21.11.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 341/21

1.1

Priserna på elektricitet, gas, olja och andra energislag håller på att öka avsevärt, och situationen har förvärrats än mer av den socioekonomiska kris som påverkar allt fler personer. Syftet med detta yttrande är inte att slå fast orsakerna till prisökningen, utan att komma med förslag om hur man kan respektera subsidiaritetsprincipen och samtidigt främja samordnade europeiska åtgärder för att förebygga och bekämpa energifattigdom, främja solidariteten på detta område och ge utsatta medborgare (europeiska och andra) ett bättre skydd.

1.2

Detta är en stor politisk utmaning, och EESK förespråkar därför ett europeiskt åtagande för energitrygghet och energisolidaritet som ett led i den europeiska energigemenskap som kommittén efterlyser.

1.3

Detta europeiska åtagande för energitrygghet och energisolidaritet ska bana väg för en verklig EU-politik för bekämpning av energifattigdom och för solidaritet. Denna politik ska grunda sig på ett erkännande av allas rätt till energi, som EESK uppfattar som en oumbärlig kollektiv nyttighet och en förutsättning för att alla ska kunna leva ett värdigt liv. Åtagandet syftar på både kort och lång sikt till följande:

1.4

EESK anser att man bör fastställa europeiska indikatorer på energifattigdom och harmonisera statistiken, så att det blir lättare att ringa in, förebygga och hantera problemet på europeisk nivå och utveckla en europeisk solidaritet på detta område.

1.5

Kommittén rekommenderar att man inrättar ett europeiskt observationscentrum för fattigdom med främsta fokus på energifattigdom. Detta observationscentrum ska omfatta alla berörda parter och bidra till arbetet med att fastställa europeiska indikatorer på energifattigdom (tillsammans med Eurostat), göra en lägesbeskrivning, identifiera bästa praxis och formulera rekommendationer för att bättre förebygga och hantera problemet och för att utveckla europeisk solidaritet på detta område.

1.6

EESK anser att företrädare för EESK bör ingå i medborgarforumet för energi (det s.k. Londonforumet) och att detta forum bör bedriva ett nära samarbete med ekonomiska och sociala råd och liknande institutioner i medlemsstaterna.

1.7

EESK vill se en energimarknad som i högre grad utgår från konsumenterna och, mer allmänt, från medborgarna (europeiska och andra), i synnerhet de svagaste grupperna. Kommittén stöder alla insatser som hjälper dessa grupper att få kontroll över sin energiförbrukning. EESK anser att kommissionens rapport, som Europeiska rådet har begärt in (före 2013 års slut), bör innehålla en analys av energifattigdomen inom EU, inklusive sårbarhetsfaktorerna, och föreslår en EU-strategi och en färdplan för att förebygga och utrota energifattigdomen. Den viktigaste frågan är att förhindra alla höjningar av kostnader som skulle kunna undvikas genom inrättandet av en europeisk politik för en harmoniserad och effektiv energi (se yttrande TEN/508, "De ekonomiska effekterna av elsystem som bygger på en ökad användning av intermittenta förnybara energikällor" – CESE 2599/2012 (1))

1.8

EESK rekommenderar att EU:s och medlemsstaternas viktigaste energipolitiska åtgärder analyseras innan de antas med tanke på hur åtgärdernas ekonomiska effekter fördelas på de olika konsumentkategorierna (t.ex. vad gäller inkomster, hushållens sammansättning eller uppvärmningssätt). Målet skulle vara att uppdatera de konsumentkategorier vars energiräkning stiger oproportionerligt mycket jämfört med genomsnittet av befolkningen, och att vid behov föreslå kompensationsåtgärder (att omarbeta regleringen, förbättra bostädernas energieffektivitet osv.) till fördel för de mest utsatta konsumenterna.

1.9

EESK uppmanar kommissionen att överväga att inrätta en EU-fond för energisolidaritet som ska fungera som ett övergripande verktyg för alla europeiska åtgärder på detta område, så att den europeiska solidariteten kan förverkligas på lämpligt sätt i det sammanhanget.

