Lagar & Förordningar

Lagar & Förordningar är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO - gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.

17.11.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 302/1


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1060/2009

av den 16 september 2009

om kreditvärderingsinstitut

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 95,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande (2),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (3), och

av följande skäl:

(1)

Kreditvärderingsinstituten har en viktig uppgift på de internationella värdepappers- och kreditmarknaderna, eftersom de kreditbetyg de utfärdar används av investerare, låntagare, emittenter och stater som en del av informationen för att fatta väl underbyggda investerings- och finansieringsbeslut. Kreditinstitut, värdepappersföretag, försäkrings- och återförsäkringsföretag, företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) och tjänstepensionsinstitut kan använda sådana kreditbetyg som referenser för beräkning av sina kapitalkrav i solvensavseende eller för att beräkna placeringsrisker. Kreditbetygen påverkar följaktligen i väsentlig grad hur marknaden fungerar och investerares och konsumenters tillit och förtroende. Det är därför av avgörande betydelse att kreditvärderingsverksamheten utövas i enlighet med principerna om integritet, transparens, ansvar och goda styrelseformer, för att säkerställa att de kreditbetyg som används inom gemenskapen är oberoende, objektiva och av fullgod kvalitet.

(2)

För närvarande har de flesta kreditvärderingsinstitut sina huvudkontor utanför gemenskapen. De flesta medlemsstater reglerar inte kreditvärderingsinstitutens verksamhet eller villkoren för utfärdande av kreditbetyg. Trots kreditvärderingsinstitutens väsentliga betydelse för de finansiella marknadernas funktion omfattas de endast inom begränsade områden av gemenskapslagstiftning, däribland Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG av den 28 januari 2003 om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruk) (4). Dessutom behandlas kreditvärderingsinstituten i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (5) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (6). Det är därför viktigt att fastställa bestämmelser som säkerställer att alla kreditbetyg som utfärdats av kreditvärderingsinstitut som är registrerade i gemenskapen är av fullgod kvalitet och utfärdas av kreditvärderingsinstitut som är föremål för strikta krav. Kommissionen kommer att fortsätta sitt samarbete med internationella organ för att skapa samstämmighet mellan reglerna för kreditvärderingsinstitut. Det bör vara möjligt att undanta vissa centralbanker som utfärdar kreditbetyg från denna förordnings tillämpning, förutsatt att de uppfyller relevanta, tillämpliga villkor för att säkerställa kreditvärderingsverksamhetens oberoende och integritet, och att dessa villkor är lika strikta som kraven i denna förordning.

(3)

Bestämmelserna i denna förordning bör inte skapa någon allmän skyldighet att kreditvärdera finansiella instrument eller finansiella förpliktelser enligt denna förordning. Framför allt bör företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) enligt definitionen i rådets direktiv 85/611/EEG av den 20 december 1985 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (7) eller tjänstepensionsinstitut enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (8) inte vara skyldiga att endast investera i finansiella instrument som är kreditvärderade enligt denna förordning.

(4)

Denna förordning bör inte skapa ett generellt krav för finansiella institut eller investerare att endast investera i värdepapper för vilka prospekt har offentliggjorts i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om de prospekt som skall offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel (9) och kommissionens förordning (EG) nr 809/2004 av den 29 april 2004 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG i fråga om informationen i prospekt, dessas format, införlivande genom hänvisning samt offentliggörande av prospekt och annonsering (10) och som har värderats enligt den här förordningen. Dessutom bör den här förordningen inte kräva att emittenter eller erbjudare eller personer som ansöker om upptagande till handel på en reglerad marknad ska skaffa kreditbetyg för värdepapper som omfattas av skyldigheten att offentliggöra prospekt enligt direktiv 2003/71/EG och förordning (EG) nr 809/2004.

(5)

Ett prospekt som offentliggörs enligt direktiv 2003/71/EG och förordning (EG) nr 809/2004 bör innehålla tydlig information på framträdande plats om huruvida kreditbetygen för de respektive värdepappren utfärdats av ett kreditvärderingsinstitut som är etablerat i gemenskapen och registrerat enligt den här förordningen. Ingenting i den här förordningen bör dock förhindra att personer ansvariga för offentliggörandet av prospekt enligt direktiv 2003/71/EG och förordning (EG) nr 809/2004 inkluderar annan viktig information i prospektet, bland annat kreditbetyg som utfärdats i tredjeland och därtill knuten information.

(6)

Utöver att utfärda kreditbetyg och utföra kreditvärderingsverksamhet, bör kreditvärderingsinstitut yrkesmässigt kunna utföra verksamhetsanknutna aktiviteter. De verksamhetsanknutna aktiviteterna får inte inkräkta på kreditvärderingsverksamhetens oberoende eller integritet.

(7)

Denna förordning bör gälla för kreditbetyg som utfärdats av kreditvärderingsinstitut som är registrerade inom gemenskapen. Det främsta syftet med förordningen är att skydda stabiliteten på finansmarknaderna och investerarna. Kreditpoäng, kreditpoängssystem och likartade bedömningar knutna till förpliktelser som uppstår i en kund-, affärs- eller branschförbindelse bör inte omfattas av denna förordning.

(8)

Kreditvärderingsinstitut bör på frivillig grund tillämpa den uppförandekod för kreditvärderingsinstitut som utfärdats av Internationella organisationen av institutioner för reglering av värdepappersmarknaden (Iosco) (nedan kallad Iosco-koden). Under 2006 uppmanades, genom ett meddelande från kommissionen om kreditvärderingsinstitut (11), Europeiska värdepapperstillsynskommittén (CESR), inrättad genom kommissionens beslut 2009/77/EG (12), att övervaka efterlevnaden av Iosco-koden och årligen rapportera till kommissionen.

(9)

Vid Europeiska rådet den 13 och 14 mars 2008 enades man om ett antal slutsatser för att åtgärda de huvudsakliga svagheter som påvisats i det finansiella systemet. Ett av målen var att förbättra marknadens funktion och dess belöningsstrukturer, inbegripet kreditvärderingsinstitutens uppgifter.

(10)

Kreditvärderingsinstituten anses för det första ha misslyckats med att tillräckligt tidigt låta de förvärrade förhållandena på marknaden återspeglas i kreditbetygen, och för det andra ha misslyckats med att anpassa sina kreditbetyg i tid efter det att krisen på marknaden hade förvärrats. Detta misslyckande kan bäst korrigeras genom åtgärder som rör intressekonflikter, kreditvärderingarnas kvalitet, möjligheterna att överblicka kreditvärderingsinstitutens verksamhet samt deras interna företagsstyrning och övervakningen av deras verksamheter. Användarna av kreditbetyg bör inte ensidigt förlita sig på dem, utan de bör lägga ner största omsorg på egna analyser och fortlöpande genomföra en tillfredsställande ”due diligence” beträffande dessa värderingars tillförlitlighet.

(11)

Det är nödvändigt att fastställa ett gemensamt regelverk för att förbättra kvaliteten på kreditbetygen, särskilt kreditbetyg som ska användas av både finansiella institut och personer som omfattas av harmoniserade bestämmelser inom gemenskapen. Utan sådana ramar finns det risk för att medlemsstaterna vidtar sinsemellan skiljaktiga åtgärder på nationell nivå, vilket direkt skulle få negativa följder för den inre marknaden och hindra den från att fungera väl, eftersom olika bestämmelser skulle gälla i de enskilda medlemsstaterna för institut som utfärdar kreditbetyg som är avsedda att användas av finansiella institut överallt inom hela gemenskapen. Skilda kvalitetskrav för kreditbetyg skulle dessutom kunna komma att leda till skillnader i skyddsnivå för investerare och konsumenter. Användarna bör dessutom kunna jämföra kreditbetyg som utfärdats i gemenskapen med internationellt utfärdade kreditbetyg.

(12)

Denna förordning bör inte påverka hur kreditbetyg används av andra personer än de som avses i denna förordning.

(13)

Det är önskvärt att kreditbetyg som utfärdas i tredjeland kan användas i rättsligt reglerade sammanhang inom gemenskapen under förutsättning att de uppfyller krav som är lika stränga som de som föreskrivs i denna förordning. Genom denna förordning införs ett system för godkännande som gör det möjligt för kreditvärderingsinstitut som är etablerade i gemenskapen och registrerade i enlighet med gemenskapsrätten att godkänna kreditbetyg som utfärdats i tredjeland. Kreditvärderingsinstituten bör, när de godkänner ett kreditbetyg som utfärdats i ett tredjeland, fastställa och löpande kontrollera om kreditvärderingsverksamhet som leder till utfärdandet av ett sådant kreditbetyg uppfyller krav för utfärdande av kreditbetyg som är lika stränga som de som föreskrivs i denna förordning och som gör att man uppnår samma mål och effekter i praktiken.

(14)

För att ta hänsyn till oron över att kreditvärderingsinstitut som inte är etablerade inom gemenskapen skulle kunna utgöra ett allvarligt hinder för effektiv tillsyn i finansmarknadernas bästa intresse inom gemenskapen, bör ett sådant system för godkännande införas för kreditvärderingsinstitut som är närstående företag till eller som har ett nära samarbete med kreditvärderingsinstitut etablerade inom gemenskapen. Det kan dock vara nödvändigt att anpassa kraven på fysisk närvaro i gemenskapen i vissa fall, särskilt för mindre kreditvärderingsinstitut från tredjeland utan någon närvaro eller anknytning inom gemenskapen. Ett särskilt certifieringssystem bör därför inrättas för sådana kreditvärderingsinstitut, under förutsättning att de inte är systemviktiga för finansmarknadernas finansiella stabilitet eller integritet i en eller flera medlemsstater.

(15)

Certifiering bör vara möjlig efter det att kommissionen fastställt att de rättsliga och tillsynsmässiga ramarna i ett tredjeland är likvärdiga med kraven i denna förordning. Det planerade systemet för likvärdighet bör inte innebära ett automatiskt tillträde till gemenskapen men bör erbjuda en möjlighet för kvalificerade kreditvärderingsinstitut från ett tredjeland att bedömas från fall till fall och beviljas ett undantag från vissa av de organisatoriska krav som gäller för kreditvärderingsinstitut inom gemenskapen, bland annat kravet på fysisk närvaro i gemenskapen.

(16)

Denna förordning bör även innehålla krav på att kreditvärderingsinstitutet i tredjeland uppfyller kriterier som utgör generella förutsättningar för integritet i dess kreditvärderingsverksamhet, för att förebygga att behöriga myndigheter eller andra offentliga myndigheter i tredjelandet ingriper när det gäller kreditbetygens innehåll och för att sörja för en lämplig strategi för intressekonflikter, rotation av kreditvärderingsanalytiker och regelbundet och fortlöpande informationslämnande.

(17)

En annan viktig förutsättning för ett sunt system för godkännande och ett system för likvärdighet är också att det finns goda samarbetsarrangemang mellan de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaterna och de behöriga myndigheterna för kreditvärderingsinstitut i tredjeland.

(18)

Det kreditvärderingsinstitut som godkänner kreditbetyg som utfärdats i tredjeland bör vara helt och ovillkorligt ansvarigt för de godkända kreditbetygen och för att villkoren för godkännande i denna förordning är uppfyllda.

(19)

Denna förordning bör inte gälla kreditbetyg som kreditvärderingsinstitutet tar fram på enskild begäran och uteslutande ger till den person som beställde det och som inte är avsett för offentliggörande eller distribution till abonnenter.

(20)

Investeringsanalyser, investeringsrekommendationer och andra utlåtanden om ett värde eller ett pris för ett finansiellt instrument eller en finansiell förpliktelse bör inte anses utgöra kreditbetyg.

(21)

Ett kreditbetyg som utfärdas på eget initiativ, nämligen ett kreditbetyg som inte utfärdats på begäran av emittenten eller den kreditvärderade enheten, bör tydligt identifieras som sådant och skilja sig från begärda kreditbetyg på lämpligt sätt.

(22)

För att undvika eventuella intressekonflikter bör kreditvärderingsinstituten inrikta sin yrkesmässiga verksamhet på utfärdande av kreditbetyg. Kreditvärderingsinstitut bör inte få utföra konsult- eller rådgivningstjänster. Ett kreditvärderingsinstitut bör i synnerhet inte lämna förslag eller rekommendationer om utformningen av strukturerade finansiella instrument. De bör dock få tillhandahålla verksamhetsanknutna tjänster, om detta inte kan komma att skapa intressekonflikter med utfärdandet av kreditbetyg.

(23)

Kreditvärderingsinstitut bör använda värderingsmetoder som är rigorösa, systematiska och kontinuerliga och som valideras på grundval av historiska erfarenheter, inklusive utfallstest. Detta krav bör emellertid inte ligga till grund för ett ingripande från de behöriga myndigheternas och medlemsstaternas sida när det gäller kreditbetygens och värderingsmetodernas innehåll. På samma sätt bör kravet för kreditvärderingsinstituten att minst en gång om året se över kreditbetygen inte påverka deras skyldighet att regelbundet övervaka kreditbetygen och vid behov revidera kreditbetyg. Dessa krav bör inte tillämpas på ett sätt som hindrar nya kreditvärderingsinstitut från att komma in på marknaden.

(24)

Kreditbetygen bör vara välgrundade och ordentligt motiverade för att undvika kompromisser vid kreditvärderingen.

(25)

Kreditvärderingsinstitut bör offentliggöra information om de metoder, modeller och grundläggande antaganden som de använder i sin kreditvärderingsverksamhet. Detaljgraden när det gäller de offentliggjorda uppgifterna om modellerna bör vara sådan att det ges tillräcklig information till användarna av kreditbetyg för att de själva ska kunna genomföra en ”due diligence” i syfte att bedöma om de kan förlita sig på dessa kreditbetyg eller inte. Offentliggörande av uppgifterna om modellerna får emellertid inte avslöja känslig affärsinformation eller allvarligt hindra innovation.

(26)

Kreditvärderingsinstitut bör utarbeta lämpliga riktlinjer och förfaranden när det gäller anställda och andra personer som medverkar i kreditvärderingsprocessen i syfte att förhindra, upptäcka, undanröja eller hantera och rapportera om intressekonflikter och fortlöpande säkerställa kvalitet, integritet och noggrannhet i kreditvärderings- och översynsprocesser. Dessa riktlinjer och förfaranden bör särskilt inbegripa en intern kontrollmekanism och en funktion för regelefterlevnad.

(27)

Kreditvärderingsinstituten bör undvika intressekonflikter och, om de är oundvikliga, hantera dem effektivt för att slå vakt om sitt oberoende. De bör i tid rapportera om intressekonflikter. De bör också dokumentera alla väsentliga hot mot oberoendet - avseende såväl själva institutet som dem av dess anställda eller andra personer som medverkar i kreditvärderingsprocessen – samt de skyddsåtgärder som tillämpas för att mildra sådana hot.

(28)

Varje kreditvärderingsinstitut eller grupp av kreditvärderingsinstitut bör fortlöpande präglas av sunda styrelseformer. Vid fastställandet av sådana bolagsstyrningsarrangemang bör ett kreditvärderingsinstitut eller en grupp av kreditvärderingsinstitut ta hänsyn till behovet av att säkerställa att det kommer att göra kreditvärderingar som är oberoende, objektiva och av fullgod kvalitet.

(29)

För att säkerställa att kreditvärderingsprocessen inte påverkas av kreditvärderingsinstitutets kommersiella företagsintressen bör kreditvärderingsinstituten se till att minst en tredjedel, men inte färre än två, av ledamöterna i styrelsen är oberoende på ett sätt som överensstämmer med punkt 13 i avsnitt III i kommissionens rekommendation 2005/162/EG av den 15 februari 2005 om uppgifter för företagsexterna styrelseledamöter eller styrelseledamöter med tillsynsfunktion i börsnoterade bolag och om styrelsekommittéer (13). Det är dessutom nödvändigt att majoriteten i den högsta ledningen, däribland alla oberoende ledamöter av styrelsen, har tillräckligt kunnande om relevanta områden inom finansiella tjänster. Den ansvarige för kontroll av regelefterlevnaden bör regelbundet rapportera om fullgörandet av sitt uppdrag till den högsta ledningen och de oberoende ledamöterna i styrelsen.

(30)

För att undvika intressekonflikter bör ersättningen till de oberoende ledamöterna i styrelsen inte vara beroende av kreditvärderingsinstitutets affärsmässiga resultat.

(31)

Varje kreditvärderingsinstitut bör anslå ett tillräckligt antal anställda med tillfredsställande kunnande och erfarenhet till sin kreditvärderingsverksamhet. Det bör i synnerhet säkerställa att tillräckliga personresurser och medel anslås till utfärdande, övervakning och uppdatering av kreditbetyg.

(32)

För att beakta de särskilda förhållandena i kreditvärderingsinstitut som sysselsätter färre än 50 anställda bör de behöriga myndigheterna ha möjlighet att undanta sådana kreditvärderingsinstitut från vissa av de skyldigheter som fastställs i denna förordning när det gäller rollen för oberoende ledamöter i styrelsen, funktionen för regelefterlevnad och rotationssystemet, och i den mån nämnda institut kan visa att de uppfyller vissa villkor. Ett av de kriterier som de behöriga myndigheterna särskilt bör undersöka är huruvida storleken på ett kreditvärderingsinstitut har fastställts på ett sätt som gör att kreditvärderingsinstitutet eller en grupp av kreditvärderingsinstitut kan undvika att uppfylla kraven i denna förordning. Medlemsstaternas behöriga myndigheter bör tillämpa undantagen på ett sätt som gör att risken för en uppsplittring av den inre marknaden undviks och att en enhetlig tillämpning av gemenskapsrätten säkerställs.

