Innehåll

Lagar & Förordningar

Lagar & Förordningar är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO - gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.
SFS1914-0045

Lag (1914:45) om kommission

Rubriken har denna lydelse enl. Lag 1991:352.

Denna lag upphör enligt Lag (2009:865) att gälla den 1 oktober 2009.

Angående övergångsbestämmelser, se Lag (2009:865).

Kapitelindelningen och rubrikerna till 1 och 2 kap. har utgått g. Lag 1991:352. (Se p. 3 av övergångsbestämmelserna vid upphävda 3 kap.)

Inledande bestämmelser

Rubriken har denna placering enl. SFS1991-0352

De i denna lag givna stadganden skola lända till efterrättelse, så vitt ej annat följer av avtal eller av handelsbruk eller annan sedvänja.

Att i vissa fall avtal eller sedvänja icke gäller emot denna lag stadgas här nedan särskilt.

Ang. s.k. kommissionärsbolagsförhållande H 1975:45.

SFS 1974:219

Med köpman förstås i denna lag envar som skulle ha varit bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1929:117), om denna gällt även efter utgången av år 1976.

Bestämmelserna om bokföringsskyldighet enl. 1929 års lag inf. efter bokföringslagen (1976:125). Bih.

SFS 1976:127

Där enligt denna lag någon skall giva annan ett meddelande, vid äventyr att han eljest förlorar talan eller anses hava antagit anbud eller godkänt avtal eller betalning, och sådant meddelande varder inlämnat för befordran med post eller telegraf eller eljest på ändamålsenligt sätt avsänt, må ej den omständigheten, att meddelandet försenas eller icke kommer fram, föranleda därtill, att avsändaren anses icke hava fullgjort vad honom åligger.

Med kommissionär förstås i denna lag den, som åtagit sig uppdrag att för annans räkning men i eget namn försälja eller inköpa varor, värdepapper eller annan lös egendom. Den, för vars räkning försäljningen eller inköpet skall ske, kallas kommittent.

Är kommissionären köpman, och avser det honom lämnade uppdraget försäljning eller inköp, som faller inom området för hans rörelse, kallas han handelskommissionär och kommissionen handelskommission.

Fråga om köp eller kommissionsavtal H 1908:449; 1909:413; 1913:137; 1937:591; 1940:164, 312; 1945:406; 2000:685 – Jfr H 1935:290 (ang. fondkommission) – Auktionsverk ansågs ha ombesörjt försäljning i egenskap av kommissionär H 1975:152.

Den, som yrkesmässigt driver verksamhet såsom handelskommissionär, vare, där anmodan att utföra uppdrag om försäljning eller inköp, som faller inom området för denna hans verksamhet, kommer honom till handa från någon, med vilken han står i affärsförbindelse, pliktig att, om han icke vill utföra uppdraget, utan oskäligt uppehåll giva den andre meddelande därom. Underlåter han det, skall han anses hava antagit anbudet.

Där någon, som fått gods sig tillsänt för att säljas i kommission, icke vill utföra uppdraget men ändock omhändertager godset, njute han panträtt däri, efter ty här nedan om kommissionär stadgas, för vad han må hava att fordra i anledning av den befattning han tagit med godset.

Ang. vårdnadsplikt se 10 § – Ang. panträtt se 31, 33 och 34 §§.

Om kommissionärens skyldigheter

Det åligger kommissionären att vid fullgörande av sitt uppdrag iakttaga kommittentens intresse. Han har att så vitt möjligt följa kommittentens föreskrifter, att giva honom erforderliga underrättelser, särskilt om avtal, som han för kommittentens räkning slutit, samt att till kommittenten avgiva redovisning för uppdraget. Handelskommissionär är dock icke pliktig att för kommittenten uppgiva namnet å den, med vilken han för dennes räkning slutit avtal, med mindre skyldighet därtill följer av vad i 57 och 58 §§ stadgas.

Ang. redovisningsskyldighet jfr H 1941:520.

Påkalla omständigheterna avvikelse från kommittentens föreskrifter i fråga om uppdragets fullgörande, skall kommissionären med underrättelse därom utan uppskov begära erforderliga föreskrifter av kommittenten och, där sådana ej kunna avvaktas, förfara så som omständigheterna kräva.

Vad nu är sagt gälle ock, där kommittenten föreskrivit visst pris (limitum), under vilket försäljning ej må ske eller som vid inköp icke får överskridas. Ej må den omständigheten allena, att visst pris å godset finnes utsatt i räkning, som översändes till försäljningskommissionär, anses innefatta limitum för försäljningen.

Är limitum föreskrivet, bör kommissionären ändock betinga för kommittenten fördelaktigare pris, där omständigheterna vid avtalets ingående det medgiva.

Kommissionären är pliktig att vårda gods, som av kommittenten lämnas honom till försäljning eller som för dennes räkning inköpes. Sådant gods skall, där ej annat föranledes av omständigheterna, hållas avskilt från annat gods.

Handelskommissionär åligger att hålla godset brandförsäkrat, där ej med hänsyn till godsets beskaffenhet eller andra omständigheter försäkring kan anses opåkallad.

Jfr Lag (1991:980) om handel med finansiella instrument3 kap. inf. efter lagen 2007:528. Bih. – Lag (1944:181) om redovisningsmedel vid HB 1:.

Bokförläggare ersättningsskyldig för brandskada på oförsäkrat lager av vetenskapliga tidskrifter, som han åtagit sig att trycka och distribuera H 1928:294 – Jfr H 1929:573 anm. vid FörsäkringsavtalsL (2005:104) 9:1 vid HB 1:.

Har gods lämnats handelskommissionär till försäljning, åligger det honom att undersöka godset i den omfattning efter gott handelsskick kan fordras av en kommissionär.

Finnes, då gods, som lämnas kommissionären till försäljning, kommer honom till handa, fel eller brist i godset, eller yppas sedermera fel eller brist däri, skall kommissionären underrätta kommittenten därom. Giver han icke sådan underrättelse utan oskäligt uppehåll efter det han märkt eller bort märka felet eller bristen, vare han, efter ty i 17 § sägs, pliktig att ersätta den skada, som genom underrättelsens uteblivande tillskyndas kommittenten.

Ang. inköpskommissionär jfr H 1927:577 anm. vid 17 §.

Kommissionären skall i sin redovisning upptaga allt vad han på grund av avtalet med tredje man bekommit eller har att fordra.

Jfr H 1905:175; 1930:207.

Står kommissionären på grund av avtal eller enligt handelsbruk eller annan sedvänja del credere, är han i förhållande till kommittenten ansvarig såsom för egen skuld för fullgörande av avtal, som han för dennes räkning ingår med tredje man.

Jämväl i fall, då handelskommissionär icke står del credere, äge kommittenten av honom kräva avtalets fullgörande, där kommissionären i sitt meddelande till kommittenten om uppdragets utförande icke uppgiver namnet å den, med vilken avtalet slutits.

Har kommissionär, som för kommittentens räkning slutit avtal, vid avtalets ingående eller sedermera visat försumlighet vid fullgörande av sitt uppdrag, äge kommittenten avvisa avtalet, såframt hans intresse blivit väsentligen eftersatt eller kommissionären handlat oredligt mot honom.

Kan kommittent, som sålunda avvisar avtal, på grund av 54 § icke återfå gods, som kommissionären försålt, skall denne i stället gälda godsets värde.

Ang. försumlighet betr. tid för tillställande av avräkningsnota rörande aktieköp H 1921:535.

Där kommissionär, som köpt till högre eller sålt till lägre pris än kommittenten föreskrivit eller än eljest vederbort, utan oskäligt uppehåll till kommittenten erlägger prisskillnaden eller för densamma ställer betryggande säkerhet, äge kommittenten icke rätt att avvisa avtalet, utan så är att han av kommissionärens åtgärd haft skada eller olägenhet, som icke varder honom genom prisskillnaden gottgjord och som är av beskaffenhet att enligt 15 § medföra sådan rätt, eller att kommissionären handlat oredligt mot honom.

Har kommissionären visat försumlighet vid fullgörande av sitt uppdrag, äge kommittenten rätt till ersättning för skada, som därigenom tillskyndats honom.

Fråga om kommissionärs försumlighet i avseende å anlitande av ombud H 1905:541; å undersökning av inköpt vara 1927:577.

Är i följd av kommissionärens försumlighet gods sålt till lägre eller inköpt för högre pris än kommittenten föreskrivit, och varder avtalet ej avvisat, äge kommittenten, i saknad av utredning om att hans skada är större, av kommissionären utfå skillnad mellan det betingade och det föreskrivna priset eller, där avvikelse från detta pris var av omständigheterna påkallad men kommissionären gjort större avvikelse än omständigheterna krävde, skillnaden mellan det pris, som betingats, och det, som bort betingas.

Har försäljningskommissionär visat försumlighet därutinnan, att han utan fog medgivit anstånd med köpeskillingens erläggande, vare kommissionären, där ej avtalet avvisas av kommittenten, pliktig att själv betala köpeskillingen, ändå att han icke står del credere, samt att redovisa densamma å den tid redovisning bort ske, om anståndet ej medgivits.

Styrker kommissionären, att godset skulle hava betingat lägre pris, om anståndet ej lämnats, vare han icke pliktig att redovisa mer än det pris.

Förmenar kommittenten, att kommissionären visat försumlighet vid fullgörande av sitt uppdrag, och vill han av sådan anledning avvisa avtal, som ingåtts för hans räkning, kräva skadestånd av kommissionären eller mot denne göra gällande sådan påföljd, som i 19 § stadgas, åligger det honom att utan oskäligt uppehåll efter det han från kommissionären erhållit underrättelse om det förfarande, varom fråga är, giva kommissionären meddelande, att han vill tala å försummelsen; underlåtes det, vare kommittenten sin talan förlustig. Innehåller givet meddelande icke, att kommittenten vill avvisa ingånget avtal, må rätt därtill ej sedermera göras gällande.

