Innehåll

Lagar & Förordningar

Lagar & Förordningar är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO - gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.
SFS2005-0059

Lag (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler

Distansavtalslagen

Rubriken har denna lydelse enl. Lag 2014:14.

Utkom från trycket den 8 mars 2005
utfärdad den 24 februari 2005.

Inledande bestämmelser

Lagens innehåll

Denna lag innehåller bestämmelser om konsumentskydd vid distansavtal och avtal utanför affärslokaler.

SFS 2014:14

Definitioner

I lagen avses med

  • affärslokal: fast eller rörligt affärsställe där näringsidkaren varaktigt eller vanligen driver verksamhet,

  • avtal utanför affärslokaler: avtal som ingås

    • då näringsidkaren och konsumenten samtidigt är närvarande på någon annan plats än i näringsidkarens affärslokal eller efter det att konsumenten lämnat ett anbud på en sådan plats,

    • i näringsidkarens affärslokal eller med hjälp av ett medel för distanskommunikation i omedelbar anslutning till att konsumenten kontaktats av näringsidkaren på någon annan plats där de samtidigt varit närvarande, eller

    • under en utflykt som har organiserats av näringsidkaren i marknadsförings- eller försäljningssyfte,

  • digitalt innehåll: data som framställs och tillhandahålls i digital form,

  • digital tjänst: en tjänst som gör det möjligt för konsumenten att skapa, bearbeta, lagra eller få tillgång till uppgifter i digital form, eller att utbyta uppgifter eller interagera på annat sätt med uppgifter i digital form som laddas upp eller skapas av konsumenten eller av andra användare av tjänsten,

  • distansavtal: avtal som ingås inom ramen för ett av näringsidkaren organiserat system för att träffa avtal på distans, om kommunikationen uteslutande sker på distans,

  • driftskompatibilitet: förmåga att fungera med annan hårdvara eller programvara än sådan som normalt används med samma typ av varor med digitala delar, digitalt innehåll eller digitala tjänster,

  • kompatibilitet: förmåga att utan konvertering fungera med sådan hårdvara eller programvara som normalt används med samma typ av varor med digitala delar, digitalt innehåll eller digitala tjänster,

  • konsument: en fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet,

  • marknadsplats online: en tjänst som använder programvara, inbegripet en webbplats, en del av en webbplats eller en applikation, som administreras av en näringsidkare eller för dennes räkning och som gör det möjligt för konsumenten att ingå distansavtal med andra näringsidkare eller konsumenter,

  • näringsidkare: en fysisk eller juridisk person som handlar för ändamål som har samband med den egna näringsverksamheten,

  • personuppgifter: sådan information som avses i artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning),

  • vara: lös sak, med eller utan digitala delar,

  • vara med digitala delar: lös sak som är integrerad eller sammankopplad med ett digitalt innehåll eller en digital tjänst på ett sådant sätt att avsaknaden av det digitala innehållet eller den digitala tjänsten gör att varan inte kan användas på det sätt som är avsett.

SFS 2022:655

Behörighet för näringsidkarens ombud

Rubriken har denna placering enl. SFS2014-0014

Om näringsidkaren anlitar ett ombud, ska denne alltid anses behörig att handla på näringsidkarens vägnar när det gäller att

  • ingå distansavtal eller avtal utanför affärslokaler,

  • utfästa förmåner som är avsedda att ingå i ett sådant avtal, och

  • ta emot betalning för näringsidkarens räkning.

Näringsidkaren får inte till nackdel för konsumenten inskränka denna behörighet.

Anmärkning om flytt:

Förutv. 3 § nu 4 §.

SFS 2014:14

Avtalsvillkor som avviker från lagen

Rubriken har denna placering enl. SFS2014-0014

Ett avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i denna lag är till nackdel för konsumenten är utan verkan mot denne, om inte annat anges i lagen.

Anmärkning om flytt:

Tidigare beteckning 3 §.

SFS 2014:14

Behandling av personuppgifter

Rubriken införd g. SFS2022-0655

Bestämmelser om behandling av personuppgifter finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), i lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning och i föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

SFS 2022:655

Avtal om varor och icke finansiella tjänster

Kapitlet infört g. Förutv. 2 kap. samtidigt upphävt. SFS2014-0014

Tillämpningsområde

Rubriken införd g. SFS2014-0014

Detta kapitel gäller för ett avtal genom vilket en näringsidkare mot betalning överlåter eller upplåter lös egendom till eller utför en tjänst åt en konsument. Med tjänst avses i detta kapitel också uthyrning av fast egendom.

Kapitlet gäller också för ett avtal genom vilket en näringsidkare i utbyte mot endast konsumentens personuppgifter ska tillhandahålla ett digitalt innehåll på något annat sätt än på ett fysiskt medium eller en digital tjänst åt en konsument. Detta gäller dock inte om personuppgifterna behandlas av näringsidkaren endast för att uppfylla rättsliga krav som gäller för denne eller för att tillhandahålla det digitala innehållet eller den digitala tjänsten.

För avtal om finansiella tjänster eller om överlåtelse eller emission av finansiella instrument gäller i stället 3 kap.

SFS 2022:655

Detta kapitel gäller inte för avtal som

  1. avser uthyrning för varaktigt boende,

  2. avser uppförande av byggnad eller annan fast anläggning på mark eller i vatten,

  3. ingås med hjälp av en varuautomat eller annan liknande automat eller i en automatiserad affärslokal,

  4. ingås med en operatör genom användning av en offentlig telefonautomat,

  5. avser en tjänst som fullgörs genom användning av en telefon-, internet- eller faxuppkoppling, om tjänsten utförs vid ett enda tillfälle,

  6. avser vadhållning, kasinospel eller andra lotteritjänster,

  7. avser försäljning av livsmedel eller andra dagligvaror för hushållet som levereras till en konsuments bostad eller arbetsplats i ett distributionssystem med regelbunden utkörning, eller

  8. omfattas av lagen (2011:914) om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende eller långfristig semesterprodukt eller omfattas av bestämmelserna om paketresor i paketreselagen (2018:1217).

Kapitlet gäller inte för avtal utanför affärslokaler, om det pris som konsumenten sammanlagt ska betala understiger 400 kronor.

I fråga om avtal om transport av personer gäller endast 3 § tredje stycket och 9 §.

SFS 2022:655

Information innan ett avtal ingås

Rubriken införd g. SFS2014-0014

Innan ett avtal ingås ska näringsidkaren ge konsumenten information om

  1. sitt namn, organisationsnummer, telefonnummer, adress, e-postadress och andra medel för kommunikation via internet som näringsidkaren tillhandahåller och som gör det möjligt för konsumenten att bevara uppgifter i en läsbar och varaktig form, och, om näringsidkaren agerar för någon annans räkning, motsvarande uppgifter för den näringsidkaren,

  2. varans eller tjänstens huvudsakliga egenskaper i den omfattning som är lämplig med hänsyn till varan eller tjänsten och till hur informationen ges,

  3. varans eller tjänstens pris, inbegripet skatter och avgifter, eller, om priset inte kan anges i förväg, hur priset beräknas; om avtalet löper på obegränsad tid eller avser en prenumeration, ska även kostnaderna per faktureringsperiod och per månad anges,

  4. personanpassning av priset på grund av automatiserat beslutsfattande,

  5. kostnader för leverans eller porto och andra tillkommande kostnader,

  6. kostnaden för att ett medel för distanskommunikation används, om inte kostnaden är beräknad efter normaltaxa,

  7. villkoren för betalning samt för leverans eller fullgörande på något annat sätt och tidpunkt för leverans eller fullgörande; om avtalet ska ingås på näringsidkarens webbplats, ska det i början av beställningsprocessen anges vilka betalningssätt som godtas och om det finns några begränsningar för leveransen,

  8. handpenning eller andra ekonomiska garantier som konsumenten ska lämna och de villkor som gäller för detta,

  9. den rätt som konsumenten har att reklamera enligt lag, hur reklamation kan göras och gatuadressen till det verksamhetsställe dit konsumenten kan vända sig för att framställa klagomål,

  10. huruvida och under vilka förutsättningar det finns en ångerrätt, tidsfristen och övriga villkor för ångerrätten, hur ångerrätten utövas samt att det finns ett standardformulär för utövande av ångerrätten,

  11. den skyldighet konsumenten vid utövande av ångerrätten kan ha att på egen bekostnad återsända varan samt, vid distansavtal, kostnaden för att återsända varan om den är sådan att den inte kan återsändas med post,

  12. huruvida konsumenten är skyldig att ersätta näringsidkaren enligt 15 § 3 eller 4,

  13. åtaganden från näringsidkaren eller tillverkaren om att, utöver vad som följer av lag, betala tillbaka det som betalats för varan, byta ut eller reparera den eller utföra någon form av service på den, ifall varan inte överensstämmer med uppgifter som lämnats i utfästelser eller marknadsföring eller om det finns andra avvikelser från uppgifter som lämnats på ett sådant sätt,

  14. den assistans och service som gäller efter försäljningen,

  15. uppförandekoder som gäller för näringsidkaren och hur konsumenten kan ta del av dem,

  16. avtalets löptid,

  17. kortaste giltighetstid för konsumentens skyldigheter enligt avtalet,

  18. villkoren för att säga upp avtalet, om det gäller tills vidare eller förnyas automatiskt,

  19. funktionen hos en vara med digitala delar, digitalt innehåll eller en digital tjänst, inbegripet tekniska skyddsåtgärder,

  20. kompatibilitet och driftskompatibilitet mellan varor med digitala delar, digitalt innehåll och digitala tjänster, i den utsträckning näringsidkaren känner till eller borde känna till det, och

  21. vilka möjligheter som finns att få en tvist med näringsidkaren prövad utanför domstol.

Vid en auktion får informationen enligt första stycket 1 ersättas med motsvarande uppgifter om auktionsförrättaren, om det är möjligt att delta i auktionen även på ett annat sätt än genom att använda ett medel för distanskommunikation. Under samma förutsättning får information enligt första stycket 9 om gatuadressen till det verksamhetsställe dit konsumenten kan framställa klagomål avse auktionsförrättarens verksamhetsställe.

Rättsfall:

Ang. begreppet näringsidkare och krav på att erfordrad information ska lämnas på ett klart och begripligt språk och på ett varaktigt medium, se C-536/20 Tiketa. Innehållet i den information som ska tillhandahållas konsumenten avseende tillverkarens garanti C-179/21 Victorinox.

Anmärkt författning:

F (2014:19) om formulär vid distansavtal och avtal utanför affärslokaler.

SFS 2022:655

Innan ett avtal ingås ska näringsidkaren, om det finns en ångerrätt, ge konsumenten ett standardformulär för utövande av ångerrätten.

SFS 2020:169

Innan ett avtal ingås på en marknadsplats online ska den näringsidkare som tillhandahåller marknadsplatsen ge konsumenten information om

  1. de kriterier som främst bestämmer rankningen av erbjudanden som presenteras vid en sökning och deras betydelse jämfört med andra kriterier,

  2. huruvida den som erbjuder en vara, en tjänst eller digitalt innehåll är näringsidkare eller inte, baserat på den uppgift om det som denne lämnat,

  3. ifall den som erbjuder en vara, en tjänst eller digitalt innehåll inte är näringsidkare, att bestämmelserna i denna lag och andra konsumentskyddande lagar inte gäller, och

  4. i de fall förpliktelserna enligt avtalet är uppdelade mellan den som erbjuder en vara, en tjänst eller digitalt innehåll och den som tillhandahåller marknadsplatsen, hur förpliktelserna är uppdelade.

SFS 2022:655

Hur information ska ges innan ett distansavtal ingås

Rubriken har denna lydelse enl. SFS2018-1321

I fråga om distansavtal ska informationen enligt 2–2 b §§ ges klart och begripligt och på ett sätt som är anpassat till det medel för distanskommunikation som används. Särskild hänsyn ska tas till behoven hos underåriga och andra särskilt utsatta personer. Informationen enligt 2 b § 1 ska ges i ett särskilt avsnitt i onlinegränssnittet och vara direkt och lätt tillgänglig från den plats där sökresultaten presenteras.

Om avtalet ska ingås genom ett sådant medel för distanskommunikation som gör att information endast kan ges i begränsad omfattning eller under begränsad tid, ska åtminstone information enligt 2 § första stycket 1, i fråga om näringsidkarens namn och organisationsnummer, 2–5, 16 och 18 ges med hjälp av det kommunikationsmedlet. Om det finns en ångerrätt, ska information enligt 2 § första stycket 10 också ges med hjälp av kommunikationsmedlet. Övrig information enligt 2 § första stycket och 2 a § ska ges på något annat lämpligt sätt i enlighet med kraven i första stycket i denna paragraf.

Om avtalet ska ingås på näringsidkarens webbplats, ska konsumenten särskilt uppmärksammas på innehållet i den information som ges enligt 2 § första stycket 2–5 och 16–18.

Rättsfall:

Otvetydig formulering om betalningsskyldighet C-249/21 Fuhrmann-2.

SFS 2022:655

Särskilda regler vid telefonförsäljning

Rubriken införd g. SFS2018-1321

Om näringsidkaren på eget initiativ kontaktar konsumenten per telefon i syfte att ingå ett distansavtal, ska konsumenten i början av samtalet informeras om näringsidkarens identitet, syftet med samtalet och namnet på den person som är i kontakt med konsumenten och hans eller hennes relation till näringsidkaren.

Om ett avtal ska ingås till följd av en sådan kontakt som avses i första stycket, ska näringsidkaren bekräfta sitt anbud i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för konsumenten.

Ett avtal ingås genom att konsumenten efter samtalet skriftligen accepterar näringsidkarens anbud. Ett avtal som inte har ingåtts på detta sätt är ogiltigt och konsumenten är då inte skyldig att betala för några varor eller tjänster. Konsumenten ska informeras om detta i näringsidkarens bekräftelse av anbudet.

SFS 2018:1321

Hur information ska ges efter det att ett distansavtal har ingåtts

Rubriken införd g. SFS2018-1321

När ett distansavtal har ingåtts ska näringsidkaren inom rimlig tid ge konsumenten en bekräftelse på avtalet. Bekräftelsen ska ges senast när varan levereras eller tjänsten börjar utföras.

Bekräftelsen ska ges i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för konsumenten och innehålla den information enligt 2 och 2 a §§ som inte redan har getts i sådan form. Om konsumenten i enlighet med 11 § 11 har gått med på att det inte finns någon ångerrätt vid köp av digitalt innehåll, ska det framgå av bekräftelsen.

Rättsfall:

Ang. varaktig form, se C-49/11 Content Services.

SFS 2020:169

upphävd genom

SFS 2014:14

Hur information ska ges vid avtal utanför affärslokaler

Rubriken införd g. SFS2014-0014

I fråga om avtal utanför affärslokaler ska informationen enligt 2 och 2 a §§ ges klart och begripligt i en handling eller, om konsumenten samtycker till det, i en annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för konsumenten. Särskild hänsyn ska tas till behoven hos underåriga och andra särskilt utsatta personer.

När ett avtal har ingåtts ska näringsidkaren ge konsumenten en kopia av det undertecknade avtalet eller en bekräftelse på avtalet. Kopian eller bekräftelsen ska ges i en handling eller, om konsumenten samtycker till det, i en annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för konsumenten. Om konsumenten i enlighet med 11 § 11 har gått med på att det inte finns någon ångerrätt vid köp av digitalt innehåll, ska det framgå av kopian eller bekräftelsen.

Rättsfall:

Ang. upplysningsplikten, se C-227/08 Martín Martín.