1.10

Kommittén vill verka för att det anordnas ett årligt möte för det civila samhället, där syftet är att diskutera energifattigdomen och solidariteten i Europa, att diskutera lokala, nationella och europeiska initiativ och vända sig med konkreta rekommendationer till europeiska, nationella och lokala beslutsfattare och beslutsfattare inom förenings- och näringsliv, i samarbete med observationscentrumet för fattigdom i Europa.

1.11

Med tanke på att det är av allmänt europeiskt intresse att bekämpa energifattigdomen och utveckla solidariteten på detta område bör kommissionen föreslå att Europaparlamentet och rådet specifikt gör denna fråga till föremål för ett Europaår ("för energisolidaritet"), för att informera allmänheten och göra beslutsfattarna uppmärksamma på denna problematik som är en viktig europeisk angelägenhet.

1.12

Mot denna bakgrund rekommenderar EESK kommissionen att anordna en europeisk informationskampanj, som bör utformas på nationell och lokal nivå, om kampen mot energifattigdom och utvecklingen av solidariteten på detta område, för att bl.a. främja utbildning om energieffektivitet, hur medborgarna kan bli medvetna energikonsumenter, hur näringslivet kan ta sitt ansvar och involveras m.m.

2.1

Energi krävs i alla vardagsaktiviteter och är en förutsättning för ett värdigt liv och därmed en oumbärlig kollektiv nyttighet. Om människor inte har tillgång till energi hamnar de i misär. Energifattigdom dödar både fysiskt och socialt. I Europa är över 50 miljoner människor drabbade (det europeiska projektet "European Fuel Poverty and Energy Efficiency" (europeisk bränslefattigdom och energieffektivitet), 2009). Denna situation är oacceptabel och måste avhjälpas. EESK uppmanar EU att snarast möjligt vidta åtgärder och förordar ett europeiskt åtagande för energitrygghet och energisolidaritet som ska bana väg för en fullt utvecklad EU-politik för bekämpning av energifattigdom och för utveckling av solidaritet på detta område i syfte att

2.2

Med ett sådant åtagande blir det möjligt att vidta gemensamma och samordnade åtgärder på EU-nivå för att minska energiklyftan utifrån principen om allas rätt till energi (för att alla ska kunna leva under värdiga förhållanden), en princip som enligt kommittén bör inkluderas i Lissabonfördraget som ett av målen för den europeiska energipolitiken. EESK strävar alltså efter att bekämpningen av energifattigdomen och främjandet av solidariteten på detta område ska ingå i all EU-politik, framför allt i energipolitiken. Vi påminner om att energi är en oumbärlig kollektiv nyttighet och bör behandlas som en sådan med de skyldigheter som detta innebär för den offentliga sektorn. Energiföretagens tillhandahållande av energi utgör för övrigt en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse och har som sådan betydelse för den sociala och territoriella sammanhållningen i EU, i enlighet med Lissabonfördraget (artikel 14 i EUF-fördraget och protokoll nr 26). I Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna erkänns rätten till socialt stöd och stöd till boende för att trygga en värdig tillvaro (artikel 34), skyldigheten att trygga en hög nivå i fråga om konsumentskydd (artikel 38) och den grundläggande rätten till tillgång till tjänster av allmänt intresse (artikel 36).

2.3

EU gjuter på så sätt nytt liv i solidaritetsprincipen, som är en hörnsten i det europeiska bygget, och skapar större tilltro till EU som projekt bland de alltmer desillusionerade och skeptiska medborgarna. EESK erinrar dessutom om att 81 % av de tillfrågade medborgarna stöder bekämpningen av energifattigdomen (Europaparlamentets Eurobarometer, 2011).

