Lagar & Förordningar

Lagar & Förordningar är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO - gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.

Rådets förordning (EEG) nr 3760/92 av den 20 december 1992 om ett gemenskapssystem för fiske och vattenbruk



Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 389 , 31/12/1992 s. 0001 - 0014

Finsk specialutgåva Område 4 Volym 4 s. 0154

Svensk specialutgåva Område 4 Volym 4 s. 0154



RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 3760/92 av den 20 december 1992 om ett gemenskapssystem för fiske och vattenbruk

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 43 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag(),

med beaktande av Europaparlamentets yttrande(),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(), och

med beaktande av följande:

Det gemenskapssystem för bevarande och förvaltning av fiskeresurserna som infördes genom rådets förordning (EEG) nr 170/83 av den 25 januari 1983 om ett gemenskapssystem för bevarande och förvaltning av fiskeresurserna() har visat sig vara effektivt. Ett antal fiskbestånd både i och utanför gemenskapens farvatten har dock fortsatt att minska, varför det är nödvändigt att förbättra och utvidga de nuvarande åtgärderna för att bevara bestånden.

Syftet bör vara att på ett ändamålsenligt och ansvarsfullt sätt utnyttja de levande resurserna i vattnen och inom vattenbruket samtidigt som hänsyn tas till fiskerisektorns intresse av en långsiktig utveckling och de ekonomiska och sociala förhållandena inom sektorn, till konsumenternas intressen och till de biologiska begränsningar som följer av hänsynen till det marina ekosystemet.

Fisket bör styras på ett sådant sätt att det i varje enskilt fall skapas en balans mellan tillgängliga resurser och utnyttjandet av dessa och de parametrar som kan påverka fiskdödligheten.

För att det skall vara möjligt att på ett ändamålsenligt och ansvarsfullt sätt kunna utnyttja resurserna bör fångstmetoderna och fiskeredskapen för olika former av fiske göras mer selektiva så att den biologiska potentialen utnyttjas optimalt och kasserandet av fisk begränsas.

Utan att det påverkar tillämpningen av särskilda system för fiskelicenser inom gemenskapen bör införandet av ett övergripande gemenskapssystem för administrativa fiskelicenser, knutna till fartyget och utfärdade och administrerade av medlemsstaterna, kunna bidra till en bättre reglering av resursutnyttjandet och ökad insyn.

Särskilda bestämmelser bör utfärdas för kustfiske. Med avsteg från rådets förordning (EEG) nr 101/76 av den 19 januari 1976 om fastställande av en gemensam struktur för fiskerinäringen() bör medlemsstaterna beviljas att till och med den 31 december 2002 behålla de nuvarande begränsningarna i fråga om tillträde till de farvatten som lyder under deras överhöghet eller jurisdiktion till en zon på högst 12 sjömil beräknat från deras baslinjer vid den tidpunkt då förordning (EEG) nr 170/83 antogs och, för de stater som anslöt sig till gemenskapen efter denna tidpunkt, vid tidpunkten för deras anslutning.

De nuvarande förfaranden för tillträde som gäller för fiskefartyg från andra medlemsstater som traditionellt fiskar i farvatten innanför tolvmilsgränsen bör på motsvarande sätt fortsätta att gälla till och med den 31 december 2002.

Före denna tidpunkt bör rådet fatta beslut om vilka bestämmelser som skall ersätta dessa begränsningar och förfaranden.

Särskilda förfaranden för fiske inom ett särskilt känsligt område bör bibehållas.

För att bestånden på ett effektivt sätt skall kunna bevaras bör de beskattningsnivåer som skall gälla för vissa fiskeresurser begränsas och får fastställas för ett eller, då så är lämpligt, flera år och för en eller flera arter. Dessa beslut har en betydande inverkan på den ekonomiska och sociala utvecklingen inom de områden av medlemsstaterna där fiske utgör en viktig näring, varför de bör fattas av rådet på förslag av kommissionen.

För de typer av bestånd för vilka beskattningsnivåerna måste begränsas bör gemenskapens fiskemöjligheter fastställas i form av fångstmängder som är disponibla för medlemsstaterna och tilldelade som kvoter och, då så krävs, uttryckta i fiskeansträngningar.

Bevarandet och förvaltningen av fiskeresurserna måste bidra till att skapa ett mera stabilt fiske och måste bedömas på grundval av en standardtilldelning som återspeglar rådets riktlinjer.

