Förordning (2016:858) om användning av genetiska resurser och traditionell kunskap om sådana resurser
Denna förordning kompletterar
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 511/2014 av den 16 april 2014 om åtgärder för användarnas efterlevnad i Nagoyaprotokollet om tillträde till och rimlig och rättvis fördelning av vinster från utnyttjande av genetiska resurser i unionen, och
kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1866 av den 13 oktober 2015 om närmare föreskrifter för genomförandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 511/2014 vad gäller registret över samlingar, övervakning av användarnas efterlevnad och bästa praxis.
Denna förordning är meddelad med stöd av
8 kap. 6 § miljöbalken i fråga om 7 § andra stycket, och
8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser.
Myndighetsansvar
Naturvårdsverket är behörig myndighet enligt artikel 6.1 i förordning (EU) nr 511/2014.
Naturvårdsverkets ansvar som behörig myndighet enligt artikel 7.2, artikel 7.3 i fråga om kontakter med förmedlingsinstitutionen och behöriga nationella myndigheter och artiklarna 7.4, 7.5, 9, 10.1 och 12.c i förordning (EU) nr 511/2014 och artiklarna 5, 6, 7.1 och 7.2 i förordning (EU) 2015/1866 gäller även i fråga om sådana traditionella kunskaper som omfattas av 8 kap. 5 § andra stycket miljöbalken.
Naturvårdsverket ska
vidta kompletterande åtgärder enligt artikel 13 i förordning (EU) nr 511/2014,
företräda Sverige i det samrådsforum som avses i artikel 15 i förordning (EU) nr 511/2014, och
ansvara för Sveriges rapporteringsskyldighet enligt
artikel 16 i förordning (EU) nr 511/2014, och
artikel 29 i Nagoyaprotokollet om tillträde till genetiska resurser och rimlig och rättvis fördelning av den nytta som uppstår vid deras användning, i fråga om andra åtgärder som vidtagits för att genomföra protokollet än sådana åtgärder som ska rapporteras enligt artikel 16 i förordning (EU) nr 511/2014.
Register över samlingar
En ansökan om registrering av en samling enligt artikel 5.2 i förordning (EU) nr 511/2014 ska lämnas till Naturvårdsverket.
Naturvårdsverket prövar ansökningar om registrering av samlingar enligt artikel 5.2 i förordning (EU) nr 511/2014.
Deklarationsskyldighet
I artikel 7.2 i förordning (EU) nr 511/2014 finns bestämmelser om skyldigheter för den som använder en genetisk resurs eller en traditionell kunskap som rör en sådan resurs. I artikel 5.1–5.3 i förordning (EU) 2015/1866 finns bestämmelser om skyldigheter för den som tar emot forskningsmedel som avser användning av en sådan resurs eller kunskap.
Skyldigheterna i artikel 7.2 i förordning (EU) nr 511/2014 och i artikel 5.1–5.3 i förordning (EU) 2015/1866 gäller även den som använder en sådan traditionell kunskap som avses i 8 kap. 5 § andra stycket miljöbalken.
Tillsyn och avgifter
Bestämmelser om tillsyn finns i 26 kap. miljöbalken och 2 kap. 9 a § miljötillsynsförordningen (2011:13).
Bestämmelser om avgifter finns i 7 kap. 4 a § förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken.
Straff och förverkande
Bestämmelser om straff och förverkande finns i 29 kap. miljöbalken.
Överklagande
I 19 kap. 1 § tredje stycket miljöbalken finns bestämmelser om överklagande till mark- och miljödomstol.