Lagar & Förordningar

Lagar & Förordningar är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO - gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.

Dokumentet som PDF i original:

31988R1969.pdf

31988R1969

Rådets förordning (EEG) nr 1969/88 av den 24 juni 1988 om upprättandet av ett enda system för medelfristigt ekonomiskt stöd till medlemsstaters betalningsbalans



Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 178 , 08/07/1988 s. 0001 - 0004

Finsk specialutgåva Område 10 Volym 1 s. 0040

Svensk specialutgåva Område 10 Volym 1 s. 0040



RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 1969/88 av den 24 juni 1988 om upprättandet av ett enda system för medelfristigt ekonomiskt stöd till medlemsstaters betalningsbalans

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artiklarna 108 och 235 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag, som har inlämnats efter samråd med Monetära kommittén (),

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (), och med beaktande av följande:

Artikel 108 i fördraget föreskriver beviljande av ömsesidigt bistånd, som skall beslutas av rådet på rekommendation av kommissionen, till en medlemsstat som har svårigheter eller är allvarligt hotad av svårigheter beträffande sin betalningsbalans. Europeiska rådets resolution av den 5 december 1978 om upprättandet av Europeiska monetära systemet (EMS) och frågor som rör detta bekräftade behov av ett gemensamt system för medelfristigt ekonomiskt stöd till betalningsbalanser.

En medlemsstat måste kunna beviljas lån tillräckligt tidigt för att ge medlemsstaten möjlighet att, i god tid och under ordnade växelkursförhållanden besluta om ekonomisk-politiska åtgärder som syftar till att förhindra en akut betalningsbalanskris och stödja dess ansträngningar att uppnå konvergens.

Varje lån till en medlemsstat måste vara förknippat med ett beslut av den medlemsstaten om ekonomisk-politiska åtgärder vilka syftar till att återupprätta eller säkerställa en varaktig betalningsbalanssituation och vilka är anpassade till hur allvarlig statens betalningsbalanssituation är och situationens utveckling.

Lämpliga förfaranden och instrument bör fastställas i förväg för att gemenskapen och medlemsstaterna skall ha möjlighet att säkerställa att medelfristigt ekonomiskt stöd tillhandahålls snabbt, om så är nödvändigt, särskilt då omständigheterna kräver snabba beslut.

För att finansiera beviljat stöd behöver gemenskapen utnyttja sin egen kreditvärdighet för att låna medel som skall ställas till de berörda medlemsstaternas förfogande i form av lån. Sådana transaktioner är nödvändiga för att uppnå de gemenskapsmål som har fastställts i fördraget, särskilt den harmoniska utvecklingen av näringslivet i gemenskapen som helhet. Bortsett från artikel 235 innehåller inte fördraget de befogenheter som behövs.

Enligt beslut 71/143/EEG (), senast ändrat genom beslut 86/656/EEG (), införde rådet ett system för att tillhandahålla medelfristigt ekonomiskt stöd som ursprungligen gavs för en tid av fyra år från och med den 1 januari 1972. Detta system har sedan dess förnyats och utökats, senast med två år till och med den 31 december 1988, enligt beslut 86/656/EEG. Enligt detta system skall medlemsstaterna ge en eller flera medlemsstater som har svårigheter beträffande sin betalningsbalans medelfristiga lån inom ramen för högsta fastställda belopp.

Enligt förordning (EEG) nr 682/81 (), ändrad enligt förordning (EEG) nr 1131/85 (), anpassade rådet ett lånesystem inom gemenskapen för stöd till medlemsstaternas betalningsbalanser. Detta system gör det möjligt för gemenskapen att, vid behov och inom ramen för hur hög skuldsättningen får vara, ta upp lån för att låna ut dessa medel till en eller flera medlemsstater som har svårigheter beträffande sin betalningsbalans.

Gemenskapens lånesystem har visat sig vara effektivt. Dess generella utformning och principerna för dess användning uppfyller gemenskapens mål. Med hänsyn till gemenskapens kreditvärdighet och de villkor på vilka gemenskapen kan ta upp lån hos finansinstitutioner eller på kapitalmarknaderna, kan systemet utgöra den viktigaste delen av det ömsesidiga biståndet enligt artikel 108 i fördraget. Det högsta belopp till vilket systemets skuldsättning får uppgå bör anpassas i enlighet med detta.

För att säkerställa systemets sammanhållning och stabilitet, oavsett vilka förhållanden som råder på de internationella kapitalmarknaderna är det dock lämpligt att medlemsstaternas finansiella åtaganden i systemet för medelfristigt ekonomiskt stöd består fram till den sista etappen av Europeiska monetära systemet. Inte desto mindre bör det nuvarande förfarandet för att befria en medlemsstat från att bidra till finansieringen av en transaktion eller betala tillbaka medlemsstaternas fordringar förenklas.