I enlighet med rådets resolution av den 3 november 1976, särskilt bilaga 7 till denna, måste denna stabilitet med tanke på beståndens aktuella biologiska situation också säkerställa de särskilda behov som finns i de områden där lokalbefolkningen i särskilt hög grad är beroende av fisket och därtill knutna verksamheter.

Det är därför på detta sätt som begreppet "åsyftad relativ stabilitet" skall förstås.

Vid tilldelningen av de fiskemöjligheter inom gemenskapen som inte tidigare utnyttjats bör hänsyn tas till samtliga medlemsstaters intressen.

Gemenskapens fiskerisektor bör omstruktureras så att den anpassas till de resurser som är tillgängliga och får utnyttjas; hänsyn bör därvid tas till de särskilda förhållanden som gäller för varje form av fiske och de tänkbara ekonomiska och sociala konsekvenserna. Riktlinjerna för omstrukturering av gemenskapens fiskerinäring bör fastställas på gemenskapsnivå.

För att säkerställa att den gemensamma fiskeripolitiken genomförs på ett riktigt sätt bör det inom gemenskapen införas ett kontrollsystem för hela sektorn som beaktar principen om proportionalitet.

Bestämmelser bör införas om extraordinära åtgärder i fall av allvarliga störningar som hotar att äventyra målen för bevarandet av resurserna.

En rådgivande kommitté bör tillsättas för att se till att de vetenskapliga, tekniska och ekonomiska data som ligger till grund för bedömningen av fiskerinäringens situation och förväntade utveckling används korrekt. Denna kommitté bör också redovisa ekonomiska konsekvenser av sin biologiska rådgivning.

Besluten bör fattas, genomföras och kontrolleras på den nivå som lämpar sig bäst.

För att underlätta tillämpningen av denna förordning bör ett förfarande fastställas för ett nära samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen i Förvaltningskommittén för fiskeri- och vattenbruksprodukter.

På grund av de många och komplicerade ändringar som behövs bör förordning (EEG) nr 170/83 upphävas och ersättas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Den gemensamma fiskeripolitiken skall omfatta utnyttjandet av levande resurser i vattnen och inom vattenbruket samt beredning och avsättning av fiskeri- och vattenbruksprodukter, om dessa verksamheter bedrivs inom medlemsstaternas territorier eller i gemenskapens fiskevatten eller av gemenskapens fiskefartyg.

Artikel 2

1. De allmänna målen för den gemensamma fiskeripolitiken skall i fråga om utnyttjandet vara att skydda och bevara de levande marina akvatiska resurser som är tillgängliga och får utnyttjas och att se till att dessa resurser långsiktigt utnyttjas på ett ändamålsenligt och ansvarsfullt sätt under de ekonomiska och sociala förhållanden som passar sektorn, varvid hänsyn skall tas till följderna för det marina ekosystemet och särskilt till producenternas och konsumenternas behov.

I detta syfte införs därför ett gemenskapssystem för styrning av utnyttjandet som skall göra en varaktig balans mellan resurserna och utnyttjandet av dem möjlig inom de olika fiskeområdena.

2. Syftet med denna förordning är att införa rambestämmelser för bevarandet och skyddet av resurserna. Medlemsstaterna skall se till att icke yrkesmässiga verksamheter inte äventyrar bevarandet och förvaltningen av de resurser som omfattas av den gemensamma fiskeripolitiken.

För att dessa mål skall kunna uppnås och för att säkerställa att utnyttjandet sker på ett hållbart sätt anges i denna förordning ramarna för tillträde samt för förvaltning och kontroll av fiskeaktiviteterna samt de medel och förfaranden som krävs.

Artikel 3

I denna förordning används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

a) gemenskapens fiskevatten: de vatten som befinner sig under medlemsstaternas överhöghet eller jurisdiktion.

b) fiskeresurser: de levande marina akvatiska arter som är tillgängliga och får utnyttjas, även anadroma och katadroma arter under deras liv i havet.

c) fiskefartyg: varje fartyg som är utrustat för yrkesmässigt utnyttjande av fiskeresurserna.

d) gemenskapens fiskefartyg: varje fiskefartyg som för en medlemsstats flagg och är registrerat i gemenskapen.

e) beskattningsgrad: fångsten av ett bestånd under en given period i förhållande till hela beståndet.

f) ett fartygs fiskeansträngning: produkten av dess kapacitet och aktivitet; en fiskeflottas eller ett antal fartygs fiskeansträngning är summan av varje enskilt fartygs fiskeansträngning.

g) gemenskapens fiskemöjligheter: de fiskemöjligheter som står gemenskapen till buds i gemenskapens fiskevatten plus gemenskapens totala fiskemöjligheter utanför gemenskapens fiskevatten, minus de totala fiskemöjligheter som tilldelats tredje land.

