HANDELSBALK (1736:1232)
Handelsbalken
<kgp:number-reprint>SFS nr 1736:0123 2.</kgp:number-reprint>Om köp och skifte
[har upphävts genom lag (1915:218).]
SFS 1915:218
[har upphävts genom lag (1905:38).]
SFS 1905:38
[har upphävts genom lag (1905:38).]
SFS 1905:38
[har upphävts genom lag (1905:38).]
Rättsfall:
Ang. fråga huruvida och på vad villkor köpeavtal slutits se H 1875:153; 1879:307; 1882:318; 1887:442; 1891:260; 1895:34, 372; 1901:29, 155; 1902:54; 1905:3; 1907:372, 464; 1909:195, 508; 1910:257, 634; 1913:553; 1914:269 – Köp eller kommissionsavtal? H 1908:449; 1909:413; 1913:137; 1937:591 – Ang. invändning att köp slutits med annan än den, som kräver betalning H 1875:401; 1894:160; 1897:263; 1898:543 (plenum); 1907:217; 1908:29; 1927:573.
Ang. äganderättsförbehållH 1917:154; 1924:588; 1932:103, 292, 564; 1934:234; 1935:152, 416; 1942:195; 1959:590; 1960:9, 221, 557; 1966:350; 1972:451; 1974:376, 660; 1975:198; 1976:251; 1978:593 (fråga vid internationellt köp om tillämplig lag betr. äganderättsförbehålls verkan mot köparens borgenärer); 1980:219 (ang. äganderättsförbehåll i andra hand vid köparens vidareförsäljning av godset med säljarens medgivande) – Jfr H 1927:633; 1933:569 – Förbehåll om rätt att återtaga godset i händelse av betalningsförsummelse ansågs ha samma verkan mot tredje man som ett äganderättsförbehåll H 1975:222.
Ang. fråga om äganderättens övergång vid köp se H 1881:8; 1895:208; 1896:99; 1899:487; 1900:322; 1909:278; 1914:209; 1925:453; d:o vid avbetalningsköp H 1952:195.
Den som brutit utfästelse att till sin affär köpa alla varor av viss person dömd att utgiva skadestånd H 1911:217 – Fråga om verkan å köpeavtal därav att säljare, som tillförsäkrat köparen ensamförsäljning av varan inom visst område, icke fullgjort avtalet därom H 1913:469 – Ang. skyldighet för övertagare av fabrik att vidkännas förskottslikvid för varor, betald till förre innehavaren H 1932:725.
SFS 1905:38
Säljer man tvem ett; gälde skadan åter, [och böte tio daler,] och den behålle godset, som först köpte.
Hänvisad författning:
Jfr BrB 10:4 – Se nu Lag (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre inf. nedan under detta kap.
Rättsfall:
Då den senare köparen var i god tro och kommit i besittning av godset (ett kreatur), ogillades den förste köparens anspråk att (utan lösen) erhålla godset H 1908:331 – Andre köparen i god tro förpliktad att till förste köparen utlämna saken, dock endast mot lösen H 1932:107.
Säkerhetsöverlåtelse av byggnad på annans grund har ansetts gällande mot senare köpare, oaktat denne var i god tro och tillträtt byggnaden H 1952:407; jfr ang. pantsättning av sådan byggnad H 1954:455 anm. vid 10:1 – Vid försäljning av byggnad på ofri grund till två fick den förste köparen företräde, oaktat byggnaden kommit i den senares besittning i god tro H 1912:311; 1913:456; 1920:285 (exekutiv auktion).
[har upphävts genom lag (1905:38).]
SFS 1905:38
[har upphävts genom lag (1905:38).]
SFS 1905:38
[har upphävts genom lag (1924:321).]
SFS 1924:321
[har upphävts genom kungörelse (1858:85).]
SFS 1858:85
De varor, som av stadens vräkare böra skådas och prövas, må köparen ej taga till sig, förr än det skett är; eller böte köparen och säljaren, vardera tio daler.
[har upphävts genom kungörelse (1858:85).]
SFS 1858:85
[Om stapelstäders och uppstäders handel]
Kapitlet upphävt g. SFS1864-0041
Huru burskap vinnas må
Vill någon burskap vinna, evad han är inländsk [eller utländsk] man; söke det hos [borgmästare och råd], och höre de stadens borgerskap där över: varder det honom då av [borgmästare och råd] beviljat; sätte där borgen, att han skall till det minsta sex år i staden bo, och all stadens rätt och rättighet efter makt sin uppehålla; nämne ock den handel och näring, eller det hantverk, där han i stadens bok må inskrivas före, [och göre så vanlig borgare ed;] sedan gives honom burbrev där å.
Allmän anmärkning:
Föreskrifterna ang. borgareed upphävda g. Lag 1896:29 s. 7.
Refererad författning:
Enl. Lag (1964:653) om överflyttande av magistratens befattning med burskapsärenden m.m. (i lydelse enl. Lag 1977:214) skall den befattning med ansökan om och uppsägning av burskap som enl. 1 och 5 §§ ankommer på borgmästare och råd övertas av kommunstyrelsen eller den nämnd kommunfullmäktige beslutar.
Hänvisad författning:
Ang. utlänning jfr Lag (1992:160) om utländska filialer m.m., inf. efter HB – Ang. borgensskyldigheten se KBr 19 maj 1806.
Den, som haver sitt hemvist utrikes, må ej vinna burskap här i riket, så länge han står i lydno under annan överhet.
Ej må någon vara borgare i tvenne städer tillika. Varder någon där med funnen, böte femtio daler. [Vill någon bruka flere hantverk än ett, eller idka både köpenskap och hantverk; söke där lov till.]
Hänvisad författning:
Sista p. upphävd g. KF 1864:41 s. 1.
SFS 1857:62
[har upphävts genom KF (1857:62).]
SFS 1857:62
Vill man säga upp burskap; göre det inför [borgmästare och råd], sex månader förr, än han sin borgerliga näring avträder, eller ifrån orten flyttar, och vise, att han sin borgareplikt fullgjort haver, som sagt är. Flyttar han utrikes; give ut sjätte penningen av all sin egendom, Konungen och staden till tveskiftes, där ej annorlunda emellan bägge riken slutet är. Förer han egendomen ut, eller bjuder han till att skaffa den bort, förr än avgiften betald är; have då förverkat hälften därav. [Viker han ock själv av, innan han i detta fall rätt för sig gjort; varde för menedare förklarad.] Flyttar han till annan ort inrikes; vare för avgift fri, där ej annorlunda särskilt stadgat är. Flyttar han förr, än han burskap uppsagt, och bevis undfått, att han sin borgareplikt fullgjort; böte femtio daler, och njute dessförinnan ej burskap i annan stad.
Allmän anmärkning:
Stadgandet i p. 4 upphävt g. Lag 1896:29 s. 7.
Hänvisad författning:
Ang. uppsägning se anm. vid 1 §.
