Innehåll

Lagar & Förordningar

Lagar & Förordningar är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO - gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.

Lag (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar

<kgp:reprint>Omtryckt i SFS 1976:842.</kgp:reprint>

Denna lag har enligt Lag (2006:412) upphört att gälla den 1 januari 2007.

Angående övergångsbestämmelser, se Lag (2006:412).

Inledande bestämmelser

1 §

Med allmän vatten- och avloppsanläggning (allmän va-anläggning) avses anläggning, som har till ändamål att bereda bostadshus eller annan bebyggelse vattenförsörjning och avlopp och som drives av kommun eller, om den drives av annan, förklarats för allmän enligt 31 §.

Den som driver allmän va-anläggning är anläggningens huvudman.

SFS 1976:842

2 §

Behöver med hänsyn till hälsoskyddet vattenförsörjning och avlopp för viss befintlig eller blivande bebyggelse ordnas i ett större sammanhang, skall kommunen sörja för eller tillse, att allmän va-anläggning kommer till stånd, så snart det kan ske.

Länsstyrelsen kan vid vite ålägga kommunen att fullgöra skyldighet enligt första stycket.

<kgp:refblock>

R 1975:15 (äldre lag).

</kgp:refblock>

SFS 1983:302

3 §

Bestämmelserna i 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) om vem som i vissa fall skall anses som ägare av fastighet gäller också vid tillämpningen av denna lag.

Har huvudman för allmän va-anläggning träffat avtal med annan än fastighetsägare om brukande av anläggningen, gäller för denne vad som i lagen föreskrives om fastighetsägare.

När omständigheterna föranleder det tillämpas bestämmelse om fastighet i denna lag på byggnad eller annan anläggning, som ej tillhör ägaren till marken. Vad som i lagen föreskrives om ägare av fastighet skall därvid gälla anläggningens ägare.

SFS 1986:1129

Verksamhetsområde

4 §

Allmän va-anläggnings verksamhetsområde är det område, inom vilket vattenförsörjning och avlopp har ordnats eller skall ordnas genom anläggningen.

Verksamhetsområdet skall vara fastställt till sina gränser. Det får ej omfatta endast vissa av de fastigheter som ingår i sådan samfällighet för va-frågor som bildats i särskild ordning.

SFS 1976:842

5 §

Huvudman för allmän va-anläggning bestämmer anläggningens verksamhetsområde med tillämpning av denna lag och föreskrift som meddelats med stöd av lagen.

SFS 1976:842

6 §

På begäran av kommun kan länsstyrelsen föreskriva att allmän va-anläggnings verksamhetsområde skall omfatta sådan del av kommunen, för vilken vattenförsörjning och avlopp ej kan med större fördel ordnas på annat sätt. Önskar huvudman, att verksamhetsområdet för hans va-anläggning skall omfatta område som ingår eller avses ingå i verksamhetsområdet för annan befintlig eller planerad allmän va-anläggning, skall länsstyrelsen, om överenskommelse ej kan träffas, bestämma till vilken anläggning området skall hänföras.

SFS 1976:842

7 §

Huvudman för allmän va-anläggning skall meddela länsstyrelsen vad han bestämt om anläggningens verksamhetsområde. Försummas det, kan länsstyrelsen vid vite ålägga huvudmannen att fullgöra vad som åligger honom.

Uppgift om allmän va-anläggnings verksamhetsområde skall finnas tillgänglig hos länsstyrelsen.

SFS 1976:842

Brukningsrätt och avgiftsskyldighet

8 §

Huvudman för allmän va-anläggning är skyldig att låta ägare av fastighet inom anläggningens verksamhetsområde bruka anläggningen, om fastigheten behöver anordningar för vattenförsörjning och avlopp samt behovet ej kan med större fördel tillgodoses på annat sätt. Huvudmannen är dock berättigad till det anstånd med utförandet av de för brukandet nödvändiga arbetena som behövs för att samordningen med andra arbeten ej skall väsentligt försvåras.

