Innehåll

Lagar & Förordningar

Lagar & Förordningar är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO - gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.
SFS1991-1128

Lag (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård

Utfärdad: 1991-06-20

Inledande bestämmelser

Föreskrifterna i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) och patientlagen (2014:821) gäller all psykiatrisk vård. Kompletterande föreskrifter om psykiatrisk vård som är förenad med frihetsberövande och annat tvång (tvångsvård) ges i denna lag.

Föreskrifter om psykiatrisk tvångsvård finns också i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård.

Det som sägs i denna lag om en region gäller även en kommun som inte ingår i en region.

Med chefsöverläkare avses i denna lag chefsöverläkaren vid den sjukvårdsinrättning där patienten är inskriven.

SFS 2019:876

Tvångsvård enligt denna lag ges som sluten psykiatrisk tvångsvård eller, efter sådan vård, som öppen psykiatrisk tvångsvård. Vård som ges när patienten är intagen på en sjukvårdsinrättning benämns sluten psykiatrisk tvångsvård. Annan vård enligt denna lag benämns öppen psykiatrisk tvångsvård.

Tvångsvården ska syfta till att sätta patienten i stånd att frivilligt medverka till nödvändig vård och ta emot det stöd som han eller hon behöver.

SFS 2008:415

Tvångsåtgärder vid vård enligt denna lag får användas endast om de står i rimlig proportion till syftet med åtgärden. Är mindre ingripande åtgärder tillräckliga, skall de användas.

Tvång skall utövas så skonsamt som möjligt och med största möjliga hänsyn till patienten.

SFS 2000:353

Tvångsåtgärder i syfte att genomföra vården får användas endast om patienten inte genom en individuellt anpassad information kan förmås att frivilligt medverka till vård. De får inte användas i större omfattning än vad som är nödvändigt för att förmå patienten till detta.

SFS 2000:353

Förutsättningar för tvångsvård

Tvångsvård får ges endast om patienten lider av en allvarlig psykisk störning och på grund av sitt psykiska tillstånd och sina personliga förhållanden i övrigt

  1. har ett oundgängligt behov av psykiatrisk vård, som inte kan tillgodoses på annat sätt än genom att patienten är intagen på en sjukvårdsinrättning för kvalificerad psykiatrisk dygnetruntvård (sluten psykiatrisk tvångsvård), eller

  2. behöver iaktta särskilda villkor för att kunna ges nödvändig psykiatrisk vård (öppen psykiatrisk tvångsvård).

En förutsättning för vård enligt denna lag är att patienten motsätter sig sådan vård som sägs i första stycket, eller det till följd av patientens psykiska tillstånd finns grundad anledning att anta att vården inte kan ges med hans eller hennes samtycke.

Tvångsvård får inte ges om patientens psykiska störning enligt första stycket utgör enbart en utvecklingsstörning.

Vid bedömning av vårdbehovet enligt första stycket ska det även beaktas, om patienten till följd av sin psykiska störning är farlig för annans personliga säkerhet eller fysiska eller psykiska hälsa.

Rättsfall:

Ang. 1 st. 2 (sedermera 1 st. 1) R 1998:51 – Ang. 1 st. 3 (sedermera 2 st.) R 1999:64 – Fråga om förutsättningar för öppen psykiatrisk tvångsvård förelegat R 2010:93, HFD 2015:64 – Förutsättningar saknades för fortsatt sluten tvångsvård av person som under lång tid haft permission från sjukvårdsinrättningen och behandlats i hemmet, trots att det fanns överhängande risk för att personen skulle sluta att ta emot behandling HFD 2017:61.

SFS 2008:415

Intagning för tvångsvård

Ett beslut om intagning på en sjukvårdsinrättning för tvångsvård får inte fattas utan att ett läkarintyg (vårdintyg) har utfärdats, av vilket det framgår att det finns sannolika skäl för att förutsättningarna för sluten psykiatrisk tvångsvård av patienten är uppfyllda. Vårdintyget ska grundas på en särskild läkarundersökning.

En undersökning för vårdintyg får företas endast om det finns skälig anledning till det. Undersökningen utförs av en legitimerad läkare. Om undersökningen inte kan utföras med patientens samtycke, får patienten tas om hand för undersökning. Beslut om sådant omhändertagande får fattas endast av en läkare i allmän tjänst eller av en läkare som enligt avtal med regionen har till uppgift att utföra undersökningar för vårdintyg.

SFS 2019:876

Vårdintyget får utfärdas endast i omedelbar anslutning till undersökningen. Det ska, utöver ett uttalande enligt 4 § om förutsättningarna för tvångsvård av patienten, innehålla en redogörelse för den psykiska störningen och de omständigheter i övrigt som ger upphov till vårdbehovet.

Vid utfärdande av vårdintyg tillämpas bestämmelserna om jäv i 16–18 §§ förvaltningslagen (2017:900) även i fråga om läkare som utövar yrket enskilt.

Den läkare som har utfärdat vårdintyget ska se till att det snarast kommer till den sjukvårdsinrättning där frågan om intagning för tvångsvård ska prövas.

SFS 2018:798

En patient får, sedan vårdintyg har utfärdats, efter beslut av läkare hållas kvar på vårdinrättningen tills frågan om intagning har avgjorts. Om andra åtgärder inte är tillräckliga, får det tvång användas som är nödvändigt för att hindra patienten att lämna den del av vårdinrättningen där patienten skall vistas, för att upprätthålla ordningen på inrättningen eller för att tillgodose säkerheten i vården.

Om det är nödvändigt får patienten, sedan beslut om att hålla kvar denne har fattats, kroppsvisiteras eller ytligt kroppsbesiktigas för kontroll av att denne inte bär på sig egendom som anges i 21 §. Föreskrifterna i 23 och 24 §§ skall därvid tillämpas.

Anmärkning om flytt:

Förutv. 6 § nu 6 b §.

SFS 2000:353

I sådana fall som anges i 19 eller 20 § får en patient som hålls kvar enligt 6 § kortvarigt spännas fast med bälte eller liknande anordning eller kortvarigt hållas avskild från de andra patienterna. Om patienten är under 18 år får dock, i sådana fall som avses i 19 a eller 20 a §, patienten spännas fast med bälte högst en timme och hållas avskild högst två timmar.

En patient som hålls kvar enligt 6 § får, om det finns en överhängande fara för patientens liv eller hälsa, ges nödvändig behandling.

Beslut enligt denna paragraf fattas av legitimerad läkare. Chefsöverläkaren får besluta om förlängning av de tider som avses i första stycket under de förutsättningar som anges i 19–20 a §§.

SFS 2020:354

Frågan om intagning för sluten psykiatrisk tvångsvård ska avgöras skyndsamt efter undersökning av patienten, senast 24 timmar efter dennes ankomst till vårdinrättningen. Ett beslut om intagning får inte grundas på ett vårdintyg som är äldre än fyra dagar.

Beslut om intagning fattas av en chefsöverläkare vid en enhet för psykiatrisk vård. Beslutet får inte fattas av den läkare som har utfärdat vårdintyget.

Anmärkning om flytt:

Tidigare beteckning 6 §.

Rättsfall:

R 1996:8 anm. vid 32 §.

SFS 2008:415

Tvångsvård efter beslut av rätten

Om chefsöverläkaren finner att patienten bör ges tvångsvård utöver fyra veckor från dagen för beslutet om intagning, ska chefsöverläkaren före utgången av fyraveckorstiden ansöka hos förvaltningsrätten om medgivande till sådan vård. Chefsöverläkaren ska även ansöka hos förvaltningsrätten om medgivande till fortsatt vård när han eller hon anser att den psykiatriska tvångsvården bör övergå i öppen eller sluten form.

I ansökan ska det anges om vården avser sluten eller öppen psykiatrisk tvångsvård.

I ansökan om sluten psykiatrisk tvångsvård ska det anges vilka omständigheter som utgör grund för tvångsvården och vilka överväganden som har gjorts i fråga om vård i annan form för patienten. Till ansökan ska det fogas en redogörelse för det stöd och den behandling som planeras för patienten under och efter vistelsen på vårdenheten.

I ansökan om öppen psykiatrisk tvångsvård ska det anges vilka omständigheter som utgör grund för tvångsvården, vilka särskilda villkor som rätten bör föreskriva och, så långt möjligt, patientens inställning till dessa villkor. Till ansökan ska det fogas en sådan samordnad vårdplan som avses i 7 a §.

SFS 2017:369

En samordnad vårdplan ska innehålla uppgifter om

  • det bedömda behovet av insatser från regionens hälso- och sjukvård och kommunens socialtjänst eller hälso- och sjukvård,

  • beslut om insatser och, så långt möjligt, patientens inställning till insatserna i vårdplanen,

  • vilken enhet vid regionen eller kommunen som ansvarar för respektive insats, och

  • eventuella åtgärder som vidtas av andra än regionen eller kommunen.

Vårdplanen ska upprättas av chefsöverläkaren, om han eller hon bedömer att patienten kommer att vara i behov av insatser enligt första stycket i samband med öppen psykiatrisk tvångsvård. Vårdplanen ska så långt möjligt utformas i samråd med patienten och, om det inte är olämpligt, med dennes närstående. Vårdplanen ska utformas i samarbete mellan de enheter vid kommunen eller regionen som svarar för insatserna. Vårdplanen är upprättad när den har justerats av enheterna.

Chefsöverläkaren ska underrätta berörd enhet vid region, kommun eller annan huvudman om beslut om öppen psykiatrisk tvångsvård.

SFS 2019:876

Rätten ska på ansökan enligt 7 § besluta i frågan om fortsatt vård i form av sluten eller öppen psykiatrisk tvångsvård.

Om rätten bifaller ansökan, får vården pågå under högst fyra månader, räknat från dagen för beslutet om intagning.

Rättsfall:

KamR ansågs ej skyldig att sakpröva överklagad dom på fortsatt tvångsvård när vården upphört under KamR:ns handläggning av målet R 2002:40; jfr rättsfall vid 32 §.

SFS 2008:415

På ansökan av chefsöverläkaren får rätten medge att tvångsvården fortsätter i form av öppen eller sluten psykiatrisk tvångsvård utöver den längsta tiden enligt 8 §. Medgivande får lämnas för högst sex månader åt gången, räknat från den dag då förvaltningsrätten meddelar beslut i frågan.

En ansökan enligt första stycket ska ha kommit in till förvaltningsrätten innan tiden för gällande beslut om tvångsvård har löpt ut. Föreskrifterna i 7 § andra–fjärde styckena och 7 a § tillämpas på en ansökan enligt denna paragraf.

Till ansökan om fortsatt öppen psykiatrisk tvångsvård ska det fogas en uppföljning av den samordnade vårdplanen.

Rättsfall:

En samordnad vårdplan ska bifogas chefsöverläkares ansökan om öppen psykiatrisk tvångsvård HFD 2021:20.

SFS 2009:809

Har en ansökan enligt 7 eller 9 § kommit in till förvaltningsrätten, får tvångsvården fortsätta i avvaktan på förvaltningsrättens beslut. Om vården fortsätter ska den ges i den form som föreskrivs i det senaste beslutet om tvångsvård. Avslår rätten ansökan, ska vården upphöra omedelbart.

SFS 2009:809

Övergång från frivillig vård till tvångsvård

    Om en patient är intagen på en sjukvårdsinrättning för frivillig psykiatrisk vård, får chefsöverläkaren vid den enhet där patienten vårdas besluta om sluten psykiatrisk tvångsvård när

  1. de förutsättningar som anges i 3 § första stycket 1 och andra stycket är uppfyllda, och

  2. patienten till följd av sin psykiska störning kan befaras komma att allvarligt skada sig själv eller någon annan.

Ett sådant beslut får inte fattas utan att ett vårdintyg har utfärdats av en annan läkare än chefsöverläkaren. I fråga om vårdintyg gäller bestämmelserna i 4 § och 5 § första och andra styckena. Beslut om vård enligt första stycket ska fattas senast 24 timmar efter det att vårdintyg har utfärdats. Det som sägs i 6 och 6 a §§ gäller också vid övergång från frivillig vård till tvångsvård enligt första stycket.

SFS 2008:415

När beslut har fattats om sluten psykiatrisk tvångsvård enligt 11 §, ska beslutet av chefsöverläkaren senast dagen efter beslutet underställas förvaltningsrättens prövning.

Anser chefsöverläkaren att tvångsvården bör fortsätta ska han eller hon senast inom fyra dagar från dagen för beslutet om sluten psykiatrisk tvångsvård ansöka hos förvaltningsrätten om medgivande till fortsatt vård. Det som sägs i 7 § andra–fjärde styckena och 7 a § ska därvid tillämpas.

Rättsfall:

R 1996:62.

SFS 2009:809

Om rätten bifaller en ansökan enligt 12 § andra stycket, får tvångsvården pågå under högst fyra månader, räknat från dagen för chefsöverläkarens beslut. I fråga om tvångsvård utöver denna tid tillämpas samma bestämmelser som vid fortsatt tvångsvård enligt 9 §.

SFS 2008:415

Övergång från rättspsykiatrisk vård till tvångsvård enligt denna lag

När rättspsykiatrisk vård ska upphöra i fall som avses i 15 § lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård får chefsöverläkaren besluta om sluten psykiatrisk tvångsvård enligt denna lag trots att vårdintyg inte har utfärdats, om de förutsättningar som anges i 3 § första stycket 1 och andra stycket är uppfyllda.

Föreskrifterna i 6 b § gäller inte i de fall som avses i första stycket. I stället tillämpas föreskrifterna i 12 § andra stycket och 13 §, varvid ett beslut enligt denna paragraf jämställs med beslut enligt 11 §.

SFS 2008:415

Gemensamma bestämmelser om vården

Rubriken har denna lydelse enl. SFS2008-0415

Vård enligt denna lag ges på en sjukvårdsinrättning som drivs av en region. Om det finns synnerliga skäl, får regeringen bestämma att vård får ges även på någon annan vårdinrättning. På en sådan inrättning ska tillämpas det som i denna lag sägs om sjukvårdsinrättning som drivs av en region.

SFS 2019:876

Vård enligt denna lag skall bedrivas så att den uppfyller kraven på god säkerhet i verksamheten. Vid sjukvårdsinrättningen skall det finnas den personal, de lokaler och den utrustning som behövs för att en god säkerhet skall kunna tillgodoses i verksamheten. Det skall också finnas någon som har ansvaret för att sjukvårdsinrättningen säkerhetsanpassas och säkerhetsklassificeras samt för att säkerheten systematiskt och fortlöpande utvecklas och upprätthålls (säkerhetsansvarig).

SFS 2006:247

En vårdplan skall upprättas snarast efter det att patienten har tagits in för tvångsvård. Vårdplanen skall ange de behandlingsåtgärder och andra insatser som behövs för att syftet med tvångsvården skall uppnås och för att resultaten av dessa insatser skall kunna bestå. Så långt möjligt skall planen upprättas i samråd med patienten. Om det inte är olämpligt skall samråd ske också med dennes närstående.

Chefsöverläkaren skall undersöka om patienten har behov av stöd från socialtjänsten. Så långt det är möjligt skall detta ske i samråd med patienten.

SFS 2000:353

I fråga om behandlingen under vårdtiden ska samråd äga rum med patienten när det kan ske. Samråd ska ske också med patientens närstående, om det inte är olämpligt.

Behandlingsåtgärderna ska anpassas till vad som krävs för att uppnå syftet med tvångsvården enligt 2 § andra stycket.

Om det är nödvändigt får patienten, efter chefsöverläkarens beslut, ges behandling utan samtycke.

SFS 2017:369

Sluten psykiatrisk tvångsvård

Rubriken införd g. SFS2008-0415

En patient får hindras att lämna vårdinrättningens område eller den del av inrättningen där han skall vistas.

Om andra åtgärder inte är tillräckliga, får det tvång användas som är nödvändigt för att hindra patienten att lämna vårdinrättningens område eller den del av inrättningen där denne skall vistas, för att upprätthålla ordningen på vårdinrättningen eller för att tillgodose säkerheten i vården.

Anmärkt författning:

Lag (1996:981) om besöksinskränkningar vid viss tvångsvård.

SFS 2000:353

Chefsöverläkaren ska, så snart patientens tillstånd tillåter det, se till att patienten erbjuds ett uppföljningssamtal efter genomförd tvångsåtgärd.

SFS 2017:369

Om det finns en omedelbar fara för att en patient allvarligt skadar sig själv eller någon annan, får patienten kortvarigt spännas fast med bälte eller liknande anordning. Hälso- och sjukvårdspersonal ska vara närvarande under den tid patienten hålls fastspänd.

Om det finns synnerliga skäl, får det beslutas att patienten ska hållas fastspänd längre än som anges i första stycket.

Chefsöverläkaren beslutar om fastspänning. Inspektionen för vård och omsorg ska utan dröjsmål underrättas om beslut enligt andra stycket.

Rättsfall:

Underlåten underrättelse ansågs som sådan försummelse som kunde föranleda disciplinpåföljd R 1998:14.

SFS 2020:354

Om det finns en omedelbar fara för att en patient som är under 18 år lider allvarlig skada och det är uppenbart att andra åtgärder inte är tillräckliga får patienten spännas fast med bälte.

Ett beslut om fastspänning fattas av chefsöverläkaren. Beslutet gäller högst en timme. Tiden för fastspänningen får förlängas genom nya beslut som gäller under högst en timme i taget. Hälso- och sjukvårdspersonal ska vara närvarande under den tid patienten hålls fastspänd.

Inspektionen för vård och omsorg ska utan dröjsmål underrättas om patienten hålls fastspänd under en sammanhängande tid som överstiger en timme.

SFS 2020:354

En patient får hållas avskild från andra patienter endast om det är nödvändigt på grund av att patienten genom aggressivt eller störande beteende allvarligt försvårar vården av de andra patienterna. Ett beslut om avskiljande gäller högst åtta timmar. Tiden för avskiljande får genom ett nytt beslut förlängas med högst åtta timmar.

Om det finns synnerliga skäl, får ett beslut om avskiljande enligt första stycket avse en bestämd tid som överstiger åtta timmar.

Chefsöverläkaren beslutar om avskiljande. Om en patient hålls avskild mer än åtta timmar i följd, ska Inspektionen för vård och omsorg utan dröjsmål underrättas om detta. En patient ska under den tid han eller hon hålls avskild stå under fortlöpande uppsikt av hälso- och sjukvårdspersonal.

SFS 2020:354

En patient som är under 18 år får hållas avskild från andra patienter endast om det är nödvändigt på grund av att han eller hon genom aggressivt beteende allvarligt försvårar vården av de andra patienterna och det är uppenbart att andra åtgärder inte är tillräckliga.

Ett beslut om avskiljande fattas av chefsöverläkaren. Beslutet gäller högst två timmar. Tiden för avskiljandet får förlängas genom nya beslut som gäller under högst två timmar i taget. Hälso- och sjukvårdspersonal ska hålla patienten under fortlöpande uppsikt under den tid patienten hålls avskild.

Inspektionen för vård och omsorg ska utan dröjsmål underrättas om patienten hålls avskild under en sammanhängande tid som överstiger två timmar.

Anmärkning om flytt:

Förutv. 20 a § nu 20 b §.

SFS 2020:354

Chefsöverläkaren får besluta att inskränka en patients rätt att använda elektroniska kommunikationstjänster, om det är nödvändigt med hänsyn till vården eller rehabiliteringen av patienten eller för att undvika att någon annan lider skada.

Den tekniska utrustning som möjliggör användningen får omhändertas under den tid beslutet gäller. Omhändertagen utrustning skall återlämnas till patienten senast när beslutet om inskränkning upphör att gälla.

Anmärkning om flytt:

Tidigare beteckning 20 a §.

SFS 2020:354

En patient får inte inneha

  1. narkotika, alkoholhaltiga drycker, andra berusningsmedel eller sådana varor som omfattas av lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor,

  2. sådana medel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel,

  3. injektionssprutor eller kanyler, som kan användas för insprutning i människokroppen,

  4. andra föremål som är särskilt ägnade att användas för missbruk av eller annan befattning med narkotika, eller

  5. annan egendom som kan skada honom eller henne själv eller någon annan eller vara till men för vården eller ordningen på vårdinrättningen.