SFS 1844:41
[Om gross och krämare handel]
Kapitlet upphävt g. SFS1864-0041
[Huru utländsk man köpenskap driva må]
Kapitlet upphävt g. SFS1864-0041
Hänvisad författning:
Se anm. ovan vid 3:1.
[Om landsköp]
Kapitlet upphävt g. SFS1864-0041
[Om marknader]
Kapitlet upphävt g. SFS1864-0041
4–7 kap. upphävda g. SFS1864-0041
[Om mått och vikt]
Kapitlet upphävt g. SFS1858-0085
Om försträckningar i penningar, eller varor, och ränta därav
[har upphävts genom lag (1936:82).]
SFS 1936:82
[har upphävts genom lag (1936:82).]
SFS 1936:82
[har upphävts genom lag (1936:82).]
SFS 1936:82
[har upphävts genom lag (1936:82).]
Refererad författning:
Skall förfallotid för gäld efter uppsägning beräknas; have löftesman lika rätt, som gäldenär, att uppsägning göra och gälden å förfallodagen betala. Är ej avtal om förfallotid gjort, äge ock gäldenär eller löftesman rätt att betala när han vill, ändå att borgenär det ej fordrat. KF (1855:82 s. 1) ang. löftesmans rätt att uppsäga och betala gäld m.m.
Hava flera förbundit sig att, en för alla och alla för en, betala gäld och skall förfallotid efter uppsägning beräknas; vare uppsägning, som hos endera sker, ej mot de andra gällande. Har löftesman åtagit sig annans gäld, som sin egen, må, där förfallotiden efter uppsägning jämväl beräknas skall, uppsägning som hos endera sker, ej eller mot den andra gälla. Lag samma vare ock där flera, en för alla och alla för en, ingått sådan borgen, nyss sagd är, för gäld, som efter uppsägning betalas bör. KF 1851:55 s. 4ang. sättet för uppsägning av förbindelser, för vilka flera äro ansvariga. Jfr SKP 3 § här ovan.
Hänvisad författning:
Ang. förtidsuppsägning i visst fall se ÄB 21:3.
SFS 1936:82
Haver någon av samma man fått flera lån, än ett, och förbundit sig, att för det ena giva större ränta, och för det andra mindre, eller ingen; där må skuldenär avräkna det, som betalas, å vilketdera lån han helst vill; dock ej förr, än förfallodagen inne är. Ej må något på huvudstolen avräknas, förr än räntan gulden är.
Hänvisad författning:
Ang. sista meningen jfr UB 13:13.
Rättsfall:
Jfr H 1958:117, 624 – Fråga i konkurs om borgenär var skyldig att avräkna lönebelopp, som uppburits à conto, på prioriterad lönefordran eller på äldre, icke prioriterad sådan H 1963:353 – Den som fått utdelning för flera fordringar i samma konkurs ansågs skyldig att på varje fordran avräkna vad som utfallit på denna, fastän anvisning om annan avräkning lämnats i oklandrat utdelningsförslag H 1977:664; se även 1978:85 – När borgen gäller visst begränsat belopp av en fordran får i princip borgenären, åtminstone vid proprieborgen, avräkna betalning från gäldenären på den del av fordringen som ligger över borgensgränsen; och när utmätning skett enbart för flera fordringar som tillkommer samma borgenär står det denne fritt att bestämma hur influtna medel skall avräknas H 1986:454 – Underhållsskyldigs löpande betalning av bidrag fick försäkringskassa inte avräkna på tvistig fordran mot honom ang. underhållsbidrag för förfluten tid H 1988:205 – Fråga dels om gäldenären utövat sin valrätt, dels om vid utövande av borgenärens subsidiära valrätt hänsyn skulle tas till betalningsansvar som kunde drabba ställföreträdare för gäldenären H 1989:177 – Gäldenär berättigad att destinera betalning till skuld som ej var förfallen men för vilken tiden för rätt att betala (frigörelsetiden) inträtt H 2002:577 – Fråga om bevisbördan när borgenär mot gäldenärens invändning om betalning av åberopad fordran påstår att han har avräknat betalningen mot en annan fordran, vars existens bestrids av gäldenären H 2009:64 – En odestinerad betalning ska avräknas mot viss skuld när underlåtenhet att betala denna är förenad med särskilt betungande påföljder som varit uppfattbara för borgenären H 2013:1190.
[har upphävts genom lag (1907:71 s.]
SFS 1907:71
[har upphävts genom lag (1907:71 s.]
SFS 1907:71
[har upphävts genom lag (1905:38).]
SFS 1905:38
[har upphävts genom lag (1915:218).]
SFS 1915:218
som innehöll dels en regel att ränta på ej förfallen gäld förutsatte utfästelse, dels bestämmelser om dröjsmålsränta, har enl.
SFS 1975:636
[har upphävts genom KF (1858:85).]
SFS 1858:85
[har upphävts genom KF (1862:10).]
SFS 1862:10
Om pant och borgen
Sätter man i pant guld, silver, eller vad det helst är i lösören; göre det med tvenne vittnen, eller tage där å handskrift av honom, som panten i händer får.
Hänvisad författning:
Jfr Förmånsrättslag (1970:979) (vid HB 17:) samt Preskriptionslag (1981:130)11 § och Lag (1981:131) om kallelse på okända borgenärer9 §, båda vid HB 9:12 – Ang. kommissionärs panträtt i gods, som han mottagit till försäljning eller inköpt, se Kommissionslag (2009:865)15–17 §§ vid HB 18:– Ang. förbud mot pantsättning av fordran å oguldet aktiebelopp jfr anm. vid lagen (1936:81) om skuldebrev31 § under HB 9:1 – Pantbankslag (1995:1000) inf. här nedan.
Jfr Lag (1936:81) om skuldebrev10 § vid HB 9:1 och Lag (1936:88) om pantsättning av lös egendom som innehaves av tredje man inf. här nedan – Särskilda bestämmelser om pantsättning av rätt på grund av livförsäkringsavtal se FörsäkringsavtalsL (2005:104) 14:9 inf. under HB 1:.
Rättsfall:
Frågor om panten var i borgenärens besittning eller giltig pantsättning eljest förelåg N 1870:360; H 1880:53, 471; 1888:551; 1889:314, 366; 1891:512; 1892:490; 1894:359; 1896:294; 1897:607; 1903:204; 1910:216; 1911:104; 1921:364; 1923:626; 1986:409 (besittningsändring?) – Pantsättning ogiltig H 1903:216 (av rätt att utgiva periodisk skrift); 1913:13 (av aktier, som ej överlåtits på borgenären) – För uppkomst av panträtt i byggnad på ofri grund ej tillräckligt att avtal träffats om pantsättning H 1954:455 (plenum) – Pantsättning av andelsrätt i bostadsförening har, då pantsättaren ej ägde förfoga över panten, förklarats vara utan verkan oavsett god tro hos panthavaren H 1939:162 B – Ej laga pantsättning av inteckningar då dessa omhänderhafts av person som ägde företräda såväl gäldenären som borgenären H 1972:246 – Fråga om panträtt upphört genom att panten av misstag kommit i gäldenärens besittning H 1958:422; 1983:103 – Ang. pant för fullgörande av avbetalningskontrakt betr. bil som återlämnats till säljaren i samband med köp av annan bil genom nytt kontrakt H 1978:679 – Överenskommelse om att köpeskillingsfordran skulle betalas genom att gäldenären satte in fordringsbeloppet på fordringshavarens konto hos bank som avbetalning på dennes skulder till banken medförde ej panträtt för banken i fordringen H 1991:404.
