 2009

om utsläppande på marknaden och användning av foder, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1831/2003 och om upphävande av rådets direktiv 79/373/EEG, kommissionens direktiv 80/511/EEG, rådets direktiv 82/471/EEG, 83/228/EEG, 93/74/EEG, 93/113/EG och 96/25/EG samt kommissionens beslut 2004/217/EG

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 37 och artikel 152.4 b,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (2), och

av följande skäl:

(1)

Strävan efter en hög skyddsnivå för människors och djurs hälsa är ett av de grundläggande målen med livsmedelslagstiftningen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska livsmedelsmyndigheten och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (3). Genom den förordningen inrättades också från jord till bord-perspektivet, där foder definieras som ett känsligt första steg i början av livsmedelskedjan. Att säkerställa en hög skyddsnivå för folkhälsan är ett av de grundläggande målen i denna förordning.

(2)

Produktionen av foder är ett viktigt avsättningsområde för europeiska jordbruksprodukter med tanke på att majoriteten av de råvaror som används för framställning av foder består av de jordbruksprodukter som förtecknas i bilaga I till fördraget. Foder är dessutom av avgörande betydelse för gemenskapens 5 miljoner djuruppfödare eftersom det utgör den största utgiften.

(3)

Foder kan ta formen av foderråvaror, foderblandningar, fodertillsatser, förblandningar eller foder som innehåller läkemedel. Bestämmelserna för marknadsföring av fodertillsatser fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1831/2003 av den 22 september 2003 om fodertillsatser (4), och bestämmelser för foder som innehåller läkemedel finns i rådets direktiv 90/167/EEG av den 26 mars 1990 om fastställande av villkor för framställning, utsläppande på marknaden och användning av foderläkemedel inom gemenskapen (5).

(4)

Befintlig lagstiftning om avyttring och användning av foderråvaror och foderblandningar, även sällskapsdjursfoder, dvs. rådets direktiv 79/373/EEG av den 2 april 1979 om saluföring av foderblandningar (6), rådets direktiv 93/74/EEG av den 13 september 1993 om foder för särskilda näringsbehov (7), rådets direktiv 96/25/EG av den 29 april 1996 om avyttring och användning av foderråvaror (8) samt rådets direktiv 82/471/EEG av den 30 juni 1982 om vissa produkter som används i djurfoder (9) (”bioproteiner”), bör uppdateras och ersättas med en enda förordning. För tydlighetens skull bör rådets direktiv 83/228/EEG av den 18 april 1983 om riktlinjer för bedömningen av vissa produkter som används i djurfoder (10) och kommissionens direktiv 80/511/EEG av den 2 maj 1980 om tillstånd i vissa fall för saluföring av foderblandningar i oförseglade förpackningar eller behållare (11) upphävas.

(5)

Som en följd av att direktiv 79/373/EEG upphävs genom denna förordning bör även rådets direktiv 93/113/EEG av den 14 december 1993 om användning och saluföring av enzymer och mikroorganismer och preparat av dessa i djurfoder (12) upphävas. Med beaktande av upphävandet av förordning 79/373/EEG och med hänsyn till att denna förordning innehåller regler om märkning av foder med tillsatser bör även artikel 16 i rådets direktiv 70/524/EEG av den 23 november 1970 om fodertillsatser (13), som fortsatt att gälla efter det att direktiv 70/524/EEG upphävts genom förordning (EG) nr 1831/2003, upphävas.

(6)

Till skillnad från livsmedel enligt definitionen i förordning (EG) nr 178/2002, innehåller definitionen av foder inte vatten. Eftersom vatten vidare inte saluförs som djurfoder bör denna förordning inte omfatta bestämmelser för vatten som används som djurfoder. Den bör emellertid gälla för foder som tillförs i vatten. Foderföretagens användning av vatten täcks av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 183/2005 av den 12 januari 2005 om fastställande av krav för foderhygien (14), enligt vilken det krävs att rent vatten används när det är nödvändigt att förhindra kontaminering som kan vara farlig och att vatten som används vid fodertillverkning är av lämplig kvalitet.

(7)

På grund av risken för kontaminering av foder- och livsmedelskedjan är det lämpligt att denna förordning gäller foder för både livsmedelsproducerande och icke livsmedelsproducerande djur, inbegripet vilda djur.

(8)

Foderföretagens ansvar enligt förordning (EG) nr 178/2002 samt förordning (EG) nr 183/2005 bör gälla, i tillämpliga delar, för foder för icke livsmedelsproducerande djurslag.

(9)

För att se till att denna förordning efterlevs bör medlemsstaterna göra offentliga kontroller i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd (15). Sådana kontroller bör omfatta såväl obligatorisk som frivillig märkning. För att möjliggöra kontroll av sammanställda data bör det fastställas godtagbara toleranser för de värden som anges i märkningen.

(10)

För att underlätta riskhantering avseende fodersäkerhet bör den förteckning över råvaror för vilka det för närvarande föreligger förbud när det gäller deras utsläppande på marknaden i enlighet med kommissionens beslut 2004/217/EG (16), samt en förteckning över råvaror för vilka det föreligger begränsningar, inkluderas i en bilaga till denna förordning. Att en sådan förteckning finns bör dock inte tolkas som att alla de produkter som inte är förtecknade kan betraktas som säkra i sig.

(11)

Skillnaden mellan foderråvaror, fodertillsatser och andra produkter såsom veterinärmedicinska läkemedel har följder för villkoren för utsläppande på marknaden. Foderråvaror används i första hand för att fylla djurens behov av exempelvis energi, näringsämnen, mineraler eller fibrer. De är normalt inte särskilt väldefinierade kemiskt, med undantag för de grundläggande näringsmässiga beståndsdelarna. Effekter som kan beläggas genom vetenskaplig bedömning och som enbart gäller fodertillsatser eller veterinärmedicinska läkemedel bör undantas från de objektiva användningsområdena för foderråvaror. Det är därför lämpligt att utarbeta icke bindande riktlinjer för åtskillnaden mellan de olika typerna av produkter. I vederbörligen motiverade fall bör kommissionen ha befogenhet att klargöra huruvida en produkt ska betraktas som foder enligt denna förordning.

(12)

Definitionen av kompletteringsfoder i direktiv 79/373/EEG gav upphov till tillämpningsproblem i flera medlemsstater. Det är lämpligt att klargöra skillnaden mellan kompletteringsfoder och förblandningar för tillämpningen av förordning (EG) nr 183/2005.

(13)

För att möjliggöra en enhetlig tillämpning av lagstiftningen bör foderråvaror och kompletteringsfoder inte innehålla tillsatser över en viss nivå. Högkoncentrerat foder, till exempel slickstenar som innehåller mineraler, kan dock användas för direkt utfodring om sammansättningen täcker det särskilda näringsbehov som är avsikten med den aktuella användningen. Användningsvillkoren för sådant foder bör anges i märkningen i syfte att säkerställa att gällande andelar av fodertillsatser av dagsbehovet respekteras.

(14)

Syftet med direktiv 82/471/EEG var att förbättra tillgången på foder som används som direkt och indirekt proteinkälla i gemenskapen. Genom det direktivet infördes ett godkännandeförfarande före utsläppande på marknaden för bioproteiner. Det har emellertid utfärdats mycket få nya godkännanden, och bristen på proteinrikt foder är fortfarande uppenbar. Det allmänna kravet på godkännande före utsläppande på marknaden visade sig således vara ett hinder, och säkerhetsrisker kunde i stället åtgärdas genom förbud för riskprodukter baserat på marknadsövervakning. I de fall som resultatet av en riskbedömning av ett bioprotein var eller är negativt bör avyttring och användning av det förbjudas. Det särskilda kravet på godkännande före utsläppande på marknaden för bioproteiner bör därför avskaffas, vilket skulle innebära att säkerhetssystemet för dessa produkter är detsamma som för alla andra foderråvaror. De befintliga begränsningarna av eller förbuden mot vissa bioproteiner bör inte påverkas.

(15)

Bestämmelserna i direktiv 93/74/EEG som genomförs genom kommissionens direktiv 2008/38/EG av den 5 mars 2008 om upprättande av en förteckning över användningsområden för djurfoder för särskilda näringsbehov (17) har visat sig fungera bra. Denna förteckning över användningsområden bör därför behållas, och denna förordning bör innehålla bestämmelser om uppdatering av förteckningen. I synnerhet bör Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet rådfrågas om sådant foders effektivitet och säkerhet i de fall där det, på grundval av tillgänglig vetenskaplig och teknisk information, finns anledning att tro att användning av fodret i fråga eventuellt inte uppfyller det avsedda näringsmässiga syftet, eller har negativa effekter på djurs eller människors hälsa, miljön eller djurskyddet.

(16)

Vetenskapliga belägg bör vara den viktigaste aspekten att beakta när påståenden om foder görs, och de foderföretag som gör sådana påståenden bör kunna motivera dem. Ett påstående kan vara vetenskapligt belagt genom att hänsyn tas till alla tillgängliga vetenskapliga uppgifter och att dessa vägs mot varandra.

(17)

Märkningen är till hjälp vid genomförande av lagstiftningen, spårning och kontroll. Dessutom bör märkning ge den information köpare behöver för att kunna välja bäst produkt för sina behov, och märkningen bör vara konsekvent, tydlig och förståelig. Då köpare, särskilt djuruppfödare, inte bara väljer produkt vid försäljningsstället, där de själva kan undersöka förpackningen, bör kraven för märkning gälla inte enbart etiketterna på själva produkterna utan all kommunikation mellan försäljare och köpare. Dessa principer bör även gälla för presentation av och reklam för foder.

(18)

Märkningen består av obligatorisk och frivillig information. Den obligatoriska informationen bör bestå av allmänna märkningskrav och särskilda krav för foderråvaror och foderblandningar samt ytterligare uppgifter om dietfoder, förorenade råvaror och sällskapsdjursfoder.

(19)

Den rådande situationen när det gäller kemiska orenheter från fodertillverkningen och från processhjälpmedel är inte tillfredsställande. I syfte att trygga en hög fodersäkerhet och således ett gott folkhälsoskydd samt för att öka insynen bör det antas bestämmelser om den godtagbara halten av sådana kemiska orenheter, i enlighet med god praxis som avses i förordning (EG) nr 183/2005.

(20)

Principen enligt vilken endast vissa fodertillsatser måste märkas när de används i foderråvaror och foderblandningar har visat sig fungera bra. Den klassificering som gjorts enligt förordning (EG) nr 1831/2003 måste uppdateras och moderniseras, vilket även beror på att särskilt sällskapsdjursägare kan vilseledas av tillsatsmärkningen.