SFS 2020:169

Påföljder vid utebliven information

Rubriken införd g. SFS2014-0014

Om näringsidkaren inte ger information i enlighet med 2–5 §§, ska marknadsföringslagen (2008:486) tillämpas. Sådan information ska anses vara väsentlig enligt 10 § tredje stycket marknadsföringslagen.

Rättsfall:

Ang. ogiltighetsförklaring ex officio, se C-227/08 Martín Martín.

SFS 2022:655

Om näringsidkaren inte före avtalets ingående och på det sätt som anges i 3 § eller 5 § första stycket har gett sådan information om tillkommande kostnader som anges i 2 § första stycket 5, är konsumenten inte skyldig att betala dessa kostnader.

SFS 2022:655

Informationen som avtalsinnehåll

Rubriken införd g. SFS2014-0014

Informationen enligt 2 § är en del av avtalet, såvida parterna inte uttryckligen har kommit överens om något annat.

SFS 2018:1321

Beställning som görs på en webbplats

Rubriken införd g. SFS2014-0014

Vid distansavtal som ingås på en webbplats är konsumenten bunden av en beställning som medför en betalningsförpliktelse endast om förpliktelsen har tydliggjorts före beställningen och konsumenten uttryckligen har påtagit sig förpliktelsen.

SFS 2014:14

Konsumentens ångerrätt

Rubriken införd g. SFS2014-0014

Konsumenten har rätt att frånträda avtalet (ångerrätt) genom att till näringsidkaren lämna eller sända ett tydligt meddelande om detta inom 14 dagar från den dag som anges i 12 § (ångerfrist). Konsumenten kan för detta ändamål använda det standardformulär för utövande av ångerrätten som avses i 2 a §. Om konsumenten lämnar meddelandet på näringsidkarens webbplats, ska näringsidkaren utan dröjsmål bekräfta mottagandet av meddelandet i en läsbar och varaktig form som är tillgänglig för konsumenten.

Om konsumenten i rätt tid och på ett ändamålsenligt sätt har lämnat eller sänt ett meddelande enligt första stycket, får meddelandet åberopas även om det försenas, förvanskas eller inte kommer fram.

Rättsfall:

Inga särskilda formkrav gäller för konsumentens meddelande C-423/97 Travel Vac, p. 49 f. Ang. hävningsrätten när parterna har fullgjort sina avtalsförpliktelser C-412/06 Hamilton. Ang. hävningsrätten, se även C-227/08 Martín Martín.

SFS 2020:169

Undantag från ångerrätten

Rubriken införd g. SFS2014-0014

Ångerrätten gäller inte för avtal som

  1. avser en tjänst som har fullgjorts

    • mot betalning om konsumenten uttryckligen har samtyckt till att tjänsten börjar utföras och gått med på att det inte finns någon ångerrätt när tjänsten har fullgjorts, eller

    • i utbyte mot endast konsumentens personuppgifter,

  2. avser en vara eller tjänst vars pris beror på sådana svängningar på marknaden som näringsidkaren inte kan påverka och som kan inträffa under ångerfristen,

  3. avser en vara som har tillverkats enligt konsumentens anvisningar eller som annars har fått en tydlig personlig prägel,

  4. avser en vara som snabbt kan försämras eller bli för gammal,

  5. avser en vara som med bruten försegling inte lämpligen kan återlämnas på grund av hälso- eller hygienskäl och förseglingen har brutits av konsumenten,

  6. avser en vara som till sin natur är sådan att den efter leverans sammanblandas med en annan vara på så sätt att varorna inte kan skiljas från varandra,

  7. avser alkoholhaltig dryck till ett bestämt pris, när leverans inte kan ske inom 30 dagar och värdet på drycken vid leveransen beror på sådana svängningar på marknaden som näringsidkaren inte kan påverka,

  8. avser en förseglad ljud- eller bildupptagning eller ett förseglat datorprogram och förseglingen har brutits av konsumenten,

  9. avser lösnummer av en tidning eller en tidskrift,

  10. ingås vid en auktion, om det är möjligt att delta i auktionen även på ett annat sätt än genom att använda ett medel för distanskommunikation,

  11. avser tillhandahållande av digitalt innehåll på något annat sätt än på ett fysiskt medium om tillhandahållandet har påbörjats och, ifall avtalet innebär en betalningsförpliktelse för konsumenten,

    • konsumenten uttryckligen har samtyckt till att tillhandahållandet påbörjas och gått med på att det därigenom inte finns någon ångerrätt, och

    • näringsidkaren antingen gett en bekräftelse på avtalet enligt 4 § eller gett en kopia av eller en bekräftelse på avtalet enligt 5 § andra stycket,

  12. avser kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivitet, servering, catering eller någon annan liknande tjänst, inkvartering, varutransport eller biluthyrning, om näringsidkaren ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod,

  13. avser en brådskande reparations- eller underhållsåtgärd vid ett besök i konsumentens bostad, om besöket äger rum på konsumentens initiativ och uttryckliga begäran och reparations- eller underhållsåtgärden omfattas av konsumentens begäran eller har ett direkt samband med denna, eller

  14. avser en tjänst som har fullgjorts, om konsumenten uttryckligen har begärt ett besök från näringsidkaren i syfte att denne ska utföra reparationsåtgärder och konsumenten uttryckligen har samtyckt till att tjänsten börjar utföras.

Rättsfall:

Ang. ångerrätt avseende ett avtal om köp av inträdesbiljetter för en konsert, se C-96/21 CTS Eventim.

SFS 2022:655

Ångerfristen

Rubriken införd g. SFS2014-0014

Vid avtal om överlåtelse eller upplåtelse av en vara börjar ångerfristen löpa den dag då konsumenten får varan i sin besittning. Vid avtal om en tjänst börjar ångerfristen löpa den dag då avtalet ingås.

Om avtalet avser flera varor eller en vara som består av flera delar, börjar ångerfristen löpa den dag då konsumenten får den sista varan respektive den sista delen av varan i sin besittning. I fråga om regelbunden leverans av varor under en viss tid börjar ångerfristen dock löpa när konsumenten får varorna från den första leveransen i sin besittning.

I fråga om avtal om leverans av vatten, gas eller el, när försäljningen inte sker i en begränsad volym eller en fastställd kvantitet, och i fråga om avtal om leverans av fjärrvärme, börjar ångerfristen löpa den dag då avtalet ingås. Detsamma gäller i fråga om avtal om digitalt innehåll som levereras på något annat sätt än på ett fysiskt medium.

Ångerfristen enligt första–tredje styckena börjar aldrig löpa förrän konsumenten har fått information om ångerrätten enligt 2 § första stycket 10 på det sätt som anges i 3 § eller 5 § första stycket. Rätten att ångra sig upphör dock senast ett år efter det att ångerfristen skulle ha löpt ut om information hade getts på föreskrivet sätt.

Rättsfall:

Fristen börjar löpa när konsumenten mottagit information betr. sin hävningsrätt C-229/04 Crailsheimer Volksbank, p. 14.

SFS 2022:655

Verkan av att konsumenten utövar sin ångerrätt

Rubriken införd g. SFS2014-0014

Om konsumenten utövar sin ångerrätt, ska konsumenten utan onödigt dröjsmål och senast inom 14 dagar på egen bekostnad lämna eller sända tillbaka varan till näringsidkaren. Om näringsidkaren har gått med på att stå för kostnaden för återsändande av varan eller inte har gett konsumenten information enligt 2 § första stycket 11 på det sätt som anges i 3 § eller 5 § första stycket, ska kostnaden bäras av näringsidkaren.

Första stycket gäller inte, om näringsidkaren har erbjudit sig att hämta varan eller, vid avtal utanför affärslokaler, varan levererats till konsumentens bostad när avtalet ingicks och inte lämpligen kan återsändas med post. I sådana fall ska näringsidkaren på egen bekostnad hämta varan.

Rättsfall:

Ang. konsumentens skyldighet att återbetala lån jämte ränta, se C-229/04 Crailsheimer Volksbank, p. 48.

SFS 2022:655

Om konsumenten utövar sin ångerrätt avseende ett avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll eller en digital tjänst, ska konsumenten avstå från att använda det digitala innehållet eller den digitala tjänsten och från att göra detta tillgängligt för annan. Näringsidkaren får, utom i fall som avses i 14 a § tredje stycket, hindra sådan användning.

SFS 2022:655

Om konsumenten utövar sin ångerrätt, ska näringsidkaren betala tillbaka vad konsumenten har betalat till näringsidkaren. Återbetalning ska göras utan onödigt dröjsmål och senast inom 14 dagar från den dag då näringsidkaren tog emot konsumentens meddelande om att avtalet frånträtts.

Vid avtal om överlåtelse eller upplåtelse av en vara behöver återbetalning dock inte göras förrän näringsidkaren tagit emot varan från konsumenten eller konsumenten visat att varan sänts tillbaka. Detta gäller inte om näringsidkaren enligt 13 § andra stycket på egen bekostnad ska hämta varan.

Näringsidkaren ska använda samma betalningssätt som konsumenten, om inte konsumenten uttryckligen går med på något annat. Konsumenten får inte drabbas av några kostnader på grund av att ett annat betalningssätt används.

Rättsfall:

Ang. säljarens rätt till ersättning för värdet av användandet av varan, se C-489/07 Messner. Ang. skyldighet för konsumenten att betala leveranskostnaderna för varan, se C-511/08 Handelsgesellschaft Heinrich Heine.

SFS 2014:14

Om konsumenten utövar sin ångerrätt avseende ett avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll eller en digital tjänst, får näringsidkaren inte använda innehåll som konsumenten har tillhandahållit eller skapat vid användningen av det digitala innehållet eller den digitala tjänsten och som inte är personuppgifter.

Näringsidkaren får dock använda sådant innehåll om det

  1. inte har något annat användningsområde än det digitala innehåll eller den digitala tjänst som tillhandahålls av näringsidkaren,

  2. endast rör konsumentens verksamhet vid dennes användning av det digitala innehåll eller den digitala tjänst som tillhandahålls av näringsidkaren,

  3. har satts samman med andra uppgifter av näringsidkaren och det inte är möjligt eller endast med oproportionella ansträngningar går att dela upp innehållet, eller

  4. har skapats gemensamt med andra och innehållet kan användas av andra konsumenter.

På konsumentens begäran ska näringsidkaren tillgängliggöra sådant innehåll som avses i första stycket för konsumenten, förutom i de fall som avses i andra stycket 1–3. Innehållet ska göras tillgängligt utan kostnad, inom skälig tid och i ett allmänt använt, maskinläsbart format.

SFS 2022:655

Om konsumenten utövar sin ångerrätt, ska konsumenten ersätta näringsidkaren för

  1. förhöjda leveranskostnader på grund av konsumentens val av leveransmetod,

  2. en varas värdeminskning i den mån den beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion, under förutsättning att näringsidkaren har gett konsumenten information enligt 2 § första stycket 10 på det sätt som anges i 3 § eller 5 § första stycket,

  3. en proportionell andel av det avtalade priset, i den mån priset är skäligt, för en tjänst som delvis utförts innan konsumenten utövade ångerrätten, under förutsättning att konsumenten uttryckligen, och i fråga om avtal utanför affärslokaler i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form, har begärt att tjänsten skulle börja utföras under ångerfristen, och näringsidkaren har gett konsumenten information enligt 2 § första stycket 10 och 12 på det sätt som anges i 3 § eller 5 § första stycket, och

  4. en proportionell andel av det avtalade priset, i den mån priset är skäligt, för vatten, gas eller el, när försäljningen inte skett i en begränsad volym eller en fastställd kvantitet, eller fjärrvärme, där leveransen påbörjats innan konsumenten utövade ångerrätten, allt under förutsättning att konsumenten uttryckligen, och i fråga om avtal utanför affärslokaler i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form, har begärt att leverans skulle påbörjas under ångerfristen, och näringsidkaren har gett konsumenten information enligt 2 § första stycket 10 och 12 på det sätt som anges i 3 § eller 5 § första stycket.

SFS 2022:655

Om konsumenten utövar sin ångerrätt i fråga om digitalt innehåll som levereras på något annat sätt än på ett fysiskt medium, är han eller hon inte skyldig att betala för det som har levererats.

SFS 2020:169

Anknytande avtal

Rubriken införd g. SFS2014-0014

Om konsumenten utövar sin ångerrätt och med anledning av avtalet har ingått ett anknytande avtal med näringsidkaren eller med någon annan på grund av en överenskommelse mellan denne och näringsidkaren, ska det anknytande avtalet upphöra att gälla utan att konsumenten får åläggas någon påföljd för detta. Detsamma ska gälla om konsumenten utövar ångerrätten och det är fråga om ett sådant kreditköp som avses i konsumentkreditlagen (2010:1846).

SFS 2014:14

upphävd genom

SFS 2014:14

Avtal om finansiella tjänster och finansiella instrument

Rubriken har denna lydelse enl. SFS2014-0014

Tillämpningsområde

Detta kapitel gäller för distansavtal mellan en näringsidkare och en konsument om kredit, försäkring, betalning eller andra finansiella tjänster eller om överlåtelse eller emission av finansiella instrument.

Kapitlet gäller även för avtal utanför affärslokaler mellan en näringsidkare och en konsument om finansiella tjänster. Kapitlet gäller dock inte för ett sådant avtal, om det pris som konsumenten sammanlagt ska betala understiger 400 kronor eller om avtalet omfattas av konsumentkreditlagen (2010:1846).

Bestämmelserna gäller inte för de enskilda tjänster eller överlåtelser som utförs inom ramen för ett avtal om fortlöpande tjänster eller återkommande överlåtelser.

Om parterna inom ett år ingår ett nytt avtal om samma slag av finansiella tjänster eller finansiella instrument, behöver näringsidkaren inte på nytt lämna information enligt 3 och 4 a §§.

Med finansiella instrument avses detsamma som i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument. Det som sägs i detta kapitel om finansiella instrument gäller också andra finansiella produkter.

SFS 2018:1321

Bestämmelserna om ångerrätt i 7–12 §§ gäller inte avtal om

  1. finansiell tjänst eller överlåtelse av finansiellt instrument, om priset beror på sådana svängningar på finansmarknaden som näringsidkaren inte kan påverka och som kan inträffa under ångerfristen,

  2. deltagande i emission eller annan likartad aktivitet, om priset för den rättighet som aktiviteten avser efter teckningstidens utgång kommer att bero på sådana svängningar på finansmarknaden som sägs i 1,

  3. en bostadskredit enligt 2 § konsumentkreditlagen (2010:1846), eller

  4. försäkring med en avtalad giltighetstid om en månad eller mindre.

Bestämmelserna om ångerrätt gäller inte heller om båda parter på konsumentens begäran har fullgjort sina förpliktelser enligt avtalet.

SFS 2016:1028

Information innan ett avtal ingås

I rimlig tid innan ett avtal ingås ska näringsidkaren ge information om

  1. sitt namn och organisationsnummer, sin adress, sitt telefonnummer eller sin e-postadress och sin huvudsakliga verksamhet samt motsvarande uppgifter beträffande en mellanman som näringsidkaren anlitar, inklusive uppgift om dennes relation till näringsidkaren,

  2. ansvarig tillsynsmyndighet, om verksamheten kräver tillstånd,

  3. den finansiella tjänstens eller det finansiella instrumentets huvudsakliga egenskaper,

  4. den finansiella tjänstens eller det finansiella instrumentets pris, inbegripet arvoden, skatter och avgifter,

  5. att det med avtalet kan följa skatter, avgifter eller kostnader som varken betalas genom näringsidkaren eller påförs av denne,

  6. de särskilda risker som följer med det finansiella instrument som avtalet avser, inklusive uppgift om att den tidigare värdeutvecklingen och avkastningen inte ger någon säker vägledning i fråga om den framtida utvecklingen och avkastningen,

  7. sättet för betalning och för fullgörande,

  8. vad som gäller om ångerrätt enligt denna lag, inklusive uppgift om vad konsumenten enligt 11 § kan komma att få betala vid utövande av ångerrätten,

  9. kostnaden för att ett medel för distanskommunikation används, om inte kostnaden är beräknad efter normaltaxa,

  10. den tid under vilken erbjudandet gäller,

  11. avtalets kortaste löptid, om avtalet avser en fortlöpande eller periodiskt återkommande finansiell tjänst,

  12. vad som gäller om uppsägning av avtalet i förtid eller ensidigt,

  13. vilket lands lag om marknadsföring som har följts,

  14. avtalsvillkor om vilket lands lag som ska tillämpas på avtalet och om vilken domstol som är behörig,

  15. på vilket språk avtalsvillkoren och informationen tillhandahålls och på vilket språk näringsidkaren åtar sig att kommunicera under avtalstiden,

  16. hur klagomål i fråga om avtalet behandlas och vilka möjligheter som finns att få en tvist med näringsidkaren prövad utanför domstol, och

  17. vilka garantifonder eller liknande ersättningssystem som finns.