2.4

Kommittén ställer sig positiv till att Europeiska rådet den 22 maj 2013 uppmärksammade frågorna om kostnaderna för och priserna på energi och hur dessa påverkar de mest utsatta hushållen. Dessa frågor har visat sig vara politiskt mycket känsliga, t.ex. i Bulgarien, där regeringen den 20 februari 2013 avgick efter demonstrationerna till följd av de drastiska och exceptionella elprishöjningar (på mer än 20 % mellan december 2012 och januari 2013) som ägde rum sedan marknaden avreglerats och som skapade missnöje i ett land där genomsnittslönen uppgår till mindre än 400 euro (17,3 % av medborgarnas inkomster går till elräkningar – källa: Bulgariens statliga statistikbyrå).

2.5

EESK erinrar om att energipriserna ökar stadigt. Mellan 2011 och 2012 ökade elpriset med 6,6 % i EU som helhet, med störst ökning i Cypern (21 %), Grekland (15 %), Italien (11 %) Irland och Portugal (10 %) och Bulgarien, Spanien och Polen (9 %). Priset på hushållsgas ökade med 10,3 % i EU som helhet, med störst ökning i Lettland (21 %), Estland (19 %) och Bulgarien (18 %) – källa: Eurostat, maj 2013).

3.1

I Europa har man i stor utsträckning lyckats lösa de tidigare problemen med tillgång till energi, men globalt sett saknar 1,2 miljarder människor fortfarande tillgång till elektricitet, och 2,8 miljarder människor använder fortfarande ved eller andra typer av biomassa för uppvärmning och matlagning (Världsbanken/IEA, maj 2013). Problemet med tillgång till moderna energitjänster är så omfattande att FN utropade 2012 till Internationella året för hållbar energi för alla. FN har även nyligen föreslagit att 'Hållbar, trygg energiförsörjning' ska utgöra ett av de tolv globala målen för hållbar utveckling, som, för första gången, gäller både utvecklings- och industriländerna.

3.2

I Europa tar sig energifattigdomen uttryck i att allt fler människor (mer än 50 miljoner enligt det europeiska projektet "European Fuel Poverty and Energy Efficiency" – 2009) har svårt att betala sina elräkningar eller har begränsad tillgång till energi på grund av låga inkomster, bostäder som "läcker värme som ett såll", ineffektiv utrustning (för uppvärmning, matlagning, varmvatten etc.) eller höga energikostnader. Transportutgifterna är också ekonomiskt betungande för många hushåll. Bostäderna ligger ofta långt från stadskärnorna och pendling blir då en förutsättning för arbete. De som drabbas är äldre, hushåll med ensamstående föräldrar, arbetslösa, socialbidragstagare m.fl. Problemet får många olika konsekvenser, bl.a. minskad rörlighet, vilket påverkar sysselsättningen, bristande uppvärmningssystem, vilket påverkar hygienen och hälsan (dilemmat "heat or eat", andningsbesvär etc.) och ofta leder till överdödlighet, överskuldsättning samt social och geografisk isolering.

3.3

Energifattigdom utgör ytterligare en faktor som skapar utsatthet, där de olika problemfaktorerna samverkar i en ond spiral och gör tillvaron ännu svårare för personer som lever i fattigdom även i övrigt. Risken att hamna i fattigdom har dock också blivit större (Eurostat, december 2012). År 2011 levde 119,6 miljoner människor i EU:s 27 medlemsstater under hot om social utestängning på grund av risken att hamna i fattigdom, ett liv i djup materiell misär eller ett liv i hushåll med mycket låg arbetsintensitet. EESK påminner om att Europa 2020-strategin syftar till att antalet människor som drabbas av fattigdom eller social utestängning ska minska med minst 20 miljoner.

3.4

Kampen mot energifattigdomen och utvecklingen av solidariteten på detta område utgör mer än någonsin en viktig europeisk politisk prioritering som berör samtliga EU-politikområden, genom att såväl sociala, miljömässiga, hälsomässiga, ekonomiska som politiska aspekter omfattas.

