Innehåll

Lagar & Förordningar

Lagar & Förordningar är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO - gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.
SFS1972-0719

Expropriationslag (1972:719)

Expropriationslagen

Inledande bestämmelser

Fastighet, som tillhör annan än staten, får tagas i anspråk genom expropriation enligt denna lag med äganderätt, nyttjanderätt eller servitutsrätt. Genom expropriation får även särskild rätt till fastighet upphävas eller begränsas, om rättigheten tillkommer annan än staten.

I denna lag förstås med särskild rätt till fastighet nyttjanderätt, servitut och rätt till elektrisk kraft samt liknande rätt. Utan hinder av att tomträtt enligt 13 kap. 26 § jordabalken vid expropriation är likställd med fast egendom får sådan rätt upphävas eller begränsas genom expropriation. Bestämmelsen i 1 § om särskild rätt gäller ej renskötselrätt enligt rennäringslagen (1971:437) eller vägrätt.

Bestämmelserna i denna lag om fastighet tillämpas också i fråga om byggnad eller annan anläggning inom annans fastighet.

Hänvisad författning:

Ang. vägrätt se Väglag (1971:948)30–33 §§. Bih.

SFS 2005:941

Exproprieras fastighet med äganderätt, upphör sådan särskild rätt till fastigheten som tillkommit genom frivillig upplåtelse, om ej rättigheten skall lämnas orubbad på grund av förordnande i expropriationstillståndet eller överenskommelse som fastställts av domstolen. Förordnande att särskild rätt skall bestå får meddelas endast om det uppenbarligen är utan betydelse för den rätt som tillkommer borgenär med panträtt i fastigheten. Överenskommelse som nämnts nyss får fastställas endast om de borgenärer som har panträtt i fastigheten eller fastighet som är gemensamt intecknad med denna och vilkas rätt beröres av åtgärden har lämnat medgivande till fastställelsen. Medgivande fordras dock ej av borgenär för vars rätt beståndet av rättigheten är väsentligen utan betydelse.

Annan särskild rätt till fastigheten än som avses i första stycket består efter expropriationen, om ej annat har förordnats i expropriationstillståndet.

Första och andra styckena gäller ej särskild rätt som tillkommer staten. Sådan rättighet rubbas icke genom expropriationen. Vad som sagts nu gäller också vägrätt som tillkommer annan än staten.

Genom expropriationen upphör fastighetens ansvar för fordran. Detta gäller dock ej fordran som åtnjuter förmånsrätt enligt 6 § 1 förmånsrättslagen (1970:979).

Hänvisad författning:

Jfr Expropriationskungörelse (1972:727)10 §, efter denna lag.

Nyttjanderätt eller servitut, som har tillskapats genom expropriation, har företräde framför annan rätt till fastigheten med undantag av särskild rätt som har tillskapats genom expropriation eller annat tvångsförvärv eller vid fastighetsbildning eller på liknande sätt. Särskild rätt som tillkommer staten och vägrätt som tillkommer annan än staten rubbas dock icke i något fall genom expropriationen.

Om särskild rätt till fastighet exproprieras eller rubbas genom expropriation, gäller bestämmelserna om expropriation av fastighet i tillämpliga delar, om ej annat anges.

Bestämmelserna i denna lag om sakägare gäller ej innehavare av fordran för vilken fastigheten svarar.

Rättsfall:

H 1981:1025 anm. vid 4:1.

[har upphävts genom lag (1983:659).]

SFS 1983:659

Uppkommer fråga om ersättning för skada eller intrång som har uppstått efter det att expropriationsmålet har avgjorts och som ej kunnat förutses i målet, är denna lag ej tillämplig.

Expropriationsändamålen

Expropriation får ske för att ge en kommun möjlighet att förfoga över mark eller annat utrymme som med hänsyn till den framtida utvecklingen krävs för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning.

Expropriation för ändamål som anges i första stycket får avse endast mark eller annat utrymme inom kommunens eget område.

Inom tätbebyggt område får expropriation ske endast om

  1. det med skäl kan antas att marken eller utrymmet inom överskådlig tid kommer att beröras av byggnads- eller anläggningsåtgärd, som är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt, eller

  2. det med hänsyn till intresset av att främja ett planmässigt byggnadsskick eller av annan därmed jämförlig orsak är angeläget att kommunen får rådighet över marken eller utrymmet.

Med motsvarande tillämpning av första–tredje styckena får expropriation ske till förmån för regioner eller kommunalförbund, som handhar sådan angelägenhet som första stycket avser att främja.

SFS 2019:850

Expropriation får ske för att bereda utrymme för anläggning som tillgodoser allmänt behov av samfärdsel, transport eller annan kommunikation.

Expropriation får ske för att tillgodose allmänt behov av elektrisk kraft eller annan drivkraft, vatten, värme eller likartad nyttighet eller av att bortföra eller oskadliggöra avloppsvatten eller annan orenlighet.

Skall ledning för nyttighet som avses i första stycket eller för avloppsvatten eller annan orenlighet ingå i ledningsnät av betydelse för riket eller för viss ort eller är intrånget av ledningen ringa i jämförelse med nyttan därav, får expropriation ske även om allmänt behov av ledningen ej föreligger.

Första stycket gäller ej sådant ianspråktagande av fastighet för tillgodogörande av vattenkraft eller för gruvdrift varom bestämmelser finns i annan lag.

Expropriation får ske för att bereda utrymme åt näringsverksamhet eller anläggning därför av större betydelse för riket eller orten eller för viss befolkningsgrupp.

Första stycket gäller ej sådant ianspråktagande av fastighet för gruvdrift varom bestämmelser finns i annan lag.

Expropriation får ske för att upprätta skydds- eller säkerhetsområde eller bereda utrymme för särskild anordning, om området eller anordningen behövs till skydd mot naturhändelse som är menlig från allmän synpunkt, mot vatten- eller luftförorening eller mot menlig inverkan i övrigt från industri eller annan anläggning.

Expropriation får ske för det militära försvaret eller för annat ändamål som är av särskild betydelse för totalförsvaret.

Expropriation får ske för att ge staten möjlighet att förfoga över mark eller annat utrymme som genom en förestående ändring av riksgränsen skall föras över till det andra landet.

SFS 2005:941

Expropriation får ske för att försätta eller hålla fastighet i tillfredsställande skick, när grov vanvård föreligger eller kan befaras uppkomma.

Expropriation får ske för att tillgodose den allmänna fiskevården eller för vetenskapliga undersökningar och försök i fråga om fiske.

SFS 1981:535

Expropriation får ske för att bevara bebyggelse eller fornlämning med ett högt historiskt eller kulturhistoriskt värde eller bereda tillräckligt utrymme däromkring.

Hänvisad författning:

Jfr Kulturmiljölag (1988:950). Bih.

SFS 2013:539

Expropriation får ske för att bevara område som nationalpark, naturreservat eller naturminne eller för att annars tillgodose väsentligt behov av mark eller anläggning för idrott eller friluftsliv, om marken eller anläggningen är avsedd att hållas tillgänglig för allmänheten.

Hänvisad författning:

Jfr MB 7:.

Även i annat fall än som avses i 1, 2, 3, 4, 5, 6, 6 a, 7, 7 a, 8 eller 9 § får expropriation ske för att tillgodose behov av utrymme för byggnad, lokal eller annan anläggning för verksamhet som staten, en kommun, en region eller ett kommunalförbund har att tillgodose eller som annars är av väsentlig betydelse för riket eller orten eller för en viss befolkningsgrupp.

SFS 2019:850

Ska genom statens, en kommuns, en regions eller ett kommunalförbunds försorg inom ett visst område vidtas en byggnads- eller anläggningsåtgärd som kan föranleda expropriation enligt 1, 2, 3, 4, 5, 6, 6 a, 7, 7 a, 8, 9 eller 10 § och kan med skäl antas att åtgärden medför ett väsentligt ökat värde för en fastighet i områdets omedelbara närhet eller avsevärt ökar möjligheterna att utnyttja en sådan fastighet, får fastigheten exproprieras av den som vidtar åtgärden, om det med hänsyn till kostnaderna för åtgärden och övriga omständigheter är skäligt. Det som sagts nu om fastighet tillämpas också på särskild rätt till fastighet.

SFS 2019:850

Expropriationstillstånd ska inte meddelas, om ändamålet lämpligen bör tillgodoses på annat sätt eller olägenheterna av expropriationen från allmän och enskild synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas genom den.

Expropriation till förmån för någon annan än staten, en kommun, en region eller ett kommunalförbund får ske endast om den exproprierande på ett betryggande sätt kan svara för att den exproprierade egendomen används för det avsedda ändamålet.

SFS 2019:850

Tillstånd till expropriation m.m.

Fråga om tillstånd till expropriation prövas av regeringen.

Regeringen kan dock överlämna till länsstyrelsen eller, när särskilda skäl föreligger, till annan myndighet att pröva fråga om tillstånd till expropriation, om ansökningen ej har bestritts eller ärendet från allmän och enskild synpunkt är av mindre vikt.

Hänvisad författning:

Expropriationskungörelse (1972:727)4 och 6 §§, efter denna lag.

SFS 1979:896

Ansökan om expropriationstillstånd skall vara skriftlig och ange

  1. yrkandet och de omständigheter på vilka det grundas,

  2. fastighet som beröres av expropriationen,

  3. namn och adress på samtliga för sökanden kända sakägare.

I övrigt skall sökanden inge den utredning som kan anses behövlig i varje särskilt fall.

Om ansökan om expropriationstillstånd avser en fastighet som ägs av ett upplöst bolag eller en annan upplöst sammanslutning, får överförmyndaren förordna god man som avses i 11 kap. föräldrabalken att företräda sammanslutningen i frågor som rör expropriationen.

Om en god man behöver förordnas enligt första stycket, skall regeringen eller den myndighet som avses i 1 § andra stycket anmäla detta hos överförmyndaren.

SFS 2005:189

Om den som ansöker om expropriationstillstånd har nyttjanderätt till fastigheten och tillstånd beviljas, har sökanden rätt att utan hinder av vad som annars skulle gälla nyttja fastigheten i samma omfattning som tidigare till dess att expropriationen är fullbordad eller till den fardag som inträffar närmast efter tre månader från det att expropriationstillståndet förföll eller expropriationsrätten förverkades. I avvaktan på att tillståndsfrågan blir slutligt avgjord kan förordnas att sökanden icke mot sitt bestridande får skiljas från fastigheten tidigare än på den fardag, som inträffar närmast efter tre månader från det att ansökan prövades. Saknas bestämmelse om fardag, inträder i stället skyldigheten att flytta när tre månader förflutit från det att expropriationstillståndet förföll eller expropriationsrätten förverkades eller från det att expropriationsansökningen prövades.

Nyttjar sökanden med stöd av första stycket fastigheten utöver den dag då nyttjanderätten annars skulle ha upphört, har fastighetsägaren rätt till skälig ersättning för det fortsatta nyttjandet. Kan överenskommelse om ersättningen ej träffas, bestämmes den av mark- och miljödomstolen.

Kommer expropriation ej till stånd och är sökandens rätt att föra bort egen byggnad eller annat från fastigheten begränsad enligt avtal eller lag till viss tid efter nyttjanderättens upphörande, skall tiden räknas från den dag då sökanden enligt första stycket skall lämna fastigheten.

Första–tredje styckena äger motsvarande tillämpning på fall då sökande har servitutsrätt till fastigheten.

Hänvisad författning:

Betr. arrende finns bestämmelse om fardag i JB 8:4.

SFS 2010:996

I expropriationstillstånd skall bestämmas vad expropriationen skall omfatta och med vilken rätt expropriationen skall ske.

Föreligger särskilda svårigheter för sökanden att, innan han börjat utföra de åtgärder för vilka expropriation sökes, i detalj ange vad som behöver tagas i anspråk, kan tillstånd ges till expropriation i huvudsaklig överensstämmelse med vad som angivits på karta eller på marken eller på annat sätt.

Om det behövs särskilda föreskrifter för att trygga att den exproprierade egendomen användes för det avsedda ändamålet, skall sådana meddelas i samband med expropriationstillståndet. Det ankommer på länsstyrelsen att se till att meddelade föreskrifter efterleves. Länsstyrelsen får därvid förelägga vite.

Ett expropriationstillstånd förfaller, om saken inte har fullföljts genom ansökan om stämning till domstol inom ett år från det att tillståndet beviljades.

Har expropriationstillståndet förfallit enligt första stycket eller enligt 5 kap. 15 § andra stycket eller 18 § tredje stycket eller har expropriationstillståndet upphävts enligt 10 § och begärs därefter nytt expropriationstillstånd till egendomen av samma sökande och på samma expropriationsgrund som tidigare, kan sådant tillstånd beviljas endast om särskilda skäl föreligger.

SFS 1988:211

Expropriationsrätt får övergå från innehavaren på annan endast efter medgivande av den myndighet som har meddelat expropriationstillståndet.

Har expropriationstillstånd meddelats beträffande en del av en fastighet och lider en återstående del av fastigheten synnerligt men genom expropriationen eller det sätt på vilket den exproprierade delen används, ska rätten förordna om expropriation av den del som lider sådant men, om ägaren begär det. Ska nyttjanderätt eller servitut upplåtas och vållar detta synnerligt men för fastigheten eller någon del av den, ska rätten på begäran av ägaren förordna om expropriation av område som lider sådant men.

Ska endast en del av en fastighet exproprieras eller ska nyttjanderätt eller servitut upplåtas, har den exproprierande rätt till sådan utvidgning av expropriationen som avses i första stycket, om detta skulle medföra endast en ringa höjning av den expropriationsersättning som tillkommer fastighetsägaren och denne inte har ett beaktansvärt intresse av att behålla den återstående delen av fastigheten.

Vid tillämpning av andra stycket ska kostnaden för åtgärd som avses i 4 kap. 1 § fjärde stycket räknas in i expropriationsersättningen.

SFS 2010:832

Har beslut i fråga som avses i detta kapitel meddelats av annan förvaltningsmyndighet än regeringen, föres talan mot myndighetens beslut hos regeringen genom besvär.

SFS 1979:896

Regeringen skall upphäva ett expropriationstillstånd helt eller delvis, om förhållandena sedan tillståndet meddelades har ändrats så att förutsättningarna för tillståndet inte längre föreligger.

Frågor om upphävande av expropriationstillstånd prövas på anmälan av den domstol som handlägger expropriationsmålet. Sådan anmälan får göras endast om fastighetsägaren har visat sannolika skäl för att tillståndet skall upphävas.

Rättsfall:

ERD Sporrong och Lönnroth mot Sverige (1982, frågor om långvariga expropriationstillstånd).

SFS 1988:211

Expropriationsersättning

För en fastighet som exproprieras i sin helhet ska, i den mån inte annat följer av vad som sägs nedan, löseskilling betalas med ett belopp som motsvarar fastighetens marknadsvärde. Exproprieras en del av en fastighet, ska intrångsersättning betalas med ett belopp som motsvarar den minskning av fastighetens marknadsvärde, som uppkommer genom expropriationen. Uppkommer i övrigt skada för ägaren genom expropriationen, ska även sådan skada ersättas.

Därutöver ska ytterligare löseskilling respektive intrångsersättning betalas med 25 procent av marknadsvärdet respektive marknadsvärdeminskningen. Detta gäller dock inte när expropriation sker för ändamål som avses i 2 kap. 7 §.

Expropriationsersättning ska inte betalas för mark eller annat utrymme som ingår i allmän väg och som enligt en detaljplan ska användas för en sådan allmän plats för vilken kommunen är huvudman.

Har den exproprierande åtagit sig att vidta åtgärd för att minska skada, ska hänsyn tas till det när ersättningen enligt första stycket bestäms, om åtagandet är sådant att det skäligen bör godtas av den ersättningsberättigade.

Exproprieras fastighet till vilken den exproprierande har nyttjanderätt eller servitutsrätt, ska vid bestämmande av fastighetens värde hänsyn inte tas till förbättring, vilken fastigheten har vunnit genom arbete eller kostnad, som den exproprierande eller föregående innehavare, vars rätt har övergått till denne, lagt ned på fastigheten utöver vad som ålegat honom.

Rättsfall:

H 1973:516 (bebyggelse delvis uppförd utan erforderligt byggnadslov) – Fråga om vid tillämpning av den s.k. ortsprismetoden hänsyn skulle tagas till penningvärdeförändring under tiden mellan jämförelseförvärv och värdetidpunkten i målet (äldre lag) H 1977:593 – Då utredningen gjorde det mest antagligt, att ortsprisutvecklingen inte följt konsumentprisindex, men inte gav tillräckligt stöd för att priserna stått stilla eller sjunkit, gjordes enl. grunderna för RB 35:5 en uppskattning av index för uppräkningen av ersättningen H 1981:933 – Fråga om ersättning för dels förlust av handelsvinst som markägaren kunde ha gjort vid bebyggande (I) dels förlust av byggnadsarvode som han kunde ha fått vid bebyggande i egen regi (II) H 1979:735 – Tillämpning av den s.k. avkastningsmetoden betr. äldre bostads- och industrifastighet H 1980:591 – Ang. ersättning till hyresgäst på grund av högre hyreskostnad för bostad som anvisats i anledning av expropriationen H 1981:1025 – Fråga om betydelsen i ersättningshänseende av tätbebyggelseförbud enl. 168 § byggnadslagen (1947:385) H 1984:93 – Lagens ersättningsregler tillämpas även när en fastighet som är upplåten med tomträtt minskas till följd av en fastighetsreglering H 2021:676.

