Lagar & Förordningar

Lagar & Förordningar är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO - gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.

91/396/EEG: Rådets beslut av den 29 juli 1991 om införandet av ett gemensamt europeiskt larmnummer



Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 217 , 06/08/1991 s. 0031 - 0032

Finsk specialutgåva Område 13 Volym 20 s. 0232

Svensk specialutgåva Område 13 Volym 20 s. 0232



RÅDETS BESLUT av den 29 juli 1991 om införandet av ett gemensamt europeiskt larmnummer (91/396/EEG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 235 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag(1),

med beaktande av Europeiska parlamentets yttrande(2),

med beaktande av Ekonomiska och Sociala kommitténs yttrande(3), och

med beaktande av följande:

Telefonen är det bästa sättet att nå alla slags larmtjänster. För närvarande används i detta syfte olika telefonnummer i medlemsstaterna.

Till följd av sådana skillnader uppstår det problem när medborgare i en nödsituation försöker nå de ansvariga tjänsterna i andra medlemsstater.

Den betydande ökningen av både privat- och tjänsteresor inom gemenskapen har skapat ett behov för införandet av ett gemensamt europeiskt larmnummer.

Införandet av ny teknik i de allmänt tillgängliga telefonnäten och ett samordnat införande av avancerad teleteknisk infrastruktur erbjuder ett unikt tillfälle för att införa ett gemensamt europeiskt larmnummer, där så är lämpligt parallellt med existerande nationella larmnummer.

I sin resolution av den 13 februari 1989 om den nya utvecklingen i gemenskapssamarbetet inom civilförsvaret(4) underströk rådet att det var önskvärt att införa ett extra gemensamt larmnummer för hela gemenskapen vilket i synnerhet skulle göra det möjligt för medborgare i en nöd- eller katastrofsituation att anropa respektive nationella larmtjänster.

Europeiska parlamentet har upprepade gånger understrukit vikten av att införa ett sådant nummer, i synnerhet i sina resolutioner av den 12 december 1988 om tele-kommunikation(5).

Europeiska post- och telesammanslutningen (CEPT) har i sin rekommendation T/SF1 av 1976 rekommenderat användningen av nummer 112 som ett gemensamt europeiskt larmnummer.

Denna rekommendation har följts av bara ett mycket litet antal medlemsstater.

Det kommer att vara möjligt att i alla medlemsstater utarbeta en plan för att göra nummer 112 tillgängligt.

Flera medlemsstater skulle kunna införa nummer 112 år 1992. Dock skulle det orsaka problem för somliga medlemsstater eftersom de skulle bli tvungna att göra oförutsedda ändringar eller ändra planer som redan har fastställts.

Därför behövs det flexibilitet i tidsplanen för införandet av larmnumret i dessa medlemsstater.

Införandet av nummer 112 kommer att vara möjligt senast 1996, även i de medlemsstater där vissa svårigheter finns.

Förutom de tekniska, ekonomiska, driftsmässiga och kommersiella följderna av införandet av det valda numret i det allmänt tillgängliga telenätet, blir medlemsstaterna tvungna att vidta de nödvändiga organisatoriska åtgärder som bäst passar den nationella organisationen av larmsystem, för att säkerställa att anrop till detta nummer besvaras och hanteras på ett tillfredsställande sätt. Det vore önskvärt att ansträngningar gjordes för att minska de förståelsesvårigheter som uppstår vid skillnader i språkkunskaper, med hänsyn taget till olika nationella systems möjligheter. Det gemensamma europeiska larmnumret skulle därför där så är lämpligt kunna användas parallellt med andra existerande nationella nummer.

Fastställandet av larmnummer sker i alla medlemsstater genom lagstiftning, reglering eller administrativa åtgärder, och avvikande utveckling på detta område måste undvikas.

För antagandet av detta beslut förutses inte i fördraget andra befogenheter än de i artikel 235.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. Medlemsstaterna skall säkerställa att nummer 112 införs som ett gemensamt europeiskt larmnummer såväl i det allmänt tillgängliga telenätet som i framtida digitala flertjänstnät och allmänna mobila tjänster.

2. Det gemensamma europeiska larmnumret skall införas parallellt med andra existerande nationella larmnummer där detta är lämpligt.

Artikel 2

Det gemensamma europeiska larmnumret skall införas senast den 31 december 1992 utom där artikel 3 är tillämplig.

Artikel 3

1. När särskilda tekniska, ekonomiska, geografiska eller organisatoriska svårigheter i en medlemsstat gör att det fullständiga införandet av det gemensamma europeiska larmnumret senast vid det datum som föreskrivs i artikel 2 är omöjligt eller för dyrt, skall de berörda medlemsstaterna underrätta kommissionen om dessa svårigheter.

2. I de fall som avses i punkt 1 skall de berörda medlemsstaterna meddela kommissionen, tillsammans med en fullgod förklaring och motivering, ett nytt datum för det fullständiga införandet av det gemensamma europeiska larmnumret, vilket dock måste ske senaste den 31 december 1996.

Artikel 4

Medlemsstaterna skall vidta de nödvändiga åtgärderna för att säkerställa att anrop till det gemensamma europeiska larmnumret besvaras och hanteras på ett tillfredsställande sätt som bäst motsvarar den nationella organisationen av larmsystem och är inom telenätets tekniska möjligheter.

Artikel 5

Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 29 juli 1991.

På rådets vägnar

H. VAN DEN BROEK

Ordförande

(1) EGT nr C 275, 1.11.1990, s. 4.

(2) EGT nr C 231, 17.9.1990, s. 83 och EGT nr C 183, 15.7.1991.

(3) EGT nr C 62, 12.3.1990, s. 1.

(4) EGT nr C 44, 23.2.1989, s. 1.

(5) EGT nr C 12, 16.1.1989, s. 66.