Lag (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden
Allmänna bestämmelser
Denna lag gäller avtalsvillkor som näringsidkare använder när de erbjuder varor, tjänster eller andra nyttigheter till konsumenter.
Lagen gäller också avtalsvillkor som näringsidkare använder när de förmedlar sådana erbjudanden från en näringsidkare eller någon annan.
Rättsfall:
Ang. möjligheten att tillämpa direktiv 93/13 och andra unionsrättsliga principer om konsumentskydd och balans i avtalsförhållanden på en medlemsstats bestämmelser i lagar och andra författningar, se C-280/13 Barclays Bank.
Bestämmelserna i 3–9 b §§ denna lag tillämpas också när Konsumentombudsmannen fullgör sina skyldigheter som behörig myndighet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2394 av den 12 december 2017 om samarbete mellan de nationella myndigheter som har tillsynsansvar för konsumentskyddslagstiftningen och om upphävande av förordning (EG) nr 2006/2004.
SFS 2020:339
I lagen avses med
konsument: en fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet,
näringsidkare: en fysisk eller juridisk person som handlar för ändamål som har samband med hans näringsverksamhet, oavsett om den är offentlig eller privat.
Rättsfall:
Ang. begreppet konsument i direktiv 93/13 om oskäliga villkor i konsumentavtal, se C-541/99 och C-542/99 Cape, p. 15 ff. Ang. begreppet näringsidkare, se C-537/13 Šiba (advokater), C-147/16 Karel de Grote – Hogeschool Katholieke Hogeschool Antwerpen (läroanstalt för högre utbildning som finansieras huvudsakligen med allmänna medel).
Marknadsrättsliga bestämmelser
Om ett avtalsvillkor som avses i 1 § med hänsyn till pris och övriga omständigheter är oskäligt mot konsumenten, får Patent- och marknadsdomstolen förbjuda näringsidkaren att i framtiden i liknande fall använda samma eller väsentligen samma villkor, om förbudet är motiverat från allmän synpunkt eller annars ligger i konsumenternas eller konkurrenternas intresse
Ett förbud får meddelas även anställda hos näringsidkaren och andra som handlar på näringsidkarens vägnar.
En sammanslutning av näringsidkare som använder eller rekommenderar användning av ett oskäligt avtalsvillkor får förbjudas att i framtiden använda eller rekommendera villkoret.
Ett förbud ska förenas med vite, om inte detta av särskilda skäl är obehövligt.
Rättsfall:
Nätmäklares ansvar för avtalsvillkor om fel och skada MD 2006:4 – Villkor i fråga om besiktning av hus och om besiktningsman MD 2006:32 – Oskäliga villkor i standardavtal avseende fast telefoni: MD 2002:23, 2005:10, i avtal om bredbandsabonnemang 2004:22 – Villkor om skriftlig uppsägning av abonnemang på digital satellit-TV har ansetts oskäligt MD 2005:23, även villkor om uppsägning senast 30 dagar före abonnemangstids utgång utan påminnelse 2005:34, och villkor om exklusiv behörighet att handlägga tvister 2003:12 – Förutsättningar för uttagande av kreditavgift MD 2008:3, 2009:34 – Uttagande av avgift enl. på visst sätt bestämd andel av beviljad kredit oskälig MD 2009:13 – Försäkringsvillkor om att försäkringsbolaget skulle godkänna besiktningsman och att försäkringshavaren ansvarade för fel som av honom anlitad person orsakade ansågs oskäliga MD 2009:21 – Tidsbegränsade avtal om digital-TV-abonnemang som förlängdes automatiskt på viss tid eller tills vidare om uppsägning ej skedde ansågs ej oskäliga MD 2009:30 – Avtalsvillkor, som gav leverantör av bredband och telefoni rätt att under avtalstiden höja priset med upp till 100 procent utan ändring av villkoren i övrigt resp. ändra prissumma pga. förhållanden som bolaget ej kunde råda över, ansågs oskäliga MD 2009:35 – MD 2010:10 anm. vid lagen 2018:12173:5. Bih. – Försäkringsavtal avseende hemelektronik med försäkringstid på fem år och med ensidig rätt för försäkringsbolaget att i vissa fall låta försäkringen upphöra i förtid utan återbetalning av erlagd premie ansågs oskäligt MD 2011:21 – Teleoperatörs avtalsvillkor som innebar rätt att stänga av mobiltelefonabonnemang vid utebliven betalning av fordran tillkommande innehålls- eller betaltjänstleverantör eller annan tredje man ansågs ej oskäligt MD 2011:26 – Krav på uppsägning i särskild form samt längre uppsägningstid än 30 dagar vid köp av nätdejtingtjänster ansågs oskäligt MD 2015:3 – Avtalsvillkor avseende spår- och spärrtjänster med bindningstider överstigande 12 månader ansågs oskäliga MD 2015:5.