SFS 2010:832

Om det företag för vars genomförande en fastighet exproprieras har medfört inverkan av någon betydelse på fastighetens marknadsvärde, ska löseskillingen bestämmas på grundval av det marknadsvärde som fastigheten skulle ha haft om sådan inverkan inte hade förekommit. Detta gäller dock endast om det är skäligt med hänsyn till förhållandena i orten eller till den allmänna förekomsten av likartad inverkan under jämförliga förhållanden.

Om expropriationen avser en del av en fastighet, ska det som sägs i första stycket om beräkning av marknadsvärde tillämpas i fråga om värdet före expropriationen.

Om en fastighet exproprieras enligt 2 kap. 11 §, ska denna paragraf tillämpas på värdestegring som beror på den åtgärd som utgör grund för expropriationen.

Om löseskillingen eller intrångsersättningen med tillämpning av första stycket bestäms med bortseende från värdeminskning, ska 1 § andra stycket inte tillämpas på den del av ersättningen som därmed tillkommer.

Rättsfall:

H 1977:424 anm. vid lagen 1971:948 55 §. Bih. – Denna § ej tillämplig i fråga om markvärdestegring med anledning av detaljplanering (jfr 3 §) H 1981:933.

SFS 2010:832

[Upphävd g. Lag (2010:832).]

SFS 2010:832

Expropriationsersättning för mark eller annat utrymme som enligt en detaljplan skall användas för allmän plats skall bestämmas med hänsyn till de planförhållanden som rådde närmast innan marken eller utrymmet angavs som allmän plats.

SFS 2005:941

Har fastigheten i sin helhet tillträtts eller övergått på den exproprierande enligt 6 kap. 10 §, skall vid bestämmande av expropriationsersättningen hänsyn icke tagas till sådan ändring i fastighetens värde som uppkommer därefter. Detsamma gäller i fall då fastigheten endast delvis har tillträtts eller övergått på den exproprierande, om ej värdeändringen beror på att den återstående delens skick ändras.

Har höjning i allmänna prisläget skett efter det att fastigheten tillträddes eller övergick på den exproprierande enligt 6 kap. 10 §, skall ersättningen jämkas med hänsyn därtill.

Rättsfall:

När talan väckts efter år 1971 ansågs 2 st. tillämpligt även då tillträde skett före 1 jan. 1972. Höjning enl. denna regel skedde även för tiden fram till överrätts dom, fastän talan fullföljts endast av kommunen H 1980:478; jfr 1983:180 anm. vid RB 17:3 – Jfr betr. 2 st. H 1985:355, 1987:585 (då prövningstillstånd ej meddelats avvisades revisionssvarandens yrkande om jämkning), 1991:655 anm. vid FBL 5:10 – H 2010:255 anm. vid MB 31:2.

Har åtgärd vidtagits i uppenbar avsikt att höja den ersättning, som den exproprierande har att erlägga, skall, om skäl föreligger till det, ersättningen bestämmas så som om åtgärden icke vidtagits.

Exproprieras särskild rätt till fastighet, skall första stycket, i fall då åtgärd vidtagits av fastighetens ägare i avsikt som anges där, tillämpas så att den exproprierande erhåller gottgörelse genom minskning av den ersättning som tillkommer ägaren.

Rättegången i expropriationsmål m.m.

Första domstol i expropriationsmål är mark- och miljödomstol.

Hänvisad författning:

Lag (2010:921) om mark- och miljödomstolar, inf. under MB 20:.

SFS 2010:996

Expropriationsmål upptages av den mark- och miljödomstol inom vars område fastigheten är belägen.

Skall expropriation ske av fastigheter som är belägna inom olika mark- och miljödomstolars områden och bör fastigheterna vid bestämmandet av expropriationsersättningen lämpligen behandlas som en enhet, upptages frågan om expropriationen av den av mark- och miljödomstolarna som regeringen eller, efter regeringens förordnande, annan myndighet bestämmer.

SFS 2010:996

Sådant yrkande från den exproprierande eller sakägare som har samband med expropriationen men rör rättsförhållande som ej skall prövas enligt denna lag får prövas i expropriationsmålet, om det är lämpligt.

Rättsfall:

Yrkande om ersättning för minskat boendevärde enl. miljöskadelagen (nu MB 32:) prövades i expropriationsmål H 2000:737 anm. även vid MB 32:1.

Talan i expropriationsmål får väckas av den som har sökt eller erhållit tillstånd till expropriation. Har tillstånd meddelats och har fastigheten eller del därav tillträtts av den exproprierande, får även fastighetens ägare eller annan sakägare, vars rätt beröres av tillträdet, väcka talan.

Väckes talan av den exproprierande, skall han i stämningsansökningen uppge

  1. de omständigheter på vilka han grundar sin talan,

  2. yrkande som framställes,

  3. namn och adress på samtliga för honom kända sakägare,

  4. den ersättning han erbjuder och de omständigheter varpå erbjudandet grundas,

  5. de skriftliga bevis han åberopar,

  6. den tidpunkt då han önskar tillträda egendomen eller, om tillträde har skett, dagen för detta,

  7. de omständigheter som betingar domstolens behörighet, om denna ej framgår av vad som annars anföres.

Första stycket 1–3, 5 och 7 äger motsvarande tillämpning när talan väckes av annan än den exproprierande.

Om talan avser en fastighet som ägs av ett upplöst bolag eller en annan upplöst sammanslutning, får överförmyndaren förordna god man som avses i 11 kap. föräldrabalken att företräda sammanslutningen i frågor som rör expropriationen.

Om en god man behöver förordnas enligt första stycket, skall domstolen anmäla detta hos överförmyndaren.

SFS 2005:189

Avvisas inte stämningsansökan, ska mark- och miljödomstolen, om ansökningen gjorts av den exproprierande, utfärda stämning på fastighetsägaren och övriga kända sakägare. Har ansökningen gjorts av annan, ska domstolen utfärda stämning på den exproprierande och kalla övriga kända sakägare att inträda som parter i rättegången. Kallelse delges sakägare på sätt som är föreskrivet för stämning i tvistemål.

I stämning som utfärdas på den exproprierande ska denne anmodas att lämna uppgifter i de avseenden som anges i 5 § första stycket 3–6.

Stämning eller kallelse som avses i första stycket ska alltid utfärdas på okända sakägare, som möjligen finns. Bestämmelserna om kungörelsedelgivning i delgivningslagen (2010:1932) äger därvid motsvarande tillämpning. Kan det med fog antas att det inte finns några okända sakägare, får meddelande som avses i 49 § andra stycket samma lag anslås i mark- och miljödomstolens lokal i stället för att införas i tidning.

SFS 2010:1986

Fastighetsägaren skall, även om han ej ansökt om stämning, uppge sakägare som är kända för honom. Underlåter han det utan giltigt skäl och uppstår skada för sakägare till följd av underlåtenheten, skall han ersätta skadan. Mark- och miljödomstolen skall erinra honom härom i stämning eller kallelse eller på annat sätt.

SFS 2010:996

Har sakägare uppgivits eller annars blivit känd sedan stämning utfärdats och har han ej kommit tillstädes, äger 6 § första stycket motsvarande tillämpning.

Den exproprierande skall förete gravationsbevis beträffande fastigheten. Är egendom som skall exproprieras samfälld för två eller flera fastigheter med skilda ägare, behöver dock gravationsbevis företes endast om domstolen begär det.

Innebär expropriation att fastighetsindelningen ändras, skall den exproprierande överlämna karta med beskrivning över området i två exemplar till domstolen. Kartan och beskrivningen skall vara upprättade av lantmäterimyndigheten med motsvarande tillämpning av vad som är föreskrivet för fastighetsbildningsförrättning. Ny gräns skall vara utmärkt av lantmäterimyndigheten i enlighet med vad som är föreskrivet beträffande gräns som tillkommer genom fastighetsbildning.

Innebär expropriationen att nyttjanderätt eller servitut bildas eller begränsas, skall vad som i första stycket sägs om karta med beskrivning äga motsvarande tillämpning.

SFS 1995:1402

Talan i expropriationsmål kan med laga verkan riktas mot den för vilken lagfart senast är beviljad eller sökt, även om denne före talans väckande har överlåtit fastigheten. Den till vilken fastigheten sålunda överlåtits har i målet samma ställning som om överlåtelsen skett under rättegången. Om tvist angående äganderätten är antecknad i fastighetsregistrets inskrivningsdel, kan talan riktas mot den som innehar fastigheten med äganderättsanspråk.

Ny ägare får ej rubba vare sig överenskommelse som förre ägaren ingått eller annan åtgärd som vidtagits i målet och som är bindande för förre ägaren.

SFS 2000:238

Mark- och miljödomstolen skall under förberedelsen verka för att utredningen i målet får den inriktning och omfattning som är lämplig med hänsyn till målets beskaffenhet. Därvid skall domstolen såvitt möjligt se till att onödig utredning icke förebringas i målet.

Om det ej är uppenbart obehövligt, skall mark- och miljödomstolen så snart det kan ske genom särskilt beslut meddela parterna vilken utredning som enligt domstolens mening bör förebringas i målet (utredningsbeslut). Har utredningsbeslut meddelats beträffande viss del av målet, får nytt beslut i samma del meddelas endast om särskilda skäl föreligger.

SFS 2010:996

En undersökning enligt 3 kap. 4 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar ska genomföras, om det inte måste antas att sådan undersökning saknar betydelse.

Hänvisad författning:

Lag (2010:921) om mark- och miljödomstolar, inf. under MB 20:.

SFS 2010:996

Domstolen får handlägga och avgöra målet utan hinder av parts utevaro.

Återkallas talan om expropriation helt eller delvis, skall målet avskrivas i den delen. Återkallelse är dock utan verkan, såvitt gäller egendom som har övergått på den exproprierande enligt 6 kap. 10 §. Är fråga om egendom som i annat fall har tillträtts av den exproprierande, skall målet prövas utan hinder av återkallelsen, om sakägare vars rätt beröres av tillträdet begär det. Detsamma gäller om sakägare återkallar talan om expropriation och den exproprierande begär att målet prövas.

Avskrives målet helt eller delvis på grund av återkallelse av den exproprierande, är expropriationstillståndet i den delen förfallet.

Hänvisad författning:

Jfr Expropriationskungörelse (1972:727)9 §, efter denna lag.

Har skada uppstått för sakägare på grund av expropriationsanspråk som återkallats och avskrives målet i den delen, skall den exproprierande ersätta skadan.

Första stycket tillämpas också när domstolen avslutar målet med anledning av att tillstånd till expropriation vägrats eller upphävts eller tillstånd förfallit enligt 18 § tredje stycket.

Innan avskrivning sker på grund av återkallelse av den exproprierande skall han, om han har fått tillstånd till expropriationen, hos länsstyrelsen ställa säkerhet för ersättning som avses i första stycket, såvida icke samtliga sakägare förklarat sig avstå från att yrka sådan ersättning.

SFS 1988:211

Är det av väsentlig betydelse för den exproprierande, får domstolen på yrkande av denne genom beslut medge att egendom som skall avstås genom expropriation tillträdes utan hinder av att expropriationen ej har blivit fullbordad (enkelt förhandstillträde). Under samma förutsättningar får domstolen genom dom medge att sådan egendom skall, innan lagakraftägande dom i fråga om expropriationsersättningen föreligger, övergå till den exproprierande med samma rätt som om expropriationen fullbordats (kvalificerat förhandstillträde).

Domstolen får på yrkande av fastighetsägaren besluta att enkelt förhandstillträde skall ske, om den exproprierande ej visar att tillträde skulle medföra avsevärd olägenhet för honom.

Om det ej är uppenbart att expropriationsersättningen blir obetydlig, skall domstolen på yrkande av den exproprierande, fastighetsägaren eller annan sakägare, vars rätt beröres av tillträdet, föreskriva att den exproprierande innan förhandstillträde sker utger förskott på den expropriationsersättning som slutligt fastställes.

Domstolen skall vidare föreskriva att den exproprierande innan förhandstillträde sker ställer säkerhet hos länsstyrelsen för den slutliga expropriationsersättningen, till den del den överstiger förskott som avses i tredje stycket, jämte den ränta som kan komma att utgå enligt 6 kap. 16 § första stycket.

SFS 1979:896

I dom eller beslut om medgivande till förhandstillträde enligt 17 § första stycket skall domstolen ange när medgivandet tidigast får utnyttjas. Tiden skall bestämmas så, att fastighetsägaren och annan, vars rätt beröres, får skäligt rådrum. Medgivande får icke utnyttjas förrän den exproprierande har fullgjort vad domstolen föreskrivit enligt 17 § tredje och fjärde styckena.

Domstolen skall vidare ange den tid inom vilken den exproprierande senast skall ha fullgjort vad domstolen har föreskrivit. Har den exproprierande icke inom utsatt tid fullgjort sina åligganden, är medgivandet till förhandstillträde förfallet.

I beslut om förhandstillträde enligt 17 § andra stycket skall domstolen ange när tillträde senast skall ske. Tiden skall bestämmas så, att den exproprierande och annan, vars rätt beröres, får skäligt rådrum. Domstolen skall vidare ange den tid inom vilken den exproprierande senast skall ha fullgjort vad domstolen har föreskrivit enligt 17 § tredje och fjärde styckena. Har den exproprierande icke inom utsatt tid fullgjort sina åligganden, är expropriationstillståndet i den delen förfallet.

Sker enkelt förhandstillträde, är innehavare av sådan särskild rätt till fastigheten som enligt 1 kap. 3 och 4 §§ rubbas genom expropriationen icke längre berättigad att utöva rättigheten, i den mån den avser egendom som omfattas av förhandstillträdet.

SFS 1979:896

Mark- och miljödomstolen får förordna att medgivande till enkelt förhandstillträde enligt 17 § första stycket får utnyttjas utan hinder av att beslutet därom icke har vunnit laga kraft. Sådant förordnande får meddelas endast under förutsättning att den exproprierande hos länsstyrelsen ställt säkerhet för det skadestånd som kan komma att utgå, om domstolens beslut ändras.

SFS 2010:996

Har den exproprierande tillträtt egendom som skall avstås genom expropriation, får domstolen på yrkande av denne, fastighetsägaren eller annan sakägare, vars rätt beröres av tillträdet, föreskriva att förskott skall utgå på den expropriationsersättning som slutligt fastställes. Sådan föreskrift får dock ej meddelas, om det är uppenbart att förskottet blir obetydligt.

Har beslut i fråga om förskott meddelats på yrkande av viss sakägare, får nytt yrkande av denne om förskott ej upptagas till prövning förrän sex månader förflutit sedan det föregående beslutet vann laga kraft.

Förskott som avses i första stycket skall betalas inom en månad från det beslutet därom vann laga kraft.

SFS 1979:896

Före avgörande av fråga som avses i 17–20 §§ skall parterna erhålla tillfälle att yttra sig. Fråga om kvalificerat förhandstillträde får avgöras utan huvudförhandling.

Fråga om förhandstillträde får prövas utan hinder av att expropriationsersättning i viss del har blivit slutligt bestämd. Frågan prövas i den instans där fastighetsägaren är part eller, om fastighetsägaren slutligt har skilts från målet, i den lägsta instans där någon del av målet är anhängig. Frågan får väckas utan stämning.

Mot beslut, som mark- och miljödomstol meddelat under rättegången i fråga som avses i 17, 18 eller 20 §, föres talan särskilt.

Mot Mark- och miljööverdomstolens avgörande i fråga som avses i 17–20 §§ får talan ej föras.

SFS 2010:996

Ersättning skall bestämmas särskilt för varje sakägare. Löseskilling, intrångsersättning och annan ersättning skall bestämmas var för sig.

Avser expropriation samtliga delägares andel i samfällighet eller del av denna och finns för samfälligheten känd styrelse eller förvaltare med rätt att uppbära medel som härrör från samfälligheten, kan domstolen utan hinder av första stycket bestämma gemensam ersättning för delägarna i den mån nedsättning icke skall ske enligt 6 kap. 1 § första stycket.

När fastighet exproprieras, skall domstolen uppskatta såväl fastighetens värde som värdet av särskild rätt som ej lämnas orubbad. Medför särskild rätt minskning av värdet av fastighet som skall exproprieras, skall uppskattningen av fastighetens värde ske med hänsyn till den värdeminskning för fastigheten som rättigheten innebär. Skall ersättning utgå till innehavare av sådan särskild rätt och svarar fastigheten för beviljad eller sökt inteckning med bättre rätt, skall domstolen uppskatta även det värde fastigheten har utan den särskilda rättigheten.

Särskild uppskattning enligt första stycket tredje punkten behövs ej, om nedsättning enligt 6 kap. 1 § första stycket icke skall äga rum.

Ersättning får icke bestämmas till högre belopp än den ersättningsberättigade har begärt.

Besväras fastigheten av beviljad eller sökt inteckning, får dock löseskilling och intrångsersättning ej sättas lägre än som föranledes av 4 kap., om det icke är väsentligen utan betydelse för borgenärernas rätt.