Påträffas sådan egendom som avses i första stycket, ska den omhändertas.

SFS 2014:522

Chefsöverläkaren får besluta att försändelser till en patient får undersökas för kontroll av att de inte innehåller sådan egendom som avses i 21 §. Granskningen av en försändelse får inte avse det skriftliga innehållet i brev eller annan skriftlig handling.

Om en ankommande försändelse innehåller egendom som inte får innehas enligt 21 §, får egendomen omhändertas.

Chefsöverläkaren får besluta att övervaka försändelser från en patient, om det är nödvändigt med hänsyn till vården eller rehabiliteringen av patienten eller för att undvika att någon annan lider skada. För detta ändamål får chefsöverläkaren öppna, ta del av och kvarhålla försändelser från patienten.

En försändelse från en patient till en svensk myndighet, advokat, patientens offentliga biträde eller ett internationellt organ som har av Sverige erkänd behörighet att ta emot klagomål från enskilda skall vidarebefordras utan föregående granskning.

SFS 2006:663

Ett beslut om en inskränkning enligt 20 b § gäller högst två månader eller, om patienten är under 18 år, högst en vecka. Ett beslut om övervakning enligt 22 a § gäller högst två månader.

När det inte längre finns förutsättningar för ett beslut som avses i första stycket ska chefsöverläkaren genast besluta att inskränkningen eller övervakningen ska upphöra. Frågan om upphörande ska övervägas fortlöpande.

Tiden för en inskränkning enligt 20 b § får genom nya beslut förlängas med högst två månader i taget eller, om patienten är under 18 år, med högst en vecka i taget. Tiden för övervakning enligt 22 a § får förlängas med högst två månader i taget.

Inspektionen för vård och omsorg ska utan dröjsmål underrättas om beslut enligt 20 b eller 22 a § och om beslut enligt tredje stycket.

SFS 2020:354

Om en patient som är under 18 år har blivit föremål för någon eller några tvångsåtgärder i form av fastspänning, avskiljning eller inskränkning i sin rätt att använda elektroniska kommunikationstjänster vid minst tre tillfällen under vårdperioden, ska Inspektionen för vård och omsorg underrättas om dessa åtgärder.

SFS 2020:354

Om det är nödvändigt får en patient kroppsvisiteras eller ytligt kroppsbesiktigas för kontroll av att han eller hon inte bär på sig sådan egendom som avses i 21 § eller, när det gäller en patient vars rätt att använda elektroniska kommunikationstjänster är inskränkt, utrustning som avses i 20 b §. Om möjligt skall ett vittne närvara när åtgärden utförs.

Chefsöverläkaren beslutar om kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning.

SFS 2020:354

Bestämmelserna i 21 och 23 §§ ska gälla alla som vårdas vid en sjukvårdsinrättning eller avdelning för sluten psykiatrisk tvångsvård.

SFS 2014:522

Om det är nödvändigt för att säkerheten ska kunna upprätthållas vid en sjukvårdsinrättning eller avdelning för sluten psykiatrisk tvångsvård för vilken en förhöjd säkerhetsklassificering gäller, får vårdgivaren besluta att alla personer som passerar in i inrättningen eller på avdelningen ska kroppsvisiteras (allmän inpasseringskontroll). Syftet med kontrollen ska vara att söka efter föremål som en intagen inte får inneha enligt denna lag eller beslut som har meddelats med stöd av lagen. Skriftliga meddelanden får inte granskas.

Kroppsvisitation och undersökning av väskor och andra föremål ska ske genom användande av metalldetektor eller annan liknande anordning eller, om det finns särskilda skäl, på annat sätt.

Säkerhetskontroll vid domstolsförhandling på sjukvårdsinrättningen beslutas i enlighet med lagen (1981:1064) om säkerhetskontroll i domstol.

SFS 2014:522

Har narkotika, alkoholhaltiga drycker, andra berusningsmedel, sådana medel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel eller sådana varor som omfattas av lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor omhändertagits enligt 21 eller 22 § eller har sådan egendom påträffats där patienter intagits för tvångsvård utan att det finns någon känd ägare till egendomen, ska chefsöverläkaren låta förstöra eller sälja egendomen enligt bestämmelserna om beslagtagen egendom i 2 § 1 första stycket lagen (1958:205) om förverkande av alkohol m.m. Detsamma gäller i fråga om injektionssprutor eller kanyler, som kan användas för insprutning i människokroppen, och i fråga om andra föremål som är särskilt ägnade att användas för missbruk av eller annan befattning med narkotika.

Belopp som har erhållits vid försäljning tillfaller staten.

SFS 2019:359

Chefsöverläkaren får ge en patient tillstånd att under en viss del av vårdtiden vistas utanför sjukvårdsinrättningens område. Tillståndet får ges för ett visst tillfälle eller för vissa återkommande tillfällen. Tillstånd får ges endast under förutsättning att det står i överensstämmelse med vårdplanen.

Ett tillstånd att vistas utanför vårdinrättningens område får förenas med sådana villkor som anges i 26 § tredje stycket.

Chefsöverläkaren får återkalla ett tillstånd som avses i första stycket om förhållandena kräver det.

SFS 2008:415

[Upphävd g. Lag (2008:415). ]

SFS 2008:415

Öppen psykiatrisk tvångsvård

Rubriken införd g. SFS2008-0415

Den som ges öppen psykiatrisk tvångsvård får vistas utanför sjukvårdsinrättningen.

Vid beslut om öppen psykiatrisk tvångsvård ska rätten föreskriva de särskilda villkor enligt 3 § första stycket 2 som ska gälla för vården. Rätten får överlämna åt chefsöverläkaren att besluta om dessa villkor. När det finns skäl för det, får rätten återta denna beslutanderätt.

De särskilda villkoren får avse

  • skyldighet att underkasta sig medicinering eller annan vård eller behandling,

  • skyldighet att hålla kontakt med en viss person,

  • skyldighet att vistas på ett hem eller annan institution för vård eller behandling eller att besöka en vårdcentral eller anlita socialtjänsten,

  • vistelseort, bostad, utbildning eller arbete,

  • förbud mot att använda berusningsmedel,

  • förbud mot att vistas på en viss plats eller att ta kontakt med en viss person, eller

  • annat som är nödvändigt eller följer av vårdplanen.

Anmärkning om flytt:

Förutv. 26 § upphävd g. Lag 2000:353.

SFS 2008:415

Chefsöverläkaren får besluta att en patient som ges öppen psykiatrisk tvångsvård åter ska ges sluten psykiatrisk tvångsvård om

  1. de förutsättningar som anges i 3 § första stycket 1 och andra stycket är uppfyllda, och

  2. rättens beslut om fortsatt vård inte kan avvaktas med hänsyn till risken för patientens eller annans hälsa eller personliga säkerhet.

Anser chefsöverläkaren att den slutna psykiatriska tvångsvården bör fortsätta, ska han eller hon senast fyra dagar från dagen för beslutet ansöka hos förvaltningsrätten om medgivande till fortsatt sådan vård. Föreskrifterna i 7 § tredje stycket tillämpas på en sådan ansökan.

Har en ansökan enligt andra stycket kommit in till förvaltningsrätten, får den slutna psykiatriska tvångsvården fortsätta i avvaktan på förvaltningsrättens beslut.

Om rätten medger att den slutna psykiatriska tvångsvården ska fortsätta, får den pågå under högst sex månader räknat från den dag förvaltningsrätten meddelar beslut i frågan. I fråga om tvångsvård utöver denna tid tillämpas samma bestämmelser som vid fortsatt tvångsvård enligt 9 §.

Om chefsöverläkaren inte ansöker om fortsatt sluten psykiatrisk tvångsvård enligt andra stycket eller om rätten avslår chefsöverläkarens ansökan om sådan vård, ska det tidigare beslutet om öppen psykiatrisk tvångsvård kvarstå.

SFS 2009:809

Tvångsvårdens upphörande

När det inte längre finns förutsättningar för tvångsvård, ska chefsöverläkaren genast besluta att tvångsvården ska upphöra. Frågan om tvångsvårdens upphörande ska övervägas fortlöpande.

SFS 2008:415

Tvångsvården upphör, om inte en ansökan om medgivande till tvångsvård har kommit in till förvaltningsrätten inom den tid som anges i 7, 9 eller 12 §.

Tvångsvården enligt denna lag upphör också när beslut fattas som föranleder rättspsykiatrisk vård. Föreskrift om övergång till sådan vård finns i 4 § andra stycket lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård.

SFS 2009:809

Har beträffande någon som vårdas enligt denna lag beslut meddelats om

  1. avvisning eller utvisning enligt utlänningslagen (2005:716),

  2. utvisning enligt lagen (2022:700) om särskild kontroll av vissa utlänningar,

  3. utlämning enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott,

  4. överlämnande enligt lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder,

  5. utlämning enligt lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling,

  6. utlämning enligt lagen (1994:569) om Sveriges samarbete med de internationella tribunalerna för brott mot internationell humanitär rätt,

  7. överlämnande enligt lagen (2002:329) om samarbete med Internationella brottmålsdomstolen,

  8. överlämnande enligt lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder, eller

  9. utlämning enligt lagen (2006:615) om samarbete med Specialdomstolen för Sierra Leone,

får trots tvångsvården verkställighet av beslutet ske, om det begärs av den myndighet som ska verkställa beslutet och chefsöverläkaren finner att patientens tillstånd tillåter att beslutet verkställs. Tvångsvården upphör i sådant fall när beslutet har verkställts.

I fråga om en patient som är utlänning upphör tvångsvården vid verkställighet av ett beslut om hemsändande som har meddelats med stöd av 23 kap. 2 § utlänningslagen.

SFS 2022:703

Stödperson

Chefsöverläkaren ska se till att en patient som vårdas enligt denna lag, så snart patientens tillstånd tillåter, genom en individuellt anpassad information upplyses om sin rätt att få en stödperson.

När patienten begär det, ska en stödperson utses. En stödperson kan utses också i annat fall, om patienten inte motsätter sig det.

Stödpersonen ska bistå patienten i personliga frågor så länge denne ges tvångsvård enligt denna lag och, om patienten och stödpersonen samtycker till det, även under fyra veckor efter det att tvångsvården har upphört. Stödpersonen har rätt att besöka patienten på vårdinrättningen. Stödpersonen får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon under uppdraget har fått veta om patientens hälsotillstånd eller personliga förhållanden i övrigt.

Stödpersonen utses av en patientnämnd enligt lagen (2017:372) om stöd vid klagomål mot hälso- och sjukvården.

Vid en nämnds handläggning av ärenden om stödpersoner tillämpas, utöver vad som i övrigt föreskrivs, följande bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900):

  • 10 § om partsinsyn,

  • 11 § om åtgärder om handläggningen försenas,

  • 23 § första och tredje styckena om utredningsansvaret,

  • 24 § om när man får lämna uppgifter muntligt,

  • 25 § om kommunikation,

  • 27 § om dokumentation av uppgifter,

  • 31 § om dokumentation av beslut,

  • 32 § om motivering av beslut,

  • 33 och 34 §§ om underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till, och

  • 36–39 §§ om rättelse och ändring av beslut.

SFS 2018:798

Chefsöverläkaren ska anmäla till en sådan nämnd som avses i 30 § när det kan finnas skäl att utse en stödperson.

Har en stödperson för patienten inte redan utsetts, ska anmälan alltid göras när

  1. chefsöverläkaren ansöker om medgivande till tvångsvård enligt 7, 12 eller 14 §,

  2. patienten överklagar chefsöverläkarens beslut om intagning enligt 6 b §,

  3. patienten överklagar chefsöverläkarens beslut att avslå en begäran om att tvångsvården ska upphöra.

I en sådan anmälan ska chefsöverläkaren ange patientens inställning till att få en stödperson. Nämnden ska, om patienten inte har uttryckt en klar uppfattning, kontakta patienten eller vårdpersonal med kännedom om patienten för att få besked om huruvida patienten vill ha en stödperson.

När tvångsvården av en patient, för vilken stödperson utsetts, har upphört, ska chefsöverläkaren snarast möjligt underrätta nämnden om detta och om huruvida stödpersonens uppdrag fortsätter därefter.

SFS 2008:415

Om en patient önskar att stödpersonens uppdrag ska övergå till ett uppdrag som kontaktperson enligt 3 kap. 6 b § socialtjänstlagen (2001:453) när tvångsvården upphört och stödpersonen samtycker till det, ska den nämnd som avses i 30 § underrätta socialnämnden i den kommun där patienten är folkbokförd om patientens önskemål.

SFS 2012:780

Dagliga aktiviteter och utomhusvistelse

Rubriken införd g. SFS2020-0354

En patient som är under 18 år har rätt till dagliga aktiviteter på vårdinrättningen och att vistas utomhus minst en timme varje dag, om inte medicinska skäl talar mot det.

SFS 2020:354

Överklagande

Patienten får till allmän förvaltningsdomstol överklaga chefsöverläkarens beslut om intagning för tvångsvård enligt 6 b, 11 eller 14 §. Ett sådant överklagande ska anses innefatta även en begäran om att tvångsvården ska upphöra.

Patienten får även överklaga chefsöverläkarens beslut enligt 26 a §. Ett sådant överklagande ska anses innefatta en begäran om att den slutna psykiatriska tvångsvården ska upphöra.

Innan förvaltningsrätten prövar ett överklagande enligt första eller andra stycket, ska rätten utan dröjsmål förelägga chefsöverläkaren att yttra sig i de hänseenden som anges i 7 § tredje stycket.

Patienten får till allmän förvaltningsdomstol överklaga ett beslut om inskränkning enligt 20 b § eller om övervakning enligt 22 a §.

Rättsfall:

Överklagande av beslut om intagning enl. 6 § ansågs böra sakprövas utan hinder av att beslut om fortsatt tvångsvård enl. 8 § redan förelåg R 1996:8; likaså utan hinder av att vården upphört 1997:68.

SFS 2020:354

Patienten får hos förvaltningsrätten överklaga ett annat beslut av chefsöverläkaren enligt denna lag som innebär

  1. avslag på en begäran om att tvångsvården ska upphöra,

  2. förordnande enligt 24 § om förstöring eller försäljning av egendom,

  3. avslag på en begäran om tillstånd enligt 25 § att vistas utanför vårdinrättningens område eller meddelande av villkor i samband med en sådan vistelse,

  4. återkallelse enligt 25 § tredje stycket av tillstånd att vistas utanför vårdinrättningens område, eller

  5. meddelande av villkor i samband med öppen psykiatrisk tvångsvård enligt 26 § andra och tredje styckena.

I övrigt får beslut av chefsöverläkaren enligt denna lag inte överklagas. Chefsöverläkaren får inte överklaga rättens beslut enligt denna lag.

När ett beslut av chefsöverläkaren överklagas, ska överklagandet ges in till förvaltningsrätten. Förvaltningsrätten prövar om överklagandet har kommit in i rätt tid. Har överklagandet kommit in för sent, ska förvaltningsrätten avvisa det, om förseningen inte beror på att chefsöverläkaren har lämnat patienten en felaktig underrättelse om hur man överklagar. Överklagandet ska inte avvisas, om det har kommit in till chefsöverläkaren innan tiden för överklagande har gått ut. I ett sådant fall ska chefsöverläkaren omedelbart vidarebefordra överklagandet till förvaltningsrätten.

SFS 2009:809

Handläggningen i domstol

Frågor som skall prövas av förvaltningsrätt enligt denna lag prövas av den förvaltningsrätt inom vars domkrets sjukvårdsinrättningen är belägen.

SFS 2009:809

Mål enligt denna lag skall handläggas skyndsamt. Så snart en ansökan som avses i 28 § har kommit in till förvaltningsrätten, skall rätten pröva om ansökan har kommit in i tid. Har ansökan kommit in för sent, skall rätten skyndsamt underrätta chefsöverläkaren om detta.

Ett mål hos en förvaltningsrätt skall tas upp till avgörande inom åtta dagar från den dag då ansökan eller överklagandet kom in till förvaltningsrätten. Förvaltningsrätten får förlänga denna tid, om det behövs ytterligare utredning eller om någon annan särskild omständighet gör det nödvändigt. Förvaltningsrätten får även i fall som avses i 12 § första stycket förlänga den tid inom vilken prövningen skall ske, om chefsöverläkaren gör en ansökan enligt andra stycket i samma paragraf. Föreskrifterna i första och andra meningen gäller inte mål som avses i 33 § första stycket 2.

Förvaltningsrätten får förordna rörande saken i avvaktan på att målet avgörs.

SFS 2009:809

I ett mål enligt denna lag skall förvaltningsrätten hålla muntlig förhandling, om det inte är uppenbart obehövligt. Vid prövning som avses i 12 § första stycket skall förvaltningsrätten hålla muntlig förhandling endast om patienten begär det eller om förvaltningsrätten finner skäl för det.

SFS 2009:809

En muntlig förhandling hålls på sjukvårdsinrättningen, om inte patienten deltar genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring enligt 14 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) eller särskilda skäl talar för något annat. Patienten ska vara närvarande vid förhandlingen, om det är möjligt med hänsyn till patientens psykiska tillstånd. Patientens stödperson har rätt att närvara vid förhandlingen och ska om möjligt underrättas om den. Chefsöverläkaren ska höras vid förhandlingen om det inte är uppenbart obehövligt.

Om det inte är uppenbart obehövligt ska förvaltningsrätten i ett mål enligt denna lag höra en lämplig sakkunnig vid den muntliga förhandlingen. Vid förhandlingen får den sakkunnige, i syfte att få upplysning om omständigheter som är av betydelse för dennes uppgift, ställa frågor till chefsöverläkaren och patienten.

Om en patient som har kallats vid vite att inställa sig personligen till en förhandling uteblir, får rätten besluta att patienten ska hämtas till rätten antingen omedelbart eller till en senare dag.

SFS 2019:302

Vid sjukvårdsinrättningen ska det finnas den personal, de lokaler och den utrustning som behövs för att en god säkerhet ska kunna tillgodoses vid en muntlig förhandling som hålls där enligt 37 §.

SFS 2019:302

Vid handläggningen i kammarrätt av mål enligt denna lag skall nämndemän ingå i rätten. Detta gäller dock inte mål som angår enbart en fråga som nämns i 33 § första stycket.

Offentligt biträde för den som åtgärden avser ska förordnas i mål hos allmän förvaltningsdomstol, om målet gäller

  1. beslut om intagning för tvångsvård enligt 6 b,11 eller 14 § och om beslutet har överklagats,

  2. medgivande till fortsatt tvångsvård enligt 7, 9, 12 eller 14 §,

  3. beslut om sluten psykiatrisk tvångsvård enligt 26 a §,

  4. avslag på en begäran om att tvångsvården ska upphöra,

  5. beslut om inskränkning enligt 20 b §, eller

  6. beslut om övervakning enligt 22 a §.

Offentligt biträde ska dock inte förordnas, om det måste antas att det inte finns något behov av ett biträde.

Hänvisad författning:

Lag (1996:1620) om offentligt biträde inf. efter förvaltningsprocesslagen under FörvProc.

SFS 2020:354

    Chefsöverläkaren får uppdra åt en erfaren läkare vid sjukvårdsinrättningen med specialistkompetens inom någon av de psykiatriska specialiteterna att fullgöra uppgifter som chefsöverläkaren har enligt denna lag. Om det finns särskilda skäl, får chefsöverläkaren lämna sådant uppdrag åt en annan läkare vid sjukvårdsinrättningen, dock inte när det gäller

  1. beslut enligt 6 b § om intagning,

  2. beslut enligt 11 § om övergång från frivillig vård till tvångsvård,

  3. ansökan enligt 7, 9, 12 eller 14 § om medgivande till att tvångsvården fortsätter,

  4. beslut enligt 17 § tredje stycket om behandlingen,

  5. beslut enligt 19 § andra stycket och 19 a § andra stycket om förlängning av fastspänning,

  6. beslut enligt 20 § andra stycket och 20 a § andra stycket om förlängning av avskiljande,

  7. beslut enligt 20 b § om inskränkning i rätten att använda elektroniska kommunikationstjänster,

  8. beslut enligt 22 a § om övervakning av försändelser,

  9. beslut om upphörande av sådan inskränkning eller övervakning som anges i 7 och 8, eller

  10. beslut eller ansökan om sluten psykiatrisk tvångsvård enligt 26 a §.