(33)

Långvariga relationer med samma kreditvärderade enheter eller deras anknutna tredje parter kan komma att inverka negativt på oberoendet hos kreditvärderingsanalytiker och hos de personer som godkänner kreditbetygen. Dessa kreditvärderingsanalytiker och personer bör därför omfattas av ett lämpligt rotationssystem som möjliggör en gradvis ändring av analysgrupperna och kreditvärderingskommittéerna.

(34)

Kreditvärderingsinstituten bör se till att de metoder, modeller och grundläggande antaganden, såsom matematiska antaganden eller korrelationsantaganden, som de tillämpar vid fastställandet av kreditbetygen underhålls, uppdateras och regelbundet ses över i sin helhet samt att deras beskrivningar offentliggörs på ett sådant sätt att en fullständig översyn blir möjlig. I fall där brist på tillförlitliga uppgifter eller strukturens komplexitet hos ett nytt slags finansieringsinstrument, särskilt strukturerade finansiella instrument, gör att man allvarligt måste ifrågasätta om kreditvärderingsinstitutet förmår att ta fram en trovärdig kreditvärdering, bör detta inte utfärda kreditbetyg eller bör återkalla ett befintligt kreditbetyg. Förändringar av kvaliteten på den information som finns tillgänglig för att övervaka ett gällande kreditbetyg bör offentliggöras tillsammans med denna översyn och, i tillämpliga fall, bör en revidering av kreditbetyget ske.

(35)

För att säkerställa kreditbetygens kvalitet bör varje kreditvärderingsinstitut vidta åtgärder för att se till att den information det använder när det tilldelar kreditbetyg är tillförlitlig. I detta syfte bör ett kreditvärderingsinstitut bland annat kunna utnyttja finansiella rapporter, som granskats av oberoende revisorer, och offentliga underrättelser, kontroller genomförda av ansedda tredje parter, egen granskning av ett slumpmässigt urval av den mottagna informationen eller avtalsbestämmelser som klart föreskriver ansvar för den kreditvärderade enheten eller dess anknutna tredje parter om information lämnas enligt avtalet i medvetande om att den är materiellt felaktig eller vilseledande, eller om den kreditvärderade enheten eller dess anknutna tredje parter inte genomför en rimlig ”due diligence” när det gäller att kontrollera korrektheten i informationen i enlighet med avtalsvillkoren.

(36)

Denna förordning påverkar inte kreditvärderingsinstitutens skyldighet att skydda fysiska personers rätt till privatliv när det gäller behandling av personuppgifter i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (14).

(37)

Det är nödvändigt att kreditvärderingsinstituten inrättar ordentliga förfaranden för en regelbunden översyn av de metoder, modeller och grundläggande värderingsantaganden de använder för att dessa ska kunna tillfredsställande återspegla ändrade förhållanden på de underliggande värdepappersmarknaderna. För att säkerställa transparens bör varje materiell ändring av kreditvärderingsinstitutens metoder och praxis eller förfaranden och processer offentliggöras innan den genomförs, såvida inte extrema marknadsförhållanden kräver omedelbar ändring av kreditvärderingen.

(38)

Ett kreditvärderingsinstitut bör alltid ange lämpliga riskvarningar, inbegripet en känslighetsanalys av relevanta antaganden. Den analysen bör förklara hur olika utvecklingar på marknaden som påverkar de parametrar som är inbyggda i modellen kan påverka ändringar av kreditbetyg (exempelvis volatilitet). Kreditvärderingsinstitutet bör säkerställa att informationen om den historiska andelen fallissemang inom varje betygskategori kan verifieras och kvantifieras och ger tillräckligt underlag för berörda parter för att klart uppfatta varje betygskategoris historiska resultat och om, och i så fall på vilket sätt, betygskategorierna har ändrats. Om det på grund av arten hos ett kreditbetyg eller andra förhållanden är olämpligt eller statistiskt insignifikant eller på annat sätt skulle kunna vilseleda användarna av kreditbetyget att ange historisk andel fallissemang, bör kreditvärderingsinstitutet lämna tillfredsställande förklaringar. Sådan information bör i största möjliga utsträckning vara jämförbar med eventuella förekommande modeller inom branschen så att investerarna får stöd för jämförelser mellan olika kreditvärderingsinstituts resultat.

(39)

För att göra kreditbetygen mer överblickbara och bidra till skyddet av investerarna bör CESR upprätta ett centralt arkiv med information om kreditvärderingsinstitutens tidigare prestationer och information om tidigare utfärdade kreditbetyg. Kreditvärderingsinstituten bör lämna information till detta arkiv i en standardiserad form. CESR bör offentliggöra denna information och årligen offentliggöra sammanfattande information om de huvudsakliga utvecklingstendenser som observerats.

(40)

Under vissa förhållanden kan strukturerade finansiella instrument ge effekter av annat slag än traditionella företagslåneinstrument. Det skulle kunna vara vilseledande för investerarna att, utan ytterligare förklaring, använda samma betygskategorier för båda dessa slag av instrument. Kreditvärderingsinstituten bör i väsentlig grad bidra till att öka medvetenheten hos användarna av kreditbetyg om de särskiljande egenskaperna hos strukturerade finansiella produkter i förhållande till deras traditionella motsvarigheter. Kreditvärderingsinstituten bör därför hålla de betygskategorier som används vid kreditvärdering av strukturerade finansiella instrument, å ena sidan, klart åtskilda från de betygskategorier som kan användas för andra finansiella instrument eller finansiella förpliktelser, å andra sidan, genom att lägga till en lämplig symbol till betygskategorin.

(41)

Kreditvärderingsinstituten bör vidta åtgärder för att undvika situationer där emittenter begär preliminära bedömningar av kreditvärdigheten hos ett visst strukturerat finansiellt instrument av ett antal kreditvärderingsinstitut i syfte att kunna välja det som ger det bästa kreditbetyget för den produkt som de avser att erbjuda. Även emittenter bör undvika sådana metoder.

(42)

Varje kreditvärderingsinstitut bör dokumentera de metoder som används vid kreditvärderingarna och regelbundet uppdatera dokumentationen då ändringar görs av dem samt också dokumentera materiella inslag i dialogen mellan kreditvärderingsanalytikern och den kreditvärderade enheten eller någon av dess anknutna tredje parter.

(43)

För att skapa en hög grad av förtroende för den inre marknaden hos investerare och konsumenter bör det krävas registrering av kreditvärderingsinstitut som utfärdar kreditbetyg inom gemenskapen. En sådan registrering är den viktigaste förutsättningen för att kreditvärderingsinstitut ska kunna utfärda kreditbetyg avsedda att användas i rättsligt reglerade sammanhang i gemenskapen. Det är därför nödvändigt att fastställa harmoniserade villkor och förfaranden för beviljande, upphävande och återkallande av sådan registrering.

(44)

Denna förordning bör inte ersätta de etablerade förfarandena för erkännande av externa ratinginstitut (ECAI) i enlighet med direktiv 2006/48/EG. Externa ratinginstitut som redan erkänts i gemenskapen bör ansöka om registrering enligt denna förordning.

(45)

Ett kreditvärderingsinstitut som registrerats av den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten bör ha tillstånd att utfärda kreditbetyg inom hela gemenskapen. Det är därför nödvändigt att fastställa ett enda registreringsförfarande för varje kreditvärderingsinstitut som har verkan inom hela gemenskapen. Registreringen av ett kreditvärderingsinstitut bör ha verkan så snart det registreringsbeslut som har utfärdats av den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten har trätt i kraft enligt relevant nationell lagstiftning.

(46)

Det är nödvändigt att fastställa en central instans till vilken registreringsansökningarna ska lämnas. CESR bör ta emot registreringsansökningarna och se till att de behöriga myndigheterna i samtliga medlemsstater underrättas om dem. CESR bör också ge råd till de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten om huruvida ansökan är fullständig. Granskningen av dessa ansökningar bör dock utföras på nationell nivå av den relevanta behöriga myndigheten. För att kunna behandla kreditvärderingsinstituten på ett effektivt sätt bör de behöriga myndigheterna upprätta operativa nätverk (kollegier) som stöds av en effektiv it-infrastruktur. CESR bör inrätta en underkommitté som är specialiserad på var och en av de tillgångsklasser som bedöms av kreditvärderingsinstituten.

(47)

Vissa kreditvärderingsinstitut består av flera juridiska personer som tillsammans bildar en grupp av kreditvärderingsinstitut. Vid registreringen av vart och ett av de kreditvärderingsinstitut som ingår i en sådan grupp bör de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna samordna bedömningen av de ansökningar som lämnats in av kreditvärderingsinstitut som ingår i samma grupp samt beslutsfattandet när det gäller beviljande av registrering. Det bör dock vara möjligt att avslå registrering av ett kreditvärderingsinstitut inom en grupp av kreditvärderingsinstitut om kreditvärderingsinstitutet i fråga inte uppfyller kraven för registrering medan de andra medlemmarna i gruppen uppfyller alla registreringskrav enligt denna förordning. Eftersom kollegiet inte har befogenhet att utfärda rättsligt bindande beslut, bör de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaterna för medlemmarna i gruppen av kreditvärderingsinstitut var och en utfärda ett enskilt beslut om det kreditvärderingsinstitut som är etablerat på den berörda medlemsstatens territorium.

(48)

Kollegiet bör utgöra en effektiv plattform för utbyte av tillsynsinformation mellan behöriga myndigheter, samordning av verksamhet och de tillsynsåtgärder som krävs för en effektiv tillsyn av kreditvärderingsinstitut. Kollegiet av behöriga myndigheter bör särskilt underlätta kontrollen av uppfyllandet av villkoren för godkännande av kreditbetyg som utfärdats i tredjeland, certifiering, arrangemang för utkontraktering och de undantag som föreskrivs i denna förordning. Kollegiets verksamhet bör bidra till en harmoniserad tillämpning av bestämmelserna i denna förordning och en ökad samstämmighet i tillsynspraxis.

(49)

För att förbättra den praktiska samordningen av kollegiets verksamhet bör medlemmarna i kollegiet bland sig själva utse en kontaktperson. Kontaktpersonen bör vara ordförande för kollegiets möten, upprätta skriftliga samordningsarrangemang för kollegiet och samordna verksamheten inom kollegiet. Under registreringsförfarandet bör kontaktpersonen bedöma behovet av att förlänga granskningsperioden för en ansökan, samordna en sådan granskning och ha kontakt med CESR.

(50)

Kommissionen inrättade i november 2008 en högnivågrupp som ska se över den kommande strukturen för tillsynen på området för finansiella tjänster i Europa, däribland även CESR:s uppgifter.

(51)

Den befintliga tillsynsstrukturen bör inte ses som en långsiktig lösning för kontrollen av kreditvärderingsinstituten. Kollegier av behöriga myndigheter, som förväntas effektivisera tillsynssamarbetet och samstämmigheten inom detta område inom gemenskapen, är ett betydande steg framåt men kan inte ersätta alla fördelar med en mer konsoliderad tillsyn av kreditvärderingsbranschen. Krisen på de internationella finansmarknaderna har tydligt visat att man mer ingående behöver undersöka behovet av långtgående reformer av reglerings- och tillsynsmodellen för gemenskapens finanssektor. Ytterligare och omfattande reformer av reglerings- och tillsynsmodellen för gemenskapens finanssektor är absolut nödvändiga om man ska kunna nå den nivå som behövs för samstämmighet och samarbete i gemenskapstillsynen och för att underbygga stabiliteten i det finansiella systemet. Dessa reformer bör snarast genomföras av kommissionen med vederbörlig hänsyn till de slutsatser som lades fram av expertgruppen under ledning av Jacques de Larosière den 25 februari 2009. Kommissionen bör så snart som möjligt, och under alla omständigheter före den 1 juli 2010, rapportera till Europaparlamentet och rådet och andra berörda institutioner om eventuella iakttagelser i detta avseende, och bör lägga fram de lagförslag som krävs för att ta itu med de brister som man konstaterat i samband med arrangemang för tillsynssamordning och tillsynssamarbete.

(52)

Väsentliga förändringar i godkännandesystemet, arrangemangen för utkontraktering och etablering och avveckling av filialer är exempel på vad som bör anses utgöra väsentliga förändringar av villkoren för ursprunglig registrering av kreditvärderingsinstitut.

(53)

Tillsynen över kreditvärderingsinstitut bör utföras av den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten i samarbete med de behöriga myndigheterna i övriga berörda medlemsstater genom anlitande av det relevanta kollegiet och med lämplig involvering av CESR.

(54)

Förmågan hos den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och andra medlemmar av det relevanta kollegiet att bedöma och övervaka att ett kreditvärderingsinstitut efterlever skyldigheterna i denna förordning bör inte begränsas av ett arrangemang för utkontraktering som gjorts av det berörda kreditvärderingsinstitutet. Kreditvärderingsinstitutet bör även i fortsättningen ha ansvaret för alla sina skyldigheter enligt denna förordning när det använder sig av utkontrakterade tjänster.

(55)

För att bibehålla en hög nivå på förtroendet hos investerare och konsumenter och möjliggöra kontinuerlig tillsyn av de kreditbetyg som utfärdas i gemenskapen bör det krävas att kreditvärderingsinstitut med huvudkontor utanför gemenskapen upprättar ett dotterföretag i gemenskapen så att en effektiv tillsyn kan utövas över deras verksamhet i gemenskapen och så att systemet för godkännande kan användas på ett effektivt sätt. Framväxten av nya aktörer på kreditvärderingsmarknaden bör också uppmuntras.

(56)

De behöriga myndigheterna bör kunna utnyttja de befogenheter som fastställs i denna förordning när det gäller kreditvärderingsinstitut, personer som medverkar i kreditvärderingsverksamheten, kreditvärderade enheter och anknutna tredje parter, de tredje parter till vilka kreditvärderingsinstituten utkontrakterar vissa uppgifter eller viss verksamhet och andra personer som på annat sätt har anknytning eller är anslutna till kreditvärderingsinstitut eller kreditvärderingsverksamhet. Dessa personer bör omfatta aktieägare eller ledamöter i styrelsen för kreditvärderingsinstitut och kreditvärderade enheter.

(57)

Bestämmelserna i denna förordning om tillsynsavgifter bör inte påverka tillämpningen av relevanta bestämmelser i nationell lagstiftning om tillsynsavgifter eller liknande avgifter.

(58)

Det bör inrättas ett system för att säkerställa att denna förordning genomförs på ett effektivt sätt. Medlemsstaternas behöriga myndigheter bör förfoga över nödvändiga resurser för att säkerställa att kreditbetyg som utfärdas i gemenskapen utfärdas i enlighet med denna förordning. Vidtagande av sådana tillsynsåtgärder bör alltid samordnas inom det relevanta kollegiet. Åtgärder såsom återkallande av registrering eller tillfälligt upphävande av användningen av kreditbetyg i rättsligt reglerade sammanhang bör vidtas i de fall dessa anses stå i proportion till underlåtandet att uppfylla skyldigheterna enligt denna förordning. De behöriga myndigheterna bör vid utövningen av sina tillsynsbefogenheter ta vederbörlig hänsyn till investerarnas intressen och marknadsstabiliteten. Eftersom kreditvärderingsinstitutens utfärdande av kreditbetyg fortsatt bör bygga på oberoende, bör varken de behöriga myndigheterna eller medlemsstaterna ingripa i fråga om underlagen för kreditbetygen och de metoder instituten använder för att fastställa dem för att undvika att kompromettera kreditvärderingarna. Om ett kreditvärderingsinstitut skulle utsättas för påtryckningar bör det underrätta kommissionen och CESR. Kommissionen bör bedöma från fall till fall huruvida ytterligare åtgärder ska vidtas gentemot den berörda medlemsstaten vid underlåtande att uppfylla skyldigheterna enligt denna förordning.

(59)

Det är önskvärt att se till att det beslutsfattande som avses i denna förordning bygger på ett nära samarbete mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter, och beslut om registrering bör därför fattas på grundval av en överenskommelse. Detta är en nödvändig förutsättning för ett effektivt registreringsförfarande och en effektiv tillsyn. Beslutsprocessen bör vara effektiv och snabb samt ske i samförstånd.

(60)

Medlemsstaternas behöriga myndigheter bör samarbeta för att göra tillsynen effektivare och undvika dubbelarbete.

(61)

Det är också viktigt att sörja för informationsutbyte mellan de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsyn av kreditvärderingsinstitut enligt denna förordning och de behöriga myndigheter som övervakar finansiella institut, särskilt de som ansvarar för tillsyn av kreditinstitut eller är ansvariga för den finansiella stabiliteten i medlemsstaterna.

(62)

Andra behöriga myndigheter i medlemsstaterna än de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten bör kunna ingripa och vidta lämpliga tillsynsåtgärder efter att ha informerat CESR och den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten samt efter samråd med det relevanta kollegiet om de har konstaterat att ett registrerat kreditvärderingsinstitut vars kreditbetyg används inom deras territorium underlåter att uppfylla de skyldigheter som följer av denna förordning.