(21)

Som en följd av bovin spongiform encefalopati (BSE)- och dioxinkriserna infördes 2002 genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/2/EG av den 28 januari 2002 om ändring av rådets direktiv 79/373/EEG om avyttring av foderblandningar (18) på initiativ av Europaparlamentet en skyldighet att ange viktprocenten för alla foderråvaror i foderblandningar. Vidare har livsmedels- och fodersäkerheten förbättrats avsevärt genom förordning (EG) nr 178/2002 och förordning (EG) nr 183/2005 och tillhörande tillämpningsåtgärder, särskilt genom att fokus lagts vid livsmedels- och foderföretagens ansvar, förbättrad spårbarhet, införandet av principen om faroanalys och kritiska styrpunkter (HACCP) och upprättandet av riktlinjer för god hygien i foderbranschen. Dessa framsteg, som återspeglas i antalet anmälningar till systemet för snabb varning för livsmedel och foder (RASFF), gör att skyldigheten att i märkningen ange viktprocenten av alla foderråvaror som ingår i foderblandningar inte längre behövs för att trygga en hög nivå på fodersäkerheten och därmed ett gott folkhälsoskydd. Den exakta procentangivelsen kan emellertid vara en frivillig uppgift som anges i syfte att förse köparna med lämplig information. Med tanke på att de behöriga myndigheterna har tillgång till information om de exakta viktprocentangivelserna för alla foderråvaror som ingår i foderblandningar bör de dessutom, på grund av brådskande omständigheter kopplade till människors eller djurs hälsa eller miljön och i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter (19), kunna tillhandahålla ytterligare information till köparna.

(22)

För att säkerställa att köparen får rätt information och inte vilseleds bör den exakta viktprocenten dock vara en obligatorisk uppgift om en foderråvara framhävs i foderblandningens märkning.

(23)

Att ange foderråvaror i foderblandningar med huvudingrediensen först är redan det en viktig uppgift. I vissa områden där tillverkaren inte är skyldig att ta med vissa uppgifter i märkningen bör köparen kunna begära ytterligare information. I sådana fall bör en marginal på ± 15 procent av det angivna värdet upprätthållas.

(24)

Tillverkarnas immateriella rättigheter bör skyddas. För tillämpningen av de immateriella rättigheterna bör direktiv 2004/48/EG gälla. Det bör också fastställas att foderblandningars kvantitativa sammansättning, till skillnad från namnen på de foderråvaror som ingår i dem, under vissa omständigheter kan betraktas som konfidentiell information som ska skyddas.

(25)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/32/EG av den 7 maj 2002 om främmande ämnen och produkter i djurfoder (20) gäller inte märkning av foder med alltför höga nivåer främmande ämnen. Det bör därför fastställas bestämmelser för att säkerställa lämplig märkning och god efterlevnad av utspädningsförbudet i artikel 5 i det direktivet till dess att sådana förorenade foderråvaror har avgiftats i en avgiftningsanläggning som godkänts i enlighet med artikel 10.2 och 10.3 i förordning (EG) nr 183/2005, eller till dess att de har rengjorts.

(26)

Undantag från de allmänna märkningskraven bör vara möjliga i de fall märkningskraven inte är nödvändiga för att skydda människors eller djurs hälsa eller konsumenternas intressen utan innebär onödig börda för den tillverkare eller det foderföretag som ansvarar för märkningen. På grundval av erfarenheten bör sådana undantag tillåtas särskilt för foder som levereras av en jordbrukare till en annan för användning på den senares gård, för små mängder, för foderblandningar som består av högst tre foderråvaror och för blandningar av hela sädeskorn, frön och frukter.

(27)

Som en allmän regel bör foderblandningar saluföras i slutna behållare, men lämpliga undantag bör kunna göras när tillämpningen av detta krav inte är nödvändigt för att skydda människors eller djurs hälsa eller konsumenternas intressen och skulle innebära en alltför stor börda för foderföretagarna.

(28)

I del B i bilagan till direktiv 96/25/EG och kolumnerna 2–4 i bilagan till direktiv 82/471/EEG finns förteckningar över benämningar, beskrivningar och märkningsbestämmelser för vissa foderråvaror. Dessa förteckningar underlättar informationsutbyte om produktegenskaper mellan tillverkare och köpare. Tidigare erfarenheter av att uppmuntra intressenterna att fastställa frivilliga standarder genom gemenskapsriktlinjer för foderhygien har varit enbart positiva. Intressenterna är bättre lämpade än lagstiftaren att utarbeta en mer omfattande förteckning som är flexiblare och bättre anpassad till användarnas behov. Intressenterna kan själva bestämma hur mycket arbete de anser det är rimligt att lägga ned på en foderråvaruförteckning. Det förefaller därför önskvärt att upprätta en icke uttömmande foderråvaruförteckning som ska användas av foderföretagare på frivillig basis, med undantag för användningen av foderråvarans namn.

(29)

De befintliga förteckningar över foderråvaror som anges i del B i bilagan till direktiv 96/25/EG och kolumnerna 2–4 i bilagan till direktiv 82/471/EEG bör utgöra den första versionen av gemenskapsförteckningen. Denna första version bör på intressenternas initiativ därefter kompletteras alltefter deras behov, inbegripet komplettering av nya foderråvaror.

(30)

Av insynsskäl är det lämpligt att de berörda parternas företrädare informeras om en foderråvara som inte anges i förteckningen så snart en sådan foderråvara släpps ut på marknaden för första gången.

(31)

Modern märkning underlättar en konkurrensfrämjande marknad där dynamiska, effektiva och innovativa företag kan använda märkningen fullt ut för att sälja sina produkter. Med beaktande av både företagens relationer till varandra vid saluförandet av foder och förhållandet mellan tillverkare och köpare av sällskapsdjursfoder kan en kod för god märkningspraxis på dessa två områden vara ett användbart hjälpmedel för att uppnå målen med modern märkning. Koden bör innehålla bestämmelser som gör det möjligt för köparen att göra välgrundade val. De bör också ge den person som ansvar för märkningen viktig vägledning om olika delar av märkningen. De kan vara till hjälp vid tolkningen av rambestämmelserna för frivillig märkning eller om hur obligatorisk märkning ska se ut. Koden bör användas på frivillig basis, utom då det anges i märkningen att den ska användas.

(32)

Det är av avgörande betydelse att alla berörda parter involveras för att säkerställa att förteckningen och koden håller hög kvalitet och blir användbara. För att förbättra användarnas tillgång till korrekt information bör deras intressen beaktas. Detta kan ske genom att kommissionen godkänner förteckningen och koden, förutsatt att deras innehåll är genomförbart och att de är lämpliga för att uppnå syftet med denna förordning.

(33)

Medlemsstaterna bör anta regler om vilka sanktioner som ska gälla vid överträdelse av bestämmelserna i denna förordning och vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att bestämmelserna genomförs. Sanktionerna bör vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.

(34)

En övergångsperiod är nödvändig, särskilt när det gäller foder som används för att täcka ett särskilt näringsbehov och nivån på kemiska orenheter från tillverkningsprocessen och från processhjälpmedel. Det bör även vara tillåtet att saluföra befintliga lager tills de är slut. Dessutom kan det vara lämpligt att ange villkor enligt vilka foder får märkas i enlighet med denna förordning innan den träder i kraft.

(35)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen harmonisering av villkoren för utsläppande på marknaden och användning av foder, i syfte att säkerställa en hög fodersäkerhetsnivå och således ett gott folkhälsoskydd samt att tillhandahålla tillräcklig användar- och konsumentinformation och öka den inre marknadens effektivitet, för foder- och livsmedelssäkerhet och en smidigt fungerande inre marknad, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(36)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (21).

(37)

Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att ändra förteckningen över råvaror som det är helt eller delvis förbjudet att använda som foder, att godkänna foder avsedda för särskilda näringsbehov, att upprätta en förteckning över märkningskategorier för foderråvaror för icke livsmedelsproducerande djur, med undantag för pälsdjur, att ändra förteckningen genom att fastställa högsta tillåtna halter av kemiska orenheter eller halter av botanisk renhet eller vattenhalt eller uppgifter som ersätter den obligatoriska märkningsuppgiften, att anpassa bilagorna till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen och att anta övergångsåtgärder. Eftersom dessa åtgärder har allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning, bland annat genom att komplettera den med nya icke väsentliga delar, måste de antas enligt det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

(38)

Av effektivitetsskäl bör de normala tidsfristerna för det föreskrivande förfarandet med kontroll förkortas för antagandet av ändringar av förteckningen över användningsområden. När det, på grund av tvingande, brådskande skäl, inte är möjligt att iaktta de normala tidsfristerna för det föreskrivande förfarandet med kontroll bör kommissionen kunna tillämpa det skyndsamma förfarandet i artikel 5a.6 i beslut 1999/468/EG för att ändra förteckningen över råvaror för vilka det föreligger begränsningar eller förbud när det gäller deras utsläppande på marknaden eller användning som djurfoder.

(39)

I artikel 16 i förordning (EG) nr 1831/2003 finns bestämmelser för märkning och förpackning av fodertillsatser och förblandningar. Särskilt bestämmelserna för förblandningar har visat sig orsaka praktiska problem vid genomförandet för företagen och behöriga myndigheter. För att åstadkomma en mer konsekvent märkning av förblandningar bör den artikeln ändras.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL 1

INLEDANDE BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

Syftet med denna förordning är att, i enlighet med de allmänna principer som fastställs i förordning (EG) nr 178/2002, harmonisera villkoren för utsläppande på marknaden och användning av foder, i syfte att säkerställa en hög fodersäkerhetsnivå och således ett gott folkhälsoskydd samt att tillhandahålla tillräcklig användar- och konsumentinformation och förbättra den inre marknadens effektivitet.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1.   I denna förordning fastställs bestämmelser för utsläppande på marknaden och användningen av foder för såväl livsmedelsproducerande som icke livsmedelsproducerande djur inom gemenskapen samt bestämmelser för märkning, förpackning och presentation.

2.   Denna förordning ska gälla utan att det påverkar andra gemenskapsbestämmelser på djurfoderområdet, särskilt

a)

direktiv 90/167/EEG,

b)

direktiv 2002/32/EG,

c)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 av den 22 maj 2001 om fastställande av bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati (22),

d)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 av den 3 oktober 2002 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel (23),

e)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (24),

f)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1830/2003 av den 22 september 2003 om spårbarhet och märkning av genetiskt modifierade organismer och spårbarhet av livsmedel och foderprodukter som är framställda av genetiskt modifierade organismer (25),

g)

förordning (EG) nr 1831/2003, och

h)

rådets förordning (EG) nr 834/2007 av den 28 juni 2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter (26).

3.   Denna förordning ska inte vara tillämplig på vatten, vare sig vatten som konsumeras direkt av djur eller som avsiktligen tillsatts foder. Den ska emellertid vara tillämplig på foder som är avsett att administreras i vatten.

Artikel 3

Definitioner

1.   I denna förordning gäller följande definitioner:

a)

De definitioner av ”foder”, ”foderföretag” och ”utsläppande på marknaden” som fastställs i förordning (EG) nr 178/2002.

b)

De definitioner av ”fodertillsats”, ”förblandning”, ”processhjälpmedel” och ”dagsbehov” som fastställs i förordning (EG) nr 1831/2003.

c)

De definitioner av ”anläggning” och ”behörig myndighet” som fastställs i förordning (EG) nr 183/2005.