Vägledande lista på oskäliga avtalsvillkor intagen i prop. 1994/95:17, jfr C-478/99 kommissionen/Sverige. Fråga huruvida ett avtalsvillkor är oskäligt C-237/02 Freiburger Kommunalbauten, p. 21 ff. Oskäligt villkor C-240/98–C-244/98 Océano Grupo Editorial och Salvat Editores, p. 21 ff, C-243/08 Pannon GSM, p. 36 ff, C-137/08 VB Pénzügyi Lízing, p. 40 ff, C-76/10 Pohotovost’, C-226/12 Constructora Principado (begreppet betydande obalans), C-143/13 Matei (ensidig ändring i kreditavtal) samt C-186/16, Andriciuc m.fl. (tidpunkt då obalansen ska bedömas vid kreditavtal ingånget i utländsk valuta).
SFS 2016:211
Vid tillämpning av 3 § ska ett avtalsvillkor anses oskäligt om det innebär att konsumenten är hänvisad till att använda ett telefonnummer med förhöjd taxa för att ta kontakt med näringsidkaren per telefon med anledning av ett mellan dem ingånget avtal.
SFS 2014:13
Om en näringsidkare vid försäljning på internet använder ett oskäligt avtalsvillkor och inga andra effektiva medel är tillgängliga, får Konsumentombudsmannen förelägga näringsidkaren, en värdtjänstleverantör eller en internetleverantör att upprätta ett varningsmeddelande som tydligt visas i samband med besök på webbplatsen.
Ett föreläggande som avses i första stycket får bara meddelas om
överträdelsens allvar motiverar det och det är motiverat från allmän synpunkt eller annars ligger i konsumenternas intresse, och
webbplatsen inte omfattas av tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens skydd.
Varningsmeddelandet ska ange i vilket avseende avtalsvillkoret är oskäligt och i övrigt vara utformat på ändamålsenligt sätt.
Ett föreläggande ska förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt.
SFS 2020:339
När ändrade förhållanden föranleder det, ska Konsumentombudsmannen besluta att en skyldighet att upprätta ett varningsmeddelande inte längre ska gälla.
SFS 2020:339
Konsumentombudsmannen får bestämma att ett beslut om varningsmeddelande ska gälla omedelbart.
SFS 2020:339
En ansökan om förbud får göras av Konsumentombudsmannen. Om Konsumentombudsmannen för ett visst fall beslutar att inte göra någon ansökan, får ansökan göras av en sammanslutning av näringsidkare, konsumenter eller löntagare.
SFS 2016:211
Om en sammanslutning av näringsidkare gör sannolikt att utgången i målet kan ha betydande intresse för medlemmarna i sammanslutningen får domstolen efter ansökan av sammanslutningen tillåta att den, vid sidan av en enskild part, medverkar i förfarandet och i samband med det åberopar bevisning.
En ansökan om medverkan ska vara skriftlig och innehålla de skäl som den grundas på.
