Lagar & Förordningar

Lagar & Förordningar är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO - gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.

Rådets förordning (EG) nr 448/98 av den 16 februari 1998 om komplettering och ändring av rådets förordning (EG) nr 2223/96 om fördelning av indirekt mätta finansiella förmedlingstjänster (FISIM) inom ramen för det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet (ENS)



Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 058 , 27/02/1998 s. 0001 - 0014



RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 448/98 av den 16 februari 1998 om komplettering och ändring av rådets förordning (EG) nr 2223/96 om fördelning av indirekt mätta finansiella förmedlingstjänster (FISIM) inom ramen för det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet (ENS)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 213 i detta,

med beaktande av det utkast till förordning som lagts fram av kommissionen (1),

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (2)

med beaktande av Europeiska monetära institutets yttrande (3), och

med beaktande av följande:

Rådets förordning (EG) nr 2223/96 av den 25 juni 1996 om national- och regionalräkenskapssystemet i gemenskapen (4) innehåller referensramen för de gemensamma standarder, definitioner, nomenklaturer och räkenskapsregler som är avsedda att användas vid utarbetandet av medlemsstaternas räkenskaper för Europeiska gemenskapens statistiska behov i syfte att få jämförbara resultat mellan medlemsstaterna.

I artikel 2.3 i förordning (EG) nr 2223/96 föreskrivs att ett beslut om fördelning av indirekt mätta finansiella förmedlingstjänster (FISIM) skall fattas senast den 31 december 1997.

En lösning på problemet med fördelningen av FISIM bör medföra betydande kvalitetsförbättringar av ENS:s metoder och att mer exakt jämförelse av nivåerna för bruttonationalprodukten (BNP) inom Europeiska unionen bli möjlig.

Syftet med denna förordning är att införa principen om fördelning av FISIM och detaljerade regler för dessa genomförande.

Effektiviteten hos FISIM:s fördelning och de detaljerade reglerna för dess genomförande måste utvärderas med hjälp av beräkningar som skall utföras av medlemsstaterna i enlighet med de försöksmetoder som beskrivs i bilaga III till denna förordning under en försöksperiod som är tillräckligt lång för att pröva om denna fördelning ger mer tillförlitliga resultat för riktig mätning av den ekonomiska verksamheten i fråga än den nuvarande nollfördelningen.

Det är lämpligt att kommissionen på grundval av de beräkningar som görs under försöksperioden lägger fram utvärderingsrapporter om uppgifternas kvalitet, särskilt i fråga om deras tillgänglighet, och en kvalitativ och kvantitativ analys av stabiliteten över tid och resultatens känslighet för de olika försöksmetoderna.

Vid en positiv utvärdering av tillförlitligheten av de erhållna resultaten bör kommissionen avgöra vilken metod som är lämpligast för fördelningen av FISIM.

Om försöksmetoderna inte ger mer tillförlitliga resultat för riktig mätning av den ekonomiska verksamheten i fråga än den nuvarande nollfördelningen bör dock kommissionen för rådet lägga fram ett lämpligt förslag om ändring av förordning (EG) nr 2223/96.

Beslutet att fördela FISIM för fastställande av den BNI som används för gemenskapens budget och dess egna medel bör antas av rådet genom enhälligt beslut på förslag av kommissionen.

FISIM bör inte fördelas när det gäller gemenskapens övriga politikområden förrän kommissionen fattat beslut om vilken metod som skall användas för att fördela FISIM om de erhållna resultaten bedöms som mer tillförlitliga.

I överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen kommer de mål som eftersträvas i denna förordning att kunna uppnås bättre på gemenskapsnivå än på medlemsstatsnivå, eftersom endast kommissionen kan samordna den nödvändiga harmoniseringen av de statistiska metoderna för beräkning och fördelning av FISIM på gemenskapsnivå, medan däremot själva beräkningen och fördelningen, liksom den nödvändiga infrastrukturen för att kontrollera att metoderna tillämpas, bör ombesörjas av medlemsstaterna. Det är därför nödvändigt att föreskriva att behöriga nationella myndigheter måste ha tillgång till alla tillgängliga uppgifter på nationell nivå.