Är parterna överens om storleken av löseskilling eller intrångsersättning, får domstolen meddela dom i enlighet därmed, om medgivande lämnats av samtliga borgenärer som har panträtt i fastigheten. Besväras fastigheten av gemensam inteckning, fordras dessutom de medgivanden från fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap. 11 § JB föreskrives för relaxation. Medgivande fordras dock ej av den för vars rätt domstolens avgörande är väsentligen utan betydelse.

Bestämmelserna i andra och tredje styckena om löseskilling och intrångsersättning gäller ej ersättning till innehavare av särskild rätt, om rättigheten upphör eller begränsas utan att fastigheten eller del av fastigheten tages i anspråk med äganderätt, nyttjanderätt eller servitutsrätt.

Ersättning får ej bestämmas till lägre belopp än den exproprierande erbjudit.

Har domstolen med stöd av denna lag förordnat om förskott, får den slutliga ersättningen ej heller bestämmas till lägre belopp än det eller de förskott som bestämts. Vad som sagts nu gäller icke förskott som utgjort villkor för förhandstillträde, om medgivandet till förhandstillträde har förfallit.

Ersättning skall bestämmas i pengar att betalas på en gång. Domstolen får dock på yrkande av part hänvisa sakägare att i särskild rättegång vid mark- och miljödomstolen föra talan om ersättning för skada eller intrång som ej lämpligen kan prövas i målet. Sådan talan skall väckas genom ansökan om stämning inom den tid, högst tio år, som domstolen bestämmer.

Yrkande som avses i första stycket får upptagas för sig och avgöras särskilt. Mot beslut under rättegången i sådan fråga föres talan särskilt.

SFS 2010:996

Dom skall grundas på vad som förekommit vid syn eller annan förhandling och vad handlingarna innehåller i övrigt.

Högre rätt får, även om det ej följer av vad som i allmänhet gäller, avgöra mål utan huvudförhandling, om huvudförhandling kan antagas sakna betydelse och part ej begär sådan förhandling.

Betalning av expropriationsersättning och fullbordande av expropriation m.m.

Löseskilling och intrångsersättning betalas genom nedsättning hos länsstyrelsen i det län där fastigheten är belägen. Avser expropriationsersättningen fastigheter i olika län, skall nedsättningen ske hos den länsstyrelse som domstolen bestämmer.

Första stycket gäller ej ersättning till innehavare av särskild rätt, om rättigheten upphör eller begränsas utan att fastigheten eller del av fastigheten tages i anspråk med äganderätt, nyttjanderätt eller servitutsrätt.

Nedsättning enligt 1 § första stycket skall inte ske, om fastigheten inte svarar för beviljad eller sökt inteckning eller om de borgenärer som har panträtt i fastigheten medgett att ersättningen utbetalas till den ersättningsberättigade. Om fastigheten besväras av gemensam inteckning, gäller vad som sagts nu endast om dessutom de medgivanden från fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap. 11 § JB föreskrivs för relaxation föreligger. Medgivande fordras dock inte av den för vars rätt expropriationen är väsentligen utan betydelse.

Nedsättning skall alltid ske om god man enligt 11 kap. föräldrabalken förordnats att företräda en upplöst sammanslutning i frågor som rör expropriationen.

SFS 2005:189

I samband med att domstolen bestämmer löseskilling och intrångsersättning skall den ange i vad mån nedsättning skall ske.

Expropriationsersättning som ej skall nedsättas utbetalas till den ersättningsberättigade. Det åligger i sådant fall den exproprierande att hos länsstyrelsen i det län där fastigheten är belägen anmäla och därvid styrka att ersättningen har betalats. Avser ersättningen fastigheter i olika län, äger 1 § första stycket andra punkten motsvarande tillämpning.

Bestämmelserna i 1–4 §§ äger motsvarande tillämpning på förskott.

Hänvisad författning:

Jfr Expropriationskungörelse (1972:727)15 §, efter denna lag.

Vid nedsättning eller anmälan skall den exproprierande till länsstyrelsen ge in domen eller beslutet samt lagakraftbevis och vid nedsättning dessutom gravationsbevis rörande fastigheten. Sker det ej, skall länsstyrelsen anskaffa handlingarna på den exproprierandes bekostnad.

Expropriationsersättning skall nedsättas och anmälan skall ske inom tre månader från det att dom, som medfört att samtliga frågor i saken avgjorts, vunnit laga kraft.

Har fastigheten helt eller delvis tillträtts eller övergått på den exproprierande enligt 10 §, skall nedsättning eller anmälan ske inom en månad efter det att den dom, varigenom ersättningen bestämdes, vann laga kraft.

Skall expropriationsersättning ej utgå eller överstiger den slutliga ersättningen icke vad som har utgått i form av förskott, åligger det den exproprierande att anmäla detta till länsstyrelsen sedan samtliga frågor i saken slutligt avgjorts. Anmälan behöver icke ske beträffande egendom som har övergått på den exproprierande enligt 10 §.

Expropriationen är fullbordad, när samtliga frågor i saken slutligt avgjorts och den exproprierande inom föreskriven tid har fullgjort vad som åligger honom enligt 1 § första stycket och 4 §. Detsamma gäller, när den exproprierande gjort anmälan enligt 8 §. När expropriationen är fullbordad, har den exproprierande rätt att genast tillträda egendomen.

Exproprieras tillbehör till fastighet med äganderätt, upphör tillbehöret efter expropriationens fullbordan att höra till fastigheten, även om det ej skiljes från denna. Ändring av fastighetsindelningen på grund av expropriation sker, när expropriationen är fullbordad.

Hänvisad författning:

Jfr Expropriationskungörelse (1972:727)14 §, efter denna lag.

Anmäler den exproprierande hos länsstyrelsen att han vill utnyttja medgivande till kvalificerat förhandstillträde och visar han därvid att domen om medgivande har vunnit laga kraft och att han inom föreskriven tid har uppfyllt de villkor som knutits till medgivandet, övergår egendomen genom anmälningen på den exproprierande med samma rätt som om expropriationen hade fullbordats. Sker anmälan före den dag då medgivandet tidigast får utnyttjas, övergår dock egendomen först nämnda dag.

När egendomen har övergått på den exproprierande enligt första stycket, äger 9 § andra stycket motsvarande tillämpning.

Hänvisad författning:

Jfr Expropriationskungörelse (1972:727)16 §, efter denna lag.

Försummar den exproprierande att inom föreskriven tid iakttaga vad som åligger honom enligt 1 § första stycket och 4 § och har ej fastigheten helt eller delvis tillträtts eller övergått på den exproprierande enligt 10 §, är expropriationsrätten förverkad.

Om fastighetsägaren vill att expropriationen ändå skall fullbordas, skall han inom tre månader efter förverkandet begära det hos länsstyrelsen. Om han inte vill att expropriationen skall fullbordas, får han hos mark- och miljödomstolen visa att expropriationsrätten är förverkad. Gör han det, skall domstolen anmäla förverkandet till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsregistrets inskrivningsdel.

Hänvisad författning:

Jfr Expropriationskungörelse (1972:727)13 §, efter denna lag.

SFS 2010:996

Har fastighetsägaren begärt att expropriationen skall fullbordas utan hinder av att expropriationsrätten är förverkad enligt 11 § första stycket och har ej anmälan enligt andra stycket i samma paragraf ägt rum, skall länsstyrelsen låta uttaga expropriationsersättningen jämte ränta enligt 16 § första stycket hos den exproprierande.

Har fastigheten helt eller delvis tillträtts eller övergått på den exproprierande enligt 10 § och försummar han att inom föreskriven tid betala förskott enligt 5 kap. 20 § eller slutlig expropriationsersättning, skall länsstyrelsen på begäran av den ersättningsberättigade låta uttaga beloppet jämte ränta enligt 16 § första stycket.

Hänvisad författning:

Se anm. vid 5 §.

Vid begäran som avses i 11 § andra stycket eller 13 § skall fogas domen eller beslutet samt lagakraftbevis.

I fråga om uttagande av ersättning jämte ränta äger bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av lagakraftägande dom i tvistemål, varigenom betalningsskyldighet blivit någon ålagd, motsvarande tillämpning.

SFS 1981:792

Föreligger fall som avses i 12 eller 13 § och har samtliga frågor i saken slutligt avgjorts, är expropriationen fullbordad, när den slutliga expropriationsersättningen har kommit in till länsstyrelsen.

Hänvisad författning:

Se anm. vid 9 §.

I den mån expropriationsersättning betalas efter utgången av frist som föreskrives i 7 § första eller andra stycket, skall den exproprierande utge ränta på ersättningen från fristens utgång enligt 6 § räntelagen (1975:635). Har förhandstillträde ägt rum eller har fastigheten helt eller delvis övergått på den exproprierande enligt 10 §, skall den exproprierande utge ränta på expropriationsersättningen enligt 5 § räntelagen från den dag fastigheten tillträddes eller övergick på den exproprierande till dess betalning sker eller ränta skall utgå enligt första punkten i denna paragraf. Har fastigheten endast delvis tillträtts eller övergått på den exproprierande och skulle skyldighet att i sådant fall betala ränta på hela ersättningen vara oskälig mot den exproprierande, får räntebeloppet jämkas.

Expropriation fullbordas utan hinder av att ränta enligt första stycket ej betalas.

SFS 1975:659

Medel som har nedsatts eller uttagits enligt detta kapitel skall av länsstyrelsen utan dröjsmål placeras på ett räntebärande konto.

SFS 1994:511

Nedsatta eller uttagna medel skall jämte upplupen ränta utbetalas av länsstyrelsen till den som är berättigad till medlen.

Vid utbetalning av medel som enligt domstolens bestämmande skall nedsättas skall, med de avvikelser som anges i tredje–femte styckena, bestämmelserna om fördelning av köpeskilling för fast egendom som sålts på exekutiv auktion tillämpas. Om rätt för innehavare av pantbrev att avstå från sin rätt till betalning och verkan därav finns särskilda bestämmelser.

Är fastigheten, förutom av inteckning, besvärad av särskild rätt som minskar fastighetens värde och har sämre rätt än inteckningen, skall borgenär som har panträtt på grundval av inteckningen erhålla betalning som om fastigheten icke besvärades av rättigheten, i den mån det krävs för att han skall få full betalning för sin fordran. Ersättningen för rättigheten skall minskas i motsvarande mån.

Har löseskilling eller intrångsersättning av domstolen bestämts till högre belopp än fastighetens ägare har yrkat och uppstår efter betalning av de fordringar som skall utgå ur ersättningen överskott som ej faller inom det yrkade beloppet, skall överskottet återställas till den exproprierande.

Om en god man förordnats för en upplöst sammanslutning, skall dennes ersättning betalas med nedsatta medel före andra fordringar.

Hänvisad författning:

Ang. 2 st. andra meningen se JB 6:14 och 15 jämförda med 6:13 2 st. – Jfr Expropriationskungörelse (1972:727)17 §, efter denna lag.

SFS 2005:189

Sammanträde för fördelningen hålles så snart det kan ske. Kallelse till sammanträdet sändes minst två veckor i förväg till fastighetsägaren, annan sakägare och kända innehavare av panträtt. De skall i kallelsen uppmanas att anmäla sina anspråk senast vid sammanträdet. Föreligger särskilda skäl, skall kungörelse om sammanträdet minst två veckor i förväg också föras in i Post- och Inrikes Tidningar.

SFS 1977:706

Har domstolen enligt 5 kap. 27 § hänvisat sakägare att föra talan om ersättning för skada eller intrång i särskild rättegång, äger 1–7, 13, 14 och 16–19 §§ motsvarande tillämpning i fråga om förskott eller ersättning som bestämmes i sådan rättegång.

Särskilda bestämmelser

Har expropriationstillstånd beviljats, skall den exproprierande svara för samtliga kostnader som uppkommit i ärendet om tillstånd till expropriation, i målet vid mark- och miljödomstolen och i ärendet om expropriationsersättningens fördelning, allt i den mån ej annat följer av 18 kap. 6 eller 8 § rättegångsbalken eller vid en motsvarande tillämpning av något av dessa lagrum.

Har sakägare vid mark- och miljödomstolen förebringat utredning i strid med utredningsbeslut ersättes kostnaden för sådan utredning endast i den mån utredningen haft betydelse för utgången i målet.

Hänvisad författning:

Ang. utredningsbeslut se 5:12.

Rättsfall:

Sakägares rätt till ersättning enl. denna § ansågs omfatta även kostnader i rättsprövningsärende ang. expropriationstillståndet H 1992:854.

SFS 2010:996

Avslås ansökan om expropriationstillstånd eller återkallas ansökningen innan tillstånd beviljats, skall sökanden svara för kostnaderna i ärendet, i den mån ej annat följer vid en motsvarande tillämpning av 18 kap. 6 eller 8 § rättegångsbalken.

I högre rätt svarar den exproprierande för sina egna kostnader och för kostnad som uppkommit för motpart genom att den exproprierande fullföljt talan, i den mån ej annat följer av 18 kap. 6 eller 8 § rättegångsbalken. I övrigt gäller 18 kap. rättegångsbalken beträffande skyldigheten att svara för kostnad i högre rätt.

Rättsfall:

H 1979:735 I och där anm. rättsfall – Denna § tillämplig även när överklagandet rörde endast rättegångskostnad H 1994:523.

Fråga om ersättning för kostnad som avses i 1 eller 2 § prövas av mark- och miljödomstolen, även om frågan ej gäller kostnad vid domstolen.

SFS 2010:996

I avvaktan på att expropriationsmålet avgöres får mark- och miljödomstolen förordna att förskott skall utgå på den ersättning för rättegångskostnader vid domstolen som slutligt fastställes.

Första stycket äger motsvarande tillämpning på rättegångskostnader i högre rätt som uppkommit för motpart genom att den exproprierande fullföljt talan.

Innan förordnande meddelas att förskott på rättegångskostnad skall utgå till part, skall motparten erhålla tillfälle att yttra sig. Mot beslut som mark- och miljödomstolen meddelat under rättegången i sådan fråga föres talan särskilt. Mot Mark- och miljööverdomstolens beslut i frågan får talan ej föras.

SFS 2010:996

Vill någon för expropriation upprätta karta över fastighet som annan äger eller innehar eller annars undersöka fastigheten, får länsstyrelsen föreskriva att tillträde till fastigheten för sådan undersökning skall lämnas under viss tid.

Undersökningsarbetet skall utföras så att minsta skada och intrång vållas. I trädgård, liknande plantering eller park får träd ej skadas eller fällas utan ägarens samtycke eller medgivande av länsstyrelsen. För skada och intrång utgår ersättning. Talan om ersättning väckes vid den mark- och miljödomstol inom vars område fastigheten är belägen.

Rättsfall:

Fråga om förutsättningar för förundersökningstillstånd R 2001:80.

SFS 2010:996

Har säkerhet som ska ställas enligt denna lag inte godkänts av den, till vars förmån den ställs, prövas säkerheten av länsstyrelsen.

Borgen får godkännas av länsstyrelsen endast om borgensman svarar som för egen skuld och, om två eller flera tecknat borgen, de svarar solidariskt.

Staten, kommuner, regioner och kommunalförbund behöver inte ställa säkerhet.

SFS 2019:850

Talan mot länsstyrelsens beslut i fråga som avses i 6 eller 7 § föres hos regeringen genom besvär.

SFS 1979:896

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

SFS 1972:719

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1973.

2. Genom lagen upphäves lagen (1917:189) om expropriation.

3. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

4. Bestämmelsen om tomträtt i 1 kap. 2 § nya lagen äger motsvarande tillämpning i fråga om vattenfallsrätt som avses i 12 § lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken.

5. Bestämmelserna i denna lag om ägare till fastighet äger motsvarande tillämpning på den som innehar fastighet med ständig besittningsrätt eller med fideikommissrätt.

6. Löseskilling och intrångsersättning för fastighet som innehas med fideikommissrätt får icke sättas lägre än som föranledes av 4 kap. nya lagen. Ersättning som nämnts nu och som tillkommer innehavaren av fideikommissegendomen skall alltid nedsättas hos länsstyrelsen och får icke utbetalas, innan Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer har förordnat hur det skall förfaras med ersättningen.

Hänvisad författning:

Jfr Expropriationskungörelse (1972:727)18 §, efter denna lag.

7. Bestämmelserna i denna lag om fordran för vilken panträtt har upplåtits i fastigheten äger motsvarande tillämpning på sådan fordran på ogulden köpeskilling som åtnjuter företrädesrätt enligt 5 § lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken. Vad som sagts nu gäller även i fråga om rätt till avkomst eller förmån som avses i 8 § lagen om införande av nya jordabalken, om rättigheten icke är att anse som särskild rätt till fastighet.

8. Äldre bestämmelser om lösningsrätt skall alltjämt gälla beträffande egendom som exproprierats på grund av ansökan före ikraftträdandet.

9. Beträffande egendom, som har exproprierats enligt 1 § första stycket 7 lagen (1917:189) om expropriation, skall 101 § samma lag fortfarande gälla.

10. Beträffande egendom, som genom expropriation har tagits i anspråk med nyttjanderätt för allmän väg på grund av ansökan före ikraftträdandet, skall 79 a § andra stycket lagen (1917:189) om expropriation fortfarande gälla.

11. (Avser ansökan om expropriation som gjorts före nya lagens ikraftträdande.)

12. (Avser fall då expropriationstillstånd meddelats på grund av ansökan före 1 jan. 1973.)

13. (Avser fall då talan vid domstol väckts före 1 jan. 1973.)

14. (Avser vid ikraftträdandet anhängiga expropriationsmål.)