Informationen ska ges klart och begripligt och på ett sätt som är anpassat till det medel för distanskommunikation som används. Näringsidkaren ska ta särskild hänsyn till behovet av skydd för underåriga och andra särskilt utsatta personer.

I rimlig tid innan ett avtal ingås ska näringsidkaren också tillhandahålla samtliga avtalsvillkor.

Informationen och avtalsvillkoren ska ges i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för konsumenten. Om avtalet ska ingås genom ett medel för distanskommunikation som inte tillåter att informationen och avtalsvillkoren ges i sådan form före avtalsslutet, ska näringsidkaren ge konsumenten informationen i denna form snarast efter det att avtalet har ingåtts.

Om avtalet avser en betaltjänst enligt lagen (2010:751) om betaltjänster gäller inte första stycket 1–4, 11, 12 och 14–16.

SFS 2018:1321

Särskilda regler vid telefonförsäljning

Rubriken har denna lydelse enl. SFS2014-0221

Om näringsidkaren på eget initiativ kontaktar konsumenten per telefon i syfte att ingå ett distansavtal, ska konsumenten i början av samtalet informeras om näringsidkarens identitet, syftet med samtalet och namnet på den person som är i kontakt med konsumenten och hans eller hennes relation till näringsidkaren.

Om ett avtal ska ingås till följd av en sådan kontakt som avses i första stycket, ska näringsidkaren bekräfta sitt anbud i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för konsumenten.

Ett avtal ingås genom att konsumenten efter samtalet skriftligen accepterar näringsidkarens anbud. Ett avtal som inte har ingåtts på detta sätt är ogiltigt och konsumenten är då inte skyldig att betala för några finansiella tjänster eller finansiella instrument. Konsumenten ska informeras om detta i näringsidkarens bekräftelse av anbudet.

SFS 2018:1321

I de fall ett avtal får ingås per telefon behöver näringsidkaren, om konsumenten uttryckligen samtycker till det, under samtalet endast ge information enligt 3 § första stycket 3–6, 8 och 15. Näringsidkaren ska dock upplysa konsumenten om att ytterligare information finns tillgänglig på begäran och ange vad denna information avser.

Snarast efter det att avtalet har ingåtts ska näringsidkaren ge konsumenten all den information som avses i 3 § första stycket och samtliga avtalsvillkor i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för konsumenten.

Anmärkning om flytt:

Förutv. 4 a § upphävd g. Lag 2018:774.

SFS 2018:1321

Tillhandahållande av avtalsvillkoren under avtalstiden, m.m.

Konsumenten har rätt att när som helst under avtalstiden på begäran få del av avtalsvillkoren i en handling.

Konsumenten har rätt att under avtalstiden ändra det medel för distanskommunikation som används, om inte detta är oförenligt med avtalet eller den finansiella tjänstens beskaffenhet.

Påföljd vid utebliven information

Om näringsidkaren inte ger information i enlighet med 3–5 §§, ska marknadsföringslagen (2008:486) tillämpas. Sådan information ska anses vara väsentlig enligt 10 § tredje stycket marknadsföringslagen.

SFS 2022:655

Konsumentens ångerrätt

Konsumenten har rätt att frånträda avtalet (ångerrätt) genom att till näringsidkaren lämna eller sända ett meddelande om detta inom 14 dagar från den dag som anges i 8 § (ångerfrist). Vid avtal om livförsäkring, privat individuellt pensionssparande eller sparande i en sådan PEPP-produkt som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt) är ångerfristen dock 30 dagar.

Om konsumenten i rätt tid och på ett ändamålsenligt sätt har lämnat eller sänt ett meddelande enligt första stycket, får meddelandet åberopas även om det försenas, förvanskas eller inte kommer fram.

SFS 2022:1756

Ångerfristen börjar löpa den dag då avtalet ingås. Vid avtal om livförsäkring börjar ångerfristen dock löpa den dag då konsumenten får kännedom om att försäkringsavtalet kommit till stånd.

Ångerfristen börjar löpa tidigast den dag då information och avtalsvillkor enligt 3 § fjärde stycket eller 4 § a andra stycket kommer konsumenten till handa.

SFS 2018:1321

Verkan av att konsumenten utövar sin ångerrätt

Om konsumenten utövar sin ångerrätt, skall konsumenten snarast och senast inom 30 dagar betala tillbaka de belopp och sända tillbaka det material som konsumenten har erhållit från näringsidkaren. Tiden skall räknas från den dag då konsumenten lämnade eller sände sitt meddelande om att avtalet frånträds.

Om konsumenten utövar sin ångerrätt, skall näringsidkaren snarast och senast inom 30 dagar betala tillbaka vad konsumenten har betalat till näringsidkaren, med avräkning för vad näringsidkaren får kräva enligt 11 §. Tiden skall räknas från den dag då näringsidkaren tog emot konsumentens meddelande om att avtalet frånträds.

Näringsidkaren har rätt till ersättning för den tjänst som har tillhandahållits enligt avtalet innan ångerrätten utövades. Ersättningen får inte överstiga ett belopp som står i proportion till omfattningen av den tillhandahållna tjänsten, jämförd med den fullständiga tjänsten enligt avtalet.

Näringsidkaren får inte kräva betalning enligt första stycket, om näringsidkaren

  1. har underlåtit att lämna information enligt 3 § första stycket 8 om vad konsumenten kan komma att få betala vid utövande av ångerrätten, eller

  2. utan begäran från konsumenten har påbörjat fullgörandet av avtalet innan ångerfristen har löpt ut.

SFS 2014:14

Anknytande avtal

Om konsumenten utövar sin ångerrätt och det med anledning av avtalet har ingåtts ett anknytande avtal om tjänster som tillhandahålls av näringsidkaren eller av någon annan på grund av en överenskommelse mellan denne och näringsidkaren, ska det anknytande avtalet upphöra att gälla utan att konsumenten får åläggas någon påföljd för detta.

SFS 2014:14

Förhållandet till ångerrätten enligt konsumentkreditlagen

Rubriken införd g. SFS2010-1854

I fråga om kreditavtal enligt konsumentkreditlagen (2010:1846) tillämpas 21–25 §§ den lagen i stället för 7–12 §§.

SFS 2010:1854

Lagval

Rubriken införd g. SFS2014-0014

Ett avtalsvillkor som anger att lagen i ett land utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ska tillämpas på avtalet gäller inte, om den lag som gäller med bortseende från villkoret är lagen i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och den lagen ger konsumenten ett bättre skydd.

SFS 2014:14

[Hemförsäljningsavtal]

Kapitlet upphävt g. SFS2014-0014

upphävd genom

SFS 2014:14

upphävd genom

SFS 2014:14

upphävd genom

SFS 2014:14

upphävd genom

SFS 2014:14

upphävd genom

SFS 2014:14

upphävd genom

SFS 2014:14

upphävd genom

SFS 2014:14

upphävd genom

SFS 2014:14

upphävd genom

SFS 2014:14

upphävd genom

SFS 2014:14

upphävd genom

SFS 2014:14

upphävd genom

SFS 2014:14

[Gemensamma bestämmelser]

Kapitlet upphävt g. SFS2014-0014

upphävd genom

SFS 2014:14

upphävd genom

SFS 2014:14

upphävd genom

SFS 2014:14

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

SFS 2005:59

1. Denna lag träder i kraft d. 1 april 2005, då lagen (2000:274) om konsumentskydd vid distansavtal och hemförsäljningsavtal skall upphöra att gälla.

2. I fråga om avtal som har ingåtts före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

3. I fråga om försäkringsavtal som har förnyats efter ikraftträdandet gäller den nya lagen.

SFS 2008:508

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2008.

SFS 2009:1087

Denna lag träder i kraft d. 27 dec. 2009.

SFS 2010:761

Denna lag träder i kraft d. 1 aug. 2010.

SFS 2010:1854

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2011.

SFS 2011:918

Denna lag träder i kraft d. 1 aug. 2011.

SFS 2012:68

1. Denna lag träder i kraft d. 1 mars 2012.

2. I fråga om avtal som har ingåtts före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

SFS 2014:14

1. Denna lag träder i kraft d. 13 juni 2014.

2. Äldre föreskrifter gäller för avtal som har ingåtts före ikraftträdandet.

SFS 2014:221

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2014.

SFS 2016:1028

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2017.

SFS 2018:774

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2018.

SFS 2018:1321

Denna lag träder i kraft d. 1 sept. 2018.

SFS 2018:1338

1. Denna lag träder i kraft d. 1 aug. 2018.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för avtal som har ingåtts före ikraftträdandet.

SFS 2020:169
  1. Denna lag träder i kraft d. 1 maj 2020.

  2. Äldre föreskrifter gäller för avtal som har ingåtts före ikraftträdandet.

SFS 2022:655
  1. Denna lag träder i kraft d. 1 sept. 2022.

  2. Äldre bestämmelser gäller för avtal som har ingåtts före ikraftträdandet. Äldre bestämmelser gäller även om avtalet har ingåtts efter ikraftträdandet för information som näringsidkaren till grund för avtalet har lämnat före ikraftträdandet.

SFS 2022:1756

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2023.

Lag 2005:59

Författare: Anne Kuttenkeuler

Författare: Anders Norin

Författare till den ursprungliga kommentaren.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Distans- och hemförsäljning har varit föremål för särskild lagstiftning i konsumentskyddsyfte sedan början av 1970-talet. Regleringen har motiverats av att försäljningsmetoderna kan uppfattas som påträngande och leda till impulsköp. Konsumenten kan också ha svårt att undersöka produkten före köpet. Konsumentskyddet har genomgående vilat på två ben; dels att näringsidkaren har en särskilt omfattande skyldighet att lämna information till konsumenten före avtalet, dels att konsumenten har rätt att ångra avtalet. 1971 års hemförsäljningslag gav konsumenten rätt att ångra avtalet inom en vecka från köpet. Telefon- och postorderförsäljning omfattades inte av lagen.

År 1982 infördes en ny hemförsäljningslag. Lagen gällde inte bara hemförsäljning utan även försäljning vid utflykter och via telefon och genomförde i svensk rätt rådets direktiv 85/577/EEG av den 20 december 1985 för att skydda konsumenten i de fall då avtal ingås utanför fasta affärslokaler (hemförsäljningsdirektivet). År 1997 antog Europaparlamentet och rådet direktiv 97/7/EG av den 20 maj 1997 om konsumentskydd vid distansavtal. Direktivet genomfördes i svensk rätt genom lagen (2000:274) om konsumentskydd vid distansavtal och hemförsäljningsavtal (2000 års lag). Distansförsäljning av finansiella tjänster omfattades inte av direktivet eller lagen. Sådana tjänster kom i stället att regleras genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/65/EG av den 23 september 2002 om distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter.

Distans- och hemförsäljningslagen (2005:59) trädde i kraft den 1 april 2005 och ersatte 2000 års lag. Lagen genomförde båda distansavtalsdirektiven och hemförsäljningsdirektivet.

Europaparlamentet och rådet antog i oktober 2011 direktiv 2011/83/EU om konsumenträttigheter (konsumenträttighetsdirektivet). Direktivet har ersatt det allmänna distansavtalsdirektivet och hemförsäljningsdirektivet och innehåller huvudsakligen bestämmelser om informationskrav och ångerrätt vid distansavtal och avtal utanför fasta affärslokaler. Direktivet är i dessa delar genomfört genom ändringar i distans- och hemförsäljningslagen som trädde i kraft i juni 2014.

Från och med den 1 september 2022 har lagen ändrats i ett flertal avseenden, bl.a. när det gäller avtal om digitalt innehåll och digitala tjänster (se prop. 2021/22:174). Lagändringarna genomför ändringar i konsumenträttighetsdirektivet som har införts genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2161 (ändringsdirektivet).

EU-kommissionen presenterade i december 2021 ett tillkännagivande, vägledning om tolkningen och tillämpningen av konsumenträttighetsdirektivet (2021/C 525/01), i fortsättningen kallat EU-kommissionens vägledning.

Äldre förarbetsuttalanden: prop. 1999/2000:89, prop. 2004/05:13, LU5, prop. 2013/14:15, prop. 2013/14:71, CU7 (skriftlighetskravet vid telefonförsäljning på premiepensionsområdet), prop. 2015/16:197 (ändring till följd av genomförandet av EU-direktivet om konsumentkrediter som avser bostadsfastigheter), prop. 2017/18:129 (generellt skriftlighetskrav), prop. 2019/20:63 (ändringar till följd av vissa synpunkter från EU-kommissionen) och prop. 2021/22:174 (ett moderniserat konsumentskydd). Förarbeten till de tidigare hemförsäljningslagarna finns i prop. 1971:86 och prop. 1981/82:40.

Litteratur: Kuttenkeuler, Anne, Lagen om distansavtal och avtal utanför affärslokaler – En kommentar, (JUNO) Norstedts Juridik; Beck Online Grosskommentar zum Zivilrecht, 09.03.2016, delar bearbetade av Mörsdorf och Busche, Kosesnik-Wehrle, m.fl. Konsumentenschutzgesetz (KSchG) und Fern- und AuswärtsgeschäfteG, 4 uppl., Wien 2015; MANZshe Verlags- und Universitätsbuchhandlung, Kristoffersen, Sonny, Forbrugeraftaleloven- med kommentar, 3 uppl. 2014; Ex Tuto Publishing A/S, Marie Linton, Konsumentens skydd i handeln över landgränserna, 2013, Iustus förlag; Münchener Kommentar zum Bürgerlichen Gesetzbuch, BGB, Band 2, Schuldrecht, Allgemeiner Teil.

Praxis: EU-domstolen har meddelat flera avgöranden av betydelse för lagen om distansavtal och avtal utanför affärslokaler. Allmänna reklamationsnämnden (ARN) har refererat ett stort antal ärenden som gäller distansavtal och avtal utanför affärslokaler.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Begreppet affärslokal avser ställen som näringsidkaren, permanent eller säsongsvis, använder för sin affärsverksamhet. Det kan vara en butik eller ett kontor. Även enklare affärsställen omfattas, t.ex. en kiosk, en varubuss, en lastbil eller ett marknads- eller mässtånd. Av betydelse är med vilken regelbundenhet affärslokalen används. EU-domstolen har uttalat sig om begreppet affärslokal i mål C-485/17, Verbraucherzentrale Berlin, EU:C:2018:642, och i mål C-423/97, Travel Vac, EU:C:1998:576. Se även prop. 2019/20:63 s. 5354 och prop. 2013/14:15 s. 34 och 73 samt ARN 2014-06330.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Bestämmelsen förutsätter att parterna samtidigt är fysiskt närvarande när avtalet ingås (eller i vart fall när konsumenten lämnar sitt anbud). Avtalet ska ingås på någon annan plats än i näringsidkarens affärslokal. Det kan vara avtal som ingås i konsumentens bostad, på dennes arbetsplats eller i en annan näringsidkares lokaler. Även avtal som ingås på allmän plats som gator, köpcenter, badstränder, idrottsanläggningar och allmänna transportmedel omfattas. Se närmare Kuttenkeuler, Lagen om distansavtal och avtal utanför affärslokaler – En kommentar (JUNO).