Kommittén för Europeiska gemenskapernas statistiska program, som inrättades genom rådets beslut 89/382/EEG, Euratom (5) respektive Kommittén för valuta-, finans- och betalningsbalansstatistik, som inrättades genom rådets beslut 91/115/EEG (6) har rådfrågats enligt artikel 3 i vart och ett av ovannämnda beslut.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Mål

1. Målet med denna förordning är att med hjälp av tillförlitliga metoder införa principen om fördelning av indirekt mätta finansiella förmedlingstjänster (FISIM) som beskrivs i bilaga I till bilaga A till förordning (EG) nr 2223/96.

2. För detta mål skall bilagorna I och II till bilaga A till förordning (EG) nr 2223/96 ändras i överensstämmelse med bilagorna I och II till denna förordning.

Artikel 2

Metoder

1. Medlemsstaterna skall utföra beräkningar i enlighet med de metoder som beskrivs i bilaga III till denna förordning under den försöksperiod som beskrivs i artikel 4.

2. På grundval av en utvärdering av resultaten av dessa beräkningar skall ett beslut om vilken metod som skall tillämpas för att fördela FISIM fattas i enlighet med artikel 5.

Artikel 3

Medel

1. Medlemsstaterna skall se till att de uppgifter som är nödvändiga eller de uppskattningar som är lämpliga för att utföra dessa beräkningar genast ställs till den nationella myndighets förfogande som har i uppgift att utföra de beräkningar som avses i artikel 2.1.

2. Den nationella myndigheten skall ansvara för att samla in de kompletterande uppgifter som den anser behövas för beräkningarna.

Artikel 4

Inlämning av resultaten av beräkningarna under försöksperioden

Medlemsstaterna skall till kommissionen lämna in resultaten av de beräkningar som avses i artikel 2.1 i enlighet med följande tidsplan:

Resultaten för kalenderåren 1995, 1996, 1997 och 1998 skall lämnas in senast den 1 november 1999.

Resultaten för kalenderåret 1999 och reviderade resultat för kalenderåren 1995, 1996, 1997 och 1998 skall lämnas in senast den 1 november 2000.

Resultaten för kalenderåret 2000 och reviderade resultat för kalenderåren 1995, 1996, 1997, 1998 och 1999 skall lämnas in senast den 1 november 2001.

De första uppskattningarna för kalenderåret 2001 och reviderade resultat för kalenderåren 1995, 1996, 1997, 1998, 1999 och 2000 skall lämnas in senast den 30 april 2002.

Artikel 5

Utvärdering av resultaten

1. På grundval av de resultat som avses i artikel 4 skall kommissionen efter samråd med Kommittén för det statistiska programmet före den 31 december år 2000 lämna in en delrapport och före den 1 juli 2002 en slutrapport till Europaparlamentet och rådet med en kvalitativ och kvantitativ analys av konsekvenserna av försöksmetoderna för fördelning och beräkning av FISIM så som beskrivs i bilaga III.

2. Tillämpningsföreskrifter för förordningen, inbegripet föreskrifter som syftar till att klargöra och förbättra de försöksmetoder som beskrivs i bilaga III, skall antas av kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 7.

3. För den 31 december 2002 skall kommissionen efter samråd med Kommittén för valuta-, finans- och betalningsbalansstatistik och i enlighet med förfarandet i artikel 7 anta den metod som skall användas för fördelning av FISIM, om slutsatserna i den slutliga utvärderingsrapporten om tillförlitligheten av de resultat som erhålls under försöksperioden är positiva.

4. Om kommissionen i den slutliga utvärderingsrapport som avses i punkt 1 anser att ingen av försöksmetoderna för fördelning av FISIM är mer tillförlitlig för riktig mätning av den ekonomiska verksamheten än den nuvarande nollfördelningen, skall kommissionen vid behov för rådet lägga fram ett lämpligt förslag om ändring av förordning (EG) nr 2223/96.

Artikel 6

Överlämnande till kommissionen

Från och med den 1 januari 2003 skall medlemsstaterna till kommissionen överlämna resultaten av de beräkningar som utförs enligt denna förordning som del av de sammanställningar som avses i artikel 3 i förordning (EG) nr 2223/96.

Artikel 7

Kommittéförfarande

1. Kommissionen skall biträdas av Kommittén för det statistiska programmet, nedan kallad "kommittén".

2. Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är.

Den skall fatta sitt beslut med den majoritet som enligt artikel 148.2 i fördraget skall tillämpas vid beslut som rådet skall fatta på förslag av kommissionen. Medlemsstaternas röster skall vägas enligt bestämmelserna i samma artikel. Ordföranden får inte rösta.

