Lagar & Förordningar

Lagar & Förordningar är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO - gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.

Domstolens dom (femte avdelningen) den 29 februari 1996. - Europeiska kommissionen mot Italienska republiken. - Fördragsbrott av stat - Direktiv 85/432/EEG. - Mål C-307/94.



Rättsfallssamling 1996 s. I-01011



Sammanfattning

Parter

Domskäl

Beslut om rättegångskostnader

Domslut

Nyckelord



Fri rörlighet för personer - Etableringsfrihet - Fritt tillhandahållande av tjänster - Farmaceutisk verksamhet - Direktiv 85/432 - Genomförande av medlemsstaterna - Tidsfrist - Medlemsstats senareläggning av ikraftträdande av nya studieordningar för universitetsutbildningar vilket fått till följd att vissa utexaminerade berövats förmånen av utbildningsbevisens likvärdighet - Otillåtlighet

(Rådets direktiv 85/432, artiklarna 1, 2 och 5)

Sammanfattning



En medlemsstat åsidosätter sina åligganden enligt direktiv 85/432 om samordning av bestämmelserna i lagar och andra författningar om viss farmaceutisk verksamhet, närmare bestämt artiklarna 1, 2 och 5, när den genom att alltför sent anta bestämmelser för att införliva detsamma skjuter upp ikraftträdandet av nya studieordningar som överensstämmer med direktivets krav till en tidpunkt efter den tidsfrist som fastställts i detta, och detta får till följd att vissa studenter följer en studieordning som inte uppfyller sagda krav och därför kommer att utestängas från förmånen av ömsesidigt erkännande av utbildningsbevis, medan däremot ett alltför sent genomförande av direktivet inte automatiskt skulle ha medfört sådana följder, eftersom en kompletterande kursplan för de studenter som påbörjat sina studier efter att tidsfristen för införlivandet löpt ut, men före det faktiska införlivandet, skulle ha kunnat utarbetas.

Parter



I mål C-307/94,

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av Enrico Traversa och Enrico Vesco, båda vid rättstjänsten, i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg hos Carlos Gómez de la Cruz, rättstjänsten, Centre Wagner, Kirchberg,

sökande,

mot

Republiken Italien, företrädd av professor Umberto Leanza, chef för avdelningen för diplomatiska tvister vid utrikesministeriet, i egenskap av ombud, biträdd av Pier Giorgio Ferri, avvocato dello Stato, med delgivningsadress i Luxemburg vid Italiens ambassad, 5, rue Marie-Adélaïde,

svarande,

angående en talan om fastställelse av att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 85/432/EEG av den 16 september 1985 om samordning av bestämmelserna i lagar och andra författningar om viss farmaceutisk verksamhet (EGT nr L 253, s. 34), närmare bestämt artiklarna 1, 2 och 5, genom att skjuta upp den frist för införlivande av direktivet som föreskrivs i artikel 5 från den 1 oktober 1987 till den 1 november 1990, och genom att fram till samma datum bibehålla med direktivet oförenliga studieordningar inom farmacin,

meddelar

DOMSTOLEN

(femte avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden D.A.O. Edward samt domarna J.C. Moitinho de Almeida, C. Gulmann, L. Sevón (referent) och M. Wathelet,

generaladvokat: D. Ruiz-Jarabo Colomer,

justitiesekreterare: avdelningsdirektören D. Louterman-Hubeau,

med hänsyn till förhandlingsrapporten,

efter det att muntliga yttranden har avgivits vid sammanträdet den 14 december 1995 av: kommissionen, företrädd av Enrico Vesco, och Republiken Italien, företrädd av Pier Giorgio Ferri,

och efter att vid samma sammanträde ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Domskäl



1 Genom ansökan som inkommit till domstolens kansli den 21 november 1994 har Europeiska gemenskapernas kommission med stöd av artikel 169 i EG-fördraget väckt talan om fastställelse av att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 85/432/EEG av den 16 september 1985 om samordning av bestämmelserna i lagar och andra författningar om viss farmaceutisk verksamhet (EGT nr L 253, s. 34), närmare bestämt artiklarna 1, 2 och 5, genom att skjuta upp den frist för införlivande av direktivet som föreskrivs i artikel 5 från den 1 oktober 1987 till den 1 november 1990, och genom att fram till samma datum bibehålla med direktivet oförenliga studieordningar inom farmacin.