Det är lämpligt att förena medelfristigt ekonomiskt stöd och gemenskapens lånesystem till ett enda system för medelfristigt ekonomiskt stöd.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. Ett gemenskapens system för tillhandahållandet av medelfristigt ekonomiskt stöd skall upprättas; detta system kan bevilja lån till en eller flera medlemsstater som har eller är allvarligt hotade av svårigheter beträffande sin betalningsbalans eller kapitalrörelser.

Det högsta lånebelopp som medlemsstaterna kan beviljas under detta system skall vara begränsat till lånebeloppet 16 miljarder ecu.

2. I detta syfte, enligt ett beslut som rådet har antagit enligt artikel 3 och efter samråd med Monetära kommittén, skall kommissionen ges befogenhet att i Europeiska ekonomiska gemenskapens namn, ta upp lån på kapitalmarknaderna eller hos finansinstitutioner.

Det högsta lånebelopp som medlemsstaterna kan beviljas på detta sätt skall vara begränsat till lånebeloppet 14 miljarder ecu.

3. Om de villkor som ges på kapitalmarknaderna eller av finansinstitutioner inte är tillfredställande eller om de belopp som kan tas upp inom det fastställda högsta lånebeloppet, som anges i punkt 2, är otillräckligt, skall gemenskapens lån helt eller delvis finansieras av de andra medlemsstaterna; deras bidrag får inte överstiga de tak som anges i bilagan.

Artikel 2

Om en medlemsstat avser att använda sig av finansieringskällor utanför gemenskapen och dessa är förbundna med krav i fråga om den ekonomiska politiken, skall staten först samråda med kommissionen och de andra medlemsstaterna för att bland annat undersöka vilka möjligheter gemenskapens system för medelfristigt ekonomiskt stöd erbjuder. Sådant samråd skall hållas i Monetära kommittén.

Artikel 3

1. Rådet får ge medelfristigt ekonomiskt stöd på initiativ av

P kommissionen som i samförstånd med den medlemsstat som anhåller om gemenskapens finansiering skall handla enligt artikel 108 i fördraget,

P en medlemsstat som har eller är allvarligt hotad av svårigheter beträffande sin betalningsbalans eller kapitalrörelser.

2. Rådet skall, efter att ha undersökt situationen i den medlemsstat som har ansökt om medelfristigt ekonomiskt stöd samt det saneringsprogram eller de program som är knutna till detta och som har lagts fram för att ligga till grund för statens ansökan, i regel under samma möte besluta om

P ett lån eller lämplig finansiering skall beviljas, dess belopp och dess genomsnittliga löptid,

P de villkor i fråga om den ekonomiska politiken som är knutna till det medelfristiga ekonomiska stödet i syfte att återupprätta eller säkerställa en varaktig betalningsbalanssituation,

P de närmare bestämmelserna för lånet eller finansieringen, vars utbetalning eller dragning i regel sker i på varandra följande trancher, och där utbetalningen av de enskilda trancherna är beroende av en prövning av hur de resultat som har uppnåtts överensstämmer med de i programmet uppsatta målen.

3. Rådet skall besluta om all finansiering fullständig eller delvis av medelfristigt ekonomiskt stöd genom bidrag från medlemsstaterna. I sådant fall skall rådet, förutom att det tar de beslut som anges i punkt 2, besluta om storleken på dessa staters bidrag och om de finansiella villkor på vilka dessa krediter beviljas. Rådet får befria en eller flera medlemsstater från att bidra om den hävdar att den har eller hotas av svårigheter beträffande sin betalningsbalans.

Artikel 4

Om restriktioner införs eller återinförs på kapitalrörelser enligt artikel 109 i fördraget under den tid som det ekonomiska stödet ges, skall dess villkor och närmare bestämmelser omprövas enligt artikel 108 i fördraget.

Artikel 5

Kommissionen skall vidta de åtgärder som behövs för att i samarbete med Monetära kommittén med jämna mellanrum pröva, att den medlemsstat som har mottagit ett lån av gemenskapen för en ekonomisk politik som överensstämmer med saneringsprogrammet eller de program som är knutna till detta och med de övriga villkor som rådet har fastställt enligt artikel 3. I detta syfte skall medlemsstaten ställa all nödvändig information till kommissionens förfogande. På grundval av de resultat som en sådan prövning ger, skall kommissionen, efter att ha inhämtat yttrande från Monetära kommittén, besluta om utbetalning av fler trancher.

Rådet skall besluta om eventuella anpassningar av de ekonomisk-politiska villkor som ursprungligen fastställdes.

Artikel 6

1. Lån som beviljas inom ramen för medelfristigt ekonomiskt stöd kan beviljas för konsolidering av ett kortfristigt monetärt stöd som har getts av medlemsstaternas centralbanker.

2. På begäran av gäldenärsmedlemsstaten, kan de lån som avses i punkt 1 innehålla en klausul som gör det möjligt att lösa lånet i förtid.

Artikel 7

1. De transaktioner som sker i samband med upplåning och utlåning enligt artikel 1 skall ske med samma valutadag och får varken medföra någon ändring av förfallodagen eller någon valuta- eller ränterisk, eller någon annan kommersiell risk för gemenskapen.