Huvudmannen är, trots bestämmelserna i första stycket, inte skyldig att låta en fastighet kopplas till en allmän va-anläggning innan engångsavgift enligt 27 § har betalats eller, om avgiften skall fördelas, innan godtagbar säkerhet ställts.

SFS 1996:508

9 §

Ägare av fastighet inom en allmän va-anläggnings verksamhetsområde skall betala avgifter till huvudmannen, om fastigheten behöver anordningar för vattenförsörjning och avlopp samt behovet inte kan med större fördel tillgodoses på annat sätt än genom anläggningen. För obebyggd fastighet, som enligt en detaljplan är avsedd för bebyggande, skall, om inte särskilda skäl föranleder annat, behovet av anordningar för vattenförsörjning och avlopp bedömas som om fastigheten var bebyggd enligt planen.

Avgiftsskyldighet inträder, när huvudmannen upprättat förbindelsepunkt som anges i 13 § och underrättat fastighetsägaren därom.

<kgp:refblock>

Jfr PBL 17:4Lag (1991:852) om betalningsföreläggande för fordringar i arbetstvister och fordringar som skall prövas av statens va-nämnd inf. efter UP – Fråga i visst fall när skyldighet att betala engångsavgift inträtt H 1981:837H 1994:359 anm. vid 36 § avtalslagen – Ang. skyldighet att ansluta fastighets spillvatten R 1995:15.

</kgp:refblock>

SFS 1987:134

10 §

Utöver vad som följer av 9 § har huvudmannen för en allmän va-anläggning rätt att av ägare till sådan fastighet inom en detaljplan som är avsedd för bebyggande ta ut avgift för att vatten från allmänna platser inom planområdet avleds genom anläggningen.

Avgift får inte tas ut innan åtgärder för avledandet blivit utförda.

<kgp:refblock>

Jfr PBL 17:4.

</kgp:refblock>

SFS 1987:134

11 §

Ny ägare av fastighet svarar ej gentemot huvudman för avgift som förfaller till betalning före tillträdesdagen.

SFS 1976:842

Anläggningen

12 §

En allmän va-anläggning skall utföras och drivas så att den uppfyller de krav som från miljö- och hälsoskyddssynpunkt skall tillgodoses. Den skall vara försedd med de anordningar som krävs för att den skall fylla sitt ändamål och tillgodose skäliga anspråk på säkerhet. Om för viss bebyggelse anordningar behövs endast för vattenförsörjning eller för avlopp, skall anläggningen avpassas efter detta.

En allmän va-anläggning får inte inrättas i strid mot detaljplan, områdesbestämmelser eller andra bestämmelser för markens bebyggande eller så att ändamålsenlig bebyggelse eller lämplig planläggning försvåras. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Så länge en allmän va-anläggning behövs skall huvudmannen underhålla anläggningen och i övrigt se till att den på tillfredsställande sätt fyller sitt ändamål.

<kgp:refblock>

Fråga om allmän va-anläggning med hänsyn till dimensionering m.m. tillgodosåg skäliga anspråk på säkerhet H 1984:721; 1991:580 – Jfr PBL 17:3 och 4.

</kgp:refblock>

SFS 1993:417

12 a §

När en allmän va-anläggning eller en utvidgning av en sådan planeras skall, om anläggningen kan antas medföra en betydande miljöpåverkan, huvudmannen upprätta en miljökonsekvensbeskrivning som möjliggör en samlad bedömning av den inverkan anläggningen har på miljön, hälsan och hushållningen med naturresurserna.

SFS 1992:1542

13 §

Det åligger huvudman för allmän va-anläggning att för varje fastighet som avses i 9 § bestämma punkt där inkoppling av fastighetens ledningar till anläggningen skall ske (förbindelsepunkt). Sådan punkt skall, om ej särskilda skäl föranleder annat, vara belägen i fastighetens omedelbara närhet. Uppgift om punktens läge skall lämnas fastighetsägare inom sådan tid som är skälig med hänsyn till dennes intresse att kunna planera för fastighetens utnyttjande.