SFS 2020:354

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medge undantag från kravet i 4 § på att läkare som utför undersökning för vårdintyg ska vara legitimerad och från kravet i 39 § på specialistkompetens.

Om regeringen enligt 15 § andra stycket bestämt att vård enligt denna lag får ges på någon annan vårdinrättning än en sådan som drivs av en region, ska regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, uppdra åt en erfaren läkare med specialistkompetens inom någon av de psykiatriska specialiteterna att fullgöra de uppgifter som enligt denna lag ankommer på chefsöverläkare.

SFS 2019:876

Beslut om intagning på en sjukvårdsinrättning samt ansökan enligt 7, 9, 12, 14 eller 26 a § och medgivande med anledning av en sådan ansökan fortsätter att gälla, om patienten överförs till en annan sjukvårdsinrättning utan att beslut har fattats om att tvångsvården ska upphöra.

SFS 2008:415

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska för viss tid förordna särskilda sakkunniga att bistå rätten.

SFS 2008:415

Från en verksamhet där sekretess gäller enligt 25 kap. 1–5 §§ eller 26 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska det utan hinder av sekretessen lämnas ut sådana uppgifter om en patient som behövs för att chefsöverläkarens åligganden enligt denna lag ska kunna fullgöras. Detsamma gäller uppgifter om en patient som behövs för en sakkunnigs uppdrag eller ett yttrande av Socialstyrelsen.

SFS 2009:449

Om patienten har fyllt 15 år, har han rätt att själv föra sin talan i mål och ärenden enligt denna lag.

En patient som är yngre bör höras, om det kan vara till nytta för utredningen och det kan antas att patienten inte tar skada av att höras.

Beslut som meddelas enligt denna lag gäller omedelbart, om inte annat förordnas.

Vid delgivning med patienten i mål eller ärende enligt denna lag får 34–38 och 47–51 §§ delgivningslagen (2010:1932) inte tillämpas.

SFS 2010:1961

Om det finns skälig anledning att anta att någon lider av en allvarlig psykisk störning och är farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv eller i övrigt behöver omedelbar hjälp, får Polismyndigheten tillfälligt omhänderta honom eller henne i väntan på att hälso- och sjukvårdspersonal kan ge honom eller henne sådan hjälp. Den omhändertagne får föras till en sjukvårdsenhet som kan ge stöd och behandling.

    Polismyndigheten eller, om det gäller en transport av någon i fall som avses i 6, Kriminalvården ska lämna hjälp på begäran av

  1. en läkare som avses i 4 § andra stycket sista meningen för att han eller hon ska kunna genomföra en undersökning för vårdintyg,

  2. en läkare som avses i 4 § andra stycket sista meningen eller av chefsöverläkaren för att föra patienten till en sjukvårdsinrättning sedan vårdintyg har utfärdats,

  3. chefsöverläkaren för att återföra en patient som har lämnat vårdinrättningen utan tillstånd,

  4. chefsöverläkaren för att återföra en patient till vårdinrättningen, om denne inte har återvänt dit sedan tiden för ett tillstånd att vistas utanför inrättningens område har gått ut eller tillståndet har återkallats,

  5. chefsöverläkaren för att återföra en patient till vårdinrättningen, om denne inte har återvänt dit sedan beslut om sluten psykiatrisk tvångsvård har fattats,

  6. chefsöverläkaren för att i annat fall förflytta en patient som är intagen på en sjukvårdsinrättning med stöd av denna lag, eller

  7. Socialstyrelsen för att sända hem en patient som är utländsk medborgare och som vårdas enligt denna lag.

En begäran enligt andra stycket får göras endast om

  1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att de särskilda befogenheter som anges i 10 och 10 a §§ polislagen (1984:387) eller, om det gäller en transport som utförs av Kriminalvården, 4 kap. 4 § och 10 § första stycket häkteslagen (2010:611) behöver tillgripas, eller

  2. det annars finns synnerliga skäl.

SFS 2017:134

Kriminalvården ska vid en transport enligt 47 § tillämpa följande bestämmelser i häkteslagen (2010:611):

SFS 2017:134

Den som begär hjälp enligt 47 § ska utan hinder av sekretess lämna den verkställande myndigheten de uppgifter om patienten som behövs för planeringen och genomförandet av åtgärden.

SFS 2017:134

En patient som vårdas med stöd av denna lag skall så snart hans tillstånd medger det genom chefsöverläkarens försorg upplysas om sin rätt

  1. att enligt 32 och 33 §§ överklaga vissa beslut,

  2. att anlita ombud eller biträde och

  3. att enligt 38 a § få offentligt biträde.

Denna lag skall finnas anslagen inom sjukvårdsinrättningen väl synlig för patienterna.

Hänvisad författning:

Se Lag (1996:1620) om offentligt biträde under FörvProc.

SFS 2000:353

Chefsöverläkaren ska fortlöpande till Inspektionen för vård och omsorg lämna uppgifter om åtgärder som har vidtagits enligt denna lag.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om hur uppgiftsskyldigheten enligt första stycket ska fullgöras.

SFS 2012:938

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

SFS 1991:1128

1. Denna lag (nya lagen) träder i kraft d. 1 jan. 1992, då lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall (gamla lagen) upphör att gälla.

2. Ett vårdintyg, som uppfyller kraven i den gamla lagen, får längst till och med d. 10 jan. 1992 godtas som underlag för ett beslut om intagning för tvångsvård enligt den nya lagen.

3. Om en patient vid ikraftträdandet är intagen på en sjukvårdsinrättning enligt 8 § i den gamla lagen, skall chefsöverläkaren senast d. 3 jan. 1992 avgöra frågan om patienten enligt 6 § i den nya lagen skall tas in för tvångsvård. Intill dess frågan om intagning har avgjorts, gäller den gamla lagen i tillämpliga delar.

4. Den som vid ikraftträdandet är intagen på en sjukvårdsinrättning enligt 9 eller 10 § eller återintagen enligt 20 § i den gamla lagen skall anses intagen för tvångsvård enligt 6 § i den nya lagen. Vid tillämpning av den nya lagen skall beslutet om intagning anses ha fattats vid ikraftträdandet. Ett beslut enligt 20 a § andra stycket i den gamla lagen av en utskrivningsnämnd eller psykiatriska nämnden om fortsatt vård skall dock anses som ett beslut av länsrätten om medgivande till tvångsvård under sex månader enligt 9 § i den nya lagen.

5. Har någon som genom dom överlämnats till sluten psykiatrisk vård inte tagits in på en sjukvårdsinrättning för sådan vård före ikraftträdandet, skall han anses genom domen ha överlämnats till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning enligt lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård.

6. Den som vid ikraftträdandet är intagen på en sjukvårdsinrättning med stöd av den gamla lagen och beträffande vilken det enligt 17 § andra stycket samma lag ankommit på utskrivningsnämnd att besluta om utskrivning skall anses genomgå rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning enligt lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård. Vid tillämpning av sistnämnda lag skall beslut om rättspsykiatrisk vård anses ha fattats och blivit verkställbart vid ikraftträdandet. Ett beslut enligt 20 a § andra stycket i den gamla lagen av en utskrivningsnämnd eller psykiatriska nämnden i fråga om utskrivning skall dock anses som ett beslut av länsrätten enligt 16 § andra stycket lagen om rättspsykiatrisk vård i fråga om upphörande av rättspsykiatrisk vård.

7. Är en patient vid ikraftträdandet utskriven på försök eller har han tillstånd att vistas på egen hand utom sjukhusområdet, skall han anses ha tillstånd att vistas utanför sjukvårdsinrättningens område under återstoden av vårdtiden respektive under del av vårdtiden enligt 25 § i den nya lagen eller, om det är fråga om en patient som avses i punkt 6 ovan, enligt 10 § lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård. Särskilda föreskrifter som har meddelats med stöd av 14 § första stycket eller 19 § andra stycket i den gamla lagen, liksom ett förordnande enligt sistnämnda lagrum att patienten skall ställas under tillsyn av lämplig person, skall därvid anses utgöra särskilda villkor enligt 25 § i den nya lagen eller, om det är fråga om en patient som avses i punkt 6 ovan, enligt 10 § lagen om rättspsykiatrisk vård.

8. Om ett ärende hos en utskrivningsnämnd eller psykiatriska nämnden inte är slutligt avgjort av samma nämnd vid utgången av dec. 1991, skall med iakttagande av vad som anges i punkterna 9 och 10 rätten i stället pröva om det enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård eller, vid rättspsykiatrisk vård, enligt lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård finns förutsättningar för psykiatrisk tvångsvård, för tillstånd att vistas utanför sjukvårdsinrättningens område eller för återkallelse av sådant tillstånd. Är det i ärendet fråga om en patient i samband med utskrivning på försök skall åläggas att iaktta särskilda föreskrifter eller ställas under tillsyn av lämplig person tillämpas dock föreskrifterna i den gamla lagen.

Den som har väckt ett ärende enligt den gamla lagen före ikraftträdandet får utföra talan i saken efter ikraftträdandet, även om han inte är behörig till det enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård eller lagen om rättspsykiatrisk vård.

9. Ärenden hos en utskrivningsnämnd som inte har avgjorts före ikraftträdandet och ärenden i vilka beslut enligt meddelad fullföljdshänvisning därefter överklagas hos nämnden skall efter ikraftträdandet prövas av den länsrätt vars domkrets omfattar utskrivningsnämndens verksamhetsområde.

10. Ärenden hos psykiatriska nämnden som inte har avgjorts före ikraftträdandet och ärenden i vilka beslut enligt meddelad fullföljdshänvisning därefter överklagas hos nämnden skall efter ikraftträdandet prövas av kammarrätten i Stockholm.

SFS 1991:1967

(Utkom d. 30 dec. 1991.)

SFS 1992:564

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 1992.

SFS 1993:399

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1994.

SFS 1996:982

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1997.

SFS 1996:1650

Denna lag träder i kraft d. 1 dec. 1997.

SFS 1997:1100

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1998.

SFS 1998:1663

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1999.

SFS 1999:53

Denna lag träder i kraft d. 1 april 1999.

SFS 2000:353

1. Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2000.

2. Har ett vårdintyg utfärdats före den 1 juli 2000, får intagning beslutas på grundval av det och enligt äldre föreskrifter senast d. 4 juli 2000.

3. Ett tillstånd att vistas utanför sjukvårdsinrättningens område under återstoden av vårdtiden och som har meddelats enligt äldre föreskrifter gäller längst till dess att länsrätten beslutat om fortsatt vård.

SFS 2001:469

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2002.

SFS 2003:1163

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2004.

SFS 2005:373

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2005.

SFS 2005:731

Denna lag träder i kraft d. 31 mars 2006.

SFS 2006:247

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2006.

SFS 2006:617

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2006.

SFS 2006:663

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2006.

SFS 2007:244

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2007.

SFS 2008:415

(Omtryck)

1. Denna lag träder i kraft d. 1 sept. 2008.

2. En ansökan om tillstånd att vistas utanför sjukvårdsinrättningens område ska prövas enligt äldre föreskrifter om den kommit in till chefsöverläkaren före ikraftträdandet.

SFS 2008:1059

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2009.

SFS 2009:449

Denna lag träder i kraft d. 30 juni 2009.

SFS 2009:809

Denna lag träder i kraft d. 15 febr. 2010.

SFS 2010:1961

1. Denna lag träder i kraft d. 1 april 2011.

2. Äldre bestämmelser gäller om en handling har skickats eller lämnats före d. 1 april 2011.

SFS 2011:1171

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

(Lagen 2011:1171 träder enligt F 2012:578 i kraft d. 16 okt. 2012.)

SFS 2012:578

(Utkom d. 11 sept. 2012.)

SFS 2012:780

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2013.

SFS 2012:938

Denna lag träder i kraft d. 1 juni 2013.

SFS 2014:522

Denna lag träder i kraft d. 1 okt. 2014.

SFS 2014:754

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2015.

SFS 2014:824

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2015.

SFS 2017:37

Denna lag träder i kraft d. 1 april 2017.

SFS 2017:134

Denna lag träder i kraft d. 1 april 2017.

SFS 2017:369

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2017.

SFS 2017:373

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2018.

SFS 2018:798

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2018.

SFS 2019:302

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2019.

SFS 2019:359

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2019.

SFS 2019:876

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2020.

SFS 2020:354

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2020.

SFS 2022:703

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2022.

Lag 1991:1128

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Förarbetena till lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (LPT), se SOU 1984:64 Psykiatrin, tvånget och rättssäkerheten, prop. 1990/91:58, 1990/91:SoU13, 1990/91:JuU34 respektive prop. 1994/95:194, 1994/95:SoU23. Genom SFS 2000:353 har viktiga ändringar införts i LPT. Förarbetena till ändringarna, se SOU 1998:32 Rättssäkerhet, vårdbehov och samhällsskydd vid psykiatrisk tvångsvård, prop. 1999/2000:44, 1999/2000:SoU13. Genom lagstiftning 2006 beslutades bl.a. om en allmän anmälningsskyldighet för all psykiatrisk tvångsvård, prop. 2005/06:63, 2005/06:SoU14. Vidare beslutades genom lagstiftning 2006 om elektroniska kommunikationstjänster m.m. inom psykiatrisk tvångsvård, prop. 2005/06:195, 2005/06:SoU28. I prop. 2007/08:70, 2007/08:SoU15 föreslås att det införs en ny vårdform – öppen psykiatrisk tvångsvård respektive öppen rättspsykiatrisk vård. Se även prop. 2013/14:119, 2013/14:SoU27, om elektronisk kommunikation och andra säkerhetsåtgärder vid psykiatrisk tvångsvård och prop. 2016/17:57, 2016/17:JuU9 om transporter av frihetsberövade. Ang. ökad patientmedverkan vid psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård, se departementspromemorian Delaktighet och rättssäkerhet vid psykiatrisk tvångsvård (Ds 2014:28), prop. 2016/17:94, 2016/17:SoU15 och om stärkt ordning och säkerhet i domstol prop. 2018/19:81, 2018/19:JuU23. Ang. särreglering av bl.a. vissa tvångsåtgärder för patienter som är under 18 år se prop. 2019/20:84, 2019/20:SoU 15. Tillämpningsföreskrifter i anslutning till lagen finns i förordningen (1991:1472) om psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård (FPRV). Socialstyrelsen har meddelat föreskrifter och allmänna råd om psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård (SOSFS 2008:18) samt föreskrifter om säkerhet vid sjukvårdsinrättningar som ger psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård samt vid enheter för rättspsykiatrisk undersökning (SOSFS 2006:9). Se även Socialstyrelsens handbok Psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård, Handbok med information och vägledning för tillämpningen av Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård (SOSFS 2008:18). I betänkandet Psykiatrin och lagen – tvångsvård, straffansvar och samhällsskydd (SOU 2012:17) föreslår Psykiatrilagsutredningen att LPT och lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård (LRV) skall upphävas och ersättas av en ny lag om psykiatrisk tvångsvård. Bestämmelserna i lagen kommenteras av Cecilia Gylling Lindkvist, Göran Rosenberg, Karl-Ingvar Rundqvist, Lagen och psykiatrin, 1992; Lars Grönwall, Leif Holgersson, Bertil Idarsson, Psykiatrin, tvånget och lagen, 8 uppl. 2023.

Kommentar till övergångsbestämmelserna

De s.k. N-, O- och PN-fallen skall behandlas som patienter vilka genomgår rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning enligt LRV. N-, O- och PN-fallen brukar också benämnas nämndfall. Bestämmelser om dessa fanns i 17 § 2 st. i den numera upphävda lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall (LSPV). Motsvarande bestämmelser finns inte i den nu gällande psykiatriska tvångsvårdslagstiftningen. Dessa benämningar finns dock kvar övergångsvis. N-fall utgörs av intagna som av domstol överlämnats till sluten psykiatrisk vård såsom påföljd för brott. Intagna som under inflytande av psykisk sjukdom har begått brott mot annans personliga säkerhet för vilket åtal inte väckts kallas för O-fall (obeivrade brott). Intagna som under vistelse i kriminalvårdsanstalt eller i samband med att sådan vistelse har upphört blivit föremål för vård enligt LSPV och inte skall återföras till kriminalvårdsanstalt kallas för PN-fall.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Bestämmelserna i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) (HSL) och patientlagen (2014:821) gäller för all psykiatrisk vård, dvs. både frivillig och tvångsmässig vård. Föreskrifterna i LPT skall i förhållande till HSL:s och patientlagens bestämmelser ses som undantagsregler som anger i vilka avseenden och under vilka förutsättningar tillämpningen av HSL:s och patientlagens vårdprinciper får inskränkas. Inspektionen för vård och omsorg utövar tillsyn över psykiatrisk tvångsvård, se 7 kap. 1 § patientsäkerhetslagen (2010:659). I tillsynsuppgiften ingår att hämta in uppgifter från sjukvårdshuvudmännen som rör lagstiftningens tillämpning, jfr 16 § FPRV. Socialstyrelsen får meddela verkställighetsföreskrifter till tvångsvårdslagstiftningen, se 19 § FPRV. ChefsJO har granskat hur Inspektionen för vård och omsorg följer upp vården, se JO 60-2019.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Psykiatrisk tvångsvård för psykiskt störda lagöverträdare benämns rättspsykiatrisk vård. Sådan vård kan ges som en brottspåföljd efter beslut av allmän domstol, se 31 kap. 3 § brottsbalken och 1 § 2 st. 1 p. LRV.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Bestämmelsen gäller för Gotlands kommun.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

En patient är inskriven vid en sjukvårdsinrättning under hela tiden som han eller hon ges psykiatrisk tvångsvård, oavsett om vården ges i form av öppen eller sluten psykiatrisk tvångsvård. Så länge som patienten ges tvångsvård skall han eller hon anges i patientförteckningen enligt 2 § FPRV, se prop. 2007/08:70 s. 95 och 144.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Tvångsvård enligt LPT inleds alltid i form av sluten psykiatrisk tvångsvård. En patient som ges öppen psykiatrisk tvångsvård är inte att anse som intagen i en sjukvårdsinrättning, trots att han eller hon fortfarande är inskriven som patient vid inrättningen under hela vårdtiden. En patient som har permission från den slutna vården är dock att anse som intagen på en sjukvårdsinrättning, se 2 kap. 4 § och 5 § HSL, 25 § och prop. 2007/08:70 s. 145.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Psykiatrisk tvångsvård skall syfta till att skapa en tillfredsställande behandlingskontakt så att det blir möjligt att ge fortsatt behövlig vård i frivilliga former. Psykiatriska vårdåtgärder med tvång måste principiellt sett vara undantagsföreteelser av temporär art. Tvångsvård får inte tendera att bli en ren förvaring av patienten. Behandlingsåtgärderna skall anpassas till vad som krävs för att uppnå syftet med tvångsvården, se 17 § 2 st.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Paragrafen är tillämplig både under pågående tvångsvård och i de fall då åtgärder vidtas innan intagningsbeslut har fattats. Med tvångsåtgärder avses t.ex. medicinsk behandling, fastspänning, avskiljande från andra patienter och inskränkning i rätten att använda elektroniska kommunikationstjänster.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

En rimlig avvägning skall göras mellan den nytta som tvångsåtgärderna kan ha för patienten i förhållande till det ingrepp i patientens självbestämmande och integritet som det innebär att patienten mot sin vilja får genomgå en viss behandling.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Bestämmelsen innebär bl.a. att stora hänsyn skall tas till vilka biverkningar som patienten får av en viss medicin.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Om det är möjligt skall åtgärder anstå till dess att patienten fått individuellt anpassad information. Patienten skall ges adekvat information om sitt hälsotillstånd och om de metoder för undersökning, vård och behandling som står till buds. Informationen skall förklaras för patienten på ett sätt och med ett språk som patienten förstår. Den som ger informationen måste förvissa sig om att patienten har förstått innehållet i och innebörden av den information som lämnats. Jfr prop. 1998/99:4 om stärkt patientinflytande.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Begreppet allvarlig psykisk störning skall ses mot bakgrund av uppfattningen att det är såväl biologiska som sociala och psykologiska faktorer som brukar samverka till uppkomsten av psykiska störningar och behovet av vård. En bedömning av om en störning är allvarlig skall ske utifrån både störningens art och grad. Med art avses typen av störning och med grad omfattningen av det ingrepp i personligheten som störningen förorsakar. I samband med prövningen av detta rekvisit måste hänsyn tas till växlingar i tillståndet och risken för återfall om behandlingen avbryts för tidigt. Den psykiska störningen är av allvarlig art så länge påtaglig risk föreligger för att de psykiska symtomen återkommer, om behandlingsinsatserna avbryts. Förarbetena till lagstiftningen innehåller en uppräkning av störningar som kan hänföras till begreppet allvarlig psykisk störning, se prop. 1990/91:58 s. 86. Uppräkningen är inte uttömmande. Angående frågan om utsättande av diagnos i domskäl, se JO 1998/99 s. 184. När det gäller förvaltningsrätts motiveringsskyldighet i domar i mål om psykiatrisk tvångsvård, se även JO 748-2014.