4.1

Fattigdom/otrygghet när det gäller tillgången till energi: Med otrygghet menas här en situation med allvarlig men övergående utsatthet. Energifattigdom syftar på en social situation som uppstår på grund av såväl externa faktorer (t.ex. energipriser och bostadsprestanda) som interna faktorer (t.ex. åldrande och inkomstnivå). EESK använder utan åtskillnad termen energifattigdom för båda dessa förhållanden.

4.2

Endast Frankrike, Slovakien, Storbritannien och Irland har en definition på energifattigdom.

4.3

I Storbritannien definierar man energifattigdom, "fuel poverty", utifrån objektiva kriterier: Ett hushåll befinner sig i energifattigdom om mer än 10 % av inkomsterna går åt till att få det tillräckligt varmt i bostaden (vilket enligt Världshälsoorganisationen motsvarar 21 grader i vardagsrummet och 18 grader i övriga rum). Tre faktorer beaktas: hushållsinkomst, energipris och energiförbrukning. Regeringen ser nu över denna definition, eftersom hushållets övriga energibehov inte vägs in.

4.4

I Frankrike definieras energifattigdom i Grenelle II-lagen som en situation där "en person som på grund av svaga ekonomiska resurser eller låg bostadsstandard har svårt att få sina grundläggande energibehov tillgodosedda i hemmet" (artikel 11 fjärde stycket).

4.5

Vissa stater vidtar åtgärder även om de saknar en definition av energifattigdom. I Belgien har man infört kategorin "skyddad kund" (client protégé), som innebär att alla personer med försörjningsstöd betalar subventionerade priser och får vissa tjänster gratis (t.ex. mätare som främjar energibesparingar samt garanterad energiförsörjning). I Italien och Spanien ges subventioner i form av s.k. "bonus elettrico" respektive "bono social". I Tyskland har delstaterna tagit initiativ till lokalt subventionerade priser som tas ut av lokala eller regionala energiföretag. I Sverige kan det allmänna socialförsäkringssystemet ta över obetalda räkningar. I mer än hälften av medlemsstaterna finns det lagstiftning eller uppförandekoder som hindrar energidistributörerna från att stänga av energileveranser (rapport från europeiska gruppen av tillsynsmyndigheter för el och gas (källa: Ergeg 2009).

4.6

På EU-nivå finns det ingen definition av eller indikator på energifattigdom som gör det möjligt att mäta sådan fattigdom och ingen EU-politik utformad för just detta problem, som därför hanteras på ett fragmenterat sätt.

4.7

Genom den europeiska plattformen mot fattigdom och social utestängning, som ingår i Europa 2020-strategin, riktar kommissionen in sig påt energifattigdomen som en "form av allvarlig fattigdom" och menar att den "riskerar att beröva hushållen inte bara uppvärmning eller luftkonditionering utan också varmvatten, ljus och andra nödvändiga hushållsfaciliteter".

4.8

I direktiven om den inre energimarknaden (juli 2009) använder man begreppet energifattigdom, dock utan att ange någon definition eller några skyldigheter på EU-nivå. Medlemsstaterna uppmanas där att "se till att utsatta kunder får tillräckligt skydd" och att "definiera begreppet utsatta kunder, varvid det kan hänvisas till energifattigdom och bland annat föreskrivas förbud mot avstängning av dessa kunder från elleverans i kritiska situationer". I sitt meddelande av den 15 november 2012 om en välfungerande inre marknad för energi anger kommissionen att man avser att hjälpa "medlemsstaterna att definiera vad som menas med utsatta energikonsumenter och vad som orsakar deras utsatthet genom att ge vägledning och underlätta utbytet av bästa praxis".