SFS 1976:842

14 §

I allmän va-anläggning ingår sådana ledningar och andra anordningar fram till förbindelsepunkterna som tillhör huvudmannen.

Rännsten, rännstensbrunn och ledning som förbinder sådan brunn med allmän avloppsledning samt vägdike ingår ej i allmän va-anläggning.

SFS 1976:842

Inlösen av va-anordningar m.m.

15 §

Finns för fastighet som avses i 9 § anordning för vattenförsörjning eller avlopp som kan användas för den allmänna va-anläggningen, är ägaren av anordningen skyldig att på begäran av huvudmannen låta den införlivas med anläggningen mot skälig ersättning.

SFS 1976:842

16 §

Anordning för vattenförsörjning eller avlopp, som blir onyttig till följd av att allmän va-anläggning kommer till stånd eller utvidgas, skall ersättas av huvudmannen i den mån det är skäligt med hänsyn till anordningens art, ålder och skick, den fördel ägaren får av den allmänna va-anläggningen och övriga omständigheter.

SFS 1976:842

Va-installation

17 §

Med va-installation förstås ledning som för fastighet dragits från förbindelsepunkt samt anordning som förbundits med sådan ledning .

SFS 1976:842

18 §

Regler om beskaffenhet av va-installation och utförande av installationsarbete finns i plan- och bygglagen (1987:10) och med stöd av nämnda lag meddelade föreskrifter.

SFS 1987:134

19 §

Huvudman får ej meddela föreskrift i fråga som avses i 18 § eller om vem som har rätt att utföra installationsarbete.

SFS 1976:842

20 §

När det behövs, får huvudman låta undersöka va-installation och dess brukande.

SFS 1976:842

Brukande av allmän va-anläggning

21 §

En allmän va-anläggning skall brukas så att det inte uppkommer olägenhet för huvudmannen eller annan samt så att det inte uppstår svårigheter för huvudmannen att uppfylla kraven från miljö- och hälsoskyddssynpunkt eller att i övrigt uppfylla sina åligganden enligt lag eller annan författning eller enligt avtal.

SFS 1993:417

22 §

Huvudman för allmän va-anläggning meddelar allmänna bestämmelser för anläggningens brukande. Fastighetsägares möjlighet att utnyttja anläggningen för dess ändamål får ej genom sådana bestämmelser oskäligt begränsas eller försvåras.

SFS 1976:842

23 §

Om huvudmannen ändrar allmänna bestämmelser, skall berörda fastighetsägare skriftligen underrättas om ändringens innebörd och tidpunkten för ikraftträdandet i skälig tid innan ändringen träder i kraft. Motsvarande gäller när huvudmannen i annat avseende ändrar förutsättningarna för va-anläggnings brukande.

SFS 1976:842

Avgifter och taxa

24 §

Avgifter som huvudman för allmän va-anläggning tager ut får ej överskrida vad som behövs för att täcka nödvändiga kostnader för anläggningen.

<kgp:refblock>

H 1981:640 II – Fråga om kommun var återbetalningsskyldig för va-avgifter till den del dessa överskridit vad som enl. denna § fått uttagas H 1988:457 – Kommun som överskridit den s.k. självkostnadsprincipen enl. denna § skall återbetala vad som tagits ut för mycket, om ej särskilda omständigheter talar däremot H 1994:10 I och II.

</kgp:refblock>

SFS 1976:842

25 §

Avgifter enligt 10 § får ej överskrida huvudmannens kostnad för att vatten genom anläggningen avleds från allmänna platser inom det område varom är fråga. I den mån omfattningen av platserna uppenbarligen överstiger områdets eget behov, skall kostnaden bäras av den som svarar för att platserna ställs i ordning och underhålls.

SFS 1987:134

26 §

Avgiftsskyldighet skall fördelas mellan fastigheterna efter skälig och rättvis grund.