Om upplåningen är uttryckt, betalningsbar eller återbetalningsbar i en av medlemsstaternas valuta, får lånet endast tas upp efter samråd med den statens behöriga myndigheter.

Om en medlemsstat får ett lån som innehåller en klausul som gör det möjligt att lösa lånet i förtid och beslutar att utnyttja denna möjlighet, skall kommissionen vidta nödvändiga åtgärder.

2. På begäran av gäldenärsmedlemsstaten och om omständigheterna tillåter en förbättring av lånens räntesats, får kommissionen refinansiera eller rekonstruera de finansiella villkoren för hela eller delar av sin ursprungliga upplåning.

En sådan refinansiering eller rekonstruktion skall ske i enlighet med villkoren i punkt 1 och skall inte ha till följd att det berörda lånets genomsnittliga löptid förlängs eller att det belopp som är utestående på dagen för refinansiering eller rekonstruktion, utryckt i löpande växelkurs, utökas.

3. Gemenskapens kostnader i samband med avslutet och genomförandet av varje transaktion skall betalas av gäldenärsmedlemsstaten.

4. Monetära kommittén skall hållas informerad om genomförandet av de transaktioner som avses i punkt 1 tredje stycket och punkt 2 första stycket.

Artikel 8

1. Om en eller flera medlemsstater som är kreditgivare enligt det system som avses i artikel 1 har svårigheter beträffande sin betalningsbalans och/eller deras valutareserver plötsligt minskar, får de begära att deras fordringar betalas. Rådet skall med beaktande av omständigheterna besluta om återbetalning av sådana fordringar, särskilt enligt ett av följande förfaranden, eller en lämplig kombination av dem:

P genom refinansiering genom gemenskapens upplåning från finansinstitutioner eller på kapitalmarknaderna enligt de villkor som har fastställts i artikel 7,

P genom en överföring av fordran till övriga borgenärsmedlemsstater,

P genom förtida återbetalning helt eller delvis av borgenärsmedlemsstaten/erna.

2. Om refinansiering sker i enlighet med punkt 1, skall gäldenärsmedlemsstaten samtycka till att dess skuld, vilken ursprungligen denominerades i en valuta, skall ersättas av en skuld denominerad i den valuta som används för refinansieringen. Om så är möjligt skall gäldenärsmedlemsstaten bära alla ytterligare kostnader som är en följd av en ändring av räntesatsen och de kostnader som gemenskapen har i samband med avslutandet och genomförandet av transaktionen.

3. Varje borgenärsmedlemsstat kan komma överens med en eller flera andra medlemsstater om att helt eller delvis överföra sin fordran. Medlemsstaterna i fråga skall underrätta kommissionen och Monetära kommittén om överföringen.

4. Alla medlemsstater som är kreditgivare till ett lån som innehåller en klausul som gör det möjligt att lösa lånet i förtid, skall vidta nödvändiga åtgärder om gäldenärsmedlemsstaten beslutar att utnyttja denna möjlighet. Medlemsstaterna i fråga skall underrätta kommissionen och Monetära kommittén om transaktionen.

Artikel 9

För tillämpningen av de tak som avses i artikel 1, skall lånetransaktionerna bokföras till den växelkurs som gällde den dag som de avslutades. Transaktionerna i samband med återbetalningen skall bokföras till den växelkurs som gällde den dag på vilken motsvarande lån avslutades.

Artikel 10

Rådets beslut enligt artiklarna 3, 5 och 8 skall tas med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen, vilken skall samråda med Monetära kommittén.

Artikel 11

Europeiska fonden för monetärt samarbete skall vidta nödvändiga åtgärder för att administrera lånen.

Medlen skall endast betalas ut för de ändamål som anges i artikel 1.

Artikel 12

Före den 31 december 1992 skall rådet på grundval av en rapport från kommissionen, efter Monetära kommitténs yttrande och efter samråd med Europaparlamentet pröva om det system som har upprättats fortfarande, i dess principer, närmare bestämmelser och tak, uppfyller det behov som föranledde dess införande.

Artikel 13

1. Förordning (EEG) nr 682/81 och beslut 71/143/EEG skall upphöra att gälla.

2. Den del av utestående gemenskapslån som togs upp inom ramen för förordning (EEG) nr 682/81 skall dagen före den dag som denna förordning träder i kraft räknas av, till sitt ursprungliga värde i ecu, mot det tak som anges i artikel 1.2.

3. Hänvisningar till de instrument som enligt punkt 1 har upphört att gälla skall anses vara hänvisningar till denna förordning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Luxemburg den 24 juni 1988.

På rådets vägnar

M. BANGEMANN

Ordförande

() EGT nr C 26, 1.2.1988, s. 13.

() Yttrandet avgivet den 17 juni 1988. Ännu inte offentliggjort i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

() EGT nr L 73, 27.3.1971, s. 15.

() EGT nr L 382, 31.12.1986, s. 28.

() EGT nr L 73, 19.3.1981, s. 1.

() EGT nr L 118, 1.5.1985, s. 59.

BILAGA

>Plats för tabell>