15. (Avser expropriationsersättning och förskott som har bestämts före 1 jan. 1973.)

SFS 1975:659

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1976.

Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om ränta för tid före ikraftträdandet. Har skyldighet att utge ränta uppkommit före ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser även för tiden därefter.

SFS 1977:706

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1978.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller börjat verkställas före ikraftträdandet.

SFS 1979:896

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1980.

SFS 1981:382

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 1981.

SFS 1981:535

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1982.

SFS 1981:792

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1982.

SFS 1983:659

Enligt riksdagens beslut föreskrivs att 1 kap. 6 § expropriationslagen (1972:719) skall upphöra att gälla vid utgången av år 1983.

SFS 1987:123

1. Denna lag träder i kraft d. 1 juli 1987.

2. Exproprieras mark som enligt en före utgången av år 1978 fastställd och vid ikraftträdandet gällande stads- eller byggnadsplan var avsedd för enskilt bebyggande och väcks talan före utgången av juni 1997, skall expropriationsersättningen, om markens ägare begär det, bestämmas med hänsyn till de planförhållanden som rådde vid ikraftträdandet.

Vad som sägs i första stycket skall även tillämpas i fråga om annan plan eller bestämmelse som enligt 17 kap. 4 § första stycket plan- och bygglagen (1987:10) gäller som detaljplan.

3. Exproprieras mark som enligt en vid ikraftträdandet gällande stads- eller byggnadsplan var avsedd för annat än enskilt bebyggande och väcks talan före utgången av juni 1991, skall expropriationsersättningen, om markens ägare begär det, bestämmas med hänsyn till de planförhållanden och de ersättningsprinciper som gällde vid ikraftträdandet.

Vad som sägs i första stycket skall även tillämpas i fråga om annan plan eller bestämmelse som enligt 17 kap. 4 § första stycket plan- och bygglagen (1987:10) gäller som detaljplan.

4. Vid bestämmande av expropriationsersättning för mark inom områden med stads- eller byggnadsplan skall 4 kap. 3 § andra stycket i sin lydelse före ikraftträdandet tillämpas.

SFS 1988:211

Denna lag träder i kraft d. 1 juni 1988.

Den äldre lydelsen av 3 kap. 6 § gäller fortfarande i fråga om expropriationstillstånd som har meddelats före ikraftträdandet. Tidsfristen inom vilken expropriationssaken skall fullföljas vid domstol får dock förlängas endast om ansökan om förlängning har gjorts före ikraftträdandet. Förlängning får medges med högst ett år.

SFS 1994:511

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 1994.

SFS 1995:1402

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1996.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om fastighetsbildningsmyndigheter som inrättats enligt lagen (1971:133) om kommunal fastighetsbildningsmyndighet och fastighetsregistermyndighet.

SFS 2000:238

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2000.

SFS 2005:189

Denna lag träder i kraft d. 1 maj 2005.

SFS 2005:941

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2006.

SFS 2010:832

1. Denna lag träder i kraft d. 1 aug. 2010.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för expropriationsersättningen, om tillståndet till expropriation har beviljats före ikraftträdandet.

3. Särskilda bestämmelser om hur expropriationslagens ersättningsbestämmelser övergångsvis ska gälla finns i följande lagar:

a) lagen (2010:815) om ändring i miljöbalken,

b) lagen (2010:816) om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988),

c) lagen (2010:817) om ändring i rennäringslagen (1971:437),

d) lagen (2010:818) om ändring i väglagen (1971:948),

e) lagen (2010:819) om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144),

f) lagen (2010:820) om ändring i anläggningslagen (1973:1149),

g) lagen (2010:821) om ändring i bostadsförvaltningslagen (1977:792),

h) lagen (2010:822) om ändring i skogsvårdslagen (1979:429),

i) lagen (2010:823) om ändring i lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter,

j) lagen (2010:824) om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),

k) lagen (2010:825) om ändring i lagen (1987:11) om exploateringssamverkan,

l) lagen (2010:826) om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.,

m) lagen (2010:827) om ändring i minerallagen (1991:45),

n) lagen (2010:828) om ändring i bostadsrättslagen (1991:614),

o) lagen (2010:829) om ändring i lagen (1995:1649) om byggande av järnväg,

p) lagen (2010:830) om ändring i lagen (2004:875) om särskild förvaltning av vissa elektriska anläggningar, och

q) lagen (2010:831) om ändring i lagen (2006:449) om skydd för störningskänslig forskning.

SFS 2010:996

Denna lag träder i kraft d. 2 maj 2011.

SFS 2010:1941

1. Denna lag träder i kraft d. 1 april 2011.

2. Äldre bestämmelser gäller om ett beslut om delgivning enligt 1517 §§ delgivningslagen (1970:428) har fattats före d. 1 april 2011 eller om en handling har skickats eller lämnats före denna tidpunkt.

SFS 2010:1986

(Utkom d. 30 dec. 2010.)

SFS 2011:1047

Denna lag träder i kraft d. 1 nov 2011.

SFS 2013:539

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2014.

SFS 2019:850

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2020.

Lag 1972:719

Författare: Mikael Gulliksson

Författare till den ursprungliga kommentaren.

Författare: Magnus Hermansson

Författare: Magnus Hermansson

Lagen hör under Justitiedepartementet. Expropriationslagen (förkortad ExprL) innehåller regler för ianspråktagande av egendom genom expropriation. Genom hänvisningar i andra lagar är regler i ExprL tillämpliga även på andra slag av ianspråktagande av egendom, se bl.a. anläggningslagen (1973:1149), ledningsrättslagen (1973:1144), fastighetsbildningslagen (FBL)(1970:988), plan- och bygglagen (2010:900) (PBL), väglagen (1971:948) och miljöbalken (MB).

Tidigare lag på området var lagen (1917:189) om expropriation. Denna var föremål för omfattande reformarbete under ledning av Expropriationsutredningen, som lade fram förslag i betänkandena SOU 1962:24, SOU 1964:32 och SOU 1969:50–51. Omfattande ändringar i 1917 års lag vidtogs genom lag 1971:915 på grundval av prop. 1971:122. Reformarbetet fortsatte därefter inom Regeringskansliet, där två departementspromemorior upprättades, DsJu 1971:23 och DsC 1971:1. Förslag till ExprL lades fram genom prop. 1972:109, jfr CU 1972:34.

Utredningen om expropriationsersättning gjorde på regeringens uppdrag en översyn av ersättningsreglerna i ExprL. Utredningen föreslog i sitt slutbetänkande, Nya ersättningsbestämmelser i expropriationslagen, m.m. (SOU 2008:99), relativt omfattande ändringar för att göra ersättningen vid expropriation och andra förfoganden generösare. Betänkandet resulterade i lagstiftning som trädde i kraft den 1 augusti 2010, se prop. 2009/10:162, 2009/10:CU21, rskr. 2009/10:362, SFS 2010:832. Lagändringarna innebar bl.a. att den vars fastighet exproprieras, eller på något annat sätt tas i anspråk med tvång, i flertalet situationer får ett schablonpåslag ovanpå ersättningen för den ianspråktagna fastighetens marknadsvärde eller, när expropriationen avser en del av en fastighet, marknadsvärdeminskning. Påslaget uppgår till 25 procent av marknadsvärdet respektive marknadsvärdeminskningen (4 kap. 1 § andra stycket). Vidare upphävdes den s.k. presumtionsregeln (tidigare 4 kap. 3 §), vilket innebär att fastighetens marknadsvärde får omfatta även den del av värdet som beror på förväntningar om att fastigheten ska få användas på ett nytt och tidigare otillåtet sätt (s.k. förväntningsvärden). Ändringarna innebar också att influensregeln ändrades så att något s.k. toleransavdrag inte längre ska göras. Ersättningen ska alltså motsvara hela den ersättningsgilla s.k. företagsskadan (4 kap. 2 §). Reformen motiverades bl.a. med att det blivit vanligare att den som exproprierar är ett vinstdrivande privat företag, se prop. 2009/10:162 s. 45 f. Utredningen om expropriationsersättning lämnade också ett förslag om vinstfördelning vid expropriation, som inte ledde till lagstiftning (se prop. 2009/10:162 s. 70). I stället fick Vinstfördelningsutredningen i uppdrag att lämna ett nytt förslag om vinstfördelning (dir. 2011:20). Utredningen överlämnade i september 2012 betänkandet Högre ersättning vid mastupplåtelser (SOU 2012:61). Betänkandet har blivit föremål för ett remissförfarande och bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Utredningen om en översyn av förordningarna om statens fastighetsförvaltning fick i uppdrag att göra en genomgång av de frågor som har samband med ett eventuellt införande av en rätt till återköp av exproprierad mark (dir. 2010:51). I utredningens betänkande En effektivare förvaltning av statens fastigheter (SOU 2010:92) redovisas ett flertal problem i fråga om införandet av en sådan rätt, samt vissa möjliga lösningar. Betänkandet har blivit föremål för ett remissförfarande.

Litteratur: Viktigast är en kommentar av Anders Dahlsjö, Magnus Hermansson och Eije Sjödin, Expropriationslagen, 3 uppl. 2010 (härefter Dahlsjö/Hermansson/Sjödin, 2010). Övrig central litteratur i ämnet är Anders Axlund, Presumtionsregeln, 1993; Bertil Bengtsson, Ersättning vid offentliga ingrepp II, 1991 samt Speciell fastighetsrätt, miljöbalken, 11 uppl. 2015; Torsten Bjerkén, Expropriationsrätt, 1974; Ulf Cervin, Mark- och miljörätt, 11 uppl. 1996; Michaël Hernmarck, Löseskilling vid expropriation för tätbebyggelse, 2 uppl. 1967; Anders Dahlsjö, Annika Gustafsson, Bertil Hall, Bengt Ljungqvist, Lars Magnusson, Fastighetsrättsliga ersättningsprinciper, 2 uppl. 2000; Anders Victorin, Expropriation och fastighetskris, Festskrift till Bertil Bengtsson, 1993 (härefter Victorin, 1993); Richard Hager, Värderingsrätt, 1998 (härefter Hager, 1998). Den reform av ersättningsreglerna som gjordes 2010 har kommenterats av Magnus Hermansson i SvJT 2010, s. 621, Bertil Bengtsson i SvJT 2010, s. 726 och Fredrik Bonde i SvJT 2011, s. 202. Tillämpningen av de nya ersättningsreglerna i vissa fall har åskådliggjorts av Anders Dahlsjö, Magnus Hermansson och Eije Sjödin i Ny Juridik 4:2010, s. 7. Se även Bertil Bengtsson, Ideella värden i fastighetsrätten, 2016.

Kommentar till övergångsbestämmelserna

Angående begreppet ständig besittningsrätt, se prop. 1970:44 s. 62 f.

Angående tillämpningen av bestämmelsen, se uttalanden i prop. 1972:109 s. 327.

Punkten innehåller inte materiella övergångsbestämmelser utan är av informationskaraktär.

Författare: Magnus Hermansson

Att föremålet för expropriation anges vara fastighet utesluter inte att expropriation kan avse all sorts fast egendom. Expropriation kan gälla en del av en fastighet, en andel i en fastighet samt en samfällighet och en del av eller en andel i en samfällighet. Även tredimensionella fastigheter kan exproprieras, se prop. 2002/03:116 s. 85 f.

Författare: Magnus Hermansson

Undantaget att expropriation inte får avse statens egendom innebär att osjälvständig rättighetsexpropriation (se härom nedan i kommentaren till 1 kap. 1 §) inte inträder beträffande en rättighet som tillkommer staten. Bestämmelsen avser inte egendom som ägs av statliga företag, såsom självständiga juridiska personer. Inte heller gäller undantaget kyrklig jord.

Författare: Magnus Hermansson

Äganderättsexpropriation är ett exstinktivt förvärv, vilket för sin giltighet inte är beroende av att den förre ägaren var rätt ägare. För att den exproprierande ska få lagfart fordras inte att den föregående ägaren hade lagfart, se 20 kap. 9 § jordabalken (JB). Genom äganderättsexpropriation utsläcks inte bara föregående fastighetsägares rätt, utan även en bestående särskild rätt till egendomen (osjälvständig rättighetsexpropriation).

Författare: Magnus Hermansson

Den självständiga rättighetsexpropriationen, som regleras här, kan innebära att nämnda rättigheter läggs på egendomen eller att befintliga sådana rättigheter upphävs eller begränsas (nästa mening).

Bestämmelserna i JB är inte tillämpliga på en sådan rättighet som tillkommit genom expropriation, se 7 kap. 1 § första stycket och 14 kap. 1 § tredje stycket JB. Bestämmelserna i FBL om nyttjanderätt och servitut tillämpas emellertid också på sådana rättigheter som tillkommit genom expropriation. Giltighetstiden för sådan nyttjanderätt eller servitut är obegränsad om inte annat framgår av expropriationstillståndet. Det är inte möjligt att överföra en rättighet från en rättighetshavare till en exproprierande. I stället får en ny rättighet skapas genom en mot fastigheten riktad expropriation. Angående konkurrensen mellan den nya och den tidigare rättigheten, se 4 §.

Författare: Magnus Hermansson

Rättigheten ändrar inte sin karaktär på annat sätt än att dess innehåll regleras i enlighet med expropriationstillståndet. Ett avtalsservitut, vars utövningsområde begränsats genom expropriation, är sålunda även i fortsättningen att betrakta som ett avtalsservitut.

Författare: Magnus Hermansson

Genom SFS 2005:941, som trädde i kraft den 1 januari 2006, har bl.a. förevarande paragraf ändrats. Förarbetena till ändringarna finns i prop. 2004/05:169. Ändringen i förevarande paragraf innebär i huvudsak att uttrycket ”på annans mark” i andra stycket har ersatts med ”inom annans fastighet”. Någon saklig ändring är inte avsedd (se prop. 2004/05:169 s. 48). Ändringarna föranleddes av införandet av reglerna om tredimensionell fastighetsindelning den 1 januari 2004 (se SFS 2003:626–629). Reglerna om tredimensionell fastighetsindelning innebär att det numera går att bilda fastigheter (tredimensionella fastigheter, se 1 kap. 1 a § JB) av begränsade utrymmen inom en fastighet. Dessa utrymmen behöver inte motsvaras av ett visst område på markytan utan kan t.ex. omfatta ett bergrum. Sådan fastighetsbildning (”tredimensionell fastighetsbildning”) kan bl.a. ske genom expropriation av äganderätten till ett tredimensionellt avgränsat utrymme inom en fastighet (se prop. 2002/03:116 s. 87). Begreppet ”mark” passar dock mindre väl som beteckning på en tredimensionell fastighet eller del därav som inte omfattar en viss avgränsad del av markytan (jfr prop. 2002/03:116 s. 47). Genom SFS 2005:941 har gjorts tydligt att en expropriation kan begränsas till att omfatta enbart ett utrymme i stället för ett helt markområde. Detta har åstadkommits bl.a. genom att olika paragrafer där begreppet ”mark” används har kompletterats med ordet ”utrymme”.

Författare: Magnus Hermansson

Särskild rätt definieras här genom angivande av fyra kategorier av rättigheter. Dessa är alla att hänföra till s.k. begränsade sakrätter. Från begreppet särskild rätt utesluts därigenom panträtt i fastighet och därmed jämställda sakrättsligt skyddade betalningsrätter.

Vissa sakrätter är på grund av särskilda stadganden hänförliga till fast egendom och inte att betrakta som särskild rätt i expropriationshänseende. Hit hör de i 10 § lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken omnämnda rättigheterna samt tomträtt och vattenfallsrätt.

Författare: Magnus Hermansson

Med nyttjanderätt avses i första hand arrende och hyra men även sådana rättigheter som anges i 7 kap. 3 § JB. För att en nyttjanderätt ska vara att betrakta som en sådan krävs i förekommande fall att stadgade formkrav uppfyllts. Sålunda måste skriftlig form ha iakttagits för jordbruks-, bostads-, anläggnings- och fiskearrende samt servitut och rätt till elektrisk kraft. Eftersom krav på skriftlig form inte gäller beträffande hyra, är även ett muntligt avtal om hyra att anse som särskild rätt enligt ExprL.

Författare: Magnus Hermansson

Med liknande rätt avses bl.a. åborätt och vissa rättigheter av servituts karaktär enligt JB, se 1 kap. 6 § och 3 kap. 11 § JB. Vidare gäller detta om nyttjanderätter och servitut som tillkommit genom förrättning enligt FBL eller motsvarande äldre lagstiftning, genom expropriation eller liknande tvångsförvärv. Hit hör även rätt till väg enligt lagen (1939:608) om enskilda vägar eller anläggningslagen (1973:1149), bostadsrätt, gravrätt och ”gruvrätt”.

Författare: Magnus Hermansson

Renskötselrätt och vägrätt är begreppsmässigt hänförliga till särskild rätt men får enligt detta stadgande inte begränsas eller upphävas med stöd av 1 §. Sådana åtgärder får i stället ske med tillämpning av de särskilda bestämmelserna i rennäringslagen (1971:437) eller väglagen (1971:948).

Författare: Magnus Hermansson

Som exempel på byggnad som avses i andra stycket kan nämnas sådan byggnad som en bostads- eller anläggningsarrendator har på en arrenderad fastighet.