Har kommissionären avgivit sådan redovisning, som i 18 kap. 9 § handelsbalken avses, gälle i fråga om tid för klander av redovisningen vad där finnes stadgat.

Ang. klander av redovisning jfr H 1905:175; 1911:67.

Är fråga om handelskommission, åligger det kommittenten, där han är köpman och uppdraget avser inköp för hans rörelse, att med avseende å gods, som inköpes på grund av uppdraget, föranstalta om undersökning, efter ty i 51 § lagen om köp och byte av lös egendom är för köpare föreskrivet.

Lagen om köp och byte av lös egendom, senast införd under HB 1: i 1990 års lagedition, har upphävts genom Köplag (1990:931). Enl. övergångsbest. till sistnämnda lag skall de hänvisningar till äldre lag, som finns i förev. lag 1914:45 fortsätta att gälla.

Yppas fel eller brist i gods, som blivit för kommittentens räkning inköpt, och vill han ej låta sig nöja med godset, åligger det honom att utan oskäligt uppehåll giva kommissionären meddelande därom.

Underlåter kommittenten att efter ty nu sagts giva meddelande i avseende å fel eller brist, som han märkt eller bort märka, må felet eller bristen ej åberopas mot kommissionären i vidare mån än denne kan utfå vad han på grund därav må hava att fordra av säljaren, fraktförare eller annan.

Finnes gods, som blivit för kommittentens räkning inköpt, vara avlämnat senare än ske bort, och vill han ej låta sig därmed nöja, skall han giva kommissionären meddelande därom utan oskäligt uppehåll efter det godset kommit honom till handa eller han av säljaren eller kommissionären underrättats om dess avsändande. Underlåtes det, må dröjsmålet ej åberopas mot kommissionären i vidare mån än i 22 § andra stycket sägs.

Vad här ovan i 20 § första stycket, 22 och 23 §§ är stadgat om påföljden av underlåtenhet att giva meddelande, som där avses, skall icke äga tillämpning, där kommissionären handlat oredligt mot kommittenten, ej heller då han visat grov vårdslöshet och kommittenten därigenom tillskyndats märklig skada.

Jfr köplagen (1990:931)33 § under HB 1:.

Har kommittenten icke inom ett år efter det han mottog gods, som blivit för hans räkning inköpt, givit kommissionären meddelande, att han icke vill låta sig nöja med godset, äge han icke åberopa fel eller brist däri i vidare mån än i 22 § andra stycket sägs. Vad sålunda är stadgat skall dock icke äga tillämpning, där kommissionären åtagit sig att jämväl efter nämnda tid svara för godset, ej heller där han handlat oredligt mot kommittenten.

Jfr köplagen (1990:931)32 § under HB 1:.

Där kommittenten avvisar gods, som av kommissionären inköpts för hans räkning, skola i fråga om hans skyldigheter och rättigheter de i 55–58 §§ lagen om köp och byte av lös egendom givna föreskrifter äga motsvarande tillämpning.

Se anm. vid 21 §.

Om kommissionärens rättigheter

Handelskommissionär är berättigad till provision å avtal, som han under uppdragstiden för kommittentens räkning ingår med tredje man.

Har kommissionären varaktigt uppdrag och ingås avtal för kommittentens räkning efter uppdragets slut, har kommissionären rätt till provision på avtalet, om tredje mans anbud kommit kommittenten eller kommissionären till handa under uppdragstiden.

Ingås avtal efter uppdragets slut i annat fall än som avses i andra stycket, är kommissionären likaledes berättigad till provision (efterprovision), om avtalet kan anses ha kommit till stånd genom hans medverkan under uppdragstiden.

Förebringas ej utredning om efterprovisionens storlek och har uppdraget varat minst ett år, skall efterprovision utgå med belopp som motsvarar tre månaders provision, beräknad efter genomsnittet av månadsprovisionerna under uppdragets sista år. Vad nu sagts gäller dock ej, om uppsägning skett med minst sex månaders uppsägningstid.

Kommissionären kan inte före uppdragets slut med bindande verkan avstå från den rätt till ersättning som tillkommer honom enligt tredje och fjärde styckena.

Ang. rätt till provision för auktionsförrättare H 1942:395; för fondkommissionär utöver courtage 1930:207.

SFS 1991:352

Fullgöres icke avtalet på tredje mans sida, har kommissionär rätt till provision endast om underlåtenheten beror av kommittenten eller av händelse som denne, om han själv slutit avtalet med tredje man, icke skulle kunnat åberopa mot tredje man för undgående av skadeståndsskyldighet.

Fullgöres avtalet blott till en del, är kommissionären, om icke första stycket föranleder annat, berättigad till provision som svarar mot den fullgjorda delen.

SFS 1974:219

Avgifter för brev, telegram och telefonsamtal, premier för försäkring av godset och övriga utgifter, för vilka kommissionär haft fog, skola särskilt gottgöras honom, så vitt ej provision eller annan ersättning, som han äger uppbära, är avsedd att innefatta gottgörelse jämväl för dem. För forsling, förvaring eller annan dylik åtgärd med godset, äge kommissionären tillgodoföra sig gottgörelse, ändå att han icke fått vidkännas särskild utgift därför.

Står kommissionären del credere, skall detta gottgöras honom särskilt.

Ang. lokalhyra H 1917 not A 26.

SFS 1974:219

Har kommissionären själv fått till tredje man fullgöra avtal, som han för kommittentens räkning ingått, äge han söka sitt åter av kommittenten.

Förskottsbetalning, som inköpskommissionär utan kommittentens lov erlagt till säljaren, vare kommittenten icke pliktig att återgälda, med mindre avtalet varder i motsvarande mån fullgjort å säljarens sida.

Försäljningskommissionär, som givit kommittenten förskott å köpeskillingen eller som eljest i anledning av uppdraget har fordringsrätt hos kommittenten, äge i det gods, som lämnats honom till försäljning, panträtt till säkerhet för sådan fordran, såvida han själv eller genom annan är i besittning av godset eller av konossement eller sådan fraktsedel därå, att avsändaren icke utan företeende av densamma äger förfoga över godset.

Bestämmelserna om panträtt i första stycket tillämpas även på rättigheter som registreras enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument. I sådana fall krävs i stället för besittning att panträtten registreras enligt sistnämnda lag. Sådan registrering krävs dock inte i fråga om rättigheter som är förvaltarregistrerade.

Jfr Förmånsrättslag (1970:979)4 §; KonkL 8:10 och 9:5 1 st.; UB 4:4, 5:13, 6:7, 8:11 och 9:4.

SFS 1998:1480

I gods, som handelskommissionär fått i uppdrag att sälja, äge han, där kommittenten är köpman, panträtt såsom i 31 § sägs jämväl för fordran, som grundar sig å annat kommissionsuppdrag för dennes rörelse.

I kraft av den panträtt, som enligt 31 eller 32 § tillkommer försäljningskommissionär, äge han, så vitt hans säkerhet eljest skulle äventyras, innehålla godset, där kommittenten återfordrar detsamma, och jämväl i övrigt underlåta att följa dennes föreskrifter. Innefattar föreskrift förbud mot försäljning, äge kommissionären dock allenast under de i 34 § angivna förutsättningar avvika från densamma.

Försäljningskommissionär äge, när den fordran, varför godset utgör pant, förfaller till betalning, låta till fordringens gäldande sälja godset. Är godset utsatt för förskämning eller snar förstörelse, eller fordrar det alltför kostsam vård, må det, så vitt kommissionärens säkerhet eljest skulle äventyras, säljas, ändå att fordringen icke är till betalning förfallen. Sker försäljning, äge kommissionären samma rätt till provision, som eljest skolat tillkomma honom.

Försäljning, varom nu sagts, må ej äga rum annorledes än å offentlig auktion; och åligger det kommissionären att, där så ske kan, i god tid före försäljningen ej mindre anmana kommittenten att erlägga betalning för fordringen vid äventyr att godset eljest kommer att säljas än även giva honom underrättelse om tid och plats för auktionen.

Har kommissionären till utförande av sitt uppdrag försålt godset, äge han, så vitt det erfordras för gäldande av sådan fordran hos kommittenten, för vilken han skulle haft panträtt i godset, om detta funnits i behåll, rätt att, sedan nämnda fordran förfallit till betalning, genom försäljning eller annorledes förfoga över fordringsrätten mot köparen. Dock åligger det kommissionären att, där så ske kan, på förhand anmana kommittenten att erlägga betalning för kommissionärens fordran hos honom.

Jfr H 1938:322.

Vad i 31–35 §§ är för försäljningskommissionär stadgat om panträtt i gods, som lämnats honom till försäljning, och om rätt att, sedan detta blivit sålt, förfoga över fordringsrätten mot köparen skall äga motsvarande tillämpning beträffande inköpskommissionär i fråga om gods, som av honom för kommittentens räkning inköpts, och fordran, som genom sådant avtal förvärvats mot säljaren; dock att, där inköpskommissionären i kraft av sin panträtt säljer godset, provision för försäljningen icke skall utgå.

Jfr H 1922:178, 382.

Är gods, som inköpts för kommittentens räkning, försänt till honom, och försättes han i konkurs, eller får han till stånd offentlig ackordsförhandling utan konkurs, eller finnes han eljest vara på sådant obestånd, att det måste antagas, att fordran, varför kommissionären skulle haft panträtt i godset, om det funnits hos honom, icke kommer att rätteligen gäldas, skall vad i 39 och 41 §§ lagen om köp och byte av lös egendom samt 13 kap. 57 § och 14 kap. 5 § andra stycket sjölagen (1994:1009) är stadgat om säljares rätt att hindra godsets utgivande eller i visst fall kräva det åter från köparens borgenärer äga motsvarande tillämpning. Har kommissionären gjort bruk av den rätt, äge han göra sin panträtt i godset gällande såsom här ovan i 33 och 34 §§ sägs.