Fråga om pantsatta varor (konossement) tillhörde gäldenären H 1905:481 – Pantförskrivning av köpebrev har ej ansetts medföra panträtt i den sålda egendomen H 1885:20; 1891:338; 1895:309; 1925:505; jfr 1921:258 – Fråga om avtal innebar köp eller pantförskrivning H 1899:267; 1909:466; 1910:173, 257, 481; 1911:204; 1912:156 – Panttagare, som haft anledning misstänka pantsatt lösöres lagliga åtkomst, har förpliktats återställa detsamma utan lösen H 1881:77 – Samma påföljd, då icke löpande förskrivning eller aktiebrev pantsatts av annan än den, på vilken förskrivningen eller aktien lydde H 1890:469; 1895:470; 1901:141; 1907:275 – Den som i god tro mottagit löpande revers såsom pant för försträckning enligt förfalskad omslagsrevers, tillerkändes rätt att för lånets indrivande begagna sig av den pantsatta reversen H 1902:209; 1911:143 (plenum); jfr H 1896:141; 1912:468; 1929:9 – Fråga om aktsamhetskravet för godtrosförvärv av panträtt i begagnad bil H 1981:750 – Panthavare äger ej att för annan fordran hos pantägaren tillgodogöra sig pantens överskjutande värde H 1876:414; 1881:459 (plenum); 1889:406.
Fråga om den som ställt pant som säkerhet för annans skuld svarade primärt eller subsidiärt H 1987:80.
Löfte om överlämnande av lös sak såsom pant giltigt mot tredje man, som hade kännedom därom H 1924:329; 1925:80 – Ang. generell pantförskrivning H 1909:602; 1923:258; 1930:65 – H 1933:526 (livförsäkring pantsatt till flera) – H 1936:295 (ang. medel, insatta å bankräkning i annans namn); 1953:60 (generell pantförskrivning av medel å spärrad bankräkning) – H 1989:705 II (pantförskrivning av redovisningsfordran) anm. vid 4 § förmånsrättslagen (1970:979)HB 17: – H 1934:124 (underrättelse om överlåtelse ej gjord hos panthavaren före överlåtarens död) – Fråga om panträtten gällde även till säkerhet för medgäldenär, som infriat del av skulden H 1899:53; för borgensmän 1925:290, jfr 1936:625 – I mål om skadeståndsskyldighet för borgenär, som till annan än borgensman utlämnat pantbrev vilket lämnats till säkerhet för både lånet och borgensåtagandet, ansågs borgenären ha bevisbördan för påståendet att panten inte skulle ha givit full täckning för borgensåtagandet H 1991:277.
Ang. hyresavtal om maskiner, vilket ersatts av köp, sedan uthyraren pantförskrivit sin rätt till vederlag för uthyrningen H 1974:463, anm. vid rubriken till HB 13:.
Nu är dag ute, och löses ej panten åter; have då panthavaren våld, att den å häradstinget en gång, och i staden å tre måndagar, uppbjuda, och sedan lagligen värdera och mäta låta. Vill då ägaren lösa panten åter; göre det, i staden inom fjorton dagar, och å landet inom en månad, sedan det honom kungjort var, och gälde därtill den ränta, som han utfäst haver. Vill eller gitter han ej; stånde honom fritt, vad han hellre vill låta panten under offentligt utrop till salu gå, eller låta borgenären den behålla efter värderingen. Varder panten högre värderad, eller försåld, än gälden är; njute då gäldenären det över är: är panten mindre; fylle han bristen.
Hänvisad författning:
Om ogiltighet av förbehåll att pant skall vara förverkad, där ej huvudförpliktelsen rätteligen fullgöres se 37 § avtalslagen (1915:218) vid HB 1: – Ang. underrättelse till pantsättare se Pantbankslag (1995:1000)18 §, inf. här nedan – Ang. pant- eller retentionsrätt i egendom, som avstås till staten eller annan, se Förfogandelag (1978:262)42 § och Ransoneringslag (1978:268)22 §, båda anm. efter RF 15:.
Rättsfall:
Om panthavares rätt till pant, som sålts på auktion och därvid inropats av honom se H 1920:53; 1924:529 – Ang. verkan av att panthavare, som vid försäljning av panten på auktion inropat denna, åsidosatt pantägarens intresse H 1972:439 – Då panthavare enl. avtal ägde under hand sälja pantsatta aktier och därav göra sig betald, ägde han själv övertaga aktierna efter börsvärde H 1921:350 – Efter pantsättning av livbrev överlåten äganderätt till tredje man hindrade borgenären att, på grund av dom allenast mot pantsättaren, låta utmäta och exekutivt sälja breven samt utan vidare behålla hela värdet av de av borgenären själv efter försäkringstagarens död inropade breven H 1931:633 – Fråga om långivares skyldighet att, på framställning av låntagaren, realisera hypotek H 1934:661 – Invändning av panthavare att hans inrop av panten (aktier) på auktion varit återrop för ägarens-pantsättarens räkning H 1938:560 – Ang. realisation av överlåten pant H 1956:739 – Mellan tredjemanspantsättare gäller regressrätt (som vid borgen); kan avtalas bort av pantsättare H 2000:667.
Kommer skada å pant, förty, att den, som panten hade, den ej rätteligen vårdat; gälde han fullt åter. Sker det av våda, och ej av vangömmo; vare skadan ägarens, och gälde ej dess mindre, vad panten stod före.
Hänvisad författning:
Jfr Pantbankslag (1995:1000)15 §, inf. här nedan.
Rättsfall:
Panthavare ej pliktig ombesörja utlottade obligationers inlösen H 1877:127 – Om redovisning för pantsatta skuldsedlar se H 1910:196; 1916:667; 1918:257 – Ang. bevisbördan, då panthavaren påstår att låntagaren samtidigt med skuldförbindelsen återfått panten H 1918:433 – H 1941:400 (Högbrofors-obligationslån) – När en bank underrättats om att en värdepappersdepå hos banken pantsatts som säkerhet för ett lån och utan panthavarens medgivande lämnat ut aktierna i depån till ägaren, ansågs banken skadeståndsskyldig mot långivaren H 1998:520.
[har upphävts genom KF (1858:85).]