2.   Dessutom gäller följande definitioner:

a)   foderföretagare: fysisk eller juridisk person som ansvarar för att säkerställa att kraven i denna förordning uppfylls i det foderföretag som står under vederbörandes kontroll.

b)   utfodring av djur: fodertillförsel via munnen till djurets magtarmkanal i syfte att täcka djurets näringsbehov och/eller upprätthålla produktiviteten hos normalt friska djur.

c)   livsmedelsproducerande djur: djur som utfodras, föds upp eller hålls för att användas som livsmedel, även djur som inte används som livsmedel men hör till en ras som normalt används som livsmedel inom gemenskapen.

d)   icke livsmedelsproducerande djur: djur som utfodras, föds upp eller hålls men inte används som livsmedel, t.ex. pälsdjur, sällskapsdjur, laboratoriedjur, zoodjur och cirkusdjur.

e)   pälsdjur: icke livsmedelsproducerande djur som utfodras, föds upp eller hålls för pälsproduktion och som inte används som livsmedel.

f)   sällskapsdjur: icke livsmedelsproducerande djur som är av en art som utfodras, föds upp eller hålls, men normalt inte används som livsmedel inom gemenskapen.

g)   foderråvaror: produkter av vegetabiliskt eller animaliskt ursprung, vars främsta syfte är att uppfylla djurs näringsbehov, i naturligt tillstånd, färska eller konserverade liksom produkter som härletts därur genom industriell bearbetning och organiska eller oorganiska ämnen, med eller utan fodertillsatser, som är avsedda för utfodring av djur, antingen direkt som sådana, eller efter bearbetning eller för att framställa foderblandningar eller som bärare i förblandningar.

h)   foderblandning: blandning av minst två foderråvaror, med eller utan fodertillsatser, avsedd att användas som helfoder eller kompletteringsfoder för djur.

i)   helfoder: foderblandning som genom sin sammansättning ger dagsbehovet av näring.

j)   kompletteringsfoder: foderblandning med högt innehåll av vissa ämnen men som genom sin sammansättning bara tillgodoser dagsbehovet av näring om det ges i kombination med annat foder.

k)   mineralfoder: kompletteringsfoder som innehåller minst 40 % råaska.

l)   mjölknäring: foderblandning som, i torr form eller efter utspädning med en viss mängd vätska, ges till ungdjur som ett tillägg till eller ersättning för mjölk efter kolostrum eller till ungdjur såsom kalvar, lamm eller killingar avsedda för slakt.

m)   bärare: ämne som används för att lösa upp, späda, finfördela eller på annat sätt fysiskt ändra en fodertillsats för att göra den enklare att hantera, applicera eller använda, utan att tillsatsens tekniska funktion ändras och utan att själv ha någon annan teknisk inverkan i sig.

n)   särskilt näringsbehov: syftet att tillfredsställa det särskilda näringsbehovet hos djur vars upptagningsförmåga och ämnesomsättning är eller kan vara tillfälligt eller permanent störd och som därför behöver foder som är lämpat för dem.

o)   foder avsett för särskilda näringsbehov: foder som fyller ett särskilt näringssyfte antingen på grund av sin sammansättning eller den tillverkningsmetod som använts, och som gör att fodret klart skiljer sig från vanligt foder; foder avsett för särskilda näringsbehov omfattar inte foder som innehåller läkemedel i den mening som avses i direktiv 90/167/EEG.

p)   förorenade råvaror: foder som innehåller en halt av oönskade ämnen som överskrider den acceptabla nivån enligt direktiv 2002/32/EG.

q)   garantitid: den period under vilken den person som ansvarar för märkningen garanterar att fodret behåller de angivna egenskaperna; enbart en garantitid får anges för fodret som helhet och fastställs på grundval av garantitiden för var och en av fodrets beståndsdelar.

r)   parti: en identifierbar mängd foder som konstaterats ha gemensamma egenskaper som ursprung, sort, förpackningsmetod, förpackare, avsändare eller märkning; när det gäller en produktionsprocess: en produktionsenhet från ett och samma tillverkningsställe som framställts med samma produktionsparametrar, eller ett antal sådana enheter som producerats samtidigt och lagrats tillsammans.

s)   märkning: varje text, uttryck, varumärke, märkesnamn, bild eller symbol som beskriver ett foder och som anger denna information oavsett medium såsom på förpackning, behållare, anslag, etikett, dokument, förslutningsdon eller på Internet och som avser eller åtföljer fodret i fråga, inbegripet för annonseringsändamål.

t)   etikett: varje etikett, märke, bild eller annan beskrivning som återges i skrift, tryck, stencil, prägling, relief eller stämpel som fästs på en förpackning eller behållare som innehåller foder.

u)   presentation: form, utseende eller förpackningsmetod och de förpackningsmaterial som använts för fodret samt det sätt på vilket det arrangerats och uppvisats.

KAPITEL 2

ALLMÄNNA VILLKOR

Artikel 4

Säkerhets- och saluföringskrav

1.   Foder får endast släppas ut på marknaden och användas om följande villkor är uppfyllda:

a)

Det är säkert.

b)

Det har inga direkta negativa effekter på miljön eller djurs hälsa.

De villkor som anges i artikel 15 i förordning (EG) nr 178/2002 ska gälla i tillämpliga delar för foder för icke livsmedelsproducerande djur.

2.   Utöver de villkor som anges i punkt 1 i denna artikel ska foderföretagare som släpper ut foder på marknaden säkerställa att fodret

a)

är sunt, äkta, oförfalskat, lämpligt för avsedd användning och av god marknadsmässig kvalitet,

b)

är märkt, förpackat och presenterat i enlighet med bestämmelserna i denna förordning och annan tillämplig gemenskapslagstiftning.

De villkor som anges i artikel 16 i förordning (EG) nr 178/2002 ska gälla i tillämpliga delar för foder för icke livsmedelsproducerande djur.

3.   Foder ska uppfylla kraven i de tekniska bestämmelserna om orenheter och andra kemiska beståndsdelar i bilaga I till denna förordning.

Artikel 5

Foderföretagens ansvar och skyldigheter

1.   Foderföretagare ska i tillämpliga delar uppfylla skyldigheterna i artiklarna 18 och 20 i förordning (EG) nr 178/2002 och artikel 4.1 i förordning (EG) nr 183/2005 i fråga om foder för icke livsmedelsproducerande djur.

2.   Den person som ansvarar för märkningen av foder ska göra all information om sammansättning eller påstådda egenskaper hos de foder som denna person släpper ut på marknaden tillgänglig för de behöriga myndigheterna så att det kan verifieras att informationen i märkningen är korrekt, inbegripet uppgift om den exakta viktprocenten för foderråvaror som ingår i en foderblandning.

3.   På grund av eventuella brådskande omständigheter knutna till människors och djurs hälsa eller miljön och utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i direktiv 2004/48/EG kan den behöriga myndigheten lämna ut information till köparen som den har tillgång till enligt punkt 2 i denna artikel, förutsatt att myndigheten efter att ha avvägt tillverkarnas respektive kundernas legitima intressen anser att det är berättigat att lämna ut denna information. I förekommande fall ska den behöriga myndigheten för att lämna ut sådan information begära att köparen undertecknar en sekretessförbindelse.

Artikel 6

Begränsning och förbud

1.   Foder får inte innehålla eller bestå av råvaror för vilka det föreligger begränsningar eller förbud när det gäller deras utsläppande på marknaden eller användning som djurfoder. Förteckningen över sådana råvaror återfinns i bilaga III.

2.   Kommissionen ska ändra förteckningen över råvaror för vilka det föreligger begränsningar eller förbud när det gäller deras utsläppande på marknaden eller användning som djurfoder med beaktande särskilt av vetenskapliga bevis, den tekniska utvecklingen, anmälningar till systemet för snabb varning för livsmedel och foder (RASFF) och resultat från offentliga kontroller i enlighet med förordning (EG) nr 882/2004.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 28.4.

När det föreligger tvingande, brådskande skäl får kommissionen anta sådana ändringar i enlighet med det skyndsamma förfarande som avses i artikel 28.5.

KAPITEL 3

UTSLÄPPANDE PÅ MARKNADEN AV SPECIFIKA FODERSLAG

Artikel 7

Foderslags egenskaper

1.   I enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 28.3 får kommissionen anta riktlinjer för att klargöra skillnaden mellan foderråvaror, fodertillsatser och andra produkter såsom veterinärmedicinska läkemedel.

2.   Vid behov får kommissionen anta åtgärder för att klargöra huruvida en produkt ska betraktas som foder enligt denna förordning.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 28.4.

Artikel 8

Fodertillsatsers innehåll

1.   Utan att det påverkar användningsvillkoren i den relevanta rättsakt där respektive fodertillsats godkänns får foderråvaror och kompletteringsfoder inte innehålla fodertillsatser som motsvarar mer än 100 gånger den relevanta fastställda högsta tillåtna halten i helfoder eller fem gånger den högsta tillåtna halten för koccidiostatika eller histomonostatika.

2.   Nivån 100 gånger den relevanta fastställda högsta tillåtna halten i helfoder som avses i punkt 1 får endast överskridas om sammansättningen av sådana produkter uppfyller det särskilda näringsbehovet i fråga om det relevanta användningsområdet enligt artikel 10 i denna förordning. Villkoren för användning av sådant foder ska specificeras närmare i förteckningen över användningsområden. Om inrättningar som står under kontroll av en tillverkare av sådant foder använder fodertillsatser som avses i kapitel 2 i bilaga IV till förordning (EG) nr 183/2005 måste de godkännas enligt artikel 10.1 b i den förordningen.

Artikel 9

Saluföring av foder avsett för särskilda näringsbehov

Foder avsett för särskilda näringsbehov får bara saluföras som sådant om dess avsedda användning anges i den förteckning över användningsområden som upprättats i enlighet med artikel 10, och om det uppfyller de grundläggande näringsmässiga egenskaper som krävs för respektive näringsändamål i enlighet med den förteckningen.

Artikel 10

Förteckning över användningsområden för foder avsett för särskilda näringsbehov

1.   Kommissionen får uppdatera den förteckning över användningsområden som för närvarande finns i direktiv 2008/38/EG genom att lägga till ett användningsområde, dra tillbaka ett användningsområde eller lägga till, stryka eller ändra de villkor som är förenade med ett särskilt användningsområde.

2.   Förfarandet för att uppdatera förteckningen över användningsområden kan inledas efter en ansökan till kommissionen från en fysisk eller juridisk person i gemenskapen eller av en medlemsstat. En giltig ansökan ska innehålla en akt där det visas hur den specifika fodersammansättningen fyller det avsedda näringsbehovet och att den inte har någon negativ inverkan på djurhälsa, människors hälsa, miljö eller djurskydd.