Lag samma vare, där försäljningskommissionär sänt gods, som han haft till försäljning, tillbaka till kommittenten, och denne försättes i konkurs eller får till stånd offentlig ackordsförhandling utan konkurs eller eljest finnes vara på sådant obestånd, som i första stycket sägs.

Se anm. vid 21 §.

SFS 1994:1011

Har gods, som inköpts för kommittentens räkning, i följd av dröjsmål å hans sida icke blivit till honom utgivet, äge kommissionären, där han ej utan väsentlig kostnad eller olägenhet kan fortfara med godsets vårdande eller kommittenten underlåter att inom skälig tid efter det han blivit därom tillsagd förfoga över godset, låta för kommittentens räkning sälja godset å offentlig auktion; give dock, så vitt ske kan, kommittenten i god tid underrättelse om tid och plats för auktionen. Å sådan försäljning äge kommissionären icke åtnjuta provision.

Kan ej försäljning sålunda ske, eller är det uppenbart, att de med försäljningen förenade kostnader ej skulle kunna ur köpeskillingen utgå, äge kommissionären bortskaffa godset.

Vad här ovan i denna paragraf är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i fråga om gods, som kommissionär innehar till försäljning men icke vidare är pliktig att omhänderhava; dock att kommissionären, när sådant gods säljes, äger samma rätt till provision, som eljest skolat tillkomma honom.

Har kommissionären i följd av uppdraget fått mottaga prover, mönster eller annat, som tillhör kommittenten och icke är avsett till försäljning, äge han, så vitt hans säkerhet för vad han på grund av uppdraget har att fordra eljest skulle äventyras, innehålla det mottagna, till dess kommittenten gäldar hans ifrågavarande fordran eller för dess gäldande ställer betryggande säkerhet.

Jfr KonkL 1:5 2 st. – Se anm. vid 31 §.

Om självinträde av kommissionären

Kommissionären äge allenast när rätt därtill följer av avtal eller av handelsbruk eller annan sedvänja utföra sitt uppdrag genom att för egen räkning inträda såsom köpare eller säljare av godset.

Självinträde sker därigenom, att kommissionären i sitt meddelande om uppdragets utförande uttryckligen giver kommittenten till känna, att kommissionären själv är köpare eller säljare av godset.

Vill kommittenten göra gällande, att kommissionären icke enligt 40 § var berättigad till självinträde, åligger det honom att giva kommissionären meddelande därom utan oskäligt uppehåll efter det dennes tillkännagivande om självinträdet kom honom till handa. Underlåtes det, äge kommittenten icke av anledning som nu sagts avvisa självinträdet.

Kommissionären är i händelse av självinträde pliktig att tillvarataga kommittentens intresse med samma omsorg, som när han utför sitt uppdrag genom slutande av avtal med tredje man.

I fråga om det pris, till vilket självinträde må ske, är särskilt att iakttaga: att priset icke i något fall må sättas mindre fördelaktigt för kommittenten än det, som var gängse vid den tidpunkt, då kommissionären avsände meddelandet om självinträde eller muntligen gav detta till känna; att, om försäljningskommissionär tidigare för egen räkning förfogat över gods, som han mottagit till försäljning, redovisning ej heller må ske efter lägre pris än det, som gällde då förfogandet ägde rum; samt att, om inköpskommissionär, efter det anmodan att utföra uppdraget kom honom till handa men före självinträdet, inköpt sådant gods, som uppdraget avser, kommittenten äger fordra redovisning efter det pris kommissionären utfäst, såvida denne ej visar, att inköpet icke skett i anledning av kommittentens uppdrag. Försummar kommissionären vad honom sålunda i fråga om prisberäkningen åligger, skola de i 15–17, 20 och 24 §§ givna föreskrifter äga motsvarande tillämpning.

Efter det självinträde skett, har försäljningskommissionär en köpares och inköpskommissionär en säljares rättigheter och skyldigheter mot kommittenten.

Kommissionären äge i händelse av självinträde samma rätt till provision, som skulle tillkommit honom, om han utfört sitt uppdrag genom slutande av avtal med tredje man. Han äge ock rätt till gottgörelse, efter ty i 29 § sägs, för sina utgifter och kostnader i egenskap av kommissionär.

Finnes kommissionären hava i strid med verkliga förhållandet och mot bättre vetande uppgivit för kommittenten, att uppdraget är utfört, vare han, där kommittenten det äskar, pliktig att fullgöra det föregivna avtalet, såsom om självinträde skett då uppgiften gavs, och att redovisa det pris, som i sådan händelse enligt 42 § skolat beräknas.

De i 41, 42 och 44 §§ givna stadganden skola lända till efterrättelse utan hinder därav, att avtal eller handelsbruk eller annan sedvänja åberopas emot kommittenten. Är kommittenten köpman, och avser uppdraget försäljning eller inköp för hans rörelse, skall vad nu är sagt om 42 § dock icke gälla i andra fall än sådana, som i 44 § avses.

Om upphörande av kommissionärens uppdrag

Vill kommittenten återkalla eller kommissionären avsäga sig uppdraget, stånde det honom fritt. Part som bringar uppdraget att upphöra utan att iakttaga gällande uppsägningstid är dock skyldig att utgiva skadestånd i enlighet med 51 §.

SFS 1974:219

Försättes kommittenten eller kommissionären i konkurs, skall kommissionärens uppdrag anses förfallet. Utan hinder av kommittentens konkurs får dock kommissionären göra uppdraget gällande för tiden intill utgången av dagen efter den då kungörelse om konkursbeslutet var införd i Post- och Inrikes Tidningar, om han ej tidigare ägde eller bort äga kännedom om konkursen.

SFS 1975:247

Har kommissionärens uppdrag återkallats eller förfallit, eller har han själv avsagt sig detsamma, vare han ändock, så vitt sådant kan ske utan väsentlig kostnad eller olägenhet för honom, pliktig att, intill dess kommittenten varder i stånd att själv tillvarataga sitt intresse, vidtaga sådana åtgärder, som äro nödiga för att skydda kommittenten mot förlust.

Kommissionären äge, ändå att hans uppdrag upphört, göra gällande de rättigheter, som enligt 31–39 §§ tillkomma honom.

För varaktigt kommissionsuppdrag som ej avser viss bestämd tid gäller en uppsägningstid av minst tre månader eller, om uppdraget vid uppsägningen har varat kortare tid än ett år, en månad, räknat från utgången av den kalendermånad då uppsägningen skedde. Avtal om kortare uppsägningstid är ej gällande mot kommissionären.

SFS 1974:219

Om kommittenten eller kommissionären bringar uppdraget att upphöra utan att iakttaga gällande uppsägningstid, skall han ersätta motparten den förlust som denne lider därigenom. Detsamma gäller, om det kan anses avtalat att kommissionären skall sköta uppdraget under bestämd tid eller slutföra visst ärende och uppdraget bringas att upphöra i förtid.

Första stycket gäller ej, om part återkallar eller avsäger sig uppdraget på grund av att motparten har åsidosatt sina avtalsenliga förpliktelser mot honom. Kommittenten undgår dock i sådant fall ersättningsskyldighet endast om kommissionären har gjort sig skyldig till väsentlig pliktförsummelse. Även i annat fall än när pliktförsummelse föreligger är part befriad från skadeståndsskyldighet enligt första stycket, om det icke rimligen kan påfordras att uppdraget skall bestå.

Part som bringar uppdraget att upphöra i förtid på grund av den andres pliktförsummelse och som enligt andra stycket är befriad från skadeståndsskyldighet har rätt till ersättning av motparten för den förlust han lider till följd av att uppdraget upphör i förtid. Part har även rätt till ersättning, om uppdraget förfaller i förtid till följd av motpartens konkurs.

Kommissionären kan ej före uppdragets upphörande med bindande verkan avstå från den rätt till ersättning som tillkommer honom enligt denna paragraf.

SFS 1974:219

Kommissionär med varaktigt uppdrag har rätt att i skälig om fattning erhålla ersättning för förlust som uppkommer för honom genom att han på grund av uppdragets upphörande icke får täckning för sådana investeringar i byggnader, lager, maskiner, transportmedel eller liknande som han har gjort för uppdraget efter överenskommelse eller i samförstånd med kommittenten.

Första stycket gäller ej, om kommittenten återkallar uppdraget på grund av att kommissionären i väsentlig mån har åsidosatt sina skyldigheter mot honom eller om uppdraget förfaller på grund av kommissionärens konkurs. Avsäger sig kommissionären uppdraget i förtid, gäller första stycket endast om kommittenten har åsidosatt sina skyldigheter mot kommissionären eller det av annan anledning icke rimligen kan påfordras att uppdraget skall bestå.

I fall som avses i andra stycket första punkten förlorar kommissionären även i övrigt sin rätt till ersättning för utgifter som till följd av uppdragets upphörande bli onyttiga för kommittenten. Avsäger sig kommissionären uppdraget i förtid, har han rätt till ersättning endast om fall föreligger som avses i andra stycket andra punkten.

Kommissionären kan ej före uppdragets upphörande med bindande verkan avstå från sin rätt till ersättning enligt första stycket annat än i samband med att investeringen företages.

SFS 1974:219

Om rättsförhållande till tredje man

Gods, som lämnats kommissionären till försäljning, förbliver i kommittentens ägo, intill dess äganderätten övergår till tredje man eller till kommissionären, där denne själv inträder såsom köpare.

Till gods, som av kommissionären förvärvas för kommittentens räkning, bliver denne omedelbart ägare.