Om kostnaden för en viss fastighets eller vissa fastigheters vattenförsörjning eller avlopp på grund av särskilda förhållanden i beaktansvärd omfattning avviker från vad som i övrigt gäller inom verksamhetsområdet, bestäms engångsavgift med hänsyn till dessa skillnader.

Om det med hänsyn till vattenförsörjningen, till behovet av en tillfredsställande avloppsrening eller av andra skäl under en viss mindre del av året behövs särskilda åtgärder av säsongsbetonad karaktär vid en allmän va-anläggning, får periodiska avgifter för den delen av året bestämmas med tillämpning av en taxenivå som är högst dubbelt så hög som den som tillämpas för huvuddelen av året.

<kgp:refblock>

Orättvis grund? R 1974:18 – Skälig och rättvis grund? H 1981:640 I och II, 1985:424, R 19852:66 – Påförande av ny anläggningsavgift för den del av nybyggnad som motsvarade tidigare bebyggelse ansågs strida mot denna § H 1978:596; se även 1983:843 – Med hänsyn till den vikt som tomtarealen tillagts i taxa ansågs kravet på skälighet och rättvisa ej uppfyllt R 19792:42 – Vad som krävs i denna § har ansetts skola så långt möjligt uppfyllas genom generella regler i taxan och inte genom undantagsregler med individuell prövning R 19822:20 – Att kommun beslutat att för vissa fastigheter inom verksamhetsområdet anta särtaxa med förhöjd anläggningsavgift (I) eller att fastställa tilläggsavgift (II) stred ej mot denna § H 1993:700 I och II.

</kgp:refblock>

SFS 1996:508

27 §

Avgift skall utgå enligt taxa som huvudman utformar i överensstämmelse med de grunder som anges i 24–26 §§. Avgift kan utgå som engångsavgift och som periodiska avgifter.

Engångsavgift får ej sättas högre än att den svarar mot fastighetens andel i kostnaden för den allmänna va-anläggningens utförande. Uppgår engångsavgift till belopp som är betungande med hänsyn till fastighetens ekonomiska bärkraft och övriga omständigheter, skall, om fastighetens ägare begär det samt godtagbar säkerhet ställes, avgiften fördelas på årliga inbetalningar under viss tid, högst tio år.

Avgift skall betalas vid anfordran. På obetalt belopp utgår ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från dagen för anfordran.

Skall engångsavgift fördelas på årliga inbetalningar, utgår ränta enligt 5 § räntelagen på varje del av avgiften som förfaller till betalning i framtiden från den dag då den första inbetalningen skall ske till dess ifrågavarande del av avgiften betalas eller ränta skall utgå enligt tredje stycket.

<kgp:refblock>

Jfr anm. vid 9 § – Ang. preskription se H 1988:503.

</kgp:refblock>

SFS 1976:842

Avtal om va-frågor

28 §

Huvudman kan träffa avtal med fastighetsägare om sådan va-fråga som ej regleras i allmänna bestämmelser eller taxa.

<kgp:refblock>

Fråga om avtal enl. äldre lag uteslöt tillämpning av taxa H 1974:590.

</kgp:refblock>

SFS 1976:842

Skadeståndsskyldighet m.m.

29 §

Har huvudman eller fastighetsägare överskridit sin rätt eller åsidosatt sin skyldighet i förhållande till den andre, skall han återställa vad som rubbats eller fullgöra vad som eftersatts samt ersätta skadan.