(63)

Om det inte i denna förordning föreskrivs ett särskilt förfarande för registrering, certifiering eller återkallande av registrering och certifiering, antagande av tillsynsåtgärder och utövande av tillsynsbefogenheter, bör den nationella lagstiftning som reglerar sådana förfaranden, inklusive språk, tystnadsplikt och yrkesmässiga privilegier, gälla och rättigheterna för kreditvärderingsinstitut och andra personer som omfattas av denna lagstiftning bör inte påverkas.

(64)

För att uppnå ett likvärdigt genomförande på hela den inre marknaden är det nödvändigt att få till stånd en bättre samordning av de behöriga myndigheternas befogenheter.

(65)

CESR bör se till att denna förordning tillämpas på ett enhetligt sätt. CESR bör intensifiera och underlätta samarbetet och samordningen mellan behöriga myndigheter i tillsynsverksamheten och vid behov utfärda riktlinjer. Den bör därför upprätta ett medlingssystem och system för inbördes granskning för att underlätta för de behöriga myndigheterna att nå inbördes överensstämmelse mellan sina metoder.

(66)

Medlemsstaterna bör fastställa regler för vilka sanktioner som ska gälla vid överträdelse av bestämmelserna i förordningen samt se till att de tillämpas. Sanktionerna bör vara effektiva, proportionella och avskräckande och bör minst omfatta fall av allvarligt fel i yrkesutövningen och bristande uppfyllelse av kravet på ”due diligence”. Det bör vara möjligt för medlemsstaterna att föreskriva administrativa eller straffrättsliga sanktioner. CESR bör utarbeta riktlinjer för ökad samstämmighet när det gäller sådana sanktioner.

(67)

Varje utbyte eller överföring av information mellan behöriga myndigheter eller myndigheter, organ eller personer bör ske i enlighet med bestämmelserna för överföring av personuppgifter i enlighet med direktiv 95/46/EG.

(68)

Denna förordning bör också innehålla bestämmelser om informationsutbyte med behöriga myndigheter i tredjeland, särskilt med myndigheter som ansvarar för tillsyn av de kreditvärderingsinstitut som deltar i godkännande och certifiering.

(69)

Utan att det påverkar tillämpningen av gemenskapslagstiftningen bör alla krav gentemot kreditvärderingsinstitut gällande överträdelser av bestämmelserna i denna förordning göras i enlighet med tillämplig nationell lagstiftning om civilrättsligt ansvar.

(70)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (15).

(71)

Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att, med beaktande av den internationella utvecklingen, ändra bilagorna I och II som innehåller specifika kriterier för bedömningen av huruvida ett kreditvärderingsinstitut uppfyller kraven på intern organisation, operativa rutiner, personalbestämmelser, presentation av kreditvärderingar och offentliggöranden, och att ange eller ändra kriterierna för att fastställa likvärdighet mellan rättsliga och tillsynsmässiga ramar i tredjeland och bestämmelserna i denna förordning. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning, bland annat genom att komplettera den med nya icke väsentliga delar, måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

(72)

För att ta hänsyn till den framtida utvecklingen av finansmarknaderna bör kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet med en bedömning av tillämpningen av denna förordning, framför allt utnyttjandet av kreditbetyg i rättsligt reglerade sammanhang och lämpligheten av att kreditvärderingsinstitutet får ersättning av den kreditvärderade enheten. Kommissionen bör i ljuset av denna bedömning lägga fram lämpliga lagstiftningsförslag.

(73)

Kommissionen bör också lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet med en bedömning av incitamenten för emittenter att använda kreditvärderingsinstitut etablerade i gemenskapen för en del av sina kreditbetyg, möjliga alternativ till modellen där emittenten betalar, inklusive inrättandet av ett offentligt kreditvärderingsinstitut inom gemenskapen, och samstämmighet mellan nationella regler om överträdelser av bestämmelserna i denna förordning. Kommissionen bör i ljuset av denna bedömning lägga fram lämpliga lagstiftningsförslag.

(74)

Kommissionen bör också lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet med en bedömning av utvecklingen av reglerings- och tillsynsramar för kreditvärderingsinstitut i tredjeland och om följderna av denna utveckling och av de övergångsbestämmelser som avses i denna förordning om finansmarknadernas stabilitet inom gemenskapen.

(75)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att säkerställa en hög nivå på skyddet av konsumenter och investerare genom att fastställa gemensamma rättsliga ramar för kvaliteten på de kreditbetyg som ska utfärdas på den inre marknaden, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna på grund av den brist som råder på nationell lagstiftning och det faktum att en majoritet av de befintliga kreditvärderingsinstituten är etablerade utanför gemenskapen, och det därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Syfte

Genom denna förordning införs gemensamma regleringsmetoder för att främja integritet, transparens, ansvar, goda styrelseformer och tillförlitlighet inom kreditvärderingsverksamhet och därmed bidra till bättre kvalitet på de kreditbetyg som utfärdas inom gemenskapen, vilket bidrar till att få den inre marknaden att fungera friktionsfritt samtidigt som en hög nivå uppnås på skyddet av konsumenter och investerare. Det fastställs villkor för utfärdande av kreditbetyg och bestämmelser om kreditvärderingsinstitutens organisation och uppförande för att främja deras oberoende och undvika intressekonflikter.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1.   Denna förordning ska tillämpas på kreditbetyg som utfärdats av kreditvärderingsinstitut som är registrerade i gemenskapen och som offentliggörs eller distribueras till abonnenter.

2.   Denna förordning ska inte tillämpas på

a)

privata kreditbetyg som tas fram på enskild begäran och uteslutande ges till den person som beställde dem och som inte är avsedda för offentliggörande eller distribution till abonnenter,

b)

kreditpoäng, kreditpoängssystem och likartade bedömningar knutna till förpliktelser som uppstår i en kund-, affärs- eller branschförbindelse,

c)

kreditbetyg som tas fram av exportkreditorgan i enlighet med punkt 1.3 i del 1 i bilaga VI till direktiv 2006/48/EG, eller

d)

kreditbetyg som tas fram av centralbankerna och som

i)

inte betalas av den kreditvärderade enheten,

ii)

inte offentliggörs,

iii)

utfärdas enligt principer, normer och förfaranden som säkerställer tillräcklig integritet och oberoende för kreditvärderingsverksamhet enligt denna förordning, och

iv)

inte avser finansiella instrument som utfärdats av respektive centralbankers medlemsstater.

3.   Ett kreditvärderingsinstitut ska ansöka om registrering enligt denna förordning som ett villkor för att erkännas som externt ratinginstitut (ECAI) i enlighet med bestämmelserna i del 2 i bilaga VI till direktiv 2006/48/EG, såvida det inte enbart utfärdar kreditbetyg enligt punkt 2.

4.   För att säkerställa en enhetlig tillämpning av punkt 2 d får kommissionen på begäran av en medlemsstat, i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 38.3 och i enlighet med kriterierna i punkt 2 d i den här artikeln, anta ett beslut som fastställer att en centralbank uppfyller kraven i den punkten och att dess kreditvärderingar därför inte omfattas av denna förordnings tillämpning.

Kommissionen ska på sin hemsida offentliggöra listan över de centralbanker som omfattas av tillämpningsområdet för punkt 2 d i denna artikel.

Artikel 3

Definitioner

1.   I denna förordning avses med

a)

kreditbetyg: en bedömning av kreditvärdigheten hos en enhet, en skuld eller finansiell förpliktelse, räntebärande värdepapper, preferensaktier eller andra finansiella instrument, eller en emittent av en skuld eller finansiell förpliktelse, räntebärande värdepapper, preferensaktier eller andra finansiella instrument, som genomförts med hjälp av ett etablerat och definierat rangordningssystem med olika betygskategorier,

b)

kreditvärderingsinstitut: en juridisk person vars verksamhet inbegriper yrkesmässigt utfärdande av kreditbetyg,

c)

hemmedlemsstat: den medlemsstat där ett kreditvärderingsinstitut har sitt stadgeenliga säte,

d)

kreditvärderingsanalytiker: en person som utför analysuppgifter som är nödvändiga för utfärdandet av kreditbetyg,

e)

ledande kreditvärderingsanalytiker: den person som har huvudansvaret för utarbetandet av ett kreditbetyg eller för kommunikationerna med en emittent beträffande ett visst kreditbetyg, eller allmänt beträffande kreditvärderingen av ett finansiellt instrument som utfärdats av den emittenten och, i förekommande fall, för utfärdande av rekommendationer till kreditvärderingskommittén gällande ett sådant betyg,

f)

kreditvärderad enhet: en juridisk person vars kreditvärdighet explicit eller implicit värderas genom kreditbetyget, oavsett om denna juridiska person själv har begärt kreditbetyget eller ej eller tillhandahållit information för fastställandet av det eller ej,

g)

rättsligt reglerade sammanhang: användning av kreditbetyg för det specifika ändamålet att följa en bestämmelse i gemenskapslagstiftningen, såsom den genomförts i medlemsstaternas nationella lagstiftning,

h)

betygskategori: symbol, i form av en bokstav eller en siffra, eventuellt åtföljd av ytterligare särskiljande tecken, som används i ett kreditbetyg för att ange ett relativt riskmått för att särskilja de olika riskegenskaperna hos kreditvärderade enheter, emittenter och finansiella instrument eller andra tillgångar,

i)

anknuten tredje part: originator, arrangör, sponsor, serviceföretag eller varje annan part som har kontakt med ett kreditvärderingsinstitut på en kreditvärderad enhets vägnar, däribland även varje person som är direkt eller indirekt knuten till den kreditvärderade enheten genom kontroll,

j)

kontroll: förhållandet mellan ett moderföretag och ett dotterföretag enligt vad som beskrivs i artikel 1 i rådets direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 om sammanställd redovisning (16) eller en nära koppling mellan någon fysisk eller juridisk person och ett företag,

k)

finansiella instrument: instrument som förtecknas i avsnitt C i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument (17),

l)

strukturerat finansiellt instrument: ett finansiellt instrument eller andra tillgångar som skapats genom en värdepapperiseringstransaktion eller ett värdepapperiseringsprogram enligt artikel 4.36 i direktiv 2006/48/EG,

m)

grupp av kreditvärderingsinstitut: en grupp av företag som är etablerade inom gemenskapen och som består av ett moderföretag och dess dotterföretag enligt artiklarna 1 och 2 i direktiv 83/349/EEG eller av företag som är anknutna till varandra genom ett sådant förhållande som avses i artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG och vars verksamhet inbegriper utfärdande av kreditbetyg. Vid tillämpningen av artikel 4.3 a ska en grupp av kreditvärderingsinstitut även inbegripa kreditvärderingsinstitut som är etablerade i tredjeland,

n)

företagsledning: den eller de personer som leder kreditvärderingsinstitutets verksamhet samt ledamoten eller ledamöterna i styrelsen,

o)

kreditvärderingsverksamhet: analys av data och information samt bedömning, godkännande, utfärdande och översyn av kreditbetyg.

2.   Vid tillämpningen av punkt 1 a ska följande inte betraktas som kreditbetyg:

a)

Rekommendationer i den mening som avses i artikel 1.3 i kommissionens direktiv 2003/125/EG (18).

b)

Investeringsanalyser enligt definitionen i artikel 24.1 i direktiv 2006/73/EG (19) och andra former av allmänna rekommendationer, såsom ”köp”, ”sälj” eller ”behåll”, när det gäller handel med finansiella instrument eller finansiella förpliktelser.

c)

Utlåtanden om värdet av ett finansiellt instrument eller en finansiell förpliktelse.

Artikel 4

Användning av kreditbetyg

1.   Kreditinstitut enligt definitionen i direktiv 2006/48/EG, värdepappersföretag enligt definitionen i direktiv 2004/39/EG, försäkringsföretag som omfattas av rådets första direktiv 73/239/EEG av den 24 juli 1973 om samordning av lagar och andra författningar angående rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring (20), livförsäkringsföretag enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/EG av den 5 november 2002 om livförsäkring (21), återförsäkringsföretag enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG av den 16 november 2005 om återförsäkring (22), företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) enligt definitionen i direktiv 85/611/EEG och tjänstepensionsinstitut enligt definitionen i direktiv 2003/41/EG får i rättsligt reglerade sammanhang endast använda kreditbetyg som utfärdats av kreditvärderingsinstitut som är etablerade inom gemenskapen och registrerade i enlighet med denna förordning.

Om ett prospekt som offentliggjorts i enlighet med direktiv 2003/71/EG och förordning (EG) nr 809/2004 innehåller en hänvisning till ett eller flera kreditbetyg ska emittenten, erbjudaren eller en person som ansöker om upptagande till handel på en reglerad marknad säkerställa att prospektet också innehåller tydlig information på framträdande plats om huruvida kreditbetygen har utfärdats av ett kreditvärderingsinstitut som är etablerat i gemenskapen och registrerat enligt denna förordning.

2.   Varje kreditvärderingsinstitut som är etablerat i gemenskapen och registrerat i enlighet med denna förordning ska anses ha utfärdat ett kreditbetyg om kreditbetyget har offentliggjorts på kreditvärderingsinstitutets webbplats eller på något annat sätt eller distribuerats till abonnenter och presenterats och offentliggjorts i enlighet med skyldigheterna i artikel 10 och det tydligt framgår att kreditbetyget är godkänt i enlighet med punkt 3 i denna artikel.

3.   Kreditvärderingsinstitut som är etablerade i gemenskapen och registrerade i enlighet med denna förordning får godkänna ett kreditbetyg som utfärdats i tredjeland endast om den kreditvärderingsverksamhet som ledde till att ett sådant kreditbetyg utfärdades uppfyller följande villkor:

a)

Kreditvärderingsverksamheten som ledde till utfärdandet av det kreditbetyg som ska godkännas har helt eller delvis utförts av det godkännande kreditvärderingsinstitutet eller av kreditvärderingsinstitut som tillhör samma grupp.

b)

Kreditvärderingsinstitutet har kontrollerat och kan fortlöpande visa för de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten att den kreditvärderingsverksamhet som utförs av kreditvärderingsinstitutet i tredjeland och som leder till utfärdande av de kreditbetyg som ska godkännas uppfyller krav som är minst lika stränga som de krav som anges i artiklarna 6–12.

c)

Förmågan hos den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten för det godkännande kreditvärderingsinstitutet eller kollegiet av behöriga myndigheter som avses i artikel 29 (kollegium) att bedöma och övervaka efterlevnaden av de krav som anges i led b av kreditvärderingsinstitutet etablerat i tredjeland är inte begränsad.

d)

Kreditvärderingsinstitutet ska på begäran göra all information tillgänglig för den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten som denna behöver för att regelbundet övervaka efterlevnaden av kraven i denna förordning.

e)

Det finns en saklig grund till att kreditbetyget utarbetas i ett tredjeland.

f)

Kreditvärderingsinstitutet som är etablerat i tredjelandet är auktoriserat eller registrerat och är föremål för tillsyn i detta tredjeland.

g)

Lagstiftningen i det tredjelandet förhindrar att de behöriga myndigheterna och andra offentliga myndigheter i detta tredjeland ingriper när det gäller kreditbetygens innehåll och kreditvärderingsmetoder.

h)

Det finns lämpliga samarbetsarrangemang mellan den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten för det godkännande kreditvärderingsinstitutet och den relevanta behöriga myndigheten för kreditvärderingsinstitutet etablerat i tredjeland. Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska se till att sådana samarbetsarrangemang minst fastställer

i)

en mekanism för informationsutbyte mellan de berörda behöriga myndigheterna, och

ii)

förfaranden för samordning av tillsynsverksamheten för att göra det möjligt för den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten för det godkännande kreditvärderingsinstitutet att fortlöpande övervaka den kreditvärderingsverksamhet som ledde till utfärdandet av det godkända kreditbetyget.

4.   Ett kreditbetyg som godkänts i enlighet med punkt 3 ska anses vara ett kreditbetyg som utfärdats av ett kreditvärderingsinstitut som är etablerat inom gemenskapen och registrerat i enlighet med denna förordning.

Ett kreditvärderingsinstitut som är etablerat inom gemenskapen och registrerat i enlighet med denna förordning får inte använda ett sådant system för godkännande i syfte att kringgå kraven i denna förordning.

5.   Det kreditvärderingsinstitut som godkände ett kreditbetyg som utfärdats i ett tredjeland i enlighet med punkt 3 ska bära det fulla ansvaret för ett sådant kreditbetyg och för att de villkor som anges där uppfylls.

6.   Om kommissionen, i enlighet med artikel 5.6, har erkänt att ett tredjelands rättsliga och tillsynsmässiga ramar motsvarar kraven i denna förordning och att de arrangemang som avses i artikel 5.7 tagits i funktion, ska det kreditvärderingsinstitut som godkänner kreditbetyg som utfärdas i detta tredjeland inte längre vara skyldigt att verifiera eller visa att det villkor som anges i punkt 3 g i den här artikeln är uppfyllt.