3.   Kommissionen ska utan dröjsmål göra ansökan och akten tillgängliga för medlemsstaterna.

4.   Om kommissionen, på grundval av tillgänglig vetenskaplig och teknisk information, har anledning att tro att användningen av ett visst foder inte fyller det avsedda näringsbehovet eller kan ha negativ effekt på djurhälsa, människors hälsa, miljö eller djurskydd, ska kommissionen inom tre månader efter mottagandet av en giltig ansökan begära ett yttrande från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten). Myndigheten ska avge ett yttrande inom sex månader från mottagandet av begäran. Denna tidsfrist ska förlängas om myndigheten begär kompletterande information från sökanden.

5.   Inom sex månader efter mottagandet av en giltig ansökan eller, i förekommande fall, efter mottagandet av myndighetens yttrande, ska kommissionen anta en förordning om uppdatering av förteckningen över avsedda användningsområden, förutsatt att villkoren i punkt 2 är uppfyllda.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 28.6.

6.   Genom undantag från punkt 5, inom sex månader efter mottagandet av en giltig ansökan, eller, i förekommande fall, efter mottagandet av myndighetens yttrande ska kommissionen avsluta förfarandet och besluta att inte göra uppdateringen, när som helst under förfarandets gång, om den anser att uppdateringen inte är motiverad. Kommissionen ska göra detta i enlighet med det förskrivande förfarande som avses i artikel 28.3.

I sådana fall ska kommissionen vid behov underrätta den sökande och medlemsstaterna direkt och i sin skrivelse ange skälen till att den inte anser att en uppdatering är motiverad.

7.   Kommissionen får i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 28.3 anta genomförandeåtgärder avseende utformningen och presentationen av ansökan.

KAPITEL 4

MÄRKNING, PRESENTATION OCH FÖRPACKNING

Artikel 11

Principer för märkning och presentation

1.   Märkning och presentation av foder får inte utformas så att användaren vilseleds, särskilt

a)

avseende det avsedda användningsområdet eller fodrets egenskaper, särskilt typ, tillverkningsmetod, egenskaper, sammansättning, kvantitet, hållbarhet eller den art eller kategori djur fodret är avsett för,

b)

genom att fodret tillskrivs verkningar eller egenskaper som det inte har, eller genom att det antyds att det har särskilda egenskaper när i själva verket alla liknande foder har sådana egenskaper, eller

c)

avseende huruvida märkningen gjorts i enlighet med den gemenskapsförteckning och de gemenskapskoder som avses i artiklarna 24 och 25.

2.   Foderråvaror eller foderblandningar som saluförs i lösvikt eller i ej förslutna förpackningar eller behållare i enlighet med artikel 23.2 ska åtföljas av ett dokument som innehåller alla märkningsuppgifter som enligt denna förordning är obligatoriska.

3.   Om foder säljs med hjälp av distanskommunikation enligt definitionen i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG av den 20 maj 1997 om konsumentskydd vid distansavtal (27) ska de märkningsuppgifter som enligt denna förordning är obligatoriska, med undantag för de uppgifter som avses i artikel 15 b, d och e samt artiklarna 16.2 c eller 17.1 d, framgå av det underlag i vilket distansförsäljningen bekräftas eller tillhandahållas på annat lämpligt sätt innan ett distansavtal ingås. De uppgifter som avses i artikel 15 b, d och e samt artiklarna 16.2 c eller 17.1 d ska lämnas ut senast när fodret levereras.

4.   Ytterligare märkningsbestämmelser utöver dem som anges i detta kapitel fastställs i bilaga II.

5.   Tillåtna toleranser för avvikelser mellan en foderråvaras eller en foderblandnings värde enligt märkningen, och det värde som framkommer vid offentliga kontroller i enlighet med förordning (EG) nr 882/2004, förtecknas i bilaga IV till denna förordning.

Artikel 12

Ansvar

1.   Den person som är ansvarig för märkningen ska se till att märkningsuppgifterna finns med och är korrekta.

2.   Den person som ansvarar för märkningen ska vara den foderföretagare som först släpper ut fodret på marknaden eller, i tillämpliga fall, den foderföretagare under vars namn eller företagsnamn fodret saluförs.

3.   Om deras verksamhet påverkar märkningen ska foderföretagen säkerställa att den information som ges, oavsett medium, uppfyller kraven i denna förordning.

4.   Foderföretag som ansvarar för försäljning och distribution, men vars verksamhet inte påverkar märkningen, ska iaktta vederbörlig omsorg för att bidra till att kraven på märkning efterlevs, särskilt genom att avstå från att leverera foder som de, grundat på den information de har eller i form av yrkesmässig kunskap, vet eller borde ha presumerat inte uppfyller kraven.

5.   Foderföretagen ska säkerställa att det inom deras verksamhet vidarebefordras obligatoriska märkningsuppgifter genom hela livsmedelskedjan, så att fodrets slutanvändare i enlighet med denna förordning kan ta del av informationen.

Artikel 13

Påståenden

1.   Märkning och presentation av foderråvaror och foderblandningar kan särskilt upplysa om ett visst ämne förekommer i fodret eller inte, om fodret har en särskild näringsegenskap eller process eller en särskild funktion, förutsatt att följande villkor är uppfyllda:

a)

Påståendet är objektivt, kan kontrolleras av behörig myndighet och kan förstås av foderanvändaren.

b)

Den som ansvarar för märkningen kan, på begäran av den behöriga myndigheten, tillhandahålla vetenskapliga belägg för påståendet, antingen genom hänvisning till allmänt tillgängliga vetenskapliga bevis eller genom dokumenterad forskning som gjorts inom företaget. De vetenskapliga beläggen ska vara tillgängliga vid den tidpunkt fodret släpps ut på marknaden. Köpare ska ha rätt att göra den behöriga myndigheten uppmärksam på att de ifrågasätter om påståendet är korrekt. Om slutsatsen dras att påståendet inte är tillräckligt väl underbyggt ska märkningen i fråga om ett sådant påstående betraktas som vilseledande i enlighet med artikel 11. Om den behöriga myndigheten betvivlar att det berörda påståendet är vetenskapligt belagt, kan den överlämna frågan till kommissionen. Kommissionen kan fatta ett beslut, när så är lämpligt efter att ha inhämtat ett yttrande från myndigheten, i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 28.2.

2.   Utan hinder av punkt 1 ska påståenden om optimering av näringsinnehållet och stöd eller skydd av de fysiologiska förhållandena tillåtas, såvida de inte innehåller sådana påståenden som avses i punkt 3 a.

3.   I märkning och presentation av foderråvaror och foderblandningar får det inte hävdas att

a)

fodret förebygger, behandlar eller botar sjukdom, med undantag för koccidiostatika eller histomonostatika som är godkända enligt förordning (EG) nr 1831/2003; denna punkt gäller dock inte påståenden om näringsmässig obalans, förutsatt att ingen koppling görs till sjukdomssymtom gällande detta,

b)

fodret har ett särskilt näringssyfte som avses i den förteckning över användningsområden som det hänvisas till i artikel 9, såvida det inte uppfyller kraven däri.

4.   Specifikationer avseende de krav som fastställs i punkterna 1 och 2 kan ingå i de gemenskapskoder som avses i artikel 25.

Artikel 14

Presentation av märkningsuppgifter

1.   De obligatoriska märkningsuppgifterna ska samtliga vara tydligt placerade på förpackningen, behållaren, på en etikett som fästs därpå eller på det medföljande dokument som avses i artikel 11.2 på ett synligt, tydligt läsbart och outplånligt sätt på det officiella språket eller ett av de officiella språken i den medlemsstat eller den region där fodret släpps ut på marknaden.

2.   De obligatoriska märkningsuppgifterna ska vara lätta att identifiera och får inte skymmas av annan information. De ska ha en färg, ett teckensnitt och en storlek som inte skymmer eller framhäver delar av informationen, såvida det inte handlar om att varna användaren för något.

3.   Specifikationer avseende de krav som fastställs i punkterna 1 och 2 och presentationen av den frivilliga märkningen som avses i artikel 22 kan ingå i de gemenskapskoder som avses i artikel 25.

Artikel 15

Allmänna obligatoriska märkningskrav

En foderråvara eller en foderblandning får bara släppas ut på marknaden om följande uppgifter framgår av märkningen:

a)

Fodertyp: foderråvara, helfoder eller kompletteringsfoder.

För ”helfoder” kan beteckningen ”mjölknäring – helfoder” vid behov användas.

För ”kompletteringsfoder” kan följande beteckningar vid behov användas: ”mineralfoder” eller ”mjölknäring – kompletteringsfoder”.

För andra sällskapsdjur än katter och hundar kan ”helfoder” eller ”kompletteringsfoder” ersättas med ”foderblandning”.

b)

Namn på eller firmanamn för och adress till det foderföretag som ansvarar för märkningen.

c)

Företagets godkännandenummer för den person som ansvarar för märkningen i enlighet med artikel 13 i förordning (EG) nr 1774/2002 för godkända företag enligt artikel 23.2 a, b och c i förordning (EG) nr 1774/2002 eller artikel 17 i förordning (EG) nr 1774/2002 eller artikel 10 i förordning (EG) nr 183/2005, om sådant nummer finns. Om den person som ansvarar för märkningen har flera godkännandenummer ska det nummer som tilldelats i enlighet med förordning (EG) nr 183/2005 användas.

d)

Partinummer.

e)

Nettomängd uttryckt i viktenhet för fasta produkter, och vikt- eller volymenheter för flytande produkter.

f)

Förteckning över fodertillsatser, med rubriken ”Tillsatser” i enlighet med kapitel I i bilaga VI eller VII, och utan att det påverkar de märkningsbestämmelser som fastställs i den rättsakt där respektive fodertillsats godkänns.

g)

Vattenhalten i enlighet med punkt 6 i bilaga I.

Artikel 16

Specifika obligatoriska märkningskrav för foderråvaror

1.   Utöver de krav som fastställs i artikel 15 ska märkning av foderråvaror också inbegripa följande:

a)

Namnet på foderråvaran; namnet ska användas i enlighet med artikel 24.5.

b)

En obligatorisk märkningsuppgift som motsvarar en kategori i förteckningen i bilaga V; den obligatoriska märkningsuppgiften får ersättas av de uppgifter som fastställs för varje foderråvara i respektive kategori i den gemenskapsförteckning som avses i artikel 24.

2.   Utöver kraven i punkt 1 ska märkning av foderråvaror innehålla följande uppgifter om tillsatser ingår:

a)

Den djurart eller djurkategori som foderråvaran är avsedd för i de fall då de berörda tillsatserna inte har godkänts för alla djurarter eller har godkänts med högsta tillåtna halter för vissa arter.

b)

Instruktioner för korrekt användning i enlighet med punkt 4 i bilaga II där en högsta tillåten halt fastställs för tillsatser.

c)

Garantitiden för andra än tekniska tillsatser.