Författare: Anne Kuttenkeuler

Strecksatsen gäller situationer där konsumenten följer med näringsidkaren till dennes affärslokal och ingår avtalet där, alternativt om avtalet ingås på distans sedan konsumenten blivit kontaktad av näringsidkaren utanför affärslokalen. Frågan aktualiserades i EU-domstolens dom i mål C-465/19, Elektrogeräte, EU:C:2019:1091. Se även ARN 2014-06330 och ARN 2014-06843.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Angående begreppet utflykt se prop. 2013/14:15 s. 74 och prop. 1999/2000:89 s. 75. Ett typfall är att en näringsidkare anordnar en resa för konsumenter till ett näringsställe och där visar och säljer sina produkter. Ett annat exempel är försäljning på en restaurang till konsumenter som bjudits in till restaurangen av näringsidkaren. Innebörden av utflyktsregeln behandlas i EU-domstolens dom i mål C-423/97 Travel-Vac, EU:C:1998:576.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Konsumenten kan få tillgång till innehållet antingen genom ett fysiskt medium – t.ex. usb-minne, cd-skiva eller dvd – eller på annat sätt (t.ex. genom nedladdning eller direktuppspelning), se prop. 2019/20:63 s. 54 och prop. 2013/14:15 s. 75. Avtal om digitalt innehåll ska skiljas från avtal om digitala tjänster. Om dessa frågor, se närmare Kuttenkeuler, Lag om distansavtal och avtal utanför affärslokaler – En kommentar (JUNO).

Författare: Anne Kuttenkeuler

Begreppet digital tjänst är brett och omfattar många olika typer av tjänster. Se skäl 19 i direktiv (EU) 2019/770 (digitaldirektivet) och skäl 30 i direktiv (EU) 2019/2161 (ändringsdirektivet). Som exempel kan nämnas video- och ljuddelningstjänster och annan fillagring, ordbehandling eller spel som erbjuds i molntjänster, molnlagring, webbaserad e-post, sociala medier och molnapplikationer. Gränsdragningssvårigheter kan uppkomma i förhållande till begreppet digitalt innehåll. I tveksamma fall ska ett avtal klassificeras som en digital tjänst. Se skäl 30 i direktiv (EU) 2019/2161 (ändringsdirektivet). Angående uttrycket digital tjänst se ARN 2018-05453.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Att kommunikationen uteslutande ska ske på distans innebär att det fram till avtalsslutet endast får användas ett eller flera s.k. medel för distanskommunikation. Med detta avses varje teknik som kan användas för ingående av avtal utan att näringsidkaren och konsumenten samtidigt är närvarande, t.ex. digital kommunikation, telefon, brev eller andra trycksaker (se prop. 1999/2000:89 s. 27 och 75, prop. 2004/05:13 s. 122 och prop. 2012/13:15 s. 34). ARN 2016-09392 berör frågan om vid vilken tidpunkt ett avtal hade ingått på en näringsidkares webbplats och annullering av en order. Angående uttrycket ”inom ramen för ett organiserat system för att träffa avtal på distans” se prop. 1999/2000:89 s. 25 f., prop. 2004/05:13 s. 121 f., ARN 2017-13781 och ARN 2022-17669. Se även Kuttenkeuler, Lagen om distansavtal och avtal utanför affärslokaler – En kommentar (JUNO).

Författare: Anne Kuttenkeuler

Angående begreppet driftskompatibilitet se skäl 43 i direktiv (EU) 2019/770 (digitaldirektivet), se även 1 kap. 2 § konsumentköplagen som innehåller motsvarande definition. Definitionen har betydelse för informationskraven i 2 kap. 20 §.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Samma definition finns i 1 kap. 2 § konsumentköplagen. Definitionen har betydelse för informationskraven i 2 kap. 20 §.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Definitionen av begreppet konsument är utformad på samma sätt som i övrig lagstiftning på det konsumenträttsliga området och har samma innebörd, se prop. 1999/2000:89 s. 76 med hänvisningar, prop. 2003/04:13 s. 125 och prop. 2013/14:15 s. 35. Egenskapen av konsument behöver inte vara synbar för näringsidkaren. Har denne vilseletts av konsumenten kan det dock vara ett skäl att inte tillämpa lagen, se prop. 1999/2000:89 s. 76 och prop. 2004/05:13 s. 124. Se om konsumentbegreppet även EU-domstolens dom i mål C-105/17, Kamenova, EU:C:2018:378. Se även ARN 2012-01334 och ARN 2014-07945.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Motsvarande definition finns i 3 § marknadsföringslagen. Definitionen har betydelse vid tillämpningen av de särskilda informationskraven i 2 kap 2 b § för den näringsidkare som tillhandahåller marknadsplatsen. Uttrycket online tar sikte på användande av programvara, inbegripet en webbplats, en del av en webbplats eller en applikation. Se prop. 2021/22:174 s. 157.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Definitionen av begreppet näringsidkare är utformad på samma sätt som i övrig lagstiftning på det konsumenträttsliga området och har samma innebörd. Det saknar betydelse om verksamheten bedrivs av privata näringsidkare eller av det offentliga, t.ex. kommunala bolag. Begreppet näringsidkare utvecklas närmare i EU-domstolens dom i mål C-105/17 Kamenova, EU:D:2018:378. I NJA 2001 s. 155 behandlades frågan om en försäljning av en segelbåt skett inom ramen för näringsverksamhet. Se även NJA 2018 s. 866 (försäljning av en häst), ARN 2013-07926 (uppfödare av katter), ARN 2009-2999 (kennelverksamhet) och ARN 2014-07945 (köpare av dator för generering av kryptovaluta).

Författare: Anne Kuttenkeuler

Med lös sak avses varje slag av rörligt fysiskt föremål (se prop. 1989/90:89 s. 59). Begreppet vara avser alla slags lösa saker, med eller utan digitala delar.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Definitionen tydliggör att även en vara som innehåller funktionskritiska digitala delar är en vara. Avgörande är om det digitala innehållet eller den digitala tjänsten behövs för att varan ska fungera på avsett och i praktiken avtalsenligt vis (se prop. 2021/22:85 s. 236). Se även skäl 15 i direktiv (EU) 2010/771 (varudirektivet).

Författare: Anne Kuttenkeuler

Det saknar betydelse om ombudet är anställd av uppdragsgivaren. Även agenter och handelsresande omfattas av bestämmelsen, se prop. 1990/91:63 s. 138. En försäljningskommissionär ska däremot vid tillämpningen själv anses som näringsidkare och inte som ombud. I begreppet ombud ligger att den som tar emot anbud eller ingår avtal för en näringsidkares räkning har dennes uppdrag att ingå förbindelse med presumtiva kunder. Den som uppträder som ombud får i regel en ställningsfullmakt av det slag som regleras i 10 § andra stycket lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område. Om näringsidkaren har återkallat uppdraget för en försäljare, är denne i enlighet med vad som uttalas i prop. 2004/05:13 s. 175 inte längre att betrakta som ombud även om försäljaren utger sig för att vara det, se även prop. 1999/2000:89 s. 99 och prop. 1981/82:40 s. 38. Frågan i vilken utsträckning näringsidkaren blir bunden av ombudets handlande när denna bryter mot instruktioner, t.ex. om storleken på rabatt, får besvaras med ledning av de allmänna fullmaktsreglerna i avtalslagen, dvs. 10 och 11 §§. Inskränkningarna blir därmed utan verkan mot konsumenten, förutsatt att denne var i god tro. Se vidare i prop. 1999/2000:89 s. 99 f., prop. 1971:86 s. 54 f., 76 och 80, SOU 1979:76 avsnitt 7.2, prop. 1981/82:40 s. 38 f. och Torgny Håstad, Verkan av sidolöpare vid konsumentköp, Avtalslagen 90 år, aktuell nordisk rättspraxis, 2005, s. 243 f.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Paragrafen ger uttryck för lagens tvingande karaktär och innebär att ett avtalsvillkor som i jämförelse med lagen är till nackdel för konsumenten inte är bindande för denne, såvida det inte finns stöd för att parterna kan träffa ett sådant avtal i lagen. Konsumenten kan alltså som huvudregel inte i förväg genom avtal avstå från en rättighet enligt lagen. Vad som ska jämföras är det enskilda villkoret mot motsvarande reglering i lagen. Inget hindrar att konsumenten avstår från sin rätt sedan den väl uppkommit, t.ex. genom en förlikning, ett medgivande eller liknande. Se prop. 1999/2000:89 s. 82 och prop. 2004/05:13 s. 125.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Paragrafen är informativ och anknyter till bestämmelsen i 2 kap. 1 § andra stycket om situationer där en näringsidkare i utbyte mot konsumentens personuppgifter ska tillhandahålla ett digitalt innehåll på något annat sätt än på ett fysiskt medium eller en digital tjänst. EU:s dataskyddsförordning gäller inte bara vid en eventuell normkonflikt med någon bestämmelse i lagen utan så snart som personuppgifter behandlas. Ett avtal innebär inte att näringsidkaren ges någon ytterligare rättslig grund för personuppgiftsbehandlingen utöver de grunder som ges i förordningen (se prop. 2021/22:85 s. 244).

Författare: Anne Kuttenkeuler

Konsumenten ska enligt avtalet betala ett pris. Det kan vara uttryckt som ett penningbelopp. Betalningssätt som förekommer är även olika typer av värderepresentationer (se prop.2021/22:174 s. 158). Gåvor och avtal om byten omfattas inte av kapitlet.

Författare: Anne Kuttenkeuler

En överlåtelse innebär att det sker en fullständig övergång av den tidigare innehavarens äganderätt. Kapitlet gäller alltså avtal om köp. Vid avtal om upplåtelse får konsumenten en i förhållande till näringsidkaren begränsad rätt, dvs. hyra, leasing eller annan nyttjanderätt. Se prop. 1999/2000:89 s. 74, prop. 2004/05:13 s. 126 och prop. 2013/14:15 s. 75.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Såväl hyra som arrende omfattas. Upplåtelse av fast egendom för varaktigt boende, dvs. permanentboende, är undantaget från lagens tillämpningsområde. Hyra av semesterboende omfattas alltså av lagen, liksom avtal om upplåtelse av mark, exempelvis camping- och parkeringsplats.

Författare: Anne Kuttenkeuler

En definition av personuppgifter finns i 1 kap. 2 §. Där hänvisas till artikel 4.1 i EU:s dataskyddsförordning. Se skäl 24 i direktiv (EU) 2019/770 (digitaldirektivet) och prop. 2021/22:85 s. 239 f. Kapitlet är inte tillämpligt om de personuppgifter som tillhandahålls behandlas av näringsidkaren endast för att uppfylla rättsliga krav som gäller för näringsidkaren eller för att tillhandahålla det digitala innehållet eller den digitala tjänsten. Det kan röra sig om situationer där det enligt tillämplig lagstiftning krävs att konsumenten registreras i säkerhets- eller identifieringssyfte. Se skäl 34 i direktiv (EU) 2019/2161 (ändringsdirektivet). Rekvisitet rättsligt krav är avsett att förstås brett. Det omfattar offentligrättsliga författningar och inkluderar lag, förordning och myndighetsföreskrifter som gäller för verksamheten. Angående detta se prop. 2021/22:85 s. 240. Om gränsdragningsfrågor se även skäl 35 i ändringsdirektivet.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Paragrafen innehåller ett flertal undantag från lagens tillämpningsområde. Undantagen behandlas närmare i prop. 1999/2000:89 s. 77 f., prop. 2004/05:13 s. 126 f. och prop. 2013/14:15 s. 37 och 76 f.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Kravet på varaktighet innebär att hyresgästen ska använda boendet som permanentbostad. Även övernattningslägenheter som används som komplement till annat permanent boende omfattas av undantaget, se prop. 2013/14:15 s. 76.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Undantaget omfattar bara avtal om uppförande av byggnad eller fast anläggning i mark eller vatten, däremot inte avtal som avser om- och tillbyggnad, reparation eller renovering. EU-domstolen har bedömt att ett avtal som ingåtts mellan en arkitekt och en konsument om ett utkast till ett hus och i det sammanhanget upprättande av ritningar, inte var ett avtal om uppförande av en ny byggnad i den mening som avses i bestämmelsen, mål C-208/19, NK (Utkast till ett enfamiljshus), EU:C:2020:382.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Undantaget tar sikte på köp i olika typer av automater och liknande, exempelvis biljett-, varu- och sedelautomater. Se prop. 1999/2000:89 s. 78.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Undantaget gäller det avtal som konsumenten ingår med en teleoperatör genom att använda en telefonautomat. Med teleoperatör avses detsamma som i lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation, dvs. den som tillhandahåller eller avser att tillhandahålla ett allmänt elektroniskt kommunikationsnät eller en tillhörande facilitet. Se prop. 1999/2000:89 s. 79.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Undantaget tar sikte på avtal om tjänster som ingås genom att en konsument ringer ett enda samtal, sänder ett fax eller kopplar upp sig mot internet vid ett enstaka tillfälle. Som exempel kan nämnas samtal till nummerupplysning som tillhandahålls av en operatör som konsumenten inte har något abonnemangsavtal med, kommunikation på ett internetkafé och enstaka betalsamtal utan föregående kontakt mellan konsumenten och den som tillhandahåller tjänsten. Finns det ett abonnemang där avsikten är att det ska kunna ske flera samtal är undantaget inte tillämpligt. Se prop. 2013/14:15 s. 76.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Begreppen vadhållning, kasinospel och lotteri definieras i 2 kap. 3 § spellagen (2018:1138).

Författare: Anne Kuttenkeuler

Undantaget avser mat, dryck och andra livsmedel med begränsad hållbarhet. Det kan handla om avtal om leverans av matkassar med färskvaror till konsumentens bostad.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Undantaget har motiverats av att det finns särskilda regler i paketreselagen (2018:1217) och lagen (2011:914) om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende eller långfristig semesterprodukt som ger konsumenten ett skydd som är likvärdigt med det som följer av lagen.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Undantaget i andra stycket gäller bara avtal utanför affärslokaler, inte distansavtal. Beloppsgränsen avser det sammanlagda pris som konsumenten ska betala för det som denne köper vid avtalstillfället. Köper konsumenten flera varor som tillsammans kostar 400 kr är lagen alltså tillämplig. Det är inte möjligt att kringgå bestämmelsen genom att dela upp köpet på separata köp, om köpen sker samtidigt. Se prop. 2013/14:15 s. 77. I priset ingår även skatter och andra avgifter, liksom kreditkostnad, leveransavgifter samt porto- och emballage, prop. 1999/2000:89 s. 79 och prop. 2004/05:13 s. 38 och 167.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Undantaget gäller avtal om transport av personer och innebär att endast reglerna i 2 kap. 3 § tredje stycket och 9 § om beställning via en webbplats ska tillämpas på sådana avtal. Varutransporter omfattas inte. Det saknar betydelse om det är fråga om kollektivtrafik eller transport av bara en person, exempelvis en taxiresa. Övriga regler i kapitlet, bl.a. om informationskrav och ångerrätt ska inte tillämpas på sådana avtal. Undantaget motiveras med att den här typen av transportavtal är föremål för annan EU-lagstiftning. Se prop. 2013/14:15 s. 38 f. och 77. EU-domstolen har uttalat att undantaget som avser transporter i artikel 3.2 i det tidigare gällande allmänna distansavtalsdirektivet ska tolkas så att det även omfattar avtal om biluthyrning (mål C-336/03, easyCar, EU:C:2004:716). Angående avtal om prisrabatt för passagerartransport se EU-domstolens dom i mål C-583/18, Verbraucherzentrale Berlin, EU:C:2020:199.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Paragrafen innehåller bestämmelser om näringsidkarens informationsskyldighet innan ett avtal ingås. Skyldigheten gäller både för distansavtal och för avtal utanför affärslokaler. Det är näringsidkaren som har bevisbördan för att informationsskyldigheten har fullgjorts. Informationsskyldigheten är i första hand sanktionerad genom marknadsrättsliga påföljder (se 6 §). Punkterna 4 samt 9–11 är dock även civilrättsligt sanktionerade. Se närmare Kuttenkeuler, Lagen om distansavtal och avtal utanför affärslokaler – En kommentar (JUNO).