Varder i följd av kommissionärens försumlighet gods, som han innehar till försäljning, av honom försålt till lägre pris än vederbort eller eljest i strid mot kommittentens intresse, förvärvar köparen ändock rätt till godset, där han vid avtalets ingående varken insåg eller bort inse, att kommissionären därvid väsentligen eftersatte kommittentens intresse eller handlade oredligt mot honom.

Där försäljningskommissionär annorledes än genom försäljning olovligen förfogar över gods, som han innehar till försäljning, så ock där inköpskommissionär utan att vara därtill berättigad förfogar över inköpt gods, som av honom innehaves för kommittentens räkning, vare sådant förfogande gällande till förmån för tredje man, som var i god tro vid sitt förvärv.

Utan hinder därav att kommissionärens uppdrag återkallats eller av annan anledning upphört och att han förty icke är berättigad att förfoga över gods, som av honom innehaves för kommittentens räkning, skall, där han ändock säljer eller annorledes förfogar över sådant gods, förfogandet gälla till förmån för tredje man, som vid sitt förvärv varken ägde eller bort äga kännedom om att uppdraget upphört och att i följd därav förfogandet var oberättigat.

Om kommissionärens uppdrag förfallit till följd av kommittentens konkurs, skall dock rättshandling som kommissionären företager icke på grund av bestämmelsen i första stycket ha större verkan mot konkursboet än den skulle haft, om kommittenten själv företagit den. Har uppdraget förfallit därför att kommissionären försatts i konkurs, äger tredje man ej åberopa bristande kännedom om konkursen i vidare mån än han kunnat göra, om godset tillhört kommissionären.

SFS 1975:247

Genom avtal, som kommissionären, för kommittentens räkning men i eget namn, ingår med tredje man, förvärvar denne fordringsrätt mot kommissionären och inte, i vidare mån än som följer av 56 a §, mot kommittenten.

Tredje man kan icke mot kommissionären eller hans borgenärer grunda någon rätt därå, att kommissionären av kommittenten har att fordra eller bekommit gods eller penningar till fullgörande av avtalet.

Jfr H 1935:290, 1975:152, båda anm. vid 4 §.

SFS 1990:934

Har en konsument förvärvat en vara av en näringsidkare som har överlåtit varan i kommission för en annan näringsidkares räkning och är förhållandena sådana att konsumenten enligt 46 § första stycket konsumentköplagen (1990:932) har rätt att rikta anspråk mot en näringsidkare i tidigare säljled, har konsumenten rätt att mot kommittenten rikta samma anspråk på grund av fel på varan som han kan göra gällande mot säljaren. Vad som föreskrivs i 46 § andra stycket konsumentköplagen skall ej gälla i sådana fall.

En konsument som med stöd av 46 § konsumentköplagen har rätt att rikta anspråk mot en kommissionär i dennes egenskap av näringsidkare i tidigare säljled har rätt att göra samma anspråk gällande mot dennes kommittent, om kommittenten är näringsidkare.

Bestämmelserna i 46 § tredje stycket konsumentköplagen om reklamation med anledning av anspråk mot näringsidkare i tidigare säljled tillämpas också när konsumenten vill rikta anspråk mot någon som är kommittent.

SFS 1990:934

Där kommissionären icke är handelskommissionär, äge kommittenten, under de i 58 § stadgade villkor, när helst han vill göra gällande fordringsrätt mot tredje man på grund av avtal, som i 56 § sägs.

Föreligger handelskommission, må, under enahanda villkor, fordringsrätt på grund av sådant avtal göras gällande av kommittenten, såframt vad tredje man enligt avtalet åligger icke blivit i rätt tid fullgjort eller kommissionären brustit i sin redovisningsskyldighet eller handlat oredligt mot kommittenten eller ock blivit försatt i konkurs.

Jfr H 1915:617.

Vill kommittenten mot tredje man göra gällande fordringsrätt på grund av avtal, som i 56 § sägs, skall han därom tillsäga kommissionären eller, där denne blivit försatt i konkurs, konkursförvaltningen. Har kommissionären hos kommittenten fordran av sådan beskaffenhet, att kommissionären enligt 35 eller 36 § äger, där fordringen är förfallen, för dess gäldande förfoga över fordringsrätten mot tredje man, åligger det kommittenten jämväl att gälda kommissionärens ifrågavarande fordran eller ställa betryggande säkerhet för densamma.

Vill kommissionären eller konkursförvaltningen, hellre än att låta kommittenten göra fordringsrätten gällande mot tredje man, själv fullgöra vad denne enligt avtalet åligger, må fordringsrätten icke göras gällande av kommittenten.

Är kommittenten, efter ty i 57 och 58 §§ sägs, berättigad att göra fordringsrätten gällande mot tredje man, äge han av kommissionären eller, där denne blivit försatt i konkurs, av konkursförvaltningen erhålla skriftligt erkännande, att det är han, som äger utöva fordringsrätten.

Gör kommittenten fordringsrätten gällande utan att förete sådant erkännande, åligger det honom att, där tredje man det äskar, ställa betryggande säkerhet för vad denne enligt 63 § kan finnas pliktig att utgiva till kommissionären.

I andra fall än sådana, då kommittenten, efter ty i 57 och 58 §§ sägs, äger göra fordringsrätt gällande mot tredje man, må fordringsrätten allenast göras gällande av kommissionären, och må den utan hinder därav, att hans uppdrag återkallats eller annorledes upphört, utövas av honom eller, där han blivit försatt i konkurs, av konkursförvaltningen.

Inflyter betalning för sålt gods till kommissionärens konkursbo, skall beloppet av konkursförvaltningen redovisas till kommittenten.

Jfr H 1935:290 anm. vid 4 §.

Fordran mot tredje man på grund av avtal, som i 56 § sägs, må ej tagas i mät för kommissionärens gäld, med mindre denne fullgjort vad tredje man enligt avtalet åligger eller på grund av 35 eller 36 § äger förfoga över fordringen.

Har tredje man till kommissionären erlagt betalning eller avlämnat gods för fullgörande av avtal, som i 56 § sägs, vare han icke i något fall pliktig att på krav av kommittenten ånyo fullgöra avtalet, med mindre han, när han fullgjorde det, insåg eller bort inse, att det var kommittenten, som ägde mot honom göra gällande fordringsrätten på grund av avtalet.

H 1931:412.

Där tredje man i fall, då kommittenten icke äger mot honom göra gällande fordringsrätt på grund av avtal, som i 56 § sägs, till kommittenten erlägger betalning eller avlämnar gods, vare han ändock pliktig att till kommissionären fullgöra avtalet, så vitt det ej visas, att kommissionären icke lider någon skada därigenom, att betalningen erlagts eller godset avlämnats omedelbart till kommittenten.

Vill tredje man, när försäljningskommissionär gör bruk av sin rätt att av honom kräva betalning för sålt gods, kvitta sin skuld mot fordran hos kommissionären, må kvittning ske utan hinder därav, att tredje man vid avtalets ingående eller, där fordringen för honom uppkommit senare, vid den tidpunkt visste, att kommissionären, när han ingick avtalet, handlade för annans räkning. Motfordran hos kommittenten må ej emot kommissionären användas till kvittning i vidare mån än så vitt det visas, att denne icke skulle lida någon skada genom sådan kvittning.

Göres fordringsrätten gällande av kommittenten, äge tredje man kvittningsrätt, förutom för motfordran hos kommittenten, för sådan motfordran hos kommissionären, som uppkommit för tredje man å tid, då han varken insåg eller bort inse, att det var kommittenten, som ägde göra fordringsrätten mot honom gällande.

Ang. handelsagentur se nu Lag (1991:351) om handelsagentur inf. efter denna lag.

I fråga om handelsresande och platsförsäljare är avsett att, i den mån de nya reglerna om handelsagenter inte är tillämpliga, allmänna lagregler om anställningsförhållanden skall gälla. Beträffande äldre rättsfall hänvisas till 4 kap. i 1914 års lag, i 1991 och tidigare års lageditioner.

Jfr Utlänningslag (2005:716) 2:7. Bih. – KK (1924:455) ang. näringslegitimationsbevis för svenska handelsresande i utlandet, ändr. g. KK 1964:700Överenskommelser 8 och 9 mars 1927 med Danmark och Norge ang. handelsresandes behandling (SÖ nr 9, 10).

SFS 1991:352

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

SFS 1914:45

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1915.

SFS 1974:219

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 1974. Har kommissionär, handelsagent eller handelsresande ingått avtal med huvudmannen före ikraftträdandet, gäller dock äldre bestämmelser i fråga om rättsförhållande som avses med avtalet. I fråga om anställd handelsresande gäller dock äldre bestämmelser om anställningens upphörande endast om uppsägning eller avskedande har skett före ikraftträdandet.

Utan hinder av första stycket gäller de nya bestämmelserna om kommissionärs, handelsagents eller handelsresandes rätt till provision på avtal som ingås efter uppdrags- eller anställningstidens slut, om uppdraget respektive anställningen har upphört efter ikraftträdandet.

SFS 1975:247

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 1975.

SFS 1976:127

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1977.

SFS 1990:934

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1991.

SFS 1991:352

1. Denna lag träder i kraft 1 jan. 1992.

2. I fråga om agentur-, handelsresande- eller platsförsäljaravtal som har ingåtts före lagens ikraftträdande tillämpas lagen i sin tidigare lydelse till och med d. 31 dec. 1993.

3. Om det i en lag hänvisas till lagen (1914:45) om kommission, handelsagentur och handelsresande skall hänvisningen i stället avse lagen (1914:45) om kommission.

SFS 1994:1011

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

(Lagen 1994:1011 har enligt förordning 1994:1139 trätt i kraft d. 1 okt. 1994.)

SFS 1998:1480

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1999.

