Lagar & Förordningar

Lagar & Förordningar är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO - gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.

Rådets direktiv 85/536/EEG av den 5 december 1985 om besparing av råolja genom användning av ersättningsbränslekomponenter i bensin



Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 334 , 12/12/1985 s. 0020 - 0022

Spansk specialutgåva: Område 12 Volym 5 s. 0014

Portugisisk specialutgåva: Område 12 Volym 5 s. 0014

Finsk specialutgåva Område 12 Volym 2 s. 0073

Svensk specialutgåva Område 12 Volym 2 s. 0073



RÅDETS DIREKTIV av den 5 december 1985 om besparing av råolja genom användning av ersättningsbränslekomponenter i bensin (85/536/EEG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 235 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag (),

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (), och

med beaktande av följande:

Enligt artikel 2 i fördraget har gemenskapen till uppgift att främja en harmonisk utveckling av ekonomiska aktiviteter inom hela gemenskapen, en kontinuerlig och balanserad expansion och en ökad stabilitet.

I nuvarande energisituation kommer en minskning av gemenskapens beroende av importerad råolja att effektivt bidra till att dessa mål uppnås.

Minskning och eliminering av bly i bensin kan delvis kompenseras genom användning av ersättningsbränslekomponenter i bensinen och sådana komponenter kan också hjälpa till att minska den överkonsumtion av råolja som erfordras vid raffineringen för att framställa blyfri bensin.

Bensin som används för framdrivning av fordon med förbränningsmotorer med gnisttändning utgör en betydande del av oljekonsumtionen inom gemenskapen.

Användningen av råolja för att framställa bensin för fordon som drivs med förbränningsmotorer med gnisttändning kan minskas genom blandning av kolvätebensin med ersättningsbränslekomponenter.

Den alltmer komplicerade raffineringsprocessen och framställningen av petrokemiska produkter kräver att sådana produkter så långt det är möjligt reserveras för lämplig användning och det är önskvärt att upprätta regler för att uppnå denna effekt.

Ersättningsbränslekomponenter kan framställas ur andra råvaror än råolja både inom och utom gemenskapen varigenom råmaterialbasen breddas för produktion av bränsle för användning i förbränningsmotorer med gnisttändning.

Distribution och användning av bensin blandad med ersättningsbränslekomponenter som anges i detta direktiv kräver inga eller endast ringa modifieringar av befintliga bensindistributionssystem och inga modifieringar av befintliga fordon som drivs av förbränningsmotorer med gnisttändning som konstruerats för bensindrift.

Distribution och förbränning av blandningar som anges i detta direktiv innebär inga säkerhets-, hälso- eller miljörisker som är väsentligt annorlunda än för den bensin som för närvarande säljs för motorfordon i gemenskapen.

Målet att spara råolja gör det önskvärt att inga hinder reses för tillverkning, distribution, försäljning och användning av lämpliga blandningar för framdrivning av fordon med förbränningsmotorer med gnisttändning.

Trafiken över gränserna kräver att fordonsförare erbjuds lämpliga bränslen för sina motorfordon överallt inom gemenskapen och att potentiella användare är i stånd att skilja mellan bränslen som täcks av detta direktiv och andra som endast kan användas i speciellt konstruerade eller anpassade fordon.

Vetenskaplig och teknisk utveckling kan göra det lämpligt att ändra bilagan till detta direktiv. Ett förfarande bör upprättas så att sådana ändringar kan göras.

Fördraget innehåller inga andra bemyndiganden än de som anges i artikel 235.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Medlemsstaterna skall inte hindra, begränsa eller försvåra att blandad bensin som innehåller organiska oxygenatföreningar produceras, släpps ut på marknaden och sätts i fri rörelse, om de ingående oxygenatföreningarna överensstämmer med bilagan och som inte överskrider de gränsvärden som anges i kolumn A i avsnitt II av denna bilaga. Sådana blandade bränslen måste kunna användas fullt säkert och med liknande prestanda som bensin som används i fordon drivna av förbränningsmotorer med gnisttändning som för närvarande används eller som erbjuds till försäljning utan att kräva någon modifiering av sådana fordon.

Artikel 2

I detta direktiv avses med bensin varje blandning huvudsakligen bestående av flytande kolväten lämpliga för drift av förbränningsmotorer med gnisttändning.

Artikel 3

Vid stationer för försäljning av motorbränslen till allmänheten, där motorbränslen tillhandahålls som innehåller organiska oxygenatföreningar i proportioner som är högre än de gränser som angetts i kolumn B i avsnitt II av bilagan, skall detta mycket tydligt anges för att hänsyn ska kunna tas särskilt till variationer i energiinnehållet hos sådana bränslen.

Artikel 4

Bilagan får ändras i överensstämmelse med det förfarande som fastställs i artikel 5 och 6.

Artikel 5

1. En kommitté för anpassning av bilagan till vetenskapliga och tekniska framsteg, nedan kallad "kommittén", skall inrättas.