<kgp:refblock>

Fastighetsägare ersättningsskyldig enl. denna § oberoende av eget vållande, då till följd av fel på ett oljeeldningsaggregat olja runnit ut i va-anläggningens spillvattennät. Kostnad för administrationsarbete i samband med saneringen, vilket inte motsvarats av särskilda utgifter, ej ersättningsgill skada H 1983:209 – Skadeståndsskyldighet för huvudman på grund av dagvattenöversvämningar trots iakttagande av VAV:s anvisningar H 1991:580 anm. även vid 12 § – Eftersom kommunens ansvar är strikt, har försäkringsgivare regressrätt enl. FAL 25 § 1 st.; tillika fråga om beviskravet ang. orsaken till skadan (att vatten trängt upp ur det kommunala spillvattennätet) H 1993:764 – Strikt skadeståndsansvar för huvudman för vattenskada på villafastighet genom att spillvattenledning varit blockerad av rottillväxt H 2001:368.

</kgp:refblock>

SFS 1976:842

29 a §

Om avgift har betalats för utförande av en allmän va-anläggning enligt denna lag eller enligt motsvarande äldre bestämmelser, är kommunen skyldig att betala tillbaka avgiften i den mån skada uppkommer för ägaren av fastigheten genom att han, på grund av att bygglov vägras, inte kan använda fastigheten så som förutsattes när avgiften betalades.

Kommunen är också skyldig att betala ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) från den dag fastighetsägaren betalade avgiften.

SFS 1987:134

Avstängning av vattentillförsel

30 §

Försummar fastighetsägare att betala avgift som avses i denna lag eller att i annat hänseende iakttaga vad som åligger honom och är försummelsen väsentlig får huvudmannen stänga av vattentillförseln till fastigheten, om han ej genom anmaning har kunnat åstadkomma rättelse och avstängning kan ske utan att olägenhet för människors hälsa uppkommer. Kostnad för avstängningsåtgärd får påföras fastighetsägaren.

SFS 1998:820

Särskilda bestämmelser om vissa va-anläggningar

31 §

Va-anläggning, som drives eller skall drivas av annan än kommun, kan på ansökan av denne förklaras för allmän av länsstyrelsen, om det finns behov av anläggningen från hälsoskyddssynpunkt eller från annan allmän synpunkt.

För bifall till ansökningen fordras att berörd kommun tillstyrkt denna och att sökanden såväl i ekonomiskt avseende som i övrigt har förutsättningar för att fullgöra uppgiften som huvudman för anläggningen.

Länsstyrelsen kan bestämma visst område, utöver vilket anläggningens verksamhetsområde ej får utsträckas.

SFS 1983:302

32 §

Har va-anläggning förklarats för allmän enligt 31 §, får kommun, inom vars område anläggningen har sitt verksamhetsområde, utse tillsynsman för anläggningen.

Tillsynsman har tillträde till alla delar av anläggningen. Han får granska räkenskaper och övriga handlingar rörande denna. Han avger årligen berättelse över sin tillsyn till kommunen.

Förhållande som påkallar ingripande av en länsstyrelse, den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet eller någon annan myndighet skall av tillsynsmannen anmälas till kommunen.

SFS 1991:1699

33 §

Kan med skäl antagas, att huvudman för va-anläggning som förklarats för allmän enligt 31 § åsidosätter viss eller vissa fastigheters intressen eller annars driver anläggningen på mindre lämpligt sätt, kan länsstyrelsen förordna syssloman att i huvudmannens ställe och för hans räkning driva anläggningen. Syssloman kan entledigas av länsstyrelsen, när förhållandena föranleder det.

Syssloman har rätt till arvode av huvudmannen. Länsstyrelsen bestämmer arvodets belopp.

SFS 1976:842

Tystnadsplikt

34 §

Den som deltar eller har deltagit i undersökning enligt 20 § får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han därvid har fått veta om enskildas affärs- eller driftförhållanden. Vad nu har sagts gäller även syssloman med avseende på vad han har erfarit på grund av sitt uppdrag.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100).

<kgp:refblock>

Ang. straff för brott mot tystnadsplikt se BrB 20:3.

</kgp:refblock>

SFS 1980:208

Prövning av va-frågor

35 §

Ärende, som enligt 2, 6, 7, 31 eller 33 § skall handläggas av länsstyrelse, tas upp av länsstyrelsen i det län, där va-anläggningen har eller skall ha sitt verksamhetsområde eller huvuddelen av detta.