Artikel 5

Likvärdighet och certifiering baserad på likvärdighet

1.   Kreditbetyg för enheter som är etablerade eller finansiella instrument som utfärdats i tredjeland och utfärdats av ett kreditvärderingsinstitut som är etablerat i ett tredjeland får användas i gemenskapen i enlighet med artikel 4.1 utan att det godkänts i enlighet med artikel 4.3, under förutsättning att

a)

kreditvärderingsinstitutet är auktoriserat eller registrerat och är föremål för tillsyn i detta tredjeland,

b)

kommissionen har antagit ett beslut om likvärdighet i enlighet med punkt 6 i denna artikel, och därmed erkänt att de rättsliga och tillsynsmässiga ramarna i ett tredjeland är likvärdiga med kraven i denna förordning,

c)

de samarbetsarrangemang som avses i punkt 7 i den här artikeln tagits i funktion,

d)

de kreditbetyg som utfärdas av kreditvärderingsinstitutet och dess kreditvärderingsverksamhet inte är systemviktiga för den finansiella stabiliteten eller integriteten på finansmarknaderna i en eller flera medlemsstater, och

e)

kreditvärderingsinstitutet är certifierat i enlighet med punkt 2 i denna här artikeln.

2.   Det kreditvärderingsinstitut som avses i punkt 1 får ansöka om certifiering. Ansökan ska lämnas in till Europeiska värdepapperstillsynskommittén (CESR) i enlighet med de tillämpliga bestämmelserna i artikel 15. Inom fem arbetsdagar från mottagande av ansökan ska CESR översända ansökan till de behöriga myndigheterna i samtliga medlemsstater och uppmana dem att överväga att bli medlemmar av det relevanta kollegiet i enlighet med kriterierna i artikel 29.3 b. De behöriga myndigheter som har beslutat att bli medlemmar i kollegiet ska underrätta CESR om detta inom tio arbetsdagar från mottagande av inbjudan från CESR. De behöriga myndigheter som meddelar CESR i enlighet med denna punkt ska vara medlemmar i kollegiet. Inom tjugo arbetsdagar från mottagandet av ansökan om certifiering ska CESR utarbeta och på sin webbplats offentliggöra en förteckning över de behöriga myndigheter som är medlemmar i kollegiet. Inom tio arbetsdagar från offentliggörandet ska kollegiets medlemmar välja en kontaktperson i enlighet med kriterierna i artikel 29.5. Efter inrättandet av kollegiet ska dess sammansättning och funktionssätt styras av de tillämpliga bestämmelserna i artikel 29.

3.   Behandlingen av ansökan om certifiering ska ske i enlighet med de förfaranden som anges i artikel 16. Beslutet om certifiering ska baseras på de kriterier som anges i punkt 1 a–d i den här artikeln.

Beslutet om certifiering ska meddelas och offentliggöras i enlighet med artikel 18.

4.   Kreditvärderingsinstitutet får även ansöka separat om att undantas

a)

från fall till fall från skyldigheten att uppfylla några eller samtliga krav i avdelning A i bilaga I och artikel 7.4 om det kan visa att kraven inte är proportionella, mot bakgrund av institutets verksamhets art, storlek och komplexitet, och arten och omfattningen av dess utfärdande av kreditbetyg,

b)

från kravet på fysisk närvaro i gemenskapen när ett sådant krav skulle vara alltför betungande och oproportionellt mot bakgrund av verksamhetens art, storlek och komplexitet, och arten och omfattningen av dess utfärdande av kreditbetyg.

Vid bedömning av ansökan ska de behöriga myndigheterna ta hänsyn till det ansökande kreditvärderingsinstitutets storlek, med beaktande av dess verksamhets art, omfattning och komplexitet, och arten och omfattningen av dess utfärdande av kreditbetyg, såväl som inverkan av kreditbetyg som utfärdats av kreditvärderingsinstitutet på finansmarknadernas finansiella stabilitet eller integritet i en eller flera medlemsstater. På grundval av dessa överväganden får den behöriga myndigheten bevilja kreditvärderingsinstitutet ett sådant undantag.

5.   Besluten om undantag enligt punkt 4 i denna artikel ska omfattas av de tillämpliga bestämmelser och förfaranden som anges i artikel 16 med undantag för andra stycket i punkt 7 i den artikeln. Om medlemmarna i det relevanta kollegiet inte lyckas nå någon överenskommelse om huruvida de ska bevilja ett undantag till kreditvärderingsinstitutet ska kontaktpersonen anta ett beslut med fullständig motivering.

För certifiering, inbegripet beviljande av undantag, och tillsyn ska kontaktpersonen i tillämpliga fall utföra uppgifterna som den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten har när detta är relevant.

6.   Kommissionen får anta beslut om likvärdighet i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 38.3, och ange att den rättsliga och tillsynsmässiga ramen i ett tredjeland säkerställer att de kreditvärderingsinstitut som är auktoriserade eller registrerade i detta tredjeland efterlever de rättsligt bindande krav som är likvärdiga med de krav som härrör ur denna förordning och som är föremål för effektiv tillsyn och tillämpning i detta tredjeland.

Ett tredjelands rättsliga och tillsynsmässiga ramar får anses vara likvärdiga med denna förordning om tredjelandets ramar uppfyller minst följande villkor:

a)

Kreditvärderingsinstituten i tredjelandet är föremål för auktorisering eller registrering och är fortlöpande föremål för effektiv tillsyn och tillämpning.

b)

Kreditvärderingsinstituten i det tredjelandet är föremål för rättsligt bindande bestämmelser som är likvärdiga med dem som anges i artiklarna 6–12 och i bilaga I.

c)

Lagstiftningen i det tredjelandet förhindrar att tillsynsmyndigheterna och andra offentliga myndigheter ingriper när det gäller kreditbetygens innehåll och kreditvärderingsmetoderna.

Kommissionen ska närmare ange eller ändra kriterierna som avses i andra stycket leden a-c för att ta hänsyn till utvecklingen på finansmarknaderna. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 38.2.

7.   Kontaktpersonen ska upprätta samarbetsavtal med de berörda behöriga myndigheter i tredjeländer vars rättsliga och tillsynsmässiga ramar har bedömts vara likvärdiga med denna förordning i enlighet med punkt 6. I sådana arrangemang ska minst anges

a)

mekanismen för informationsutbyte mellan de berörda behöriga myndigheterna, och

b)

förfarandena för samordning av tillsynsverksamhet.

CESR ska samordna utarbetandet av samarbetsavtal med de berörda behöriga myndigheter i medlemsstaterna och tredjeländer vars rättsliga och tillsynsmässiga ramar har bedömts vara likvärdiga med denna förordning i enlighet med punkt 6.

8.   Artiklarna 20, 24 och 25 ska i tillämpliga delar gälla certifierade kreditvärderingsinstitut och kreditbetyg som utfärdats av dem.

AVDELNING II

UTFÄRDANDE AV KREDITBETYG

Artikel 6

Oberoende och undvikande av intressekonflikter

1.   Varje kreditvärderingsinstitut ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att de kreditbetyg det utfärdar inte har påverkats av någon faktiskt förekommande eller möjlig intressekonflikt eller affärsrelation som berör det utfärdande kreditvärderingsinstitutet, dess ledning, kreditanalytiker, anställda och andra fysiska personer vars tjänster står till kreditvärderingsinstitutets förfogande eller under dess kontroll eller någon person som direkt eller indirekt är knuten till det genom kontroll.

2.   För att säkerställa att punkt 1 iakttas ska varje kreditvärderingsinstitut uppfylla kraven i avsnitten A och B i bilaga I.

3.   På begäran av ett kreditvärderingsinstitut får den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten undanta ett kreditvärderingsinstitut från skyldigheten att uppfylla kraven i bilaga I avsnitt A punkterna 2, 5 och 6 och artikel 7.4, om kreditvärderingsinstitutet kan visa att kraven inte är proportionella med hänsyn till verksamhetens art, omfattning och komplexitet, och till arten och omfattningen av utfärdandet av kreditbetyg och att

a)

kreditvärderingsinstitutet har färre än 50 anställda,

b)

kreditvärderingsinstitutet har genomfört åtgärder och förfaranden, i synnerhet mekanismer för intern kontroll, rapporteringssystem och åtgärder för att säkerställa oberoende för kreditvärderingsanalytiker och personer som godkänner kreditbetyg, och som säkerställer efterlevnad av de mål som fastställs i denna förordning, och

c)

storleken på kreditvärderingsinstitutet inte har fastställts på ett sådant sätt som gör att ett kreditvärderingsinstitut eller en grupp av kreditvärderingsinstitut kan undvika att uppfylla kraven i denna förordning.

När det gäller en grupp av kreditvärderingsinstitut ska de behöriga myndigheterna säkerställa att minst ett av kreditvärderingsinstituten i gruppen inte är undantaget från att uppfylla kraven i bilaga I avsnitt A punkterna 2, 5 och 6 och artikel 7.4.

Artikel 7

Kreditvärderingsanalytiker, anställda och andra personer som medverkar vid utfärdandet av kreditbetyg

1.   Varje kreditvärderingsinstitut ska se till att kreditvärderingsanalytiker, dess anställda och andra fysiska personer vars tjänster ställts till förfogande för kreditvärderingsinstitutet eller som står under dess kontroll och som direkt medverkar i kreditvärderingsverksamheten har tillfredsställande kunnande och erfarenhet för de uppgifter de tilldelas.

2.   Varje kreditvärderingsinstitut ska se till att de personer som avses i punkt 1 inte tillåts inleda eller delta i förhandlingar om avgifter eller betalningar med någon kreditvärderad enhet, dess anknutna tredje part eller personer som direkt eller indirekt är knutna till den kreditvärderade enheten genom kontroll.

3.   Varje kreditvärderingsinstitut ska se till att de personer som avses i punkt 1 uppfyller kraven i avsnitt C i bilaga I.

4.   Varje kreditvärderingsinstitut ska upprätta ett lämpligt system för gradvis rotation för kreditanalytiker och personer som beslutar om kreditbetyg enligt avsnitt C i bilaga I. Detta rotationssystem ska fungera så att enskilda personer ersätts successivt och inte hela team samtidigt.

5.   Den bedömning som görs av kreditvärderingsanalytiker och personer som godkänner kreditbetyg med avseende på deras prestationer och ersättningsnivåer får inte vara beroende av de intäkter som kreditvärderingsinstitutet får från kreditvärderade enheter eller anknutna tredje parter.

Artikel 8

Metoder, modeller och grundläggande antaganden

1.   Varje kreditvärderingsinstitut ska offentliggöra de metoder, modeller och grundläggande antaganden som det använder i sin kreditvärderingsverksamhet enligt bilaga I avsnitt E punkt 5.

2.   Varje kreditvärderingsinstitut ska anta, införa och tillämpa lämpliga åtgärder för att se till att de kreditbetyg det utfärdar bygger på en genomgripande analys av all den information som är tillgänglig för institutet och som är relevant för dess analys inom ramen för dess värderingsmetoder. Det ska vidta alla nödvändiga åtgärder och förfaranden för att se till att den information det använder för utfärdandet av kreditbetyg är av tillfredsställande kvalitet och kommer från tillförlitliga källor.

3.   Varje kreditvärderingsinstitut ska använda värderingsmetoder som är rigorösa, systematiska, konsekventa och som valideras på grundval av historiska erfarenheter, inklusive utfallstest.

4.   Om ett kreditvärderingsinstitut använder ett befintligt kreditbetyg som utfärdats av ett annat kreditvärderingsinstitut beträffande underliggande tillgångar eller strukturerade finansiella instrument, får det inte vägra att utfärda ett kreditbetyg av en enhet eller ett finansiellt instrument med hänvisning till att en del av enheten eller det finansiella instrumentet tidigare har värderats av ett annat kreditvärderingsinstitut.

Varje kreditvärderingsinstitut ska dokumentera alla tillfällen då det under sin kreditvärderingsprocess avviker från befintliga kreditbetyg som utarbetats av något annat kreditvärderingsinstitut i fråga om underliggande tillgångar eller strukturerade finansiella instrument och därvid ange motiven till denna avvikande bedömning.

5.   Varje kreditvärderingsinstitut ska bevaka sina kreditbetyg och se över dem och sina värderingsmetoder fortlöpande och minst en gång om året, särskilt när det sker väsentliga förändringar som kan ha en inverkan på kreditbetyget. Varje kreditvärderingsinstitut ska upprätta interna rutiner för att bevaka hur kreditbetygen påverkas av ändringar i den makroekonomiska utvecklingen eller av ändrade förhållanden på de finansiella marknaderna.

6.   När ett kreditvärderingsinstitut ändrar de metoder, modeller eller grundläggande antaganden som används för kreditvärderingsverksamheten, ska det

a)

omedelbart, med samma kommunikationsmedium som användes för distributionen av de berörda kreditbetygen, upplysa om i vilken omfattning kreditbetygen förväntas påverkas,

b)

snarast möjligt och senast inom sex månader efter ändringen se över de berörda kreditbetygen samt under mellantiden hålla dessa kreditbetyg under observation, och

c)

ompröva alla kreditbetyg som bygger på metoder, modeller eller grundläggande antaganden som berörs av ändringen om det efter översynen visar sig att den totala kombinerade effekten av ändringarna påverkar dessa kreditbetyg.

Artikel 9

Utkontraktering

Utkontraktering av viktiga operativa funktioner får inte ske på så sätt att det väsentligt försämrar kvaliteten på kreditvärderingsinstitutets interna kontroll och de behöriga myndigheternas möjligheter att bevaka att kreditvärderingsinstitutet fullgör sina skyldigheter enligt denna förordning.

Artikel 10

Offentliggörande och presentation av kreditbetyg

1.   Varje kreditvärderingsinstitut ska offentliggöra alla sina kreditbetyg och eventuella beslut om att upphöra att utfärda kreditbetyg utan dröjsmål och inskränkningar av offentligheten. Om man beslutar att avbryta en kreditvärdering ska den information som lämnas innehålla fullständiga skäl för beslutet.

Första stycket ska även gälla kreditbetyg som distribueras till abonnenter.

2.   Kreditvärderingsinstituten ska se till att presentationen och behandlingen av kreditbetygen sker i enlighet med kraven i bilaga I avsnitt D.

3.   När ett kreditvärderingsinstitut utfärdar kreditbetyg för strukturerade finansiella instrument ska det se till att de betygskategorier som tilldelas strukturerade finansiella instrument hålls klart åtskilda genom ytterligare symboler som särskiljer dem från betygskategorier som används för andra kreditvärderade enheter, finansiella instrument eller finansiella förpliktelser.

4.   Varje kreditvärderingsinstitut ska informera om sina riktlinjer och förfaranden när det gäller kreditbetyg som det utfärdar på eget initiativ.

5.   När ett kreditvärderingsinstitut utfärdar ett kreditbetyg på eget initiativ ska det på framträdande plats ange huruvida den kreditvärderade enheten respektive en anknuten tredje part deltog i kreditvärderingsprocessen eller inte och huruvida kreditvärderingsinstitutet hade tillgång till den kreditvärderade enhetens eller en anknuten tredje parts redovisning eller andra relevanta interna dokument.

Kreditbetyg som utfärdas på institutets eget initiativ ska anges som sådana.

6.   Ett kreditvärderingsinstitut får inte använda namnet på en behörig myndighet på ett sätt som anger eller antyder att myndigheten stöder eller godkänner kreditvärderingsinstitutets kreditbetyg eller kreditvärderingsverksamhet.

Artikel 11

Allmän och periodisk information

1.   Varje kreditvärderingsinstitut ska ge fullständig offentlig information om de förhållanden som anges i del I i avsnitt E i bilaga I och omedelbart uppdatera den då ändringar skett.

2.   Kreditvärderingsinstituten ska göra information om sina historiska resultat, inbegripet hur ofta kreditbetygen ändrats, och tidigare utfärdade kreditbetyg och ändringar av dessa tillgänglig i ett centralt arkiv som ska upprättas av CESR. Kreditvärderingsinstituten ska lämna information till detta arkiv i en standardiserad form som föreskrivs av CESR. CESR ska göra denna information tillgänglig för allmänheten och offentliggöra sammanfattande information om de huvudsakliga utvecklingstendenser som observerats på årlig basis.

3.   Varje kreditvärderingsinstitut ska årligen tillhandahålla information om de förhållanden som anges i punkt 2 i del II i avsnitt E i bilaga I till den behöriga myndigheten i sin hemmedlemsstat och till CESR. De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaterna ska meddela denna information till medlemmarna i det relevanta kollegiet.

Artikel 12

Rapport om institutets interna organisation

Varje kreditvärderingsinstitut ska årligen offentliggöra en rapport om sin interna organisation som innehåller information om de förhållanden som anges i del III i avsnitt E i bilaga I. Offentliggörandet ska ske senast tre månader efter utgången av varje räkenskapsår, och institutet ska hålla rapporten om institutets interna organisation tillgänglig på sin webbplats under minst fem år.

Artikel 13

Avgifter för offentliggörande av information

Ett kreditvärderingsinstitut får inte ta ut någon avgift för information som lämnas i enlighet med artiklarna 8–12.

AVDELNING III

ÖVERVAKNING AV KREDITVÄRDERINGSVERKSAMHET

KAPITEL I

Registreringsförfarande

Artikel 14

Registreringskrav

1.   Under förutsättning att ett det är en juridisk person som är etablerad inom gemenskapen ska ett kreditvärderingsinstitut ansöka om den registrering som avses i artikel 2.1.

2.   Registreringen ska få verkan inom hela gemenskapens territorium så snart det registreringsbeslut som avses i artikel 16.7 eller artikel 17.7 som har utfärdats av den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten har fått verkan enligt relevant nationell lagstiftning.