Parterna ska beredas tillfälle att yttra sig över ansökan. Ansökan får inte bifallas om parten på den sidan som ansökan om medverkan avser motsätter sig detta.
SFS 2016:211
Konsumentombudsmannen ska kallas till förhandling i mål enligt denna lag, även om han eller hon inte är sökande.
SFS 2016:211
Ett beslut i fråga om förbud hindrar inte att samma fråga prövas på nytt, om det motiveras av ändrade förhållanden eller något annat särskilt skäl.
Om det finns särskilda skäl, får domstolen meddela förbud även för tiden till dess att det finns ett slutligt beslut.
SFS 2016:794
En fråga om förbud får i fall som inte är av större vikt prövas av Konsumentombudsmannen.
Konsumentombudsmannen får bestämma att ett beslut om förbud ska gälla omedelbart.
SFS 2016:794
Konsumentombudsmannen får förelägga var och en att yttra sig, lämna upplysningar och tillhandahålla de handlingar som behövs i ett ärende enligt denna lag.
SFS 2020:339
Om det behövs för tillsynen i ett ärende där ett förbud enligt 3 eller 7 § eller ett föreläggande enligt 3 b § kan antas komma i fråga, får Konsumentombudsmannen förelägga näringsidkaren att hålla de lokaler eller motsvarande utrymmen där näringsverksamheten utövas tillgängliga för inspektion.
I samband med inspektionen får Konsumentombudsmannen ta del av de handlingar som behövs för tillsynen och begära nödvändiga upplysningar på platsen.
SFS 2020:339
Ett föreläggande enligt 8 eller 8 a § får förenas med vite.
SFS 2020:339
Konsumentombudsmannen får bestämma att ett föreläggande enligt 8 eller 8 a § ska gälla omedelbart.
SFS 2020:339
Om det är nödvändigt för tillsynen enligt denna lag, får Konsumentombudsmannen köpa varor, tjänster eller andra nyttigheter under dold identitet (testköp).
Näringsidkaren ska underrättas om testköpet så snart det kan ske utan att åtgärden förlorar sin betydelse.
Om det inte är oskäligt, får Konsumentombudsmannen besluta att näringsidkaren ska ersätta ombudsmannen för vad som har betalats vid testköpet. Konsumentombudsmannen ska i så fall erbjuda näringsidkaren att ta tillbaka det som köpts.
SFS 2020:339
Konsumentombudsmannens beslut enligt 3 b, 3 c, 7, 8 och 8 a §§ får överklagas till Patent- och marknadsdomstolen. Detsamma gäller beslut om ersättning enligt 8 d § tredje stycket.
SFS 2020:339
En talan om utdömande av vite förs vid Patent- och marknadsdomstolen av Konsumentombudsmannen. Om vite har förelagts på talan av någon annan får talan om utdömande föras även av honom eller henne.
Hänvisad författning:
Jfr Lag (1985:206) om viten inf. under FörvProc.
SFS 2016:211
Delgivning av domar och beslut av domstol som innefattar ett vitesföreläggande får ske enligt 34–37 §§ delgivningslagen (2010:1932) endast om det med beaktande av vad som har framkommit i det enskilda delgivningsärendet eller vid andra delgivningsförsök med delgivningsmottagaren finns anledning att anta att han eller hon har avvikit eller på annat sätt håller sig undan.
SFS 2016:211
Bestämmelsen i 18 kap. 16 § rättegångsbalken ska inte tillämpas i mål enligt 3 §. I sådana mål får domstolen bestämma att vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader.
I ärenden som avser överklagande av Konsumentombudsmannens beslut om förbud tillämpas i fråga om rättegångskostnader 31 kap. rättegångsbalken.
SFS 2016:794
Patent- och marknadsdomstolen ska på talan av Konsumentombudsmannen besluta att en näringsidkare ska betala en sanktionsavgift, om näringsidkaren eller någon som handlar på näringsidkarens vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet har använt ett sådant avtalsvillkor som
anges i 3 a §, eller
näringsidkaren har förbjudits att använda enligt 3 § genom ett avgörande som har fått laga kraft.