Rättspraxis, se RÅ 1992 ref. 98 (den omständigheten att patienten, som genomgick rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning, tack vare viss medicinering inte längre företedde några symtom på sin allvarliga psykiska störning ansågs inte utgöra tillräcklig grund för ett beslut om upphörande av vården enligt 16 § LRV), NJA 1995 s. 48 (ett tillfälligt tillstånd av psykotisk karaktär, utlöst av alkoholberusning, ansågs inte utgöra en allvarlig psykisk störning vid tillämpning av det då gällande fängelseförbudet i 30 kap. 6 § BrB), NJA 1998 s. 162 (fråga om tillämpning av begreppet allvarlig psykisk störning vid val av brottspåföljd för mord), NJA 2001 s. 899 (fråga om ett icke självförvållat tillfälligt psykotiskt tillstånd, utlöst av alkoholberusning), NJA 2004 s. 702 (fråga om det föreligger tillräcklig utredning för att en tilltalad skall anses lida av allvarlig psykisk störning), NJA 2007 s. 180 (fråga om bedrägeri- och bokföringsbrott har begåtts under påverkan av allvarlig psykisk störning), NJA 2007 s. 266 (fråga om rättspsykiatrisk vård ska förenas med föreskrift om särskild utskrivningsprövning), NJA 2012 s. 564 (fråga om straffrättsligt ansvar för en 17-åring med en allvarlig psykisk störning som har genomfört samlag och andra med samlag jämförliga handlingar med en 12-åring), NJA 2013 s. 1090 (fråga om påföljdsval vid allvarlig psykisk störning när tillståndet förbättrats under häktningstiden), NJA 2018 s. 975 (fråga om påföljdsval vid mord. Eftersom brottet inte har begåtts under påverkan av allvarlig psykisk störning och förutsättningar för rättspsykiatrisk vård inte ansetts föreligga, har påföljden bestämts till fängelse. Även fråga om fängelsestraffets längd) och NJA 2020 s. 169 (bl.a. fråga om att en tilltalad som begått en gärning i ett akut psykotiskt tillstånd frikänts från åtal för uppsåtligt brott, eftersom han inte ansetts ha varit i tillräcklig grad medveten om sitt handlande).

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Avgörande vid bedömning av patientens vårdbehov är framför allt i vad mån det föreligger en omedelbar risk för patientens liv eller hälsa, om vård inte kommer till stånd genom intagning på en sjukvårdsinrättning. Vårdbehovet skall också bedömas mot bakgrund av patientens levnadsförhållanden och hans relationer till omgivningen. Vid avgränsningsproblem mellan psykiatrins och socialtjänstens ansvarsområden beträffande psykiskt störda missbrukare bör det utredas om det är störningen eller missbruket som har särskild tyngd i kombinationsproblematiken, se prop. 1990/91:58 s. 91–93. Om en patient för en kortare tid ges psykiatrisk tvångsvård utgör detta inte hinder för beslut om tvångsvård av missbrukare, se 4 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) och prop. 1983/84:174 s. 29. Jfr JO 2002/03 s. 243. Den omständigheten att någon bereds vård enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) utgör inte något formellt hinder för beslut om psykiatrisk tvångsvård. Beträffande gränsdragningsproblem mellan LVU och LPT, se prop. 1990/91:58 s. 93–94 och prop. 1999/2000:44, s. 55–56. Då fråga uppkommer om LPT eller smittskyddslagen (2004:168) skall tillämpas kan praktiska skäl tala för att LPT normalt får företräde, se prop. 1988/89:5 s. 74–77 och prop. 2007/08:70 s. 138.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Se kommentaren till 2 § 1 st. och kommentaren till 15 § 1 st.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Vårdbehovet skall vara så kvalificerat att det skall vara fråga om sluten vård, jfr 2 kap. 4 § HSL. Eftersom även s.k. halvöppna vårdformer, såsom dagsjukhusvård, nattsjukhusvård och femdagarsvård, är att betrakta som sluten vård, se prop. 1969:125 s. 18 f., har det i paragrafen angetts att intagning på en sjukvårdsinrättning skall gälla kvalificerad psykiatrisk dygnetruntvård. Halvöppna vårdformer är således uteslutna. Vårdformen intagen på en sjukvårdsinrättning för sådan vård består även om permission ges från sjukvårdsinrättningen, jfr 25 §. Vårdbegreppet är detsamma som i lagen (2017:612) om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård.

Rättspraxis, se HFD 2017 ref. 61 (En person som bereds sluten psykiatrisk tvångsvård har under lång tid haft permission från sjukvårdsinrättningen och får behandling i hemmet i form av depåinjektioner av medicin. Den omständigheten att patienten kan förväntas sluta att ta emot behandlingen om tvångsvården upphör, vilket i sin tur kan antas leda till att hennes psykiska tillstånd allvarligt försämras, medför i sig inte att det finns laglig grund för att besluta om fortsatt sluten psykiatrisk tvångsvård.). Äldre rättspraxis, se RÅ 1998 ref. 51 (kravet i 3 § 1 st. 1 ansågs inte uppfyllt när fråga uppkommit om ytterligare förlängning av tvångsvården för en patient som redan fått tvångsvården förlängd vid ett flertal prövningstillfällen under nästan tre års tid och under denna tid haft tillstånd att oavbrutet vistas utanför sjukvårdsinrättningens område) och RÅ 2008 not. 14 (förutsättningar för fortsatt psykiatrisk tvångsvård ansågs inte föreligga för en patient som haft permission till hemmet under längre tid när det inte fanns särskilda skäl att anta att åtgärden var angelägen för att förbereda tvångsvårdens upphörande).

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

26 § 3 st. innehåller en uppräkning av de villkor som kan komma i fråga.

Rättspraxis, se pleniavgörandet HFD 2015 ref. 64 (fråga om förutsättningar föreligger för öppen psykiatrisk tvångsvård). Beträffande tidigare rättspraxis från Högsta förvaltningsdomstolen, se RÅ 2010 ref. 93. Kammarrätten i Stockholm har genom dom den 5 augusti 2019 i mål nr 4762-19 upphävt särskilt villkor om att patienten helt ska avstå från alkohol. Detta eftersom utredningen inte visade att villkoret behövdes för att patienten skulle kunna ges nödvändig psykiatrisk vård.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Patienten kan ge uttryck för sin inställning på olika sätt, t.ex. verbalt. Han kan också uttrycka sin inställning genom att handla eller uppträda på ett visst sätt. Accepterar patienten i och för sig intagningen på inrättningen men motsätter sig den psykiatriska vård som ges där och som är oundgängligen nödvändig för patienten, kan det bli aktuellt att besluta om tvångsvård med stöd av LPT, om förutsättningarna även i övrigt är uppfyllda. Så långt det är möjligt skall man respektera patientens inställning i vårdfrågan. Det är patientens egen inställning till den vård som är nödvändig som skall tillmätas självständig betydelse vid bedömning av om denna förutsättning är uppfylld. Detta gäller i princip även om patienten är underårig eller har en förvaltare eller god man förordnad för sig. Någon nedre gräns för personer som kan bli föremål för tvångsvård finns inte (se SOU 2012:17 s. 468 f.) Den som har fyllt 15 år har rätt att själv föra sin talan i mål och ärenden om psykiatrisk tvångsvård, se 44 § och kommentaren till 44 § 1 st. ChefsJO har gjort uttalanden i vissa frågor om tvångsanvändning vid psykiatrisk heldygnsvård av underåriga patienter, se JO 2782-2018.

Rättspraxis, se RÅ 1999 ref. 64 (patienten motsatte sig inte att genomgå frivillig vård) och Högsta förvaltningsdomstolens beslut den 13 juli 2020 i mål nr 1891-20 ang. rättidsprövning (HFD uttalade bl.a. att det är patientens egen inställning till den vård som är nödvändig som ska tillmätas självständig betydelse och att en eventuell förvaltares inställning inte är avgörande).

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Undantagsregeln gör det möjligt att besluta om tvångsvård även om patienten inte motsätter sig vård. Bestämmelsen tar sikte på dels patienter som till följd av sin psykiska störning över huvud taget inte kan uttala någon uppfattning i frågan, dels patienter som vid upprepade tillfällen varit intagna för tvångsvård på grund av att de inte frivilligt har kunnat sköta sin behandling på ett tillfredsställande sätt. Finns det grundad anledning att anta att en patient kort tid efter påbörjande av vården kommer att avbryta vården om den ges frivilligt kan man också besluta om tvångsvård.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Under begreppet psykisk störning faller i och för sig också utvecklingsstörning. I bestämmelsen har gjorts ett undantag från lagens tillämpningsområde i fråga om utvecklingsstörning. Förutsättningar för psykiatrisk tvångsvård kan emellertid föreligga om en person samtidigt med en utvecklingsstörning lider av en annan kvalificerad psykisk störning som ger upphov till ett oundgängligt psykiatriskt vårdbehov. Utvecklingsstörda har rätt till särskilt stöd och särskild service enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS), se prop. 1992/93:159, 1992/93:SoU19. Vissa andra grupper som också har denna rätt omfattas inte av undantaget i bestämmelsen i 3 § 3 st., jfr 1 § LSS. Det är inte uteslutet att det beträffande dessa grupper i exceptionella fall kan vara påkallat med psykiatrisk tvångsvård med hänsyn till personernas grundstörning, om förutsättningar för sådan vård föreligger. De grupper som faller under LSS omfattas av den straffrättsliga särregleringen för psykiskt störda lagöverträdare i BrB.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Bestämmelsen avser enbart skyddet för närstående och andra i omgivningen. Fara för patientens eget liv eller dennes hälsa beaktas direkt vid bedömningen av patientens vårdbehov enligt 1p. i 1 st. Med uttrycket annans personliga säkerhet avses dennes kroppsliga integritet. Faran kan avse såväl den fysiska som den psykiska hälsan. Psykiska lidanden som personer i patientens omgivning kan utsättas för genom t.ex. hot eller trakasserier kan utgöra grund för tvångsvård. Däremot avses inte risk för skada på egendom eller någon ekonomisk skada i sig. En persons farlighet är beroende av bl.a. i vilken social miljö denne befinner sig och i vilka situationer denne hamnar. Tidsfaktorn, typ av aggressivitet, antalet tidigare begångna handlingar av liknande slag ger viss vägledning vid en generell bedömning för framtiden. Detsamma gäller mot vem som tidigare våldshandlingar har riktats.

Rättspraxis, se RÅ 1994 ref. 95 (vid prövning av fråga om upphörande av rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning enligt 16 § LRV ansågs risk för återfall i brottslighet föreligga trots att patienten ådömts ett långvarigt fängelsestraff), RÅ 2002 ref. 36 (risk för återfall i brott ansågs föreligga trots att patienten sedan mer än fem år oavbrutet haft tillstånd att vistas utanför vårdinrättningens område).

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Vid den inledande intagningsprövningen för tvångsvård tillämpas ett system med s.k. tvåläkarprövning. Det innebär att frågan om tvångsvård som huvudregel skall avgöras efter en självständig bedömning av två olika läkare, en som tar ställning till om vårdintyg skall utfärdas och en som beslutar om intagning för tvångsvård. Det finns inte något formellt krav på oberoende mellan de två läkarna.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

I bestämmelsen definieras begreppet vårdintyg. Vem som helst kan initiera att en läkarundersökning för vårdintyg kommer till stånd. En särskild fråga är i vilken utsträckning en läkare eller någon annan är skyldig att ta initiativ till att ett förfarande för intagning för psykiatrisk tvångsvård påbörjas. I detta sammanhang kan följande bestämmelser nämnas. Den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen skall utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet, se 6 kap. 1 § patientsäkerhetslagen (2010:659). Sjukvårdshuvudmannen har ansvar för att en god hälso- och sjukvård erbjuds, se 8 kap. 1 § HSL. En kommun har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får den hjälp och det stöd som de behöver, se 2 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453). Polisen har skyldighet att lämna biträde för att undersökning för vårdintyg skall kunna genomföras, se 47 §. Det finns däremot inte någon bestämmelse i LPT om att polisen har skyldighet att föranstalta om läkarundersökning för vårdintyg. Vårdintyg skall vara avfattade enligt formulär som Socialstyrelsen fastställer, se 18 § FPRV. Se även Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (HSLF-FS 2018:54) om att utfärda intyg i hälso- och sjukvården m.m.

Det kan allmänt sett inte anses tillfredsställande att personer som omhändertas med stöd av lagstiftning om psykiatrisk tvångsvård men som inte bedöms som farliga skall behöva förvaras i polisens lokaler i avvaktan på undersökning för vårdintyg, se JO 1991/92 s. 281. Laglig grund för att hindra en patient från att lämna sjukvårdsinrättningen har saknats, se beslut av JO den 21 februari 2012, dnr 4663-2010. Angående rättspraxis beträffande kravet på att ett vårdintyg ska ha utfärdats för att få fatta beslut om intagning på en sjukvårdsinrättning, se kommentaren till 5 § 1 st., första meningen.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

En undersökning för vårdintyg får påbörjas bara om omständigheterna ger viss grund för att anta att undersökningen kommer att mynna ut i ett vårdintyg.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Regeringen har bemyndigat Socialstyrelsen att medge undantag från kravet på att det skall vara fråga om en legitimerad läkare, se 40 § och 14 § FPRV. Frågor om vem som kan ansöka om sådana undantag har överlämnats till vårdgivaren att bedöma (se HSLF-FS 2018:54).

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Av bestämmelsen följer att vissa privatpraktiserande läkare inte får besluta om omhändertagande för läkarundersökning mot den enskildes vilja. Läkare i allmän tjänst eller läkare som enligt avtal med regionen har till uppgift att utföra undersökningar för vårdintyg är behöriga att begära polishandräckning för att genomföra undersökningen eller för att föra en patient till en sjukvårdsinrättning sedan ett vårdintyg har utfärdats, se 47 § 2 st. 1 och 2 p.

Rättspraxis, se RÅ 2000 ref. 6 (beslut att omhänderta patient för undersökning och beslut att begära polishandräckning för att undersökning skall kunna genomföras utgör beslut i ärende enligt LPT och omfattas följaktligen inte av sekretess). Se även beslut av JO den 21 februari 2012, dnr 4663–2010.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Vårdintyg skall grundas på en undersökning och får utfärdas endast om det finns sannolika skäl för att förutsättningarna för sluten psykiatrisk tvångsvård är uppfyllda, se 4 § 1 st. En högre grad av sannolikhet krävs för att få utfärda vårdintyg än för att påbörja undersökningen. Det är viktigt att den undersökande läkaren vid bedömning av om vårdintyg skall utfärdas och av innehållet i det bildar sig en egen uppfattning om patientens psykiska tillstånd och situation i övrigt. Vikten av detta har belysts i ett JO-ärende, se JO 1970 s. 265. Se även Läkartidningen, 1992, s. 37.

Rättspraxis, se lagakraftvunnen dom av Svea hovrätt, avd. 12, den 15 februari 1994, DB 32, (en distriktsläkare som uppsåtligen hade underlåtit att, i omedelbar anslutning till ett vårdintygs utfärdande, företa en personlig undersökning av en person dömdes för tjänstefel till 100 dagsböter). Det finns enligt JO inte något utrymme för att underlåta att undersöka patienten innan ett vårdintyg utfärdas, se JO 796-2020.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Den som utfärdar ett vårdintyg skall utforma det med noggrannhet och omsorg, se 6 kap. 10 § patientsäkerhetslagen. Se även Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (HSLF-FS 2018:54) om att utfärda intyg i hälso- och sjukvården m.m. och JO 1970 s. 312.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Så snart en fråga uppkommer om att utfärda vårdintyg handlägger läkaren ett ärende enligt förvaltningslagen (2017:900, FL). Bestämmelserna i 16-18 §§ FL om jäv täcker alla situationer då det finns någon särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet för opartiskheten hos den läkare som skall handlägga ett vårdintygsärende. Så är fallet t.ex. om saken angår honom själv eller någon närstående eller om han eller någon närstående är ställföreträdare för den som avses med vårdintyget eller för någon som kan antas bli påverkad av beslutet i en inte oväsentlig utsträckning. Den som känner till en omständighet som kan antas utgöra jäv mot honom skall självmant ge det till känna. Den som är jävig får inte handlägga ärendet och inte heller närvara när ärendet avgörs. Han får dock utföra sådana uppgifter som inte någon annan kan utföra utan att handläggningen försenas avsevärt.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Beträffande kravet i lagtexten på läkarens skyldighet att se till att vårdintyget snarast kommer till sjukvårdsinrättningen och frågan om hur ett vårdintyg ska komma från t.ex. en vårdcentral till den vårdinrättning där intagningsfrågan ska prövas, se JO 796-2020. När intyget kommer till sjukvårdsinrättningen, får ett ärende om ifrågasatt intagning av den undersökte anses anhängiggjort. Det åligger sålunda ansvarig läkare att pröva ett vårdintyg som getts in till ett sjukhus, se JO 1985/86 s. 300.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Det kan av praktiska skäl inte krävas att ett beslut om kvarhållande föregås av någon mer ingående prövning. Ett kvarhållningsbeslut förutsätter att ett vårdintyg har utfärdats, se Läkartidningen, 1998, s. 3636. Räckvidden av ett kvarhållningsbeslut är begränsad till den vårdinrättning där beslutet fattats, se JO 1732-2019.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Bestämmelsen ger vårdpersonal rätt att ingripa med tvång om andra åtgärder inte är tillräckliga. Tvångsåtgärder får dock vidtas först sedan ett kvarhållningsbeslut har fattats. Den allmänna proportionalitetsregeln i 2 a § skall tillämpas när det övervägs om en tvångsåtgärd måste vidtas. Uppgifter om tvångsåtgärder skall tas in i patientens journal, 2 § 8 p. FPRV.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Jfr kommentaren till 23 § 1 st.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Bestämmelsen är tillämplig vid akuta situationer efter det att ett kvarhållningsbeslut har fattats till dess att chefsöverläkaren har beslutat om intagning. Särreglering gäller för de patienter som är under 18 år (se prop. 2019/20:84 s. 33, s. 40, s. 54 och 55). Uppgifter om tvångsåtgärder skall tas in i patientens journal, 2 § 8 p. FPRV.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Genom bestämmelsen är det möjligt att t.ex. ge lugnande medel till en mycket orolig patient eller insulin till en diabetessjuk patient. Socialstyrelsen har påpekat att tvångsmedicinering sällan är akut indicerad, prop. 1999/2000:44 s. 59. Depåläkemedel får inte användas vid behandling som ges innan intagningsbeslut har fattats, SOSFS 2008:18, 3 kap. 1 §. Jfr kommentaren till 6 a § 1 st.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

AT-läkare kan inte besluta om tvångsåtgärder enligt denna paragraf. Det är endast chefsöverläkaren eller en erfaren läkare med specialistkompetens som är behörig att fatta förlängningsbeslut av de tider som avses i paragrafens första stycke (se prop. 2019/20: 84 s. 55).