Lag 1914:45

Författare: Marcus Johansson

Författare: Marcus Johansson

Lagen (KommL) är ett resultat av ett gemensamt lagstiftningsarbete i Sverige, Norge och Danmark. Således antogs den norska och den danska lagstiftningen i nära anslutning till den svenska (åren 1916 respektive 1917). De danska och norska lagarna har i huvudsak överensstämmande regler. År 1974 reformerades lagens bestämmelser i vissa avseenden, se SOU 1970:69, Ändringar i kommissionslagen, prop. 1974:29, LU 1974:13 samt SFS 1974:219. Reformen avsåg framför allt kommissionärens och agentens rätt till provision och frågor rörande uppdragets upphörande, se 1 §, 27–29 §§, 46 § och 50–52 §§. Genom reformen stärktes kommissionärens och agentens ställning gentemot huvudmannen. Den genomfördes i nordiskt samarbete.

Den 1 januari 1992 trädde lagen (1991:351) om handelsagentur i kraft, se prop. 1990/91:63 Handelsagentur och 1990/91:LU25. Samtidigt upphävdes bestämmelserna i KommL om handelsagenter, handelsresande och platsförsäljare och KommL ändrade namn, se SFS 1991:352. KommL innehåller numera bestämmelser endast om kommission.

Motiv och förarbeten till lagen återfinns i Obligationsrättskommitténs förslag av den 31 december 1912 till lag om kommission, handelsagentur och handelsresande respektive prop. 1914:47. Dessa finns återgivna i NJA II 1914 s.160 ff. Bland förarbetena till lagändringar efter 1914 återfinns, förutom de ovan nämnda, prop. 1971:107 och 1971 InU18; prop. 1975:6 och LU 1975:12; prop. 1975:104 och LU 1975/76:15; prop. 1975/76:105 (bil. 1) och InU 1975/76:45; prop. 1981/82:71 och AU 1981/82:11; prop. 1988/89:152 och 1989/90:LU5; prop. 1989/90:89 och 1989/90:LU35; prop. 1990/91:106 och 1990/91:LU33; prop. 1993/94:195 och 1993/94:LU31; prop. 1995/96:50 och 1995/96:NU11; prop. 1997/98:160 och 1998/99:FiU7.

År 1978 uppdrog regeringen åt Kommissionslagskommittén att se över KommL i samtliga delar. Kommissionslagskommitténs arbete utmynnade i två betänkanden, SOU 1984:85 Handelsagentur och kommission (härefter SOU 1984:85) och SOU 1988:63 Kommission och dylikt (härefter SOU 1988:63) med förslag på ny lagstiftning. Ordförande i kommittén var såvitt avser SOU 1984:85 professor Kurt Grönfors och såvitt avser SOU 1988:63 dåvarande professorn, numera justitierådet, Torgny Håstad. År 2001 beslutade regeringen att tillsätta en särskild utredare (justitierådet Torgny Håstad) för att överväga i vad mån det behövs särskilda bestämmelser för kommissionshandel som äger rum på värdepappersmarknaden. Utredningen avgav sitt betänkande år 2005, se SOU 2005:120 Fondkommission – och en ny kommissionslag.

För KommL föreligger en äldre kommentar, Edvard Gadde, Rudolf Eklund, Lagen om kommission, handelsagentur och handelsresande, 3 uppl. 1952 (härefter Gadde & Eklund), som alltjämt är aktuell i många delar. På ett översiktligt plan har lagen behandlats bl.a. i följande arbeten: Jan Hellner, Jan Ramberg, Speciell avtalsrätt I. Köprätt, 2 uppl. 1991; Jan Hellner, Richard Hager, Annina H. Persson, Speciell avtalsrätt II. Kontraktsrätt, 1 häftet, 4 uppl. 2005; Jan Hellner, Richard Hager, Annina H. Persson, Speciell avtalsrätt II. Kontraktsrätt, 2 häftet, 4 uppl. 2006; Torgny Håstad, Den nya köprätten, 5 uppl. 2003; Hugo Tiberg, Rolf Dotevall, Mellanmansrätt, 9 uppl. 1997. Vidare innehåller SOU 1988:63 och SOU 2005:120 (båda med Torgny Håstad som ordförande) utförliga analyser av gällande rätt.

Särskilda sakrättsliga frågor i anledning av lagen har behandlats bl.a. i: Henrik Hessler, Allmän sakrätt. Om det förmögenhetsrättsliga tredjemansskyddets principer, 1973; Phillips Hult, Om kommissionärsavtalet I, 1936 (härefter Hult, Kommissionärsavtalet); Torgny Håstad, Sakrätt avseende lös egendom, 6 uppl. 1996 (härefter Håstad, Sakrätt); Torgny Håstad, Studier i sakrätt, 1980; Torgny Håstad, Festskrift till Jan Ramberg, 1996, s. 273; Stefan Lindskog, Kvittning, 2 uppl. 1993 (härefter Lindskog, Kvittning); Stefan Lindskog, Om kvittning och kommission, SvJT 1989, s. 623 f. (härefter Lindskog, 1989); Stefan Lindskog, Om separationsrätt i samband med kommission, JT 1989-90, s. 207 f. (härefter Lindskog, 1989-90); Stefan Lindskog, Ytterligare om separationsrätt i samband med kommission, JT 1990-91, s. 15 f. (härefter Lindskog, 1990-91); Stefan Lindskog, Om rörelsekommission, JT 1990-91, s. 660 f. (härefter Lindskog, Rörelsekommission); Gösta Walin, Separationsrätt, 1975; Laila Zachariasson, Tredje mans rätt vid kommission, Affärsjuridiska uppsatser, 1993, s. 1 (härefter Zachariason, 1993); och Laila Zachariasson, Direktkrav, 1999 (ak. avh.) (härefter Zachariasson, 1999).

KommL är inriktad på kommissionärer med en självständig ställning i förhållande till huvudmannen, och gäller dessutom omedelbart endast för kommissionsverksamhet som avser inköp och försäljning av lös egendom, men anses i stor utsträckning tillämplig på annat handlande i eget namn men för en huvudmans räkning, s.k. kommission i vid mening. Lagen ger i flera fall också uttryck för allmänna rättsgrundsatser på förmögenhetsrättens område. Vissa bestämmelser torde således kunna tillämpas analogt oavsett att lagen som sådan varken är direkt eller analogt tillämplig. Den 13 maj 2009 fattade riksdagen beslut om att anta en ny kommissionslag (2009:865) i enlighet med regeringens proposition 2008/09:88 som överlämnades den 22 januari 2009. Den nya lagen träder i kraft den 1 oktober 2009 och ska i likhet med den nuvarande kommissionslagen gälla kommissionshandel med all sorts lös egendom. Den nya lagstiftningen innebär bland annat att förutsättningarna för kommissionärens rätt till provision preciseras, att regleringen av kommissionärens säkerhetsrätt i kommittentens egendom och i fordringarna mot tredje man förtydligas och att de nuvarande bestämmelserna om kommissionärens rätt till schabloniserad efterprovision och ersättning för investeringar byts ut mot regler om avgångsvederlag. Den nya kommissionslagen har i dessa hänseenden stora likheter med motsvarande regleringar i lagen (1991:351) om handelsagentur och innebär således att de båda lagarna blir mer lika varandra.

Författare: Marcus Johansson

I 1 § ges besked om i vad mån lagen är dispositiv eller tvingande, SOU 2005:120 s. 64. Parterna är i princip fria att träffa avtal om avvikelse från lagens bestämmelser. Parterna har en långtgående möjlighet att avtala om sina inbördes rättigheter och skyldigheter.

För kommissionärsbolag kan lagen i vissa hänseenden ange hållpunkter för bedömningen av civilrättsliga frågor rörande kommissionärsbolag, men i övrigt får allmänna civilrättsliga principer vara vägledande, se Torgny Håstad, Studier i sakrätt, 1980, s. 9 ff., och Stefan Lindskog, Rörelsekommission och borgenärskonkurrens, Advokaten 1985, s. 166 ff. Då någon handlar för egen räkning men i annans namn föreligger inte kommission, i vart fall inte i KommL:s mening, jfr Lindskog, Rörelsekommission, s. 18 f., Zachariasson, 1999, s. 86 f. samt NJA 1930 s. 306. När ett kommissionärsbolag agerar osjälvständigt i förhållande till ett kommittentbolag kan direkt eller analogisk tillämpning av lagen således vara utesluten, se t.ex. NJA 1975 s. 45. Litteraturen avseende kommissionärsbolag och kommittentbolagets ansvar är omfattande. Här kan förutom ovan angivna arbeten nämnas Hessler, Festskrift till Curt Olsson, 1989, s. 137 ff., Krister Moberg, Moderbolags ansvar för dotterbolagets skulder, SOU 1987:59 s. 51 ff. och SOU 1988:63 s. 219 ff.

Författare: Marcus Johansson

I de fall en bestämmelse är tvingande på det obligationsrättsliga planet anges detta i den aktuella bestämmelsen. Lagen är i stor utsträckning tvingande i de delar som avser sakrättsliga frågor.

Författare: Marcus Johansson

Handelskommission föreligger om kommissionären är köpman och uppdraget faller inom hans rörelse, jfr SOU 2005:120 s. 65.

Författare: Marcus Johansson

Reklamationer och liknande meddelanden mellan parterna som sänds med post eller på ett annat ändamålsenligt sätt skickas på mottagarens risk. Avtalsfrihet torde gälla i fråga om vem som bär risken för att meddelanden inte kommer fram, jfr SOU 2005:120 s. 65.