Författare: Anne Kuttenkeuler

Konsumenten ska enkelt kunna få tag på näringsidkaren med ledning av informationen. Den adress som ska anges är den geografiska adressen för näringsidkarens etableringsställe. Se EU-domstolens dom i mål C-73/06, Planzer, och EU-kommissionens vägledning s. 30. Det är obligatoriskt för näringsidkaren att ange geografisk adress, telefonnummer och e-postadress. Agerar näringsidkaren för annans räkning ska motsvarande uppgifter lämnas om denne. En försäljningskommissionär ska alltså informera om kommittenten.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Det totala pris som konsumenten ska betala ska anges. Prisuppgiften ska inkludera skatter och avgifter. Om priset inte kan anges i förväg ska beräkningssättet framgå, t.ex. pris per arbetad timme. Gäller avtalet en prenumeration ska priset anges per faktureringsperiod. Även om fakturering inte sker månadsvis ska kostnaden anges på detta sätt.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Personanpassning av priset betyder att priset har anpassats baserat på information som näringsidkaren har om en potentiell kund. Informationskravet gäller inte vid s.k. dynamisk prissättning eller prissättning i realtid, se skäl 45 i direktiv (EU) 2019/2161 (ändringsdirektivet).

Författare: Anne Kuttenkeuler

Punkten innefattar alla typer av kostnader som kan tillkomma, t.ex. faktureringskostnader, serviceavgifter eller uppläggningskostnader. Underlåtenhet att lämna föreskriven information innebär att näringsidkaren inte har rätt till ersättning för kostnaderna (se 2 kap. 7 §).

Författare: Anne Kuttenkeuler

I 3 a § lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden finns bestämmelser om avtalsvillkor som innebär att konsumenten är hänvisad till att använda ett telefonnummer med förhöjd taxa för att få tag på näringsidkaren är oskäligt.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Det ska vara tydligt om konsumenten har eller inte har ångerrätt. I vissa fall följder det av lagen att konsumenten har ångerrätt men att den under vissa förutsättningar förloras. Om avtalet t.ex. gäller en vara som med bruten försegling inte lämpligen kan återlämnas på grund av hälso- eller hygienskäl, gäller inte ångerrätten om konsumenten har brutit förseglingen. Detta ska i så fall framgå av informationen. Näringsidkaren ska informera om att det finns ett standardformulär för utövande av ångerrätten. Som framgår av 2 a § ska näringsidkaren även ge standardformuläret till konsumenten. Konsumentverket har tagit fram en standardmall för information om ångerrätten. Den kan användas för att ge information enligt punkterna 10–12.

Författare: Anne Kuttenkeuler

En bestämmelse om detta finns i 13 § första stycket. Av den framgår att konsumenten senast inom 14 dagar på egen bekostnad ska lämna eller sända tillbaka varan till näringsidkaren. Ett undantag gäller om näringsidkaren inte har gett information enligt 2 § 11 på det sätt som anges i 3 § eller 5 § första stycket. Informationskravet är alltså civilrättsligt sanktionerat.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Det handlar om fall där en konsument uttryckligen har begärt att tillhandahållandet av en tjänst eller leverans av fjärrvärme, vatten, gas eller el ska inledas under ångerfristen. Om informationen inte lämnas, har näringsidkaren inte rätt till ersättning enligt 15 § 3 och 4 p.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Begreppet uppförandekod definieras i artikel 2 f i direktiv 2005/29/EG (direktivet om otillbörliga affärsmetoder) som en överenskommelse eller en uppsättning regler som inte föreskrivs i en medlemsstats lagar och andra författningar om hur näringsidkare som förbinder sig att iaktta koden ska förhålla sig till en eller flera angivna affärsmetoder eller inom en eller flera angivna branscher. Begreppet har samma betydelse i lagen om distansavtal och avtal utanför affärslokaler. Som exempel kan nämnas Internationella handelskammarens regler på olika områden (se Ds 2009:57 s. 61 f.).

Författare: Anne Kuttenkeuler

Begreppet uppförandekod definieras i artikel 2 f i direktiv 2005/29/EG (direktivet om otillbörliga affärsmetoder) som en överenskommelse eller en uppsättning regler som inte föreskrivs i en medlemsstats lagar och andra författningar om hur näringsidkare som förbinder sig att iaktta koden ska förhålla sig till en eller flera angivna affärsmetoder eller inom en eller flera angivna branscher. Begreppet har samma betydelse i lagen om distansavtal och avtal utanför affärslokaler. Som exempel kan nämnas Internationella handelskammarens regler på olika områden (se Ds 2009:57 s. 61 f.).

Författare: Anne Kuttenkeuler

Det ska gå att utläsa av informationen under vilken tid konsumenten är bunden av avtalet.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Det kan handla om avtalets kortaste löptid, om avtalet avser återkommande leveranser av varor eller fortlöpande tjänster.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Med funktionalitet avses kapaciteten att fungera på avsett vis (se definitionen i art. 2 i direktiv 2011/83/EU (konsumenträttighetsdirektivet) som hänvisar till artikel 2.11 i direktiv (EU) 2019/770 (digitaldirektivet). Se även skäl 43 i digitaldirektivet. Information ska ges om t.ex. språk, längd, filtyp, storlek, åtkomstuppgifter och om eventuella geografiska begränsningar. I EU-kommissionens vägledning till direktiv 2011/83/EU (2021/C 525/01) finns en checklista omfattande funktions-, kompatibilitets- och driftskompatibilitet.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Definitioner av begreppen kompatibilitet och driftskompatibilitet finns i 1 kap. 2 §. Informationsskyldigheten gäller bara sådant som näringsidkaren känner till eller rimligen kan förväntas känna till. I EU-kommissionens vägledning finns en checklista omfattande funktions-, kompatibilitets- och driftskompatibilitet.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Näringsidkaren är skyldig att ge konsumenten ett standardformulär för utövande av ångerrätten, om det finns en ångerrätt. Det är inte tillräckligt att näringsidkaren hänvisar till var formuläret finns och hur konsumenten kan ta del av det. Formulärets utformning framgår av bilaga 1 B till direktiv 2011/83/EU. Ett formulär som överensstämmer med detta finns på Konsumentverkets webbplats.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Uttrycket marknadsplats online definieras i 1 kap. 2 §. Informationsskyldigheten riktar sig till den näringsidkare som tillhandahåller marknadsplatsen. Det är ofta inte den näringsidkare som ingår avtalet med konsumenten. Liksom när det gäller informationsskyldigheten enligt 2 kap. 2 § ska informationen ges innan konsumenten gör sin beställning.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Uttrycket rankning definieras i 3 § marknadsföringslagen. Det avser den relativa position som en näringsidkare tilldelar produkter så som de presenteras, organiseras eller vidarebefordras, oberoende av vilka tekniska medel som används för sådan presentation, organisation eller vidarebefordran. Bestämmelsen kommenteras i skäl 20–22 i direktiv (EU) 2019/2161 (ändringsdirektivet). Liknande bestämmelser om information om rankning finns i förordningen (EU) 2019/1150 om främjande av rättvisa villkor och transparens för företagsanvändare av onlinebaserade förmedlingstjänster. EU-kommissionen har tillkännagett riktlinjer för rangordning av transparens rörande förordningen (2020/C 424/91). De bör kunna ge vägledning även i detta sammanhang (se prop. 2021/22:174 s. 173.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Ett motsvarande informationskrav finns i 12 a § marknadsföringslagen. Informationen ska baseras på den uppgift som säljaren har lämnat.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Syftet är att säkerställa att konsumenterna får klarhet i hur skyldigheterna är uppdelade mellan leverantören av marknadsplatsen online och säljaren. Vilken information som ska lämnas beror på avtalsarrangemangen i det enskilda fallet (se skäl 27 i direktiv (EU) 2019/2161 (ändringsdirektivet).

Författare: Anne Kuttenkeuler

Uttrycket klart och begripligt förekommer även i annan lagstiftning på det konsumenträttsliga området som genomför EU-direktiv. Innebörden är att informationen ska ges på ett sådant sätt att en genomsnittlig konsument normalt sett inte har några svårigheter att ta del av den eller att förstå den. Den ska vara lätt att förstå och ges med hjälp av det medel som avtalet ingås på. Se närmare om detta Kuttenkeuler, Lagen om distansavtal och avtal utanför affärslokaler – En kommentar (JUNO). Förarbeten, se prop. 1999/2000:89 s. 84, prop. 2004/05:13 s. 133 och prop. 2013/14:15 s. 83. Se även MD 2009:8 och MD 2010:14 om prisuppgifter som lämnas på en näringsidkares webbplats. EU-domstolen har konstaterat att informationen kan ges i allmänna villkor som godkänts av konsumenten genom att denne kryssat i en viss härför avsedd ruta (mål C-536/20, Tiketa, EU:C:2022:112).

Författare: Anne Kuttenkeuler

Meningen tar sikte på avtal som ingås på en marknadsplats online. Den näringsidkare som tillhandahåller marknadsplatsen ska enligt 2 b § informera om de kriterier som främst bestämmer rankningen av erbjudanden som presenteras vid en sökning och dras betydelse jämfört med andra kriterier. Den informationen ska ges i ett särskilt avsnitt i onlinegränssnittet och vara direkt och lätt tillgänglig från den plats där sökresultaten presenteras.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Bestämmelsen tar sikte på bl.a. avtal via sådana enkla telefoner där det endast är möjligt att visa en begränsad text. Den är inte tillämplig på smarta telefoner. Enligt EU-domstolen ska det vid bedömningen av bestämmelsens tillämplighet beaktas alla de tekniska egenskaper som är utmärkande för näringsidkarens kommersiella meddelande (mål C-430/17, Walbush Walter Bush, EU:C:2019:47).

Författare: Anne Kuttenkeuler

Övrig information ska lämnas på annat sätt, t.ex. med e-post, vanlig post eller genom att informationen finns tillgänglig på näringsidkarens webbplats. Kravet att informationen ska lämnas på ett klart och begripligt sätt och anpassat till kommunikationsmedlet i fråga gäller även här, se prop. 2013/14:15 s. 83 och skäl 36 i direktiv 2011/83/EU (konsumenträttighetsdiretivet).

Författare: Anne Kuttenkeuler

Informationen ska ges omedelbart innan konsumenten gör sin beställning (se skäl 39 i direktiv 2011/83/EU). Konsumenten ska inte behöva navigera bort från den plats där beställningen görs.

Författare: Anne Kuttenkeuler

En uppmaning från näringsidkaren att ringa upp konsumenten gör inte att konsumenten ska anses ha tagit initiativet till samtalet. Det saknar betydelse för frågan om vem som tagit initiativet om konsumenten tidigare är kund hos näringsidkaren eller inte. Om konsumenten i förväg går med på att få marknadsföring anses näringsidkaren trots det ha tagit initiativ till kontakten om näringsidkaren senare hör av sig till konsumenten i syfte att sälja varor eller tjänster. Detsamma gäller om konsumenten i samband med att han eller hon tecknar ett abonnemang eller prenumeration går med på att näringsidkaren får återkomma när avtalstiden löpt ut. Avgörande är vem som tagit initiativet till samtalet, inte till ett visst erbjudande.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Med begreppet telefon avses taltelefonikommunikation. Det ska alltså vara fråga om ett muntligt telefonsamtal, oavsett vilken typ av telefon eller teknik som används.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Syftet är att konsumenten direkt vid samtalets början ska få veta vilket företags varor eller tjänster som saluförs, vem som utför försäljningen och om han är anställd av eller arbetar på uppdrag av företaget.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Anbudsbekräftelsen ska återspegla det som har sagts under telefonsamtalet och vara sådan att konsumenten förstår vilket erbjudande han eller hon har att ta ställning till. Lagens övriga bestämmelser om näringsidkarens informationsplikt innebär att näringsidkaren också är skyldig att informera om varan, dess egenskaper, pris, avtalets löptid, ångerrätt och villkoren för att säga upp avtalet. Lämnas inte den informationen under samtalet måste det ske på annat sätt, exempelvis i bekräftelsen av anbudet.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Uttrycket ”i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för konsumenter” har samma innebörd som i lagen i övrigt. Det innebär att bekräftelsen ska ges på ett s.k. varaktigt medium. Det kan vara i pappersform, via e-post, sms och liknande. EU-domstolen har uttalat sim om förutsättningarna för att en länk till ett företags webbplats ska kunna uppfylla kravet (mål C-49/11, Content Services, EU:C:2012:419). Uttrycket varaktigt medium kommenteras även i EU-domstolens dom i mål C-375/15, BAWAG, EU:C:2016:695). (Se även prop. 2009/10:242 s. 97 och prop. 2004/05:13 s. 44 och 135.)

Författare: Anne Kuttenkeuler

Samtalet måste vara avslutat för att det ska vara möjligt att lämna en accept som för med sig att det ingås ett bindande avtal.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Skriftlighetskravet innebär att bekräftelsen kan lämnas i en skriftlig handling, men även elektroniskt, exempelvis genom e-post eller sms. Kravet kan också uppfyllas genom att konsumenten kryssar för ett svarsalternativ i ett elektroniskt dokument som näringsidkaren tillhandahåller konsumenten. Det är däremot inte uppfyllt om konsumenten i anslutning till ett efterföljande telefonsamtal slår en viss siffra på telefonen för att markera en accept. I ARN 2019-04350 ansågs formuleringen i ett sms inte tillräckligt tydlig för att konsumenten ska anses ha ingått ett bindande avtal om brandlarmstjänster.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Rättsföljden av att konsumenten inte lämnar en skriftlig accept eller att det sker innan telefonsamtalet avslutats är att avtalet är ogiltigt. Brister hänförliga till näringsidkarens bekräftelse av sitt anbud, exempelvis att det inte lämnats i en läsbar och varaktig form, leder däremot inte till att avtalet är ogiltigt om konsumenten lämnar en accept. Sådana brister kan dock leda till marknadsrättsliga ingripanden. Om avtalet är ogiltigt är konsumenten inte skyldig att betala för produkten. En näringsidkare måste alltså vänta med att leverera varan eller tjänsten till dess att konsumenten har accepterat anbudet. Bestämmelsen är inte tillämplig vid ogiltighet på annan grund.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Det ska framgå av informationen att en utebliven accept från konsumenten efter samtalet innebär att avtalet är ogiltigt och att konsumenten i så fall inte är skyldig att betala för produkten.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Frågan vad som är att betrakta som rimlig tid får avgöras från fall till fall. Rimlig tid är dock aldrig längre än fram till den tidpunkt då varan levereras eller tjänsten börjar utföras, se prop. 2013/14:15 s. 84.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Kravet är uppfyllt om näringsidkaren lämnar informationen i en pappershandling. Den kan också lämnas på t.ex. usb-minne, dvd eller via e-post. En förutsättning är att informationen lämnas på ett sådant sätt att den möjliggör varaktig tillgång och oförändrad återgivning av den ursprungliga informationen, prop. 2017/18:129 s. 46 och prop. 2013/14:15 s. 84. En webbplats på internet uppfyller ofta inte kravet. EU-domstolen har uttalat att en näringsidkare inte har uppfyllt sin informationsplikt genom att bara tillhandahålla informationen på en hyperlänk på företagets webbplats (mål C-49/11, Content Services, EU:C:2012:419).