Om Konsumentombudsmannen för ett visst fall beslutar att inte föra talan om sanktionsavgift, får en sammanslutning av näringsidkare väcka en sådan talan.
SFS 2022:653
Talan om att påföra en sanktionsavgift för en överträdelse får inte tas upp till prövning, om överträdelsen omfattas av ett förbud som har förenats med vite enligt denna lag och talan om utdömande av vitet har väckts.
SFS 2022:653
Sanktionsavgiften ska fastställas till lägst tio tusen kronor och högst fyra procent av näringsidkarens omsättning räkenskapsåret innan överträdelsen upphörde eller när näringsidkaren delgavs stämningsansökan, om den inte har upphört dessförinnan.
Om överträdelsen har inträffat under näringsidkarens första verksamhetsår eller om uppgifter om årsomsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får årsomsättningen uppskattas av domstolen. Avgiften får i ett sådant fall fastställas till ett belopp i kronor motsvarande högst två miljoner euro.
SFS 2022:653
När sanktionsavgiften fastställs ska domstolen ta hänsyn till
överträdelsens allvar med beaktande särskilt av dess art, varaktighet och omfattning,
åtgärder som näringsidkaren har vidtagit för att lindra eller avhjälpa den skada som en konsument har lidit,
tidigare överträdelser som näringsidkaren har gjort sig skyldig till,
i den utsträckning det framgår, den vinst som näringsidkaren har gjort eller förlust som undvikits genom överträdelsen,
i gränsöverskridande fall, sanktioner som har påförts näringsidkaren för samma överträdelse i andra medlemsstater i Europeiska unionen, ifall information om sådana sanktioner finns tillgänglig via den mekanism som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2394 av den 12 december 2017 om samarbete mellan de nationella myndigheter som har tillsynsansvar för konsumentskyddslagstiftningen och om upphävande av förordning (EG) nr 2006/2004, och
försvårande eller förmildrande omständigheter utöver dem i 1–5.
Om överträdelsen med hänsyn till särskilt överträdelsens art, varaktighet och omfattning är mindre allvarlig eller om det finns synnerliga skäl för det, får domstolen bestämma en lägre avgift än vad som föreskrivs i 9 e § eller besluta att en avgift inte ska tas ut.
SFS 2022:653
Sanktionsavgiften tillfaller staten och ska betalas till Kammarkollegiet inom trettio dagar efter det att domen har fått laga kraft eller den längre tid som anges i domen.
Om avgiften inte betalas i tid ska Kammarkollegiet lämna den obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.
SFS 2022:653
En sanktionsavgift får dömas ut bara om stämningsansökan har delgetts näringsidkaren inom fem år från det att överträdelsen upphörde.
En sanktionsavgift faller bort om domen inte har kunnat verkställas inom fem år från det att den fick laga kraft.
SFS 2022:653
För att säkerställa betalningen av ett anspråk på sanktionsavgift får domstolen besluta om kvarstad. I ett sådant fall tillämpas bestämmelserna i 15 kap. rättegångsbalken.
SFS 2022:653
Civilrättsliga bestämmelser
Om innebörden av ett avtalsvillkor som inte har varit föremål för individuell förhandling är oklar, skall vid en tvist mellan en näringsidkare och en konsument villkoret tolkas till konsumentens förmån.
Rättsfall:
Nationella domstolars skyldigheter och befogenheter när ett villkor har bedömts vara oskäligt C-147/16 Karel de Grote – Hogeschool Katholieke Hogeschool Antwerpen C‑70/17 och C‑179/17 Abanca Corporación Bancaria (uppsägning av ett hypotekslån till förtida betalning) och C-118/17 Dunai (låneavtal uttryckt i utländsk valuta; fråga om avtalet består efter det att det oskäliga villkoret upphävts). Ang. när ett avtalsvillkor för ett lån är klart och begripligt, se C-26/13 Kásler och Káslerné Rábai, C-96/14 Van Hove.
