Innehåll

Lagar & Förordningar

Lagar & Förordningar är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO - gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.

Förordning (1956:183) angående omreglering av vissa ersättningar på grund av statsunderstödd olycksfallsförsäkring för fiskare

Utfärdad: 1956-05-11

1 §

Livränta, som i anledning av olycksfall i arbete utgår enligt kungörelsen den 2 oktober 1908 (nr 100 s. 2) angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall eller enligt förordningen den 11 juni 1918 (nr 375) angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall, skall under tillämpning i övrigt av vad i nämnda författningar är stadgat omregleras enligt vad nedan sägs.

2 §

Vid tillämpning av 3 och 4 §§ denna förordning skall den skadades årliga arbetsförtjänst anses utgöra

a) när livränta utgår enligt kungörelsen den 2 oktober 1908:ettusenfemhundrasjuttiofem kronor och

b) när livränta utgår enligt förordningen den 11 juni 1918:det i förordningen angivna beloppet för den skadades försäkringsklass, ökat med tre fjärdedelar om olycksfallet inträffat före den 1 juli 1942, med hälften om olycksfallet inträffat under tiden den 1 juli 1942 den 31 december 1948 samt med en fjärdedel om olycksfallet inträffat senare, dock i intet fall högre belopp än tretusen kronor.

3 §

Livränta till skadad för tid till och med den månad, under vilken han fyller sextiosju år, skall motsvara

a) vid förlust av arbetsförmåga:elva tolftedelar av hans årliga arbetsförtjänst och

b) vid nedsättning av arbetsförmågan med minst tre tiondelar:ett mot graden av nedsättningen svarande belopp av den årliga arbetsförtjänsten, minskat med en tolftedel av denna.

4 §

Livränta till efterlevande make skall för tid till och med den månad, under vilken maken fyller sextiosju år, motsvara en tredjedel av den skadades årliga arbetsförtjänst, och livränta till barn eller adoptivbarn skall motsvara en sjättedel av den årliga arbetsförtjänsten.

Ingår maken före fyllda sextio år nytt äktenskap, utgives ett belopp för en gång, motsvarande tre årsbelopp av livräntan.

5 §

Förorsakar olycksfall, som inträffat före den 1 juli 1942, förlust av arbetsförmågan eller nedsättning av densamma med minst tre tiondelar, skall livräntan till den skadade för tid efter utgången av den månad, under vilken han fyllt sextiosju år, förhöjas med tjugu procent av livräntans belopp.

Enahanda förhöjning skall ske av livränta, som i anledning av olycksfall före den 1 juli 1942 utgives till efterlevande make för tid efter utgången av den månad, under vilken maken fyllt sextiosju år, eller till fader, moder eller adoptant.

6 §

Skulle samtliga livräntor till efterlevande överstiga fem sjättedelar av den skadades årliga arbetsförtjänst, beräknad enligt 2 §, skola livräntorna, så länge anledningen härtill fortfar, nedsättas proportionellt så att de tillhopa uppgå till nyssnämnda andel av arbetsförtjänsten; dock skola livräntor till make, barn och adoptivbarn utgå före livräntor till andra efterlevande.

7 §

Livränteförhöjning enligt denna förordning skall utgå utan hinder av att livräntan för viss tid utbytes mot sjukpenning.

8 §

Beträffande ersättning för särskilda hjälpmedel samt vårdbidrag till livräntetagare skall tillämpas vad som sägs i 12 § andra stycket och 17 § lagen om yrkesskadeförsäkring; och skall vad härutinnan finnes stadgat i förordningen den 11 juni 1918 ej längre gälla.

9 §

Bestämmelserna i denna förordning skola icke föranleda ändring av livräntetillägg, som utgives i anledning därav, att olycksfallet förorsakats av krigsåtgärd.

10 §

I fråga om ersättning, som enligt Konungens förordnande utgives enligt grunderna i förordningen den 11 juni 1918, skall vad som stadgas i denna förordning äga motsvarande tillämpning.

11 §

Över riksförsäkringsanstaltens beslut i ärende enligt denna förordning må klagan föras hos försäkringsrådet genom besvär, som skola hava inkommit till försäkringsrådet senast inom en månad efter det klaganden erhållit kännedom om beslutet.

Försäkringsrådet äger, ändå att klagan ej förts, till prövning upptaga ärende som avses i första stycket.

Över försäkringsrådets beslut må klagan ej föras.

I fråga om försäkringsrådets behandling av ärende enligt denna förordning skall gälla vad som stadgas i 6 § lagen om försäkringsrådet.

12 §

De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av denna förordning, meddelas av Konungen eller av myndighet, som Konungen bestämmer.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

SFS 1956:183

Denna förordning träder i kraft d. 1 juli 1956 men äger icke tillämpning å ersättning, som belöper å tid dessförinnan.

Genom denna förordning upphävas förordningen d. 2 juni 1950 (nr 295) om tillägg av statsmedel å vissa ersättningar enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete m.m. och förordningen samma dag (nr 296) om tillägg av statsmedel å vissa livräntor enligt förordningen d. 11 juni 1918 (nr 375) angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall, såvitt angår tillägg till ersättning, vilken skall omregleras enligt denna förordning.