Författare: Anne Kuttenkeuler

Se kommentaren till 2 kap. 3 §.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Se kommentaren till 2 kap. 3 §.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Se kommentaren till 2 kap. 4 §.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Hänvisningen innebär att marknadsföringslagens sanktionssystem ska tillämpas om näringsidkaren inte lämnar föreskriven information. Näringsidkaren kan alltså åläggas att vid vite lämna viss information och förbjudas att fortsätta med marknadsföring i strid med lag. En näringsidkare som uppsåtligen eller av vårdslöshet bryter mot ett åläggande ska ersätta skada som en konsument eller annan näringsidkare drabbas av. Med lagtextens formulering ”väsentlig enligt 10 § tredje stycket marknadsföringslagen” har det skett en anpassning till marknadsföringslagens terminologi som stämmer överens med motsvarande uttryck i artikel 7.5 i direktivet om otillbörliga affärsmetoder (prop. 2007/08:115 s. 125 f. och 179). Vid en prövning av om ett informationskrav enligt en särskild lag åsidosatts presumeras att en brist på information utgör ett vilseledande utelämnande i och med att informationen är att anse som väsentlig. I normalfallet, uttalas i prop. 2007/08:115 s. 179, bör det alltså vara fråga om ett otillbörligt vilseledande enligt marknadsföringslagen när informationskraven i förevarande lag inte uppfyllts. Även bestämmelsen i 8 § marknadsföringslagen om marknadsföringens ekonomiska påverkan, det s.k. transaktionstestet, ska beaktas vid prövningen enligt marknadsföringslagen. Det kan alltså inte uteslutas att bristen på information är av sådan bagatellartad natur att den inte påverkar konsumentens förmåga att fatta ett välgrundat affärsbeslut och att åtgärden därmed inte är otillbörlig enligt marknadsföringslagen. Sedan den 1 september 2022 kan överträdelser av regleringen kan även leda till utdömande av marknadsstörningsavgift.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Paragrafen innehåller en civilrättslig sanktion vid utebliven information om tillkommande kostnader enligt 2 kap. 2 § 5, dvs. för porto, leverans eller liknande. Sanktionen kompletterar övriga marknadsrättsliga sanktioner. Hänvisningen till 2 kap. 3 och 5 §§ innebär att informationen ska ha lämnats på ett klart och begripligt sätt. Vid distansavtal ska informationen dessutom ha getts på ett sätt som är anpassat till det medel för distanskommunikation som använts. Det är näringsidkaren som har bevisbördan för att han eller hon lämnat föreskriven information. Se prop. 2013/14:15 s. 46 och 77.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Bevisbördan för att avtalets innehåll avviker från den lämnade informationen ligger på den part som hävdar en sådan avvikelse. Lyckas inte parten visa det ska avtalet anses ha det innehåll som framgår av informationen, dock bara i fråga om parternas förpliktelser. Se prop. 2013/14:13 s. 86.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Frågan ska ha uppmärksammats särskilt och ett aktivt ställningstagande ska ha skett. Det kan exempelvis ske genom att konsumenten kryssar i en särskild ruta i ett elektroniskt dokument, undertecknar en handling eller på särskild fråga muntligen godkänner överenskommelsen.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Webbplatser där konsumenter kan göra beställningar ska vara utformade så att det görs tydligt för konsumenten före beställningen att han eller hon blir skyldig att betala genom beställningen. Om beställningen görs med en knapp ska betalningsskyldighet framgå direkt av knappen. Annars är konsumenten inte bunden av beställningen. Se EU-domstolens dom i mål C-249/21, Fuhrmann-2, EU:C:2022:269). Se även prop. 2013/14:15 s. 46 och 86 f.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Konsumenten behöver inte ange något skäl för att kunna ångra avtalet. Meddelandet om att konsumenten vill ångra avtalet behöver inte vara skriftligt. Meddelandet ska vara tydligt. Konsumenten kan använda sig av det standardformulär för utövande av ångerrätten som avses i 2 a § och som näringsidkaren ska ge till konsumenten innan avtalet ingås. Det är inte nödvändigt att konsumenten använder de uttryck som förekommer i lagen, t.ex. ”ångra” eller ”ångerrätt”. Det är konsumenten som har bevisbördan för att ångerrätten har utövats i rätt tid. Närmare om dessa frågor se Kuttenkeuler, Lagen om distansavtal och avtal utanför affärslokaler – En kommentar (JUNO).

Författare: Anne Kuttenkeuler

Undantaget från ångerrätten gäller bara om näringsidkaren har utfört den avtalade prestationen i sin helhet. Innan tjänsten har fullgjorts har konsumenten alltid rätt att ångra avtalet (se prop. 2013/14:15 s. 89).

Författare: Anne Kuttenkeuler

Undantaget från ångerrätten i den första strecksatsen gäller tjänster som har fullgjorts mot betalning. Konsumenten ska alltså enligt avtalet betala ett pris (se 2 kap. 1 § första stycket). Ett uttryckligt samtycke innebär att det krävs en aktiv handling av konsumenten. Det är inte tillräckligt att samtycket ges i standardvillkor, se prop. 2013/14:15 s. 89, EU-kommissionens vägledning s. 59 och EU-domstolens dom i mål C-673/17, Planet 49, EU:C:2019:246. Det finns inget formkrav när det gäller konsumentens medgivande. Se närmare Kuttenkeuler, Lagen om distansavtal och avtal utanför affärslokaler – En kommentar (JUNO).

Författare: Anne Kuttenkeuler

Undantaget från ångerrätten i den andra strecksatsen gäller avtal om digitala tjänster i utbyte mot konsumentens personuppgifter. Angående sådana avtal se bestämmelsen i 2 kap. 1 § andra stycket. Näringsidkaren måste inte vidta någon särskild åtgärd för att undantaget från ångerrätten ska gälla.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Det ska vara fråga om varor som näringsidkaren normalt sett inte har i sitt sortiment. Adressetiketter med konsumentens namn eller t-shirts med personliga tryck är exempel på varor som fått en tydlig personlig prägel. Se prop. 1999/2000:89 s. 91, prop. 2004/05:13 s. 92 f. och 130 och prop. 2013/14:15 s. 89. ARN 2022-03728 gällde köp av däck och fälgar färdigmonterade och balanserade. Undantaget ansågs inte tillämpligt. ARN 2013-03620 gällde köp av ridstövlar med gjorda tilläggsval. Nämnden fann att stövlarna inte var specialtillverkade och att de inte heller hade fått en tydlig personlig prägel. Se om dessa frågor även EU-domstolens dom i mål C-208/19, NK (Utkast till ett enfamiljshus), EU:C:2020:382.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Undantaget gäller t.ex. vissa typer av livsmedel. Se prop. 1999/2000:89 s. 90, prop. 2004/05:13 s. 130 och prop. 2013/14:15 s. 89.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Exempel är köp av kosmetiska produkter, t.ex. läppstift. EU-domstolen har funnit att undantaget inte är tillämpligt på en madrass som var försedd med en skyddsfilm som konsumenten hade tagit bort mål C-681/17, slewo EU:C:2019:255.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Exempel är bränsle som fylls på i en tank. I prop. 2013/14:15 s. 89 framhålls att det saknas ångerrätt även om det inte sker någon sammanblandning i det enskilda fallet.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Undantaget gäller avtal som ingås vid en offentlig auktion (se definitionen i artikel 2.13 i direktiv 2011/83/EU (konsumenträttighetsdirektivet) och 1 kap. 2 § konsumentköplagen. Det är fråga om auktioner där det är möjligt att närvara såväl fysiskt i auktionslokalen som på distans. Om budgivningen uteslutande kan ske på distans föreligger däremot ångerrätt. Frågan om ångerrätt vid en nätauktion har behandlats i ARN 2014-02631.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Bestämmelsen gäller digitalt innehåll där åtkomsten sker genom nedladdning eller direktuppspelning (strömning). Om det digitala innehållet levereras på ett fysiskt medium, t.ex. på en dvd, kan i stället undantaget i 8 p. vara tillämpligt. Undantaget är inte tillämpligt på avtal om digitala tjänster. I skäl 30 i direktiv (EU) 2019/2161 (ändringsdirektivet) förklaras hur gränsdragningen ska göras mellan digitalt innehåll och digital tjänst. Se närmare om detta Kuttenkeuler, Lagen om distansavtal och avtal utanför affärslokaler – En kommentar (JUNO). Avgörande för undantagets tillämplighet är den tidpunkt då konsumenten ges tillgång eller åtkomst till innehållet (jfr 9 kap. 1 § konsumentköplagen). Jfr skäl 41 i direktiv (EU) 2019/770 (digitaldirektivet) och prop. 2021/22:85 s. 141.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Konsumenten ska ha vidtagit en aktiv åtgärd. Att enbart nämna frågan i ett standardavtal är inte tillräckligt (se undantaget i punkten 1).

Författare: Anne Kuttenkeuler

Kravet är nytt från den 1 september 2022. Av bekräftelsen ska det framgå att konsumenten har gått med på att det inte finns någon ångerrätt. I annat fall är undantaget från ångerrätten inte tillämpligt.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Bestämmelsen gäller vissa särskilt angivna tjänster. Den gäller bl.a. fritidsaktiviteter som sker på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Se prop. 2013/14:15 s. 90, prop. 1999/2000:89 s. 60 och 82 samt prop. 2004/05:13 s. 100, 128 och 144 f.).

EU-domstolen har uttalat sig om undantagets tillämplighet vid försäljning av konsertbiljetter när säljaren inte arrangerar själva konserten (mål C-96/21, CTS Eventim, EU:C:2022:238). Av avgörandet framgår att undantaget från ångerrätten inte gäller biljetter som säljs i andra hand och i vissa fall inte heller biljetter som säljs på uppdrag av det företag som har arrangerat aktiviteten. Se om detta ARN 2022-08173.

Se även ARN 2022-08173. Nämnden ansåg att köp av konsertbiljetter i andra hand inte omfattades av undantaget från ångerrätten.

ARN 2022-13388. Nämnden bedömde att en flyttjänst omfattades av undantaget från ångerrätten.

ARN 2021-08342. En konsument hade på ett företags webbplats beställt en PT onlinetjänst för sex månader. Undantaget ansågs inte tillämpligt eftersom tjänsten inte skulle utföras på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod.

ARN 2017-09822 gällde en kurs på heltid i hantverk, färg och form under en begränsad tid. Nämnden fann att undantaget inte var tillämpligt.

Innebörden av undantaget behandlas ingående i ARN 2017-06733 (dressyrkurs) och ARN 2017-04862 (mindfulness).

Författare: Anne Kuttenkeuler

Reparation av ett skadat tak eller en vattenläcka ges som exempel i förarbetena, liksom arbete på egendom som en konsument har ett starkt behov av, som kylskåp och tvättmaskin (se prop. 2013/14:15 s. 90).

Författare: Anne Kuttenkeuler

Undantaget bör ses som ett komplement till punkterna 1 och 13. Bestämmelserna är i viss mån överlappande. Syftet med besöket ska vara att utföra reparationsåtgärder. Till skillnad från undantaget i punkten 13 omfattas inte underhållsåtgärder. Till skillnad från undantaget i punkten 1 förutsätts det inte att konsumenten har avstått från ångerrätten.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Ångerfristens utgångspunkt är beroende av om avtalet ses som köp av en vara eller en tjänst. Vid blandade avtal ska den frågan bedömas efter en helhetsbedömning av om köpet eller tjänsten utgör den övervägande delen av avtalet (se NJA 2001 s. 138 som gäller installation av en värmepanna). Se närmare om detta Kuttenkeuler, Lagen om distansavtal och avtal utanför affärslokaler – En kommentar (JUNO).

Författare: Anne Kuttenkeuler

Begreppet besittning har samma innebörd i andra sammanhang (se 2 kap. 3 § konsumentköplagen). Varan ska alltså ha tagits om hand av konsumenten eller lämnats till någon som handlar på dennes vägnar. Se prop. 2004/05:13 s. 138 och ARN 2000-7590.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Bestämmelsen i andra stycket gäller inte om försäljning av vatten, gas eller el sker i begränsad volym eller en viss fastställd kvantitet. I sådana fall ska i stället huvudregeln enligt första stycket tillämpas. Detsamma gäller om digitalt innehåll levereras på ett fysiskt medium, exempelvis en dvd, en cd-skiva eller ett usb-minne.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Skyldigheten att informera konsumenten om ångerrätten är på detta sätt civilrättsligt sanktionerad. Det räcker inte att informationen om ångerrätten lämnas för att ångerfristen ska börja löpa. Informationen ska även lämnas på föreskrivet sätt (2 kap. 3 och 5 §§). Den ska alltså lämpas klart och begripligt och, vid distansavtal, på ett sätt som är anpassat till det medel för distanskommunikation som använts. I bestämmelsen hänvisas inte till 2 a §. Den omständigheten att näringsidkaren inte tillhandahåller konsumenten ett standardformulär för utövande av ångerrätten påverkar alltså inte ångerfristen. Ångerfristen ”förlängs” i princip vid varje överträdelse av de nämnda informationskraven. Lämnas informationen om ångerrätten vid ett senare tillfälle börjar fristen att löpa vid den tidpunkten. Ångerrätten upphör dock alltid ett år efter det att ångerfristen skulle ha löpa ut om informationen lämnats på föreskrivet sätt. Frågor om förlängning av ångerfristen har bedömts i bl.a. ARN 2014-11033 och ARN 2014-11165.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Återlämnandet eller återsändandet ska som huvudregel ske på konsumentens egen bekostnad. Näringsidkaren är ansvarig för transporten om denne gått med på det eller brustit i sin plikt att informera om att konsumenten har att svara för kostnaden för att varan återställs enligt 2 kap. 2 § första stycket 11. Så är fallet också om informationen i och för sig lämnats men inte på föreskrivet sätt. 14-dagarsfristen räknas från det att konsumenten meddelar att han eller hon vill ångra avtalet.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Undantaget tar sikte på skrymmande, tunga eller sköra varor eller varor som är temperaturkänsliga. Se prop. 2013/14:15 s. 93.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Paragrafen gäller alla avtal om digitalt innehåll och digitala tjänster. Ett sätt att säkerställa att skyldigheten fullgörs när det gäller digitalt innehåll kan vara att innehållet och varje användbar kopia raderas. Näringsidkaren kan i andra fall göra det digitala innehållet eller den digitala tjänsten otillgänglig för konsumenten genom att avaktivera konsumentens användarkonto. Konsumenten får dock inte hindras att få tillgång till innehåll enligt 14 a § tredje stycket. Se prop. 2021/22:174 s. 168. En motsvarande bestämmelse finns för det fall att konsumenten häver ett avtal på grund av kontraktsbrott (se 9 kap. 17 § konsumentköplagen).