Författare: Marcus Johansson

I bestämmelsen ställs fem rekvisit upp för kommission i KommL:s mening. Huvudmannen har bevisbördan för att kommission föreligger, jfr SOU 1988:63 s. 63. Att parterna benämnt sitt avtal kommissionsavtal innebär inte att samtliga de verkningar som följer av ett kommissionsförhållande (särskilt sakrättsliga) uppkommer om innebörden av parternas avtal objektivt sett inte är ett kommissionsavtal, se t.ex. NJA 1908 s. 449, NJA 1909 s. 413, NJA 1940 s. 164 samt NJA 1940 s. 312 och jfr NJA II 1914 s. 273. Omvänt kan den rätta innebörden av ett avtal som betecknats som exempelvis köp vara att anse som ett kommissionsavtal, se t.ex. NJA 2000 s. 685. Det torde dock krävas ganska speciella omständigheter för att ett avtal som parterna betecknat som köp skall anses vara ett kommissionsavtal.

Författare: Marcus Johansson

Det skall föreligga ett uppdrag. Om ett uppdrag inte föreligger när någon rättshandlar för annans räkning tillämpas reglerna inom institutet negotiorum gestio, se Torgny Håstad, Tjänster utan uppdrag, 1973 (ak. avh.). Vissa bestämmelser gäller bara för varaktigauppdrag,27 § 2–5 st. (kommissionärens rätt till efterprovision m.m. efter uppdragets slut), 50 § (om uppsägningstid) och 52 § (om kommissionärens rätt till ersättning för investeringar när uppdraget upphör). Ett uppdrag som endast avser ett visst inköp eller en viss försäljning räknas inte som varaktigt, jfr prop. 1974:29 s. 70.

Författare: Marcus Johansson

Uppdraget skall utföras för annans räkning. I princip avgörs frågan om uppdraget utförs “för annans räkning” med utgångspunkt i innebörden av parternas avtal, inte de yttre omständigheterna såsom hur bokföring skett eller om kommissionsgodset hålls avskilt från kommissionärens egendom, se SOU 1988:63 s. 51 f. men jfr Folke Schmidt, Om ägareförbehåll och avbetalningsköp, 1938, s. 208 f. Den senare typen av omständigheter kan dock ge indicium på vad parterna faktiskt avtalat, jfr t.ex. NJA 1909 s. 413.

Typiskt sett skiljer sig kommission från egenhandlande på det sättet att en egenhandlare, men inte en kommissionär, bär den ekonomiska risken för transaktionen. Vad som konkret krävs för att uppdraget verkligen skall anses utfört ”för kommittentens räkning” är dock inte helt klarlagt.

Vid försäljningskommission torde, förutom i undantagsfall, krävas att den ekonomiska risken för utebliven försäljning vilar på kommittenten; kommissionären måste med andra ord ha s.k. returrätt, se t.ex. NJA 1908 s. 449, NJA 1913 s. 137, NJA 1937 s. 591, NJA 1940 s. 164, NJA 1940 s. 312, NJA 1945 s. 406 samt NJA 2000 s. 685 och jfr SOU 1988:63 s. 53. Om kommissionären vid viss senare tidpunkt måste redovisa ett på förhand fastlagt pris till kommittenten föreligger kreditköp, inte kommission, se t.ex. NJA 1940 s. 164 och NJA 1945 s. 406. Returrätten måste givetvis vara allvarligt menad, jfr 34 § avtalslagen, och torde inte heller få vara sanktionerad, jfr SOU 1988:63 s. 52. I SOU 1988:63 s. 49 ff. framförs åsikten att man utöver returrätten måste beakta sannolikheten för utebliven försäljning. Kommission kan föreligga trots att kommissionären betingat sig rätt att endast redovisa ett visst minimipris och själv behålla överskottet, se NJA 1913 s. 137 samt NJA II 1914 s. 191 och s. 272. Mellan en grossist och en detaljist skulle kommission dock ”i allmänhet” inte föreligga i sådant fall enligt NJA II 1914 s. 273. Auktionsverk ansågs i NJA 1975 s. 152 ha ombesörjt försäljning i egenskap av kommissionär.

Vid inköpskommission är de väsentligaste faktorerna om huvudmannen har rätt att avvisa ett köp som mellanmannen gjort (samt möjligen också risken för att detta sker), mellanmannens rätt att själv överta gods som köpts in till huvudmannen (samt möjligen också risken för att detta sker) samt huvudmannens intresse av vilka villkor, främst vilket pris, som mellanmannen lyckas uppnå vid inköpet från tredje man. Jfr NJA 1935 s. 290 (angående fondkommission).

Författare: Marcus Johansson

Uppdraget skall utföras i eget namn. I NJA II 1914 s. 168 f. anges att uppdragstagaren handlar i eget namn när han vid förhandlingarna med tredje man antingen helt förtiger att han handlar för annans räkning eller visserligen låter tredje man få veta att han handlar för annans räkning men ändå ställer sig själv i förgrunden på så sätt att det är klart mellan honom och tredje man att denne enbart skall ha med uppdragstagaren att göra. Den som avtalar presumeras annars handla i eget namn, Kurt Grönfors, Ställningsfullmakt och bulvanskap, 1961, s. 164 f.

Författare: Marcus Johansson

Lagen är direkt tillämplig endast på försäljning och köp. Lagstiftaren har överlämnat åt rättskipningen att avgöra när och i vilken utsträckning lagen kan tillämpas analogt på andra rättshandlingar. Såvitt gäller obligationsrättsliga aspekter torde lagen i betydande utsträckning kunna tillämpas analogt på andra rättshandlingar, såsom frakt, uthyrning och tjänster (kommission i vid mening). Vad som gäller i sakrättsliga delar är dock oklart. Jfr för frågan om huvudmannen vid s.k. tjänstekommission har separationsrätt vid kommissionärens konkurs å ena sidan SOU 1998:63 s. 205 ff. och den i Skiljedom 1988 på s. 41 ff. omnämnda skiljedomen i den s.k. Salénkonkursen samt å andra sidan Lindskog, 1989/90, s. 207 ff. och Magnus Pfannenstill, SvJT 1990, s. 346 ff.

Författare: Marcus Johansson

Objektet skall vara varor, värdepapper eller annan lös egendom, SOU 2005:120 s. 61. För köp av fast egendom i eget namn men (även) för annans räkning, se rättsfallen om s.k. dold samäganderätt, NJA 1984 s. 772, NJA 1985 s. 97 och NJA 1985 s. 615.

Författare: Marcus Johansson

Det räcker inte att uppdraget faller inom ramen för kommissionärens verksamhet i allmänhet utan uppdraget måste falla inom ramen för dennes verksamhet just som kommissionär. Uppdraget kan ges konkludent, t.ex. genom översändande av varor, NJA II 1914 s. 173.

Författare: Marcus Johansson

Beträffande vad som avses med affärsförbindelse, se NJA II 1914 s. 174. Även i vissa fall då affärsförbindelse inte föreligger anges avtalsbindning genom passivitet analogt 5 § kunna komma i fråga, anfört ställe. När så kan ske har överlämnats till rättstillämpningen.

Författare: Marcus Johansson

Angående vårdnadsplikt, se 10 §. Angående panträtt, se 31 §, 33 § och 34 §.

Författare: Marcus Johansson

I detta anses bl.a. ligga att kommissionären generellt har att sätta kommittentens intresse framför sitt eget, vilket får betydelse vid självinträde från kommissionärens sida. Fondkommissionärers skyldigheter behandlas i Irja Hed, Fondkommissionärens skyldigheter, 1993, samt i SOU 2005:120. Finansinspektionen har meddelat föreskrifter och allmänna råd avseende fondkommissionärers verksamhet vilka indirekt kan få civilrättslig betydelse, särskilt vid bedömning av om fondkommissionär uppfyllt de allmänna aktsamhetskraven, jfr NJA 1995 s. 693.

Författare: Marcus Johansson

Om inte annat har avtalats torde kommissionären inte vara skyldig att informera kommittenten om annat än sådana förhållanden som har omedelbart samband med uppdraget och som bereder kommittenten tillfälle till vinst eller räddar honom från förlust, NJA II 1914 s. 177. Beträffande frågan i vilka fall det kan ligga inom ramen för kommissionärens åliggande att ge rekommendationer och råd, se SOU 2005:120 s. 67 f. och jfr J. Lycke m.fl., Ansvar vid finansiell rådgivning, 2003, s. 93.

Författare: Marcus Johansson

Motivet till bestämmelsen är att skydda den tillgång i handelskommissionärens näringsverksamhet som en upparbetad kundstock utgör. Bestämmelsen skall läsas tillsammans med 14 § 2 st. och 57–58 §§.

Författare: Marcus Johansson

Bestämmelsen avser endast de fall då föreskrifter har lämnats. Om inga föreskrifter lämnats gäller det allmänna åliggandet enligt 7 §.

Författare: Marcus Johansson

Lagen använder dels uttrycket ”utan uppskov”, dels ”utan oskäligt uppehåll”. Den förra anses innefatta större skyndsamhet, Gadde & Eklund, s. 30.

Författare: Marcus Johansson

Härmed åsyftas såväl situationen att det är omöjligt att följa kommittentens föreskrifter som att dessa föreskrifter uppenbart inte leder till avsett resultat, NJA II 1914 s. 181.

Författare: Marcus Johansson

Det torde endast i sällsynta undantagsfall vara tillåtet för en kommissionär att sälja till lägre eller köpa till högre pris än limiten, om kommittenten inte medgett det, se NJA II 1914 s. 182 f. och jfr SOU 2005:120 s. 70.