3. a) Kommissionen skall själv anta förslaget om det är förenligt med kommitténs yttrande.

b) Om förslaget inte är förenligt med kommitténs yttrande eller om inget yttrande avges, skall kommissionen utan dröjsmål föreslå rådet vilka åtgärder som skall vidtas. Rådet skall fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet.

Om rådet inte har fattat något beslut inom tre månader skall kommissionen själv besluta att de föreslagna åtgärderna skall vidtas.

Artikel 8

Undantag

Med undantag från denna förordning skall

1. beslutet att fördela FISIM för fastställande av den BNI som används för gemenskapens budget och dess egna medel antas av rådet genom enhälligt beslut på förslag av kommissionen,

2. FISIM inte fördelas för gemenskapens övriga politikområden förrän kommissionen antagit den metod som skall användas för att fördela FISIM i enlighet med artikel 5.3.

Artikel 9

Slutbestämmelser

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 16 februari 1998.

På rådets vägnar

G. BROWN

Ordförande

(1) EGT C 124, 21.4.1997, s. 28.

(2) EGT C 339, 10.11.1997.

(3) Yttrandet avgivet den 16 oktober 1997 (ännu ej offentliggjort i EGT).

(4) EGT L 310, 30.11.1996, s. 1.

(5) EGT L 181, 28.6.1989, s. 47.

(6) EGT L 59, 6.3.1991, s. 19. Beslutet ändrat genom beslut 96/174/EG (EGT L 51, 1.3.1996, s. 48).

BILAGA I

ÄNDRINGAR I BILAGA A OCH DESS BILAGA I TILL FÖRORDNING (EG) nr 2223/96

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

BILAGA II

ÄNDRING I BILAGA II I BILAGA A TILL FÖRORDNING (EG) nr 2223/96

Ta bort följande text från tredje meningen i första stycket i punkt 11:

": erhållen kapitalinkomst minus förfallen ränta, med undantag av erhållen kapitalinkomst från investering av eget kapital."

BILAGA III

BERÄKNING AV FISIM

1. BERÄKNING AV PRODUKTIONEN AV FISIM FÖR SEKTORERNA S122 OCH S123

a) Nödvändiga statistiska uppgifter

För vardera av undersektorerna S122 och S123 (1) är det nödvändigt att använda tabellen med uppgifter om de genomsnittliga stockarna för utlåning, inlåning (uppdelat efter användarsektorer) och andra värdepapper än aktier som har utfärdats av finansförmedlare för perioden (genomsnitt för fyra kvartal) och den upplupna räntan efter omfördelning av räntesubventionerna till de faktiska mottagarna såsom anges i ENS 1995.

b) Val av referensränta

Rubrikerna för ut- och inlåning vid inhemska enheter i balansräkningarna för finansförmedlare enligt S122 och S123 måste delas upp, så att man kan skilja mellan den utlåning och inlåning

- som sker mellan bankerna (dvs. inom de institutionella enheterna inom sektorerna 122 och S123),

- som sker med de institutionella användarsektorerna (S11 - S124 - S125 - S13 - S14 - S15) (utom med centralbankerna).

Dessutom bör ut- och inlåning med övriga delar av världen (S2) också delas upp med avseende på i utlandet etablerade finansförmedlare respektive övriga i utlandet bosatta.

Under försöksperioden på fem år skall medlemsstaterna jämföra resultaten av fördelningen av FISIM med hjälp av den interna referensräntan som beräknas enligt följande fyra metoder:

Metod 1

För att erhålla FISIM-produktionen för de inhemska finansförmedlarna per institutionell sektor beräknas den "interna" referensräntan som förhållandet mellan räntefordringar på lån mellan S122 och S123 och stockar för lån mellan S122 och S123.

>NUM>räntefordringar på lån mellan S122 och S123

>DEN>stock för lån mellan S122 och S123

Metod 2

För att erhålla produktionen av FISIM för de inhemska finansförmedlarna per institutionell sektor beräknas den "interna" referensräntan som det viktade genomsnittet av räntorna på både lån mellan bankerna och på andra värdepapper än aktier som har utfärdats av finansförmedlare. Viktningen är nivån på stockarna i rubrikerna för utlåning mellan inhemska finansförmedlare inom S122 och S123 och andra värdepapper än aktier som har utfärdats av de inhemska finansförmedlarna inom S 122 och S123.