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Tidsfristen 24 timmar är undantagslös. Frågan vad som inträffar om fristen överskrids är inte reglerad i lagen eller behandlad i förarbetena. Beslut om intagning för tvångsvård innebär myndighetsutövning mot en enskild. När läkaren handlägger frågan om intagning för tvångsvård skall FL:s bestämmelser om bl.a. tolk, beslutsmotivering och underrättelse om beslut tillämpas. Patientens journal skall innehålla uppgift om tidpunkten för patientens ankomst till sjukvårdsinrättningen, se 2 § 2 p. FPRV. Patienten kan överklaga intagningsbeslutet hos förvaltningsrätten, se 32 §. Intagningsbeslutet skall dokumenteras i patientens journal, se 2 § 3 p. FPRV.

Rättspraxis, se kommentaren till 32 § 1 st. och lagakraftvunnen dom av Kammarrätten i Stockholm, den 13 augusti 2004, mål nr 3682-02 (angående disciplinpåföljd beträffande en läkare som beslutat om tvångsintagning per telefon).

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Se kommentaren till 39 § 1 st. Chefsöverläkaren kan delegera uppgiften att besluta om intagning för tvångsvård till en annan erfaren läkare med specialistkompetens inom någon gren av psykiatrin, se 39 §. Det finns inte något hinder mot att samme läkare beslutar både om kvarhållande och intagning. Beslut om intagning för tvångsvård omfattas inte av sekretess, se 25 kap. 10 § 1 p. offentlighets- och sekretesslagen (2009:400, OSL).

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Se kommentaren till rubriken närmast 4 §.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Psykiatrisk tvångsvård skall vara tidsbegränsad. Föreskrifter om längsta vårdtider kombineras med ett regelsystem för obligatorisk rättslig prövning i allmän förvaltningsdomstol.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Den föreskrivna tiden på fyra veckor utgör en maximitid. Det anges inte någon tidsgräns när öppen psykiatrisk tvångsvård tidigast får ske. Vården skall dock alltid inledas på en sjukvårdsinrättning, se prop. 2007/08:70 s. 91 f. och 146 f. Om ansökan om medgivande till tvångsvård inte kommer in inom rätt tid till förvaltningsrätten, skall tvångsvården upphöra, se 28 §. Har en ansökan kommit in till förvaltningsrätten, får tvångsvården fortsätta i avvaktan på rättens beslut, se 10 §. Chefsöverläkaren får delegera åtgärden att ansöka om medgivande till tvångsvård till en erfaren specialistkompetent läkare men inte till någon annan läkare, se 39 §. Om någon hålls kvar på sjukhuset mot sin vilja och utsätts för tvångsåtgärder sedan tvångsvårdstiden löpt ut, sker detta utan lagligt stöd, se Läkartidningen, 1995, s. 2234, jfr JO 1990/91 s. 240 och JO 1999/2000 s. 193. Se även 41 §. Jfr även Kammarrättens i Stockholm beslut den 3 juli 2012 i mål nr 4439–12 (chefsöverläkarens ansökan om vård skall vara skriftlig).

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Till en ansökan om öppen psykiatrisk tvångsvård skall fogas en samordnad vårdplan, se 4 st. Det innebär att chefsöverläkaren i god tid måste förbereda frågan om en övergång till öppen psykiatrisk tvångsvård med kommunen och den öppna hälso- och sjukvården. Det är vidare alltid den enskilde patienten som själv eller genom ombud måste ansöka om de insatser som han eller hon behöver från socialtjänsten.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

En fyllig redovisning är av vikt för att förvaltningsrätten skall få ett fullgott beslutsunderlag vid sin prövning. Ansvarig läkare kan lämna en redogörelse för det stöd och den behandling som planeras för patienten under och efter vistelsen genom att till ansökan bifoga vårdplanen för patienten, jfr kommentaren till 16 § 1 st. Ansökan om tvångsvård skall dokumenteras i patientens journal, se 2 § 5 p. FPRV. Se JO 2000/01 s. 353.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Se kommentaren till 2 st. I ansökan om öppen psykiatrisk tvångsvård skall det inte endast anges vilka omständigheter som utgör grunden för tvångsvården och vilka särskilda villkor som rätten bör föreskriva utan också, så långt möjligt, patientens inställning till dessa villkor (se prop. 2016/17:94 s. 25 f. och 38). Om en ansökan om öppen psykiatrisk tvångsvård inte innehåller någon samordnad vårdplan, ska rätten med stöd av 5 § förvaltningsprocesslagen (1971:291, FPL) förelägga chefsöverläkaren att inom viss tid avhjälpa bristen vid påföljd att ansökan annars avvisas. Om någon vårdplan ändå inte lämnas in till domstolen får enligt uttalanden i förarbetena ansökan avvisas, se prop. 2007/08:70 s. 147. Se även RÅ 2010 ref. 105 (fråga om förutsättningar för upphörande av rättspsykiatrisk vård utan särskild utskrivningsprövning), HFD 2013 ref. 8 (avsaknad av en samordnad vårdplan innebär inte att ett yrkande om öppen vård enligt LRV kan avvisas) och HFD 2021 ref. 20 (en samordnad vårdplan ska alltid bifogas chefsöverläkarens ansökan om öppen psykiatrisk tvångsvård).

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Vårdplanen skall så allsidigt som möjligt belysa patientens behov av insatser och avsikten är att uppnå en samordnad planering av de insatser som kan vara aktuella. Åtgärder som vidtas av andra än kommunen och regionen är sådana som vidtas av t.ex. Arbetsförmedlingen eller Försäkringskassan. Det är viktigt att patienten är delaktig i planeringen. Vårdplanen skall så långt möjligt utformas i samråd med patienten och, om det inte är olämpligt, med dennes närstående (prop. 2007/08:70 s. 98 f. och 147 f. och prop. 2016/17:94 s. 20 f. och s. 38 f.). Se även Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd i SOSFS 2008:18, 3 kap. 3–11 §§ och kommentaren till 7 §.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Rättens prövning skall avse huruvida förutsättningarna för sluten eller öppen psykiatrisk tvångsvård är uppfyllda. I prövningen skall inte ingå att ta ställning till någon längsta vårdtid. Det åligger emellertid chefsöverläkaren att under hela fyramånadersperioden fortlöpande överväga om förutsättningarna alltjämt föreligger, se 27 §. Patienten kan när som helst begära att bli utskriven och få ett avslag på en sådan begäran rättsligt prövad, se 33 § 1 st. 1 p. Rättens beslut gäller omedelbart, om inte något annat förordnas, se 45 §. Beslutet omfattas inte av sekretess, se 25 kap. 10 § 1 p. OSL.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Förlängning av tvångsvårdstiden kräver en ny domstolsprövning. Denna prövning skall avse om förutsättningarna för sluten eller öppen psykiatrisk tvångsvård är uppfyllda och i så fall för hur lång tid vården längst får pågå. Om chefsöverläkaren anser att vården skall ges i annan form skall han eller hon ge in en skriftlig ansökan om fortsatt vård och därvid ange i vilken form vården bör ges. Om rättens beslut om sluten psykiatrisk tvångsvård inte kan avvaktas vid övergång från öppen till sluten psykiatrisk tvångsvård, kan chefsöverläkaren själv fatta ett sådant beslut, se 26 a §. Se även prop. 2007/08:70 s. 104 f. och 148 f. Maximitiden sex månader får inte tillämpas slentrianmässigt. Risken för hospitalisering måste särskilt beaktas. Medgivande till förlängning kan lämnas mer än en gång. Rättens beslut gäller omedelbart, om inte annat förordnas, se 45 §. Beslutet omfattas inte av sekretess, se 25 kap. 10 § 1 p. OSL.

Rättspraxis, se kommentaren till 3 § 1 st. och till 7 § 1 st. Jfr även beslut av JO angående självrättelse av dom (JO 2488-2001) och kritik mot tre domare för dröjsmål med att meddela dom om att den psykiatriska tvångsvården av en patient omedelbart skulle upphöra (JO 2807-2017)

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Kravet på att chefsöverläkaren skall ge in en samordnad vårdplan i samband med en ansökan om öppen psykiatrisk tvångsvård finns även för det fall att en sådan ansökan lämnas in efter den inledande fyramånadersperioden, se prop. 2007/08:70 s. 149.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Uppföljningen bör innehålla uppgifter om vilka insatser som har genomförts för att tillgodose patientens behov och vilken verkan insatserna har haft samt om det finns behov av förändringar i insatserna.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Även om en ansökan om förlängning av vårdtiden lämnats in till förvaltningsrätten, skall chefsöverläkaren fortlöpande överväga om förutsättningarna för tvångsvård alltjämt föreligger, se 27 §. Om denne innan rätten avgör målet beslutar att vården skall upphöra, skall rätten inte göra någon prövning i sak.

Rättspraxis, se RÅ 1992 not. 494 (onyttiga besvär i mål om upphörande av rättspsykiatrisk vård), RÅ 2002 ref. 40 (eftersom tvångsvården upphört var kammarrätt inte skyldig att göra någon sakprövning).

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Med konvertering avses att en patient som är intagen på en sjukvårdsinrättning för sluten psykiatrisk vård i frivillig form förs över till psykiatrisk tvångsvård. Bestämmelserna om konvertering tillämpas inte på patienter som får enbart somatisk vård eller på patienter som erhåller öppen vård. Om psykiatrisk tvångsvård skulle bli aktuell för sådana patienter, kan beslut om det fattas med stöd av vårdintyg enligt bestämmelserna i 4–6 b §§. Chefsöverläkaren får delegera uppgiften att besluta om konvertering till en annan erfaren läkare med specialistkompetens inom någon gren av psykiatrin, se 39 §. Patientens journal skall innehålla uppgift om konverteringsbeslut, se 2 § 3 p. FPRV.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Se kommentarer till 3 § 1 st. 1 p. och 2 st.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Bestämmelsen tillämpas vid t.ex. risk för självmord eller risk för våldsbrott mot någon annan. Genom villkoret om allvarlig skada har kravet på skaderisk satts högre i denna bestämmelse än i 3 § 4 st.

Rättspraxis, se RÅ 1996 ref. 62 (bl.a. fråga om prövning av farlighetsrekvisitet).

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Systemet med tvåläkarprövning gäller vid konvertering, se kommentaren till rubriken närmast 4 §. Det innebär att ett konverteringsbeslut måste föregås av att ett vårdintyg har utfärdats, jfr kommentaren till 4 § 1 st. Vårdintyg får vid beslut om konvertering inte vara äldre än 24 timmar. Tvångsåtgärder får vidtas när en patient kvarhålls för prövning av frågan om konvertering, se kommentaren till 6 § 1 st. Vårdintyg skall utfärdas på blankett särskilt formulär. Se Socialstyrelsens föreskrifter (HSLF-FS 2018:54) om att utfärda intyg inom hälso- och sjukvården m.m.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Alla konverteringsbeslut skall underställas förvaltningsrättens prövning. Det underställda konverteringsbeslutet skall senast dagen efter beslutet ha kommit in till förvaltningsrätten. Vid underställning av beslut gäller lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid. Underställda konverteringsbeslut skall prövas i sak av förvaltningsrätten. Detta gäller oavsett om tvångsvården vid förvaltningsrättens prövning övergått till frivillig vård och oavsett om chefsöverläkaren ansökt om fortsatt vård. När ett underställt konverteringsbeslut kommer in till förvaltningsrätten, skall patienten föreläggas att svara inom viss tid, se 10 § FPL. Förvaltningsrätten är vid prövning av underställda beslut domför med en lagfaren domare, se 18 § 4 st. 3 lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar. Om ett underställt beslut inte följs av en ansökan om fortsatt vård kan förvaltningsrätten under förutsättning att patienten inte påkallar muntlig förhandling, pröva målet utan muntlig förhandling, se 36 §. Förvaltningsrätten får förlänga åttadagarsfristen i 35 § vid prövning av konverteringsbeslut under förutsättning att chefsöverläkaren ansöker om fortsatt vård. Patienten kan överklaga konverteringsbeslutet hos förvaltningsrätten, se 32 §. Om patienten överklagat konverteringsbeslutet eller chefsöverläkaren ansökt om fortsatt vård skall offentligt biträde förordnas, om det inte måste antas att behov av biträde saknas, se 38 a §.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Ansökan om medgivande till fortsatt tvångsvård skall ha kommit in till förvaltningsrätten inom den föreskrivna tiden på fyra dagar. I annat fall upphör tvångsvården att gälla, se 28 §. Ansökan skall vara skriftlig, se kommentaren till 7 § 1 st. I ansökan skall det anges om vården avser sluten eller öppen psykiatrisk tvångsvård. Åtgärden att ansöka om vård kan delegeras till en erfaren specialistkompetent läkare men inte till någon annan läkare, se 39 §. Patientens journal skall innehålla uppgift om ansökan, se 2 § 5 p. FPRV.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Paragrafen, som innehåller bestämmelser om konvertering från rättspsykiatrisk vård, gäller för de patienter som är frihetsberövade med anledning av brott. De kategorier som avses är anhållna, häktade eller intagna på en enhet för rättspsykiatrisk undersökning, i en kriminalvårdsanstalt eller i ett särskilt ungdomshem till följd av en dom på sluten ungdomsvård. Däremot omfattas inte de som enligt BrB har överlämnats av allmän domstol till rättspsykiatrisk vård.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

En tvångsintagen patient har rätt att bli behandlad under samma etiska och vetenskapliga betingelser som andra sjuka personer. Vården skall vara av god kvalitet med en god hygienisk standard och tillgodose patientens behov av trygghet, kontinuitet och säkerhet, bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet, främja goda kontakter mellan patienten och hälso- och sjukvårdspersonalen och vara lätt tillgänglig, se 5 kap. 1 § HSL. Föreskrifterna i HSL skall tillämpas på tvångsvård i den mån inte något annat följer av LPT, i första hand avsnittet som omfattar 15 a–26 a §§. För varje behandlingsåtgärd gäller kravet att åtgärden skall vara förenlig med vetenskap och beprövad erfarenhet, se 6 kap. 1 § patientsäkerhetslagen. Frågor om besöksinskränkningar regleras inte i LPT utan i en särskild lag, se lagen (1996:981) om besöksinskränkningar vid viss tvångsvård. Förarbetena till lagen, se prop. 1995/96:196 och 1996/97:SoU2. Lagen (1996:981) om besöksinskränkningar vid viss tvångsvård omfattar tvångsvård på hälso- och sjukvårdsområdet och på det sociala området. Huvudmannen för vårdinrättningen får, om det är nödvändigt med hänsyn till bl.a. vårdens bedrivande eller skyddet av enskilda patienters integritet, besluta om besöksrestriktioner. Ett sådant beslut kan vara generellt eller avse besök av en viss eller vissa personer. Huvudmannen kan enligt allmänna regler delegera rätten att fatta beslut om besöksinskränkningar. Beslutet om besöksrestriktioner kan överklagas hos förvaltningsrätten. Vid överklagande till kammarrätten krävs prövningstillstånd. Klagoberättigad är den som beslutet angår, om det gått honom emot, se 42 § FL och 33 § FPL. Det innebär att förutom patienten kan besökaren i vissa fall vara klagoberättigad, se prop. 1995/96:196 s. 18–19. Vid ett överklagande är huvudmannen den enskildes motpart.

Rättspraxis, se dom av Kammarrätten i Sundsvall den 23 maj 2012 i mål nr 11-12. (En vän ansågs ha rätt att överklaga besöksförbud. Eftersom det inte framkommit några medicinska skäl för besöksförbudet och eftersom landstinget inte planerade att överpröva besöksförbudet, upphävdes det.)

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Psykiatrisk tvångsvård får ges på en sjukvårdsinrättning som drivs av en region eller av en kommun som inte ingår i en region, jfr 1 § 3 st. och 7 kap. 4 § HSL. Intagning för psykiatrisk vård med tvång får inte ske på en enskild institution, om inte regeringen har bestämt att tvångsvård får ges på denna institution, se andra meningen i paragrafen. Det går i princip inte heller att föra över en patient till en enskild institution sedan intagning har skett. Det är emellertid inte uteslutet att en patient som ges tvångsvård på en inrättning som drivs av en region får tillstånd att uppehålla sig utanför inrättningens område, t.ex. för att vistas på en institution som drivs i enskild regi, jfr 25 §. Det finns inget hinder mot att psykiatrisk tvångsvård ges på en annan sjukvårdsenhet än en psykiatrisk, vid t.ex. akut hjärtinfarkt och psykos. När det gäller frågan vilken sjukvårdsinrättning en patient skall tas in på tillämpas de principer som gäller för övrig hälso- och sjukvård. Bestämmelser om anmälan av verksamheter på hälso- och sjukvårdens område finns i 2 kap. 1 § patientsäkerhetslagen.

Rättspraxis, se RÅ 1993 not. 364 (överklagande av beslut av sjukvårdshuvudmannen i fråga om förflyttning av den som överlämnats till rättspsykiatrisk vård kan inte ske genom förvaltningsbesvär; patienten erinrades om möjligheten att hos sjukvårdshuvudmannen göra framställning om förflyttning). JO har uttalat allvarlig kritik för att en patient som vårdats enligt LPT getts ECT-behandling utanför landstingets vårdinrättning, se JO 3953-2013.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Ansökan om dispens görs av sjukvårdshuvudmannen hos Socialstyrelsen, som med eget yttrande ger in ansökan till regeringen, se 3 § FPRV. Ansökan skall innehålla uppgifter om bl.a. den patient och den vårdinrättning som ansökan avser, se SOSFS 2008:18, 4 kap. 10 §. Vid fall av dispens, skall regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer uppdra åt en erfaren läkare med specialistkompetens att fullgöra chefsöverläkarens uppgifter enligt LPT, se 40 § 2 st.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Paragrafen innehåller en allmän bestämmelse om stärkt säkerhet inom psykiatrisk tvångsvård, se prop. 2005/06:63 s. 21 f. Inspektionen för vård och omsorg utövar tillsyn över säkerheten vid sjukvårdsinrättningar där det får ges psykiatrisk tvångsvård eller rättspsykiatrisk vård samt vid enheter för rättspsykiatrisk undersökning, se 7 kap. 7 § patientsäkerhetslagen. Regeringen har bemyndigat Socialstyrelsen att meddela föreskrifter om säkerhetsanpassning och säkerhetsklassificering av vårdinrättningar, se 19 § 2 st. FPRV.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Begreppet god säkerhet avser dels samhällets skydd mot personer som är intagna för psykiatrisk tvångsvård eller rättspsykiatrisk vård, dels behovet av säkerhet i vården för de intagna och för personalen på vårdinrättningen.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Det har inte närmare reglerats vilken kompetens och vilka befogenheter den säkerhetsansvarige skall ha. Detta är således en fråga för sjukvårdshuvudmännen att själva avgöra, se prop. 2005/06:63 s. 25.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Begreppet vårdplan har använts för att tydliggöra att planen skall omfatta inte bara den medicinska behandlingen utan även omvårdnad samt i många fall insatser från socialtjänsten.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Av vårdplanen skall framgå inte bara patientens vård- och behandlingsbehov utan även hans behov av bostad, stöd och service samt arbete, utbildning eller annan sysselsättning. Eventuella behov av insatser från socialtjänsten och den kommunala hälso- och sjukvården skall också framgå av planen. Vårdplaneringen skall inledas i anslutning till ett beslut om intagning för tvångsvård. Vårdplanen skall omprövas vid återkommande tillfällen och revideras när det behövs. Vårdplanen utgör ett viktigt beslutsunderlag inför ett beslut om permission, se 25 § 1 st. Patientens journal skall innehålla vårdplanen, se 2 § 6 p. FPRV. Vårdplanen skall innehålla de uppgifter som Socialstyrelsen föreskriver, 18 § FPRV. Socialstyrelsen har utfärdat närmare föreskrifter om vårdplaneringen, SOSFS 2008:18, 3 kap. 3–11 §§. Chefsöverläkaren har ansvar för att vårdplanen upprättas, följs upp och omprövas av en läkare med tillräcklig kompetens och erfarenhet för uppgiften. Se även prop. 2007/08:70 s. 97 f.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Bestämmelsen skall ses mot bakgrund av att det är viktigt att patienten, i den mån hans psykiska tillstånd medger det, själv får ge sin mening till känna och delta i planeringen av vården. Patientens journal skall innehålla uppgift om samråd med patienten, se 2 § 7 p. FPRV.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Någon gång kan en kontakt med de närstående vara olämplig av rena behandlingsskäl, åtminstone för en tid. Det är främst när patienten motsätter sig kontakt med de anhöriga som det av behandlingsmässiga skäl kan finnas anledning att underlåta en sådan. Att OSL:s bestämmelser medför vissa begränsningar när det gäller frågan om en närstående skall informeras eller ges tillfälle att samråda med personalen i behandlingsplaneringen måste beaktas. Patientens journal skall innehålla uppgift om samråd med närstående, se 2 § 7 p. FPRV.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Chefsöverläkaren har en skyldighet att undersöka om patienten har behov av stöd från socialtjänsten. Uppgifter om en patient kan utan hinder av sekretessen inom socialtjänsten lämnas ut med stöd av den sekretessbrytande bestämmelsen i 43 §. Denna bestämmelse innebär dock inte att utlämnande av uppgifter kan ske från hälso- och sjukvården utan prövning enligt normala regler i OSL.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Att behandlingen när det kan ske skall genomföras i samråd med patienten innebär inte att patienten bestämmer innehållet och omfattningen av vården. Genom rätten till samråd kan patienten ges möjligheter att påverka behandlingen, se prop. 1981/82:97 s. 119. Se även prop. 1998/99:4 om stärkt patientinflytande samt 6 kap. 1 § patientsäkerhetslagen. Jfr kommentaren till 16 § 1 st.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Jfr kommentaren till 16 § 1 st.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Genom bestämmelsen klargörs att behandlingsåtgärderna inte får vara mer ingripande än vad som krävs för att uppnå syftet med tvångsvården. Bestämmelsen tar sikte på såväl arten som omfattningen och varaktigheten av behandlingsåtgärderna. Behandling med långtidsverkande neuroleptika i depåform kan vara klart olämpligt, särskilt om detta sker som förstahandsåtgärd i ett inledningsskede av tvångsvård. Depåläkemedel får inte användas vid behandling som ges innan intagningsbeslut har fattats, se Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd i SOSFS 2008:18, 3 kap. 1 §. Medicinering med läkemedel i depåform kan emellertid i vissa lägen vara den enda adekvata åtgärden också under tvångsvård, t.ex. när patienten redan under en tid har getts sådan behandling eller för att underlätta för patienten att kunna vistas utanför vårdinrättningens område, jfr 25 §. Bestämmelsen omfattar alla psykiatriska behandlingsåtgärder. Somatisk behandling åsyftas däremot inte. LPT reglerar inte frågan under vilka förutsättningar en patient som är intagen på en sjukvårdsinrättning för psykiatrisk tvångsvård får ges somatisk behandling mot sin vilja. Frågan diskuteras emellertid i förarbetena, se prop. 1990/91:58 s. 258. Angående ECT-behandling vid tvångsvård, se prop. 1999/2000:44 s. 40 och 85.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