Författare: Anne Kuttenkeuler

Återbetalningsskyldigheten gäller hela det belopp som konsumenten har betalat, även t.ex. uppläggnings- eller startavgifter vid ett abonnemang av en tjänst. Vid köp av en vara kan konsumenten ha betalat för leveransen av varan till konsumenten. Även dessa kostnader ska näringsidkaren slutligen svara för (se artikel 13.1 i direktiv 2011/83/EU och EU-domstolens dom i mål C-511/08, Heinrich Heine, EU:C:2010:48). Undantag från återbetalningsskyldigheten gäller om konsumenten har valt en leverans som är dyrare än det alternativ som näringsidkaren normalt använder. I sådant fall har konsumenten endast rätt att få tillbaka skillnaden mellan kostnaden för det dyrare och för det normala leveransalternativet. Av andra stycket framgår att näringsidkaren inte är återbetalningsskyldig innan näringsidkaren tagit emot varan eller konsumenten i vart fall visat att varan sänts tillbaka.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Medgivandet kan lämnas både vid köpet och i ett senare skede när en återbetalning blir aktuell.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Paragrafen gäller alla avtal om digitalt innehåll och digitala tjänster. Motsvarande bestämmelser gäller om konsumenten häver ett avtal på grund av kontraktsbrott (se 9 kap. 16 § konsumentköplagen). Vid användning av det digitala innehåll eller den digitala tjänst som näringsidkaren tillhandahåller kan det vara så att konsumenten har skapat eller tillhandahållit innehåll. Det kan t.ex. handla om bilder, video- och ljudfiler och innehåll som skapats i mobila enheter. Se prop. 2021/22:174 s. 168.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Näringsidkaren får inte ta ut en avgift för åtgärden. Att det undantagsvis kan uppstå kostnader som orsakas av konsumentens egen digitala miljö, t.ex. för en nätverksanslutning, är däremot inte något som näringsidkaren ska stå för. Om näringsidkaren är lagligen förhindrad att lämna ut visst innehåll gäller inte skyldigheten enligt bestämmelsen. Jfr skäl 71 i direktiv (EU) 2019/770 (digitaldirektivet) och prop. 2021/22:85 s. 293.

Författare: Anne Kuttenkeuler

I paragrafen finns bestämmelser som innebär att konsumenten kan bli ersättningsskyldig mot näringsidkaren vid utövandet av ångerrätten. Det gäller alltså fordringar som näringsidkaren kan ha mot konsumenten i samband med avvecklingen av avtalsförhållandet. Bestämmelserna infördes vid genomförandet av direktiv 2011/83/EU. Se närmare om detta prop. 2013/14:15 s. 49 f. och 94.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Att leveranskostnaderna är förhöjda innebär att konsumenten ska ha valt ett dyrare leveranssätt än den minst kostsamma standardleveransen som erbjuds av näringsidkaren, förutsatt att detta är ett vanligt och allmänt vedertaget leveranssätt (se skäl 46 i direktiv 2011/83/EU). Det är bara merkostnaderna som ska ersättas.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Ersättningsskyldigheten förutsätter att konsumenten har hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion. En tumregel är att konsumenten bör tillåtas att hantera och undersöka en vara på samma sätt som man skulle få göra i en vanlig affär (se skäl 47 i direktiv 2011/83/EU). En förutsättning för att konsumenten ska bli ersättningsskyldig är att näringsidkaren har gett konsumenten information om ångerrätten enligt 2 § första stycket 10 på det sätt som anges i 3 § eller 5 § 1 st. ARN har prövat frågor om detta i bl.a. ARN 2014-05617 (köp av skor), ARN 2014-10487 (köp av datorutrustning) och ARN 2014-06320 (köp av barnvagn). I ARN 2017-10274 gjorde nämnden bedömningen att konsumenten inte bar risken för varan under återtransporten till näringsidkaren. En närmare beskrivning av frågeställningar gällande konsumentens ersättningsskyldighet finns Kuttenkeuler, Lagen om distansavtal och avtal utanför affärslokaler – En kommentar (JUNO)

Författare: Anne Kuttenkeuler

Bestämmelsen tar enligt ordalydelsen sikte på tjänster som delvis utförts. Den måste dock förstås så att den även gäller om tjänsten i sin helhet har utförts under ångerfristen (se artikel 14.4 i direktiv 2011/83/EU). Bestämmelsen är inte tillämplig på avtal om digitalt innehåll, men däremot på avtal om digitala tjänster. En definition av detta begrepp finns i artikel 2 i direktiv (EU) 2019/770. I skäl 30 i direktiv (EU) 2019/2161 förklaras hur gränsdragningen ska göras mellan digitalt innehåll och digital tjänst. Se även ARN 2018-05453. Ersättningsskyldigheten förutsätter att konsumenten uttryckligen har begärt att tjänsten ska börja utföras under ångerfristen. Begreppet uttrycklig begäran har samma innebörd som uttryckligt samtycke i 11 § 1 p. När det gäller avtal utanför affärslokaler gäller ett särskilt formkrav för konsumentens begäran om att tjänsten ska börja utföras. Begäran ska lämnas i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form. Det innebär att bekräftelsen ska ges på ett s.k. varaktigt medium. Det kan vara i pappersform, via e-post, sms och liknande. Se EU-domstolens dom i mål C-49/11 (Content Services, EU:C:2012:419). En förutsättning för att konsumenten ska bli ersättningsskyldig är att konsumenten har fått information om ångerrätten enligt 2 § 1 st. 9 och 11 p. på det sätt som sägs i 3 § eller 5 § 1 st. Se EU-domstolens dom i mål C-97/22, EU:C:2023:413. Frågor om konsumentens skyldighet att betala en proportionell andel av priset har aktualiserats i bl.a. ARN 2014-07927 (kost- och träningsprogram i abonnemangsform via internet) och ARN 2016-06018 (inglasning av en balkong). Se om dessa frågor närmare Kuttenkeuler, Lagen om distansavtal och avtal utanför affärslokaler – En kommentar (JUNO). Se EU-domstolens uttalanden om ersättningens beräkning (mål C-641/19, PE Digital, EU:C:2020:808).

Författare: Anne Kuttenkeuler

Avtal om leverans av vatten, gas eller el i andra fall än dessa anses som köp av en vara och omfattas av andra punkten. Förutsättningarna för konsumentens ersättningsskyldighet motsvarar de som framgår av tredje punkten.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Med digitalt innehåll avses data som produceras och tillhandahålls i digital form (se definitionen i 1 kap. 2 §). Paragrafen är endast tillämplig vid avtal om digitalt innehåll som levereras på något annat sätt än på ett fysiskt medium (genom nedladdning eller direktuppspelning). Som framgår av kommentaren till 15 § 3 p. ska avtal om digitalt innehåll skiljas från avtal om digitala tjänster. Huvudregeln är att en konsument har rätt att ångra ett avtal om digitalt innehåll som inte levereras på ett fysiskt medium. Undantag från ångerrätten gäller bl.a. om konsumenten uttryckligen har samtyckt till att leverans påbörjas och gått med på att det därigenom inte finns någon ångerrätt (se 11 § 11 p.). Paragrafen tar sikte på den situationen att konsumenten inte har avstått från ångerrätten. Konsumenten är då inte skyldig att betala för det som har levererats under ångerfristen. Se prop. 2019/20:63 s. 61.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Med anknytande avtal avses ett avtal genom vilket konsumenten förvärvar varor eller tjänster i samband med ett distansavtal eller ett avtal utanför affärslokal, när varorna levereras eller tjänsterna tillhandahålls av näringsidkaren eller en tredje man på grundval av en överenskommelse mellan den tredje parten eller näringsidkaren (se prop. 2013/14:15 s. 95 och artikel 2.15 i direktiv 2011/83/EU). Som exempel kan nämnas avtal om försäkring, leverans, service eller underhåll. Förbudet mot att ålägga konsumenten en påföljd med anledning av att ett anknytande avtal upphör hindrar inte att konsumenten får betala för att skicka eller lämna tillbaka varan eller ersätta värdeminskning. Om konsumenten ångrar huvudavtalet först sedan någon eller båda parter har fullgjort sin prestation, ska avtalsförhållandet avvecklas på så sätt att prestationerna återgår. Se Kuttenkeuler, Lagen om distansavtal och avtal utanför affärslokaler – En kommentar (JUNO).

Författare: Anne Kuttenkeuler

I paragrafens andra mening, som togs in i lagen i samband med införandet av 2010 års konsumentkreditlag, behandlas den situationen att konsumenten utnyttjar sin ångerrätt vid ett distansavtal och det samtidigt är fråga om ett kreditköp enligt konsumentkreditlagen. En definition av begreppet kreditköp finns i 2 § den lagen. Enligt definitionen är det fråga om ett kreditköp också om varan eller tjänsten uttryckligen anges i kreditavtalet, när kreditgivaren är någon annan än säljaren. Andra meningen innebär att ett kreditavtal ska upphöra att gälla när konsumenten utövar sin ångerrätt också när det är fråga om ett kreditköp på den grunden att varan eller tjänsten anges i kreditavtalet, se prop. 2009/10:242 s. 67 f. och 125 samt prop. 2013/14:15 s. 95 f.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Kapitlet innehåller bestämmelser om finansiella tjänster. Bestämmelserna motsvarar i allt väsentligt vad som gällde enligt 3 kap. i 2005 års lag i dess lydelse före den 13 juni 2014, med den skillnaden att tillämpningsområdet har utvidgats till att även omfatta avtal utanför affärslokaler. Dessutom har det införts ett skriftlighetskrav vid telefonförsäljning.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Innebörden av begreppen kredit, försäkring och betalning behandlas närmare i prop. 2004/05:13 s.36 f. och 146 f. Vad särskilt gäller begreppet försäkring omfattar detta, utöver själva försäkringsavtalet, sådana tjänster som har samband med tecknandet av en försäkring. Om konsumenten exempelvis ingår ett avtal med en försäkringsmäklare om förmedling av ett visst försäkringsavtal är detta avtal en separat tjänst som lagen kan vara tillämplig på. Med betalning avses tjänster rörande betalningsförmedling eller betalningsöverföring, girering, växlar och checkar samt användning av elektroniska pengar.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Med begreppet andra finansiella tjänster avses en rad olika företeelser som har det gemensamt att de, direkt eller indirekt, har att göra med pengar, andra betalningsmedel, finansiella risker eller finansiella säkerheter, se närmare prop. 2004/05:13 s. 36 f. och 147 f.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Paragrafens andra stycke infördes i samband med 2014 års lagändringar. Se kommentaren till 2 kap. 1 § vad gäller beloppsgränsen på 400 kr.

Författare: Anne Kuttenkeuler

I tredje stycket klargörs att lagen inte ska tillämpas på enskilda tjänster som utförs inom ramen för ett långvarigt avtal, såsom insättningar, uttag, gireringar m.m. Detsamma gäller enskilda köp- och säljuppdrag inom ramen för ett depå-, service- eller förvaltningsavtal. Ett distansavtal om tillägg av nya delar eller tjänster till ett fortlöpande avtal, t.ex. ett distansavtal om betalservice över internet till ett befintligt kontoavtal, utgör däremot ett ytterligare avtal på vilket lagen kan vara tillämplig. Regleringen gäller oberoende av om det inledande avtalet är ett distansavtal eller inte, se vidare prop. 2004/05:13 s. 148 f.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Ett praktiskt betydelsefullt exempel är att en konsument med VP-konto i eget namn utan särskilda servicefunktioner inom ett år uppdrar åt samma institut att verkställa order om köp eller försäljning av aktier på kontot, liksom det fallet att ett försäkringsavtal förnyas inom ett år. Om avtalen rör finansiella instrument krävs att det är fråga om samma slags instrument med i huvudsak samma konstruktion och rättsverkan. Konsumentens order måste riktas mot samma näringsidkare, men parterna i själva överlåtelseavtalet kan variera. Se prop. 2004/05:13 s. 149.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Se 1 kap. 1 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument. Tillägget i andra meningen avser att täcka upp de fall då det är aktuellt med en överlåtelse av finansiellt instrument som inte täcks av den lagen, se prop. 2004/05:13 s. 150.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Undantaget från ångerrätten i första punkten avser främst marknadsnoterade finansiella instrument m.m., även om det uttalas i motiven, prop. 2004/05:13 s. 151, att marknadsnotering inte är en förutsättning för undantaget. Om prisförändringar på en marknad endast har indirekt påverkan gäller inte undantaget. Prisförändringarna måste vara så snabba att de kan påverka prisläget under den förhållandevis korta ångerfristen, annars finns inte risk för spekulation. Det krävs dock inte att prisförändringarna har en viss nivå eller att man i det enskilda fallet kan påvisa att det inträffat en prisförändring.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Undantaget i andra punkten avser vad som i motiven kallats ”primärmarknadsaktiviteter”, som nyemittering av aktier och obligationer och liknande. Se prop. 2004/05:13 s. 151 f.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Undantaget gäller avtal om bostadskredit enligt 2 § konsumentkreditlagen. Den paragrafen innehåller sedan den 1 januari 2017 en definition av begreppet bostadskredit. Definitionen och hänvisningen infördes genom en lagändring som var föranledd av genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/17/ЕU av den 4 februari 2014 om konsumentkreditavtal som avser bostadsfastighet. Innebörden av begreppet bostadskredit behandlas närmare i prop. 2015/16:175 s. 64 f, s. 242 och s. 247 f.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Undantaget tar sikte på korttidsförsäkringar som ingår som ett led i försäkringar med längre löptid, exempelvis en reseförsäkring som ett moment i en hemförsäkring. Se prop. 2004/05:13 s. 152.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Att utförande påbörjats är inte tillräckligt utan båda parters fullgörande ska ha skett. Om det av avtalet framgår att utförandet ska ske en viss dag får detta, enligt prop. 2004/05:13 s. 152 f., anses innefatta en begäran om fullgörande från konsumentens sida.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Bestämmelserna kompletterar annan marknadsrättslig lagstiftning, såsom marknadsföringslagen. Informationsskyldigheten skiljer sig på flera sätt åt jämfört med vad som gäller enligt 2 kap. Anledningen är skillnader i de bakomliggande EU-direktiven. Frågan hur informationsbestämmelsen förhåller sig till e-handelsdirektivet behandlas i prop. 2004/05:13 s. 80 f. och 153 f. Se även 6 och 7 §§ lagen (2002:562) om elektronisk handel och prop. 2001/02:150 s. 67.