SFS 1858:85
Vill någon sätta ut till annan den pant, som han i händer haver; säge då först ägaren därom till, eller, där han ej när är, give det rätten eller Konungens befallningshavande tillkänna, och sätte panten ej högre ut, eller med andra villkor, än den hos honom häftar före, eller böte en sjätte del av pantens värde, och skadan åter. Nekar någon emot bättre vetande, till den pant han emottagit haver [; böte hälften av det panten värd är].
Hänvisad författning:
BrB 10:1–4.
Rättsfall:
Ang. rätt till återpantsättning; verkan av passivitet H 1961:26.
Skepp och skeppsbygge må ej med laga verkan sättas i pant efter ty nu är sagt. Ej heller må luftfartyg sålunda pantsättas.
SFS 1973:1066
Går någon i löfte för annan mans gäld; betale han det gäldenär själv ej gälda gitter. Håller gäldenär sig undan, när tiden till betalningen inne är, eller är han utrikes faren, och finnes ej gods hans; lägge då [Konungens befallningshavande] löftesmannen dag före, att skulden betala.
Hänvisad författning:
Jfr KF:r 1855:82 s. 1 och 1851:55 s. 4, båda vid 9:3 och 4 – Lag (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning, efter UP.
Rättsfall:
Borgen ”för fullgörande av ovanstående förbindelse”, tecknad på skuldebrev, vari därefter löftesman oåtspord summan blivit ändrad till högre belopp, har, då skuldebrevet genom sitt utseende ej föranlett misstanke att det undergått förändring, ansetts gällande för det högre beloppet H 1887:415 (plenum); 1900:158. Jfr H 1901:120 – Annorlunda då summan var utsatt i borgensförbindelsen och även där ändrats H 1891:238. Jfr även H 1907:537 – Fråga om borgensmans ansvar, då eljest skuldebrevet påstås vara ändrat H 1923:187 – Borgen för löpande skuldebrev gällande, oaktat namnet å den, till vilken skuldebrevet ursprungligen ställts, ändrats eller han aldrig innehaft skuldebrevet H 1878:162; 1881:101; 1888:55, 302 – Då borgen tecknats på skuldebrev till viss bank eller order, har borgensmännen ansetts ej ansvariga mot annan än banken eller innehavare av dess rätt H 1942:9 – Då borgen tecknats på revers till viss bank eller order men lånet, sedan reversen borgensmännen ovetande blivit ändrad, erhållits hos annan bank, ägde denna ej göra borgensförbindelserna gällande H 1961:315 – Då underborgen tecknats, för den händelse flera solidariskt förbundna löftesmän ej kunde betala, men vissa av löftesmännen förnekat sina namn och därför ej kunnat dömas betala, har även underborgensmannen befriats från betalningsskyldighet H 1883:288 – Ang. verkan av borgen intill viss dag H 1885:362; 1891:139 – Ang. verkan av borgens uppsägning H 1881:117; 1885:441; 1892:331; 1918:502 – Då huvudförbindelsen var ogiltig p.g.a. äktenskapsrättsliga regler ansågs borgen vara utan verkan H 1886:193 – Då kravrätten mot huvudgäldenären preskriberats, är borgensmannen fri, även om borgen ingåtts såsom för egen skuld H 1874:54; 1893:286; 1904:135; 1913:355; 1918:502 – Borgensman äger att i gäldenärs konkurs för vad han utbetalar njuta förmånsrätt i pant som lämnats för skulden H 1908:150 – Ang. borgensmans rättsställning, då för skulden jämväl lämnats annan säkerhet H 1875:252; 1885:86; 1890:375; 1908:150; 1909:602; 1913:579; 1925:290; 1926:181; 1927:185, 644; 1933:506; 1936:177 – Verkan av borgenärens försummelse att söka inteckning H 1932:556 – Ang. borgen för arrendator H 1932:621; 1967:79 – Tillämpning av sista p. i 8 § H 1883:232; 1893:507 – Då i borgenspåskrift endast nämnts kapital, har ansvarighet för räntan icke ansetts åligga borgensmannen KM:ts dom 2 nov. 1826 – Ang. borgen för livförsäkringspremier H 1889:376; 1891:43; 1907:14 – Borgensmannen ej fri därför att borgenären av gäldenären emottagit skuldebrev eller växel på skuldbeloppet H 1882:269; 1914:85 – Borgen för underhandsackord bindande, fastän gäldenären försättes i konkurs H 1926:40 – Pga. i bank belånat, till banken eller order ställt skuldebrev, försett med påstämplingen ”betalt”, kunde därefter betalningsskyldighet ej åläggas borgensman H 1925:174 – Ang. verkan av utfästelse att ingå borgen H 1927:11; sådan utfästelse ej bindande, när den inneburit att ansvarigheten skulle gälla mot bank eller liknande företag men krediten anskaffats på annat sätt 1942:188 – Verkan av skuldebrevs belåning efter borgensmans död H 1927:87 – Ang. tid för giltigheten av borgen för växelkredit H 1924:565; 1929:595 – Talan mot vittnen H 1930:149 – Ang. borgen för växelkredit, när borgensförbindelsen först efter skedd diskontering överlämnats till banken H 1933:518 – Ang. verkan av oaktsamhet vid tecknandet av borgen (tomrum, som nyttjats till förfalskning) H 1935:646 – Ang. invändning av löftesman för hyresgäst att utan hans samtycke hyreskontrakt ändrats H 1935:649 – Borgensman för byggnadsentreprenör fri i fall då byggherren själv tagit viss befattning med bygget H 1938:276 – Invändning att delar av entreprenadsumma av byggherre utbetalts i strid mot kontraktet H 1944:17; jfr 1918:223; 1924:130 – Ang. borgen för återbäring av förskottslikvid vid träkolsleverans H 1951:585 – Ang. underborgen för fullgörande av entreprenadavtal H 1953:502 – Kommuns förbindelse enl. 19 § bostadsfinansieringsförordningen (1974:946) ansågs likställd med borgen i fråga om regressrätt mot bostadslåntagaren H 1989:739 – Skyldighet att infria enkel borgen i fall då gäldenären försatts i konkurs har ansetts inträda redan innan konkursen avslutats när viss utredning förebringats om den utdelning borgenären kunde påräkna H 1990:245 – Fråga, om ett bolag genom förklaring att det avsåg att stödja annat bolag, om det skulle bli nödvändigt (s.k. letter of comfort), ådragit sig betalningsskyldighet sedan det sistnämnda bolaget försatts i konkurs H 1994:204 – Bindande utfästelse ansågs i visst fall föreligga genom två s.k. letters of comfort (stödbrev) H 1995:586 – Fråga, sedan borgen tecknats för ett valutalån, om lånet ersatts med en ny, från valutalånet fristående kredit genom utökning av gäldenärens checkräkningskredit och borgensansvaret därmed upphört H 1997:813 – Ang. förhållandet mellan exportkreditnämnden och borgensman, som ställt borgen vid sidan om nämndens garanti H 1999:325.