Artikel 17

Specifika obligatoriska märkningskrav för foderblandningar

1.   Utöver de krav som fastställs i artikel 15 ska märkning av foderblandningar också omfatta följande:

a)

Den djurart eller djurkategori som foderblandningen är avsedd för.

b)

Anvisningar för hur foderblandningen ska användas och vilket syfte den har. Sådana instruktioner ska i förekommande fall överensstämma med punkt 4 i bilaga II.

c)

Om tillverkaren inte är den som ansvarar för märkningen ska följande anges:

Tillverkarens namn eller firmanamn och adress.

Tillverkarens godkännandenummer i enlighet med artikel 15 c eller ett identifieringsnummer enligt artikel 9, 23 eller 24 i förordning (EG) nr 183/2005. Om inget sådant nummer finns ska ett identifieringsnummer som tilldelas på tillverkarens eller den importerande foderföretagarens begäran i enlighet med det format som fastställs i kapitel II i bilaga V till förordning (EG) nr 183/2005 användas.

d)

Uppgift om garantitid i enlighet med följande krav:

”Sista användningsdag …” följt av ett datum för foder som på grund av nedbrytningsprocesser är lättfördärvliga.

”Bäst före …” följt av en månadsangivelse för övriga foder.

Om tillverkningsdatum anges på märkningen kan även uppgift om garantitid anges som ”… (dagar eller månader) efter tillverkningsdatum”.

e)

En förteckning över de foderråvaror som ingår i blandningen, med rubriken ”Sammansättning”, och namnet på respektive råvara i enlighet med artikel 16.1 a i fallande ordning efter vikt beräknad på vattenhalten i foderblandningen. Viktprocent får anges i en sådan förteckning.

f)

Den obligatoriska beteckning som avses i kapitel II i bilaga VI eller VII.

2.   Avseende den förteckning som avses i punkt 1 e ska följande krav gälla:

a)

En foderråvaras namn och viktprocent ska anges om dess förekomst betonas i märkningen genom ord, bild eller grafik.

b)

Om viktprocenten för en foderråvara som ingår i en foderblandning för livsmedelsproducerande djur inte anges i märkningen, ska den person som ansvarar för märkningen, utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 2004/48/EG, på köparens begäran lämna uppgifter om den kvantitativa sammansättningen i intervallet +/– 15 % av värdet enligt foderreceptet.

c)

Vad gäller foderblandningar avsedda för icke livsmedelsproducerande djur, med undantag för pälsdjur, kan foderråvarans särskilda namn ersättas med namnet på den kategori foderråvaran tillhör.

3.   Vid brådskande omständigheter kopplade till människors eller djurs hälsa eller miljön och utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 2004/48/EG kan den behöriga myndigheten lämna ut information till köparen som den har tillgång till enligt artikel 5.2, förutsatt att myndigheten efter att ha avvägt tillverkarnas respektive kundernas legitima intressen drar slutsatsen att det är berättigat att lämna ut denna information. I förekommande fall ska den behöriga myndigheten för att lämna ut sådan information begära att köparen undertecknar en sekretessförbindelse.

4.   För tillämpningen av punkt 2 c ska kommissionen upprätta en förteckning över foderråvarukategorier som kan användas i stället för namnen på individuella foderråvaror vid märkning av foder för icke livsmedelsproducerande djur, med undantag för pälsdjur.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 28.4.

Artikel 18

Ytterligare obligatoriska märkningskrav för foder avsett för särskilda näringsbehov

Utöver de allmänna obligatoriska krav som fastställs i artiklarna 15, 16 och 17 ska, i tillämpliga fall, märkning av foder avsett för särskilda näringsbehov även omfatta följande:

a)

Uttrycket ”dietfoder”, som bara får användas för foder avsett för särskilda näringsbehov, ska finnas bredvid foderbeteckningen enligt artikel 15 a.

b)

De uppgifter som krävs för respektive avsett användningsområde i kolumnerna 1–6 i den förteckning över användningsområden som avses i artikel 9.

c)

Angivande om att en näringsexpert eller veterinär bör rådfrågas innan fodret används, eller innan användningsperioden förlängs.

Artikel 19

Ytterligare obligatoriska märkningskrav för sällskapsdjursfoder

På etiketten till sällskapsdjursfoder ska ett gratistelefonnummer eller andra lämpliga kommunikationssätt anges som köparen kan använda för att, utöver de obligatoriska uppgifterna, få information om

a)

eventuella fodertillsatser i fodret,

b)

de foderråvaror som ingår, och som betecknas med kategori enligt artikel 17.2 c.

Artikel 20

Ytterligare obligatoriska märkningskrav för icke tillåtet foder

1.   Utöver de krav som fastställs i artiklarna 15, 16, 17 och 18 ska foder som inte uppfyller kraven i gemenskapslagstiftningen enligt bilaga VIII, såsom kontaminerade varor, märkas enligt de krav som fastställs i den bilagan.

2.   Kommissionen får ändra bilaga VIII för att anpassa den till den rättsliga utvecklingen mot nya standardbestämmelser.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 28.4.

Artikel 21

Undantag

1.   De uppgifter som avses i artikel 15 c, d, e och g samt artikel 16.1 b behövs inte i de fall köparen före en transaktion skriftligen har angett att han eller hon inte behöver uppgifterna. En transaktion kan bestå av flera leveranser.

2.   På förpackat foder kan de uppgifter som avses i artikel 15 c, d och e samt artikel 16.2 c eller artikel 17.1 c, d och e anges på förpackningen utanför den etikett som avses i artikel 14.1. I sådana fall ska det påpekas var uppgifterna finns.

3.   Utan att det påverkar tillämpningen av bilaga I till förordning (EG) nr 183/2005 ska de uppgifter som avses i artikel 15 c, d, e och g samt artikel 16.1 b i denna förordning inte vara obligatoriska för foderråvaror som inte innehåller fodertillsatser, med undantag av konserveringsmedel och ensileringstillsatser, och som framställs och levereras av ett foderföretag i enlighet med artikel 5.1 i förordning (EG) nr 183/2005 till en foderanvändare i primärproduktion för användning i den egna verksamheten.

4.   De obligatoriska uppgifter som avses i artikel 17.1 f krävs inte för blandningar av hela sädeskorn, frön och frukter.

5.   Vad gäller foderblandningar som består av högst tre foderråvaror ska de uppgifter som avses i artikel 17.1 a och b inte vara obligatoriska om det klart framgår av beskrivningen vilka foderråvaror som använts.

6.   För kvantiteter som inte överstiger 20 kg foderråvara eller foderblandning avsedda för slutanvändare och som säljs i lösvikt kan köparen få de uppgifter som avses i artiklarna 15, 16 och 17 genom lämpligt anslag vid inköpsstället. I sådana fall ska de uppgifter som avses i artiklarna 15 a och 16.1 eller artikel 17.1 a och b lämnas till köparen, senast på eller tillsammans med fakturan.

7.   För kvantiteter sällskapsdjursfoder som säljs i förpackningar med flera behållare kan de uppgifter som avses i artikel 15 b, c, f och g samt artikel 17.1 b, c, e och f ges enbart på den yttre förpackningen och inte på varje enskild behållare, förutsatt att förpackningens sammanlagda totala vikt inte överstiger 10 kg.

8.   Genom undantag från bestämmelserna i denna förordning får medlemsstaterna tillämpa nationella bestämmelser för foder för djur som hålls för vetenskapliga eller experimentella ändamål, förutsatt att det av märkningen tydligt framgår vad fodret är avsett för. Medlemsstaterna ska utan dröjsmål informera kommissionen om sådana bestämmelser.

Artikel 22

Frivillig märkning

1.   Utöver de obligatoriska märkningskraven kan märkning av foderråvaror och foderblandningar också innehålla frivilliga uppgifter, förutsatt att de allmänna principerna i denna förordning iakttas.

2.   Ytterligare villkor för den frivilliga märkningen kan anges i de gemenskapskoder som avses i artikel 25.

Artikel 23

Förpackning

1.   Foderråvaror och foderblandningar får bara släppas ut på marknaden i slutna förpackningar eller behållare. Förpackningar och behållare ska förslutas på ett sådant sätt att förslutningen förstörs och inte kan återanvändas när förpackningen eller behållaren öppnas.

2.   Genom undantag från punkt 1 får följande foder släppas ut på marknaden i lösvikt eller i ej förslutna förpackningar eller behållare:

a)

Foderråvaror.

b)

Foderblandningar som enbart innehåller säd, frön eller hela frukter.

c)

Foderblandningar för leverans till annan tillverkare av foderblandningar.

d)

Foderblandningar för leverans direkt från tillverkare till användare.

e)

Foderblandningar för leverans från tillverkare av foderblandningar till förpackningsföretag.

f)

Kvantiteter foderblandningar på högst 50 kg som är avsedda för slutanvändaren och tas direkt från en förseglad förpackning eller behållare.

g)

Block eller slickstenar.

KAPITEL 5

GEMENSKAPSFÖRTECKNING ÖVER FODERRÅVAROR OCH GEMENSKAPSKODER FÖR GOD MÄRKNINGSPRAXIS

Artikel 24

Gemenskapsförteckning över foderråvaror

1.   En gemenskapsförteckning över foderråvaror (nedan kallad förteckningen) ska upprättas som ett hjälpmedel för att förbättra märkningen av foderråvaror och foderblandningar. Förteckningen ska underlätta utbytet av information om produktegenskaper och omfatta en icke uttömmande uppräkning av foderråvaror. För varje foderråvara som förtecknas ska minst följande uppgifter anges:

a)

Namn.

b)

Identifieringsnummer.

c)

En beskrivning av foderråvaran, inklusive uppgifter om tillverkningsprocess i tillämpliga fall.

d)

Uppgifter som ersätter den obligatoriska märkningsuppgift som avses i artikel 16.1 b.

e)

En ordlista med definitioner av de olika processer och tekniska uttryck som används.

2.   Den första versionen av gemenskapsförteckningen ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 28.2 senast den 21 mars 2010, och posterna i denna förteckning ska utgöras av de poster som förtecknas i del B i bilagan till direktiv 96/25/EG och kolumnerna 2–4 i bilagan till direktiv 82/471/EEG. Ordlistan ska bestå av punkt IV i del A i bilagan till direktiv 96/25/EG.

3.   Det förfarande som fastställs i artikel 26 ska gälla för ändringar av förteckningen.

4.   Denna artikel ska gälla utan att det påverkar de säkerhetskrav som fastställs i artikel 4.

5.   Användningen av förteckningen av foderföretagare ska vara frivillig. Namnet på en foderråvara som ingår i förteckningen får emellertid endast användas förutsatt att alla relevanta bestämmelser som gäller för förteckningen följs.