Författare: Magnus Hermansson

Paragrafen är tillämplig endast vid äganderättsexpropriation och är alltså inte tillämplig vid självständig rättighetsexpropriation. Förrättningsservitut som grundas på en vid förrättning träffad överenskommelse är inte att betrakta som tillkommet genom frivillig upplåtelse. Ett avtalsservitut som ändras vid fastighetsbildningsförrättning behåller sin karaktär av avtalsservitut.

Författare: Magnus Hermansson

Jfr 10 § Expropriationskungörelsen (1972:727: ExprK).

Författare: Magnus Hermansson

Rättigheter som här avses är sådan rätt som tillskapats genom tvångsförvärv eller vid fastighetsbildning eller liknande. Hit hör också ”gruvrätt” och renskötselrätt.

Författare: Magnus Hermansson

I ExprL saknas regler om innebörden av att expropriationsrättigheten äger företräde framför viss annan rättighet. Innebörden av företrädesrätten bör emellertid vara densamma som anges i 17 kap. 5 § JB. Rättighetsexpropriationen kan alltså få till följd att den konkurrerande rättigheten begränsas eller helt faller bort i den mån den inte kan utövas vid sidan av expropriationsrättigheten.

Författare: Magnus Hermansson

Frågan om expropriationsrättighetens företräde i förhållande till en annan särskild rätt som tillskapats genom tvångsförvärv eller vid fastighetsbildning eller liknande får inte sin lösning i lagen. I förarbetena anges inte några riktlinjer hur konkurrensen ska lösas i praktiken.

Författare: Magnus Hermansson

Företrädesordningen enligt denna paragraf är villkorslös och kan alltså inte påverkas genom förordnande i tillståndsbeslutet eller genom överenskommelse.

Författare: Magnus Hermansson

Stycket innebär bl.a. att 4 kap. om expropriationsersättning blir tillämpligt även på en särskild rätt som exproprieras eller rubbas.

Författare: Magnus Hermansson

Sakägarbegreppet definieras inte i ExprL. En redogörelse för begreppet lämnas i SOU 1969:50 s. 63–68 och prop. 1972:109 s. 186 f. Som utgångspunkt gäller att bara den som innehar ett anspråk av sakrättslig natur mot expropriationsföremålet anses som sakägare. Ägare till en annan fastighet liksom rättighetshavare i en sådan fastighet är alltså inte sakägare, oavsett om han skulle lida skada genom expropriationen. Inte heller är innehavare av rent obligationsrättsliga anspråk att anse som sakägare. Detsamma gäller för dem som saknar rättslig anknytning till expropriationsföremål, t.ex. grannar. Vid delexpropriation är innehavaren av en särskild rätt sakägare även om oaktat rättigheten är lokaliserad till sådan del av fastigheten som inte berörs av expropriationen, se NJA 1968 s. 488. Rättsägare som inte har rätt till ersättning på grund av expropriationen är inte därigenom utesluten som sakägare. I fråga om en bostadsrättshavares ställning som sakägare, jfr NJA 1970 s. 412. Angående hyresgästs krav på ersättning för högre hyra, se NJA 1981 s. 1025.

Författare: Magnus Hermansson

Genom domen i expropriationsmålet blir ersättningsfrågorna som regel slutligt avgjorda. Om skadan ännu inte uppstått måste ersättningsregleringen grundas på en förhandsbedömning av skadans storlek. Visar det sig att denna bedömning inte varit riktig, utgör detta likväl inte någon grund för att ta upp ersättningsfrågan till ny prövning. Även under rättegången, t.o.m. i högre instans, kan ett nytt yrkande framställas. Avstår en sakägare från att föra talan om en skada som han fått kännedom om före målets slutliga avgörande, förlorar han rätten till talan. Har skadan inte kunnat förutses före målets avgörande, får skadeståndstalan prövas enligt allmänna skadeståndsregler i en särskild rättegång. Det saknar då betydelse att skadan uppkommit genom en expropriation. En särskild fråga är då om den ersättningsberättigade är berättigad även till ett påslag enligt 4 kap. 1 § andra stycket, jfr SvJT 2010 s. 631.

Författare: Magnus Hermansson

Genom SFS 2005:941, som trädde i kraft den 1 januari 2006, har begreppet ”mark” i förevarande paragraf kompletterats med begreppet ”utrymme” i syfte att göra tydligt att en expropriation kan avse begränsade utrymmen inom en fastighet i stället för ett helt markområde (se prop. 2004/05:169 s. 44). Liknande förtydliganden har gjorts även på andra ställen i lagen där begreppet ”mark” används, bl.a. i 6 a §.

Författare: Magnus Hermansson

”Tätbebyggelse” definieras inte i ExprL, men torde ha samma innebörd som i 6 § i den upphävda byggnadslagen (1947:385).

Författare: Magnus Hermansson

Kommunen ska göra antagligt att marken eller utrymmet med hänsyn till belägenheten och kommunens utveckling behövs för det avsedda ändamålet. Kommunen har att prestera en sannolikhetsbevisning. Kraven på denna bevisning får inte sättas alltför högt. Den enskilde markägarens förutsättningar, intresse och vilja att medverka i samhällsutbyggnaden tillmäts inte någon avgörande vikt vid prövningen av frågan om expropriation.

Författare: Magnus Hermansson

I förarbetena har uttrycket ”överskådlig tid” angetts till ett till två decennier som en allmän riktlinje för bedömningen. Det kan dock komma i fråga att expropriera även om marken eller utrymmet kommer att beröras av åtgärder först mer än två decennier senare om det är fråga om mycket omfattande saneringar och det finns väl konkretiserade planer.

Författare: Magnus Hermansson

Genom SFS 2019:850, som trädde i kraft den 1 augusti 2020, har ordet landsting ersatts med region. Det innebär att samma terminologi används i denna lag som i t.ex. kommunallagen (2017:725). Samtidigt gjordes motsvarande ändringar på andra ställen i lagen, bl.a. i 10 §.

Författare: Magnus Hermansson

Med stöd av denna paragraf kan expropriation ske för alla slag av allmänna kommunikationsbehov. I första hand gäller att mark eller annat utrymme kan tas i anspråk för allmän väg, men regeln kan även användas när det gäller järnväg, spårväg och linbana, flygplats, allmän hamn m.m. Med uttrycket ”annan kommunikation” avses telekommunikationer eller liknande. Av motiven framgår att begreppet anläggning ska ges en vidsträckt innebörd. Hit ska inte bara räknas vad som direkt tillgodoser föreliggande trafikbehov såsom vägbana eller banvall, utan även hållplatser, sådan anordning som behövs för tillsyn och vård av själva anläggningen liksom uppställningsplatser och upplagsplatser hänförliga till den aktuella kommunikationsanläggningen. Vad gäller frågan om beviskraven i mål om tillstånd till expropriation framgår av förarbetena att sökanden inte ska behöva visa att det är uteslutet att förlägga anläggningen till annan plats utan endast att särskilda skäl talar för det valda alternativet.

Författare: Magnus Hermansson

För de flesta ledningar som omfattas av paragrafen används vanligen i stället markåtkomstförfarandet enligt ledningsrättslagen (1973:1144).

Författare: Magnus Hermansson

Expropriationsrätten gäller för anläggningar som tillgodoser behovet av energi i olika former. Hit hör elektrisk ström och annan drivkraft som behövs för industriella anläggningar, gatubelysning, atomenergi, elektrisk ström och gas till bostäder osv. Vidare bör enligt förarbetena expropriation få ske för anläggningar avseende sådana drivmedel som olja och liknande, för allmänna vatten- och värmeverk, för reningsverk för avloppsvatten och för andra anläggningar för oskadliggörande av orenlighet, t.ex. soptippar, samt för allmänna ledningar av olika slag, som elledningar, vatten- och avloppsledningar, ledningar för olja, fjärrvärme, gas osv. Uttrycket ”oskadliggöra” får inte tolkas för snävt. Även åtgärder som enbart avser omhändertagande av en orenlighet omfattas av expropriationsrätten. Då det gäller expropriation enligt detta stycke kan det bli aktuellt att meddela expropriationstillstånd för annan än stat eller kommun i två huvudfall, dels för en enskild innehavare av eldistributionskoncession, dels för en enskild huvudman för allmän vatten- och avloppsanläggning.

Författare: Magnus Hermansson

De bestämmelser som här åsyftas är i första hand bestämmelserna i minerallagen (1991:45) och lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet.

Författare: Magnus Hermansson

Uttrycket ”orten” ska i detta sammanhang inte tolkas i alltför snäv betydelse. Detta begrepp bör kunna inrymma hela den kringliggande bygden.

Författare: Magnus Hermansson

Sökanden ska visa skäl för att anläggningen bör placeras eller utvidgas just på den aktuella platsen. Sådana skäl kan vara såväl ekonomiska som miljömässiga. Denna prövning görs inom ramen för den lämplighetsprövning som alltid sker enligt 12 §.

Författare: Magnus Hermansson

Med skyddsområde avses mark eller annat utrymme intill en anläggning som själv kräver skydd, t.ex. en sjö som levererar vatten till ett vattenverk och därför måste skyddas mot föroreningar. Med säkerhetsområde avses ett område kring en anläggning som medför fara av allmän art, t.ex. en atomenergianläggning.

Författare: Magnus Hermansson

Expropriationsbefogenhet anses föreligga så snart allmänfaran framstår som någorlunda betydande.

Författare: Magnus Hermansson

Med begreppet totalförsvaret avses i huvudsak Försvarsmakten, civilförsvaret, det ekonomiska försvaret och det psykologiska försvaret. Det föreligger en klar skillnad mellan möjligheterna att expropriera för det militära försvaret, dvs. krigsmakten, och övriga delar av totalförsvaret, se prop. 1972:109 s. 207. Angående ianspråktagande av egendom för totalförsvarets behov, jfr även förfogandelagen (1978:262).

Författare: Magnus Hermansson

Paragrafen utgör ett komplement till lagen (1981:381) om fastighetsreglering i samband med ändring av riksgränsen.

Författare: Magnus Hermansson

Genom SFS 2005:941, som trädde i kraft den 1 januari 2006, har begreppet ”mark” i förevarande paragraf kompletterats med begreppet ”utrymme” i syfte att göra tydligt att en expropriation kan avse begränsade utrymmen inom en fastighet i stället för ett helt markområde (se prop. 2004/05:169 s. 44). Liknande förtydliganden har gjorts även på andra ställen i lagen där begreppet ”mark” används, bl.a. i 1 §. Behovet av att kunna expropriera enbart ett utrymme med stöd av förevarande paragraf torde dock vara litet (jfr prop. 2004/05:169 s. 44 f.).

Författare: Magnus Hermansson

Om en ägare flera gånger har underlåtit att rätta sig efter förelägganden att hålla fastigheten i stånd anses det att skäl till expropriation föreligger. Sådan kan också tillgripas då det otvetydigt kan visas att ägaren systematiskt vanvårdar fastigheten. För att erhålla expropriationsrätt torde i de flesta fall krävas att den sökande företräder ett allmänt intresse, jfr även 2 kap. 15 § 1 st. regeringsformen. Vidare torde endast ett fåtal enskilda rättssubjekt komma i fråga. Jfr 12 § angående krav på den exproprierande.

I 3 kap. 2 § och 5 kap. 5 a § finns bestämmelser om att god man kan utses för att representera fastigheter som kan bli föremål för expropriation enligt denna paragraf.

Författare: Magnus Hermansson

Denna paragraf infördes år 1981. I bestämmelsen ges möjlighet att expropriera mark, vatten, fiske eller särskild rätt till fiske för den allmänna fiskevården. Fiske som utgör hinder för fiskevården kan sålunda tas i anspråk. Det kan t.ex. röra sig om fiske med fasta redskap i ett mynningsområde i de fall detta fiske hindrar tillräcklig uppgång av vandringsfisk för avelsändamål. Expropriationsrätten kan även gälla allt fiske som av fiskevårdsskäl bedöms böra tas i anspråk. En sådan situation kan vara då en fisktrappa eller en anläggning för fiskodling ska byggas. Expropriation av enskild fiskerätt som ett medel att tillgodose fiskevård kommer i fråga främst i de fall fisket måste helt förbjudas.

Författare: Magnus Hermansson

I Kulturmiljölagen (1988:950) om kulturminnen, PBL och 7 kap. MB finns också bestämmelser som tillgodoser de i det aktuella lagrummet angivna intressena.

Författare: Magnus Hermansson

Vid expropriation för naturvårdsändamål måste övervägas om skyddsintresset är så stort att det inte är tillräckligt att tillämpa MB för att få det tillgodosett.

Författare: Magnus Hermansson

Möjligheten att expropriera för idrotts- och friluftslivsändamål innefattar en möjlighet att ta i anspråk mark för strövområden. Hinder att bevilja kommun att expropriera utanför kommunen föreligger inte, se prop. 1972:109 s. 215 f.

Författare: Magnus Hermansson

Hit hör behovet av utrymme för allmänna byggnader, samlingslokaler för överläggningar, undervisnings- och fritidsverksamhet och dylikt, personalbostäder, barnstugor och serviceanläggningar i anslutning till sjukhus och andra offentliga inrättningar m.m.

Författare: Magnus Hermansson

Med stöd av denna bestämmelse kan expropriation ske t.ex. för att anskaffa utrymme för en allmän samlingslokal för en verksamhet som bedrivs av ett enskilt subjekt. Till de subjekt som här kan komma i fråga hör församling och kyrklig samfällighet. För att en verksamhet ska anses vara av väsentlig betydelse för orten är det tillräckligt att den är av betydelse för en väsentlig del av ortens befolkning. Prövning av enskilda sökandes lämplighet sker enligt 12 § andra stycket.

Författare: Magnus Hermansson

Paragrafen avser s.k. värdestegringsexpropriation. Syftet med bestämmelsen är att till samhället kunna dra in värdestegring som uppkommer till följd av byggnads- eller anläggningsåtgärder som vidtas av det allmänna. De nämnda åtgärderna ska vara så beskaffade att de kan föranleda expropriation enligt någon av reglerna i ExprL. Utanför tillämpningen faller alltså inlösen enligt annan lagstiftning utan motsvarighet i ExprL. Värdestegringsexpropriation kan förekomma t.ex. då en trafikled ska dras fram och värdet stiger på de närliggande fastigheterna till följd av företaget. Fastighetsägaren kan freda sig mot expropriation genom att utge en skälig ersättning till det allmänna motsvarande markvärdestegringen. Paragrafens räckvidd är begränsad sedan den s.k. presumtionsregeln (4 kap. 3 §) upphävdes den 1 augusti 2010. Numera kan enbart sådan s.k. företagsnytta som omfattas av 4 kap. 2 § träffas av paragrafens tillämpning.

Författare: Magnus Hermansson

Av förarbetena framgår att möjligheten till en frivillig uppgörelse bör undersökas innan expropriation tillgrips. Denna princip kommer också till uttryck i första ledet i det aktuella stycket. Enligt det andra ledet ska en intresseavvägning göras. Av motiven framgår att hänsyn härvid inte bara ska tas till ekonomiska utan också till ideella värden. Som exempel nämns intresset för dem som bor inom expropriationsområdet att få behålla sina hem. Behovs- och skälighetsprövningen ska ta sikte på såväl den närmare bestämningen av expropriationsområdets gränser som den rätt som ska ges den exproprierande. Av regeringens praxis framgår inte klart i vad mån möjligheten till markåtkomst enligt alternativ lagstiftning påverkar möjligheten att få expropriationstillstånd. Sannolikt är så fallet, om åtgärden enligt den alternativa lagstiftningen är att anse som mindre ingripande.

Paragrafen berörs i SOU 2012:61 s. 265 f. såvitt avser förhållandet mellan ExprL och ledningsrättslagen (1973:1144).

Författare: Magnus Hermansson

Om sökanden är en sammanslutning som står under offentlig kontroll och som kan antas vara bestående torde viss säkerhet föreligga för att ändamålet med expropriationen kan realiseras. Även andra enskilda rättssubjekt, t.ex. ett aktiebolag i fråga om expropriation för näringsverksamhet, ska kunna få expropriationstillstånd om förhållandena i det enskilda fallet är sådana att den exproprierade egendomen med säkerhet kan väntas bli använd för avsett ändamål. Om det råder minsta tvekan om en enskild expropriationssökandes kvalifikationer bör dock tillstånd vägras.

Författare: Magnus Hermansson

Ansökan om tillstånd ges alltid in till regeringen, även om ärendet är sådant att prövningsrätten är delegerad till en annan myndighet.

Författare: Magnus Hermansson

Ansökan remitteras i regel till länsstyrelsen, som hör berörda sakägare och utreder ärendet i övrigt. Länsstyrelsen får besluta i ärendet om ansökan lämnas obestridd. Om regeringen vid sin prövning finner att ärendet är av mindre vikt, kan beslutanderätten delegeras till länsstyrelsen även i sådana fall där ansökningen inte lämnas obestridd. Angående närmare regler om handläggningen, se 1 § och 3–6 § ExprK.