När enighet om behandlingen inte kan nås kan chefsöverläkaren besluta om tvångsbehandling. Bestämmelsen tar sikte på mer övergripande behandlingsbeslut. Chefsöverläkaren får uppdra åt en erfaren specialistkompetent läkare att fatta beslut av detta slag, se 39 §. Beträffande förtydligande av denna bestämmelse om behandling utan samtycke, se prop. 2016/17:94 s. 24–25 och 40. ChefsJO har gjort uttalanden i vissa frågor om tvångsanvändning vid psykiatrisk heldygnsvård av underåriga patienter, se JO 2782-2018.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Avsikten är att låsningsmöjligheten inte skall utnyttjas genomgående utan endast i den utsträckning som det är nödvändigt för att hindra patienten från att avvika. JO har i beslut den 31 maj 2011 konstaterat att det i LPT och LRV inte finns några bestämmelser som uttryckligen ger en patient en rätt till daglig vistelse utomhus, dnr 6823–2009 och 2196–2010. Om patienten är under 18 år har patienten dock rätt till dagliga aktiviteter på vårdinrättningen och att vistas utomhus minst en timme varje dag, om inte medicinska skäl talar emot det, se 31 b § och prop. 2019/20:84 s. 45–48 och s. 60. Möjligheten att låsa in patienten på rummet eller annat avskiljande av en patient från övriga patienter regleras inte i denna paragraf, se 20 § och 20 a §. Att hälso- och sjukvårdspersonal kan hindra en patient från att rymma vid förrättning utanför sjukhuset har belysts i ett JO-ärende som rörde ett närliggande problem, se JO 1990/91 s. 220.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Med uppföljningssamtal avses sådana samtal som förs mellan en patient som varit föremål för en tvångsåtgärd och vårdpersonal. En patient kan alltid avböja ett erbjudande om uppföljningssamtal (se prop. 2016/17:94 s. 29 f. och 40). Erbjudandet om uppföljningssamtal och patientens inställning till erbjudandet skall dokumenteras i patientens journal. Detsamma gäller beträffande tidpunkten när samtalet genomfördes, se 2 § 9 c p. FPRV.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

I paragrafen regleras förutsättningarna för fastspänning av vuxna patienter. För patienter som är under 18 år gäller 19 a §. Bestämmelsen tar sikte främst på hastigt uppkomna farosituationer som inte kan bemästras på något annat sätt än genom att patienten spänns fast med bälte. Det skall vara fråga om risk för en allvarlig fysisk skada. Fastspänning får aldrig tillgripas i bestraffningssyfte. Bälte bör aldrig användas längre än någon eller högst några timmar. Det är inte tillåtet att begränsa patientens rörelsefrihet på annat sätt, t.ex. med s.k. tvångströja eller handfängsel, se prop. 1999/2000:44 s. 84. Med hälso- och sjukvårdspersonal avses samma personalkategorier som följer av 1 kap. 4 § patientsäkerhetslagen (2010:659) (se prop. 2019/20:84 s. 55). Angående frågan om en patient som ges frivillig vård enligt HSL kan läggas i bälte, se JO 1995/96 s. 328. Avsikten är inte att en maximitid ska anges redan när tvångsåtgärden inleds, se JO 6615-2012. Det är lämpligt att det av patientjournalen framgår vem som eller vilka som haft tillsyn över patienten, se JO 3583-2018 och JO 1951-2019.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

En patient får spännas fast med bälte mer än några timmar om förutsättningar för fastspänning i 1 st. är uppfyllda. Dessutom tillkommer krav på synnerliga skäl. Bestämmelsen är avsedd att tillämpas endast i vissa extrema undantagssituationer. Innan ett beslut fattas om fastspänning med bälte mer än fyra timmar, skall den beslutande läkaren själv undersöka patienten, se SOSFS 2008:18, 3 kap. 2 § 1 st. Socialstyrelsen har bedömt att det inte finns något rättsligt stöd för användning av mobila bälten (se Socialstyrelsens meddelandeblad 8/2011). Se även JO:s ämbetsberättelse 2008/09, dnr 3236–2006 och beslut av JO den 11 december 2013, dnr 4471-2011. Det är viktigt att det i beslut om fastspänning tydligt anges vilka faktiska omständigheter som ligger till grund för beslutet och som medför att det finns synnerliga skäl, se JO 3853-2018 och JO 1951-2019.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Chefsöverläkaren kan delegera uppgiften att besluta om bältesläggning. Uppgiften att besluta enligt 2 st. kan delegeras endast till en erfaren läkare med specialistkompetens, se 39 §. Beslut om fastspänning och skälen härför samt underrättelse till Inspektionen för vård och omsorg skall dokumenteras i patientens journal, se 2 § 9 p. FPRV.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Chefsöverläkarens underrättelseskyldighet skall fullgöras på det sätt som Inspektionen för vård och omsorg närmare anger, se 16 § FPRV. Inspektionen skall underrättas utan dröjsmål om chefsöverläkarens beslut innebär fastspänning under en längre tid än fyra timmar, SOSFS 2008:18, 4 kap. 7 § 1 st. Underrättelseskyldigheten skall fullgöras på blankett SOFS 2013:8 bilaga 1. Rättspraxis, se RÅ 1998 ref. 14. Föreskriften om underrättelse till Socialstyrelsen ansågs som sådan föreskrift enligt 4 § i den tidigare lagen (1994:954) om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och sjukvårdens område som är av direkt betydelse för säkerheten i vården. Underlåtenhet att underrätta styrelsen ansågs därför vara en fråga som kan prövas i mål om disciplinpåföljd.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Paragrafen innehåller en särreglering vid beslut om fastspänning av patienter som är under 18 år. Fastspänning får endast ske med bälte i en säng och för att hindra att patienten själv lider allvarlig skada. Fastspänning får således inte tillgripas för att hindra att patienten skadar någon annan. Finns en sådan fara får detta hanteras på annat sätt. I paragrafen ställs krav på att det ska vara uppenbart att andra åtgärder inte är tillräckliga (prop. 2019/20:84 s. 25–28 och 55–56).

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Chefsöverläkaren kan delegera uppgiften att besluta om bältesläggning. Uppgiften att besluta om förlängning kan delegeras endast till en erfaren läkare med specialistkompetens, se 39 §. Beslut om fastspänning gäller högst en timme. Genom nya beslut får tiden förlängas med högst en timme i taget. Med hälso- och sjukvårdspersonal avses samma personalkategorier som följer av 1 kap.4 § patientsäkerhetslagen (2010:659) (se prop. 2019/20:84 s. 28–33 och 55–57). Beslut om fastspänning och skälen härför samt underrättelse till Inspektionen för vård och omsorg skall dokumenteras i patientens journal, se 2 § 9 p. FPRV.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Underrättelse ska ske utan dröjsmål om patienten hålls fastspänd under en sammanhängande tid som överstiger en timme (se prop. 2019/20:84 s. 33 och s. 57). Jfr även 22 c §.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

I paragrafen regleras förutsättningarna för att en patient som är vuxen ska få hållas avskild från andra patienter. För patienter som är under 18 år gäller 20 a §. Avsikten är att bestämmelsen skall komma till användning endast i rena undantagssituationer och då främst i skyddssyfte. Det är inte tillåtet med rutinmässig isolering, t.ex. under natten. Avskiljande får aldrig tillgripas i bestraffningssyfte. En patient kan hållas avskild från andra patienter på ett rum, antingen på det egna rummet eller i ett särskilt isoleringsrum.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Avskiljande av en patient från andra patienter är en starkt integritetskränkande åtgärd och bör därför avslutas så snart det är möjligt. Det bör fortlöpande prövas om ett beslut om avskiljande kan hävas. Avsikten är inte att en maximitid ska anges redan när tvångsåtgärden inleds, se JO 6615-2012.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Ett beslut om förlängning får fattas flera gånger.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Innan ett beslut fattas om avskiljande under längre tid än åtta timmar, skall den beslutande läkaren själv undersöka patienten, se SOSFS 2008:18, 3 kap. 2 § 2 st. Jfr kommentaren till 19 § 2 st.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Jfr kommentaren till 19 § 3 st.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Se SOSFS 2008:18, 4 kap. 7 § 2 st. och jfr kommentaren till 19 § 3 st.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Kravet att patienten skall stå under fortlöpande uppsikt av hälso- och sjukvårdspersonal innebär inte att vårdpersonal under alla förhållanden skall vara närvarande när patienten hålls avskild. Är patienten mycket aggressiv kan det nämligen finnas risk för att personalen skadas. Det kan också finnas risk för att patienten vid avskiljande från övriga patienter skadar sig själv. I vissa fall kan det därför vara lämpligare och humanare att patienten vid aggressivt beteende läggs i bälte med hälso-och sjukvårdspersonal närvarande än att han eller hon hålls avskild, jfr 19 § 1 st. andra meningen. Med hälso- och sjukvårdspersonal avses samma personalkategorier som följer av 1 kap. 4 § patientsäkerhetslagen (2010:659) (se prop. 2019/20:84 s. 55).

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Paragrafen innehåller en särreglering vid beslut om avskiljande av patienter som är under 18 år. Till skillnad för vad som gäller för vuxna ingår inte uttrycket störande som rekvisit för vad som kan anses allvarligt försvåra vården av de andra patienterna, jfr 20 § som gäller för vuxna patienter. För beslut om avskiljande krävs att patienten genom aggressivt beteende allvarligt försvårar vården av de andra patienterna. Vidare ställs krav på att det ska vara uppenbart att andra åtgärder inte är tillräckliga, se prop. 2019/20:84 s. 35–37 och 57–58.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Beslut om avskiljande gäller högst två timmar. Jfr kommentaren till 19 a § 2 st. Se prop. 2019/20:84 s. 38–40 och s. 57.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Jfr kommentaren till 19 a § 3 st. och 22 c §.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Beslut om inskränkning i rätten att använda elektroniska kommunikationstjänster får fattas för att bryta ett destruktivt beteende hos patienten som är en direkt följd eller indirekt följd av hans eller hennes sjukdomstillstånd. Ett sådant beslut förutsätter att det finns tydliga och konkreta omständigheter som visar att patienten har missbrukat sin rätt till användning av kommunikation, eller att det finns välgrundad anledning att anta att sådant missbruk kommer att inträffa. Beslutet får enbart avse enskilda patienter och bör om det är möjligt avgränsas till att avse kommunikation med en viss person eller en viss grupp av personer. Det krävs att det görs en noggrann avvägning mellan å ena sidan behovet av åtgärden och å andra sidan hänsynen till patienten. Den allmänna proportionalitetsprincipen i 2 a § skall beaktas, se prop. 2005/06:195 s. 23 f. och s. 34. Termen elektronisk kommunikationstjänst definieras i 1 kap. 7 § lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation. Beslut om inskränkning kan överklagas, se 32 §. Beslutet gäller i högst två månader, se 22 b §. Om patienten är under 18 år gäller beslutet i högst en vecka, se 22 b § och prop. 2019/20:84 s. 41–44 och s. 59. Offentligt biträde skall förordnas för den som åtgärden avser, om det inte måste antas att behov av biträde saknas, se 38 a §. Chefsöverläkaren kan delegera uppgiften att besluta om inskränkning och om upphörande av sådan åtgärd till en erfaren läkare med specialistkompetens, se 39 §. Beslut om inskränkning och skälen härför samt beslut om upphörande av åtgärden skall dokumenteras i patientens journal, se 2 § 10 p. och 11 p. FPRV. Se beslut av JO den 29 juni 2012, dnr 4465-2010 och Kammarrättens i Jönköping dom den 21 juli 2017 i mål nr 1754-17. Angående frågan om det finns lagstöd för att undersöka den lagrade informationen i en patients elektroniska utrustning, se beslut av JO den 25 maj 2018, dnr 4746.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Till andra berusningsmedel hör bl.a. thinner och andra flyktiga lösningsmedel. Med vissa hälsofarliga varor avses varor som på grund av sina inneboende egenskaper, utan att utgöra narkotika, dopningsmedel eller godkända läkemedel medför fara för människors liv eller hälsa och som används, eller kan antas användas i syfte att uppnå berusning eller annan påverkan. Det är regeringen som föreskriver vilka varor som omfattas av lagen. Förarbeten till lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor, se prop. 1997/98:183 och prop. 1998/99:3, 1998/99:SoU5.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Här avses t.ex. haschpipor, kokainskedar, förvaringspåsar och vågar.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Det finns inte något lagstöd för att generellt inskränka patienters rätt att inneha viss egendom. En bedömning i varje enskilt fall ska göras, se JO 4225-2019. Annan egendom syftar på t.ex. gamla läkemedel, vapen och tillhyggen. Angående frågan om begreppet annan egendom även kan anses innefatta pengar, minutenkort eller telefon, se JO 1996/97 s. 301, JO 2000/01 s. 343, JO 2004/05 s. 304, JO 1936-2019. Angående frågan om innehav av dator och tv-spel, se JO 1170-2012. Jfr även beslut av JO den 20 februari 2020, dnr 5634-2017, angående bl.a. frågan om det finns lagstöd för ett generellt förbud mot att inneha journalanteckningar. Beträffande frågan om hantering av egendom som har ”rensats ut” från bostadsrum, se JO 5277-2018. Annan egendom kan avse smycken med ett högt värde, se JO 4225-2019.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Ett beslut om omhändertagande är inte överklagbart. Beslutet om omhändertagande omfattas av sekretess, se JO 1936-2019. Angående frågan hur man skall förfara med omhändertagen egendom, se 24 §. Patientens journal skall innehålla uppgift om omhändertagande av egendom, 2 § 13 p. FPRV. Se JO 2000/01 s. 343.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Alla brev och paket som kommer till en patient får öppnas och granskas för kontroll av att de inte innehåller t.ex. narkotika. Det skriftliga innehållet i en handling ställd till patenten får däremot inte granskas. Frågan om övervakning av försändelser från en patient regleras i 22 a §. Beslut enligt denna paragraf kan inte överklagas. Chefsöverläkaren kan delegera kontrolluppgiften till en annan läkare, se 39 §. Chefsöverläkaren eller den som chefsöverläkaren bemyndigat får kvittera försändelser till en patient, se 9 § FPRV. Patientens journal skall innehålla uppgift om omhändertagen egendom och om kontroll av försändelser, se 2 § 13 p. FPRV.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Vid bedömning av huruvida försändelser från patienten skall övervakas skall motsvarande överväganden göras som vid beslut om inskränkning i rätten att använda elektroniska kommunikationstjänster, se kommentaren till 20 b § 1 st. och prop. 2005/06:195 s. 23 f. och 34 f. Granskningen av en försändelse skall inte vara mer ingående än vad som är nödvändigt. Den allmänna proportionalitetsprincipen i 2 a § skall beaktas. Frågan om försändelser till patienten regleras i 22 §. Beslut om övervakning av försändelser från patienten kan överklagas, se 32 §. Beslutet gäller i högst två månader oavsett patientens ålder, se 22 b §. Offentligt biträde skall förordnas för den som åtgärden avser, om det inte måste antas att behov av biträde saknas, se 38 a §. Chefsöverläkaren kan delegera uppgiften att besluta om övervakning av försändelser från patienten och om upphörande av åtgärden till en erfaren läkare med specialistkompetens, se 39 §. Beslut om övervakning och skälen härför samt beslut om upphörande av åtgärden skall dokumenteras i patientens journal, se 2 § 10 p. och 11 p. FPRV. Se även Kammarrättens i Jönköping dom den 21 juli 2017 i mål nr 1754-17.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Beslut kan fattas för kortare tid än två månader resp. en vecka. Om det finns förutsättningar för fortsatt inskränkning eller övervakning får nya beslut fattas. Det finns inte någon begränsning av hur många sådana beslut som skall kunna fattas, se prop. 2005/06:195 s. 30 f. och prop. 2013/14:119 s. 31 f. och s. 50.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Se 2 § 10 p. och 16 § FPRV och SOSFS 2008:18, 4 kap. 7 § 3 st.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Syftet med bestämmelsen är att utveckla lärande och att motverka upprepade frihetsinskränkningar. Paragrafen gäller för de patienter som är under 18 år. Åtgärden ska inte förväxlas med sådana underrättelser som ska skickas in med stöd av 19 a och 20 a §§. Om en patient blir föremål för en kombination av flera tvångsåtgärder samtidigt ska detta räknas som ett enda tillfälle. Med vårdperiod avses tiden för beslutet om intagning för tvångsvård till dagen för tvångsvårdens upphörande, se prop. 2019/20:84 s. 44-45 och 59-60.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Med kroppsvisitation avses undersökning av patientens kläder, väska eller något annat som han för med sig, däremot inte av hans kropp. Med ytlig kroppsbesiktning avses en ytlig granskning av kroppen. Undersökningen kan gå till så att patienten ombeds att ta av sig kläderna och stå upp, varefter de delar av kroppen som är synliga samt fotsulorna får granskas. Även huvudhåret och armhålorna får granskas. I övrigt är det inte tillåtet att be den som skall undersökas att inta särskilda ställningar för att de för ögat annars dolda delarna av kroppen skall kunna iakttas liksom inte heller att undersöka munhåla eller annan hålighet eller beröra vederbörandes nakna kropp för att undersöka delar av denna. Om så sker blir det fråga om fullständig kroppsbesiktning, jfr prop. 1981/82:2 s. 24 f. Påpekas bör att denna bestämmelse inte utgör hinder mot erforderliga undersökningar av medicinska skäl. Den allmänna proportionalitetsregeln i 2 a § skall tillämpas vid kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning. Se 6 § 2 st.