6.   Den person som ansvarar för det första utsläppandet på marknaden av en foderråvara som inte ingår i förteckningen ska omedelbart meddela de företrädare för den europeiska foderbranschen som avses i artikel 26.1 att denna foderråvara används. Företrädarna för den europeiska foderbranschen ska offentliggöra ett register med sådana anmälningar på Internet och uppdatera detta register regelbundet.

Artikel 25

Gemenskapskoder för god märkningspraxis

1.   Kommissionen ska uppmuntra utarbetandet av två gemenskapskoder för god märkningspraxis (nedan kallade koderna), en för sällskapsdjursfoder och en för foderblandningar för livsmedelsproducerande djur, eventuellt med en avdelning för foderblandningar för pälsdjur.

2.   Koderna ska syfta till att förbättra märkningen. De ska framför allt innehålla bestämmelser om presentationen av märkningsuppgifterna enligt artikel 14, om frivillig märkning enligt artikel 22 och om användningen av påståenden enligt artikel 13.

3.   Det förfarande som fastställs i artikel 26 ska gälla för utarbetande och eventuella ändringar av koderna.

4.   Användningen av koderna av foderföretagare ska vara frivillig. Angivande av att en viss kod används vid märkningen får emellertid endast ske under förutsättning att alla relevanta bestämmelser som gäller för denna kod följs.

Artikel 26

Utarbetande av koderna och ändringar av gemenskapsförteckningen och gemenskapskoderna

1.   Utkast till ändringar av gemenskapsförteckningen och utkast till koderna samt eventuella utkast till ändringar av dessa ska utvecklas och ändras av samtliga lämpliga företrädare för den europeiska foderbranschen och

a)

i samråd med andra berörda parter, t.ex. foderanvändare,

b)

i samarbete med behöriga myndigheter i medlemsstaterna och, där så är lämpligt, med myndigheten,

c)

med beaktande av relevanta erfarenheter av yttranden från myndigheten samt utvecklingen på det vetenskapliga och tekniska området.

2.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 3 ska kommissionen godkänna åtgärder som vidtas enligt denna artikel i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 28.2.

3.   Det ska antas ändringar av gemenskapsförteckningen avseende fastställandet av högsta tillåtna halter av kemiska orenheter i enlighet med punkt 1 i bilaga I eller halter av botanisk renhet i enlighet med punkt 2 i bilaga I eller vattenhalterna som avses i punkt 6 i bilaga I eller uppgifter som ersätter den obligatoriska märkningsuppgift som avses i artikel 16.1 b. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 28.4.

4.   Alla åtgärder i denna artikel ska antas endast under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:

a)

De har utarbetats i enlighet med punkt 1.

b)

Innehållet i dem är praktiskt genomförbart för de relevanta sektorerna i hela gemenskapen.

c)

De är lämpliga för att uppfylla syftet med denna förordning.

5.   Förteckningen ska offentliggöras i L-serien av Europeiska unionens officiella tidning. Titel och referenser till koderna ska offentliggöras i C-serien av Europeiska unionens officiella tidning.

KAPITEL 6

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 27

Tillämpningsbestämmelser

1.   Kommissionen får ändra bilagorna för att anpassa dem till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning, bland annat genom att komplettera den, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 28.4.

2.   Andra tillämpningsåtgärder som är nödvändiga för att tillämpa denna förordning ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 28.3, såvida inget annat anges.

Artikel 28

Kommittéförfarande

1.   Kommissionen ska biträdas av ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, som inrättats genom artikel 58 i förordning (EG) nr 178/2002 (nedan kallad kommittén).

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 3 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

3.   När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG ska vara tre månader.

4.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1–5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

5.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1, 5a.2, 5a.4 och 5a.6 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

6.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1–5a.4 och 5a.5 b samt artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

De tidsfrister som avses i artikel 5a.3 c, 5a.4 b och 5a.4 e i beslut 1999/468/EG ska vara två månader, en månad respektive två månader.

Artikel 29

Ändring av förordning (EG) nr 1831/2003

Artikel 16 i förordning (EG) nr 1831/2003 ska ändras på följande sätt:

1.

Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

a)

Led d ska ersättas med följande:

”d)

I förekommande fall, godkännandenumret enligt artikel 10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 183/2005 av den 12 januari 2005 om fastställande av krav för foderhygien (28) för den anläggning som tillverkar fodertillsatsen eller förblandningen eller släpper ut den på marknaden eller, i förekommande fall, enligt artikel 5 i direktiv 1995/69/EG.

b)

Följande stycke ska läggas till i slutet av punkt 1:

”För förblandningar ska leden b, d, e och g inte gälla de fodertillsatser som ingår.”

2.

Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3.   Utöver den information som anges i punkt 1 ska förpackningar eller behållare till fodertillsatser som hör till en funktionell grupp som anges i bilaga III eller en förblandning som innehåller en fodertillsats som tillhör en funktionell grupp som anges i bilaga III vara försedda med den information som anges i den bilagan på ett synligt, läsbart och outplånligt sätt.”

3.

Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4.   För förblandningar ska ordet ’förblandning’ finnas i märkningen. För foderråvaror ska bärarsubstansen anges i enlighet med artikel 17.1 e i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2009 av den 13 juli 2009 om utsläppande på marknaden och användning av foder (29), och om vatten används som bärarsubstans ska vattenhalten i förblandningen anges. Enbart en garantitid får anges för varje förblandning som helhet. En sådan garantitid ska fastställas på grundval av garantitiden för var och en av förblandningens beståndsdelar.

Artikel 30

Upphävande

Artikel 16 i direktiv 70/524/EEG och direktiven 79/373/EEG, 80/511/EEG, 82/471/EEG, 83/228/EEG, 93/74/EEG, 93/113/EG och 96/25/EG, och beslut 2004/217/EG ska upphävas från och med den 1 september 2010.

Hänvisningar till de upphävda direktiven och till det upphävda beslutet ska betraktas som hänvisningar till den här förordningen och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga IX.

Artikel 31

Sanktioner

Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner vid överträdelse av bestämmelserna i denna förordning och vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att reglerna tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om dessa bestämmelser senast den 1 september 2010 och ska utan dröjsmål meddela eventuella ändringar som påverkar bestämmelserna.

Artikel 32

Övergångsbestämmelser

1.   Genom undantag från artikel 33 andra stycket får foder som släppts ut på marknaden eller märkts i enlighet med direktiven 79/373/EEG, 82/471/EEG, 93/74/EEG och 96/25/EG före den 1 september 2010 släppas ut eller förbli på marknaden tills lagren är slut.

2.   Genom undantag från artikel 8.2 får sådana foderslag som avses i den artikeln som redan lagligen släppts ut på marknaden före den 1 september 2010 släppas ut eller förbli på marknaden tills ett beslut har fattas om en ansökan om uppdatering av förteckningen över användningsområden enligt artikel 10, förutsatt att en sådan ansökan har inlämnats före den 1 september 2010.

3.   Genom undantag från punkt 1 i bilaga I till denna förordning får foderråvaror släppas ut på marknaden och användas tills en högsta tillåten halt av kemiska orenheter från tillverkningsprocessen och från processhjälpmedel har fastställts, förutsatt att de uppfyller minst de villkor som fastställs i punkt 1 i del A avdelning II i bilagan till direktiv 96/25/EG. Detta undantag ska emellertid upphöra att gälla den 1 september 2012.

4.   Åtgärder får antas för att underlätta övergången till tillämpningen av denna förordning. I synnerhet får villkor anges enligt vilka foder får märkas i enlighet med denna förordning före den dag då den börjar tillämpas. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning bland annat genom att komplettera den, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 28.4.

Artikel 33

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 september 2010.

Artiklarna 31 och 32 ska emellertid tillämpas från och med dagen för förordningens ikraftträdande.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 13 juli 2009.

På Europaparlamentets vägnar

H.-G. PÖTTERING

Ordförande

På rådets vägnar

E. ERLANDSSON

Ordförande


(1)  EUT C 77, 31.3.2009, s. 84.

(2)  Europaparlamentets yttrande av den 5 februari 2009 (ännu ej offentliggjort i EUT) och rådets beslut av den 22 juni 2009.

(3)  EGT L 31, 1.2.2002, s. 1.

(4)  EUT L 268, 18.10.2003, s. 29.

(5)  EGT L 92, 7.4.1990, s. 42.

(6)  EGT L 86, 6.4.1979, s. 30.

(7)  EGT L 237, 22.9.1993, s. 23.

(8)  EGT L 125, 23.5.1996, s. 35.

(9)  EGT L 213, 21.7.1982, s. 8.

(10)  EGT L 126, 13.5.1983, s. 23.

(11)  EGT L 126, 21.5.1980, s. 14.

(12)  EGT L 334, 31.12.1993, s. 17.

(13)  EGT L 270, 14.12.1970, s. 1.

(14)  EUT L 35, 8.2.2005, s. 1.

(15)  EUT L 165, 30.4.2004, s. 1.

(16)  EUT L 67, 5.3.2004, s. 31.

(17)  EUT L 62, 6.3.2008, s. 9.

(18)  EGT L 63, 6.3.2002, s. 23.

(19)  EUT L 157, 30.4.2004, s. 45.

(20)  EGT L 140, 30.5.2002, s. 10.

(21)  EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

(22)  EGT L 147, 31.5.2001, s. 1.

(23)  EGT L 273, 10.10.2002, s. 1.

(24)  EUT L 268, 18.10.2003, s. 1.

(25)  EUT L 268, 18.10.2003, s. 24.

(26)  EUT L 189, 20.7.2007, s. 1.

(27)  EGT L 144, 4.6.1997, s. 19.

(28)  EUT L 35, 8.2.2005, s. 1.”

(29)  EUT L 229, 1.9.2009, s. 1.”


BILAGA I

Tekniska bestämmelser om orenheter, mjölknäring, foderråvaror för bindning eller denaturering, mängd aska och vattenhalt som det hänvisas till i artikel 4

1.

Enligt den goda praxis som avses i artikel 4 i förordning (EG) nr 183/2005 ska foderråvaror vara fria från kemiska orenheter från tillverkningsprocessen och från processhjälpmedel, såvida inte en högsta tillåten halt fastställts i den förteckning som avses i artikel 24.

2.

Foderråvarans botaniska renhet ska vara minst 95 %, såvida inte en annan nivå har fastställts i den förteckning som avses i artikel 24. Botaniska orenheter omfattar orenheter från växtmaterial utan negativ effekt på djur, t.ex. halm och frön av andra odlade arter eller ogräs. Halten av botaniska orenheter som rester av andra oljehaltiga frön eller frukter från tidigare tillverkningsprocesser får inte överstiga 0,5 % för varje typ av oljehaltiga frön eller frukter.

3.

Järnnivån i mjölknäring för kalvar som väger högst 70 kg ska vara minst 30 milligram per kilo helfoder med en vattenhalt på 12 %.

4.

Även om en foderråvara används som binde- eller denatureringsmedel för andra råvaror kan produkten anses vara en foderråvara. Namn, typ och mängd foderråvara som använts ska framgå av märkningen. Om en foderråvara används som bindemedel för en annan foderråvara ska råvaran inte utgöra mer än 3 % av den totala vikten.