Nu haver löftesman sig åtagit annan mans gäld, som sin egen, och utfäst betalning å viss tid, eller ort, eller ock sig lika med gäldenären där till förbundit; söke då borgenär vilkendera han helst vill.
Rättsfall:
Borgen eller garantiförbindelse? H 1929:267 – Verkan av konkurs H 1929:346 – Verkan på garantiförbindelse av att försäkring, sedan den övergått till ny ägare, förfallit på grund av uraktlåten premiebetalning H 1930:82 – Verkan av att borgenären beviljat gäldenären anstånd H 1934:74 – Tolkning av borgen för checkräkningskredit H 1935:377 – Se H 1937:395 (checkräkningskredit med borgen av olika omfattning; fråga om regressrätt), 603 (tillägg, innefattande inskränkning av borgensförbindelse, avlägsnat; återbetalningsskyldighet för godtrosinnehavare av skuldebrevet).
Fråga om generell borgen för växlar medförde betalningsskyldighet för växlar på vilka acceptantens namn förfalskats H 1941:545.
Ang. borgensmans ansvarighet när även pant eller annan säkerhet ställts se rättsfall vid 8 § – Invändning om bristande kontroll av gäldenären vid borgen för redovisningsskyldighet H 1929:526; 1938:42 – H 1940:294 (regresskrav mot medlöftesman efter uppgörelse med borgenären) – Fråga om löftesmän på särskilda, såsom säkerhet lämnade skuldebrev hade regressrätt mot löftesmän på huvudförbindelsen H 1945:421; jfr 1937:395 anm. här ovan – Då panträtt upplåtits i fastighet som gemensamt ägdes av gäldenären och en borgensman (en med honom sammanboende kvinna), hade den sistnämnda inte regressrätt mot övriga borgensmän för vad hon måst betala inom pantens värde H 1981:1104 – Ang. avräkning av delbetalning H 1986:454 anm. vid 9:5 – Ang. borgenärs skyldighet mot borgensman m.h.t. dennes regressrätt mot gäldenären H 1992:351 – Fråga, om borgensansvaret fallit bort genom att borgenären (en bank) gjort otillfredsställande kreditprövning, eftersatt informationsskyldighet mot borgensmännen eller varit försumlig betr. annan säkerhet (företagshypotek) H 1993:163 – Fråga, om kontokortsföretag varit försumligt i förhållande till borgensman betr. ett företags kontokortskredit H 1994:381 – Borgensman fri från borgensansvaret mot leasingföretag till följd av dess bristande informationsskyldighet H 1998:852 – Fråga vid proprieborgen, om borgensmannen mot borgenärens krav på betalning ägt att till kvittning åberopa en huvudgäldenärens motfordran mot borgenären H 1994:474 – Brister i banks kreditprövning ansågs inte vara av det mera kvalificerade slag som kunde medföra att borgensmans ansvar till någon del föll bort H 1996:19 – Borgensåtagande gällde även mot ny borgenär H 1997:58 – Borgensansvaret kvarstod för skuldbelopp, som gäldenären betalat till kreditgivaren – en bank – men som banken efter gäldenärens försättande i konkurs återbetalat till konkursboet H 1997:240 – En privatpersons borgensansvar för ett kommersiellt leasingavtal jämkades enl. 36 § avtalslagen (yttr. i målet av Finansinspektionen) H 1997:524 – Borgensmäns betalningsförpliktelse mot bank pga. generell proprieborgen utan begränsning till beloppet jämkades såsom oskäligt betungande då banken godtagit borgensförbindelserna i strid med Finansinspektionens allmänna råd om borgensförbindelser H 1999:408 – H 2000:97 anm. vid 10 § – Ang. borgensmans regressrätt mot gäldenären efter uppgörelse med borgenären om betalning av visst belopp H 2000:482 – M.h.t. borgensmans subrogationsrätt till pant påverkades ej borgensåtagandets giltighet av att överhypotek i panten pantsattes för annan skuld H 2000:557 – Ang. följden av gäldenärbolagets upplösning resp. gäldenärens död, se H 2005:44, 2017:569 och 2014:107, samtliga anm. vid 8 § preskriptionslagen (1981:130). – Den som ingått proprieborgen för förpliktelser avseende löpande kontraktsförhållande svarade endast för den skuld som återstod efter avräkning mellan fordringar och motfordringar hänförliga till avtalet H 2008:878.
Dör gäldenär; svare då dess arvingar, så långt gods hans räcker, och gälde löftesman det som brister. Dör löftesman, medan han under borgen står; vare då borgenär skyldig, att strax fordra ny borgen av gäldenären: gitter han den skaffa; vare den förra löftesmannens arvingar frie: gitter han ej; söke borgenär betalningen genast ut av gäldenären, och bristen av löftesmannens gods.
Rättsfall:
Detta lagrum har ansetts ej tillämpligt på proprieborgen H 1874:143; 1884:449 – Ang. tillämpning i övrigt av 10 § se H 1883:190 – Ang. verkan, vid solidarisk borgen, av antagande av ny borgensman i anledning av ene borgensmannens död H 1929:529, jfr 409 – Ansvaret för proprieborgensförbindelse går över på borgensmannens dödsbo H 2000:97.
Hava två eller flere gått i borgen utan förbehåll om delad ansvarighet, svare de en för alla och alla för en för sin förbindelse.
Hänvisad författning:
Jfr Lag (1936:81) om skuldebrev2 § vid 9:1, KF:r 1851:55 s. 4 och 1855:82 s. 1, båda vid 9:3 och 4 samt Preskriptionslag (1981:130)9 § och Lag (1981:131) om kallelse på okända borgenärer7 §, båda vid 9:12.
Rättsfall:
Regress av A mot B ang. belopp, som A utan samförstånd med B försträckt gäldenären för fullgörande av den förbindelse på vilken tecknats borgen, avvisad H 1941:49 – Då ett av två namn på solidarisk borgensförbindelse befunnits förfalskat, ansågs den andre borgensmannen betalningsskyldig för hela skulden H 1915:519; se även H 1974:508 (ett av tre namn förfalskat) – Då en av två solidariska borgensmän på grund av preskription blivit fri från sin borgen, ansågs den andre ej förpliktad att betala mer än hälften av skulden H 1916:568 – Då borgenären friskrivit två av fem borgensmän ansågs det solidariska ansvaret för de återstående vara upplöst; även fråga om viss borgen var s.k. efterborgen H 1989:269 – Vid fördelningen av regressansvar ska beloppsbegränsad proprieborgen och tredjemanspant i regel behandlas lika H 2017:482.
SFS 1936:87
Nu haver man borgat för själva personen, och ej för hans gäld; skaffe honom fram, och vare saklös. Kommer ej personen fram; betale då löftesman gälden.
[har upphävts genom lag (1924:321).]