3.   Ett registrerat kreditvärderingsinstitut ska fortlöpande uppfylla villkoren för den ursprungliga registreringen.

Kreditvärderingsinstitutet ska utan otillbörligt dröjsmål underrätta CESR, den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och kontaktpersonen om varje materiell ändring avseende villkoren för den ursprungliga registreringen, inklusive varje etablering eller avveckling av en filial inom gemenskapen.

4.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 16 eller 17 ska den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten registrera kreditvärderingsinstitutet om den efter bedömningen av ansökan finner att kreditvärderingsinstitutet uppfyller de villkor för utfärdande av kreditbetyg som anges i denna förordning, med beaktande av artiklarna 4 och 6.

5.   De behöriga myndigheterna får inte införa några ytterligare krav för registrering än de som föreskrivs i denna förordning.

Artikel 15

Registreringsansökan

1.   Kreditvärderingsinstitut ska lämna en registreringsansökan till CESR. Ansökan ska innehålla uppgifter om de förhållanden som anges i bilaga II.

2.   Om en grupp av kreditvärderingsinstitut ansöker om registrering ska instituten i gruppen inom sig utse ett institut som ska lämna alla ansökningar till CESR på gruppens vägnar. Det utsedda kreditvärderingsinstitutet ska lämna uppgifter om de förhållanden som anges i bilaga II för samtliga institut inom gruppen.

3.   Kreditvärderingsinstitut ska lämna in sin ansökan på det språk som krävs enligt lag i deras respektive medlemsstater och dessutom på ett språk som är vanligt i internationella finanskretsar.

En registreringsansökan som den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten får från CESR ska betraktas som inlämnad av det berörda kreditvärderingsinstitutet.

4.   Inom fem arbetsdagar efter mottagandet av ansökan ska CESR överlämna kopior av ansökan till de behöriga myndigheterna i alla medlemsstater.

Inom tio dagar från mottagande av ansökan ska CESR ge den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ett utlåtande om huruvida ansökan är fullständig.

5.   Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och medlemmarna av det relevanta kollegiet ska inom 25 arbetsdagar efter mottagandet av registreringsansökan bedöma huruvida ansökan är fullständig, och därvid beakta det utlåtande från CESR som avses i punkt 4. Om ansökan inte är fullständig ska den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ange en tidsfrist inom vilken kreditvärderingsinstitutet ska överlämna ytterligare information till myndigheten och till CESR samt anmäla detta till medlemmarna i kollegiet och CESR.

När den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten har försäkrat sig om att ansökan är fullständig ska myndigheten anmäla detta till kreditvärderingsinstitutet, medlemmarna i kollegiet och CESR.

6.   Inom fem arbetsdagar efter mottagandet av ytterligare information enligt punkt 5 ska CESR överlämna denna tilläggsinformation till de behöriga myndigheterna i alla andra medlemsstater.

Artikel 16

De behöriga myndigheternas granskning av ett kreditvärderingsinstituts registreringsansökan

1.   Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och de behöriga myndigheter som är medlemmar i det relevanta kollegiet ska inom 60 arbetsdagar efter den anmälan som avses i artikel 15.5 andra stycket

a)

tillsammans granska registreringsansökan, och

b)

göra alla rimliga insatser för att nå en överenskommelse om huruvida registrering av kreditvärderingsinstitutet ska beviljas eller avslås, på grundval av kreditvärderingsinstitutets uppfyllande av de villkor som anges i denna förordning.

2.   Kontaktpersonen får förlänga granskningsperioden med 30 arbetsdagar, särskilt om kreditvärderingsinstitutet

a)

avser att godkänna ett kreditbetyg som avses i artikel 4.3,

b)

avser att använda sig av utkontrakterade tjänster, eller

c)

begär undantag från krav på efterlevnad i enlighet med artikel 6.3.

3.   Kontaktpersonen ska samordna granskningen av den ansökan som lämnats av kreditvärderingsinstitutet och se till att medlemmarna i det relevanta kollegiet får all den information som är nödvändig för granskningen av ansökan.

4.   Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska efter den överenskommelse som avses i punkt 1 b utarbeta ett utkast till beslut med fullständig motivering, och överlämna det till kontaktpersonen.

Om medlemmarna i kollegiet inte når någon överenskommelse ska den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten utarbeta ett utkast till beslut om avslag på registreringsansökan med fullständig motivering på grundval av skriftliga synpunkter från de medlemmar i det relevanta kollegiet som motsätter sig registrering och överlämna det till kontaktpersonen. De medlemmar i kollegiet som anser att registrering bör beviljas ska utarbeta och överlämna en ingående förklaring beträffande sina synpunkter till kontaktpersonen.

5.   Inom 60 arbetsdagar efter den anmälan som avses i artikel 15.5 andra stycket, och under alla omständigheter inom 90 arbetsdagar när punkt 2 är tillämplig, ska kontaktpersonen till CESR överlämna det fullständigt motiverade utkastet till beslut om registrering eller avslag på ansökan, tillsammans med den ingående förklaring som avses i punkt 4 andra stycket.

6.   CESR ska inom 20 dagar från mottagandet av det meddelande som avses i punkt 5 ge råd till medlemmarna i det relevanta kollegiet om kreditvärderingsinstitutets uppfyllande av kraven för registrering. Efter det att de mottagit CESR:s råd ska kollegiets medlemmar på nytt granska utkastet till beslut.

7.   Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska anta ett fullständigt motiverat beslut om registrering eller avslag på ansökan inom 15 arbetsdagar efter mottagandet av CESR:s råd. Om den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten har en annan uppfattning än CESR ska den redovisa den fullständiga motiveringen till detta. Om CESR inte givit några råd, ska den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten anta sitt beslut inom 30 arbetsdagar efter det att utkastet till beslut överlämnats till CESR enligt punkt 5.

Om medlemmarna i det relevanta kollegiet fortfarande inte når någon överenskommelse ska den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten anta ett beslut om avslag på registreringsansökan med fullständig motivering, i vilket de behöriga myndigheterna med avvikande åsikter ska anges tillsammans med en beskrivning av deras synpunkter.

Artikel 17

De behöriga myndigheternas granskning av en registreringsansökan från en grupp av kreditvärderingsinstitut

1.   Kontaktpersonen och de behöriga myndigheter som är medlemmar i det relevanta kollegiet ska inom 60 arbetsdagar efter den anmälan som avses i artikel 15.5 andra stycket

a)

tillsammans granska registreringsansökningarna, och

b)

göra alla rimliga insatser för att nå en överenskommelse om huruvida registrering för gruppen av kreditvärderingsinstitut ska beviljas eller avslås, på grundval av kreditvärderingsinstitutens uppfyllande av de villkor som anges i denna förordning.

2.   Kontaktpersonen får förlänga granskningsperioden med 30 arbetsdagar, särskilt om något av kreditvärderingsinstituten i gruppen

a)

avser att godkänna kreditbetyg som avses i artikel 4.3,

b)

avser att använda sig av utkontrakterade tjänster, eller

c)

begär undantag från krav på efterlevnad i enlighet med artikel 6.3.

3.   Kontaktpersonen ska samordna granskningen av den ansökan som lämnats av gruppen av kreditvärderingsinstitut och se till att medlemmarna i det relevanta kollegiet får all information som är nödvändig för granskningen av ansökningarna.

4.   De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaterna ska efter den överenskommelse som avses i punkt 1 b utarbeta separata utkast till beslut med fullständig motivering för vart och ett av kreditvärderingsinstituten i gruppen, och överlämna dem till kontaktpersonen.

Om medlemmarna i kollegiet inte når någon överenskommelse ska de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaterna utarbeta utkast till beslut om avslag på registreringsansökan med fullständig motivering på grundval av skriftliga synpunkter från de medlemmar i kollegiet som motsätter sig registrering, och överlämna dem till kontaktpersonen. De medlemmar i kollegiet som anser att registrering bör beviljas ska utarbeta och överlämna en ingående förklaring beträffande sina synpunkter till kontaktpersonen.

5.   Inom 60 arbetsdagar efter den anmälan som avses i artikel 15.5 andra stycket, och under alla omständigheter inom 90 arbetsdagar när punkt 2 är tillämplig, ska kontaktpersonen till CESR överlämna det fullständigt motiverade utkastet till beslut om registrering eller avslag på ansökan, tillsammans med den ingående förklaring som avses i punkt 4 andra stycket.

6.   CESR ska inom 20 dagar från mottagandet av det meddelande som avses i punkt 5 ge råd till medlemmarna i det relevanta kollegiet om de kreditvärderingsinstituts som ingår i gruppen uppfyllande av kraven för registrering. Efter det att de mottagit CESR:s råd ska kollegiets medlemmar på nytt granska utkasten till beslut.

7.   Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska anta ett fullständigt motiverat beslut om registrering eller avslag på ansökan inom 15 arbetsdagar efter mottagandet av CESR:s råd. Om de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaterna har en annan uppfattning än CESR ska de redovisa den fullständiga motiveringen till detta. Om CESR inte givit några råd, ska de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaterna anta sitt beslut inom 30 arbetsdagar efter det att utkastet till beslut överlämnats till CESR enligt punkt 5.

Om medlemmarna i det relevanta kollegiet fortfarande inte når någon överenskommelse om huruvida ett enskilt kreditvärderingsinstitut ska registreras eller ej ska de behöriga myndigheterna i ett sådant kreditvärderingsinstituts hemmedlemsstater anta beslut om avslag på registreringsansökan med fullständig motivering, i vilket de behöriga myndigheterna med avvikande åsikter anges tillsammans med en beskrivning av deras synpunkter.

Artikel 18

Meddelande om beslut om registrering, avslag på registreringsansökan eller återkallande av registrering av kreditvärderingsinstitut

1.   Det berörda kreditvärderingsinstitutet ska underrättas av den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten om huruvida det har registrerats eller ej inom fem arbetsdagar efter antagandet av ett registreringsbeslut enligt artikel 16 eller 17. Om den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten vägrar att registrera kreditvärderingsinstitutet ska den i beslutet lämna en fullständig motivering till detta.

2.   Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska underrätta kommissionen, CESR och övriga behöriga myndigheter om ett beslut enligt artikel 16, 17 eller 20.

3.   Kommissionen ska offentliggöra en förteckning över registrerade kreditvärderingsinstitut i enlighet med denna förordning i Europeiska unionens officiella tidning och på sin webbplats. Denna förteckning ska uppdateras inom 30 dagar från den underrättelse som avses i punkt 2.

Artikel 19

Registrerings- och tillsynsavgifter

Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten får ta ut registrerings- och/eller tillsynsavgifter av kreditvärderingsinstitutet. Registrerings- och/eller tillsynsavgifterna ska stå i proportion till de kostnader som uppkommit för den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten.

Artikel 20

Återkallande av registrering

1.   Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska återkalla ett kreditvärderingsinstituts registrering, om detta

a)

uttryckligen avstår från registreringen eller inte har utfärdat några kreditbetyg under de senaste sex månaderna,

b)

har beviljats registrering efter att ha lämnat falska uppgifter eller på annat sätt ha använt otillbörliga metoder,

c)

inte längre uppfyller de villkor som gällde för registreringen, eller

d)

allvarligt eller upprepade gånger har överträtt bestämmelserna i denna förordning om villkoren för kreditvärderingsinstitutens verksamhet.

2.   Om den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten anser att ett av villkoren i punkt 1 har uppfyllts ska den underrätta kontaktpersonen och nära samarbeta med medlemmarna i det relevanta kollegiet för att besluta huruvida registreringen för kreditvärderingsinstitutet ska återkallas eller ej.

Medlemmarna i kollegiet ska utföra gemensamma bedömningar och göra alla rimliga insatser för att nå en överenskommelse om huruvida registreringen för kreditvärderingsinstitutet bör återkallas.

Om ingen överenskommelse kan nås ska den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten på begäran av någon av de övriga medlemmarna i kollegiet eller på eget initiativ begära råd från CESR. CESR ska ge sitt råd inom 15 arbetsdagar från mottagandet av en sådan begäran.

Den behöriga myndigheten i varje hemmedlemsstat ska anta ett enskilt beslut om återkallande av registrering på grundval av överenskommelsen i kollegiet.

Om medlemmarna i kollegiet inte når någon överenskommelse inom 30 arbetsdagar efter det att kontaktpersonen underrättades om ärendet enligt första stycket får den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten anta ett enskilt beslut om återkallande av registrering. Alla avvikelser i beslutet från de synpunkter som de övriga medlemmarna i kollegiet framfört och, i tillämpliga fall, CESR:s råd, ska motiveras fullständigt.

3.   Om en behörig myndighet i en medlemsstat där kreditbetyg utfärdade av det berörda kreditvärderingsinstitutet används anser att ett av de villkor som avses i punkt 1 har uppfyllts får den begära att det relevanta kollegiet ska granska om villkoren för återkallande av registrering är uppfyllda. Om den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten beslutar att inte återkalla registreringen för kreditvärderingsinstitutet i fråga, ska den lämna en fullständig motivering.

4.   Beslutet om återkallande av registreringen ska få verkan omedelbart inom hela gemenskapen, med förbehåll för den övergångsperiod för användningen av kreditbetyg som avses i artikel 24.2.

KAPITEL II

CESR och behöriga myndigheter

Artikel 21

Europeiska värdepapperstillsynskommittén

1.   I de fall då så föreskrivs genom denna förordning ska CESR ge råd till de behöriga myndigheterna. Dessa ska beakta CESR:s råd innan de fattar något slutgiltigt beslut enligt denna förordning.

2.   Senast den 7 juni 2010 ska CESR utfärda vägledning om

a)

registreringsprocessen och formerna för samordningen mellan behöriga myndigheter och med CESR, inbegripet om den information som anges i bilaga II, och språk för ansökningar som lämnas till CESR,

b)

kollegiernas operativa funktion, inbegripet förfaranden för fastställande av kollegiernas sammansättning, tillämpningen av urvalskriterierna för den kontaktperson som avses i artikel 29.5 a–d och de skriftliga arrangemangen för kollegiernas verksamhet och arrangemangen för samordning mellan kollegier,

c)

behöriga myndigheters tillämpning av systemet för godkännande enligt artikel 4.3, och

d)

gemensamma normer för presentationen av den information, inklusive struktur, format, metod och rapporteringsperiod, som kreditvärderingsinstituten ska offentliggöra enligt artikel 11.2 och punkt 1 i del II av avsnitt E i bilaga I.

3.   Senast den 7 september 2010 ska CESR utfärda vägledning om

a)

tillämpningspraxis och -verksamheter som de behöriga myndigheterna ska utföra enligt denna förordning,

b)

gemensamma normer för bedömning av huruvida kreditvärderingsmetoderna uppfyller kraven i artikel 8.3,

c)

slag av åtgärder som avses i artikel 24.1 d för att säkerställa att kreditvärderingsinstituten fortsätter att iaktta rättsliga krav, och

d)

information som kreditvärderingsinstitutet ska tillhandahålla för ansökan om certifiering och för bedömningen av dess systemvikt för finansmarknadernas finansiella stabilitet eller integritet som avses i artikel 5.

4.   CESR ska årligen och för första gången den 7 december 2010 offentliggöra en rapport om tillämpningen av denna förordning. Rapporten ska särskilt innehålla en bedömning av hur de kreditvärderingsinstitut som registrerats enligt denna förordning har genomfört bilaga I.

5.   CESR ska samarbeta med kommittén för europeiska banktillsynsmyndigheter (CEBS), som inrättades genom kommissionens beslut 2009/78/EG (23), och kommittén för europeiska myndigheter med tillsyn över försäkringar och tjänstepensioner (CEIOPS), som inrättades genom kommissionens beslut 2009/79/EG (24) och ska samråda med dessa kommittéer före offentliggörande av de riktlinjer som avses i punkterna 2 och 3.

Artikel 22

Behöriga myndigheter

1.   Varje medlemsstat ska utse en behörig myndighet för genomförandet av denna förordning senast den 7 juni 2010.

2.   De behöriga myndigheterna ska ha tillräckligt stor och kunnig personal för att kunna tillämpa denna förordning.

Artikel 23

De behöriga myndigheternas befogenheter

1.   Varken de behöriga myndigheterna eller några andra offentliga myndigheter i medlemsstaterna får, när de utför sina uppgifter enligt denna förordning, göra ingrepp i innehållet i kreditbetygen eller kreditvärderingsmetoderna.

2.   De berörda myndigheterna ska, i enlighet med nationell lagstiftning, tilldelas alla de tillsyns- och undersökningsbefogenheter som de behöver för att utföra sina uppgifter enligt denna förordning. De ska utöva dessa befogenheter

a)

direkt,

b)

i samarbete med andra myndigheter, eller

c)

genom hänvändelse till de behöriga rättsliga myndigheterna.

3.   För att utföra sina uppgifter enligt denna förordning ska behöriga myndigheter i enlighet med nationell rätt ha befogenhet att vid utövandet av sina tillsynsbefogenheter

a)

få tillgång till varje slag av dokument och att infordra kopior av eller själva kopiera sådana dokument,

b)

begära upplysningar från varje person och vid behov kalla in och fråga ut personer för att inhämta upplysningar,

c)

genomföra kontroller på plats med eller utan föranmälan, och

d)

begära uppgifter över tele- och datatrafik.