5.

Mängden aska som inte kan lösas i saltsyra ska inte överstiga 2,2 % av torrsubstansen. Denna gräns på 2,2 % får dock överstigas för:

foderråvaror,

foderblandningar som innehåller godkända mineralbindemedel,

mineralfoder,

foderblandningar som innehåller minst 50 % biprodukter av ris eller sockerbetor,

foderblandningar avsedda för odlad fisk som innehåller minst 15 % fiskmjöl,

förutsatt att mängden anges i märkningen.

6.

Förutsatt att inga andra nivåer fastställs i bilaga V eller i den förteckning som avses i artikel 24 måste vattenhalten anges om den överstiger:

5 % för mineralfoder som inte innehåller några organiska ämnen,

7 % för mjölknäring och andra foderblandningar som till 40 % eller mer består av en mjölkprodukt,

10 % för mineralfoder som innehåller organiska ämnen,

14 % för andra foder.


BILAGA II

Allmänna bestämmelser om märkning som det hänvisas till i artikel 11.4

1.

De halter som anges ska hänföra sig till vikten på foderråvaran om inte annat sägs.

2.

Datumangivelser ska göras i ordningen dag, månad, år, och formatet ska anges på etiketten genom följande förkortning: ”DD/MM/ÅÅ”.

3.

Synonyma uttryck på vissa språk:

a)

På tjeckiska kan beteckningen ”krmiva” ersättas med ”produkty ke krmení” där så är tillämpligt, på tyska kan beteckningen ”Einzelfuttermittel” ersättas med ”Futtermittel-Ausgangserzeugnis”, på grekiska kan ”πρώτη ύλη ζωοτροφών” ersättas med ”απλή ζωοτροφή”, på italienska kan ”materia prime per mangimi” ersättas med ”mangime semplice”.

b)

För sällskapsdjursfoder ska följande uttryck vara tillåtna: På bulgariska ”храна”; på spanska ”alimento”; på tjeckiska kan beteckningen ”kompletní krmná směs” ersättas med ”kompletní krmivo” och ”doplňková krmná směs” kan ersättas med ”doplňkové krmivo”; på engelska ”pet food”; på italienska ”alimento”; på ungerska ”állateledel”; på nederländska ”samengesteld voeder”; på polska ”karma”; på slovenska hrana za hišne živali; på finska ”lemmikkieläinten ruoka”.

4.

I instruktionerna för korrekt användning av kompletteringsfoder och foderråvor som innehåller mer tillsatser än de högsta tillåtna nivåerna för helfoder ska den högsta tillåtna mängden anges

i gram eller kilo eller volymenhet för kompletteringsfoder och foderråvaror per djur och dag, eller

som en procentandel av dagsbehovet, eller

per kilo för helfoder eller som en procentandel av helfoder,

i syfte att säkerställa att gällande högsta tillåtna andel fodertillsatser av dagsbehovet blir tillgodosett.

5.

Utan att det påverkar de analysmetoder som används får uttrycket ”råprotein” ersättas med ”protein”, ”råoljor och råfetter” ersättas med ”fettinnehåll” och ”råaska” ersättas med ”förbrända rester” eller ”oorganiska ämnen” för sällskapsdjursfoder.


BILAGA III

Förteckning över råvaror för vilka det föreligger begränsningar eller förbud när det gäller deras utsläppande på marknaden eller användning som djurfoder som det hänvisas till i artikel 6

Kapitel 1: Förbjudna råvaror

1.

Träck, urin samt separerat mag- och tarminnehåll efter tömning eller avlägsnande av matsmältningskanalen, oavsett eventuell behandling eller inblandning.

2.

Hudar som behandlats med kemiska beredningsämnen, inklusive avfall från sådan hantering.

3.

Frön och annat uppförökningsmaterial som, efter skörd, genomgått särskild behandling med växtskyddsmedel för den användning de är avsedda för (uppförökning), samt alla biprodukter därav.

4.

Trä, inklusive sågspån och annat material som härrör från trä, som har behandlats med träskyddsmedel enligt definitionen i bilaga V till Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG av den 16 februari 1998 om utsläppande av biocidprodukter på marknaden (1).

5.

Alla typer av avfall som härrör från något av de olika stegen i en reningsprocess för avloppsvatten från tätbebyggelse, för hushållsspillvatten eller för industrispillvatten enligt definitionen i artikel 2 i rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse (2), oberoende av om avfallet vidarebehandlats och oberoende av varifrån avloppsvattnet kommit.

6.

Fast hushållsavfall.

7.

Förpackningar och delar av förpackningar, vid användning av produkter från livsmedelsindustrin.

Kapitel 2: Råvaror för vilka det föreligger begränsningar


(1)  EGT L 123, 24.4.1998, s. 1.

(2)  EGT L 135, 30.5.1991, s. 40.


BILAGA IV

Tillåtna toleranser för märkning av foderråvaror eller foderblandningar som det hänvisas till i artikel 11.5

1.

De toleranser som fastställs i denna bilaga omfattar tekniska och analytiska avvikelser. När analytiska toleranser som omfattar mätosäkerheter och procedurvariationer fastställts på gemenskapsnivå bör de värden som fastställs i punkt 2 anpassas så att endast de tekniska toleranser omfattas.

2.

Om sammansättningen av en foderråvara eller en foderblandning visar sig avvika från uppgifterna i märkningen på ett sådant sätt att dess värde minskas ska följande toleranser vara tillåtna:

a)

För råprotein, socker, stärkelse och inulin:

3 enheter för de halter som deklarerats vara minst 30 %,

10 % av deklarerade halter för halter som deklarerats vara minst 10 % men högst 30 %,

1 enhet för deklarerade halter som understiger 10 %.

b)

För växttråd, råolja och råfett:

2,2 enheter för de halter som deklarerats vara minst 15 %,

15 % av deklarerade halter för halter som deklarerats vara minst 5 % men högst 15 %,

0,8 enheter för halter som deklarerats understiga 5 %.

c)

För vatten, råaska, aska olöslig i saltsyra och klorid uttryckt som NaCl, total fosfor, natrium, kalciumkarbonat, kalcium, magnesium, syratal och beståndsdelar olösliga i petroleumeter:

1,5 enheter för de halter (värden) som deklarerats vara minst 15 % (15),

10 % av den deklarerade halten (värde) för deklarerade halter (värden) på minst 2 % (2) och högst 15 % (15),

0,2 enheter för de halter (värden) som deklarerats understiga 2 % (2).

d)

För energivärdet 5 % och för proteinvärdet 10 %,

e)

För fodertillsatser (1):

10 % om den deklarerade halten är 1 000 enheter eller mer,

100 enheter för deklarerade halter på mer än 500 enheter men mindre än 1 000 enheter,

20 % av den deklarerade halten för mer än 1 enhet men mindre än 500 enheter,

0,2 enheter för deklarerade halter på mer än 0,5 enheter men mindre än 1 enhet,

40 % av den deklarerade halten på mindre än 0,5 enheter.

Dessa toleranser gäller också de högsta tillåtna nivåerna för fodertillsatser i foderblandningar.

3.

Så länge den fastställda högsta tillåtna nivån för varje fodertillsats inte överskrids får avvikelsen från de deklarerade halterna vara högst tre gånger de relevanta toleranser som fastställs i punkt 2.

4.

För fodertillsatser som tillhör gruppen mikroorganismer ska det övre gränsvärdet vara detsamma som den fastställda högsta tillåtna nivån.


(1)  1 enhet i detta stycke betyder 1 mg, 1 000 IU, 1 × 109 CFU eller 100 enzymaktivitetsenheter för respektive fodertillsats.


BILAGA V

Obligatorisk märkningsuppgift för foderråvaror som det hänvisas till i artikel 16.1 b

Foderråvara bestående av

Obligatorisk märkningsuppgift

1.

Foder, inbegripet grovfoder

Råprotein, om > 10 %

Växttråd

2.

Korn av säd

3.

Produkter och biprodukter av korn av säd

Stärkelse, om > 20 %

Råprotein, om > 10 %

Råolja och råfett, om > 5 %

Växttråd

4.

Oljehaltiga frön eller frukter

5.

Produkter eller biprodukter av oljehaltiga frön eller frukter

Råprotein, om > 10 %

Råolja och råfett, om > 5 %

Växttråd

6.

Frön från grönsaker

7.

Produkter och biprodukter av frön från grönsaker

Råprotein, om > 10 %

Växttråd

8.

Rotknölar och rötter

9.

Produkter och biprodukter av rotknölar och rötter

Stärkelse

Växttråd

Aska olöslig i HCl, om > 3,5 % torrsubstans

10.

Produkter och biprodukter vid bearbetning av sockerbetor

Växttråd, om > 15 %

Totalt socker uttryckt i sackaros

Aska olöslig i HCl, om > 3,5 % torrsubstans

11.

Produkter och biprodukter vid bearbetning av sockerrör

Växttråd, om > 15 %

Totalt socker uttryckt i sackaros

12.

Andra frön och frukter, deras produkter och biprodukter, med undantag för de produkter som nämns i punkterna 2–7

Råprotein

Växttråd

Råolja och råfett, om > 10 %

13.

Andra växter, deras produkter och biprodukter, med undantag för de produkter som nämns i punkterna 8–11

Råprotein, om > 10 %

Växttråd

14.

Produkter och biprodukter av mjölk

Råprotein

Vattenhalt, om > 5 %

Laktos, om > 10 %

15.

Produkter och biprodukter av landdjur

Råprotein, om > 10 %

Råolja och råfett, om > 5 %

Vattenhalt, om > 8 %

16.

Fisk, andra vattendjur, deras produkter och biprodukter

Råprotein, om > 10 %

Råolja och råfett, om > 5 %

Vattenhalt, om > 8 %

17.

Mineraler

Kalcium

Natrium

Fosfor

Andra relevanta mineraler

18.

Diverse

Råprotein, om > 10 %

Växttråd

Råolja och råfett, om > 10 %

Stärkelse, om > 30 %

Totalt socker uttryckt i sackaros, om > 10 %

Aska olöslig i HCl, om > 3,5 % torrsubstans


BILAGA VI

Märkningsuppgifter för foderråvaror och foderblandningar för livsmedelsproducerande djur

Kapitel I:   Märkning av fodertillsatser som det hänvisas till i artiklarna 15 f och 22.1

1.

Följande fodertillsatser ska förtecknas med det specifika namn som fastställs i den rättsakt där den aktuella fodertillsatsen har godkänts, tillsatt mängd, identifieringsnummer och namn på funktionsgrupp i enlighet med bilaga I till förordning (EG) nr 1831/2003 alternativt den kategori som avses i artikel 6.1 i den förordningen:

a)

Tillsatser för vilka högsta tillåtna halt fastställts för alla typer av målart.

b)

Tillsatser som hör till någon av kategorierna ”zootekniska tillsatser” eller ”koccidiostatika eller histomonostatika”.

c)

Tillsatser som hör till den funktionella gruppen ”urinämne och derivat därav” i kategorin ”näringstillsatser” enligt bilaga I till förordning (EG) nr 1831/2003.

