Innehåll

Lagar & Förordningar

Lagar & Förordningar är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO - gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.
SFS1991-1969

Lag (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel

Denna lag gäller

  1. syntetiska anabola steroider,

  2. testosteron och dess derivat,

  3. tillväxthormon, och

  4. kemiska substanser som ökar produktion eller frigörelse av testosteron och dess derivat eller av tillväxthormon.

SFS 2011:112

Medel som anges i 1 § får inte annat än för medicinskt eller vetenskapligt ändamål

  1. införas till landet,

  2. överlåtas,

  3. framställas,

  4. förvärvas i överlåtelsesyfte,

  5. bjudas ut till försäljning,

  6. innehas, eller

  7. brukas.

SFS 1999:44

Den som uppsåtligen bryter mot 2 § 2–7 döms för dopningsbrott till fängelse i högst två år.

Är ett brott som avses i första stycket med hänsyn till mängden dopningsmedel samt övriga omständigheter att anse som ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Om straff för olovlig införsel m.m. finns bestämmelser i lagen (2000:1225) om straff för smuggling.

Rättsfall:

Fråga om påföljd för dopningsbrott H 1995:89 I och II.

SFS 2000:1245

Är ett brott som avses i 3 § första stycket att anse som grovt döms för grovt dopningsbrott till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om gärningen har utgjort led i en verksamhet som har bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt, avsett särskilt stor mängd dopningsmedel eller annars varit av särskilt farlig eller hänsynslös art.

Rättsfall:

Grovt dopningsbrott? Tillika fråga om påföljd H 2016:859.

SFS 2011:112

För försök eller förberedelse till sådant dopningsbrott som inte är att anse som ringa döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken, om gärningen gäller annan befattning än som avses i 2 § 6 eller 7.

Om flera har medverkat till brott som avses i 2 § 2–5, skall 23 kap. 4 och 5 §§ brottsbalken tillämpas.

SFS 1999:44

Medel som varit föremål för brott enligt denna lag eller dess värde samt utbyte av sådant brott skall förklaras förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt. Detsamma gäller vad någon har tagit emot som ersättning för kostnader i samband med ett sådant brott, eller värdet av det mottagna, om mottagandet utgör brott enligt denna lag.

Egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt denna lag får förklaras förverkad, om det behövs för att förebygga brott eller om det annars finns särskilda skäl. Detsamma gäller

  1. egendom som varit avsedd att användas som hjälpmedel vid brott enligt denna lag, om brottet har fullbordats eller om förfarandet har utgjort ett straffbart försök eller en straffbar förberedelse, samt

  2. egendom med vilken har tagits befattning som utgör brott enligt denna lag.

I stället för sådan egendom som avses i andra stycket får dess värde förklaras förverkat.

SFS 2005:303

Angående beslag av egendom som kan antas vara förverkad enligt 5 § gäller bestämmelserna i rättegångsbalken.

Bestämmelserna i 2 § 1 och 3 § lagen (1958:205) om förverkande av alkohol m.m. ska tillämpas på motsvarande sätt då beslag har skett av medel som avses i 1 § denna lag. Tiden för att anmäla missnöje ska dock räknas från dagen för förordnandet.

SFS 2019:360

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

SFS 1991:1969

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 1992.

SFS 1994:1426

Denna lag träder i kraft d. 1 april 1995.

SFS 1999:44

Denna lag träder i kraft d. 1 april 1999.

SFS 2000:1245

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2001.

SFS 2005:303

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2005.

SFS 2011:112

Denna lag träder i kraft d. 1 april 2011.

SFS 2019:360

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2019.