De behöriga myndigheterna får utnyttja de befogenheter som avses i första stycket endast i förhållande till kreditvärderingsinstitut, personer som medverkar i kreditvärderingsverksamhet, kreditvärderade enheter och anknutna tredje parter, de tredje parter till vilka kreditvärderingsinstituten kontrakterar ut vissa uppgifter eller viss verksamhet och andra personer som på annat sätt har samband med eller är knutna till kreditvärderingsinstitut eller kreditvärderingsverksamhet.

Artikel 24

Tillsynsåtgärder som utförs av de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten

1.   Om hemmedlemsstatens behöriga myndighet har konstaterat att ett registrerat kreditvärderingsinstitut bryter mot de skyldigheter som följer av denna förordning får den

a)

återkalla registrering av det kreditvärderingsinstitutet i enlighet med artikel 20,

b)

tillfälligt förbjuda det kreditvärderingsinstitutet att utfärda kreditbetyg med verkan inom hela gemenskapen,

c)

tillfälligt upphäva användningen, i rättsligt reglerade sammanhang, av kreditbetyg som utfärdats av det kreditvärderingsinstitutet med verkan inom hela gemenskapen,

d)

vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att kreditvärderingsinstituten fortsätter att iaktta rättsliga krav,

e)

utfärda offentliga underrättelser,

f)

överlämna ärenden till åtal till behöriga nationella myndigheter.

2.   Kreditbetyg får fortsätta att användas i rättsligt reglerade sammanhang efter antagandet av åtgärderna i punkt 1 a och c under en tidsperiod som inte överstiger

a)

tio arbetsdagar om det finns kreditbetyg för samma finansiella instrument eller enhet vilka utfärdats av andra kreditvärderingsinstitut som är registrerade i enlighet med denna förordning, eller

b)

tre månader om det inte finns några kreditbetyg för samma instrument eller enhet vilka utfärdats av andra kreditvärderingsinstitut som är registrerade i enlighet med denna förordning.

En behörig myndighet får förlänga den period som föreskrivs i led b i första stycket med tre månader i undantagsfall om det föreligger risk för marknadsstörningar eller finansiell instabilitet.

3.   Innan den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten vidtar några av de åtgärder som anges i punkt 1 ska den underrätta kontaktpersonen och samråda med medlemmarna i det relevanta kollegiet. Medlemmarna i kollegiet ska göra alla rimliga insatser för att nå en överenskommelse om huruvida några av de åtgärder som anges i punkt 1 bör vidtas.

Om medlemmarna i kollegiet inte når någon överenskommelse ska den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten på begäran av någon av medlemmarna i kollegiet eller på eget initiativ begära råd från CESR. CESR ska ge sitt råd inom tio arbetsdagar från mottagandet av en sådan begäran.

Om medlemmarna i kollegiet inte når någon överenskommelse om huruvida några av de åtgärder som anges i punkt 1 ska vidtas inom 15 arbetsdagar efter det att kontaktpersonen underrättades om ärendet enligt första stycket får den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten anta ett beslut. Alla avvikelser i beslutet från de synpunkter som de övriga medlemmarna i kollegiet framfört och, i tillämpliga fall, CESR:s råd ska motiveras fullständigt. Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska utan otillbörligt dröjsmål underrätta kontaktpersonen och CESR om sitt beslut.

Denna punkt ska tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av artikel 20.

Artikel 25

Tillsynsåtgärder av annan behörig myndighet än hemmedlemsstatens

1.   Om en medlemsstats behöriga myndighet har konstaterat att ett registrerat kreditvärderingsinstitut vars kreditbetyg används inom dess territorium bryter mot sina skyldigheter enligt denna förordning får den

a)

anta alla de tillsynsåtgärder som anges i artikel 24.1 e och f,

b)

anta de åtgärder som anges i artikel 24.1 d inom dess jurisdiktion; och, när den gör detta, på lämpligt sätt beakta de åtgärder som redan vidtagits eller planeras av den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten,

c)

tillfälligt upphäva användningen av kreditbetyg utgivna av kreditvärderingsinstitutet i rättsligt reglerade sammanhang av de institut som avses i artikel 4.1 vars stadgeenliga säte är beläget inom dess jurisdiktion enligt den övergångsperiod som avses i artikel 24.2,

d)

begära att det relevanta kollegiet ska granska om de åtgärder som avses i artikel 24.1 b, c eller d är nödvändiga.

2.   Innan den behöriga myndigheten antar de åtgärder som anges i punkt 1 a, b eller c ska den underrätta kontaktpersonen och samråda med medlemmarna i det relevanta kollegiet. Medlemmarna i kollegiet ska göra alla rimliga insatser för att nå en överenskommelse om huruvida några av de åtgärder som anges i punkt 1 a och b ska vidtas. Om ingen enighet uppnås ska kontaktpersonen på begäran av någon av medlemmarna i kollegiet eller på eget initiativ begära råd från CESR. CESR ska ge sitt råd inom tio arbetsdagar från mottagandet av en sådan begäran.

3.   Om medlemmarna i det relevanta kollegiet inte når någon överenskommelse inom 15 arbetsdagar efter det att kontaktpersonen underrättades om ärendet enligt punkt 2 får den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten anta ett beslut. Alla avvikelser i beslutet från de synpunkter som de övriga medlemmarna i kollegiet framfört och, i tillämpliga fall, CESR:s råd, ska motiveras fullständigt. Den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten ska utan otillbörligt dröjsmål underrätta kontaktpersonen och CESR om sitt beslut.

4.   Denna artikel ska tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av artikel 20.

KAPITEL III

Samarbete mellan behöriga myndigheter

Artikel 26

Skyldighet att samarbeta

1.   Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska samarbeta när så krävs för tillämpningen av denna förordning, och detta även i fall då ett beteende som undersöks inte strider mot någon gällande bestämmelse i lag eller annan författning i en berörd medlemsstat.

2.   De behöriga myndigheterna ska även ha ett nära samarbete med de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen över de företag som avses i artikel 4.1.

Artikel 27

Utbyte av information

1.   De behöriga myndigheterna ska utan onödigt dröjsmål förse varandra med de upplysningar som krävs för att de ska kunna utföra sina uppgifter enligt denna förordning.

2.   De behöriga myndigheterna får till de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsyn av de företag som avses i artikel 4.1, till centralbankerna, Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken, i deras egenskap av monetära myndigheter och, där så är lämpligt, till andra offentliga myndigheter med ansvar för att övervaka betalnings- och avvecklingssystem överlämna konfidentiell information som ska användas för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter. Dessa myndigheter eller organ ska inte heller hindras från att meddela de behöriga myndigheterna de uppgifter dessa eventuellt behöver för att utföra sina uppgifter enligt denna förordning.

Artikel 28

Samarbete vid en begäran som rör kontroller på plats eller utredningar

1.   Den behöriga myndigheten i en medlemsstat får begära bistånd av den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat när det gäller kontroller på plats eller utredningar.

Den begärande behöriga myndigheten ska underrätta CESR om varje sådan begäran som avses i första stycket. Om utredningen eller kontrollen har gränsöverskridande verkningar får de behöriga myndigheterna begära att CESR åtar sig att samordna åtgärden.

2.   Om en behörig myndighet tar emot en begäran från en behörig myndighet i en annan medlemsstat om utförande av en kontroll på plats eller utredning ska den vidta någon av följande åtgärder:

a)

Själv utföra kontrollen på plats eller utredningen.

b)

Låta den behöriga myndighet som lämnat begäran delta i en kontroll på plats eller utredning.

c)

Låta den behöriga myndighet som lämnat begäran själv utföra en kontroll på plats eller utredning.

d)

Utse revisorer eller andra sakkunniga för att utföra kontrollen på plats eller utredningen.

e)

Samverka med övriga behöriga myndigheter vid utförandet av vissa tillsynsuppgifter.

Artikel 29

Kollegier av behöriga myndigheter

1.   Inom tio arbetsdagar efter mottagandet av den registreringsansökan som avses i artikel 15 ska den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten eller, för en grupp av kreditvärderingsinstitut, den behöriga myndigheten i kreditvärderingsinstitutets hemmedlemsstat som utsetts enligt artikel 15.2, inrätta ett kollegium av behöriga myndigheter för att underlätta utövandet av de uppgifter som avses i artiklarna 4, 5, 6, 16, 17, 20, 24, 25 och 28.

2.   Kollegiet ska bestå av den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och av de behöriga myndigheter som avses i punkt 3, om det rör sig om ett enda institut, eller av de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaterna och de behöriga myndigheter som avses i punkt 3, om det är fråga om en grupp av kreditvärderingsinstitut.

3.   En annan behörig myndighet än den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten får när som helst besluta att bli medlem i kollegiet förutsatt att

a)

en filial som utgör en del av kreditvärderingsinstitutet eller av ett av företagen i gruppen av kreditvärderingsinstitut är etablerat inom dess jurisdiktion, eller

b)

användningen i rättsligt reglerade sammanhang av kreditbetyg utfärdade av det berörda kreditvärderingsinstitutet eller den berörda gruppen av kreditvärderingsinstitut är omfattande eller har eller skulle kunna ha en väsentlig inverkan inom dess jurisdiktion.

4.   Andra behöriga myndigheter än medlemmarna i det kollegium som avses i punkt 3 inom vilkas jurisdiktion kreditbetyg som är utfärdade av det berörda kreditvärderingsinstitutet eller den berörda gruppen av kreditvärderingsinstitut används får delta i ett möte eller en verksamhet inom kollegiet.

5.   Inom 15 arbetsdagar efter det att kollegiet inrättades ska dess medlemmar utse en kontaktperson, och samråda med CESR om en överenskommelse inte kan nås. I detta syfte ska minst följande kriterier beaktas:

a)

Förhållandet mellan den behöriga myndigheten och kreditvärderingsinstitutet eller gruppen av kreditvärderingsinstitut.

b)

I vilken utsträckning kreditbetyg kommer att användas i rättsligt reglerade sammanhang inom ett visst territorium eller inom vissa territorier.

c)

Den plats inom gemenskapen där kreditvärderingsinstitutet eller gruppen av kreditvärderingsinstitut utför eller avser att utföra den största delen av sin kreditvärderingsverksamhet.

d)

Administrativa hänsyn, optimering av bördorna och en lämplig fördelning av arbetsbördan.

Medlemmarna i kollegiet ska se över valet av kontaktperson minst vart femte år för att säkerställa att den utsedda kontaktpersonen fortfarande är den mest lämpliga enligt de kriterier som avses i det första stycket.

6.   Kontaktpersonen ska vara ordförande för kollegiets möten, samordna dess verksamhet och säkerställa ett effektivt informationsutbyte mellan medlemmarna i kollegiet.

7.   För att säkerställa ett nära samarbete mellan de behöriga myndigheterna inom kollegiet ska kontaktpersonen inom tio arbetsdagar upprätta skriftliga samordningsarrangemang inom kollegiet i följande avseenden:

a)

Information som ska utbytas mellan de behöriga myndigheterna.

b)

Beslutsprocessen mellan de behöriga myndigheterna utan att detta påverkar tillämpningen av artiklarna 16, 17 och 20.

c)

De fall då de behöriga myndigheterna ska samråda med varandra.

d)

De fall då de behöriga myndigheterna ska tillämpa det medlingssystem som avses i artikel 31.

e)

De fall då de behöriga myndigheterna får delegera tillsynsuppgifter enligt artikel 30.

8.   Om ingen överenskommelse kan nås beträffande de skriftliga samordningsarrangemangen enligt punkt 7 kan vilken medlem i kollegiet som helst hänskjuta ärendet till CESR. Kontaktpersonen ska på lämpligt sätt beakta CESR:s råd beträffande de skriftliga samordningsarrangemangen innan den godkänner deras slutliga utformning. De skriftliga samordningsarrangemangen ska redovisas i ett dokument som innehåller fullständiga motiveringar till varje betydande avvikelse från CESR:s råd. Kontaktpersonen ska översända de skriftliga samordningsarrangemangen till kollegiets medlemmar och till CESR.

Artikel 30

Delegering av uppgifter mellan behöriga myndigheter

Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten får delegera någon eller några av sina uppgifter till den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat, förutsatt att denna myndighet godkänner detta. En sådan delegering ska inte påverka den delegerande behöriga myndighetens ansvar.

Artikel 31

Medling

1.   CESR ska upprätta en medlingsmekanism som ska bidra till att nå samsyn mellan berörda behöriga myndigheter.

2.   Om behöriga myndigheter har skiljaktiga meningar om en bedömning eller åtgärd enligt denna förordning ska de begära råd från CESR. De berörda behöriga myndigheterna ska på lämpligt sätt beakta CESR:s råd och ska utförligt motivera varje avvikelse från detta råd.

Artikel 32

Tystnadsplikt

1.   Tystnadsplikt ska gälla alla personer som arbetar eller har arbetat för CESR, för den behöriga myndigheten eller för en myndighet eller person till vilken den behöriga myndigheten delegerat uppgifter, inbegripet revisorer och andra sakkunniga som arbetar på dess uppdrag. Information som omfattas av tystnadsplikt får inte lämnas ut till en annan person eller myndighet utom när så krävs i samband med rättsliga åtgärder.

2.   All information som utbyts mellan CESR och behöriga myndigheter och behöriga myndigheter sinsemellan enligt denna förordning ska anses omfattas av tystnadsplikt, utom då CESR eller den berörda behöriga myndigheten i samband med utbytet anger att informationen får utlämnas eller då så krävs i samband med rättsliga åtgärder.

Artikel 33

Utlämnande av information från en annan medlemsstat

En medlemsstats behöriga myndighet får endast utlämna information som den mottagit från en behörig myndighet i en annan medlemsstat om den har fått uttryckligt medgivande i fråga om detta av den behöriga myndighet som överlämnade informationen och, i tillämpliga fall, om informationen endast utlämnas i de syften för vilka den behöriga myndigheten gav sitt medgivande, eller när sådant utlämnande krävs i samband med rättsliga åtgärder.

KAPITEL IV

Samarbete med tredjeland

Artikel 34

Avtal om informationsutbyte

De behöriga myndigheterna får endast ingå samarbetsavtal om utbyte av information med behöriga myndigheter i tredjeland om den utlämnade informationen omfattas av garantier om tystnadsplikt som minst motsvarar dem som föreskrivs i artikel 32.

Sådant informationsutbyte ska vara avsett för dessa behöriga myndigheter för fullgörandet av deras uppgifter.

I fråga om överföring av personuppgifter till tredjeland ska medlemsstaterna tillämpa direktiv 95/46/EG.

Artikel 35

Utlämnande av information från tredjeländer

En medlemsstats behöriga myndighet får endast utlämna information som den mottagit från behöriga myndigheter i tredjeländer om den har fått uttryckligt medgivande i fråga om detta av den behöriga myndighet som överlämnade informationen och, i tillämpliga fall, om informationen endast utlämnas i de syften för vilka den behöriga myndigheten gav sitt medgivande, eller när sådant utlämnande krävs i samband med rättsliga åtgärder.

AVDELNING IV

SANKTIONER, KOMMITTÉFÖRFARANDE, RAPPORTER SAMT ÖVERGÅNGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER

KAPITEL I

Sanktioner, kommittéförfarande och rapporter

Artikel 36

Sanktioner

Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för överträdelser av bestämmelserna i denna förordning och vidta alla erforderliga åtgärder för att se till att de tillämpas. De ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

Medlemsstaterna ska se till att den behöriga myndigheten offentliggör varje sanktion som har beslutats vid överträdelse av denna förordning, utom i de fall då offentliggörandet skulle skapa allvarlig oro på finansmarknaderna eller orsaka de berörda parterna oproportionellt stor skada.

Medlemsstaterna ska anmäla de regler som avses i första stycket till kommissionen senast den 7 december 2010 och ska utan dröjsmål anmäla varje följande ändring som påverkar dem.

Artikel 37

Ändringar av bilagorna

Kommissionen får ändra bilagorna för att ta hänsyn till utvecklingen, däribland den internationella utvecklingen, på de finansiella marknaderna, särskilt i fråga om nya finansiella instrument och samstämmighet mellan tillsynsmetoder.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 38.2.

Artikel 38

Kommittéförfarande

1.   Kommissionen ska biträdas av Europeiska värdepapperskommittén, som inrättades genom kommissionens beslut 2001/528/EG (25).

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1–5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

3.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG ska vara tre månader.

Artikel 39

Rapporter

1.   Senast den 7 december 2012 ska kommissionen bedöma tillämpningen av denna förordning, däribland i fråga om utnyttjandet av kreditbetyg inom gemenskapen, effekten på koncentrationsnivån på marknaden för kreditbetyg, kostnader och fördelar som uppstår genom effekterna av denna förordning och om lämpligheten av att kreditvärderingsinstitutet får ersättning från den kreditvärderade enheten (”issuer-pays”-modellen), och överlämna en rapport om detta till Europaparlamentet och Europeiska unionens råd.

2.   Senast den 7 december 2010 ska kommissionen mot bakgrund av diskussioner med de behöriga myndigheterna göra en bedömning av hur avdelning III i denna förordning tillämpats, i synnerhet när det gäller tillsynsmyndigheternas samarbete, CESR:s rättsliga status samt tillsynspraxis. Kommissionen ska överlämna en rapport om detta till Europaparlamentet och rådet, vid behov åtföljd av förslag till en översyn av den avdelningen.