SFS 1924:321
Om lån
Lånar man något av annan, dött eller kvickt; give åter så gott, som han det tog. Ej må lån missfaras.
Rättsfall:
H 1877:84 (löpande skuldebrev) – Låntagare har ansetts ej skyldig ersätta skada, som genom olyckshändelse åkommit det lånta H 1884:126 – Låntagare ersättningsskyldig, när han ej kan styrka, att skada på lånat gods uppkommit utan hans vållande H 1953:409 – H 1906:109 (vid leverans av spannmål utlånade säckar skulle, sedan de uppbrunnit före återställandet, ersättas; handelsbruk).
[har upphävts genom KF (1858:85).]
SFS 1858:85
Ingen må, för egen, eller annans skuldfordran, hålla det inne, som han till låns fått, utan han däri panträtt haver, eller med ägarens vilja nödig kostnad där å gjort. Sker det; [böte tio daler] och give det lånta åter.
[har upphävts genom lag (1986:798).]
SFS 1986:798
Om inlagsfä, eller nedsatt och förtrott gods
Hänvisad författning:
För vissa förvaringsavtal gäller Konsumenttjänstlag (1985:716), inf. vid HB 1:.
Lägger man in hos annan i förvar guld, silver, penningar, eller annat löst gods; lägge in med vittnen, eller tage brev där å.
Inlagsfä, och förtrott gods, bör man vårda som sitt eget. Missfares, eller förkommer det, av hans vangömmo, eller vållande; gälde fullt åter. Sker det av våda; vare saklös.
Hänvisad författning:
Jfr Lag (1933:269) om ägofred1 § vid BB5:.
Rättsfall:
Ersättningsskyldighet ådömd rockvaktmästare för ytterplagg, som han ej kunde återställa till ägaren H 1874:591; likaledes restauranginnehavare och garderobiär (oberoende av dem emellan gällande avtal) 1946:338; person som omhändertagit ett i hans bostad förvarat, annan tillhörigt paket och ej visat att han skilt sig därifrån på sådant sätt, att det kunnat utan hans vållande eller vangömmo förkomma 1875:379; handelsbiträde, som tillvaratagit en i butiken kvarglömd börs och därefter utlämnat den till obehörig person 1875:477; hotellföretag för gästs förlust av värdeförsändelse resp. päls 1918:604, 1946:338; jfr 1983:701 anm. vid SkadestL 2:1; bankvaktmästare för värdebrev, som han omhänderhaft för postbefordran 1906:354; innehavare av budsändningsrörelse för penningar, som borttappats under transport 1934:424; garageägare resp. bilreparatör för förkommen bil m.m. 1938:611; 1948:752; 1956:656; 1957:426; 1971:36 – Ang. ångbåtskommissionärs ansvarighet för gods, som under längre tid kvarlegat outlöst H 1904:108 – Ang. bortfraktares ansvarighet för att av honom anlitad åkare utlämnat gods till annan än adressaten; regresstalan H 1950:575 – Ang. skyldighet för annan än fordringsägaren att avbryta preskription av inteckningsfordran H 1917:533; jfr 1925:374 – H 1888:551 (värdehandlingar i förvar hos konkursgäldenär); 1898:17 (innehav av värdehandling för annans räkning); 1898:485 och 1914:525 (båda ang. ersättningsskyldighet för gods, som mottagits till förvaring och obehörigen utlämnats resp. förkommit); 1949:791; 1962:689 (ansvarighet för varor som omhändertagits i frihamn); 1966:18 (markägares ansvarighet på grund av avtal om betesgång för skada på häst) – Fråga om ersättningsskyldighet för hotellföretag då egendom, som företaget tagit om hand för hotellgästs räkning, förkommit vid inbrott H 1978:618 – Ang. ansvarighet för skada på föremål som auktionsverk lämnat till enskilt företag för försäljning H 1968:17 – En häst, som travtränare hade hand om för träning och tävling, skadades och dog under träning; tränaren ansågs underkastad vanligt vållandeansvar, ej presumtionsansvar H 1983:617; däremot presumtionsansvar när hästen skadats utan direkt samband med träning eller tävling 1999:197 – H 1983:701 anm. vid SkadestL 2:1 samt 1989:191 anm. vid SkadestL 3:2 – När travhäst fått upp låset till sin boxdörr och därefter skadats, har travtränare, som haft hästen i sin vård, ansetts ha orsakat skadan av vårdslöshet genom att inte se till att låset var säkert och därmed framkalla fara för skadan H 1996:564.
Sätter man under annans förvar tillslutna eller förseglade kistor, skåp eller packor, och vet ej den, som anammade, vad där i är; eller är det honom ej, stycke från stycke, till vikt, mått eller antal, i händer givet; påstår sedan den, som inlade, mera under förvar givet vara, än han åter fick; vare den, som emottog, fri, där han allt obrutet och oskatt utgiver, som han det anammade. Finnes det vara brutet, och saknar ägaren något; fulltyge då med vittnen, [eller ed sin,] huru mycket han inlagt haver. Gitter han det; svare den godset under sin vård hade, för all skada, eller vise med goda skäl, [eller svärje,] att det av hans vangömmo och vållande ej skett är, eller att han ej därav kunskap och nytta haft. [Varder han övertygad, att han med vilja det försnillat; stånde tjuvs rätt.]
Allmän anmärkning:
Enl. RP7 § har vad här är föreskrivet om ed upphört att gälla.
[har upphävts genom lag (1986:798).]
SFS 1986:798
Hava flere satt gods under annans vård, där i de alle del äga; det må ej å enderas begäran givas åter, utan han allas fullmakt där å visar. Giver den godset i vård hade det annorlunda ut; svare han vardera för dess del, och söke sin man.
Nu vill ej den, som godset emottog, hava det längre i förvar; säge då honom till, som insatte, att han må hämta det åter, och tage bevis där å. Tager ägaren det ej åter; stånde själv all fara.
Dör den, som inlagsfä om händer hade; då böra hans arvingar där svara före, och giva fullt åter.
Haver man å nedsatt gods nödig kostnad gjort, eller betalt hyra för det rum, där i godset förvaras; då bör ägaren det gälda, förr än godset återgives.
Hänvisad författning:
Se nu Konsumenttjänstlag (1985:716)49 § inf. vid HB 1:.
Rättsfall:
Fråga om rätt att innehålla för vinterförvaring mottagen båtmotor till säkerhet för en mycket liten fordran på ersättning för arbete med motorn H 1979:670.
[har upphävts genom KF (1858:85).]
SFS 1858:85
[har upphävts genom KF (1858:85).]
SFS 1858:85
Dömes gods under tredje mans förvar, det bör vårdas, som annat inlagsfä, och ej givas ut, förr än domaren eller befallningshavanden det tillåter.
[har upphävts genom kungörelse (1858:85).]