AVDELNING I Bestämmelser om tillträde till farvatten och fiskeresurser

Artikel 4

1. För att säkerställa att fiskeresurserna utnyttjas på ett hållbart, ändamålsenligt och ansvarsfullt sätt skall rådet, om inte annat fastställts, enligt förfarandet i artikel 43 i fördraget införa gemenskapsbestämmelser om villkor för tillträde till farvatten och fiskeresurser och för utnyttjandet av dem. Dessa bestämmelser skall bygga på tillgängliga biologiska, socioekonomiska och tekniska analyser, särskilt de rapporter som utarbetats av den kommitté som anges i artikel 16.

2. Dessa bestämmelser kan för varje fiske eller grupp av fisken omfatta åtgärder särskilt för att

a) införa zoner inom vilka fiskeaktiviteter är förbjudna eller begränsade,

b) begränsa beskattningsnivåerna,

c) fastställa kvantitativa fångstbegränsningar,

d) begränsa tiden till sjöss, i förekommande fall med beaktande av avståndet till fiskevattnen,

e) fastställa antal och slag av fiskefartyg som har rätt att fiska,

f) fastställa tekniska anvisningar för fiskeredskap och fångstmetoder,

g) fastställa minsta storlek eller vikt för fisk som får fångas,

h) införa incitament, även ekonomiska, för att främja ett mera selektivt fiske.

Artikel 5

1. Rådet skall i enlighet med förfarandet i artikel 43 i fördraget före den 31 december 1993 införa ett gemenskapssystem som skall börja tillämpas senast den 1 januari 1995 och därvid utfärda bestämmelser om vilka uppgifter som minst måste ingå i de fiskelicenser som medlemsstaterna utfärdar och administrerar.

Från den tidpunkt då gemenskapssystemet träder i kraft skall medlemsstaterna tillämpa nationella system för fiskelicenser. Om inte annat har beslutats skall alla fiskefartyg inom gemenskapen ha en fiskelicens som är knuten till fartyget.

Ovan nämnda bestämmelser skall gälla utan att det påverkar tillämpningen av eventuella särskilda system som är i kraft på gemenskapsnivå eller av system som följer av nuvarande och framtida internationella avtal.

2. Licenssystemet skall omfatta alla gemenskapens fiskefartyg i gemenskapens fiskevatten eller i tredje lands vatten eller på öppna havet. Gemenskapens krav på vilka uppgifter som minst måste ingå i licenserna skall även gälla fiskefartyg från tredje land som fiskar i gemenskapens fiskevatten i enlighet med internationella avtal.

Artikel 6

1. Medlemsstaterna får från och med den 1 januari 1993 till och med den 31 december 2002 bibehålla den ordning som anges i artikel 100 i 1972 års anslutningsakt och utvidga den gräns på sex sjömil som är fastställd i den artikeln till 12 sjömil för alla de farvatten som lyder under deras överhöghet eller jurisdiktion.

2. Utöver sådan verksamhet som utövas enligt befintliga överenskommelser mellan grannmedlemsstater skall fisket enligt punkt 1 bedrivas enligt den ordning som anges i bilaga 1, där för varje medlemsstat fastställs inom vilka geografiska zoner inom andra medlemsstaters kustområden fiske får bedrivas och vilka arter som berörs.

Artikel 7

1. Inom det i bilaga 2 angivna området och för de arter inom detta område som är särskilt viktiga och biologiskt känsliga för beskattning skall det fiske av andra demersala arter än vitlinglyra och blåvitling som bedrivs från fartyg med en längd mellan perpendiklarna på minst 26 meter regleras dels genom ett licenssystem som administreras av kommissionen på gemenskapens vägnar, dels genom ett förfarande som innebär att de behöriga tillsynsmyndigheterna underrättas om när fartyg passerar in i och ut ur det berörda området, i enlighet med de villkor som anges i ovan nämnda bilaga.