2 I artikel 1 i direktiv 85/432 åläggs medlemsstaterna att se till att innehavarna av utbildningsbevis som uppfyller villkoren i artikel 2 får rätt att få tillträde till och utöva ett visst antal verksamheter inom det farmaceutiska området, förutsatt att ett eventuellt krav på kompletterande yrkeserfarenhet är uppfyllt. I artikel 2 i direktivet åläggs de att ställa ett visst antal grundläggande krav på utbildning för utfärdande av utbildningsbevis för farmaceuter, nämligen att utbildningen skall vara minst fem år, varav minst sex månader skall utgöras av praktikantutbildning. I artikel 5 föreskrivs att medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att efterleva direktivet före den 1 oktober 1987.

3 Direktivet införlivades i italiensk rätt genom förordning (decreto) utfärdad av Republikens president den 31 oktober 1988 om ändringar i studieordningen för universitetsutbildningar i farmaci samt farmaceutisk kemi och teknologi (GURI nr 109 av den 12 maj 1989). Ur artikel 2 i förordningen framgick att de farmaceutiska fakulteterna hade en frist för att ändra sina utbildningar, vilken gick ut den 1 november 1990. I artikel 3 angavs att redan inskrivna studenter skulle kunna fullfölja sina studier enligt den gamla ordningen även efter det att fakulteterna anpassat sig till den nya ordningen.

4 Kommissionen informerade i en skrivelse av den 28 november 1991 Republiken Italien om att den ansåg artikel 3 samt den i artikel 2 angivna tidsfristen i förordningen oförenliga med direktiv 85/432, eftersom enligt dessa studenter som påbörjat sina farmaceutstudier mellan den 1 oktober 1987 och den 1 november 1990 tilläts att fullfölja sina studier enligt den gamla studieordningen som inte stod i överensstämmelse med kraven i direktivet. Kommissionen förelade med stöd av artikel 169 i EEG-fördraget Republiken Italien att inom två månader inkomma med sina synpunkter.

5 Då denna skrivelse inte besvarades avgav kommissionen den 23 december 1992 ett motiverat yttrande i vilket den uppmanade Republiken Italien att vidta nödvändiga åtgärder för att följa direktiv 85/432 inom två månader efter delgivningen.

6 I en skrivelse av den 27 april 1993 meddelade Republiken Italien kommissionen att den ansåg att förseningen med införlivandet av direktivet var berättigad med anledning av den italienska universitetsutbildningens struktur, och föreslog att en provisorisk lösning skulle sökas tillsammans med kommissionen för de studenter som påbörjat sina farmaceutstudier mellan den 1 oktober 1987 och den 1 november 1990.

7 I en skrivelse av den 3 augusti 1993 begärde kommissionen att Republiken Italien skulle inkomma med förtydliganden angående förslaget om en provisorisk lösning, men då kommissionen inte erhöll något svar väckte den slutligen föreliggande talan.

8 Till stöd för sin talan har kommissionen hävdat att uppskovet till den 1 november 1990, genom förordningen av den 31 oktober 1988, med kravet på en anpassning till direktiv 85/432 av samtliga studieordningar vid de italienska farmaceutiska fakulteterna, liksom möjligheten för studenter att till denna tidpunkt följa en utbildning enligt regler som förelåg före förordningen, fått till följd att de studenter som var inskrivna vid fakulteterna i fråga kunnat gå en universitetsutbildning i farmaci som inte överensstämt med gemenskapsrätten.