SFS 1858:85
Om lega och hyra
Kapitlet upphävt i fråga om legoavtal som avsågs i lagen (1907:36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom (PromL 3 §). SFS1736-1232
Rättsfall:
Ang. hyresavtal om maskiner, vilket ersatts av köp, sedan uthyraren pantförskrivit sin rätt till vederlag för uthyrningen H 1974:463 – Vid leasingavtal betr. en lastbil ägde uthyraren rätt till skadestånd utan att uttryckligen häva avtalet när det genom hyresmannens försäljning av lastbilen stod klart att avtalet ej skulle fullföljas H 1992:728 – Leasegivares rätt till ersättning av den som köpt leasingegendomen utan att göra godtrosförvärv har beräknats utifrån egendomens värde vid tidpunkten för förvärvet H 2004:52 – Villkor om rätt att ändra leasingavgift vid ränteändring betr. leasegivarens finansiering medförde skyldighet att sänka avgiften vid räntenedgång; även fråga, sedan leasegivaren överlåtit avtalet, om rätt till återkrav mot förvärvaren för överlåtarens överdebiteringar H 2005:142 – Att leasegivare tillåter leasetagaren att förfoga över leasingobjektet hindrar ej att leasegivaren har separationsrätt till objektet, om förfoganderätten ej utnyttjats H 2009:79.
Leger man till annan [hus, gård, tomt], eller vad det är, för hyra i penningar eller varor, med vissa villkor, eller utan; det bör fast stånda, evad fästepenning där å given är, eller ej.
Rättsfall:
Uthyrare av pråm, som ej var sjövärdig, ådömd skadeståndsskyldighet H 1916:274 – Ang. rådande bruk vid filmuthyrning H 1933:323; vid uthyrning av pråmar 1949:87 – Ang. s.k. fodervärds ansvarighet för utackorderade regementshästar H 1950:54.
Leger man tvem ett; behålle den, som först hyrde, evad den senare mera utlovat haver, eller ej; och [böte] den, som utlegde [,tio daler], och skadan åter. Samma lag vare om den, som hyrer det han visste till annan uthyrt vara.
[har upphävts genom KF (1858:85).]
SFS 1858:85
Huru gods å landet, så ock hus, gårdar, och tomter i staden, legas och hyras må, urskils i jordabalken. [Om hästars, vagnars, och båtars lega av gästgivare, och vad lag är, då de spillas och missfaras, är stadgat i byggningabalken.]
[Om legohjon]
Hänvisad författning:
Äldre rättsfall ang. arbetsavtal m.m. anm. under denna rubrik i 1988 och tidigare års lageditioner.
[Huru bolag skall läggas, hållas, och brytas]
Kapitlet upphävt g. SFS1895-0064
[Huru gäldenär må gods sitt till dess borgenärer på en gång avstå; så ock om dem, som för gäld rymma]
Hänvisad författning:
Numera KonkL samt efter denna inf. Lag (2022:964) om företagsrekonstruktion.
[Om borgenärers rätt och företräde för var annan till gäldbunden egendom]
Kapitlet upphävt g. SFS1970-0979
Om sysslomän eller ombudsmän
Hänvisad författning:
Jfr ang. detta kap. Lag (1944:181) om redovisningsmedel, inf. under HB 1:.
Varder man av annan ombuden, att å dess vägnar något syssla och uträtta, och säger där ja till; tage fullmakt, och ligge där sedan hans vårdnad å; göre ock redo och besked för det han om händer får.
Hänvisad författning:
Ang. denna och följande §§ jfr Avtalslag (1915:218)2: vid HB 1: – Jfr: om prokurist Prokuralag (1974:158) vid avtalslagen 2: – om huvudredare för partrederi SjöL 5:3 ff. Bih. – Om tillämpning av detta kap. på god man för förvaltning av samfälld egendom se Lag (1904:48 s. 1) om samäganderätt14 §. Bih. – Lag (2021:401) om Allmänna arvsfonden 4:5 vid ÄB 5:.
Rättsfall:
Ang. behörighet för handelsföreståndare, inspektorer m.fl. att på huvudmannens vägnar ingå avtal H 1877:268; 1881:279; 1895:83; 1899:87; 1901:453; 1908:47; 1942:90 samt rättsfall vid avtalslagen (1915:218) 10 § vid HB 1: – Den som beställt arbete och ej kunde visa att det skett annorledes än för egen räkning dömdes betala H 1913:114; jfr 1914:318 – Ang. inkassouppdrag H 1892:257; 1896:306; 1929:636; 1931:343 – Ang. skyldighet att även till andra än medparter i rättegång redovisa utdömt skadestånd H 1941:520 – Sedan aktierna i ett enmansbolag övergått på efterlevande maken (hustrun) och hon avyttrat aktierna med oväntad beskattning som följd yrkade hon skadestånd pga. försumlig rådgivning av den som sedan omkring 20 år varit bolagets revisor; fråga om uppdragsförhållande uppkommit mellan dem H 1992:243 – Liknande fråga i förhållande mellan ägare av tidningsföretag och revisionsbyrå i samband med försäljning av företaget H 1992:502 – Patentombud, som personligen mottagit uppdrag men utfört uppdragen i ett aktiebolag, har i visst fall ansetts inte ha gentemot bolaget avstått från rätten att förfoga över uppdragen H 1994:236.
Vad ombudsman efter fullmakt gör och sluter, det vare så gillt, som huvudman det själv gjort och slutit hade. Går ombudsman vidare, än honom betrott är; rätte själv upp all skada, [och böte tjugu daler], och huvudmannen vare saklös.
Hänvisad författning:
Se anm. vid 3 §.
Handlar syssloman oredligt, brukar list emot honom, som fullmakt gav, vänder sig hans gods till nytta, lånar hans penningar ut, eller tager penningar upp i hans namn; svare till all skada [, och plikte efter omständigheterna]. Vare ock den, som fullmakt gav, saklös i allt, vad syssloman, utom hans ombud eller vilja, av annan lånt, eller med någon slutit haver; utan det vises, att det honom till nytta använt är.
Hänvisad författning:
Jfr BrB 10:5; Avtalslag (1915:218)27 § vid HB 1:.