Författare: Marcus Johansson

Bestämmelsen uttrycker den allmänna principen att kommissionären vid sitt handlande endast har att beakta de omständigheter som föreligger vid den tidpunkt då uppdraget utförs och inte är skyldig eller berättigad att spekulera för kommittentens räkning, NJA II 1914 s. 184. Att en prisförändring är ”mer eller mindre sannolik” ger inte kommissionären rätt eller skyldighet att dröja med uppdragets utförande, men om, efter kommissionsavtalets ingående, en ”särskild, oförutsedd händelse inträffat, som gör det uppenbart och otvivelaktigt” att utförandet av uppdraget skulle strida mot kommittentens intresse är kommissionären enligt förarbetena dock skyldig att beakta denna, se anfört ställe och jfr Gadde & Eklund, s. 32 f. Jfr också NJA II 1914 s. 252 (kommissionär får inte självinträda till aktuellt pris om han ”på grund av särskilt förhållande” har ”visshet” om att priset kommer att förändras ”inom den närmaste tiden”).

Författare: Marcus Johansson

Som motiv för undantaget anges att en sammanblandning av olika kommittenters gods under vissa förhållanden kan ligga i deras eget intresse, NJA II 1914 s. 185.

Författare: Marcus Johansson

Jfr om försäkring NJA 1928 s. 294 och NJA 1929 s. 573.

Författare: Marcus Johansson

Se NJA 1905 s. 175 och NJA 1930 s. 207. Av det senare rättsfallet framgår att en kommittent vid försäljningskommission inte äger rätt att erhålla information om kommissionärens ersättning i dennes egenskap av inköpskommissionär i samma transaktion (s.k. kombinationsaffär).

Författare: Marcus Johansson

Särskilt tiden för uppdragets utförande är ofta av väsentlig betydelse för kommittenten, NJA II 1914 s. 198.

Författare: Marcus Johansson

Beträffande avvisning vid bristande redovisning, se NJA 1930 s. 207. Angående dröjsmål med tillställande av avräkningsnota vid aktieköp, se NJA 1921 s. 535.

Författare: Marcus Johansson

Beträffande kommissionärs försumlighet vid anlitande av ombud, se NJA 1905 s. 541 och vid undersökning av inköpt vara, se NJA 1927 s. 577.

Jfr om aktsamhetskravets förhållande till näringsrättsliga regler NJA 1995 s. 693.

Författare: Marcus Johansson

I detta innefattas såväl att kredit givits utan samtycke från kommittenten som att längre kredit givits än som kommittenten samtyckt till. Däremot anses bestämmelsen inte tillämplig om felet endast bestått i att kredit givits till en mindre betalningsduglig motpart. I sådant fall kan dock skadestånd komma i fråga, se NJA II 1914 s. 52.

Författare: Marcus Johansson

Att kommittenten på annat sätt än genom kommissionären fått kännedom om felet startar inte den aktuella reklamationsfristen, jfr Gadde & Eklund, s. 55.

Författare: Marcus Johansson

Den underrättelse som startar reklamationsfristen behöver inte innefatta att uppdraget utförts. Kommittenten är tvungen att reklamera redan när den åtgärd som anses vara felaktig framgår av visst meddelande ensamt eller i förening med andra omständigheter som är kända för kommittenten, NJA II 1914 s. 210. Underrättelsen från kommissionären kan ingå i den redovisning som kommissionären avger för sitt uppdrag; om redovisningen ensam eller i förening med andra omständigheter som är kända för kommittenten talar för att kommissionären handlat felaktigt i ett eller annat hänseende vid uppdragets utförande skall kommittenten reklamera utan oskäligt uppehåll efter det att redovisningen kommit honom till handa, NJA II 1914 s. 210 och SOU 2005:120 s. 73. Det anses allmänt att en något längre frist gäller för reklamation från en konsument, NJA II 1914 s. 209 och SOU 2005:120 s. 74.

Författare: Marcus Johansson

Kommittentens rättigheter prekluderas alltså inte till den del kommissionären alltjämt kan göra motsvarande ansvar gällande mot sin motpart.

Författare: Marcus Johansson

Kommissionären har att styrka att avtal faktiskt kommit till stånd men erhåller sedan en bevislättnad såvitt gäller orsakssambandet mellan avtalet och kommissionsuppdraget, jfr NJA 1984 s. 404.

Författare: Marcus Johansson

Jfr om partiell fullgörelse NJA 1942 s. 395.

Författare: Marcus Johansson

Rätten till ersättning för utgifter torde endast omfatta utgifter med direkt samband just till kommissionsuppdraget. Det kan erinras att bestämmelsen är dispositiv och att avvikande handelsbruk äger företräde.

Författare: Marcus Johansson

Om inget annat avtalats åligger det kommittenten att tillhandahålla kommissionären den prestation kommissionären har att utge till tredje man, NJA II 1914 s. 221. Kommissionärens krav på täckning förfaller således redan då denne ådragit sig en förpliktelse mot tredje man och inte först då kommissionären presterat till tredje man, se NJA II 1914 s. 279 och SOU 1988:63 s. 144 f. men jfr Lindskog, Något om täckningsfordringar, JFT 1985, s. 229 ff. och den i kommentaren till 4 § 1 st. omnämnda skiljedomen. Enligt NJA II 1914 s. 221 kan kommittenten fullgöra sina skyldigheter avseende täckning genom att istället prestera direkt till tredje man. I SOU 1988:63 s. 145 och 186 f. argumenteras för att kommittentens rätt att prestera direkt till tredje man skulle vara inskränkt på motsvarande sätt som kommittentens kravrätt enligt 63 §.

Författare: Marcus Johansson

Säkerhetsrätten i 31–36 §§ gäller även om kommissionärens täckningsfordran inte förfallit till betalning, NJA II 1914 s. 223 f. Sedan täckningsfordringen förfallit till betalning kan kommissionären realisera säkerheten för att kunna göra rätt för sig mot tredje man om inte kommittenten visar att han presterat direkt till tredje man, NJA II 1914 s. 224.

Författare: Marcus Johansson

Bestämmelsen innefattar s.k. kopplad panträtt. Beträffande eventuell analog tillämpning, jfr å ena sidan SOU 1988:63 s. 236 och SOU 2005:120 s. 273 men å andra sidan NJA II 1914 s. 226 och NJA 1985 s. 205.

Författare: Marcus Johansson

Bestämmelsen innefattar en väsentlig avvikelse från allmänna panträttsliga principer såtillvida att panthavaren är skyldig att släppa den del av säkerheten som för tillfället inte erfordras för att den pantsäkrade fordran skall vara täckt.

Författare: Marcus Johansson

En försäljningskommissionär kan således som huvudregel vägra att låta sälja godset om hans täckningsfordran inte blir täckt. Vissa föreskrifter som uppställts i förhand och som kommissionären således accepterat kan dock anses innebära att kommissionären avsagt sig rätten att på sådant sätt skjuta upp ett förfogande över godset, särskilt föreskrifter om när godset senast skall vara sålt, se Gadde & Eklund, s. 83 f.

Författare: Marcus Johansson

Bestämmelsen reglerar kommissionärens stoppningsrätt.

Författare: Marcus Johansson

Bestämmelsen reglerar kommissionärens retentionsrätt.

Författare: Marcus Johansson

Bestämmelserna i 40–45 §§ reglerar endast den situationen att kommissionären väljer att inträda som direkt motpart till kommittenten. Situationen att kommissionären också agerar kommissionär för tredje man (kombinationsaffär) regleras inte. Det har ansetts kunna diskuteras om det ens är möjligt för en kommissionär att fullt ut verka för en huvudmans intresse när samma skyldighet föreligger mot annan huvudman i samma affär, jfr 7 § och se SOU 2005:120 s. 87 i fotnot 68. Lagstiftaren har dock utgått från att någon motsättning inte behöver föreligga mellan kombinationsaffärer och lojalitetsplikten i 7 § så länge kommissionären inte ”gynnar den ene kommittenten på den andres bekostnad”, se NJA II 1914 s. 248 f.

För vissa värdepappersinstitut tillämpas reglerna i 40–45 §§ även vid vissa närståendetransaktioner, se 10 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse.

Författare: Marcus Johansson

Om kommissionären inte meddelat kommittenten uttryckligen att självinträde skett, är ”självinträdet” ogiltigt. Meddelande om självinträde kan således inte ges i efterhand, något som dock synes vara praxis vid värdepappershandel. Om de problem bestämmelsen där ger upphov till, se Thomas Myrdal, Något om fondkommissionärers självinträde, SvJT 1998, s. 464 ff. (härefter Myrdal).

Författare: Marcus Johansson

Om olika kurser noteras vid olika tidpunkter på dagen, såsom vid värdepappershandel, bestäms gängse pris enligt förarbetena av den kurs som gällde just före det att meddelandet avsändes, NJA II 1914 s. 253. Om bestämmelsen, se Myrdal, s. 464 ff.

Författare: Marcus Johansson

Det har ansetts tveksamt om bestämmelsen är tillämplig på alla typer av förfoganden, se Myrdal, s. 464 ff.

Författare: Marcus Johansson

Angående frågan när inköpet skall anses ha skett i anledning av kommittentens uppdrag, se nedan i not 50.

Författare: Marcus Johansson

Härmed avses enligt motiven att hänsyn bl.a. skall tas till om kommissionären erhållit annat vederlag för investeringen, den nytta som investeringen kan innebära efter uppdragets slut och att kommittenten inte ensam skall bära kommissionärens förlust i investeringshänseende, SOU 1970:69 s. 53.

Författare: Marcus Johansson

Således är ett helt allmänt avstående eller ett specifikt avstående i kommissionsavtalet men före det att investeringen ”genomförs” inte bindande för kommissionären. Med investeringens genomförande torde, trots ordalydelsens avfattning, avses den tidpunkt då investeringen beslutas, inte när den faktiskt genomförs, jfr SOU 1970:69 s. 53.