2. Närmare bestämmelser om tillämpningen av och förfarandena vid införandet av systemen för fiskelicenser och underrättelser om fiskefartygs rörelser skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 18.

Artikel 8

1. I enlighet med artikel 4 får beskattningsgraden regleras genom att de tillåtna fångstvolymerna och vid behov fiskeansträngningen begränsas för den berörda perioden. I de fall då det inte är lämpligt att begränsa fångsterna får beskattningsgraden regleras enbart genom en begränsning av fiskeansträngningen.

2. Om det visar sig nödvändigt att begränsa beskattningsnivåerna för fiske i eller utanför gemenskapens fiskevatten för gemenskapens fiskefartyg, skall sådana begränsningar fastställas i enlighet med punkterna 3 och 4.

3. Rådet får i enlighet med förfarandet i artikel 43 i fördraget vidta följande åtgärder:

i) Det får ställa upp fleråriga mål för förvaltningen av varje fiske eller grupp av fisken med hänsyn till de särskilda förhållanden som gäller för resurserna i fråga. Dessa mål skall om så är lämpligt avse flera arter. Prioriterade mål skall anges som vid behov inbegriper resursomfång, produktionsformer, aktiviteter samt avkastning.

ii) Det skall för varje fiske eller grupp av fisken för vilka förvaltningsmål ställts upp även fastställas strategier för förvaltningen, om så är lämpligt även fleråriga, för att uppnå förvaltningsmålen, inbegripet de särskilda villkor som gäller för utnyttjandet.

iii) Det skall aktualisera de fastställda målen och strategierna senast ett år efter utgången av den period som är fastställd för varje fiske eller grupp av fisken.

4. Rådet skall med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen fatta beslut om följande:

i) Det skall för varje fiske eller grupp av fisken från fall till fall besluta om högsta tillåtna fångst eller högsta tillåtna fiskeansträngning, om så är lämpligt för flera år. Besluten skall grunda sig på de mål och strategier för förvaltningen som fastställts i enlighet med punkt 3.

ii) Det skall fördela fiskemöjligheterna mellan medlemsstaterna på ett sådant sätt att varje medlemsstat tillförsäkras ett relativt stabilt fiske i fråga om vart och ett av de berörda bestånden. På begäran av de medlemsstater som direkt berörs kan dock hänsyn tas till utvecklingen av minimikvoter och reguljära kvotutväxlingar sedan 1983, varvid hänsyn på lämpligt sätt bör tas till den samlade balansen i fråga om andelarna.

iii) Det skall om gemenskapen inför nya fiskemöjligheter för ett fiske eller grupp av fisken som inte tidigare omfattats av den gemensamma fiskeripolitiken besluta om metoder för tilldelning med beaktande av samtliga medlemsstaters intressen.

iv) Det kan också från fall till fall bestämma villkoren för anpassning av de disponibla fångstmängderna från ett år till ett annat.

v) Det kan på grundval av vetenskaplig expertis göra erforderliga tillfälliga anpassningar av målen och strategierna för förvaltningen.

Artikel 9

1. Medlemsstaterna får, efter att ha anmält detta till kommissionen, sinsemellan byta alla eller delar av de fiskemöjligheter som tilldelats dem.

2. Medlemsstaterna skall varje år underrätta kommissionen om de kriterier som de tillämpat vid fördelningen av de disponibla fångstmängder som tilldelats dem i enlighet med gemenskapsrätten och den gemensamma fiskeripolitiken och om de närmare bestämmelser som de tillämpat vid utnyttjandet av dem.

Artikel 10

1. Medlemsstaterna får vidta åtgärder för bevarande och förvaltning av resurserna i vattnen under sin överhöghet eller jurisdiktion, förutsatt att dessa åtgärder

- avser uteslutande lokala bestånd som bara är av intresse för fiskare från den berörda medlemsstaten, eller

- är tillämpliga endast på fiskare från den berörda medlemsstaten,

- är förenliga med målen enligt artikel 2.1 och 2.2 och inte är mindre stränga än de åtgärder som vidtagits enligt artikel 4.

2. Kommissionen skall i enlighet med förfarandet i artikel 14 i förordning (EEG) nr 3094/86 underrättas om alla planer på att införa eller ändra nationella åtgärder för bevarande och förvaltning av resurserna i så god tid att den kan lämna sina synpunkter på dem.