Författare: Magnus Hermansson

Paragrafen, som infördes den 1 maj 2005 (se SFS 2005:189), innehåller bl.a. en bestämmelse som innebär att god man enligt 11 kap. föräldrabalken kan förordnas i ärenden om tillstånd till expropriation som avser fastigheter som ägs av upplösta juridiska personer (s.k. herrelösa fastigheter). I 5 kap. 5 a § har det införts liknande bestämmelser som i den förevarande paragrafen av innebörd att en god man även kan förordnas i mål om ersättning vid expropriation som avser herrelösa fastigheter. Till följd av 15 kap. 1 § PBL kan en god man också förordnas i mål om inlösen enligt den lagen, om åtgärden avser en herrelös fastighet. De nya bestämmelserna har utformats efter mönster av 4 kap. 12 § FBL. Bestämmelserna ger det allmänna, främst kommunerna, en rättslig möjlighet att hantera problem kring herrelösa fastigheter genom att möjliggöra expropriation av äganderätten till sådana fastigheter. Förarbetena till bestämmelserna finns i Ds 2003:64 och prop. 2004/05:35.

Författare: Magnus Hermansson

Med begreppet ”sammanslutning” avses alla former av juridiska personer, se prop. 2004/05:35 s. 34. Huruvida sammanslutningen är upplöst får bedömas enligt de regler som gäller för respektive sammanslutning.

Författare: Magnus Hermansson

Den gode mannen ska bevaka den upplösta juridiska personens intressen i frågor som rör expropriationen, bl.a. motverka att expropriation sker till underpris. Ofta saknar dock fastigheter av aktuellt slag helt värde, se prop. 2004/05:35 s. 34.

Författare: Magnus Hermansson

Skyddet för sökandens rätt att utöva sin rättighet under expropriationsförfarandet inträder först i och med att expropriationstillståndet beviljas. Enligt första stycket andra meningen kan det emellertid i avvaktan på att tillståndsfrågan blir slutligt avgjord förordnas att sökanden inte mot sitt bestridande får skiljas från fastigheten förrän en viss dag. Ett sådant förordnande meddelas av tillståndsmyndigheten på begäran av den exproprierande.

Författare: Magnus Hermansson

Genom SFS 2010:996 byttes per den 2 maj 2011 ”fastighetsdomstolen” ut mot ”mark- och miljödomstolen” med anledning av mark- och miljödomstolsreformen, se prop. 2009/10:215.

Författare: Magnus Hermansson

I princip gäller att det markområde som omfattas av expropriationen ska anges exakt. I 2 § ExprK ges närmare regler om hur området ska beskrivas och redovisas på en karta. Den sökande är oförhindrad att i stämningsansökan begränsa sitt expropriationsanspråk till att avse endast en del av den fasta egendomen, som omfattas av expropriationstillståndet, jfr NJA 1967 s. 182.

Författare: Magnus Hermansson

I förarbetena framhålls att tillståndsmyndigheten bör vara mycket restriktiv vid tillämpningen av bestämmelsen i andra stycket. Vid mark- och miljödomstolen ska sökanden precisera sitt anspråk. Om sökanden överskridit den ram som uppdragits genom tillståndet, ska sökandens yrkande avslås i den delen. Sökanden är oförhindrad att på nytt vända sig till tillståndsmyndigheten med en begäran om utvidgning av expropriationsföremålet.

Författare: Magnus Hermansson

Särskilda föreskrifter torde främst komma i fråga när någon annan än det allmänna beviljas rätt att expropriera.

Författare: Magnus Hermansson

Paragrafen fick sin gällande lydelse i samband med tillkomsten av (den numera upphävda) lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut, se prop. 1987/88:69 s. 31–33 och 39. Se numera lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut.

Författare: Magnus Hermansson

Det finns inte någon möjlighet till förkortning eller förlängning av fristen för väckande av talan.

Författare: Magnus Hermansson

Särskilda skäl att bevilja nytt expropriationstillstånd föreligger om förhållandena ändrats på ett sätt som inte kunnat förutses i tillståndsärendet.

I de ärenden som avses i andra stycket gäller enligt 4 § andra stycket ExprK inte den allmänna regeln att länsstyrelsen får pröva ärenden där expropriationen inte bestritts.

Författare: Magnus Hermansson

Vid bedömningen av om expropriationsrätten bör få övergå till någon enskild kan rekvisiten i 2 kap. 12 § andra stycket vara av betydelse, se regeringens beslut den 24 mars 2011 (dnr N2010/4621/TE).

Författare: Magnus Hermansson

Frågan om utvidgning av expropriationen ska tas upp i den rättegång som ingår som ett led i expropriationens fullföljande och får således inte prövas i en särskild rättegång. Vid tillämpningen av denna paragraf är man inte bunden av den officiella fastighetsindelningen. Vad som här sägs om fastighet kan således tillämpas även på en bestående brukningsenhet. En utvidgning kan inte ske på grundval av en överenskommelse mellan parterna, om inte förutsättningarna i paragrafen är uppfyllda, se NJA 1967 s. 623.

Författare: Magnus Hermansson

Begreppet ”synnerligt men” innebär att det måste vara fråga om en betydande grad av olägenhet.

Författare: Magnus Hermansson

Ett beaktansvärt intresse att behålla restfastigheten kan inte anses föreligga om denna utgör endast en mindre del av den ursprungliga fastigheten eller om den får olämpliga brukningsförhållanden efter expropriationen. Även andra intressen än sådana av ekonomisk natur kan tillmätas hänsyn. Förekomsten av en gammal släktgård eller sommarstuga kan innebära hinder mot en utvidgning. – En parts ersättningsyrkande kan få betydelse för tillämpningen av bestämmelsen om utvidgning av expropriation, se NJA 1960 s. 369.

Författare: Magnus Hermansson

Överklagandetiden är tre veckor från det att klaganden fick del av beslutet, se 23 § andra stycket förvaltningslagen (1986:223).

Författare: Magnus Hermansson

Paragrafen infördes i ExprL år 1988. Det är utan betydelse om förhållandena ändrats så att ett nytt expropriationsändamål skulle kunna åberopas. Om den exproprierande menar att expropriation bör ske på annan grund, får han ansöka om expropriation på den grunden i vanlig ordning. En fråga om upphävande av expropriationstillstånd ska alltid prövas av regeringen, även om tillståndet meddelats av en annan myndighet. Regeringens prövning sker mot bakgrund av reglerna om expropriationsändamålen i 2 kap. Förutsättningarna för tillståndet föreligger i allmänhet inte längre om expropriationsändamålet fallit bort, t.ex. då en tilltänkt industrisatsning inte längre ska genomföras eller om den vanvårdade fastigheten har försatts i tillfredsställande skick. Av regeringens beslut den 18 mars 2010 (dnr N2007/3380/TE) får anses följa att tillämpningen av upphävandemöjligheten ska vara restriktiv. Jfr också – utöver äldre praxis – regeringens beslut den 14 juni 2012 (dnr S2012/413/PBB).

Författare: Magnus Hermansson

Omprövningsfrågan tas upp av mark- och miljödomstolen, men även Mark- och miljööverdomstolen eller Högsta domstolen kan begära omprövning i mål som överklagats dit efter det att underinstansen avslutat målet.

Domstolens beslut är ett beslut under rättegången och kan överklagas endast på den grunden att målet uppehålls i onödan. Avslår domstolen en begäran om omprövning, kan beslutet överklagas bara i samband med ett överklagande av dom eller slutligt beslut i målet. – Någon omfattande utredning i anmälningsfrågan krävs i allmänhet inte. Regeringen har möjlighet att införskaffa ytterligare utredning, om så behövs. – För motiven till paragrafen, se prop. 1987/88:69 s. 39–41.

Författare: Magnus Hermansson

Paragrafen ändrades i flera hänseenden den 1 augusti 2010 (SFS 2010:832), bl.a. gjordes styckeindelningen om.

Författare: Magnus Hermansson

Med marknadsvärde förstås det pris fastigheten skulle betinga vid försäljning på den allmänna marknaden. Vid uppskattningen av marknadsvärdet ska hänsyn inte tas till sådana värdepåverkande effekter som kan föranledas av expropriationen i sig.

De mest använda metoderna för att bestämma marknadsvärdet är ortsprismetoden, avkastningsmetoden och produktionskostnadsmetoden. Ortsprismetoden går ut på en analys av köp på den fria marknaden. I första hand ska man inrikta utredningsarbetet på att få fram material som möjliggör en tillämpning av ortsprismetoden. I andra hand bör någon av de andra metoderna användas. Avkastningsmetoden innebär att man gör en beräkning av värdet med utgångspunkt i expropriationsobjektets sannolika framtida avkastning. Produktionskostnadsmetoden innefattar dels en beräkning av återanskaffningskostnaden för ett objekt av motsvarande art, dels en nedräkning härav med hänsyn till värdeminskning på grund av ålder och bruk. Produktionskostnadsmetoden används företrädesvis vid uppskattning av värdet av byggnad för vilken det är svårt att uppskatta hyra eller motsvarande och som endast undantagsvis är föremål för försäljning. Angående värderingsmetoderna, se Dahlsjö/Hermansson/Sjödin, 2010, s. 210 ff.; Victorin, 1993, s. 506 ff., Hager, 1998, s. 373 f.

Bevisbördan i expropriationsmål vilade förut på den exproprierande. I samband med tillkomsten av ExprL gjordes i lagstiftningsärendet uttalanden för en annan ordning. Enligt denna kan i expropriationsmål samma bevisregler tillämpas som i skadeståndsmål. En viss utredningsbörda ligger alltid på den som framställer ett yrkande i målet. Hur stark bevisning som behövs beror på olika faktorer, t.ex. vilken av parterna som har de största möjligheterna att förebringa bevisning. Enligt 3 § gäller särskilda bevisregler. Angående bevisvärdering se Dahlsjö/Hermansson/Sjödin, 2010, s. 198 ff.; Hager, 1998, s. 281 ff. och SOU 2008:99 s. 309 ff.

Värderingen hänförs enligt ExprL i princip till förhållandena vid den tidpunkt då expropriationsmålet slutligen avgörs. Om den exproprierande fått förhandstillträde, blir dock tillträdesdagen att anse som värdetidpunkt.

Rättsfall: Vid tillämpning av ortsprismetoden har jämförelsepriserna räknats upp med ledning av konsumentprisindex då det inte framkommit att ortsprisutvecklingen avvikit från förändringar av penningvärdet, se NJA 1977 s. 593. – Då utredningen gjorde det mest antagligt att ortsprisutvecklingen inte följt konsumentprisindex, men inte gav tillräckligt stöd för att priserna stått stilla eller sjunkit, gjordes enligt grunderna för 35 kap. 5 § RB en uppskattning av index för uppräkningen av ersättningen, se NJA 1981 s. 933. – Fråga om tillämpning av avkastningsmetoden beträffande en äldre bostads- och industrifastighet, se NJA 1980 s. 591. – Med hänsyn till de speciella förhållandena i målet ansågs löseskillingen inte böra bestämmas till högre belopp än som annars skulle utgå, trots att bygglov saknats för en del av bebyggelsen, se NJA 1973 s. 516.

Författare: Magnus Hermansson

Marknadsvärdet före och efter expropriationen beräknas enligt de riktlinjer som gäller för beräkningen av löseskillingen vid expropriation av en hel fastighet. Vid expropriation av en del av en fastighet utgår intrångsersättning, som utgör differensen mellan fastighetens marknadsvärde före och efter expropriationen. Företagsskada, dvs. värdepåverkan som beror på den exproprierade delens användning, ersätts inte enligt denna paragraf utan regleras i 2 §.

Regeln innebär att totalvärdet före expropriationen kan bli påverkat i förhöjande riktning av de möjligheter som fastighetsägaren själv skulle haft att göra rationaliseringsvinster genom att tillskapa en mera ändamålsenlig fastighetsindelning än den gällande. Vid delexpropriation får fastighetsägaren ersättning endast för den del av de förlorade förtjänstmöjligheterna som belöper på den del av fastigheten som han tvingas avstå från. Om rationaliseringsvinsterna beror enbart på expropriationen får den exproprierande tillgodogöra sig dessa.

Rättsfall: Högsta domstolen uttalade i rättsfallet NJA 2007 s. 695 att ersättning för intrång ska utgå även vid sådan mindre skada där en skillnad i marknadsvärdet före och efter intrånget inte kan fastställas men en ekonomisk skada, om än obetydlig, kan konstateras. I rättsfallen NJA 2008 s. 510 I–III prövade Högsta domstolen vissa frågor om rätt till intrångsersättning för ledningsrätt avseende anläggningar för telekommunikation när ledningsrätten upplåtits i stället för en tidigare nyttjanderätt (de s.k. mastfallen).

Författare: Magnus Hermansson

Här behandlas ersättning för annan skada än som berörts förut i paragrafen. Med annan skada avses endast skada av ekonomisk art. Annan skada kan bestå i antingen att vederbörande åsamkas en direkt utgift eller att han går miste om en påräknad inkomst, se NJA 1960 s. 125 (I och II). Lika med kontanta inkomster anses värdet av naturaförmåner. Affektionsvärden och liknande kompenseras inte. Syftet med ersättningen är att sakägaren ska kunna bibehålla det ekonomiska läge som förelegat om expropriationen inte ägt rum. I likhet med vad som gäller inom skadeståndsrätten måste det föreligga ett adekvat orsakssammanhang mellan expropriationen och skadan. Jfr NJA 1936 s. 469 angående sambandet mellan upplåtelse av mark för elledning och störning i radiomottagning. I allmänhet ska någon ersättning inte utgå, om skadan skulle ha inträffat även om expropriationen inte hade ägt rum. I speciella situationer kan dock förekommande konkurrerande skadeorsaker leda till en annan bedömning. – Angående speciella värderingsproblem beträffande ersättning för annan skada, se Dahlsjö/Hermansson/Sjödin, 2010, s. 229 ff. och där gjorda hänvisningar.

Rättsfall: Markägaren tillerkändes ersättning för förlust av handelsvinst som skulle ha kunnat tillföras honom vid bebyggande av fastigheten, se NJA 1979 s. 735 (I). I ett annat fall har ett byggföretag som markägare tillerkänts ersättning för förlust av byggarvode som företaget skulle ha kunnat erhålla vid byggande i egen regi, se NJA 1979 s. 735 (II). Jfr NJA 1970 s. 381, där förlust av möjlighet att bygga i egen regi ansågs som ersättningsgill skada. – I NJA 1981 s. 1025 nekades en hyresgäst ersättning med anledning av en högre hyreskostnad i sin nya bostad.

Särskilda frågor uppstår vid styckets tillämpning vid rättighetsexpropriation. Se bl.a. rättsfallen NJA 1955 s. 530, NJA 1959 s. 666 och NJA 2019 s. 693.

Författare: Magnus Hermansson

Som en följd av 2010 års reform av ersättningssystemet vid expropriation (SFS 2010:832) har paragrafen kompletterats med regler om förhöjd ersättning i form av ett tjugofemprocentigt schablonpåslag. Det ska betalas oavsett vem det är som exproprierar och vilken sorts fastighet det gäller. Påslaget är en del av löseskillingen respektive intrångsersättningen. Motsvarande gäller när expropriationen avser en rättighet. Något påslag beräknas alltså inte på ersättning för övrig skada, som är fristående från löseskilling och intrångsersättning. Följaktligen ska inte påslaget minska utrymmet för ersättning för övrig skada. Inte heller ska något påslag bestämmas när ersättning lämnas för s.k. företagsskada enligt 2 §. Se vidare prop. 2009/10:162 s. 65 ff. och 93 f.

Författare: Magnus Hermansson

I de situationer som omfattas av 2 kap. 7 § har fastighetsägaren själv försatt sig i det läget att fastigheten blir föremål för expropriation (vanvård). Det har därför inte ansetts motiverat med ett påslag, se prop. 2009/10:162 s. 69.

Författare: Magnus Hermansson

Bestämmelsen (tidigare sista meningen i första stycket), infördes i samband med tidigare plan- och bygglagen (1987:10), då bestämmelsen överfördes från 42 § byggnadslagen (1947:385), se prop. 1985/86:90 s. 141 f.

Författare: Magnus Hermansson

Genom SFS 2005:941, som trädde i kraft den 1 januari 2006, har begreppet ”mark” i förevarande paragraf kompletterats med begreppet ”utrymme” i syfte att göra tydligt att en expropriation kan avse begränsade utrymmen inom en fastighet i stället för ett helt markområde (se prop. 2004/05:169 s. 44). Liknande förtydliganden har gjorts även på andra ställen i lagen där begreppet ”mark” används, bl.a. i 2 kap. 1 §.

Författare: Magnus Hermansson

Hänsyn till skadeförebyggande åtgärder från den exproprierandes sida ska alltså inte tas när påslaget enligt andra stycket bestäms, se prop. 2009/10:162 s. 94.

Författare: Magnus Hermansson

Om det behövs tillstånd av myndighet för att få utföra den skadeförebyggande åtgärden, ska sådant tillstånd föreligga vid bestämmande av ersättning i målet.

Författare: Magnus Hermansson

I fråga om övergångsbestämmelserna till lagändringen år 1987, se prop. 1985/86:90 s. 144 ff. Vad beträffar övergångsbestämmelserna till lagändringarna år 2010, se prop. 2009/10:162 s. 79 ff. och 97 f.

Författare: Magnus Hermansson

Paragrafen (den s.k. influensregeln) ändrades i flera hänseenden den 1 augusti 2010 (SFS 2010:832), bl.a. gjordes styckeindelningen om.