4.9

Europaparlamentets förslag till definition av begreppet sårbara konsumenter innebär att man helt enkelt utvidgar det klassiska begreppet sårbarhet som en inneboende egenskap till att även omfatta "konsumenter i ett utsatt läge", dvs. som "hamnar i ett tillstånd av tillfällig maktlöshet till följd av en klyfta mellan deras individuella tillstånd och egenskaper å ena sidan, och deras yttre miljö å andra sidan", eftersom "alla konsumenter […] någon gång i livet [kan] bli sårbara konsumenter på grund av yttre faktorer och kontakter med marknaden […] och därför behöver särskilt skydd" (resolution av den 22 maj 2012). Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att anta "en bred och sammanhängande politisk och rättslig strategi för att bekämpa sårbarhet, med hänsyn till alla de aktuella situationernas mångfald och komplexitet" (resolution av den 22 maj 2012) samt att vidta specifika åtgärder mot energifattigdomen (Europaparlamentets resolution av den 14 mars 2013 om energifärdplanen för 2050). I sin resolution av den 11 juni 2013 om en ny dagordning för EU:s konsumentpolitik förklarar Europaparlamentet att "det behövs åtgärder både på EU-nivå och på medlemsstatsnivå för att man ska kunna ge tillräckliga garantier för skyddet av [sårbara] konsumenter", framför allt på energiområdet. I sin resolution av den 11 juni 2013 om subventionerat boende i Europeiska unionen uppmanar Europaparlamentet medlemsstaterna att "definiera begreppet energifattigdom baserat på gemensamma parametrar men anpassade för varje medlemsstat med hänsyn till särskilda nationella omständigheter".

4.10

Kommittén anser att det krävs gemensamma europeiska index och indikatorer för energifattigdom, där hänsyn tas till sårbarhetsaspekten, indikatorer som kan göra det lättare att identifiera och analysera orsakerna, gå längre än att bara konstatera symptomen och bana väg för en EU-strategi, så att vi kan hantera detta problem bättre. Kommittén har tidigare (TEN/420) definierat energifattigdom som "svårigheten eller oförmågan att upprätthålla en dräglig temperatur i sin bostad, eller att tillgå andra nödvändiga energitjänster till ett överkomligt pris", och kommittén föreslår nu att denna definition utvidgas (och hänsyn tas till allas rätt till tillgång till energi som en oumbärlig kollektiv nyttighet) av det europeiska observationscentrum för fattigdom som EESK vill inrätta. Detta skulle kunna utforma gemensamma europeiska index och indikatorer som kan fungera som parametrar för medlemsstaterna när de definierar begreppet energifattigdom med hänsyn till sina särskilda nationella omständigheter. För att åstadkomma en bättre harmonisering av befintlig statistik bör Eurostat och nationella statistikinstitut införa enhetliga metoder i syfte att kvantifiera problemet på nationell och europeisk nivå.

5.1

Kommittén föreslår att man inrättar ett europeiskt observationscentrum för fattigdom med främsta fokus på energifattigdom, där alla berörda aktörer ingår: nationella tillsynsorgan, mellanhänder, tillsynsmyndigheter, energileverantörer och olika sammanslutningar (inom hälso- och sjukvård, byggsektorn, energisektorn, konsumentskydd, kampen mot utslagning, lokala myndigheter etc.) samt arbetsmarknadens parter. Observationscentrumet ska redogöra för hur utsatta medborgare påverkas av energimarknadernas avreglering och föreslå indikatorer för att mäta energifattigdom, rekommendationer, metoder och möjligheter som bör övervägas på EU-nivå på grundval av bästa praxis som har fastställts på lokal och regional nivå. Observationscentrumet ska samarbeta med Londonforumet. EESK hoppas dessutom att detta forum ska kunna omfatta ledamöter av kommittén och samarbeta med de ekonomiska och sociala råden i medlemsstaterna eller motsvarande organ för att bekämpa energifattigdomen.

6.1

Avregleringen av energimarknaderna har inte medfört sänkta energipriser för medborgarna. För 60 % har avregleringen inneburit högre energipriser, medan 3–4 % kan konstatera att priserna har blivit lägre. 7 % har bytt gasleverantör och 8 % elleverantör. Energisektorn är den sektor som slukar den största andelen av konsumenternas utgifter (5,7 % av hushållsbudgeten), varav elräkningarna står för 2,1 % (Andra årliga resultattavlan för konsumtionsmarknaderna, 2009). Dessa procentsatser har ökat under de senaste åren.