Författare: Marcus Johansson

Bestämmelsen reglerar kommittentens skydd mot kommissionärens borgenärer. I litteraturen föreligger ett flertal olika uppfattningar om när tredje man erhåller sakrättsligt skydd mot kommissionärens borgenärer, se Undén, Svensk sakrätt, 10 uppl. 1995, s. 124, Lindskog, 1989/90, s. 224 ff., Håstad, Sakrätt, s. 234 ff. (och SOU 1988:63 s. 141 ff.), Zachariasson, 1993, s. 44 ff. och Zachariasson, 1999, s. 67 ff. Bestämmelserna har i NJA 2009 s. 79 ansetts ge uttryck för en grundläggande princip, ”som är tillämplig på olika situationer när någon besitter annans egendom med fri förfoganderätt men utan att [ännu] ha laga fång till den”. I nämnda rättsfall slås fast att denna princip är tillämplig även på leasingavtal vilket innebär ”att ett förfogandemedgivande i ett leasingförhållande, t.ex. i form av en optionsrätt, inte i sig medför att leasegivarens separationsrätt till leasingobjektet går förlorad innan förfoganderätten utnyttjas”.

Författare: Marcus Johansson

Huvudmannen har alltså separationsrätt till det för hans räkning inköpta godset vid inköpskommission. Enligt SOU 1988:63 s. 104 f. är det kommissionärens avsikt som avgör om visst gods inköpts för kommittentens räkning eller för annan huvudmans eller kommissionärens egen räkning, jfr NJA 1939 s. 619.

Författare: Marcus Johansson

Reglerna i 54 § och 55 §§ behandlar i vilken utsträckning huvudmannen gentemot tredje man är bunden av kommissionärens förfoganden över kommissionsgods (dvs. inte prover, mönster och annat som tillhör huvudmannen och som inte är avsett för försäljning, jfr 39 §). De behandlar inte tredje mans borgenärsskydd. Det ställs inte något krav på tradition till tredje man för att godtrosförvärv skall kunna ske enligt 54 § och 55 §; kommissionären måste dock ha haft besittning till godset.

Om kommissionärens avtal med tredje man avser försäljning av generiskt bestämd egendom måste det s.k. individualiseringskravet vid äganderättsförvärv uppfyllas för att huvudmannen gentemot tredje man skall vara bunden av kommissionärens förfogande enligt 54 § och 55 §, SOU 1988:63 s. 128.

Om godtrosförvärv har skett enligt 54–55 §§ saknar huvudmannen rätt att återfå godset mot lösen, SOU 1988:63 s. 128.

Författare: Marcus Johansson

Tredje man är i god tro om han antog och hade anledning att anta att godset var kommissionärens eget. Om tredje man insåg eller bort inse att godset var huvudmannens och hade lämnats till kommissionären för försäljning måste det däremot i allmänhet anses uteslutet att tredje man är i god tro om kommissionären ger bort eller pantsätter godset. Om inköpskommission sägs att i huvudsak motsvarande överväganden gör sig gällande, NJA II 1914 s. 276.

Författare: Marcus Johansson

I 55 § regleras förvärv som sker sedan uppdraget har upphört.

Författare: Marcus Johansson

Godtroskravet sägs vara uppfyllt om tredje man saknade anledning att anta att medkontrahenten handlade för annans räkning. Om däremot tredje man visste om kommissionsförhållandet och att detta upphört kan han endast anses ha varit i god tro om han med fog antagit att kommissionären haft rätt att förfoga över godset enligt 48 § eller 49 §, NJA II 1914 s. 278.

Författare: Marcus Johansson

2 st. skall inte tillämpas om tredje man i god tro utgått ifrån att kommissionären handlade för egen räkning och att något kommissionsförhållande inte förelåg.

Författare: Marcus Johansson

Bestämmelsen ger uttryck för den grundläggande kommissionsrättsliga principen att tredje man har att hålla sig till kommissionären och inte kan rikta några obligationsrättsliga krav mot kommittenten eller grunda någon särskild rätt i och för sig på att det föreligger ett avtalsförhållande också mellan kommissionär och kommittent.

Författare: Marcus Johansson

Tredje man har alltså inte en motsvarande möjlighet som kommittenten att överta kommissionärens anspråk (jfr 57 § och 58 §), se NJA II 1914 s. 279. Enligt bestämmelsen har tredje man aldrig någon rätt till kommissionärens täckningsfordran, jfr också t.ex. Zachariasson, 1999, s. 66 med hänvisningar. Avvikande uppfattning såvitt gäller täckningsfordran vid kommissionärens konkurs företräds dock av Hult, Kommissionsavtalet, s. 32, 44 f. och 54 f. samt Lindskog, 1989/90, s. 208.

Författare: Marcus Johansson

Att kommittenten presterat till kommissionären innebär således inte att prestationen automatiskt tillkommer tredje man före kommissionärens borgenärer såvida tredje man inte erhållit separationsrätt enligt allmänna sakrättsliga regler. Vid KommL:s tillkomst gällde att en köpare erhöll borgenärsskydd redan genom avtalet om godset var individualiserat. Vad som numera, efter traditionsprincipens intåg vid omsättningsköp, gäller i fråga om tredje mans separationsrätt i kommissionärens konkurs diskuteras i den i kommentaren till 53 § 1 st. anmärkta litteraturen.

Tredje mans sakrättsliga skydd vid kommittentens konkurs diskuteras i SOU 1988:63 s. 143 f. samt i Lindskog, 1990/91, s. 660 ff.

Författare: Marcus Johansson

Bestämmelsen har tillkommit i syfte att anpassa KommL till konsumentköplagen (1990:932). Konsumenten skall kunna rikta samma krav med anledning av fel i en vara mot en kommittent som är näringsidkare som han kan göra gällande mot kommissionären med stöd av 46 § konsumentköplagen, prop. 1989/90:89 s. 172.

Författare: Marcus Johansson

Bestämmelserna i 57 § , 58 § och 60 § behandlar vem av kommittenten och kommissionären som enligt deras interna förhållande har rätt att göra gällande anspråket mot tredje man på att få ut pengar eller gods, s.k. kravrätt. Huvudmannens borgenärer har samma möjligheter att tillgodogöra sig anspråket mot tredje man som huvudmannen, dvs. kommissionärens kravrätt måste ha upphört, se NJA II 1914 s. 289 f. och SOU 1988:63 s. 168.

Författare: Marcus Johansson

Av 57 § och 61 § framgår att huvudmannen vid inköpskommission har separationsrätt till kommissionärens då föreliggande fordran mot säljaren på att erhålla godset innan leveransen till kommissionären skett.

Författare: Marcus Johansson

Av lagtexten framgår att kommittenten har att betala eller ställa säkerhet för sin skuld till kommissionären oberoende av om denna är förfallen, se även SOU 1988:63 s. 174, men jfr NJA II 1914 s. 284 f. och Lindskog, 1989, s. 695 not 42.

Författare: Marcus Johansson

Om förutsättningarna i 57 § och 58 § 1 st. för huvudmannen att ta över kravrätten är uppfyllda kan kommissionären eller hans konkursbo alltid förhindra ett övertagande genom att själv fullgöra tredje mans förpliktelse. Kommissionären har tillagts denna möjlighet för att kunna hålla tredje mans identitet hemlig för huvudmannen och därigenom undvika att huvudmannen och tredje man i framtiden sluter avtal direkt med varandra, NJA II 1914 s. 285 och 281 och SOU 1988:63 s. 167.

Författare: Marcus Johansson

Bestämmelsen reglerar kommittentens aktivlegitimation. Kommissionären är aktivlegitimerad så länge han har kravrätt.

Författare: Marcus Johansson

Av 1 st. framgår att det primärt är kommissionären som har kravrätt, även om hans uppdrag har upphört. Har kommissionären gått i konkurs är det konkursförvaltaren som primärt har kravrätt, SOU 1988:63 s. 166.

Författare: Marcus Johansson

Anspråket får endast utmätas till den del som erfordras för att skaffa betalning för den fordran hos huvudmannen för vars uttagande kommissionären har förfoganderätt, jfr NJA II 1914 s. 289 och SOU 1988:63 s. 168.

Författare: Marcus Johansson

Bestämmelsen behandlar möjligheten för tredje man att prestera med befriande verkan till kommissionären, eller, med andra ord, kommissionärens passivlegitimation.

Författare: Marcus Johansson

Bestämmelsen behandlar kommittentens passivlegitimation. Som huvudregel gäller att kommittenten bara är behörig att motta prestationen med befriande verkan för tredje man när kommittenten har kravrätt. Kommissionärens skada kan bestå i att han går miste om en kvittningsmöjlighet eller en säkerhetsrätt som visar sig nödvändig att utnyttja för att bereda honom betalning för en fordran mot kommittenten. Är det en kvittningsmöjlighet som kommissionären går miste om kan hans skada avse också andra fordringar än de som är pantsäkrade enligt 35 §, jfr NJA II 1914 s. 288 och SOU 1988:63 s. 170.

Författare: Marcus Johansson

Endast tredje mans rätt att kvitta i kommissionsförhållanden finns reglerad i KommL. Rätten för kommissionären respektive kommittenten att kvitta mot tredje man diskuteras i SOU 1988:63 s. 186 ff. och Lindskog, 1989, s. 678 ff.

Författare: Marcus Johansson

Kvittning kan ske hos kommissionären trots att han saknade kravrätt om tredje man var i god tro om detta, se 32 § och NJA II 1914 s. 293.

Författare: Marcus Johansson

Jfr 63 §. Angående den tidpunkt som är relevant för skadeprövningen, se Lindskog, Kvittning, s. 506 och Lindskog, 1989, s. 694 f. men jfr SOU 1988:63 s. 185.

Författare: Marcus Johansson

Om betalning erlagts eller motfordran uppkommit på en tidpunkt då tredje man ännu hade fog att anse att kommissionären hade kravrätt, bör betalningen eller motfordran kunna åberopas mot huvudmannen, men inte i motsatt fall, NJA II 1914 s. 294.