I denna förordning finns bestämmelser om frivillig militär grundutbildning inom Försvarsmakten och om förmåner och villkor för dem som är antagna till eller genomgår en sådan utbildning.

Denna förordning får tillämpas endast när regeringen beslutat att så kan ske med hänsyn till vad Sveriges försvarsberedskap tillåter.

SFS 2017:858

Bestämmelserna i 25 och 32 §§ förvaltningslagen (2017:900) om kommunikation och motivering av beslut behöver inte tillämpas i ärenden om antagning till eller betygssättning inom utbildningen.

Om en motivering har utelämnats ska en sådan om möjligt lämnas i efterhand, om någon enskild begär det och det behövs för att han eller hon ska kunna ta till vara sin rätt.

SFS 2018:615

I denna förordning avses med

1. militär grundutbildning: en allmän grundläggande militär utbildning inom Försvarsmakten och en därpå följande utbildning inom Försvarsmakten som syftar till att den som genomgått utbildningen ska kunna

   1. krigsplaceras enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt,

   2. anställas som kontinuerligt eller tidvis tjänstgörande gruppbefäl, soldat eller sjöman,

   3. påbörja utbildning som kan leda till anställning som yrkes- eller reservofficer, eller

   4. teckna avtal som hemvärnssoldat, och

2. rekryt: den som har antagits till eller genomgår utbildning enligt denna förordning.

SFS 2018:615

Försvarsmakten beslutar efter ansökan om antagning till militär grundutbildning.

För att bli antagen till militär grundutbildning krävs att den sökande är svensk medborgare och har fyllt 18 år.

Försvarsmakten får meddela föreskrifter om ytterligare krav för antagning till militär grundutbildning.

Från militär grundutbildning får den skiljas som

1. själv ansöker om det,

2. visar sig olämplig för fortsatt utbildning, eller

3. är frånvarande från utbildningen i sådan omfattning att han eller hon inte kan tillgodogöra sig den.

Den militära grundutbildningen ska ge grundläggande militära färdigheter samt kunskaper om det svenska försvaret och dess syfte. Vidare ska den militära grundutbildningen ge de särskilda militära färdigheter och kunskaper som behövs för att den som genomgått utbildningen ska kunna

1. krigsplaceras i en befattning i totalförsvaret,

2. anställas som kontinuerligt eller tidvis tjänstgörande gruppbefäl, soldat eller sjöman,

3. antas till utbildning som kan leda till en anställning som yrkes- eller reservofficer, eller

4. teckna avtal som hemvärnsoldat.

Försvarsmakten får meddela föreskrifter om innehållet i den militära grundutbildningen.

Ordnings- och bevakningsuppgifter får innefattas i utbildningen endast i den utsträckning som det är nödvändigt för att utbildningsmålen ska uppnås eller om det finns särskilda skäl för det och rekryten har lämplig utbildning för uppgiften.

SFS 2018:615

Den militära grundutbildningen ska omfatta minst 120 utbildningsdagar och högst 365 utbildningsdagar.

Försvarsmakten beslutar om godkännande av rekryten efter genomförd utbildning.

Försvarsmakten får meddela föreskrifter om vad som krävs för att godkännas.

Den som godkänts av Försvarsmakten efter genomförd utbildning enligt denna förordning har rätt till utbildningspremie med ett belopp som motsvarar vad han eller hon sammantaget fått i månadsersättning under den militära grundutbildningen.

Försvarsmakten får meddela föreskrifter om hur utbildningspremien ska beräknas om rekryten gjort uppehåll i utbildningen eller bytt inriktning för utbildningen.

Den som genomgår utbildning enligt denna förordning har rätt till ersättning.

Försvarsmakten får meddela föreskrifter om ersättningens storlek.

Den som genomgår utbildning enligt denna förordning har rätt till två fria högskoleprov.

Rekryten har rätt att delta i högskoleprov enligt första stycket inom ramen för utbildningen om inte verksamheten lägger särskilda hinder i vägen.

För den som genomgår utbildning enligt denna förordning tillämpas det som anges om hälso- och sjukvård, fri tandvård, familjebidrag, ekonomiskt stöd, begravningshjälp och försäkringsskydd i 5–10 kap. förordningen (1995:239) om förmåner till totalförsvarspliktiga.

För den som genomgår utbildning enligt denna förordning tillämpas det som anges om rehabilitering och ersättning till anhöriga i 8 kap. 6–11 §§ lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt.

Den som enligt 5 § skiljs från utbildning enligt denna förordning får ersättning från och med den dag utbildningen avbryts till och med den 30:e dagen från det att beslutet om att skilja honom eller henne från utbildningen meddelades, dock längst till och med den dag utbildningen skulle ha avslutats. Ersättning betalas med ett belopp som motsvarar den ersättning som rekryten hade vid skiljandet från utbildningen.

Om det finns särskilda skäl får Försvarsmakten besluta att ersättning enligt första stycket inte ska ges eller att den ska sättas ned.

Den som genomgår utbildning enligt denna förordning har rätt att utöva inflytande över utbildningen. Försvarsmakten ska verka för att rekryterna tar en aktiv del i arbetet med att vidareutveckla utbildningen och ska säkerställa att rekryterna får information om sin rätt att utöva inflytande över utbildningen.

I Försvarsmaktens högkvarter och vid enheter inom Försvarsmakten som bedriver utbildning av rekryter ska det finnas personal som är ansvarig för frågor som rör rekryternas medinflytande.

I 7 kap. 2–6 §§ samt 43, 87 och 88 kap. socialförsäkringsbalken och i lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada m.m. finns bestämmelser om rätt till ersättning för personskada för den som genomgår utbildning enligt denna förordning.

I lagen (1994:2076) om skydd för anställning vid viss tjänstgöring inom totalförsvaret m.m. finns bestämmelser om skydd för anställning för den som genomgår utbildning enligt denna förordning.

Beslut om antagning till och skiljande från utbildning enligt 3 och 5 §§ får överklagas till Statens överklagandenämnd. Överklagandenämndens beslut får inte överklagas.

Beslut om utbildningspremie enligt 9 § samt förmåner och villkor enligt 10, 12 och 14 §§ får överklagas till Statens överklagandenämnd. Överklagandenämndens beslut får inte överklagas.

I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut än beslut om rehabilitering och ersättning till anhöriga enligt 13 § får dock inte överklagas.

SFS 2018:615