Rättsfall:
Om sysslomans skyldighet att för felaktigt utförande av uppdrag ersätta huvudmannen H 1874:6; 1875:209; 1879:74, 464; 1880:261; 1882:212; 1898:224; 1903:464; 1905:541; 1907:231, 452; 1914:23; 1923:183; 1937:518; 1938:335; underlåtenhet att fullgöra uppdrag H 1964:80 – Ångbåtskommissionär i förhållande till adressaten skyldig att taga vård om ankommet gods H 1910:602, jfr 1904:108 – Ang. fråga om skyldighet för syssloman att återställa mottagen värdehandling H 1874:116; 1906:364 – Den, som på annans vägnar men utan fullmakt slutit avtal med tredje man, ersättningspliktig i förhållande till denne H 1891:160; 1895:533; 1910:516; 1912:412; 1918:75 – Betalning till tredje man, som icke haft behörig fullmakt, ej giltig H 1912:572 – Skadeståndstalan mot boutredningsman på grund av försummelse att i bouppteckningen upptaga viss fordran H 1929:67; jfr 1949:271; mot praktiserande jurist på grund av försummelse vid fullgörande av uppdrag för klient 1957:621; mot rättegångsombud på grund av underlåtenhet att framställa visst yrkande H 1981:1091 – H 1926:197 (inkassobyrå); 1930:158 (delcredereansvar för bank); 391 (kommuns ansvarighet för obehörigen upptaget lån); 1932:686 (skälig anledning att förutsätta behörighet för uppbärare av likvid för inköpt vara) – Ang. påföljd för syssloman av ett, mot uppdrag, i eget namn gjort fastighetsinrop H 1943:86; 1946:378 – Revisionsbyrå ansågs skadeståndsskyldig för oaktsam rådgivning som orsakat skatteutgift H 1992:58 anm. även vid SkadestL 1:1 – Skadeståndsskyldighet för revisor som brustit i rådgivning betr. skattekonsekvenser av en aktieöverlåtelse H 1992:243 anm. även vid 1 § – Jfr även rättsfall vid HB 12: – Ang. sista punkten se H 1917:239; 1927:22; 1949:313 (ang. skyldighet för bilägare att betala reparation av bil, som tredje man lämnat till reparatören) – Fråga, om fondkommissionär vid handel med indexoptioner för kunds räkning brustit i aktsamhet gentemot kunden genom att inte följa tillsynsmyndighetens allmänna råd eller i övrigt se till att kunden var tillräckligt informerad om de särskilda riskerna med sådan handel H 1995:693 – Fråga om ersättningsskyldighet för en av byggherre anlitad besiktningsman vid husarbeten pga.. försumlighet (förhållande byggherre-generalentreprenör kontra generalentreprenör-underentreprenör) H 1997:44; för besiktningsman pga.. oaktsamhet vid fullgörande av besiktningsuppdrag i samband med fastighetsköp 1997:65; för besiktningsman pga.. överlåtelsebesiktning enl. Svenska Byggingenjörers Riksförbunds modellavtal 2001:269.
Haver någon fått fullmakt, att för annan göra och låta, och tager den skada därav, som fullmakt gav; skylle sig själv, som sig ej bättre föresåg. Är ombudsman av försummelse, eller svek, vållande till skadan; plikte då han, som sagt är.
Hänvisad författning:
Se anm. vid föregående §.
Syssloman njute skälig arvodes lön, så ock vedergällning för det, som han å annans ärender rätteligen kostat haver. Är ej avtal därom gjort, eller åsämjer dem ej; ligge det då till rätten.
Rättsfall:
H 1876:513 (utredning av dödsbo); 1929:661 (förmedling av lån); 1957:204 (arvode till advokat för telefonkonsultation m.m.); 1957:665 (förmedling av köp av skrotparti) – Ang. arvodes fördelning mellan flera sysslomän H 1912:521 – Ang. skyldighet att vid dröjsmål med betalning av utlännings provisionsfordran utge ersättning för kursförlust H 1951:444 – Ang. betalningsskyldighet för innehavare av rättegångsfullmakt gentemot person som han satt i sitt ställe H 1964:89 – Ersättning till bank för kostnader med anledning av en av banken utställd bankgaranti H 1972:1 – Den som åtagit sig som särskilt uppdrag att sköta en företagares bokföring ägde ej retentionsrätt till säkerhet för sin arvodesfordran i överlämnat räkenskapsmaterial H 1981:1050; jfr 1982:404 – Vid bokföringsuppdrag har beställaren bevisbördan för att fast pris avtalats H 1989:215.
Haver syssloman borgat sin huvudmans gods och varor ut till den, som för ärlig och riktig man känd var, men finnes sedan så fattig, att han ej gitter det återgälda; vare då syssloman ej skyldig det att fylla, utan han särskild vedergällning njuter för det, han slikt äventyr stånda må.
Nu haver man sig åtagit, att inom viss tid något å annans vägnar syssla och beställa, eller lovat det till slut driva, och varder där ifrån hindrad av Konungens tjänst, eller sjukdom, egna sysslor, eller annan skälig orsak; låte då sin huvudman det så tidigt veta, att han må kunna någon annan i stället taga; sedan vare ombudsman saklös, när han för den tid räkenskap gör, som han sysslan haft haver.
Dör huvudman; göre då syssloman redo och räkning för hans arvingar, och vare sedan vid sysslan skild, där dem ej annorlunda åsämjer. Dör syssloman, och varder något skyldig; svare hans arvingar så långt gods hans räcker.
Var som å sysslomans förrättning tala vill; göre det lagligen inom natt och år, sedan han vid sysslan skildes, och redo och räkning gjord är av honom, eller av hans arvingar, där han död är. Haver man laga förfall; njute samma tid därefter.
Rättsfall:
H 1898:530 (vice värd för fastighet); 1905:175 (uppdrag att sälja aktier); 1915:206, 1935:5, 1966:54 (boutredningsman); 1927:570, 1946:493 (inkassouppdrag) – Denna § ej tillämplig på konkursförvaltare H 1977:816 – Uppdrag till bank ansågs som sådant sysslomannaskap som omfattas av denna § H 1992:16; fråga huruvida banken i nämnda fall avgivit slutredovisning, så att preskriptionstiden börjat löpa 1999:52 – Denna § ej tillämplig på förhållandet mellan långivare och tredje man såsom innehavare av egendom som låntagaren pantsatt till långivarens säkerhet H 1998:520 anm. även vid 10:4 – Fråga om fastighetsmäklares redovisning kunde utgöra utgångspunkt för preskription av skadeståndsanspråk H 2000:31; samma fråga betr. redovisning av advokat som haft i uppdrag att biträda i hyrestvist 2000:137 – Invändningar mot företagsrekonstruktörs anspråk på ersättning omfattades inte av förevarande § H 2008:805 anm. även vid KonkL 11:6.
Är någon frånvarande, och förefaller något, där i han ej kunnat syssloman nämna; då må skyldeman, eller vän hans, för honom tala och svara, sedan han, där så fordras, borgen satt, att den frånvarande skall för gott känna det han gjort haver. Gillar frånvarande det ej; fylle han, som utan fullmakt annans talan sig tagit, eller dess löftesmän, all skada, som därav timat.
Hänvisad författning:
Jfr ÄktB 6:4.
Rättsfall:
Ang. negotiorum gestio H 1910:622; 1918:12; 1920:234; 1922:472; 1945:728; 1952:63; 1972:88 – Ang. behörighet att företräda nationaliserade ryska banker H 1929:471; 1931:351; 1932:217; försäkringsbolag 1932:225; annat bolag 1938:567 – Ang. tysk tvångsförvaltning av judiska affärsföretag H 1941:424; polsk tvångsförvaltning av nationaliserad egendom 1951:753; ungersk tvångsförvaltning 1954:262.