Länsstyrelsen kan vid behov anlita sakkunnig. Den sakkunnige har rätt till ersättning med belopp, som länsstyrelsen bestämmer. Huvudmannen för den va-anläggning som ärendet rör betalar ersättningen. Om ärendet inte avser befintlig eller planerad anläggning, betalas ersättningen av kommunen.

Länsstyrelses beslut enligt 7 eller 33 § eller om ersättning till sakkunnig som avses i andra stycket får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Annat beslut av länsstyrelsen enligt denna lag får överklagas hos regeringen.

<kgp:refblock>

Ang. 3 st. se Lag (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar14 § under FörvProc.

</kgp:refblock>

SFS 1995:19

36 §

Mål som anges i 37 § prövas av statens va-nämnd. Bestämmelser om nämnden finns i lagen (1976:839) om statens va-nämnd.

SFS 1976:842

37 §

Va-nämnden prövar mål angående inlösen eller ersättning enligt 15 eller 16 §, mål enligt 29 a § om återbetalning av avgift samt mål som rör tvist mellan huvudman och fastighetsägare om

  1. rätt att bruka allmän va-anläggning eller skyldighet att genom avgift bidraga till kostnaderna för sådan anläggning,

  2. tillämpning eller tolkning av allmänna bestämmelser eller taxa,

  3. giltigheten, beståndet eller rätta innebörden av avtal mellan huvudman och fastighetsägare,

  4. villkor för brukande av allmän va-anläggning i den mån allmänna bestämmelser och taxa ej är tillämpliga samt avtal ej kunnat träffas,

  5. fordran på avgift till huvudman för allmän va-anläggning,

  6. skadestånd eller annan påföljd enligt 29 eller 30 §,

  7. annan va-fråga, som avses i denna lag.

<kgp:refblock>

Ang. p. 5 jfr Lag (1991:852) om betalningsföreläggande för fordringar i arbetstvister och fordringar som skall prövas av statens va-nämnd3 §, inf. efter lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning under UP – Talan av fastighetsägare mot huvudman om skadestånd på grund av översvämning i fastighetens källare H 1975:1 – Va-nämnden behörig pröva samfällighetsförenings talan mot huvudman om skyldighet att sluta avtal om brukande av anläggning H 1982:298 – Va-nämnden eller allmän domstol? H 1987:689 – Va-nämnd behörig även i tvist om enbart huvudmannens kostnader för att få ut en va-avgift H 1994:372 – Fråga i visst fall om rätt för motpart att överklaga avvisningsbeslut H 1994:628.

</kgp:refblock>

SFS 1996:508

38 §

Talan om återbetalning enligt 29 a § skall väckas inom två år från det att beslutet på vilket talan grundas vann laga kraft. Talan får dock väckas senare, om skadan inte rimligen kunde förutses inom angiven tid.

SFS 1987:134

39 §

[har upphävts genom lag (1976:842).]

SFS 1976:842

40 §

[har upphävts genom lag (1976:842).]

SFS 1976:842

41 §

[har upphävts genom lag (1976:842).]

SFS 1976:842

42 §

[har upphävts genom lag (1976:842).]

SFS 1976:842

43 §

[har upphävts genom lag (1976:842).]

SFS 1976:842

44 §

[har upphävts genom lag (1976:842).]

SFS 1976:842

45 §

[har upphävts genom lag (1976:842).]

SFS 1976:842

46 §

[har upphävts genom lag (1976:842).]

SFS 1976:842

47 §

[har upphävts genom lag (1976:842).]

SFS 1976:842

48 §

[har upphävts genom lag (1976:842).]

SFS 1976:842

49 §

[har upphävts genom lag (1976:842).]

SFS 1976:842

50 §

[har upphävts genom lag (1976:842).]

SFS 1976:842

51 §

[har upphävts genom lag (1976:842).]

SFS 1976:842

52 §

[har upphävts genom lag (1976:842).]