Den rapporten ska innehålla en hänvisning till kommissionens förslag av den 12 november 2008 till förordning om kreditvärderingsinstitut och rapporten från Europaparlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor om detta förslag av den 23 mars 2009.

3.   Senast den 7 december 2010 ska kommissionen mot bakgrund av utvecklingen på reglerings- och tillsynsområdet för kreditvärderingsinstitut i tredjeländer överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om följderna av denna utveckling och av de övergångsbestämmelser som avses i artikel 40 för finansmarknadernas stabilitet inom gemenskapen.

KAPITEL II

Övergångs- och slutbestämmelser

Artikel 40

Övergångsbestämmelser

Kreditvärderingsinstitut som bedrev verksamhet inom gemenskapen före den 7 juni 2010 (befintliga kreditvärderingsinstitut) som avser att ansöka om registrering enligt denna förordning ska anta alla nödvändiga åtgärder för att följa dess bestämmelser senast den 7 september 2010.

Kreditvärderingsinstitut ska tidigast den 7 juni 2010 ansöka om registrering. Befintliga kreditvärderingsinstitut ska ansöka om registrering senast den 7 september 2010.

Befintliga kreditvärderingsinstitut får fortsätta att utfärda kreditbetyg som får användas i rättsligt reglerade sammanhang av finansinstitut enligt artikel 4.1, såvida inte registreringen avslås. Om registreringen avslås ska artikel 24.2 tillämpas.

Artikel 41

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från dagen för dess ikraftträdande. Emellertid ska

artikel 4.1 tillämpas från och med den 7 december 2010, och

artikel 4.3 f, g och h tillämpas från och med den 7 juni 2011.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 16 september 2009.

På Europaparlamentets vägnar

J. BUZEK

Ordförande

På rådets vägnar

C. MALMSTRÖM

Ordförande


(1)  Yttrande av den 13 maj 2009 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(2)  EUT C 115, 20.5.2009, s. 1.

(3)  Europaparlamentets yttrande av den 23 april 2009 (ännu ej offentliggjort i EUT) och rådets beslut av den 27 juli 2009.

(4)  EUT L 96, 12.4.2003, s. 16.

(5)  EUT L 177, 30.6.2006, s. 1.

(6)  EUT L 177, 30.6.2006, s. 201.

(7)  EGT L 375, 31.12.1985, s. 3. Direktivet ersatt, med verkan från och med den 1 juli 2011, av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG (Se sidan 32 i detta nummer av EUT).

(8)  EUT L 235, 23.9.2003, s. 10.

(9)  EUT L 345, 31.12.2003, s. 64.

(10)  EUT L 149, 30.4.2004, s. 1.

(11)  EUT C 59, 11.3.2006, s. 2.

(12)  EUT L 25, 29.1.2009, s. 18.

(13)  EUT L 52, 25.2.2005, s. 51.

(14)  EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

(15)  EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

(16)  EGT L 193, 18.7.1983, s. 1.

(17)  EUT L 145, 30.4.2004, s. 1.

(18)  EUT L 339, 24.12.2003, s. 73.

(19)  Kommissionens direktiv 2006/73/EG av den 10 augusti 2006 om genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG vad gäller organisatoriska krav och villkor för verksamheten i värdepappersföretag, och definitioner för tillämpning av det direktivet (EUT L 241, 2.9.2006, s. 26).

(20)  EGT L 228, 16.8.1973, s. 3.

(21)  EGT L 345, 19.12.2002, s. 1.

(22)  EUT L 323, 9.12.2005, s. 1.

(23)  EUT L 25, 29.1.2009, s. 23.

(24)  EUT L 25, 29.1.2009, s. 28.

(25)  EGT L 191, 13.7.2001, s. 45.


BILAGA I

OBEROENDE OCH UNDVIKANDE AV INTRESSEKONFLIKTER

Avsnitt A

Organisatoriska krav

1.   Kreditvärderingsinstitutet ska ha en styrelse. Företagsledningen ska se till att

a)

kreditvärderingsverksamheten är oberoende och inte är föremål för politisk och ekonomisk påverkan eller politiskt och ekonomiskt tvång,

b)

intressekonflikter upptäcks, hanteras och rapporteras på ett korrekt sätt,

c)

kreditvärderingsinstitutet uppfyller de övriga kraven i denna förordning.

2.   Ett kreditvärderingsinstitut ska ha en organisation som säkerställer att dess affärsmässiga intressen inte äventyrar oberoendet och noggrannheten i kreditvärderingsverksamheten.

Företagsledningen i ett kreditvärderingsinstitut ska ha gott anseende och besitta tillfredsställande kunnande och erfarenheter samt säkerställa en sund och ansvarsfull ledning av kreditvärderingsinstitutet.

Minst en tredjedel och minst två av ledamöterna i styrelsen i ett kreditvärderingsinstitut ska vara oberoende ledamöter, som inte direkt medverkar i kreditvärderingsverksamheten.

Ersättningen till de oberoende ledamöterna i styrelsen ska inte vara kopplad till kreditvärderingsinstitutets affärsmässiga resultat och ha en sådan konstruktion att den säkerställer att deras bedömningar är oberoende. Förordnandet av de oberoende ledamöterna i styrelsen ska avse en på förhand överenskommen period som inte överstiger fem år och inte kan förnyas. De oberoende ledamöterna i styrelsen får endast avsättas på grund av tjänstefel eller otillräcklighet i tjänsten.

Majoriteten av ledamöterna i styrelsen, däribland dess oberoende ledamöter, ska ha tillräckligt kunnande om finansiella tjänster. Förutsatt att kreditvärderingsinstitutet utfärdar kreditbetyg för strukturerade finansiella instrument bör minst en oberoende ledamot och en annan ledamot i styrelsen ha djupgående kunskaper och erfarenhet på företagsledningsnivå av marknaderna för strukturerade finansiella instrument.

Utöver sitt övergripande ansvar som styrelseledamöter ska de oberoende ledamöterna i styrelsen ha den särskilda uppgiften att övervaka

a)

utvecklingen av kreditvärderingspolicyn och av de metoder som kreditvärderingsinstitutet använder i kreditvärderingsverksamheten,

b)

effektiviteten i kreditvärderingsinstitutets interna system för kvalitetskontroll i samband med kreditvärderingsverksamheten,

c)

effektiviteten i de åtgärder och förfaranden som inrättats för att säkerställa att eventuella intressekonflikter upptäcks, undanröjs eller hanteras och rapporteras på ett korrekt sätt,

d)

i regelefterlevnads- och bolagsstyrningsförfaranden, däribland ändamålsenligheten av den översynsfunktion som avses i punkt 9 i detta avsnitt.

Yttranden från de oberoende ledamöterna i styrelsen i de frågor som avses i leden a–d ska regelbundet läggas fram för styrelsen och göras tillgängliga för den behöriga myndigheten när den så begär.

3.   Ett kreditvärderingsinstitut ska fastställa lämpliga riktlinjer och rutiner som säkerställer att det uppfyller sina skyldigheter enligt denna förordning.

4.   Ett kreditvärderingsinstitut ska tillämpa sunda förfaranden för förvaltning och redovisning samt ha mekanismer för internkontroll och effektiva riskbedömningsmetoder samt effektiva kontroll- och skyddssystem för sina informationsbehandlingssystem.

Dessa interna kontrollmekanismer ska vara utformade så att de säkerställer att beslut och förfaranden efterlevs på alla nivåer inom kreditvärderingsinstitutet.

Ett kreditvärderingsinstitut ska tillämpa och upprätthålla beslutsförfaranden och organisationsstrukturer där rapporteringsvägar anges klart och tydligt och på ett dokumenterat sätt samt funktioner och ansvarsområden fördelas.

5.   Ett kreditvärderingsinstitut ska införa och upprätthålla en permanent och effektiv funktion för regelefterlevnad som arbetar oberoende. Denna funktion för regelefterlevnad ska övervaka och rapportera om i vilken mån kreditvärderingsinstitutet och dess anställda efterlever kreditvärderingsinstitutets skyldigheter enligt denna förordning. Funktionen för regelefterlevnad ska:

a)

Övervaka och regelbundet bedöma om de åtgärder och förfaranden som inrättats i enlighet med punkt 3 är lämpliga och effektiva samt utvärdera de åtgärder som vidtagits för att avhjälpa eventuella brister i kreditvärderingsinstitutets efterlevnad av sina skyldigheter.

b)

Råda och stödja ledningen, kreditvärderingsanalytiker, anställda och alla andra fysiska personer som ställer sina tjänster till kreditvärderingsinstitutets förfogande eller som står under dess kontroll samt alla personer som genom kontroll direkt eller indirekt är knutna till kreditvärderingsinstitutet och som ansvarar för kreditvärderingsverksamhet, så att de alla uppfyller kreditvärderingsinstitutets skyldigheter enligt denna förordning.

6.   För att funktionen för regelefterlevnad ska kunna fullgöra sina uppgifter korrekt och på ett oberoende sätt ska kreditvärderingsinstitutet säkerställa att följande villkor är uppfyllda:

a)

Funktionen för regelefterlevnad har de befogenheter och resurser och den sakkunskap som krävs samt tillgång till all relevant information.

b)

En person utses att ansvara för funktionen för regelefterlevnad och för all rapportering i fråga om regelefterlevnad som krävs i punkt 3.

c)

Ledningen, kreditvärderingsanalytiker, anställda och alla andra fysiska personer som ställer sina tjänster till kreditvärderingsinstitutets förfogande eller som står under dess kontroll samt alla personer som genom kontroll direkt eller indirekt är knutna till kreditvärderingsinstitutet och som deltar i funktionen för regelefterlevnad ska inte delta i den kreditvärderingsverksamhet som de övervakar.

d)

Ersättningen till personen som ansvarar för regelefterlevnaden är inte kopplad till kreditvärderingsinstitutets affärsmässiga resultat och har en sådan konstruktion att den säkerställer oberoendet i hans eller hennes bedömningar.

Personen som ansvarar för regelefterlevnaden ska se till att eventuella intressekonflikter bland de personer som står till förfogande för funktionen för regelefterlevnad upptäcks och undanröjs på ett korrekt sätt.

Personen som ansvarar för regelefterlevnaden ska regelbundet rapportera om fullgörandet av sitt uppdrag till företagsledningen och till de oberoende ledamöterna i styrelsen.

7.   Ett kreditvärderingsinstitut ska införa lämpliga och effektiva organisatoriska och administrativa arrangemang för att förebygga, upptäcka, undanröja eller hantera och rapportera eventuella intressekonflikter som avses i punkt 1 i avsnitt B. Det ska se till att alla väsentliga hot mot kreditvärderingsverksamhetens oberoende dokumenteras, inklusive hot mot de bestämmelser om kreditvärderingsanalytiker som avses i avsnitt C, liksom de skyddsåtgärder som tillämpats för att mildra hoten.

8.   Ett kreditvärderingsinstitut ska använda lämpliga system, resurser och förfaranden för att säkerställa kontinuitet och regelbundenhet i utförandet av sin kreditvärderingsverksamhet.

9.   Ett kreditvärderingsinstitut ska upprätta en översynsfunktion som ska ansvara för att periodiskt se över dess metoder, modeller och grundläggande antaganden, såsom matematiska antaganden eller korrelationsantaganden, och eventuella väsentliga ändringar av dem samt dessa metoders, modellers och grundläggande antagandens lämplighet om de används eller avses att användas för bedömningen av nya finansiella instrument.

Denna översynsfunktion ska vara oberoende i förhållande till de företagsavdelningar som ansvarar för kreditvärderingsverksamheten och rapportera till ledamöterna i den styrelse som avses i punkt 2 i detta avsnitt.

10.   Ett kreditvärderingsinstitut ska övervaka och utvärdera lämpligheten och effektiviteten i sina system, interna kontrollmekanismer och övriga rutiner som upprättats i enlighet med denna förordning och vidta lämpliga åtgärder för att avhjälpa eventuella brister.

Avsnitt B

Operativa krav

1.   Ett kreditvärderingsinstitut ska tydligt påvisa och undanröja eller på ett tillfredsställande sätt hantera samt på framträdande plats rapportera om eventuella faktiskt förekommande eller möjliga intressekonflikter som kan påverka de analyser och bedömningar som görs av dess kreditanalytiker och anställda liksom av alla andra fysiska personer vars tjänster står till kreditvärderingsinstitutets förfogande eller under dess kontroll och som direkt medverkar i utfärdandet av kreditbetyg samt personer som godkänner kreditbetyg.

2.   Ett kreditvärderingsinstitut ska offentliggöra namnen på de kreditvärderade enheter eller anknutna tredje parter från vilka det erhåller mer än 5 % av sina årliga intäkter.

3.   Ett kreditvärderingsinstitut ska inte utfärda något kreditbetyg under någon av följande omständigheter, eller ska när det gäller ett befintligt kreditbetyg omedelbart redovisa att kreditbetyget eventuellt har påverkats om

a)

kreditvärderingsinstitutet eller personer som avses i punkt 1 äger, direkt eller indirekt, finansiella instrument i den kreditvärderade enheten eller i en anknuten tredje part eller har något annat direkt eller indirekt ägarintresse i denna enhet eller part med undantag av innehav genom diversifierade fondprogram eller förvaltade medel, inbegripet pensionsfonder och livförsäkring,

b)

kreditbetyget har utfärdats för den kreditvärderade enheten eller en anknuten tredje part som direkt eller indirekt är knuten till kreditvärderingsinstitutet genom kontroll,

c)

den person som avses i punkt 1 är ledamot i den kreditvärderade enhetens eller anknutna tredje partens styrelse, eller

d)

en kreditvärderingsanalytiker som deltagit i fastställandet av ett kreditbetyg eller en person som godkänt kreditbetyget har haft en sådan relation till den kreditvärderade enheten eller till tredje parter som är anknutna till denna som eventuellt kan orsaka en intressekonflikt.

Ett kreditvärderingsinstitut ska också omedelbart bedöma om det finns skäl att ompröva eller dra tillbaka ett befintligt kreditbetyg.

4.   Ett kreditvärderingsinstitut ska inte tillhandahålla konsult- eller rådgivningstjänster till den kreditvärderade enheten eller en anknuten tredje part i fråga om dennas företagsstruktur, juridiska struktur, tillgångar, skulder eller verksamheter.

Ett kreditvärderingsinstitut får tillhandahålla andra tjänster än utfärdande av kreditbetyg (nedan kallade verksamhetsanknutna tjänster). Verksamhetsanknutna tjänster utgör inte en del av kreditvärderingsverksamheten. De omfattar marknadsprognoser, uppskattningar av ekonomiska trender, prissättningsanalyser och andra allmänna analyser av data samt tillhörande distributionstjänster.

Ett kreditvärderingsinstitut ska säkerställa att tillhandahållandet av verksamhetsanknutna tjänster inte medför intressekonflikter med dess kreditvärderingsverksamhet och ska i de slutgiltiga kreditvärderingsrapporterna redovisa de verksamhetsanknutna tjänster som tillhandahållits för den kreditvärderade enhetens eller anknuten tredje parts räkning.

5.   Ett kreditvärderingsinstitut ska säkerställa att dess kreditvärderingsanalytiker eller personer som godkänner kreditbetyg varken formellt eller informellt ger förslag eller rekommendationer om utformningen av strukturerade finansiella instrument för vilka institutet förväntas utfärda kreditbetyg.

6.   Ett kreditvärderingsinstitut ska utforma sina rapporterings- och kommunikationsvägar så att de säkerställer att de personer som avses i punkt 1 är oberoende av kreditvärderingsinstitutets övriga verksamhet som sker på affärsmässig basis.

7.   Ett kreditvärderingsinstitut ska se till att det finns tillfredsställande dokumentation, och vid behov verifieringskedjor för dess kreditvärderingsverksamhet. Denna dokumentation ska omfatta följande:

a)

För varje beslut om kreditbetyg, uppgifter om vilka kreditvärderingsanalytiker som deltagit i fastställandet av kreditbetyget, vilka som godkänt kreditbetyget, huruvida kreditbetyget begärts av en utomstående part eller har utfärdats på kreditvärderingsinstitutets eget initiativ samt det datum då kreditvärderingen gjordes.

b)

Räkenskaper över avgifter som mottagits från kreditvärderade enheter eller anknutna tredje parter eller från användare av kreditbetyg.

c)

Räkenskaper för varje abonnent av kreditbetyg eller tillhörande tjänster.

d)

Dokumentation över de etablerade förfaranden och metoder som kreditvärderingsinstitutet använder för att fastställa kreditbetyg.

e)

Den interna dokumentation och de interna akter, inklusive icke-offentliga uppgifter och arbetsdokument, som fungerat som underlag för beslut om kreditbetyg.

f)

Kreditanalysrapporter, kreditbedömningsrapporter samt privata kreditvärderingsrapporter och intern dokumentation inklusive icke-offentliga uppgifter och arbetsdokument, som fungerat som underlag för yttrandena i dessa rapporter.

g)

Dokumentation över de förfaranden och åtgärder som kreditvärderingsinstitutet genomfört för att uppfylla bestämmelserna i denna förordning.

h)

Kopior av interna och externa meddelanden, inklusive e-postmeddelanden, som mottagits och sänts av kreditvärderingsinstitutet och dess anställda och som rör kreditvärderingsverksamheten.