AVDELNING II Förvaltning och kontroll av fisket

Artikel 11

Enligt bestämmelserna i avdelning I skall rådet i enlighet med förfarandet i artikel 43 i fördraget senast den 1 januari 1994 första gången fastställa fleråriga mål och närmare bestämmelser för en omstrukturering av gemenskapens fiskerisektor i syfte att skapa en varaktig balans mellan fiskeresurserna och utnyttjandet av dem. Vid denna omstrukturering skall från fall till fall också hänsyn tas till eventuella ekonomiska och sociala konsekvenser och de särskilda förhållandena inom fiskeregionerna.

AVDELNING III Allmänna bestämmelser

Artikel 12

1. För att säkerställa att denna förordning efterlevs skall rådet i enlighet med förfarandet i artikel 43 i fördraget inom gemenskapen införa ett kontrollsystem som skall tillämpas på hela sektorn.

Artikel 13

1. Medlemsstaterna skall lämna kommissionen den information som är av vikt för tillämpningen av denna förordning. Vilka uppgifter som krävs skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 18.

2. Kommissionen skall behandla dessa uppgifter med den grad av konfidentialitet som är nödvändig för att skydda enskilda uppgifter.

Artikel 14

1. Kommissionen skall minst vart tredje år till Europaparlamentet, rådet och de gemenskapsorgan som företräder sektorn överlämna en rapport om tillämpningen av de åtgärder som vidtagits till följd av denna förordning, särskilt artikel 8.

2. Senast den 31 december 2001 skall kommissionen till Europaparlamentet och rådet överlämna en rapport om fiskets situation inom gemenskapen, särskilt om de ekonomiska och sociala förhållandena i kustområdena, om resursernas tillstånd och förväntade utveckling och om tillämpningen av denna förordning. På grundval av denna rapport skall rådet i enlighet med förfarandet i artikel 43 i fördraget före den 31 december 2002 besluta om vilka anpassningar som måste göras, särskilt vad gäller artikel 7, och om vilka eventuella ytterligare föreskrifter som behövs i anslutning till den ordning som anges i artikel 6 i denna förordning.

Artikel 15

1. Vid en allvarlig och oväntad störning som hotar att äventyra bevarandet av resurserna skall kommissionen på begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ besluta om lämpliga åtgärder som får tillämpas under högst sex månader och underrätta medlemsstaterna och Europaparlamentet om dessa; de åtgärder som införs skall vidtas med omedelbar verkan.

2. Om kommissionen mottar en begäran från en medlemsstat skall den fatta beslut i frågan inom tio arbetsdagar.

3. Medlemsstaterna får hänskjuta det beslut som fattats av kommissionen i enlighet med punkt 1 till rådet inom 10 arbetsdagar från den dag då de underrättats om beslutet.

4. Rådet får fatta ett annat beslut med kvalificerad majoritet inom en månad.

Artikel 16

Kommissionen skall inrätta en vetenskaplig, teknisk och ekonomisk kommitté för fiskerisektorn. Kommittén skall regelbundet rådfrågas och skall utarbeta en årlig rapport om situationen vad gäller fiskeresurserna och utvecklingen av fisket med beaktande av biologiska och tekniska aspekter. Den skall också redovisa de ekonomiska följderna av situationen för fiskeresurserna. Kommittén skall årligen i den utsträckning som anges i artikel 41 a i fördraget redovisa det arbete som bedrivits inom och det ytterligare behov som finns av vetenskaplig och teknisk forskning inom fiskeri- och vattenbrukssektorn.

Artikel 17

En förvaltningskommitté för fiskeri- och vattenbrukssektorn, nedan kallad "kommittén", inrättas härmed. Den skall bestå av företrädare för medlemsstaterna och ha en företrädare för kommissionen som ordförande.

Artikel 18

När förfarandet enligt denna artikel skall tillämpas skall ordföranden hänskjuta ärendet till kommittén, antingen på eget initiativ eller på begäran av företrädaren för en medlemsstat.

Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är. Den skall fatta sitt beslut med den majoritet som enligt artikel 148.2 i fördraget skall tillämpas vid beslut som rådet skall fatta på förslag av kommissionen, varvid medlemsstaternas röster skall vägas enligt fördragets artikel 148.2. Ordföranden får inte rösta.

Kommissionen skall besluta med omedelbar verkan. Om beslutet inte är förenligt med kommitténs yttrande skall kommissionen emellertid genast underrätta rådet. I sådana fall får kommissionen uppskjuta verkställandet av de beslutade åtgärderna under en tid som inte överstiger en månad från dagen då rådet underrättats.