SFS 1976:842

53 §

[har upphävts genom lag (1976:842).]

SFS 1976:842

54 §

[har upphävts genom lag (1976:842).]

SFS 1976:842

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

SFS 1970:244

1. Denna lag träder i kraft d. 1 juli 1970. Genom lagen upphäves lagen (1955:314) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar.

2. Den nya lagen äger motsvarande tillämpning på vatten- och avloppsanläggning, som är eller förklarats för allmän enligt den äldre lagen. I fråga om sådan anläggning gäller dock punkterna 3–6 nedan.

3. Huvudman skall före d. 1 juli 1972 ha meddelat allmänna bestämmelser och beslutat om taxa i enlighet med 22 och 27 §§ nya lagen samt ha underrättat fastighetsägare om de allmänna bestämmelserna på sätt som föreskrives i 23 § samma lag.

Till dess allmänna bestämmelser och taxa som avses i första stycket träder i kraft skall föreskrifter, reglemente, taxa och liknande bestämmelser, som meddelats med stöd av äldre författning, fortfarande tillämpas. Före den 1 juli 1972 får ändring i taxa eller annan bestämmelse som avses här vidtagas enligt äldre författning, om det är oundgängligen nödvändigt.

4. Avgiftsskyldighet som uppkommit för fsatighet i enlighet med den äldre lagen skall fortfarande bestå utan hinder av 9 § andra stycket nya lagen. Huvudmannen skall före d. 1 juli 1972 ha bestämt förbindelsepunkt för fastigheten i enlighet med 13 § nya lagen.

5. Bestämmelse som huvudman meddelat med stöd av äldre författning och som rör beskaffenheten av ledningar för vattenförsärjning och avlopp med tillbehör eller utförandet av installationsarbeten skall tillämpas till dess regler som avses i 18 § nya lagen trätt i kraft.

I den mån ej Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer förordnar annat skall de regler om beskaffenheten av va-installation som avses i 18 § nya lagen ej äga tillämpning beträffande installation, som före reglernas ikraftträdande utförts i enlighet med äldre bestämmelser.

Vad huvudman bestämt om vem som har rätt att utföra installationsarbete gäller icke efter den nya lagens ikraftträdande.

6. Huvudman skall före d. 1 jan. 1971 fullgöra vad som åligger honom enligt 7 § nya lagen.

7. Mål eller ärende, som enligt den äldre lagen anhängiggjorts hos domstol eller länsstyrelse före den nya lagens ikraftträdande men ej slutligen avgjorts dessförinnan, handlägges i den ordning som gäller enligt den äldre lagen.

8. Till utgången av år 1970 skall i stället för 49 § första stycket nya lagen gällande följande.

Inlaga, kallelse, föreläggande, beslut eller annan handling, som enligt bestämmelse i denna lag eller eljest skall tillställas part, delges honom genom va-nämndens försorg. Begär part att själv få ombesörja delgivning, får det dock anförtros honom, om det kan ske utan olägenhet. Delgivning genom nämndens försorg sker i enlighet med vad som gäller om delgivning i mål och ärenden vid domstol.

9. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift, som ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

SFS 1976:842

(Omtryck)

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1977. Äldre räntebestämmelser i 27 § gäller dock fortfarande i fråga om ränta för tid före ikraftträdandet. Har skyldighet att utge ränta uppkommit före ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser även för tiden därefter.

SFS 1980:208

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1981.

SFS 1983:302

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 1983.

SFS 1986:1129

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1987.

SFS 1987:134

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 1987.

SFS 1991:1699

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1992.

SFS 1992:1542

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

(Lagen 1992:1542 har enligt förordning 1993:1646 trätt i kraft d. 1 jan. 1994.)

SFS 1993:417

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 1993.

SFS 1995:19

Denna lag träder i kraft d. 1 april 1995. Beslut som har meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.

SFS 1996:508

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 1996.

SFS 1998:820

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1999.