Författare: Magnus Hermansson

Regeln har utformats efter mönster av de grannelagsrättsliga reglerna i miljölagstiftningen. Bedömningen sker enligt ortsvanlighets- och allmänvanlighetsrekvisiten. En förutsättning för att paragrafen ska tillämpas är att expropriationsföretaget medfört inverkan av någon betydelse på fastighetens marknadsvärde. Man har i de fallen att beakta såväl den faktiska förändringen av marknadsvärdet som förändringens relativa storlek. Om förändringen varit av den storlek som paragrafen förutsätter, räknar man fram det marknadsvärde fastigheten skulle haft, om sådan inverkan inte förekommit. Löseskillingen ska motsvara detta marknadsvärde, om det är skäligt med hänsyn till vad som är orts- eller allmänvanligt. Vid bedömningen beaktas såväl företagets positiva som dess negativa påverkan på marknadsvärdet (s.k. företagsnytta respektive företagsskada). Orts- och allmänvanlighetsrekvisiten belyses i rättsfall där ersättning dömts ut med hänsyn till att störningar ansetts inte vara orts- eller allmänvanliga. Se NJA 1963 s. 162, NJA 1975 s. 155, NJA 1977 s. 424, NJA 1999 s. 385 och NJA 2000 s. 737. Se även MÖD 2002:17, MÖD 2002:75, MÖD 2004:11 och MÖD 2006:17. Rättsfallet NJA 2003 s. 619 gällde bl.a. tillämpningen av orts- och allmänvanlighetsrekvisiten vid bestämmande av ersättning för upplåtelse av vägrätt för en motorväg. Tidigare gällde att ersättning endast lämnades för företagsskador som översteg en viss nivå. Det skulle nämligen göras ett s.k. toleransavdrag. På grund av lagändringarna den 1 augusti 2010 (SFS 2010:832) ska det inte längre göras något sådant avdrag. Det betyder att ersättning ska lämnas för hela skadan när den s.k. kvalifikationsgränsen är uppnådd. Skälen för detta utvecklas i prop. 2009/10:162 s. 58 f.

I NJA 1981 s. 933 befanns paragrafen inte tillämplig i fråga om markvärdestegring med anledning av detaljplaneläggning. Sedan den s.k. presumtionsregeln i tidigare 3 § har upphävts kan utgången i ett liknande fall bli annorlunda. Jfr NJA 1984 s. 93 angående betydelsen i ersättningshänseende av tätbebyggelseförbud.

Författare: Magnus Hermansson

Regeln om delexpropriation innebär att marknadsvärdet före expropriationen beräknas till det värde fastigheten skulle ha haft om någon inverkan av företaget inte förekommit, medan marknadsvärdet efter expropriationen – dvs. på restfastigheten – beräknas med beaktande av sådan inverkan.

Rättsfallet RH 2005:39 (vägmål) gällde bl.a. tillämpningen av bestämmelserna i förevarande paragraf när en del av en jord- och skogsbruksfastighet togs i anspråk för ett vägbygge.

Författare: Magnus Hermansson

Har löseskillingen eller intrångsersättningen bestämts så att ersättning lämnas för företagsskada, ska något påslag enligt 1 § andra stycket inte göras på den del som motsvarar företagsskadan. Skälen för detta finns i prop. 2009/10:162 s. 68 f. För ett illustrativt exempel på hur bestämmelsen är avsedd att tillämpas, se prop. 2009/10:162 s. 96.

Författare: Magnus Hermansson

Genom SFS 2005:941, som trädde i kraft den 1 januari 2006, har begreppet ”mark” i förevarande paragraf kompletterats med begreppet ”utrymme” i syfte att göra tydligt att en expropriation kan avse begränsade utrymmen inom en fastighet i stället för ett helt markområde (se prop. 2004/05:169 s. 44). Liknande förtydliganden har gjorts även på andra ställen i lagen där begreppet ”mark” används, bl.a. i 2 kap. 1 §.

Författare: Magnus Hermansson

Bestämmelsen uttrycker samma princip som anges i 2 §, dvs. att man ska bortse från verkan av expropriationsföretaget vid bestämmande av löseskillingen. Man ska alltså bestämma ersättningen med bortseende från den detaljplan enligt vilken marken eller utrymmet avsätts för allmän plats, se prop. 1985/86:90 s. 100, 101, 143.

Författare: Magnus Hermansson

Bestämmelsen är tillämplig när förhandstillträde skett på grund av förordnande enligt 5 kap. 17 § och när tillträde ägt rum enligt parternas överenskommelse samt när äganderätten till fastighet i samband med kvalificerat förhandstillträde övergått på den exproprierande utan att tillträde skett, se prop. 1972:109 s. 251 f. Frågan om när tillträde ska anses ha skett till mark som tidigare har disponerats enligt en frivillig upplåtelse behandlades i NJA 2008 s. 510 I–III.

Bestämmelserna gäller alla slags värdeändringar, således både värdestegring och värdesänkning. Orsaken till ändringen kan vara faktisk, rättslig eller konjunkturmässig. Effekten av reglerna är att sakägaren får samma ersättning som han skulle haft om ersättningens storlek bestämts vid tillträdet.

Författare: Magnus Hermansson

Jämkning ska ske bara vid fall av värdestegring. I regel är konsumentprisindex en lämplig utgångspunkt för beräkningen. För att kompensation ska betalas erfordras ett yrkande av den ersättningsberättigade, se NJA 1985 s. 355. Jämkning kan ske i överrätt även om talan inte fullföljts av den ersättningsberättigade, se NJA 1980 s. 478. I NJA 1981 s. 933 gjordes en uppskattning enligt 35 kap. 5 § RB av index för uppräkningen.

Författare: Magnus Hermansson

Regeln gäller åtgärder som vidtagits såväl före som efter det att frågan om expropriation väckts. Den tar sikte på varje åtgärd som har vidtagits i uppenbart syfte att höja den ersättning som den exproprierande ska erlägga. Bestämmelsen avser bl.a. fall då den vidtagna åtgärden visserligen inte är ägnad att höja ersättningen till fastighetsägaren själv men väl ersättningen till någon annan sakägare. Avräkning får ske mot alla typer av ersättning och bör genomföras på sådant sätt att minsta möjliga skada uppstår för eventuella inteckningshavare.

Författare: Magnus Hermansson

Genom SFS 2010:996 byttes per den 2 maj 2011 ”fastighetsdomstol” i olika böjningsformer ut mot ”mark- och miljödomstol” i 1, 2, 6, 7, 12, 19, 22 och 27 §§ och ”hovrättens” ut mot ”Mark- och miljööverdomstolens” i 22 §. Ändringarna skedde med anledning av mark- och miljödomstolsreformen, se prop. 2009/10:215.

Författare: Magnus Hermansson

Om mark- och miljödomstol och rättegången i mål eller ärende vid sådan domstol gäller lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar. Lagen suppleras av vad som är föreskrivet om tvistemål i allmän domstol (4 kap. 1 §). Sammansättningen i domstolen behandlas i lagens 2 kap. Domstolen ska enligt huvudregeln bestå av en lagfaren domare, som är rättens ordförande, ett tekniskt råd och två särskilda ledamöter (2 kap. 4 §). Reglerna tillåter emellertid en hög grad av flexibilitet vad gäller sammansättningen.

Författare: Magnus Hermansson

Denna regel kan bli aktuell att tillämpa då endast en del av en fastighet exproprieras och den del som inte exproprieras drabbas av olägenheter av något slag, t.ex. buller, på grund av arbeten på den anläggning för vilken expropriation sker. Sådana olägenheter under byggnadstiden anses inte som expropriationsskada och ska därför inte prövas enligt ExprL utan enligt MB. Det kan dock vara både arbetsbesparande och på andra sätt lämpligt att ett yrkande om ersättning på grund av sådana olägenheter tas upp i expropriationsmålet. I rättsfallet NJA 2000 s. 737 ansågs ersättning enligt (den numera upphävda) miljöskadelagen (1986:225) för s.k. minskat boendevärde under tiden för byggande av järnväg (Arlandabanan) kunna prövas i expropriationsmålet.

Författare: Magnus Hermansson

Denna paragraf ersätter 42 kap. 2 § första stycket RB. Bestämmelserna i 42 kap. 3 § och 42 kap. 4 § RB om föreläggande att avhjälpa en bristfällig stämningsansökan och avvisning av en sådan ansökan är dock tillämpliga även i ett expropriationsmål.

Författare: Magnus Hermansson

Bestämmelsen innebär att erbjudandet ska avse den totala ersättningen, alltså inte bara löseskillingen utan även eventuell ersättning för fastighetsägarens personliga skada (se 4 kap. 1 § första stycket tredje meningen) och ersättning till sakägare. Stämningsansökan ska innehålla en närmare redovisning av de omständigheter erbjudandet grundas på och uppgift om de skriftliga bevis som kan åberopas. Det kan vara svårt att redan innan målet inleds få fram de uppgifter som behövs för värderingen. Den exproprierande får anses ha uppfyllt kravet i bestämmelsen även om han i stämningsansökan endast lämnar en skönsmässig beräkning.

Författare: Magnus Hermansson

Paragrafen, som infördes den 1 maj 2005 (se SFS 2005:189), innehåller bestämmelser av liknande slag som bestämmelserna i 3 kap. 2 a §. Sistnämnda paragraf gör det möjligt att förordna en god man vid prövning av ansökan om expropriationstillstånd som avser en fastighet som en upplöst juridisk person äger. Den förevarande paragrafen, som kan sägas komplettera 3 kap. 2 a §, ger en möjlighet att förordna en god man om en juridisk person upplöses efter det att expropriationstillstånd beviljats men innan saken fullföljts till domstol, se prop. 2004/05:35 s. 34 f.

Författare: Magnus Hermansson

Paragrafen ändrades den 1 april 2011 så att hänvisningen i andra stycket numera avser den nya delgivningslagen (2010:1932), se SFS 2010:1941 (jfr SFS 2010:1986). Lagändringen kompletterades med en övergångsbestämmelse om att äldre bestämmelser gäller om ett beslut om delgivning enligt 15–17 §§ delgivningslagen (1970:428) har fattats före den 1 april 2011 eller om en handling har skickats eller lämnats före denna tidpunkt.

Författare: Magnus Hermansson

Domstolen är inte skyldig att göra någon egen efterforskning om vilka som är sakägare. Får domstolen kännedom om en sakägare utan att parterna lämnat uppgift om honom, ska stämning eller kallelse utfärdas på honom.

Författare: Magnus Hermansson

Denna bestämmelse avser det fall där fastighetsägaren är svarande. Även om fastighetsägaren varit försumlig ska ersättning inte utgå om den skadelidande får vetskap om expropriationen och själv kan bevaka sin rätt.

Författare: Magnus Hermansson

Bestämmelsen gäller endast i underrätt. Jfr dock rättsfallet NJA 1966 s. 140 om inlösen enligt (den numera upphävda) byggnadslagen (1947:385).

Författare: Magnus Hermansson

De bestämmelser som är aktuella finns i 4 kap. 28 § FBL.

Författare: Magnus Hermansson

Bestämmelserna i 4 kap. 27 § FBL är här aktuella.

Författare: Magnus Hermansson

Bestämmelserna i 13 kap. 7 § RB om överlåtelse av tvisteföremål och reglerna i 14 kap. RB om intervenients deltagande i rättegång blir här aktuella att tillämpa.

Författare: Magnus Hermansson

Denna regel är en komplettering till 42 kap. 8 § andra stycket RB. Domstolen bör vid sitt ställningstagande till vilken utredning som bör förebringas i första hand vägledas av två synpunkter. Dels bör domstolen vaka över att utredningen inte blir onödigt omfattande i förhållande till värdet av den egendom som ska exproprieras och tvisteföremålets värde (dvs. skillnaden mellan parternas ståndpunkter), dels bör domstolen se till att endast sådan utredning som kan antas vara av intresse i målet förebringas.

Författare: Magnus Hermansson

Utredningsbeslutet hindrar inte part från att förebringa utredning som inte finns angiven i beslutet. Utredningen kan avvisas endast om förutsättningarna i 35 kap. 7 § RB är uppfyllda. Däremot kan utredningsbeslutet inverka på den exproprierandes skyldighet att ersätta motpartens rättegångskostnader, se 7 kap. 1 § andra stycket. Bestämmelsen om utredningsbeslutet gäller bara rättegången i första instans. Talan mot utredningsbeslutet får inte föras särskilt utom i fall som avses i 49 kap. 7 § RB.

Författare: Magnus Hermansson

Enligt den aktuella paragrafen i lagen om mark- och miljödomstolar får rätten, om det är lämpligt, uppdra åt en eller flera ledamöter att göra en undersökning på platsen. I expropriationsmål är det huvudregel att en sådan undersökning ska genomföras.

Författare: Magnus Hermansson

En parts utevaro får inte föranleda vare sig att tredskodom meddelas eller att målet avskrivs.

Författare: Magnus Hermansson

En part torde kunna återkalla målet när som helst innan domstolen avkunnat dom i målet. Återkallelse kan ske även i högre instans. Jfr 9 § ExprK.

Författare: Magnus Hermansson

Om ett expropriationstillstånd har förfallit kan den exproprierande söka ett nytt tillstånd. Av 3 kap. 6 § 2 st. följer dock att tillstånd på samma grund som tidigare endast kan meddelas om särskilda skäl föreligger.

Författare: Magnus Hermansson

Som exempel på en ersättningsbar skada nämns i förarbetena att en fastighetsägare underlåter att plöja eller så på en jordbruksfastighet som efter expropriationen skulle använts för annat ändamål. När expropriationen inte fullföljs gör ägaren en förlust, eftersom han inte får samma vinst av sin mark som han kunnat påräkna om expropriationen inte varit ifrågasatt. Har jordägarens förfarande varit grundat på tillräckliga skäl bör han vara berättigad till ersättning för sin förlust.

Författare: Magnus Hermansson

Enligt 7 kap. 7 § tredje stycket är staten, kommun, landsting och kommunalförbund befriade från att ställa säkerhet.

Författare: Magnus Hermansson

Det enkla förhandstillträdet innebär att den exproprierande får rätt att ta fastigheten i besittning i den utsträckning som medges i beslutet. Detta innebär att fastighetsägaren och eventuella innehavare av särskilda rätter till fastigheten inte längre har rätt att utöva sin äganderätt respektive rättighet i den mån besittningstagande sker. Skulle expropriationen inte fullbordas, återinträder fastighetsägaren respektive rättighetshavaren i sin rätt. Har domstolen medgett ett enkelt förhandstillträde kan domstolen senare medge ett kvalificerat förhandstillträde beträffande samma fastighet.

Författare: Magnus Hermansson

Det kvalificerade förhandstillträdet innebär att egendomen övergår till den exproprierande med samma rätt som om expropriationen redan fullbordats. Den exproprierande blir alltså ägare till egendomen och särskilda rätter till fastigheten upphör på samma sätt som vid fullbordad expropriation. Ett kvalificerat förhandstillträde har vidare fastighetsbildande verkan. – Ett kvalificerat förhandstillträde bör medges endast om det är av väsentlig betydelse för den exproprierande att komma i besittning av fastigheten och förfoga över den med en ägares rätt. Den exproprierande kan t.ex. ha ett intresse av att kunna upplåta panträtt i egendomen, att vidta fastighetsbildningsåtgärder eller att vidareöverlåta egendomen. Om ett kvalificerat förhandstillträde skulle medföra beaktansvärda men för fastighetsägaren bör starkare skäl än annars föreligga på den exproprierandes sida för att ett förordnade ska medges.

Författare: Magnus Hermansson

Domstolen får inte bestämma förskottet till högre belopp än vad den ersättningsberättigade har begärt eller vad den slutliga ersättningen kan uppgå till, men ersättningen ska inte heller sättas lägre än vad den slutliga ersättningen med säkerhet kommer att uppgå till. Av 20 § framgår att den exproprierande, fastighetsägaren eller annan sakägare kan yrka att förskottsfrågan tas upp igen när den exproprierande har tillträtt egendomen.

Författare: Magnus Hermansson

Staten, kommun, landsting och kommunalförbund är enligt 7 kap. 7 § tredje stycket befriade från skyldigheten att ställa säkerhet.

Författare: Magnus Hermansson

En exproprierande som har fått ett beslut om kvalificerat förhandstillträde av domstolen ska enligt 6 kap. 10 § göra anmälan hos länsstyrelsen om han vill utnyttja medgivandet. När han gjort detta och visat att han inom föreskriven tid uppfyllt de föreskrivna villkoren övergår egendomen på honom som om expropriationen hade fullbordats. Det faktiska tillträdet saknar vid denna typ av förhandstillträde betydelse. Vid enkelt förhandstillträde däremot krävs inte något officiellt konstaterande av att villkoren är uppfyllda för att medgivandet ska få utnyttjas.

Författare: Magnus Hermansson

Den tid domstolen ska bestämma bör normalt inte överstiga två veckor från den dag tillträde tidigast får ske. Det som ska vara uppfyllt inom den av domstolen fastställda fristen är villkoren i fråga om förskott och säkerhet. Anmälan enligt 6 kap. 10 § kan ske senare liksom det faktiska tillträdet vid enkelt förhandstillträde.

Författare: Magnus Hermansson

Fastighetsägaren har rätt till ersättning för skada som uppstått på grund av expropriationsanspråket om tillståndet förfaller, se 16 § andra stycket.