8.   Dokumentation och verifieringskedjor som avses i punkt 7 ska förvaras i det registrerade kreditvärderingsinstitutets lokaler under minst fem år och på begäran göras tillgängliga för de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten.

Om kreditvärderingsinstitutets registrering återkallas ska dokumentationen bevaras under en ytterligare period på minst tre år.

9.   Dokumentation över handlingar i vilka anges de respektive rättigheterna och skyldigheterna enligt avtal om tillhandahållande av kreditvärderingstjänster för kreditvärderingsinstitutet och den kreditvärderade enheten eller dess anknutna tredje parter ska bevaras minst under den tid som relationen med den enheten eller dess anknutna tredje parter varar.

Avsnitt C

Regler om kreditvärderingsanalytiker och andra personer som direkt medverkar i kreditvärderingsverksamhet

1.   Kreditanalytiker och kreditvärderingsinstitutets anställda samt andra fysiska personer som ställt sina tjänster till kreditvärderingsinstitutets förfogande eller som står under dess kontroll och som direkt medverkar i kreditvärderingsverksamheten och deras närstående enligt förteckningen i artikel 1.2 i direktiv 2004/72/EG (1) får inte köpa eller sälja eller inleda någon annan transaktion med något finansiellt instrument som emitterats, garanterats eller på annat sätt varit föremål för insatser från någon kreditvärderad enhet som hör till dem som dessa personer har primärt analysansvar för med undantag av innehav genom diversifierade fondprogram eller förvaltade medel, inbegripet pensionsfonder och livförsäkring.

2.   Ingen person som avses i punkt 1 får delta i eller på annat sätt påverka fastställandet av kreditbetyg för en viss kreditvärderad enhet om denna person

a)

äger finansiella instrument i den kreditvärderade enheten med undantag av innehav genom diversifierade fondprogram,

b)

äger finansiella instrument i någon enhet som är anknuten till en kreditvärderad enhet, om detta ägande kan, eller allmänt uppfattas kunna, orsaka en intressekonflikt, med undantag av innehav genom diversifierade fondprogram, eller

c)

nyligen har varit anställd eller haft någon relation, affärsmässig eller ej, med den kreditvärderade enheten som kan, eller allmänt uppfattas kunna, orsaka en intressekonflikt.

3.   Kreditvärderingsinstitut ska säkerställa att personer som avses i punkt 1

a)

vidtar alla rimliga åtgärder för att skydda egendom och dokumentation i kreditvärderingsinstitutets ägo från bedrägeri, stöld eller missbruk, med beaktande av deras verksamhets art, omfattning och komplexitet och arten och omfattningen av deras kreditvärderingsverksamhet,

b)

inte utlämnar någon information om kreditbetyg eller möjliga framtida kreditbetyg som utfärdas av institutet utom till den kreditvärderade enheten eller en anknuten tredje part,

c)

inte vidarebefordrar förtrolig information som anförtrotts kreditvärderingsinstitutet till kreditanalytiker och anställda hos någon person med direkt eller indirekt anknytning till det genom kontroll samt någon annan fysisk person vars tjänster ställs till förfogande för någon person som direkt eller indirekt är knuten till det genom kontroll eller som står under dennes kontroll och som direkt medverkar i kreditvärderingsverksamheten, och

d)

inte använder eller vidarebefordrar förtrolig information i samband med handel med finansiella instrument eller i något annat syfte förutom inom ramen för kreditvärderingsverksamheten.

4.   Personer som avses i punkt 1 får inte begära eller ta emot pengar, gåvor eller förmåner från någon som omfattas av kreditvärderingsinstitutets affärsverksamhet.

5.   Om en person som avses i punkt 1 anser att en annan sådan person har begått en handling som han eller hon betraktar som olaglig ska han eller hon omedelbart rapportera detta till personen med ansvar för regelefterlevnad, utan att detta får negativa följder för den rapporterande personen.

6.   Om en kreditanalytiker avslutar sin anställning och börjar en tjänst på en kreditvärderad enhet vars kreditbetyg han eller hon har medverkat i bedömningen av, eller i ett finansiellt företag med vilket han eller hon har haft kontakter inom ramen för sina uppgifter på kreditvärderingsinstitutet, ska kreditvärderingsinstitutet se över det arbete som kreditvärderingsanalytikern utfört med anknytning till enheten i fråga under de två åren innan han eller hon lämnade institutet.

7.   En person som avses i punkt 1 får inte tillträda någon tjänst i den centrala ledningen för en kreditvärderad enhet eller anknuten tredje part förrän sex månader har gått sedan kreditvärderingen.

8.   Vid tillämpning av artikel 7.4 ska kreditvärderingsinstituten säkerställa att

a)

ledande kreditvärderingsanalytiker inte deltar i kreditvärderingsverksamhet när det gäller samma kreditvärderade enhet eller dess anknutna tredje parter under längre tid än fyra år,

b)

kreditvärderingsanalytiker inte deltar i kreditvärderingsverksamhet när det gäller samma kreditvärderade enhet eller dess anknutna tredje parter under längre tid än fem år,

c)

personer som godkänner kreditbetygen inte deltar i kreditvärderingsverksamhet när det gäller samma kreditvärderade enhet eller dess anknutna tredje parter under längre tid än sju år.

De personer som avses i första stycket leden a, b och c får inte delta i kreditvärderingsverksamhet som berör den kreditvärderade enheten eller de anknutna tredje parter som avses i första stycket inom två år efter slutet på de perioder som anges i dessa led.

Avsnitt D

Regler om presentationen av kreditbetyg

I.   Allmänna krav

1.   Varje kreditvärderingsinstitut ska säkerställa att det i kreditbetyget tydligt och på framträdande plats anges namn och befattning för den ledande kreditvärderingsanalytikern för den aktuella kreditvärderingen samt namn och befattning för den person som i första hand ansvarade för godkännandet av kreditbetyget.

2.   Varje kreditvärderingsinstitut ska minst säkerställa följande:

a)

Alla materiella källor, inbegripet den kreditvärderade enheten eller, i tillämpliga fall, en anknuten tredje part som använts vid utarbetandet av kreditbetyget anges, tillsammans med en uppgift om huruvida kreditbetyget har meddelats den kreditvärderade enheten eller dess anknutna tredje part och ändrats efter detta meddelande innan det utfärdades.

b)

Den metod eller version av metod som huvudsakligen har använts för att fastställa kreditbetyget anges tydligt med hänvisning till en fullständig beskrivning av den. Om kreditbetyget bygger på mer än en metod, eller om investerarna skulle kunna förledas att förbise andra viktiga aspekter av kreditbetyget, däribland eventuella väsentliga anpassningar och avvikelser, på grund av att det endast hänvisas till den huvudsakliga metoden ska kreditvärderingsinstitutet förklara detta förhållande i kreditbetyget och ange hur de olika metoderna eller dessa andra aspekter har beaktats i kreditbetyget.

c)

Innebörden av varje betygskategori, definitionen av fallissemang eller återvinning förklaras och eventuella skäliga riskvarningar anges, däribland en känslighetsanalys av de relevanta grundläggande antagandena, såsom matematiska antaganden eller korrelationsantaganden, tillsammans med kreditbetyg för såväl det minst som det mest gynnsamma scenariot.

d)

Den dag då kreditbetyget först publicerades och dagen för den senaste uppdateringen anges tydligt på framträdande plats.

e)

Det uppges huruvida kreditbetyget rör nyligen utfärdade finansiella instrument och huruvida kreditvärderingsinstitutet värderar det finansiella instrumentet för första gången.

3.   Kreditvärderingsinstitutet ska underrätta den kreditvärderade enheten senast tolv timmar före offentliggörandet av kreditbetyget och de huvudsakliga skäl som ligger till grund för kreditbetyget, så att enheten har möjlighet att uppmärksamma kreditvärderingsinstitutet på eventuella sakfel.

4.   När ett kreditvärderingsinstitut offentliggör ett kreditbetyg ska det tydligt på framträdande plats i kreditbetyget ange eventuella attribut och begränsningar för kreditvärderingen. När ett kreditvärderingsinstitut offentliggör ett kreditbetyg ska det särskilt ange på framträdande plats i varje kreditbetyg om det anser att den tillgängliga informationen om den kreditvärderade enheten har varit av tillfredsställande kvalitet och i vilken utsträckning det har kontrollerat information som har lämnats till det av den kreditvärderade enheten eller en anknuten tredje part. Om ett kreditbetyg berör ett slag av enhet eller finansiellt instrument som det endast finns begränsade historiska uppgifter för, ska kreditvärderingsinstitutet på framträdande plats klargöra vilka begränsningar som gäller för kreditbetyget.

I fall då det råder sådan brist på tillförlitliga uppgifter, då strukturen på ett nytt slag finansiellt instrument är så komplex eller då kvaliteten på den tillgängliga informationen är så otillfredsställande att man allvarligt måste ifrågasätta om kreditvärderingsinstitutet förmår att ta fram ett trovärdigt kreditbetyg ska institutet avstå från att utfärda ett kreditbetyg eller återkalla befintliga kreditbetyg.

5.   När ett kreditvärderingsinstitut tillkännager ett nytt kreditbetyg ska det i sina pressmeddelanden eller rapporter förklara vilka faktorer som i första hand legat till grund för kreditbetyget.

Om den information som anges i punkterna 1, 2 och 4 skulle vara oproportionellt omfattande i förhållande till längden på det distribuerade rapporten ska det vara tillräckligt att tydligt och på framträdande plats i rapporten hänvisa till en plats där man lätt kan få direkt tillgång till sådan information, t.ex. en direktlänk till informationen på en lämplig webbplats som kreditvärderingsinstitutet disponerar över.

II.   Ytterligare krav för kreditbetyg för strukturerade finansiella instrument

1.   När ett kreditvärderingsinstitut värderar ett strukturerat finansiellt instrument ska det i kreditbetyget lämna all information om de förlust- och kassaflödesanalyser som det har utfört eller förlitar sig på samt ange eventuella förväntade ändringar av kreditbetyget.

2.   Varje kreditvärderingsinstitut ska ange nivån på den bedömning det har genomfört i fråga om de förfaranden för ”due diligence” som har genomförts när det gäller underliggande finansiella instrument eller andra tillgångar för strukturerade finansiella instrument. Kreditvärderingsinstitutet ska ange om det har utfört någon bedömning av sådana förfaranden för ”due diligence” eller om det har förlitat sig på en tredjepartsbedömning och ange hur resultatet av denna bedömning har påverkat kreditbetyget.

3.   När ett kreditvärderingsinstitut utfärdar kreditbetyg för strukturerade finansiella instrument ska det låta redovisningen av metoder, modeller och grundläggande antaganden åtföljas av vägledning som förklarar antaganden, parametrar, begränsningar och osäkerheter kring de modeller och värderingsmetoder som tillämpats för kreditvärderingen, inklusive simuleringar av stresscenarier som instituten låtit göra när de tagit fram kreditbetygen. Sådan vägledning ska vara tydlig och lätt att förstå.

4.   Varje kreditvärderingsinstitut ska fortlöpande lämna ut upplysningar om samtliga de strukturerade finansiella produkter som det har mottagit för en första översyn från dess sida eller för ett preliminärt kreditbetyg. Sådana upplysningar ska lämnas ut oavsett om emittenten ingår avtal med kreditvärderingsinstitutet om ett slutgiltigt kreditbetyg eller inte.

Avsnitt E

Upplysningar

I.   Allmänna upplysningar

Varje kreditvärderingsinstitut ska som en allmän regel redovisa att det är registrerat i enlighet med denna förordning samt lämna följande upplysningar:

1.   Sådana intressekonflikter, faktiskt förekommande eller möjliga, som avses i punkt 1 i avsnitt B.

2.   En förteckning över sina verksamhetsanknutna tjänster.

3.   Kreditvärderingsinstitutets riktlinjer i fråga om offentliggörande av kreditbetyg och andra tillhörande meddelanden.

4.   Hur dess ersättningssystem ser ut i stora drag.

5.   Metoder och beskrivningar av modeller och grundläggande antaganden, såsom matematiska antaganden eller korrelationsantaganden som används i kreditvärderingsverksamheten samt väsentliga förändringar av dessa.

6.   Eventuella väsentliga ändringar av kreditvärderingsinstitutets system, resurser eller förfaranden.

7.   Kreditvärderingsinstitutets uppförandekod, i förekommande fall.

II.   Periodisk information

Kreditvärderingsinstitut ska periodiskt lämna följande upplysningar:

1.   Var sjätte månad: uppgifter om historiska fallissemangsandelar inom deras betygskategorier, med särskiljande av emittenternas huvudsakliga geografiska områden och huruvida dessa andelar har ändrats över tiden.

2.   Årligen följande information:

a)

En förteckning över de 20 största kunderna efter de intäkter som de genererar.

b)

En förteckning över de av kreditvärderingsinstitutets kunder vilkas bidrag till takten i tillväxten av dess intäktsgenerering under föregående räkenskapsår översteg tillväxttakten för kreditvärderingsinstitutets totala intäkter under det året med en faktor som överstiger 1,5. En sådan kund ska endast tas upp i förteckningen om de under året stod för mer än 0,25 % av kreditvärderingsinstitutets totala världsomspännande intäkter.

Vid tillämpningen av denna punkt ska med kund avses en enhet och dess dotterenheter samt anknutna enheter i vilka enheten har innehav på minst 20 % och varje annan enhet för vilken det har förhandlat fram en strukturering av en obligationsemission för en kunds räkning, varvid en avgift betalades, direkt eller indirekt, till kreditvärderingsinstitutet för kreditvärdering av obligationsemissionen.

III.   Rapport om institutets interna organisation

Kreditvärderingsinstitut ska årligen lämna följande upplysningar:

1.   Närmare uppgifter om kreditvärderingsinstitutets rättsliga form och om ägarförhållandet, däribland information om innehav enligt artiklarna 9 och 10 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad (2).

2.   En beskrivning av den mekanism för internkontroll som säkerställer kvaliteten i kreditvärderingsverksamheten.

3.   Statistiska uppgifter om personalfördelningen för nya kreditbetyg, översyn av kreditbetyg, bedömning av metoder eller modeller samt för den högsta ledningen.

4.   En beskrivning av dokumentationspolicyn.

5.   Resultatet av den årliga interna översynen av dess funktion för regelefterlevnad när det gäller kravet på oberoende.

6.   En beskrivning av riktlinjerna för rotation av lednings- och värderingsanalysuppgifter.

7.   Finansiell information om kreditvärderingsinstitutets intäkter uppdelade efter arvoden för kreditvärderings- respektive icke-kreditvärderingsverksamhet med en omfattande beskrivning av dessa båda slag av verksamheter.

8.   En årsberättelse om bolagsstyrningen enligt artikel 46a.1 i rådets direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 om årsbokslut i vissa typer av bolag (3). I denna årsberättelse ska kreditvärderingsinstitutet lämna den information som avses i artikel 46a.1 d i det direktivet, oavsett om det omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/25/EG av den 21 april 2004 om uppköpserbjudanden (4) eller ej.


(1)  Kommissionens direktiv 2004/72/EG av den 29 april 2004 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG när det gäller godtagen marknadspraxis, definition av insiderinformation rörande råvaruderivat, upprättande av förteckningar över personer som har tillgång till insiderinformation, anmälan av transaktioner som utförs av personer i ledande ställning och rapportering av misstänkta transaktioner (EUT L 162, 30.4.2004, s. 70).

(2)  EUT L 390, 31.12.2004, s. 38.

(3)  EGT L 222, 14.8.1978, s. 11.

(4)  EUT L 142, 30.4.2004, s. 12.


BILAGA II

UPPLYSNINGAR SOM SKA LÄMNAS I REGISTRERINGSANSÖKAN

1.   Kreditvärderingsinstitutets fullständiga namn och adress till dess stadgeenliga säte inom gemenskapen.

2.   Namn och kontaktuppgifter till en kontaktperson samt till personen som ansvarar för regelefterlevnad.

3.   Organisationsform.

4.   Den kategori av kreditbetyg för vilken kreditvärderingsinstitutet ansöker om registrering.

5.   Ägarstruktur.

6.   Organisationsstruktur och bolagsstyrning.

7.   Finansiella resurser för att genomföra kreditvärderingsverksamhet.

8.   Kreditvärderingsinstitutets personalstyrka och sakkunskap.

9.   Uppgifter om kreditvärderingsinstitutets dotterföretag.

10.   Beskrivning av de förfaranden och metoder som används för att utfärda och se över kreditbetyg.

11.   Riktlinjer och förfaranden för att påvisa, hantera och rapportera eventuella intressekonflikter.

12.   Information om kreditvärderingsanalytiker.

13.   Ersättningsformer och former för utvärdering av arbetsprestationer.

14.   Andra tjänster än kreditvärderingsverksamhet vilka kreditvärderingsinstitutet avser att erbjuda.

15.   Verksamhetsprogram, inbegripet uppgift om var de viktigaste affärsverksamheterna avses att utföras, filialer som ska grundas, med uppgift om vilket slag av verksamhet som planeras.

16.   Handlingar och detaljerad information som rör den förväntade användningen av godkännande.

17.   Handlingar och detaljerad information som rör förväntade arrangemang för utkontraktering, inbegripet information om enheter som övertagit utkontrakterade funktioner.