2.

Namnet, såsom fastställt i den relevanta rättsakt där den aktuella fodertillsatsen har godkänts, på fodertillsatsen och den mängd som använts ska anges om dess förekomst betonas i märkningen genom ord, bild eller grafik.

3.

Den person som ansvarar för märkningen ska på köparens begäran ange namnet på samt identifieringsnummer och funktionsgrupp för fodertillsatser som ingår men som inte nämns i punkt 1.

4.

Fodertillsatser som inte nämns i punkt 1 är det frivilligt att ange, i den form som anges i punkt 1 eller delvis.

5.

Om en organoleptisk tillsats eller näringstillsats som avses i bilaga I till förordning (EG) nr 1831/2003 frivilligt anges i märkningen ska det anges hur stor mängd som tillsatts.

6.

Om en tillsats tillhör fler än en funktionell grupp ska den funktionella grupp eller kategori som motsvarar dess huvudsakliga funktion i fodret i fråga anges.

Kapitel II:   Märkning av analytiska beståndsdelar i enlighet med artiklarna 17.1 f och 22.1

1.

De analytiska beståndsdelarna av foderblandningar för livsmedelsproducerande djur ska märkas på följande sätt:

Foder

Analytiska beståndsdelar och nivåer

Målart

Helfoder

Råprotein

Samtliga arter

Växttråd

Samtliga arter

Råolja och råfett

Samtliga arter

Råaska

Samtliga arter

Lysin

Svin och fjäderfä

Metionin

Svin och fjäderfä

Kalcium

Samtliga arter

Natrium

Samtliga arter

Fosfor

Samtliga arter

Kompletteringsfoder – mineral

Lysin

Svin och fjäderfä

Metionin

Svin och fjäderfä

Kalcium

Samtliga arter

Natrium

Samtliga arter

Fosfor

Samtliga arter

Magnesium

Idisslare

Kompletteringsfoder – övriga

Råprotein

Samtliga arter

Växttråd

Samtliga arter

Råolja och råfett

Samtliga arter

Råaska

Samtliga arter

Lysin

Svin och fjäderfä

Metionin

Svin och fjäderfä

Kalcium ≥ 5 %

Samtliga arter

Natrium

Samtliga arter

Fosfor ≥ 2 %

Samtliga arter

Magnesium ≥ 0,5 %

Idisslare

2.

Om aminosyror, vitaminer och/eller spårämnen anges under rubriken analytiska beståndsdelar ska deras totala mängd anges.

3.

Om energivärde och/eller proteinvärde anges ska detta göras enligt EG-metoden om den existerar, eller enligt respektive officiell nationell metod i den medlemsstat där fodret släpps ut på marknaden.


BILAGA VII

Märkningsuppgifter för foderråvaror och foderblandningar för icke livsmedelsproducerande djur

Kapitel I:   Märkning av fodertillsatser som det hänvisas till i artiklarna 15 f och 22.1

1.

Följande fodertillsatser ska förtecknas med det specifika namn som fastställs i den rättsakt där den aktuella fodertillsatsen har godkänts eller identifieringsnummer, tillsatt mängd och namn på funktionsgrupp i enlighet med bilaga I till förordning (EG) nr 1831/2003 alternativt den kategori som avses i artikel 6.1 i den förordningen:

a)

Tillsatser för vilka högsta tillåten halt fastställts för alla typer av målart.

b)

Tillsatser som hör till någon av kategorierna ”zootekniska tillsatser” eller ”koccidiostatika eller histomonostatika”.

c)

Tillsatser som hör till den funktionella gruppen ”urinämne och derivat därav” i kategorin ”näringstillsatser” enligt bilaga I till förordning (EG) nr 1831/2003.

2.

Genom undantag från punkt 1 måste endast de aktuella funktionella grupperna anges för tillsatser i de funktionella grupperna ”konserveringsmedel”, ”antioxidanter” och ”färgämnen” enligt bilaga I till förordning (EG) nr 1831/2003.

I detta fall ska uppgifter enligt punkt 1 på köparens begäran lämnas av den person som ansvarar för märkningen.

3.

Namnet, såsom fastställt i den relevanta rättsakt där den aktuella fodertillsatsen har godkänts, på fodertillsatsen och den mängd som använts ska anges om dess förekomst framhävs i märkningen genom ord, bild eller grafik.

4.

Den person som ansvarar för märkningen ska på köparens begäran ange namnet på samt identifieringsnummer och funktionsgrupp för fodertillsatser som ingår men som inte nämns i punkt 1.

5.

Fodertillsatser som inte nämns i punkt 1 är det frivilligt att ange, i den form som anges i punkt 1 eller delvis.

6.

Om en organoleptisk tillsats eller näringstillsats som avses i bilaga I till förordning (EG) nr 1831/2003 frivilligt anges i märkningen ska det anges hur stor mängd som tillsatts.

7.

Om en tillsats tillhör fler än en funktionell grupp ska den funktionella grupp eller kategori som motsvarar dess huvudsakliga funktion i fodret i fråga anges.

8.

Den person som ansvarar för märkningen ska göra all information om sammansättning eller påstådda egenskaper hos de foder som denna person släpper ut på marknaden, inklusive fullständig information om alla tillsatser som använts, tillgänglig för de behöriga myndigheter så att det kan verifieras att informationen i märkningen är korrekt.

Kapitel II:   Märkning av analytiska beståndsdelar i enlighet med artiklarna 17.1 f och 22.1

1.

Analytiska beståndsdelar av foderblandningar för icke livsmedelsproducerande djur ska märkas på följande sätt:

Foder

Analytiska beståndsdelar

Målart

Helfoder

Råprotein

Katter, hundar och pälsdjur

Växttråd

Katter, hundar och pälsdjur

Råolja och råfett

Katter, hundar och pälsdjur

Råaska

Katter, hundar och pälsdjur

Kompletteringsfoder – mineral

Kalcium

Samtliga arter

Natrium

Samtliga arter

Fosfor

Samtliga arter

Kompletteringsfoder – övriga

Råprotein

Katter, hundar och pälsdjur

Växttråd

Katter, hundar och pälsdjur

Råolja och råfett

Katter, hundar och pälsdjur

Råaska

Katter, hundar och pälsdjur

2.

Om aminosyror, vitaminer och/eller spårämnen anges under rubriken analytiska beståndsdelar ska deras totala mängd anges.

3.

Om energivärde och/eller proteinvärde anges ska detta göras enligt EG-metoden om den existerar, eller enligt respektive officiell nationell metod i den medlemsstat där fodret släpps ut på marknaden.


BILAGA VIII

Särskilda bestämmelser för märkning av djurfoder som inte uppfyller gemenskapsrättsliga krav för säkerhet och saluföring som det hänvisas till i artikel 20.1

1.

Förorenade varor ska märkas med ”foder med alltför höga nivåer av … (beteckning av det främmande ämnet i enlighet med bilaga I till direktiv 2002/32/EG), får endast användas som foder efter avgiftning i godkända anläggningar”. Godkännande av sådana anläggningar ska ske i enlighet med artikel 10.2 eller 10.3 i förordning (EG) nr 183/2005.

2.

Om avsikten är att minska eller undanröja föroreningen genom rening ska fodret märkas med texten ”foder med alltför höga nivåer av … (beteckning av det främmande ämnet i enlighet med bilaga I till direktiv 2002/32/EG), får endast användas som foder efter lämplig rening”.


BILAGA IX

JÄMFÖRELSETABELL

Direktiv 79/373/EEG

Direktiv 96/25/EG

Andra rättsakter: Direktiven 80/511/EEG (1), 82/471/EEG (2), 93/74/EEG (3), och 93/113/EG (4), eller beslut 2004/217/EG (5)

Denna förordning

Artikel 1

Artikel 1

Artikel 1

(2), (4): Artikel 1

(3): Artikel 4

Artikel 2

Artikel 2

Artikel 2

(2), (3): Artikel 2

Artikel 3

Artikel 4.1

Artikel 3

Artikel 3

(3): Artikel 1.2

Artikel 4.2

Artikel 4

Artikel 4.3

Artikel 5.1

Artikel 12

(3): Artikel 10.2

Artikel 5.2

Artikel 10a.3

Artikel 11 b

(2): Artikel 8

Artikel 6

Artikel 7

Artikel 8

(3): Artikel 3

Artikel 9

(3): Artikel 6

Artikel 10

Artikel 5e

Artikel 11.1

Artikel 5.2

Artikel 5.1

(2): Artikel 5.2

Artikel 11.2

Artikel 11.3

Artikel 5.6

Artiklarna 4 och 6.4

Artikel 11.4

Artikel 6

Artikel 4

Artikel 11.5

Artikel 5.1

Artikel 5.1

Artikel 12

Artikel 5e

Artikel 5.2

(3): Artikel 5.6

Artikel 13

Artikel 5.1, artikel 11

Artikel 5.1, artikel 9

Artikel 14

Artiklarna 5.1 och 5.5 c

Artikel 5.1

(4): Artikel 7.1 e och direktiv 70/524/EEG: artikel 16

Artikel 15

Artikel 5.1 c och d, artikel 7

Artikel 16

Artikel 5.1, artikel 5c och 5d

Artikel 17.1

Artikel 17.2

Artikel 5c.3

Artikel 17.3

(3): Artiklarna 5.1, 5.4, 5.7 och 6 a

Artikel 18

Artikel 19

Artikel 8

Artikel 20

Artikel 6.1 a

Artikel 21.1

Artikel 5.5 d

Artikel 21.2

Artikel 6.3 a

Artikel 21.3

Artikel 5.5 b

Artikel 21.4

Artikel 5.5 a

Artikel 21.5

Artikel 5.2

Artiklarna 5.3, 6.1 b

Artikel 21.6

Artikel 21.7

Artikel 14 c

Artikel 21.8

Artikel 5.3, 5c.4 och 5e

Artikel 5.2

Artikel 22

Artikel 4.1

(1): Artikel 1

Artikel 23

Artikel 24

Artikel 25

Artikel 26

Artikel 10

Artikel 11

Artikel 27

Artikel 13

Artikel 13

(2): Artiklarna 13 och 14

(3): Artikel 9

Artikel 28

Artikel 29

Artikel 30

Artikel 31

Artikel 32

Artikel 33

Bilagan del A 2, 3, 4

Bilagan del A II, VI

Bilaga I

Bilagan del A 1 och

artikel 5.6

Artikel 6.4

Bilaga II

(5): Bilagan

Bilaga III

Bilagan del A 5, 6

Bilagan del A VII

Bilaga IV

Bilagan del C

Bilaga V

Bilagan del B

Bilaga VI

Bilagan del B

Bilaga VII