2. Kommittén skall också ha befogenheter att undersöka ersättningsbränslekomponenter som inte omfattas av detta direktiv, men utan att använda det förfarande som anges i artikel 6.

3. Kommittén skall bestå av företrädare för medlemsstaterna med en företrädare för kommissionen som ordförande. Den skall sammankallas av ordföranden antingen på hans eget initiativ eller på begäran av företrädaren för en medlemsstat.

4. Kommittén skall själv fastställa sin arbetsordning.

Artikel 6

1. När det förfarande som fastställs i denna artikel skall tillämpas, skall ordföranden hänskjuta ärendet till kommittén, antingen på eget initiativ eller på begäran av företrädaren för en medlemsstat.

2. Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är. Kommittén skall fatta sitt beslut med en majoritet av 45 röster, varvid medlemsstaternas röster skall vägas enligt fördragets artikel 148.2. Ordföranden får inte rösta.

3. a) Kommissionen skall själv anta förslaget om det har tillstyrkts av kommittén.

b) Om förslaget inte har tillstyrkts av kommittén eller om inget yttrande avges, skall kommissionen utan dröjsmål föreslå vilka åtgärder som skall vidtas. Rådet skall fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet.

Om rådet, sedan tre månader förflutit efter det att frågan hänfördes dit, inte har beslutat om några åtgärder skall kommissionen fatta beslut om de föreslagna åtgärderna och tillämpa dem omedelbart.

Artikel 7

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv, inklusive sådana som avser provnings- och mätmetoder enligt bilagan, före den 1 januari 1988. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till de bestämmelser i nationell lagstiftning, som de antar inom det område som regleras av detta direktiv.

Artikel 8

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 5 december 1985.

På rådets vägnar

J.-C. JUNCKER

Ordförande

() EGT nr C 229, 2.9.1982, s. 4.

() EGT nr C 96, 11.4.1983, s. 89.

() EGT nr C 33, 7.2.1983, s. 1.

BILAGA

I. DEFINITIONER

Metanol, etanol, isopropanol (propan-2-ol), butanol (butan-1-ol), sekundär butanol (butan-2-ol), tertiär butanol (TBA, 2-metylpropan-2-ol), isobutanol (2-metylpropan-1-ol), andra primära alkoholer, vilkas destillationsslutpunkt inte överstiger den destillationsslutpunkt som angetts i nationella standarder, eller, där sådana saknas, i industriella specifikationer för motorbränslen samt tertiär metylbutyleter (MTBE, tertiär butoximetan) och tertiär pentylmetyleter (TAME, 2-metoxi-2-metylbutan), tertiär etylbutyleter (ETBE, 2-etoxi-2-metylpropan) och andra etrar (R1-O-R2) med destillationsslutpunkt som inte är högre än den destillationsslutpunkt som angetts i nationella standarder, eller, där sådana saknas, i industriella specifikationer för motorbränslen, vilkas molekyler innehåller fem eller fler kolatomer, som för närvarande utgör acceptabla organiska oxygenater för användning som ersättningsbränslekomponenter och/eller stabiliseringsmedel för motorbränslen. Blandningar av dessa föreningar är också acceptabla.

Termen "stabiliseringsmedel" avser vissa av de ämnen som anges i det första stycket som lagts till för att hjälpa till att förhindra fasseparation i blandningar av bensin och ersättningsbränslekomponenter.

II. SAMMANSÄTTNING AV BLANDNINGAR

I enlighet med artikel 1 måste medlemsstaterna tillåta de volymproportioner av organiska oxygenatföreningar i bränsleblandningar som inte överstiger gränserna angivna i kolumn A.

Medlemsstaterna kan godkänna proportioner av organiska oxygenatföreningar som är högre än dessa gränser. Kravet på märkning vid stationer, som anges artikel 3, avser proportioner av organiska oxygenatföreningar som är högre än de gränser som anges i kolumn B.

>Plats för tabell>

Användning av andra komponenter än de som specificerats i avsnitt I som tillsatser i koncentrationer lägre än 0,5 % totalt påverkas inte av detta direktiv.

III. KRAV

Tekniska specifikationer för aktuella motorbränslen definieras för närvarande i medlemsstaterna i nationella standarder eller, där sådana saknas, i industriella specifikationer.

Bensin blandad med organiska oxygenatföreningar måste överensstämma med de tekniska specifikationer som gäller de bränsletyper som blandningarna är avsedda att ersätta.

Dessutom kommer specifikationer, som avser egenskaper som är speciella för blandningar av bensin och organiska oxygenatföreningar (t .ex. vattentolerans, hygroskopicitet, materialförenlighet och skadliga föroreningar, inklusive innehåll av organisk syra, koppar etc.) att övervägas och kan för dessa blandningar fastställas av lämpliga standardiseringsorganisationer eller, om sådana saknas, av industriella organisationer.