>NUM>Räntefordringar på lån mellan S122 och S123 + ränta på andra värdepapper än aktier som har utfärdats inom S 122 och S 123

>DEN>Stock för lån mellan S122 och S123 + andra värdepapper än aktier som har utfärdats inom S122 och S123

Om de nationella banksystemens institutionella egenskaper inte gör det möjligt att beräkna denna ränta (t.ex. därför att bankerna inte utfärdar andra värdepapper än aktier), bör en alternativ referensränta användas. Denna ränta kan beräknas genom användning av stockarna och ränteflödet för tillgångar (exklusive lån)/skulder (exklusive inlåning) vilkas genomsnittliga förfallotid är närmast förfallotiden för skulderna i balansräkningarna för finansförmedlare inom S 122 och S123.

Metod 3

För att erhålla produktionen av FISIM för de inhemska finansförmedlarna per institutionell sektor kan två referensräntor tillämpas, en för kortfristiga transaktioner (beräknade som i metod 1) och en för långfristiga transaktioner (på grundval av offentliggjorda räntor för andra värdepapper än aktier, vilkas förfallotid är samma som för skulder med lång förfallotid i finansförmedlarnas balansräkning).

Metod 4

För att erhålla produktionen av FISIM för de inhemska finansförmedlarna per institutionell sektor beräknas den "interna" referensräntan enligt följande tre varianter:

a) Som ett genomsnitt av genomsnittsräntorna på den ut- och inlåning som sker med samtliga inhemska institutionella sektorer (S124 - S125 - S11 - S13 - S14 - S15) (utom med centralbanker).

b) Som ett genomsnitt av genomsnittsräntorna på den ut- och inlåning som sker med de inhemska institutionella användarsektorerna (S124 - S125 - S11 - S13 - S14 - S15) (utom med centralbanker) och den implicita räntan beräknad enligt metod 1.

c) Som ett genomsnitt av genomsnittsräntorna på den ut- och inlåning som sker med de inhemska institutionella användarsektorerna (S124 - S125 - S11 - S13 - S14 - S15) (utom med centralbanker) och den implicita räntan beräknad enligt metod 2.

För att bestämma import och export av FISIM används som referensränta den genomsnittliga räntan mellan banker viktad efter de nivåer på stockarna enligt rubrikerna "Lån mellan S 122 och S123 på den ena sidan och utländska finansförmedlare på den andra sidan" och "inlåning mellan S 122 och S123 på den ena sidan och i utlandet etablerade finansförmedlare på den andra sidan" som ingår i finansförmedlarnas balansräkning.

Den sålunda beräknade räntan är den "externa" referensränta, som används för att beräkna export och import av FISIM.

Under försöksperioden bör man i beräkningarna skilja mellan de interna och de externa referensräntorna både på grundval av var de finansförmedlare som genomför transaktionerna är etablerade och på grundval av i vilka valutor dessa transaktioner är uttryckta.

Medlemsstaterna skall till Eurostat överlämna all den statistiska information som används i de metoder som tillämpas.

c) Specificering av FISIM efter institutionella sektorer

För varje institutionell sektor skall följande tabell ställas upp över utlåning och inlåning som de inhemska finansförmedlarna beviljat.

>Start Grafik>

>Slut Grafik>

FISIM totalt per institutionell sektor erhålls som summan av FISIM för lån beviljade till den institutionella sektorn och av FISIM för inlåning från den institutionella sektorn.

FISIM för lån beviljade till den institutionella sektorn = räntefordringar på lån - (lånestock × "intern" referensränta).

FISIM för inlåning från den institutionella sektorn = (inlåningsstock × "intern" referensränta) - ränteskulder på inlåning.

En del av produktionen exporteras. På grundval av finansförmedlarnas balansräkning (S122 och S123) noteras följande:

>Start Grafik>

>Slut Grafik>

Export av FISIM beräknas utifrån den "externa" referensräntan mellan banker enligt följande:

FISIM för lån beviljade till i utlandet bosatta (inklusive finansförmedlare) = räntefordringar - (lånestock × "extern" referensränta).