HD har genom dom den 30 maj 2023 i mål nr B 3674-22 uttalat att skillnaden mellan kroppsbesiktning och kroppsvisitation bygger på vad undersökningen avser: personens kläder eller personens kropp. Det måste prövas om åtgärden att tillgripa kroppsvisitation eller kroppsbesiktning är befogad, jfr JO 1988/89 s. 194 och JO 2000/01 s. 346. Beslutet om kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning omfattas av sekretess, se JO 1936-2019.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Chefsöverläkaren kan delegera uppgiften till en annan läkare, se 39 §. Beslut om kroppsvisitation eller kroppsbesiktning kan inte överklagas. Uppgift om en tvångsåtgärd enligt denna paragraf jämte skälen för åtgärden skall dokumenteras i patientens journal, se 2 § 9 p. FPRV.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Bestämmelserna om förbud att inneha t.ex. alkohol, narkotika eller annat som kan vara till men för vården eller ordningen på vårdinrättningen gäller också för de patienter som vårdas frivilligt på en vårdinrättning eller avdelning för sluten psykiatrisk tvångsvård med stöd av HSL. Även bestämmelserna om kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning gäller för de patienter som ges frivillig vård. (Se prop. 2013/14:119 s. 33 f. och 50 f.)

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Vårdgivare får besluta om allmän inpasseringskontroll vid sjukvårdsinrättningar eller avdelningar för vilka förhöjd säkerhetsklassificering gäller, dvs. den högsta eller näst högsta säkerhetsklassen enligt Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2006:9). (Se prop. 2013/14:119 s. 38 f. och 51.)

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Som huvudregel ska metalldetektor användas. Manuell kroppsvisitation får endast förekomma om det finns särskilda skäl till det (se prop. 2013/14:119 s. 52).

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Beslut om allmän säkerhetskontroll som meddelas med stöd av 23 b § första stycket får inte omfatta dem som ska närvara vid domstolsförhandling vid sjukvårdsinrättningen (se prop. 2013/14:119 s. 52).

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Hänvisningen till lagen (1958:205) om förverkande av alkohol m.m. innebär att omhändertagen egendom skall förstöras, om dess värde är ringa eller om det annars måste anses försvarligt att förstöra den; i andra fall skall egendomen försäljas. Föremål som inte är särskilt ägnade att användas vid missbruk men som på annat sätt kan vara till men för ordningen på vårdinrättningen och som omhändertagits får inte förstöras eller försäljas med stöd av denna paragraf, jfr 21 § 1 st. 4 p. Sådana föremål måste alltså i princip lämnas tillbaka till patienten när tvångsvården har upphört. I vissa fall, t.ex. då större mängder narkotika omhändertagits, bör vårdpersonalen underrätta polismyndigheten innan narkotikan förstörs så att polisen skall ha möjlighet att starta en brottsundersökning. Något hinder från sekretessynpunkt mot ett uppgiftslämnande av detta slag borde inte kunna uppstå, jfr 10 kap. 23 och 27 §§ OSL.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

I paragrafen regleras frågor om tillstånd att vistas utanför sjukvårdsinrättningens område för visst tillfälle eller vissa återkommande tillfällen, dvs. permission, se prop. 2007/08:70 s. 78 och 151. Sådant tillstånd bör ges endast om patientens hälsotillstånd och omständigheterna i övrigt medger det. Paragrafen reglerar endast de situationer när patienter vistas utanför sjukvårdsinrättningens område på egen hand, dvs. utan vårdpersonal. Förutsättningarna för tvångsvård i 3 § 1 st. 1 p. och 2 st. måste vara uppfyllda under permissionstiden. En patient som har getts permission anses alltjämt som intagen på vårdinrättningen för psykiatrisk tvångsvård, jfr kommentaren till 2 § 1 st. Det innebär bl.a. att chefsöverläkaren är skyldig att se till att en sådan kontakt hålls med patienten från vårdinrättningens sida att vederbörande läkare kan bilda sig en uppfattning om patientens psykiska tillstånd och de åtgärder som eventuellt bör vidtas, se 8 § FPRV. Socialstyrelsen anser att man endast kan få permission från sluten psykiatrisk tvångsvård eller sluten rättspsykiatrisk vård (se SOU 2012:17 s. 419 f.) Det är chefsöverläkaren som beslutar om permission. Denne kan delegera uppgiften till en annan läkare, se 39 §. Patienten kan när som helst ansöka om permission. Ett avslagsbeslut på en sådan begäran kan överklagas hos förvaltningsrätten, se 33 §. Förvaltningsrätten kan meddela interimistiskt förordnande i saken, se 35 § 3 st. och 28 § FPL. Patientens journal skall innehålla uppgift om permission och särskilda villkor i samband därmed, se 2 § 15 p. FPRV. Detsamma gäller beträffande avslag på en begäran om tillstånd att vistas utanför vårdinrättningens område, se 2 § 17 p. FPRV. Tillstånd enligt denna paragraf skall skiljas från det som brukar kallas frigång, dvs. att en patient på egen hand får vistas utanför vårdavdelningen men inom inrättningens område. Frågor om detta faller under 18 §. Chefsöverläkaren skall ange det område för frigång som tillståndet avser, SOSFS 2008:18, 3 kap. 7 §. Beträffande utformningen av beslut om permission bl.a. avseende tid och villkor, se beslut av JO den 14 september 2010, dnr 3113–2009. Beslut om permission, omfattas till skillnad från beslut om frigång och annan utevistelse, av bestämmelsen i 25 kap. 10 § OSL om undantag från sekretess, och är alltså offentliga, se JO 5277-2018.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Ett tillstånd att vistas utanför vårdinrättningens område kan avse t.ex. en del av ett dygn eller ett visst antal dygn i sträck. Det kan också avse återkommande permissioner, t.ex. under vissa helger. Se prop. 2007/08:70 s. 78 och 151. Bestämmelserna om permission bör vara reserverade för kortare eller tillfälliga vistelser utanför sjukvårdsinrättningens område och ta sikte på patienter som fortfarande har behov av tvångsvård på en sjukvårdsinrättning. Om det finns särskilda skäl, får ett tillstånd för vistelse utanför sjukvårdsinrättningens område ges för längre tid, dock högst fyra veckor, se SOSFS 2008:18, 3 kap. 8 § 2 st. Särskilda skäl kan vara att patienten behöver längre utslussning till ett eget boende, särskilt boende, för studier, arbete eller någon annan sysselsättning.

Rättspraxis, se HFD 2017 ref. 61 (En person som bereds sluten psykiatrisk tvångsvård har under lång tid haft permission från sjukvårdsinrättningen och får behandling i hemmet i form av depåinjektioner av medicin. Den omständigheten att patienten kan förväntas sluta att ta emot behandlingen om tvångsvården upphör, vilket i sin tur kan antas leda till att hennes psykiska tillstånd allvarligt försämras, medför i sig inte att det finns laglig grund för att besluta om fortsatt sluten psykiatrisk tvångsvård.).

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

För återkallelse av permissionstillstånd bör krävas att patientens psykiska tillstånd i förening med hans levnadsförhållanden i övrigt och hans inställning till vården är sådan att man inte ser någon annan utväg än att fortsätta vården på en sjukvårdsinrättning. Återtagning får således inte tillgripas som en disciplinär åtgärd mot en patient, som har åsidosatt villkor som har meddelats honom. En patient som har permission anses som intagen på vårdinrättningen. Bestämmelserna om vårdintyg och tvåläkarprövning tillämpas därför inte vid beslut om återtagning. Chefsöverläkaren kan delegera uppgiften att fatta beslut enligt denna paragraf till en annan läkare, se 39 §. Patientens journal skall innehålla uppgift om återkallelse av permissionstillstånd, se 2 § 15 p. FPRV. Patienten kan överklaga ett beslut om återtagning till förvaltningsrätten, se 33 §. Frågan om biträde av polismyndighet vid återtagning till vårdinrättningen regleras i 47 §. Angående frågan om en patient under permission kan återvända till sjukhuset frivilligt utan att permissionstillståndet först har återkallats, se JO 1983/84 s. 200.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Vårdformen öppen psykiatrisk tvångsvård är avsedd att göra det möjligt för patienten att tillgodogöra sig nödvändig psykiatrisk vård, eventuellt tillsammans med andra vård- och stödinsatser, utanför sjukvårdsinrättningen. Den omfattar de patienter som behöver följa en viss behandling eller iaktta andra särskilda villkor men som inte har ett oundgängligt behov av sluten vård på en sjukvårdsinrättning. Härigenom kan nivån på tvångsingripandet anpassas till varje enskild patients behov, se prop. 2007/08:70 s. 75 f. och 151 f. Rättspraxis, se kommentaren till 3 § 1 st. 2 p.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Det finns inte något hinder att meddela en patient särskilda villkor under en redan påbörjad permission eller under redan påbörjad öppen psykiatrisk tvångsvård. Villkoren får ändras när omständigheterna ger anledning till det, se 7 § FPRV. Se även prop. 2007/08:70 s. 84 och 152.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Bestämmelsen reglerar återtagning av en patient från öppen till sluten vård utan föregående beslut av rätten.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Chefsöverläkarens beslut enligt 1 st. skall inte automatiskt underställas förvaltningsrättens prövning. Om chefsöverläkaren finner att den öppna psykiatriska tvångsvården kan bestå och låter patienten lämna sjukhuset inom fyra dagar från återintagningsbeslutet behövs ingen ny ansökan.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

När tvångsvården upphör finns det inte något hinder mot att patienten stannar kvar på vårdinrättningen och att den tvångsmässiga vården övergår i frivillig vård. Kravet på chefsöverläkaren att fortlöpande överväga om förutsättningarna för psykiatrisk tvångsvård föreligger, gäller även om frågan om tvångsvård är föremål för domstolsprövning. Chefsöverläkaren kan delegera uppgiften att besluta enligt denna paragraf till en annan läkare, se 39 §. Patientens journal skall innehålla uppgift om tvångsvårdens upphörande och om avslag på en begäran om att tvångsvården skall upphöra, se 2 § 16 och 17 p. FPRV. Patienten kan när som helst ansöka om att tvångsvården skall upphöra. Ett avslag på en sådan ansökan kan överklagas till förvaltningsrätten, se 33 §. Anhöriga kan däremot inte ansöka om tvångsvårdens upphörande.

Det förhållandet att en patient avvikit från en sjukvårdsinrättning utgör inte en grund för tvångsvårdens upphörande, se JO 1998/99 s. 319.

Rättspraxis, jfr HFD 2016 ref. 44 (fortsatta beslut om tvångsvård av en patient som dömts till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning men som varit avviken sedan mycket lång tid har inte ansetts proportionerliga).

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Tvångsvården upphör automatiskt under de förutsättningar som anges i bestämmelsen. Uttalande av JO, se kommentaren till 27 § och JO 2000/01 s. 353.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

De kategorier som avses är patienter som överlämnats till rättspsykiatrisk vård enligt LRV som brottspåföljd. Vidare avses personer som är frihetsberövade med anledning av brott, i huvudsak anhållna och häktade. Bestämmelsen innebär att det är reglerna i LRV som skall tillämpas i fortsättningen.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Bestämmelsen bör ses mot bakgrund av att patientens störning och behov av vård i Sverige i regel bör ha prövats i avlägsnandeärendet. Ett beslut om intagning för psykiatrisk tvångsvård hindrar därför inte under vissa förutsättningar verkställigheten av ett beslut om avvisning, utvisning, utlämning eller överlämnande. Paragrafen tillämpas på de patienter som ges psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård utan särskild utskrivningsprövning. I dessa fall får verkställighet ske om det begärs av den myndighet som skall verkställa beslutet och chefsöverläkaren finner att patientens tillstånd tillåter att beslutet verkställs. I de fall patienten ges rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning krävs dessutom att chefsöverläkaren finner att det inte längre till följd av den psykiska störning som föranledde beslutet om särskild utskrivningsprövning finns risk för att patienten återfaller i brottslighet som är av allvarligt slag. Jfr SOU 1998:32 s. 369 f., prop. 1999/2000:44 s. 102 f. och prop. 2006/07:78 s. 42 f. Se även 17 § LRV. I paragrafen har klargjorts att tvångsvården upphör först när beslutet om avvisning, utvisning, utlämning eller överlämnande har verkställts. Det är chefsöverläkaren som beslutar om upphörande av tvångsvården i dessa fall. Chefsöverläkarens beslut om upphörande av tvångsvården går inte att överklaga. Patienten har emellertid möjlighet att i förekommande fall överklaga beslut i avlägsnandeärendet. Innan tvångsvården upphör skall den myndighet som begärt detta underrättas och ges tillfälle att hämta patienten, se 11 § 3 st. FPRV. Närmare föreskrifter om hemsändande av utländska patienter finns i 12 § FPRV och SOSFS 2008:18, 4 kap. 8 och 9 §§. När utlänningar berövas friheten skall i vissa fall den utländske medborgarens konsulat eller Utrikesdepartementet underrättas, se 11 § 1–2 st. FPRV.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Om det bedöms finnas hinder på grund av patientens hälsotillstånd mot att verkställa ett beslut om överlämnande kan verkställigheten skjutas upp. Åklagaren bör underrättas så snart chefsöverläkaren bedömer att patienten kan överlämnas, se prop. 2003/04:7 s. 217.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Bestämmelsen innehåller en erinran om att tvångsvården upphör automatiskt vid verkställighet av ett beslut om hemsändande som har meddelats enligt 23 kap. 2 § utlänningslagen (2005:716).

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Patienten kan när som helst under tvångsvårdstiden framställa en begäran om att få en stödperson. Patienten har rätt att genom chefsöverläkarens försorg få upplysning om sin möjlighet att få hjälp av en stödperson. En stödperson får inte påtvingas patienten.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Biståndet kan avse åtgärder i anslutning till rättslig prövning av tvångsvården och över huvud taget i olika situationer under pågående tvångsvård och under fyra veckor efter tvångsvårdens avslutande. Stödpersonen kan bistå patienten också med kunskap om den hjälp socialtjänsten kan ge. Möjligheterna att få juridisk hjälp regleras i 38 a §.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

En stödperson har rätt att besöka patienten på vårdavdelningen och att närvara vid en muntlig förhandling, se 37 §.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

I bestämmelsen regleras frågan om stödpersonens tystnadsplikt. Det bör påpekas att stödpersonen inte utan vidare får ta del av uppgifter om den patient som han skall stödja, se 25 kap. 1 § OSL. Så snart en stödperson skall förordnas bör man därför ta upp frågan om patientens medgivande till att uppgifter om honom lämnas ut till stödpersonen. En anteckning om patientens inställning i frågan bör göras i patientens journal.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Enligt lagen (2017:372) om stöd vid klagomål mot hälso- och sjukvården skall det inom varje region och kommun finnas en eller flera patientnämnder med uppgift att stödja och hjälpa patienter och deras närstående inom bl.a. hälso- och sjukvården. Förarbetena till lagen (2017:372) om stöd vid klagomål mot hälso- och sjukvården, se prop. 2016/17:122, 2016/17 SoU16. Förarbetena till den tidigare gällande lagen (1998:1656) om patientnämndsverksamhet m.m., se prop. 1998/99:4, 1998/99:SoU3.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Paragrafen innehåller bestämmelser om underrättelser till patientnämnd. Patientens journal skall innehålla uppgift om anmälan till patientnämnd att det kan finnas skäl att utse en stödperson och om patientnämnds beslut, se 2 § 19–20 p. FPRV.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Med dagliga aktiviteter avses någon form av sysselsättning, t.ex. fysisk rörelse. Rätten till aktiviteter får inte villkoras eller användas i bestraffningssyfte, se prop. 2019/20:84 s. 45–48 och s. 60. Jfr kommentaren till 18 §.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

I kapitlet regleras möjligheterna att överklaga beslut enligt LPT som chefsöverläkaren eller någon annan läkare fattar i hans ställe. Uppräkningen i 32 § och 33 § av de beslut som är överklagbara är uttömmande, se 33 § 2 st. Klagoberättigad är endast patienten. Beträffande processbehörighet för den som har fyllt 15 år, se 44 §. Anhöriga till patienten kan inte självständigt överklaga beslut om psykiatrisk tvångsvård. Däremot kan anhöriga biträda patienten på olika sätt med åtgärder i syfte att tvångsvården skall upphöra. Beträffande frågor om besöksinskränkningar kan förutom patienten även besökaren i vissa fall vara klagoberättigad, se kommentaren till rubriken närmast 15 §. Överklagande till allmän förvaltningsdomstol skall ske skriftligen, se 3 § FPL. Den som vill överklaga ett beslut skall ange vad som yrkas, se 4 § FPL. Ändringsyrkandet torde dock inte behöva anges uttryckligt, jfr prop. 1985/86:80 s. 73. Tiden för överklagande är tre veckor från den dag då patienten fick del av det beslut som överklagas, se 44 § FL, 6 a § FPL. Patientens journal skall innehålla uppgift om huruvida patienten har överklagat beslut, se 2 § 4 p. och 17 a p. FPRV. Journalen skall även innehålla uppgift om när rättens handlingar och beslut i mål om sluten vård enligt LPT eller sluten vård enligt LRV har överlämnats till patienten, se 2 § 23 p. FPRV. Se också beslut av JO den 19 maj 2016 om kritik mot ett sjukhus för dröjsmål med att vidarebefordra handlingar som en förvaltningsrätt hade faxat till en patient (JO 2016/17 s.142). Angående frågor om delgivning, se kommentaren till 46 §.

Rättspraxis, se kommentaren till 46 § 1 st. och RÅ 2001 ref. 3 (den som är intagen för rättspsykiatrisk vård har rätt att föra talan mot ett beslut varigenom förvaltningsrätten avslagit en ansökan från chefsöverläkaren om delegation till denne av rätten att besluta om permission). Se även HFD:s beslut den 11 juli 2016 i mål nr 3084-16 (fråga bl.a. om en förvaltare har rätt att överklaga en dom meddelad av en fövaltningsrätt) och HFD:s beslut den 13 juli 2020 i mål nr 1891-20 ang. rättidsprövning (det förvaltarskap som hade förordnats för patienten hade inte gjort henne obehörig att själv föra talan i målet varför det saknades förutsättningar att delge henne domen genom hennes förvaltare).

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Beträffande frågan om domförhet i förvaltningsrätt och kammarrätt vid avgörande i sak av chefsöverläkarens beslut om intagning för tvångsvård, inskränkning i rätten att använda elektroniska kommunikationstjänster och övervakning av försändelser från patienter, se kommentaren till 38 §.