Lag 1991:1969

Författare: Per Sundberg

Författare: Per Sundberg

Förarbeten: prop. 1990/91:199, 1991/92:SoU7. Förarbeten till ändringslagar: prop. 1998/99:3, 1998/99:SoU5, prop. 2004/05:135, 2004/05:JuU31, prop. 2010/11:4 och 2010/11:SoU5 samt prop. 2010/11:4, 2010/11:SoU5. Angående valet mellan orden ”dopning” och ”doping”, se prop. 1998/99:3 s. 39, 1998/99:SoU5, s. 7 f. Litteratur: Borgeke m.fl., Studier rörande påföljdspraxis m.m., 5 uppl. 2013, s. 1059–1066, Andersson m.fl., Narkotikabrotten, 2012, J Zila, Specialstraffrätten, 2019.

Författare: Per Sundberg

Läkemedelslagen (1992:859) är till skillnad från den tidigare gällande läkemedelsförordningen (1962:701) tillämplig även på varor som kan användas på det sätt som anges i lagens läkemedelsdefinition (1 §), men som inte ställts i ordning i bruksfärdigt skick för sådant ändamål. Därigenom är läkemedelslagen direkt tillämplig även på vara vilken genom hormonell påverkan på proteinsyntes används för att öka prestationsförmågan. Det innebär att läkemedelslagen i sin helhet är tillämplig på substanser som regleras i dopningslagen. Av allmänna principer följer att läkemedelslagen ska tillämpas i den mån inte särskilda bestämmelser ges i dopningslagen. Vid lagkonkurrens mellan dopningslagen och läkemedelslagen ska det strängare straffbudet tillämpas.

Författare: Per Sundberg

Med derivat avses en kemisk förening framställd ur en annan förening med liknande struktur och ofta också med likartad effekt.

Författare: Per Sundberg

Med kemisk substans avses kemiskt grundämne eller kemisk förening. Lagen är tillämplig på de verksamma substanserna som sådana och på beredningar av angivna substanser, dvs. kompositioner av farmaceutiskt aktiva substanser och tillsatsämnen.

Författare: Per Sundberg

Med bruk avses uppsåtligt intag av dopningsmedel oavsett om det har skett genom gärningsmannens egen handling eller med hjälp av en annan person, t.ex. vid injicering. Själva förekomsten av dopningsmedel i kroppen eller missbruket som sådant är dock inte straffbelagt. Allt bruk av dopningsmedel som inte har skett i medicinskt eller vetenskapligt syfte omfattas av kriminaliseringen. Även bruk av dopningsmedel som har förskrivits av läkare kan medföra ansvar om bruket inte skett i det syfte som avsetts vid förskrivningen eller om medlet har förskrivits för en annan person. Avgörande är i vilket syfte en person har konsumerat mer än det förskrivna eller konsumerat dopningsmedel som förskrivits för någon annan.

Författare: Per Sundberg

Oaktsamma förfaranden faller utanför det straffbelagda området. Det har ansetts att kriminalisering av grovt oaktsamma förfaranden antagligen inte skulle få så stor självständig betydelse. Främst med hänsyn till detta har det dock inte ansetts finnas utrymme för en regel om straffrihet vid ringa brott. Ingripanden ska alltså kunna ske även vid hantering av mindre mängder dopningsmedel. I sådana fall kan påföljden ibland stanna vid böter. Praxis på narkotikaområdet bör i tillämpliga delar vara vägledande för bedömning av vad som är att hänföra till ringa brott, se 2 § narkotikastrafflagen (1968:64) samt NJA 1989 s. 837 och NJA 1993 s. 38.

Författare: Per Sundberg

Dopningsbrott som inte är ringa och som innefattar överlåtelse eller annan medverkan av mera betydande kvantiteter dopningsmedel liksom förvärv och innehav i överlåtelsesyfte ska normalt medföra fängelsestraff. Särskilda skäl, hänförliga till omständigheterna vid brottet, kan föranleda en annan bedömning. Innehav eller annan befattning som uteslutande är inriktad på det egna bruket kan bedömas mildare. Se NJA 1995 s. 89 I och II samt RH 2008:11.