6.2

Rådets beslut av den 22 maj 2013 går åt rätt håll, med tanke på att de innebär att den europeiska energipolitiken styrs om till konsumenternas fördel så att de garanteras en trygg och hållbar energiförsörjning till rimliga och konkurrenskraftiga priser och kostnader, konsumenternas roll och rättigheter stärks, sårbara konsumenter ges ett bättre skydd och det tredje energipaketet införlivas utan dröjsmål. Kommissionen ska senast i slutet av 2013 presentera en analys av pris- och kostnadsstrukturen för energimarknaden, med tonvikt på konsekvenserna för hushållen. Den viktigaste frågan är att förhindra alla höjningar av kostnader som skulle kunna undvikas genom inrättandet av en europeisk politik för en harmoniserad och effektiv energi (se yttrande TEN/508, "De ekonomiska effekterna av elsystem som bygger på en ökad användning av intermittenta förnybara energikällor" – CESE 2599/2012 (2))

6.3

EESK rekommenderar att EU:s och medlemsstaternas viktigaste energipolitiska åtgärder analyseras innan de antas med tanke på hur åtgärdernas ekonomiska effekter fördelas på de olika konsumentkategorierna (t.ex. vad gäller inkomster, hushållens sammansättning eller uppvärmningssätt). Målet skulle vara att uppdatera de konsumentkategorier vars energiräkning stiger oproportionerligt mycket jämfört med genomsnittet av befolkningen, och att vid behov föreslå kompensationsåtgärder (att omarbeta regleringen, förbättra bostädernas energieffektivitet osv.) till fördel för de mest utsatta konsumenterna.

6.4

Kommittén upprepar sin ståndpunkt att de nämnda direktiven måste införlivas helt och hållet och att man måste kunna garantera allmän tillgång, respekt för skyldigheten att tillhandahålla tjänster av allmänt intresse, skydd av sårbara personer och rimliga, jämförbara och transparenta priser. EESK hoppas att kommissionens rapport i slutet av 2013 även ska innehålla en lägesbeskrivning och en analys av energifattigdomen i EU. Vi föreslår en EU-strategi för bekämpning av energifattigdom och för solidaritet på detta område, inklusive finansiella medel som gör det möjligt att genomföra strategin.

6.5

EESK hoppas att kommissionen gör denna fråga till en övergripande prioritering inom all EU-politik och tar större hänsyn till den i sina kommande initiativ (t.ex. riktlinjerna för den inre marknaden, initiativet för genomförandet av energieffektivitetsdirektivet 2012 och initiativet för konsumenters rättigheter m.m.).

6.6

EESK anser att politiken för energisolidaritet och bekämpning av energifattigdom bör ingå i EU:s energipolitik för en övergång till ett samhälle med koldioxidfri energi. Kommissionen bör absolut försäkra sig om att medlemsstaterna följer de EU-bestämmelser som kan bidra till att minska energifattigdomen. Kommittén hoppas att allas rätt till energi (som bör betraktas och behandlas som en oumbärlig kollektiv nyttighet) kan införlivas i fördraget och att bekämpningen av energifattigdom samt solidariteten på detta område kan ingå i målsättningarna för EU:s politik, framför allt på energiområdet. Vi rekommenderar att man behandlar bekämpningen av energifattigdom och solidariteten på detta område inom den europeiska planeringsterminen, så att man tar hänsyn till denna fråga i medlemsstaternas nationella reformprogram.