Författare: Magnus Hermansson

Bestämmelsen tar sikte på fall avseende enkla förhandstillträden, men också vid kvalificerade förhandstillträden kan naturligtvis den exproprierande ha intresse av att få tillträda fastigheten utan hinder av ett överklagande. I ett sådant fall kan domstolen fatta beslut om såväl ett enkelt som ett kvalificerat förhandstillträde och förordna interimistiskt såvitt avser beslutet om enkelt förhandstillträde.

Författare: Magnus Hermansson

Staten, kommun, landsting och kommunalförbund är befriade från att ställa säkerhet enligt 7 kap. 7 § tredje stycket.

Författare: Magnus Hermansson

En fråga om förskott kan tas upp när som helst under processen, även i högre rätt, jfr NJA 1970 s. 435. Stämning krävs inte.

Författare: Magnus Hermansson

Om den exproprierande inte betalar förskottet inom den aktuella tiden ska länsstyrelsen enligt 6 kap. 13 § på begäran av den ersättningsberättigade låta ta ut beloppet jämte ränta.

Författare: Magnus Hermansson

Uppdelningen dels klarlägger respektive sakägares rätt till ersättning, dels avgränsar de belopp som ska bli föremål för nedsättning enligt 6 kap. 1–3 §§.

Författare: Magnus Hermansson

Angående begreppet särskild rätt, se 1 kap. 2 §.

Författare: Magnus Hermansson

Härmed avses såväl då det träffats en formlig överenskommelse som då ett yrkande medgivits.

Författare: Magnus Hermansson

Det är inte tillåtet att fastställa en överenskommelse som strider mot denna bestämmelse.

Författare: Magnus Hermansson

Jfr NJA 1960 s. 277 där en part, med tillämpning av motsvarande bestämmelse i 1917 års lag, berättigades att föra särskild talan om ökat bullerintrång i samband med utvidgning av en flygplats.

Författare: Magnus Hermansson

Eftersom expropriationsprocessen skiljer sig från andra processer har denna bestämmelse utformats annorlunda än motsvarande regel för vanliga rättegångar i 17 kap. 2 § RB, där det stadgas att domen ska, om huvudförhandling ägt rum, grundas på vad som framkommit vid förhandlingen. I ett expropriationsmål består ofta utredningen av kartor, ritningar, undersöknings- och värderingsinstrument. Den nu aktuella bestämmelsen innebär att det inte är nödvändigt att lägga fram ett sådant material muntligt och inte heller vid huvudförhandlingen. Om frågan är dispositiv måste dock någon av parterna åberopa utredningen enligt den vanliga regeln i 17 kap. 3 § RB. Enligt 3 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar ska domstolen hålla syn på stället, om det behövs.

Författare: Magnus Hermansson

Avgörande på handlingarna bör komma i fråga endast i de fall där det är helt klart att ett muntligt förfarande inte fyller någon egentlig funktion.

Författare: Magnus Hermansson

Domstolen bestämmer i vad mån nedsättning ska ske. Av paragrafen framgår att det är löseskilling och intrångsersättning som ska nedsättas. Från nedsättningsskyldigheten utesluts sålunda ersättning för annan skada enligt 4 kap. 1 § första stycket tredje meningen.

Författare: Magnus Hermansson

Att ersättning till en innehavare av särskild rätt ibland ska nedsättas beror på att ersättning i vissa fall ska tillfalla panthavare med bättre rätt i fastigheten, se 6 kap. 18 § tredje stycket. Om emellertid expropriationen innebär att en särskild rätt upphör utan att fastigheten eller en del av denna tas i anspråk med äganderätt, nyttjanderätt eller servitut berörs över huvud inte någon borgenärs rätt. Enligt andra stycket ska därför ersättning i nu ifrågavarande fall inte nedsättas.

Författare: Magnus Hermansson

Paragrafen ändrades den 1 maj 2005 då bl.a. ett nytt andra stycke infördes (se SFS 2005:189).

Författare: Magnus Hermansson

Enligt 7 p. i övergångsbestämmelserna jämställs vissa rättigheter med inteckning.

Författare: Magnus Hermansson

Medgivande krävs i första hand av borgenär som har panträtt i fastigheten. Om fastigheten är gemensamt intecknad krävs dessutom samma medgivanden från fastighetsägare och fordringsägare som vid relaxation, se 22 kap. 11 § JB. Till skillnad mot vad som gäller vid relaxation fordras dock inte medgivande från en innehavare av annan inskriven rättighet.

Det är de ersättningsberättigades och inte domstolens sak att införskaffa medgivandena. Saknas medgivande måste utbetalningen föregås av nedsättning. Kravet på kontroll av att medgivande lämnas av en behörig person får inte ställas för högt. Domstolen bör utan alltför stor omgång kunna föreskriva att nedsättning inte behöver ske. En uppgift av en bank eller annat välkänt kreditinstitut om att man innehar pantbrevet är tillräcklig.

Vid prövning av om nedsättning ska ske bör domstolen först företa en oskadlighetsprövning enligt sista meningen i stycket. Medgivanden behöver därefter krävas bara från dem för vars rätt expropriationen bedöms vara av väsentlig betydelse.

Författare: Magnus Hermansson

Bestämmelsen syftar till att säkerställa att, om en god man har förordnats för en upplöst juridisk person (jfr 3 kap. 2 a § och 5 kap. 5 a §), den gode mannens arvode ska utgå direkt ur expropriationsersättningen, om sådan fastställs, se prop. 2004/05:35 s. 35.

Författare: Magnus Hermansson

Jfr 15 § ExprK.

Författare: Magnus Hermansson

Tremånadersfristen börjar löpa först sedan samtliga frågor i saken har avgjorts genom lagakraftvunnen dom. Man ska alltså inte ta hänsyn till att någon del av målet som inte rör själva saken, t.ex. rättegångskostnaderna, inte har slutligt avgjorts.

Författare: Magnus Hermansson

Andra stycket är inte tillämpligt i fråga om ersättning för en fastighet som inte alls berörs av ett förtida tillträde. Om ersättningen kan hänföras till en fastighet som tillträtts till någon del, är andra stycket tillämpligt även om den ersättningsberättigades rätt inte kan sägas ha berörts av förhandstillträdet.

Fristen enligt andra stycket är endast en månad och räknas från den dag domen vann laga kraft. Om en dom om expropriationsersättning som avses i andra stycket överklagas endast till en del, ska betalning i den lagakraftvunna delen ske utan hinder av överklagandet.

Författare: Magnus Hermansson

Om det förekommer flera avgöranden i målet, krävs det för att expropriationen ska anses fullbordad att det sista avgörandet vunnit laga kraft i själva saken. I och med att expropriationen är fullbordad får den exproprierande rätt att tillträda egendomen i den mån så inte redan skett. Expropriationen har i förekommande fall fastighetsbildande verkan. Enligt andra stycket andra meningen inträder denna verkan i och med expropriationens fullbordande och alltså inte först i och med registreringen i fastighetsregistret.

Vid expropriation av tillbehör till fastighet med äganderätt upphör enligt andra stycket tillbehöret att höra till fastigheten i och med fullbordandet. Regeln utgör ett undantag från den i 2 kap. 7 § första stycket JB uttryckta principen att tillbehöret måste skiljas från fastigheten för att förvärvet ska vara giltigt mot tredje man.

Angående verkan av expropriationens fullbordande, se för övrigt 1 kap. 3 och 4 §§ samt 3 kap. 3 §. Jfr 14 § ExprK.

Författare: Magnus Hermansson

Av 5 kap. 18 § framgår vad som krävs för att den exproprierande ska få utnyttja ett medgivande till kvalificerat förhandstillträde. Där avses det rent faktiska ianspråktagandet av den berörda egendomen. De viktiga rättsverkningar i övrigt som är förenade med det kvalificerade förhandstillträdet är knutna till anmälan enligt förevarande paragraf. Anmälan görs till länsstyrelsen i det län där fastigheten är belägen.

Utöver anmälan åligger det den exproprierande att visa att domen vunnit laga kraft och att villkoren i domen beträffande förskott på expropriationsersättning och säkerhet för den slutliga ersättningen uppfyllts. Genom anmälningen erhåller den exproprierande fulla ägarbefogenheter på samma sätt som vid den fullbordade expropriationen. Bl.a. innebär detta att reglerna i 1 kap. 3 och 4 §§ om expropriationens inverkan på en särskild rätt blir tillämpliga och att, i förekommande fall, fastighetsindelningen ändras. Länsstyrelsen ska meddela beslut i anledning av anmälan. Jfr 16 § ExprK.

Författare: Magnus Hermansson

Enligt första stycket inträder förverkande av expropriationsrätten om den exproprierande försummar att inom den i 7 § första stycket angivna tremånadersfristen nedsätta ersättning eller göra anmälan om en utförd utbetalning. Åsidosättande av de i 6 § föreskrivna skyldigheterna leder inte till förverkande. Förverkandepåföljd inträder inte heller om egendomen tillträtts eller övergått på den exproprierande efter medgivande till kvalificerat förhandstillträde. Länsstyrelsen ska på begäran av den ersättningsberättigade att utta beloppet hos den exproprierande.

Författare: Magnus Hermansson

Trots förverkandet har fastighetsägaren rätt att begära att expropriationen ska fullbordas. Förutom av fastighetsägaren kan sådan begäran göras av rättighetshavaren vid självständig rättighetsexpropriation. Annan ersättningsberättigad kan inte påverka frågan.

Författare: Magnus Hermansson

Expropriationsrätten kan upphöra definitivt vid två tidpunkter, antingen efter utgången av tre månader efter förverkandet eller vid den tidpunkt dessförinnan då anmälan görs till inskrivningsmyndigheten. Expropriationsrätten kan inte återupplivas genom överenskommelse mellan parterna eller på annat sätt. Jfr 13 § ExprK.

Genom SFS 2010:996 byttes per den 2 maj 2011 ”fastighetsdomstolen” ut mot ”mark- och miljödomstolen”. Ändringen skedde med anledning av mark- och miljödomstolsreformen, se prop. 2009/10:215.

Författare: Magnus Hermansson

Paragrafen innefattar inte krav på att hela den bestämda expropriationsersättningen ska ha inkommit till länsstyrelsen utan bara den del som i exekutiv väg tas ut av den exproprierande. Belopp som betalts frivilligt direkt till vissa sakägare behöver alltså inte betalas till länsstyrelsen för att expropriationen ska anses fullbordad. Däremot måste naturligtvis hela expropriationsersättningen ha betalats för att fullbordande ska ske.

Författare: Magnus Hermansson

Paragrafen fick sin gällande lydelse i samband med införandet av räntelagen (1975:635), se prop. 1975:102 s. 151 f.

Författare: Magnus Hermansson

När förhandstillträde skett utgår ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635), dvs. avkastningsränta, från den dag förhandstillträdet ägde rum eller fastigheten övergick på den exproprierande genom utnyttjande av ett medgivande till kvalificerat förhandstillträde. Är den exproprierande i dröjsmål med betalningen, utgår emellertid dröjsmålsränta enligt 6 § räntelagen sedan dröjsmålet inträtt. Om betalning sker efter den i 7 § första eller andra stycket angivna fristen, utgår den högre räntan från fristens utgång tills betalning sker och avkastningsräntan för tiden dessförinnan.

Författare: Magnus Hermansson

Jämkningsregeln bör i huvudsak tillämpas bara när förhandstillträdet avsett en mindre del av fastighetens areal och när den tillträdda delen är av ringa värde jämfört med fastigheten i övrigt.

Om ersättningen ska nedsättas enligt domstolens bestämmande, ska även ränta enligt förevarande paragraf nedsättas.

Författare: Magnus Hermansson

Nedsatta medel bör placeras på räntekonto i Riksgäldskontoret. Den som mottar nedsatta medel bör få en ränta som motsvarar den ränta som skulle erhållits vid placering på liknande villkor i bank eller annan penninginrättning, se prop. 1993/94:226.

Författare: Magnus Hermansson

Paragrafen ändrades den 1 maj 2005 då bl.a. ett nytt femte stycke infördes (se SFS 2005:189).

Författare: Magnus Hermansson

Fördelning av medel i anledning av exekutiv auktion sker med ledning av en upprättad sakägarförteckning. Vid fördelning av expropriationsersättning finns ingen sådan förteckning. Fördelningen sker i stället med utgångspunkt i dels de grunder som enligt 12 kap. 25 § UB gäller för upprättande av sakägarförteckning, dels de anspråk som framställs vid fördelningssammanträdet. Se härom Gösta Walin, Torkel Gregow, Peter Löfmarck, Göran Millqvist, Annina H. Persson, Utsökningsbalken, En kommentar (2009), i relevanta delar samt Dahlsjö/Hermansson/Sjödin, 2010, s. 373 ff.

Författare: Magnus Hermansson

Se härom 6 kap. 14 § jämförd med 6 kap. 13 § andra stycket JB.

Avstående leder till att medlen i stället ska erbjudas fordringshavare som kommer närmast efter i företrädesordningen och – om fråga inte är om överskott enligt sista stycket – i sista hand fastighetsägaren.

Författare: Magnus Hermansson

Bestämmelser om förordnande av god man finns i 3 kap. 2 a § och 5 kap. 5 a §.

Författare: Magnus Hermansson

Med särskilda skäl avses i första hand fall då borgenär är okänd.

Författare: Magnus Hermansson

Om fastigheten helt eller delvis har tillträtts eller övergått på den exproprierande enligt 10 §, ska ränta på sådan ersättning som avses i paragrafen räknas från den dag då tillträdet eller övergången skedde. Har tillträde inte skett före utgången av den tremånadersfrist inom vilken ersättning som bestämts i det första målet ska betalas, räknas ränta från fristens utgång, se prop. 1972:109 s. 316.

Författare: Magnus Hermansson

Genom SFS 2010:996 byttes per den 2 maj 2011 ”fastighetsdomstol” i olika böjningsformer ut mot ”mark- och miljödomstol” i 1, 4, 5 och 6 §§ och ”hovrättens” ut mot ”Mark- och miljööverdomstolens” i 5 §. Ändringarna skedde med anledning av mark- och miljödomstolsreformen, se prop. 2009/10:215.

Författare: Magnus Hermansson

Av hänvisningen till 18 kap. 6 § RB följer att fastighetsägaren alltid ska bära sin kostnad om han genom att utebli från förhandling eller inte iaktta föreläggande som domstolen meddelat eller genom påstående eller invändning som han insett eller bort inse sakna fog eller på annat sätt genom vårdslöshet eller försummelse föranlett uppskov i målet eller eljest vållat kostnad för den exproprierande. I 18 kap. 8 § RB föreskrivs att ersättning för rättegångskostnad ska fullt motsvara kostnaden för förberedandet av rättegången samt utförandet av talan jämte arvode till ombud eller biträde, om kostnaden skäligen varit påkallad för att tillvarata partens rätt. Ersättning utgår även för partens arbete och tidsspillan i anledning av rättegången. Hänvisningen till 18 kap. 8 § RB innebär alltså att kostnader som lagts ner på målet för onödig utredning inte ska ersättas av den exproprierande. – Sakägares rätt till ersättning enligt denna paragraf har ansetts omfatta även kostnader i ett rättsprövningsärende angående expropriationstillståndet, se NJA 1992 s. 854.

Författare: Magnus Hermansson

Om den exproprierande avstår från att fullfölja saken vid domstol efter det att expropriationstillstånd meddelats tillämpas 1 §.

Författare: Magnus Hermansson

En särskild situation uppstår om både den exproprierande och sakägaren klagar. I ett sådant fall får sakägaren i princip viss ersättning för sina rättegångskostnader även om han förlorar och den exproprierande vinner, nämligen i den mån kostnaden är orsakad av motpartens fullföljd av talan. Hur uppdelningen närmare ska gå till har överlämnats åt rättstillämpningen (se Lagrådets uttalande i prop. 1966:73 s. 135 samt NJA 1969 s. 36, NJA 1970 s. 442 och NJA 1979 s. 735 (I). Paragrafen är tillämplig även om överklagandet rör enbart rättegångskostnaderna i målet, se NJA 1994 s. 523.

Författare: Magnus Hermansson

Enligt uttalanden i propositionen bör länsstyrelsen lämna tillstånd till undersökning endast om länsstyrelsen finner att expropriationsändamålet är sådant att det grundar expropriationsrätt. Anser sig länsstyrelsen inte ha tillräckligt stöd för ett sådant antagande bör ansökningen avslås i avvaktan på att frågan om tillstånd till expropriation först prövas. Möjligheten till förundersökning står öppen även om markåtkomsten kan komma att ske enligt någon annan lag än ExprL, se RÅ 2001 ref. 80. Av regeringens praxis framgår att utgångspunkten är att förundersökningen ska slutföras inom den tid som anges i tillståndet. Ansökningar om förnyade tillstånd synes dock regelmässigt bifallas, om det finns tillräckliga skäl för det. Av regeringens beslut den 6 april 2017 (dnr M2016/02202/Ee) framgår att förundersökning kan beviljas i fråga om en statlig fastighet, trots att statens fastigheter inte kan exproprieras. I flera rättsfall från Högsta förvaltningsdomstolen (bl.a. HFD 2017 not. 21) har det prövats om en åtgärd enligt förevarande paragraf utgör en oproportionerlig begränsning av äganderätten.

Författare: Magnus Hermansson

Regler om ställande av säkerhet finns i 5 kap. 16 §, 5 kap. 17 § och 5 kap. 19 §.

Författare: Magnus Hermansson

Besvärstiden är enligt 44 § FL tre veckor från det klaganden fick del av beslutet.