Författare: Per Sundberg

Utgångspunkten för bedömningen av när en gärning kan anses ringa är att det ska göras en allsidig bedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Mängden dopningsmedel har en framträdande roll men enbart mängden är inte avgörande. Sådan befattning som syftar till spridning av dopningsmedel, t.ex. överlåtelse eller innehav i överlåtelsesyfte, bör i allmänhet inte bedömas som ringa brott. Det kan vara svårt att dra gränsen mellan innehav för eget bruk och i överlåtelsesyfte eftersom en s.k. kur kan skilja mycket mellan olika brukare. Arten av dopningsmedel är utan betydelse vid bedömningen av om ett brott ska anses som ringa. Det ekonomiska värdet av dopningsmedlet kan dock ha betydelse för bedömningen.

Författare: Per Sundberg

Uppräkningen av de kriterier som kan medföra att ett dopningsbrott ska anses som grovt är inte uttömmande. Det är inte heller nödvändigt att i de angivna fallen alltid döma för grovt brott. Avgörandet ska grundas på en sammanvägning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Paragrafen har sin motsvarighet i 3 § narkotikastrafflagen (1968:64). Praxis i anslutning till denna paragraf kan vara vägledande. Vid bedömningen av ett dopningsbrotts straffvärde görs dock inte någon skillnad mellan olika dopningsmedel. Däremot ska vid bedömningen av om mängden dopningsmedel i det enskilda fallet bör medföra att brottet ska rubriceras som grovt beaktas om koncentrationen verksam substans är hög eller låg. Att den egna konsumtionen av dopningsmedel skulle kunna bedömas som grovt brott får anses uteslutet. I princip torde inte heller ett innehav som uteslutande är avsett för eget bruk kunna bedömas som grovt.

Författare: Per Sundberg

Med yrkesmässighet avses t.ex. de fall då det varit fråga om en mer systematisk och organiserad verksamhet. En verksamhet kan dock vara präglad av yrkesmässighet även om det inte kan visas att den utgör ett led i sådan verksamhet. Så kan vara fallet exempelvis om gärningsmannen har utnyttjat andras missbruk i ett renodlat vinstsyfte. Se NJA 2016 s. 859 om rubricering, straffvärde och påföljd för grovt dopningsbrott.

Författare: Per Sundberg

Med uttrycken särskilt farlig eller hänsynslös art avses bl.a. sådana situationer då gärningsmannen på ett systematiskt sätt har utnyttjat ungdomars nyfikenhet eller okunnighet.

Författare: Per Sundberg

Kriminalisering av förberedelse till dopningsbrott gör det möjligt att komma åt exempelvis en person som förklarat sig vilja ställa upp som kurir vid anskaffning av dopningsmedel och för sådant ändamål tagit emot pengar för att betala utgifter som är förenade med anskaffningen. Förlaget, dvs. pengarna, kan förverkas med stöd av 5 §.

Författare: Per Sundberg

Som utbyte av brott anses vid förverkande även egendom som har trätt i stället för utbyte, avkastning av utbyte samt avkastning av det som trätt i stället för utbyte, se 36 kap. 1 a § brottsbalken.

Författare: Per Sundberg

Kanyler och andra hjälpmedel som kommer till användning vid injektion av dopningsmedel är enligt jämförbar praxis på narkotikaområdet inte att betrakta som sådana hjälpmedel som avses med bestämmelsen. Någon särskild reglering för kanyler och liknande som använts vid dopningsbrott har inte införts.

Författare: Per Sundberg

En förutsättning för att egendomen ska kunna förverkas är att ett brott har förövats. Det händelseförlopp i vilket egendomen har varit avsedd att komma till användning ska alltså innefatta en gärning som uppfyller såväl objektiva som subjektiva rekvisit för ett brott som fullbordats eller som utgjort ett straffbart försök eller en straffbar förberedelse eller stämpling. Angående den närmare tillämpningen av bestämmelsen, se författningskommentaren till 36 kap. 2 § första stycket brottsbalken i prop. 2004/05:135.