För avtalsvillkor som inte har varit föremål för individuell förhandling gäller 36 § första stycket lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område med följande begränsningar.
Omständigheter som inträffat efter det att avtalet ingåtts får inte beaktas till konsumentens nackdel på så sätt att ett avtalsvillkor som annars vore att anse som oskäligt inte kan åsidosättas eller jämkas.
Jämkas ett avtalsvillkor eller lämnas det utan avseende, skall, om villkoret strider mot god sed och medför en betydande obalans till konsumentens nackdel, avtalet gälla utan andra ändringar, om konsumenten begär det och om avtalet kan bestå med i övrigt oförändrat innehåll.
Rättsfall:
Konsument ej skyldig åberopa att ett avtalsvillkor är oskäligt C-473/00 Cofidis, p. 34 ff. Rättsverkningar av ett oskäligt villkor C-243/08 Pannon GSM, p. 20 ff. Fråga om avtal kan bestå utan oskäligt villkor eller ska förklaras ogiltigt i sin helhet, relation till direktiv 2005/29 om otillbörliga affärsmetoder C-453/10 Pereničová och Perenič. Nationell domstol får inte fylla ut det oskäliga villkoret C-618/10 Banco Español de Crédito. En domstol har rätt att byta ut ett oskäligt avtalsvillkor mot en utfyllnadsregel i nationell rätt i syfte att låta avtalet bestå utan det oskäliga villkoret C-26/13 Kásler och Káslerné Rábai, C-482/13 Unicaja Banco och Caixabank. Relation mellan förbudstalan och rättsverkan för konsumenter C-472/10 Invitel. Domstols skyldighet ex officio att pröva avtalsvillkor C-240/98–C-244/98 Océano Grupo Editorial, p. 25 ff, C-168/05 Mostaza Claro, C-243/08 Pannon GSM, p. 29 ff, C-40/08 Asturcom Telecomunicaciones, p. 28 ff (skiljeklausul), C-137/08 VB Pénzügyi Lízing (bevisupptagning ex officio i fråga om prorogationsklausul), C-76/10 Pohotovost’ (prövning ex officio av påföljd i samband med ansökan om verkställighet av skiljedom), C-618/10 Banco Español de Crédito (obestridd ansökan om betalningsföreläggande). Nationella preklusionsfrister C-473/00 Cofidis, p. 36 ff. Ang. domstolsprövning av villkors oskälighet, se C-484/08 Caja de Ahorros y Monte de Piedad de Madrid. Ang. skäligheten av avtalsvillkor vid försäkring vid total arbetsoförmåga som inte omfattar konsumenten om denne förklaras kapabel att utföra oavlönad verksamhet, C-96/14 Van Hove. Huruvida avtalsvillkor är oskäliga, se anm. vid 3 §.
Om inte annat visas, anses ett avtalsvillkor inte ha varit föremål för individuell förhandling.
Ett avtalsvillkor som innebär att konsumenten ska betala mer för en vara, tjänst eller annan nyttighet än det som i avtalet anges vara priset för nyttigheten är utan verkan mot konsumenten, om denne inte uttryckligen har godkänt villkoret.
En konsument som har betalat enligt ett avtalsvillkor som är utan verkan enligt första stycket har rätt att få tillbaka det som har betalats.
SFS 2020:168
Ett avtalsvillkor som anger att lagen i ett land utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet skall tillämpas på avtalet gäller inte i fråga om regler om oskäliga avtalsvillkor, om den lag som gäller med bortseende från villkoret är lagen i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och den lagen ger konsumenten ett bättre skydd mot oskäliga avtalsvillkor.
Anmärkning om flytt:
Tidigare beteckning 13 §.
Allmän anmärkning:
Se lagen 1992:1317 (EES-lagen) 1 § med anm., inf. senast i 1995 års lagedition.
SFS 2014:13