Begreppet ”i rimlig tid” förekommer i annan konsumenträttslig lagstiftning och har samma innebörd. Konsumenten måste alltså få tid på sig att ta del av och överväga informationen. Informationen får alltså inte ges omedelbart innan avtalet ingås. Se prop. 1999/2000:89 s. 83 f., 2004/05:15 s. 131 f. och prop. 2010/11:85 s. 37 f. och 66. De olika informationspunkterna behandlas närmare i kommentaren till lagen (JUNO) Norstedts Juridik.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Det ska av informationen gå att identifiera näringsidkaren och eventuella mellanmän och avgöra i vilken egenskap de handlar gentemot konsumenten. Adressuppgifter ska vara relevanta för kontakten mellan parterna.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Omfattningen av informationen beror på vilken tjänst eller vilket instrument det är fråga om. Det ska dock alltid finnas en lättillgänglig sammanfattning av de huvudsakliga egenskaperna.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Det totala pris som konsumenten ska betala ska framgå.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Det räcker med en allmänt hållen upplysning om att skatter och avgifter kan tillkomma.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Informationsplikten avser bara finansiella instrument där det finns särskilda risker, exempelvis på grund av instrumentens konstruktion. Omfattningen av informationen och vilka krav som kan ställas på den beror på vilket finansiellt instrument det är fråga om. Informationen ska alltid innehålla uppgift om att tidigare värdeutveckling och avkastning inte ger någon säker vägledning om framtida avkastning och utveckling. Se prop. 2004/05:13 s. 155.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Bestämmelsen är inte lika tydligt formulerad som motsvarande bestämmelse i 2 kap. Avsikten är dock att informationen i huvudsak ska omfatta samma förhållanden. Det räcker alltså inte att ange att konsumenten har ångerrätt. Det ska framgå att konsumenten har en rätt att frånträda avtalet, hur ångerfristen beräknas, hur man ska göra om man vill ångra sig samt vad som gäller när man har ångrat sig. Informationen ska också innehålla uppgifter om vad konsumenten enligt 11 § kan komma att få betala vid utövande av ångerrätten. Se prop. 2004/05:13 s. 155 f. Om näringsidkaren inte lämnar fullständig information börjar inte ångerfristen att löpa. Jfr RH 2010:83 och ARN 2010-4970.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Dvs. hur länge tjänsten kan beställas för det pris och under övriga villkor som finns i erbjudandet.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Informationen ska avse både näringsidkarens och konsumentens rättigheter. Eventuella kostnader eller andra villkor som är förenade med rätten att säga upp avtalet ska också anges.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Punkten har betydelse när marknadsföring riktas mot ett annat land än det land i vilket näringsidkaren är etablerad, och har tillkommit främst i anledning av den s.k. ursprungslandsprincipen i e-handelsdirektivet. Tanken är att näringsidkaren ska ange vilket lands lagstiftning inom det samordnade området som har legat till grund för marknadsföringen. En svensk näringsidkare som på en webbplats riktar marknadsföring mot tyska konsumenter ska t.ex. normalt ange att svensk lag om marknadsföring följts. Med begreppet lag om marknadsföring avses inte bara marknadsföringslagen utan även lagen om distansavtal och avtal utanför affärslokaler. En annan sak är att näringsidkaren inte alltid kan nöja sig med att beakta krav enligt svensk lagstiftning utan måste också ta hänsyn till tvingande lagstiftning enligt den rättsordning som pekas ut i den internationella rättsordningen. Se prop. 2004/05:13 s. 80 f. och 156.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Punkten innehåller inget krav på att informationen ska lämnas på visst språk. Däremot ska näringsidkaren informera om på vilket eller vilka språk information kommer att lämnas och kommunikationen ske. Härigenom får konsumenten en möjlighet att bedöma om han eller hon kommer att kunna tillgodogöra sig avtalsinnehållet och klara av att kommunicera med näringsidkaren.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Information ska lämnas både om utomrättsliga organ som prövar tvister, som Allmänna reklamationsnämnden, och om branschvisa nämnder eller andra klagoinstitutioner. I informationskravet ligger att det ska ges praktiska instruktioner om hur konsumenten ska gå tillväga, dock att informationen kan hållas tämligen kort (se prop. 2004/05:13 s. 157)

Författare: Anne Kuttenkeuler

Som exempel kan nämnas bestämmelserna i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti och lagen (1999:1548) om investerarskydd. Näringsidkaren behöver inte ange under vilka förutsättningar ersättning kan utgå och med vilket belopp.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Exempel på särskilt utsatta personer är konsumenter med fysisk eller psykisk funktionsnedsättning (prop. 2017/18:129 s. 34 f. och 48).

Författare: Anne Kuttenkeuler

Kravet har huvudsakligen en marknadsrättslig innebörd och kompletterar informationskraven som följer av 3 kap. 3 § 1 st. Begreppet ”i rimlig tid” förekommer i annan konsumenträttslig lagstiftning och har samma innebörd. Konsumenten måste således ha tid på sig att ta del av och överväga informationen. Informationen får inte ges omedelbart innan avtalet ingås. Se prop. 1999/2000:89 s. 83 f. och 2004/05:15 s. 131 f.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Bestämmelsen togs in i lagen i samband med genomförandet av betaltjänstdirektivet, varvid lagen (2010:751) om betaltjänster infördes. Innebörden är att vissa bestämmelser om näringsidkarens informationsskyldighet enligt paragrafens första stycke inte gäller när ett distansavtal avser en betaltjänst. Bestämmelser om förhandsinformation vid tillhandahållande av en betaltjänst finns i 4 kap. 4 och 10 §§ lagen om betaltjänster, se prop. 2009/10:220 s. 172 f. och 370.

Författare: Anne Kuttenkeuler

En uppmaning från näringsidkaren att ringa upp konsumenten gör inte att konsumenten anses ha tagit initiativ till samtalet. Det saknar betydelse för frågan om vem som tagit initiativet till samtalet om konsumenten tidigare är kund hos näringsidkaren eller inte. Om konsumenten i förväg går med på att få marknadsföring anses näringsidkaren trots det ha tagit initiativ till kontakten om näringsidkaren senare hör av sig till konsumenten i syfte att sälja varor eller tjänster. Detsamma gäller om konsumenten i samband med att han eller hon tecknar ett abonnemang eller prenumeration går med på att näringsidkaren får återkomma när avtalstiden löpt ut. Avgörande är vem som tagit initiativet till samtalet, inte till ett visst erbjudande.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Med telefon avses taltelefonikommunikation. Det ska alltså vara fråga om ett muntligt telefonsamtal, oavsett vilken typ av telefon eller teknik som används.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Avsikten är att konsumenten direkt vid samtalets början ska få veta vilket företags tjänster som saluförs, vem som utför försäljningen och om han är anställd av eller arbetar på uppdrag av företaget.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Bekräftelsen ska återspegla det som har sagts under telefonsamtalet och vara sådan att konsumenten förstår vilket erbjudande han eller hon har att ta ställning till. Informationsbestämmelserna i lagen innebär att näringsidkaren dessutom i rimlig tid innan ett avtal ingås ska lämna viss information och samtliga avtalsvillkor till konsumenten enligt bestämmelserna i 3 kap. 3 §. Informationsskyldigheten kan uppfyllas genom att näringsidkaren inkluderar informationen i bekräftelsen av anbudet.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Uttrycket ”i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för konsumenter” har samma innebörd som i lagen i övrigt. Bekräftelsen kan alltså lämnas i pappersform, via e-post, sms och liknande (se prop. 2009/10:242 s. 97 och prop. 2004/05:13 s. 44 och 135).

Författare: Anne Kuttenkeuler

Samtalet måste vara avslutat för att det ska vara möjligt att lämna en accept som för med sig att det ingås ett bindande avtal.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Skriftlighetskravet innebär att bekräftelsen kan lämnas i en skriftlig handling, men även elektroniskt, exempelvis genom e-post, sms eller liknande. Kravet kan också uppfyllas genom att konsumenten kryssar för ett svarsalternativ i ett elektroniskt dokument som näringsidkaren tillhandahåller konsumenten. Det är däremot inte uppfyllt om konsumenten i anslutning till ett efterföljande telefonsamtal slår en viss siffra på telefonen för att markera en accept.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Rättsföljden av att konsumenten inte lämnar en skriftlig accept eller att det sker innan telefonsamtalet avslutats är att avtalet är ogiltigt. Brister hänförlig till näringsidkarens bekräftelse av sitt anbud, exempelvis att det inte lämnats i en läsbar och varaktig form, leder däremot inte till att avtalet är ogiltigt om konsumenten lämnar en accept. Sådana brister kan dock leda till marknadsrättsliga ingripanden. Om avtalet är ogiltigt är konsumenten inte skyldig att betala för produkten. En näringsidkare måste alltså vänta med att leverera varan eller tjänsten till dess att konsumenten har accepterat anbudet. Bestämmelsen är inte tillämplig vid ogiltighet på annan grund. Se närmare om detta kommentaren till lagen (JUNO) Norstedts Juridik.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Det ska framgå av informationen att en utebliven accept från konsumenten efter samtalet innebär att avtalet är ogiltigt och att konsumenten i så fall inte är skyldig att betala för produkten.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Paragrafen är bara tillämplig då avtal kan ingås via telefon utan att något formkrav är uppfyllt. Ett exempel på det är att konsumenten kontaktar näringsidkaren per telefon för att köpa en produkt. Kontaktar däremot näringsidkaren konsumenten per telefon på eget initiativ är bestämmelsen inte tillämplig.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Som utgångspunkt gäller informationskraven enligt 3 kap. 3 § fullt ut i situationer som omfattas av bestämmelsen. Samtycker konsumenten till det, behöver näringsidkaren dock bara lämna viss information under samtalet, närmare bestämt om den finansiella tjänstens eller det finansiella instrumentets huvudsakliga egenskaper, priset, de särskilda risker som följer med det finansiella instrumentet som avtalet avser, ångerrätten och på vilket språk avtalsvillkoren och tillkommande information tillhandahålls. Kravet på samtycke är uppfyllt om konsumenten under avtalet svarar nej på frågan om han eller hon vill ha ytterligare information.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Uttrycket ”snarast” innebär att informationen bör lämnas eller sändas till konsumenten samma dag som avtalet ingås. Innebörden av uttrycket ”i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för konsumenten” är densamma som i lagen i övrigt (se kommentaren till 2 kap. 3 a §).

Författare: Anne Kuttenkeuler

Med handling avses ett pappersdokument. Bestämmelsen kan få betydelse om konsumenten på grund av förbiseende eller till följd av programfel eller annat datafel har förlorat tillgången till den information som lämnades i anslutning till avtalet. Näringsidkaren får inte ta betalt för att lämna handlingen. Se prop. 2004/05:13 s. 160.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Det krävs inte att konsumenten kan åberopa något särskilt skäl för sin begäran. Det är möjligt att avtala att konsumenten inte har rätt att byta medel för distanskommunikation. En sådan rätt kan dock vara utesluten utan uttryckligt stöd i avtalet, om det är oförenligt med den finansiella tjänstens beskaffenhet med ett byte. Så kan vara fallet om tjänsten just avser en finansiell tjänst via telefon. Se prop. 2004/05:13 s. 160 f.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Bestämmelsen överensstämmer i sak med motsvarande bestämmelse om varor och tjänster. Se kommentaren till 2 kap. 6 §.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Bestämmelsen motsvarar i stora drag vad som gäller för avtal om varor och icke finansiella tjänster enligt 2 kap. 10 §. Konsumenten behöver inte ange något skäl för att få ångra avtalet. Meddelandet om att ångra avtalet behöver inte vara skriftligt. Till skillnad från motsvarande bestämmelse i 2 kap. anges inte att konsumenten kan använda sig av ett standardformulär. Detta beror på skillnader i de bakomliggande EU-direktiven. Något standardformulär för avtal om finansiella tjänster eller finansiella instrument har inte tagits fram inom EU och finns inte heller på Konsumentverkets webbplats. En längre ångerfrist om 30 dagar gäller för livförsäkring, privat individuellt pensionssparande och sparande i en s.k. PEPP-produkt (se om detta prop. 2022/23:7). Reglerna i andra stycket kan få till följd att ångerfristen kan bli betydligt längre än 14 respektive 30 dagar. Till skillnad från vad som gäller vid avtal om varor och icke finansiella tjänster finns det inte någon yttersta tidsgräns för att utöva ångerrätt om ett år om näringsidkaren brister i fullgörandet av sin informationsplikt vad gäller ångerrätten. Se prop. 2004/05:13 s. 59 f. och 162.

Författare: Anne Kuttenkeuler

En förutsättning för att ångerfristen ska börja löpa är att information och avtalsvillkor enligt 3 § 4 st. och 4 a § kommer konsumenten till handa. Det innebär att informationen ska ha getts i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form (se prop. 2004/05:13 s. 162). Bestämmelsen är tillämplig på i princip varje överträdelse av informationskraven. Den gäller alltså inte bara underlåtenhet att informera om ångerrätten. Näringsidkaren har bevisbördan för att konsumenten har fått all information på rätt sätt.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Bestämmelsen motsvarar vad som gällt tidigare enligt 2005 års lag i dess lydelse före den 13 juni 2014. Utövar konsumenten sin ångerrätt uppstår en skyldighet att återställa erhållet belopp jämte material senast inom 30 dagar. Begreppet material tar sikte på exempelvis gireringsblanketter, säkerhetsdosor och liknande utrustning. Det är konsumentens sak att avgöra hur återlämnandet eller återsändandet går till. I likhet med vad som gäller andra avtal enligt lagen ska återbördandet ske på konsumentens bekostnad. Om inte beloppet återbetalas i tid kan konsumenten bli skyldig att betala dröjsmålsränta enligt räntelagen. Se prop. 2004/05:13 s. 162 f.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Näringsidkarens återbetalningsskyldighet innefattar att det ska göras en avräkning, varvid konsumenten ska tillgodoräknas premier, avgifter och annan ersättning. Näringsidkaren har rätt till ränta för hela kredittiden vilket i praktiken, sägs det i prop. 2004/05:13 s. 163, får till följd att kreditgivaren kommer att avvakta med avräkning tills konsumenten har återbetalat hela lånesumman. Kostnaden för återbetalningen ska bäras av näringsidkaren. Vid för sen betalning följer rätt till ränta enligt räntelagen. Se prop. 2004/05:13 s. 61 f. och 163.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Näringsidkaren kan kräva ersättning endast för sådan del av tjänsten som faktiskt tillhandahållits när konsumenten utövar ångerrätten. Att konsumenten inte hunnit eller önskat utnyttja tjänsten saknar betydelse. Ersättningen får inte överstiga ett belopp som står i proportion till omfattningen av den tillhandahållna tjänsten, jämförd med den fullständiga tjänsten enligt avtalet. När det gäller finansiella tjänster av viss varaktighet, exempelvis försäkrings-, bankkorts-, eller kontoavtal, innebär regleringen att ersättningen ska fastställas som en proportionell andel av det totala pris som svarar mot den utförda delen av den tilltänkta avtalstiden. Även kostnader hänförliga till vissa delmoment av tjänsten som utförs i samband med att avtalet ingås och före utövandet av ångerrätten ska proportioneras. Som exempel kan nämnas ansöknings-, uppläggnings- och värderingsavgifter. Andelsbestämningen kan i fråga om vissa finansiella tjänster bestämmas med utgångspunkt i antalet utförda deltjänster, exempelvis utförda betalningsuppdrag, i stället för hur lång tid av avtalstiden som förflutit då konsumenten utövar ångerrätten. Se prop. 2004/05:13 s. 61 och 164 f. och prop. 2011/12:28. Paragrafen behandlas närmare i Kuttenkeuler, Lagen om distansavtal och avtal utanför affärslokaler – En kommentar (JUNO).

Författare: Anne Kuttenkeuler

Det anknytande avtalet upphör att gälla automatiskt om ett avtal frånträds. Särskild uppsägning krävs inte, även om det enligt förarbetena är lämpligt att konsumenten lämnar näringsidkaren ett meddelande om att ångerrätten utnyttjas. Som exempel på anknytande avtal nämns försäkring rörande kredit. Bestämmelsen om att konsumenten inte får åläggas någon påföljd innebär inte att konsumenten slipper att betala tillbaka lånet eller återgälda annan egendom som uppburits enligt det anknytande avtalet. Konsumenten undgår inte heller att svara för kostnader hänförliga till lånet som ränta, premier, uppläggningsavgifter och liknande. Se prop. 2004/05:13 s. 166.

Författare: Anne Kuttenkeuler

I bestämmelsen, som infördes i samband med 2010 års konsumentkreditlag, regleras förhållandet mellan bestämmelserna i 3 kap. om ångerrätt och bestämmelserna om ångerrätt vid konsumentkreditavtal. Vid distansavtal om kredit gäller ångerrätten enligt konsumentkreditlagen, se prop. 2009/10:242 s. 67 f. och 125.

Författare: Anne Kuttenkeuler

Paragrafen infördes i samband med genomförandet av direktivet om konsumenträttigheter och gäller bara för avtal om finansiella tjänster och finansiella instrument. När det gäller avtal om varor och icke finansiella tjänster ska Rom I-förordningen tillämpas. Se prop. 2013/14:15 s. 53 f. och 99. Se närmare Kuttenkeuler, Lagen om distansavtal och avtal utanför affärslokaler – En kommentar (JUNO).