FISIM för inlåning från i utlandet bosatta (inklusive finansförmedlare) = (inlåningsstock × "extern" referensränta) - ränteskulder.

d) Uppdelning i förmedlingsförbrukning och slutlig förbrukning enligt FISIM fördelad på hushåll

Tjänster som hänförs till hushåll måste delas upp i

- förmedlingsförbrukning i hushållen i deras egenskap av bostadsägare,

- förmedlingsförbrukning i hushållen i deras egenskap av ägare till icke-registrerade bolag,

- hushållens slutliga förbrukning.

Följande uppdelning av lån till hushållen (stockar och ränta) kan därvid göras:

- Bostadslån.

- Lån till hushållen i deras egenskap av ägare till icke-registrerade bolag.

- Andra lån till hushållen.

Lån till hushållen i deras egenskap av ägare till icke-registrerade bolag samt bostadslån redovisas vanligen separat i de olika uppdelningar av lån i finansiell och monetär statistik. Andra lån till hushållen kan erhållas genom subtraktion. FISIM för lån till hushåll bör fördelas på tre områden (bostadslån, lån till hushållen i deras egenskap av ägare till icke-registrerade bolag samt andra lån till hushållen) på grundval av information om stockar och räntor för vart och ett av dessa tre områden. Bostadslån är inte identiska med hypotekslån, eftersom dessa kan erhållas för andra ändamål.

Hushållens inlåning måste delas upp i

- hushållens inlåning i deras egenskap av ägare till icke-registrerade bolag,

- privatpersoners inlåning.

Om det saknas statistik om hushållens inlåning i deras egenskap av ägare till icke-registrerade bolag under försöksperioden på fem år skall medlemsstaterna jämföra resultaten av fördelningen av FISIM genom användning av följande tre metoder.

Metod 1

Stockarna kan beräknas på grundval av den kvot mellan inlåning och förädlingsvärde som har noterats för de minsta registrerade bolagen och extrapolerats för icke-registrerade bolag.

Metod 2

Stockarna kan beräknas på grundval av den kvot mellan inlåning och omsättning som har noterats för de minsta registrerade bolagen och extrapolerats för icke-registrerade bolag.

FISIM för hushållens inlåning måste fördelas mellan FISIM för inlåningen för hushållen i deras egenskap av ägare till icke-registrerade bolag och för inlåningen för hushållen som konsumenter på grundval av den genomsnittliga stocken för dessa två kategorier, för vilka samma räntesats kan användas, i brist på ytterligare information.

Som ett alternativ, särskilt när det saknas specificeringar av hushållens in- och utlåning, kan FISIM till hushåll fördelas till förmedlingsförbrukning och slutlig förbrukning, varigenom det säkerställs att all utlåning fördelas till hushåll som producenter eller ägare av bostäder och att all inlåning fördelas till hushåll som konsumenter.

2. BERÄKNING AV IMPORTERAD FINANSFÖRMEDLING

I utlandet etablerade finansförmedlare beviljar lån till i landet bosatta och erhåller inlåning från i landet bosatta. För varje institutionell sektor skall följande tabell ställas upp:

>Start Grafik>

>Slut Grafik>

Finansförmedling som importerats till varje institutionell sektor skall därför beräknas på följande sätt:

Importerad FISIM för lån = räntefordringar från i utlandet etablerade finansförmedlare - (lånestock × "extern" referensränta).

Importerad FISIM för inlåning = (inlåningsstock × "extern" referensränta) - ränteskulder från i utlandet etablerade finansförmedlare.

3. FISIM till konstanta priser

Skillnaden mellan referensräntan och den effektiva räntan är den marginal som finansförmedlaren tjänar och kan därför anses vara det pris som betalas för den tjänst som tillhandahålls. FISIM till konstanta priser härleds som kvoten mellan värdet av FISIM på ut- och inlåningar inom S122 och S123 och detta pris. Stockarna för ut- och inlåning skrivs upp till basperiodpriser, varvid ett allmänt prisindex används (t.ex. den implicita prisdeflatorn för slutlig inhemsk efterfrågan).

>Plats för tabell>

Basperiodmarginal på utlåning = effektiv ränta på utlåning - referensränta

Basperiodmarginal på inlåning = referensränta - effektiv ränta på inlåning

(1) De finansförmedlare som skall beaktas är sektorerna S122 (övriga monetära finansinstitut) och S123 (övriga finansförmedlare, utom försäkringsbolag och pensionsfonder), utom investeringsfonder.