6.7

För EESK är det en viktig fråga att EU främjar varje insats som bidrar till att sårbara konsumenter får kontroll över sin egen energiförbrukning genom att konsumera mindre och bättre (vid ett konstant energiutbud) för att förbättra sin livskvalitet – och genom att främja decentraliserad produktion av förnybar energi i de fall där detta är rimligt ur ett ekonomiskt och tekniskt perspektiv. Informations- och utbildningsinsatser kan göra hushållen mer medvetna och få dem att ändra sitt beteende (genom att stänga av apparater i standbyläge, välja apparater med bättre energiprestanda, genom lämplig renovering m.m.). Kommittén anser att EU, framför allt genom att inrätta en europeisk fond för energisolidaritet, bör stödja alla transnationella projekt i detta syfte, uppmuntra alla former av kunskapsutbyte inom det civila samhället och bildandet av gränsöverskridande nätverk, samt se till att det sker en allmän produktion och spridning av information och utbildning på detta område och av god praxis som en följd bl.a. av de gränsöverskridande projekt som finansieras av EU.

6.8

Kommittén menar att de europeiska forskningsprogrammen bör prioritera innovativa verktyg som gör det möjligt för alla konsumenter, framför allt de mest sårbara, att optimera sin energianvändning. Smarta mätare bör därför, för att vara helt effektiva och användbara för konsumenterna, t.ex. i realtid ge begriplig och överskådlig information om energiförbrukningen, utan extrakostnader. På så sätt blir de ett lämpligt förebyggande verktyg som hjälper konsumenterna att ta större hänsyn till nivån på sin förbrukning och agera därefter och därmed bete sig som medvetna energikonsumenter.

6.9

EESK anser att man bör inrätta lokala centrum (one-stop-shops) för rådgivning om energisolidaritet, så att man uppnår synergieffekter och så att det sker överläggningar mellan alla berörda parter, inklusive aktörerna på energimarknaden, så att man tryggar en bättre samordning och därigenom på ett bättre sätt förebygger och hanterar problemen och ger bättre råd, vägledning och stöd till särskilt utsatta människor. Man bör utbilda rådgivare vid dessa centrum (men också inom administration, banker, industri m.m.) för att göra dem lyhörda för utsatta människors problematik, förbättra hanteringen av deras ärenden och i ett tidigt skede identifiera risksituationer. Rådgivningscentrumet ska anlägga ett övergripande, integrerat, förebyggande och stöttande perspektiv på de insatser som görs av olika föreningar, lokala myndigheter, företag och andra aktörer. På så sätt undviker man bidragsberoende och social stigmatisering och gör det möjligt för alla medborgare att bli aktiva och medvetna energikonsumenter.

6.10

Kommittén anser att man bör stärka sådana insatser (framför allt de som sker i nära samarbete med energileverantörerna) som t.ex. gör att de sårbara hushållens energiförsörjning kan tryggas under känsliga delar av året (t.ex. under vinterperioden), att energiföretagen inte kan stänga av energileveranserna vid betalningssvårigheter och att räkningar inte förblir obetalda. Dessa stödinsatser bör också göras mer allmänt tillgängliga. EESK rekommenderar därför att man gör de industriella aktörer som är verksamma på energiområdet samt andra berörda aktörer mer involverade i strategierna för att bekämpa energifattigdomen (både när det handlar om att förebygga och att lösa problemen) och även utveckla solidariteten, så att man går längre än vad uppförandekoden kräver.

6.11

EESK anser också att man bör stärka regleringen av energileverantörernas praxis, så att inte konsumenter med låga inkomster "dubbelbestraffas", dvs. måste betala ett högre enhetspris (en "fattigdomspremie") för samma tjänst. Systemen för förskottsbetalning skulle exempelvis kunna utformas på ett sådant sätt att man inte riskerar att bestraffa de mest sårbara användarna.

6.12

EESK uppmanar kommissionen att planera ett Europaår för energisolidaritet, där man skulle kunna inleda en europeisk informationskampanj (som utformas på nationell och lokal nivå) och projekt med kvalitetsmärkning för att upplysa alla berörda parter om hur viktigt det är att utrota energifattigdomen, göra medborgarna till aktiva och medvetna energikonsumenter och stärka energisolidariteten.