Rättspraxis, se RÅ 1996 ref. 8 (besvär över chefsöverläkarens beslut om intagning enligt 6 b § ansågs böra sakprövas utan hinder av att beslut om fortsatt tvångsvård enligt 8 § redan förelåg), RÅ 1997 ref. 68 (besvär över chefsöverläkarens beslut om intagning enligt 6 b § ansågs böra sakprövas utan hinder av att vården hade upphört på grund av att ansökan om medgivande till fortsatt tvångsvård hade avslagits). Jfr kommentaren till 10 §, RÅ 1999 ref. 64 och RÅ 2002 ref. 40. Beträffande frågan om vem som har rätt att överklaga, se kommentaren till rubriken närmast före 32 §.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Jfr kommentaren till 7 § 3 st.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Beslut om tvångsmedicinering eller användning av tvångsåtgärder kan inte överklagas utom såvitt avser beslut om besöksinskränkningar, se kommentaren till rubriken närmast 15 §. Lagtextens formulering utesluter såväl förvaltningsbesvär som kommunalbesvär.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

I ansökningsmål har chefsöverläkaren ställning som part i förvaltningsrätten. Chefsöverläkaren är däremot inte part i besvärsmål. Bestämmelsen om förbud för chefsöverläkaren att överklaga tar över reglerna om tvåpartsprocess i 7 a § FPL, jfr prop. 1995/96:22 s. 74. Se även prop. 1999/2000:44 s. 105–107 om partsställning för chefsöverläkare.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Bestämmelsen innebär en avvikelse från vad som i allmänhet gäller beträffande förvaltningsprocessen.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

En patient är inskriven vid en sjukvårdsinrättning oavsett om vården ges i form av öppen eller sluten psykiatrisk tvångsvård, se prop. 2007/08:70 s. 144. Det kan vara lämpligt att flytta över ett mål om psykiatrisk tvångsvård från en förvaltningsrätt till en annan, om en patient förs över till en ny sjukvårdsinrättning i en annan domkrets utan att tvångsvården har upphört, se 14 § 4 st. lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar och 41 §.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Bestämmelsen gäller vid handläggning av alla mål oavsett vilken domstolsinstans det gäller.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Vikten av detta har belysts av JO, se JO 1999/2000 s. 193.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Bestämmelserna om tidsfristen åtta dagar med möjlighet till förlängning gäller för alla mål i förvaltningsrätt, dvs. för såväl ansökningsmål som besvärsmål, med undantag bara för mål som rör beslut om förstöring eller försäljning av egendom. Åttadagarsfristen omfattar även underställda konverteringsbeslut , se beslut av JO den 5 februari 2013, dnr 681–2012. Möjligheten till förlängning av tidsfristen bör utnyttjas med stor återhållsamhet. Möjligheten att förlänga tidsfristen utan krav på särskilda skäl vid underställning av konverteringsbeslut om chefsöverläkaren ansöker om fortsatt vård har införts för att förvaltningsrätten skall kunna företa målet om fortsatt vård och målet om konverteringsbeslutet till avgörande samtidigt, se 12 § och kommentaren till 12 § 1 st.

Uttrycken ansökan och överklagande i lagtexten innefattar även underställningsfallen, se beslut av JO den 5 februari 2013, dnr 681-2012.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Bestämmelsen innebär att det är möjligt att fatta interimistiska beslut i alla typer av mål, dvs. både besvärsmål och ansökningsmål. Jfr 28 § FPL, som gäller endast vid prövning av överklaganden.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Förvaltningsrätten skall i regel hålla muntlig förhandling. Det kan vara uppenbart obehövligt att hålla en muntlig förhandling, om en sådan nyligen hållits i ett föregående mål rörande samme patient och nya omständigheter av vikt inte tillkommit efter förhandlingen. Detsamma gäller om patienten på grund av sitt psykiska tillstånd inte kan närvara vid en muntlig förhandling eller inte vill att en sådan skall hållas. En annan tänkbar situation är då målet gäller sådana frågor som korttidspermission eller försäljning av egendom. För Högsta förvaltningsdomstolen och kammarrätt gäller 9 § FPL. Det innebär att muntlig förhandling får hållas när den kan antas vara till fördel för utredningen eller främja ett snabbt avgörande av målet. I förvaltningsrätt och kammarrätt skall muntlig förhandling vidare hållas, om den som för talan i målet begär det och förhandlingen inte är obehövlig samt för kammarrätts del inte heller särskilda skäl talar mot det. Angående fråga om förvaltningsrättens skyldighet att i domen redovisa offentligt biträdes utevaro från muntlig förhandling, se FT 5–6/96 s. 229 och om förvaltningsrätt bort hålla muntlig förhandling i mål enligt LRV, se FT 6:98 s. 345. Angående fråga om hållande av muntlig förhandling i parts utevaro i mål enligt LPT, se JO 1999/2000 s. 180. Se även JO 2004/05 s. 153. JO har i beslut 2010-04-30 (diarienummer 1898–2008) uttalat sig om bl.a. principen om förhandlingsoffentlighet i ett fall där förvaltningsrätt hållit muntlig förhandling på en sjukvårdsinrättning.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Jfr kommentaren till 12 § 1 st.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

I paragrafen förtydligas att muntliga förhandlingar inte måste hållas på sjukvårdsinrättningen om patienten deltar genom videokonferens eller per telefon, se prop. 2018/19:81 s. 79-80 och 99. Särskilda skäl att patienten deltar i förhandling i t.ex. rättens egna lokaler kan antas föreligga bl.a. när patienten begär det och hans psykiska tillstånd medger det.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Se kommentaren till 30 § 3 st.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Se kommentaren till 42 §. Angående vikten av att höra sakkunnig vid muntlig förhandling, se JO 2004/05 s. 153.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

I paragrafen regleras kravet på god säkerhet vid muntlig förhandling som hålls på en sjukvårdsinrättning, se prop. 2018/19:81 s. 77-79 och 99-100.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Paragrafen reglerar när nämndemän skall ingå i rätten vid handläggning av mål om psykiatrisk tvångsvård i kammarrätt. Kammarrätt är, när det är särskilt föreskrivet att nämndemän skall ingå i rätten, domför som huvudregel med tre lagfarna ledamöter och två nämndemän, se 12 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.

För förvaltningsrättens del följer av lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar att nämndemän som huvudregel skall delta i avgörandet, se 17 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar. Frågan om möjligheten att avgöra mål om psykiatrisk tvångsvård i förvaltningsrätten av ensamdomare regleras i 18 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar. Det är främst i fråga om överklaganden av beslut om avslag på en begäran att tvångsvården skall upphöra, överklaganden av beslut i permissionsfrågor samt överklaganden av beslut om villkor i samband med öppen psykiatrisk och rättspsykiatrisk vård som det görs undantag från kravet att nämndemän skall delta i avgörandet. Detsamma gäller vid underställning av konverteringsbeslut. Ett mål får emellertid inte avgöras av ensamdomare, om det är påkallat av särskild anledning att målet prövas av fullsutten rätt. Sådan särskild anledning kan föreligga t.ex. när omständigheterna i målet tyder på att patienten på grund av sitt psykiska tillstånd kan befaras komma att allvarligt skada sig själv eller någon annan. Detsamma gäller om en icke ringa tid förflutit sedan frågan om tvångsvård eller permission senast avgjordes i domstol. Förvaltningsrätten kan i regel inte utan medverkan av nämndemän avgöra ett mål beträffande en patient som i ett brottmål har överlämnats till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning, se 21 c § LRV och 18 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar. Se även FT 6:98 s. 347. Se även beslut av JO den 12 september 2013, dnr 5543–2012.

Rättspraxis, se RÅ 1992 not. 417 (kammarrätt är vid prövning av fråga om upphörande av rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning domför med tre lagfarna ledamöter och två nämndemän).

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Offentligt biträde för patienten skall beviljas, om det inte måste antas att det saknas behov av biträde. Offentligt biträde kan beviljas i mål hos allmän förvaltningsdomstol när det är fråga om huruvida förutsättningarna för psykiatrisk tvångsvård är uppfyllda eller vid prövning av beslut om inskränkning enligt 20 b § eller övervakning av försändelser enligt 22 a §. Däremot kan offentligt biträde inte beviljas i permissionsmål utom i de fall då rättspsykiatrisk vård har förenats med särskild utskrivningsprövning. Se lagen (1996:1620) om offentligt biträde. Se även JO 1999/2000 s. 180.

Rättspraxis, se RÅ 2002 not. 120 (eftersom kammarrätt inte hade tagit ställning till om det förelåg behov av ett offentligt biträde, upphävde Högsta förvaltningsdomstolen kammarrättens dom och visade målet åter till kammarrätten).

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Inom hälso- och sjukvård skall det finnas någon som svarar för verksamheten (verksamhetschef), se 4 kap. 2 § HSL. Om verksamhetschefen, se 4 kap. 1–5 §§ hälso- och sjukvårdsförordningen (2017:80). Inom psykiatrisk tvångsvård skall verksamhetschefens uppgifter utövas av en läkare med specialistkompetens (chefsöverläkare). Är verksamhetschefen inte en läkare med sådan kompetens, fullgörs dessa uppgifter av en särskilt utsedd chefsöverläkare, se 4 kap. 3 § 2 st. HSL. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om ansvar och uppgifter för verksamhetschefen, se 4 kap. 2 § 2 st. HSL. Verksamhetschefens möjlighet till delegation av ledningsuppgifter tar inte sikte på de uppgifter som regleras särskilt i tvångsvårdslagstiftningen. Avsikten är att delegation av sistnämnda uppgifter inte skall ske i någon annan ordning än enligt bestämmelserna i förevarande paragraf. Överlåtelse av arbetsuppgift till någon annan får ske endast när det är förenligt med kravet på en god och säker vård. Den som överlåter en arbetsuppgift till någon annan svarar för att denne har förutsättningar att fullgöra uppgiften, se 6 kap. 3 § patientsäkerhetslagen (2010:659). Chefsöverläkaren måste i varje enskilt fall pröva att den läkare som skall motta förordnandet har tillräckliga kunskaper, jfr JO 1984/85 s. 224 och Läkartidningen, 1994, s. 2884. Se även Läkartidningen, 1996, s. 1146. Beträffande frågan om undantag från kravet på specialistkompetens, se SOSFS 2008:18, 4 kap. 2 §.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

På psykiatrins område utgör psykiatri samt barn- och ungdomspsykiatri basspecialiteter. Rättspsykiatri utgör en grenspecialitet, se 4 kap. 1 och 5 §§ patientsäkerhetsförordningen (2010:1369) och Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om läkarnas specialiseringstjänstgöring, SOSFS 2015:8, 5 kap. 1 §.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Se kommentaren till 4 § 2 st.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Regeringen har bemyndigat Socialstyrelsen att medge undantag från kravet på specialistkompetens, se 14 § FPRV och SOSFS 2008:18, 4 kap. 2 §.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Bestämmelsen har tillkommit för att underlätta för de allmänna förvaltningsdomstolarna att i olika frågor av ofta brådskande natur kunna få ett utlåtande från eller höra en utomstående psykiater. Bestämmelsen innebär att ett antal fasta sakkunniga skall förordnas med uppgift att vid behov bistå domstolarna. Förvaltningsrätten skall om det inte är uppenbart obehövligt höra lämplig sakkunnig vid muntlig förhandling, se 37 § 2 st. Det kan vara uppenbart obehövligt att höra sakkunnig i de fall när förvaltningsrätten prövat samma fråga endast en kort tid tillbaka och det inte framkommit några nya omständigheter (se prop. 1999/2000:44 s. 104–105 och 120). Bestämmelsen begränsar inte möjligheten att inhämta sakkunnigutlåtande enligt 24 § FPL. Regeringen har till Socialstyrelsen delegerat uppgiften att förordna särskilda sakkunniga, se 15 § FPRV.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Bestämmelsen innebär att sekretesskyddade uppgifter om en patient under vissa förutsättningar skall lämnas ut från hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Den kommunala familjerådgivningen med dess särskilda förtroendesekretess omfattas inte av uppgiftsskyldigheten. I den mån chefsöverläkaren, den sakkunnige eller Socialstyrelsen har behov av att få uppgifter från andra områden än hälso- och sjukvården och socialtjänsten, t.ex. från Arbetsförmedlingen, förutsätts det att uppgifter därifrån kan lämnas med tillämpning av den s.k. generalklausulen i 10 kap. 27 § OSL.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Bestämmelsen reglerar frågan om processbehörighet för den som har fyllt 15 år. Patientens ställning som part oavsett ålder berörs inte av bestämmelsen. Den som har fyllt 15 år har rätt att vid sidan av sina legala ställföreträdare eller ensam föra sin talan i mål och ärenden om psykiatrisk tvångsvård. I ett mål som avser den som är under 15 år skall föräldrarna (eller annan vårdnadshavare) vara ställföreträdare för parten. Det är emellertid i princip patientens egen inställning till den ifrågasatta tvångsvården som skall tillmätas självständig betydelse vid bedömning av om tvångsvårdsförutsättningarna i 3 § är uppfyllda, se kommentarer till 3 § 2 st. Detta gäller oavsett patientens ålder och innebär därför beträffande den som är under 15 år att han inte är behörig att processa inför domstol i vårdfrågan fastän det är han som skall ta ställning till den vård som erbjuds. Föreligger det stora motsättningar mellan den unge och föräldrarna eller annan vårdnadshavare kan en god man förordnas, där så erfordras, för att bistå den unge i den rättsliga angelägenheten. Europadomstolen har funnit beträffande en tolvårig pojke, som var intagen på psykiatrisk avdelning på ett sjukhus på begäran av sin mor, att intagningen inte utgjorde ett frihetsberövande utan att det var fråga om utövning av föräldramakt (fallet Nielsen), se SvJT 1991, s. 264. ChefsJO har gjort uttalanden i vissa frågor om tvångsanvändning vid psykiatrisk heldygnsvård av underåriga patienter, se JO 2782-2018.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Fråga om lämpligheten av att höra patienten vid t.ex. en muntlig förhandling i domstol får avgöras med ledning av hans ålder och psykiska tillstånd. I regel bör domstolen inhämta ställföreträdarens och chefsöverläkarens synpunkter på denna fråga.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Beslut som meddelas enligt LPT gäller som huvudregel omedelbart. I samband med att en patient ges tillstånd att vistas utanför sjukvårdsinrättningens område för en längre period kan det finnas praktiska skäl som talar för att ett beslut inte skall gälla omedelbart, jfr JO 1986/87 s. 176.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Bestämmelsen innebär att s.k. surrogatdelgivning, spikning eller kungörelsedelgivning inte får användas vid delgivning med patienten i denna typ av mål och ärenden. I stället skall personlig delgivning användas.

Rättspraxis, se RÅ 1993 not. 433 (patienten, som fick del av dom om fortsatt rättspsykiatrisk vård i samband med förvaltningsrätts muntliga förhandling, ansökte hos Högsta förvaltningsdomstolen om återställande av försutten tid för att överklaga domen och anförde till stöd för sin talan att ett missförstånd uppstått angående från vilken tidpunkt besvärstiden började löpa; Högsta förvaltningsdomstolen avslog ansökningen), RÅ 1994 not. 721 (en vårdavdelningschef hade givit patienten muntlig information om en dom om fortsatt psykiatrisk tvångsvård; sedan patienten överklagat domen och förvaltningsrätt, som hade funnit att patienten delgivits domen, avvisat överklagandet på grund av att det kommit in för sent, beviljade Högsta förvaltningsdomstolen resning i målet med hänvisning till att patienten inte mottagit domen).

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Jfr 11 § och 15 § polislagen (1984:387). Se JO-ärende anmärkt under kommentaren till 4 § 1 st.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Verksamhetschefen skall svara för att det finns rutiner som säkerställer att förutsättningarna för att få hjälp av Polismyndigheten kan uppfyllas av den som begär hjälp. Det ska finnas skriftliga rutiner för begäran om biträde av polisen, se SOSFS 2006:9,8 kap. 8 §. I en begäran om handräckning skall det anges vilken av punkterna i 47 § 2 st. som avses, se SOSFS 2008:18, 4 kap. 6 §. Beträffande bestämmelser om verksamhetschef, se kommentaren till 39 § 1 st. Det är viktigt att läkare antecknar i journal omständigheter som ligger till grund för begäran om polishandräckning, jfr JO 1984/85 s. 226 och JO 2000/01 s. 339. Det är lämpligt att föra in ett beslut om en så ingripande åtgärd som en begäran om handräckning i journalen, se JO 1998/99 s. 319. De transportuppdrag som skall utföras av Kriminalvården får endast avse redan frihetsberövade personer. En förutsättning för att Kriminalvården ska anlitas för att förflytta en patient är således att ett beslut om intagning för vård enligt LPT har fattats, se JO 1732-2019. I dessa fall skall hjälp begäras direkt hos Kriminalvården, se prop. 2016/17:57 s. 43, 44, 79 och 80. Chefsöverläkaren kan delegera uppgiften att begära polishandräckning, se 39 §.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Bestämmelsen har tillkommit främst för att göra det möjligt för den läkare som skall utföra undersökningen att få tillträde till den bostad eller det utrymme, där den enskilde befinner sig. Det har nämligen ansetts viktigt att den enskilde, om det inte är omöjligt eller uppenbart olämpligt, undersöks där han vistas. Polishandräckning skall begäras endast när det av omständigheterna framgår att den enskilde håller sig undan eller inte frivilligt går med på undersökning. Se SOSFS 2008:18, 4 kap 3 §.

Rättspraxis, se kommentaren till 4 § 2 st.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Innan läkaren begär polishandräckning bör han först försöka att, om det är lämpligt, övertala patienten att frivilligt inställa sig på den sjukvårdsinrättning där frågan om intagning skall prövas. Om en chefsöverläkare begär biträde av Polismyndigheten med stöd av denna bestämmelse för att föra den som undersökts till en sjukvårdsinrättning, skall han ha tillgång till det vårdintyg som har utfärdats, SOSFS 2008:18, 4 kap 4 §. Angående frågan om hur ett vårdintyg ska komma från t.ex. en vårdcentral till den vårdinrättning där intagningsfrågan ska prövas, se beslut av JO 796-2020.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Chefsöverläkaren kan begära polishandräckning såväl när han eller hon själv har fattat beslut om sluten psykiatrisk tvångsvård enligt 26 a § som när rätten har beslutat om sluten psykiatrisk tvångsvård efter en sedvanlig ansökan om fortsatt vård. Polishandräckning får begäras endast när det av omständigheterna framgår att patienten inte frivilligt har för avsikt att återkomma till vårdinrättningen, se SOSFS 2008:18, 4 kap. 5 §.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Genom bestämmelsen är det möjligt för chefsöverläkaren att begära handräckning vid förflyttning av patienten som är intagen på sjukvårdsinrättning för tvångsvård, se prop. 2016/17:57 s. 46, 47, 79 och 80. Se även JO 1732-2019.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

I bestämmelsen regleras Socialstyrelsens möjlighet att begära handräckning för att verkställa hemsändandet av en utländsk patient som vårdas med stöd av lagen. Närmare bestämmelser om sådant hemsändande finns i 12 § FPRV.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

I bestämmelsen anges under vilka förutsättningar hjälp får begäras från Polismyndigheten och Kriminalvården. Bestämmelsen har till syfte att motverka att myndigheternas resurser i onödan tas i anspråk för handräckning. Det är den begärande myndigheten som har att pröva om förutsättningar föreligger att begära hjälp. Begäran om hjälp kan t.ex. göras om det finns någon särskild omständighet som ger anledning att befara att patienten kommer att sätta sig till motvärn eller om han eller hon uttalat hot i samband med tidigare ingripanden. Hjälp ska vidare kunna begäras i andra fall där det finns synnerliga skäl. Det kan exempelvis röra sig om situationer där det finns en överhängande risk för att patienten skadar sig själv så att man inte kan avvakta med att verkställigheten löses på annat sätt, se prop. 2016/17:57 s. 44 f. och 80.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Genom hänvisningen till häkteslagen (2010:611) ges kriminalvårdspersonalen dels rätt att utföra kroppsvisitation och använda fängsel på motsvarande sätt som under transporter inom den egna transportverksamheten, dels möjlighet att i sin tur begära hjälp av Polismyndigheten, se prop. 2016/17:57 s. 43, 53 f. och 80.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Paragrafen reglerar uppgiftsskyldighet för den som begär hjälp enligt 47 §. Genom informationen kan den verkställande myndigheten avpassa säkerhetsnivån så att den inte blir onödigt hög. Det är endast uppgifter av direkt betydelse för den verkställande myndighetens transport som ska lämnas. Informationen bör främst röra den aktuella situationen. Behovet av att lämna uppgifter om den enskildes historik får dock bedömas i det enskilda fallet. Det är vidare endast uppgifter rörande den person som är aktuell för handräckning som omfattas, se prop. 2016/17:57 s. 58 f. och 80.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Se SoU 1981/82:53 s. 13. Patientens journal skall innehålla uppgift om när patienten fått upplysningar, se 2 § 21 p. FPRV.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Rättshjälp genom offentligt biträde skall beviljas, om det inte måste antas att det saknas behov av biträde, se 38 a § och kommentaren till 38 a §.

Författare: Cecilia Gylling Lindkvist

Inspektionen för vård och omsorg har bemyndigats att närmare ange hur uppgiftsskyldigheten skall fullgöras, se 16 § FPRV.

Rättspraxis, se kommentaren till 19 § 3 st.