9 Denna situation medför enligt kommissionen principiella och praktiska problem. Att vissa studenter efter den 1 oktober 1987 gått den tidigare gällande utbildningen utgör ett hinder för att deras utbildningsbevis skall kunna erkännas enligt rådets direktiv 85/433/EEG av den 16 september 1985 om ömsesidigt erkännande av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis i farmaci inklusive åtgärder för att underlätta det faktiska utövandet av etableringsrätten när det gäller viss farmaceutisk verksamhet (EGT nr L 253, s. 37). Artikel 6 om förvärvade rättigheter kan inte tillämpas på dem, då den endast omfattar sådana utbildningsbevis över behörighetsgivande utbildning som antingen avslutats före genomförandet av direktiv 85/432 eller sådana som avslutats efter genomförandet av direktivet men som påbörjats dessförinnan, det vill säga före den 1 oktober 1987. För övrigt kan myndigheterna i övriga medlemsstater inte längre lita på den italienska lagstiftningens likvärdighet beträffande utbildningen av farmaceuter. Detta skadar målsättningen i direktiv 85/433 som syftar till ömsesidigt erkännande av yrkestitlar inom farmacin.

10 Republiken Italien har bestritt att talan kan tas upp till prövning. Italien har medgett sig ha införlivat direktiv 85/432 sent, men har hävdat att det var omöjligt att ge införlivandebestämmelserna retroaktiv verkan. Den situation som uppstått är inte annat än en följd av det sena införlivandet och kan inte utgöra ett fördragsbrott i sig. Eftersom föremålet för talan inte kan gälla annat än det sena införlivandet kan talan inte prövas då den väckts långt senare än fördragsbrottet, det vill säga införlivandet.

11 Invändningen om rättegångshinder som har framförts av Republiken Italien är nära knuten till en fråga som rör prövningen i sak i tvisten, nämligen definitionen av föremålet för talan. Dessa båda faktorer bör således bedömas samtidigt.

12 I detta avseende kan de argument som Republiken Italien har anfört inte godtas.

13 Det framgår tydligt såväl av den formella underrättelsen som av det motiverade yttrandet och av ansökan, att Republiken Italien kritiseras för att ha tillåtit studenter som påbörjat sina studier mellan den 1 oktober 1987 och den 1 november 1990 att avsluta dessa studier enligt en [studie]ordning som inte överensstämde med direktiv 85/432. Det gällde således inte en oundviklig följd av att direktivet införlivats för sent, eftersom Republiken Italien, även om direktivet inte införlivades före den 31 oktober 1988, fortfarande hade möjlighet att begränsa de negativa konsekvenserna av förseningen.

14 Om Republiken Italien vid tiden för avsändandet av kommissionens formella underrättelse eller motiverade yttrande inte längre retroaktivt kunde fastställa en annan frist för anpassning av studieordningarna, hade Italien fortfarande möjlighet att utarbeta en kompletterande kursplan som följde direktivet för de studenter som påbörjat sina studier mellan den 1 oktober 1987 och den 1 november 1990, särskilt som studenterna i fråga vid den angivna tiden förmodligen ännu inte avslutat sina studier.

15 Av ovanstående framgår att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt direktiv 85/432/EEG, närmare bestämt artiklarna 1, 2 och 5, genom att skjuta upp den frist för införlivande av direktivet som föreskrivs i artikel 5 från den 1 oktober 1987 till den 1 november 1990, och genom att fram till samma datum bibehålla med direktivet oförenliga studieordningar inom farmacin.

Beslut om rättegångskostnader



Rättegångskostnader

16 Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall den tappande parten förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att Republiken Italien skall ersätta rättegångskostnaderna. Då Republiken Italien har tappat målet, skall denna förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

Domslut



På dessa grunder beslutar

DOMSTOLEN

(femte avdelningen)

17 Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 85/432/EEG av den 16 september 1985 om samordning av bestämmelserna i lagar och andra författningar om viss farmaceutisk verksamhet, närmare bestämt artiklarna 1, 2 och 5, genom att skjuta upp den frist för införlivande av direktivet som föreskrivs i artikel 5 från den 1 oktober 1987 till den 1 november 1990, och genom att fram till samma datum bibehålla med direktivet oförenliga studieordningar inom farmacin.

18 Republiken Italien förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.