7.1

EESK föreslår att kommissionen undersöker möjligheterna att inrätta en EU-fond för energisolidaritet för att stödja de åtgärder som kommittén föreslår, t.ex. insatser för information till och utbildning av medborgarna, ett europeiskt nätverk för lokala projekt, stöd till utbyte, överföring och spridning i EU av god praxis som har utvecklats genom transnationella projekt med stöd från EU eller som har utvecklats på lokal och nationell nivå, t.ex. sådana system som har införts av stater eller lokala myndigheter för finansiellt stöd vid betalning av räkningar (elrabatter, energicheckar m.m.), för vinterperioden, för inrättande av gemensamma kontaktpunkter, för utbildning av rådgivare i energieffektivitet (t.ex. det europeiska projektet Achieve), för renovering av områden, för utveckling av stöd eller tekniskt bistånd för energieffektiveringsinsatser (t.ex. det europeiska projektet CEB-ELENA – European Local Energy Assistance Facility) och för mikroproduktion av förnybar energi samt lämpliga finansieringsupplägg för sårbara hushåll (t.ex. det europeiska projektet FinSH – Financial and Support Instruments for Fuel Poverty in Social Housing).

8.1

EESK erinrar om att EU 2007 satte upp målet 3 × 20 % för 2020, som bl.a. innebär att energiförbrukningen ska minska med 20 %. Energieffektivitetsdirektivet från oktober 2012 innehåller en långsiktig strategi (fram till 2050) för att få fram investeringar för upprustning av såväl offentlig- och privatägda bostäder som kommersiella fastigheter. Medlemsstaterna ska senast den 30 april 2014 lägga fram nationella handlingsplaner för hur denna strategi ska kunna genomföras. EESK påminner om hur viktigt det är att tillämpa energieffektivitetsåtgärder för att minska utsläppen av koldioxid, för att skapa arbetstillfällen och för att effektivt motverka energifattigdomen.

8.2

Energifattigdomen beror nämligen framför allt på dåligt isolerade bostäder som ofta hyrs ut till överpriser till sårbara hushåll. En välisolerad bostad förbrukar mindre energi och innebär därmed lägre energikostnader (i kombination med ett energisnålt konsumtionsmönster). Hushåll, hyresgäster eller bostadsägare med lägre inkomster har inte resurser för att renovera eller byta sitt uppvärmningssystem, eftersom de saknar besparingar eller har svårt att få banklån.

8.3

EESK föreslår att man inför en mekanism som innebär att man å ena sidan skapar starka incitament för ägarna/hyresvärdarna (till exempel genom att hyresbeloppet kopplas till en viss norm för värmeprestanda m.m.) att utföra värmerenovering och samtidigt hjälper dem med detta, å andra sidan gradvis drar tillbaka bostäder från hyresmarknaden i Europa som inte uppfyller en viss värmeisoleringsnorm. EESK hoppas att staterna kan ta med energieffektivitet i definitionerna av och kriterierna för ohälsosamma, anständiga respektive värdiga förhållanden när det gäller hyresbostäder.

8.4

Kommittén uppmanar kommissionen att överväga innovativa finansieringsmetoder och finansieringsverktyg för att stödja staternas energieffektivitetsinsatser för de sämst ställda hushållen genom att ta hänsyn till deras begränsade ekonomiska resurser.

8.5

Bättre uppvärmningssystem för utsatta hushåll är något som bör prioriteras i alla EU-åtgärder och EU-program. Kommissionen bör försäkra sig om att medlemsstaterna i sina nationella handlingsplaner för energieffektivitet prioriterar investeringar i de mest sårbara hushållens bostäder.

8.6

EESK anser att kampen mot energifattigdom och utvecklingen av energisolidaritet bör ges större utrymme under strukturfondernas programplaneringsperiod 2014–2020 och att mer adekvata medel bör avsättas för energieffektivitetsåtgärder och förnybara energikällor, i proportion till utmaningarna.

8.7

EESK rekommenderar dessutom stöd till en decentraliserad produktion av förnybar energi, eftersom detta kan lösa problemet med framför allt de mest sårbara konsumenternas tillgång till energi.