Rådet får fatta ett annat beslut med kvalificerad majoritet inom den tid som anges i föregående stycke.

Artikel 19

Vid tillämpningen av denna förordning skall hänsyn tas till de särskilda ordningar som ingår i de fiskeavtal som slutits av gemenskapen med tredje land eller inom ramen för internationella organisationer eller av medlemsstaterna i enlighet med gemenskapsrätten.

Artikel 20

1. Förordning (EEG) nr 170/83 skall upphöra att gälla.

2. Hänvisningar till bestämmelser i den enligt punkt 1 upphävda förordningen skall betraktas som hänvisningar till motsvarande bestämmelser i den här förordningen.

Artikel 21

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1993.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 20 december 1992.

På rådets vägnar

J. GUMMER

Ordförande

() EGT nr C 311, 27.11.1992, s. 7.

() Yttrande avgivet den 15 december 1992.

() Yttrande avgivet den 24 november 1992.

() EGT nr L 24, 27.1.1983, s. 1.

() EGT nr L 20, 28.1.1976, s. 19.

BILAGA 1()

FÖRENADE KUNGARIKETS KUSTVATTENOMRÅDE MELLAN 6 OCH 12 SJÖMIL

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

IRLANDS KUSTVATTENOMRÅDE

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

BELGIENS KUSTVATTENOMRÅDEN

>Plats för tabell>

DANMARKS KUSTVATTENOMRÅDEN

>Plats för tabell>

TYSKLANDS KUSTVATTENOMRÅDE

>Plats för tabell>

FRANKRIKES OCH DE UTOMEUROPEISKA FRANSKA DEPARTEMENTENS KUSTVATTENOMRÅDEN

>Plats för tabell>

SPANIENS KUSTVATTENOMRÅDEN

>Plats för tabell>

NEDERLÄNDERNAS KUSTVATTENOMRÅDEN

>Plats för tabell>

() Alla begränsningar är beräknade från medlemsstaternas baslinjer vid den tidpunkt då rådets förordning (EEG) nr 170/83 antogs och för de stater som anslöt sig till gemenskapen efter detta datum vid tidpunkten för deras anslutning.

BILAGA 2

KÄNSLIGT OMRÅDE SOM AVSES I ARTIKEL 7SHETLANDSOMRÅDET

A. Geografisk avgränsning

Från en punkt på Skottlands västra kust vid lat.

58°30'N till 58°30'N 6°15'V

Från 58°30'N 6°15'V till 59°30'N 5°45'V

Från 59°30'N 5°45'V till 59°30'N 3°45'V efter linjen 12 sjömil norr om Orkneyöarna

Från 59°30'N 3°00'V till 61°00'N 3°00'V

Från 61°00'N 3°00'V till 61°00'N 0°00'V efter linjen 12 sjömil norr om Shetlandsöarna

Från 61°00'N 0°00'V till 59°30'N 0°00'V

Från 59°30'N 0°00'V till 59°30'N 1°00'V

Från 59°30'N 1°00'V till 59°00'N 1°00'V

Från 59°00'N 1°00'V till 59°00'N 2°00'V

Från 59°00'N 2°00'V till 58°30'N 2°00'V

Från 58°30'N 2°00'V till 58°30'N 3°00'V

Från 58°30'N 3°00'V till Skottlands östra kust vid lat. 58°30'N

B. Tillåten fiskeansträngning

Högsta tillåtna antal fartyg med en längd mellan perpendiklarna på minst 26 m() som får fiska efter demersala arter, med undantag av vitlinglyra och blåvitling():

>Plats för tabell>

C. Särskilda kontrollåtgärder

I enlighet med artikel 13 i förordning (EEG) nr 2241/87() och artikel 2 i förordning (EEG) nr 3094/86().

() Fartyg som fiskar efter vitlinglyra och blåvitling kan bli föremål för särskilda kontrollåtgärder när det gäller fiskeredskap och andra än ovan angivna arter ombord.

() Längd mellan perpendiklarna i enlighet med kommissionens förordning (EEG) nr 2930/86 (EGT nr L 274, 25.9.1986, s. 1).

() EGT nr L 207, 29.7.1987, s. 1.

() EGT nr L 288, 11.10.1986, s. 1.