Lagar & Förordningar

Lagar & Förordningar är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO - gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.

Dokumentet som PDF i original:

52001PC0624.pdf

52001PC0624

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 96/82/EG om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår /* KOM/2001/0624 slutlig - COD 2001/0257 */



Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr 075 E , 26/03/2002 s. 0357 - 0361



Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om ändring av rådets direktiv 96/82/EG om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår

(framlagt av kommissionen)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Inledning

2. Samråd med berörda parter

3. Skäl för förslaget

3.1. Ändringar mot bakgrund av olyckan i Baia Mare

3.2. Ändringar mot bakgrund av olyckan i Enschede

3.3. Ändringar mot bakgrund av studier om cancerframkallande och miljöfarliga ämnen

3.3.1. Cancerframkallande ämnen

3.3.2. Miljöfarliga ämnen

3.4. Redaktionella ändringar i bilaga I

3.4.1. Ny not 6 i inledningen

3.4.2. Del 2 not 1

3.4.3. Del 2 not 3 b 1 andra strecksatsen

3.4.4. Del 2 not 3 c 2

3.4.5. Del 2 not 3 c 3

3.4.6. Del 2 not 4

4. Rättslig grund

MOTIVERING

1. Inledning

Rådets direktiv 96/82/EG av den 9 december 1996 om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår [1] (det så kallade Seveso II-direktivet) har till syfte att förebygga allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår och att begränsa följderna av dem för människor och miljö, så att höga skyddsnivåer kan hållas på ett konsekvent och effektivt sätt i hela gemenskapen.

[1] EGT L 10, 14.1.1997, s. 13.

Den viktigaste nya bestämmelsen i direktivet som medlemsstaterna måste följa från och med den 3 februari 1999 är skyldigheten för verksamhetsutövarna att inrätta drift- och säkerhetssystem, som även innebär att en detaljerad riskbedömning skall göras på grundval av möjliga olycksscenarier. En sådan riskbedömning är avgörande för att kunna förebygga allvarliga olyckshändelser. Dessutom är skyldigheten att lämna information till allmänheten om industririsker och om hur man skall förhålla sig om en olycka inträffar av största betydelse för att kunna begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser.

För att uppnå målet med direktivet måste räckvidden utökas mot bakgrund av industriolyckor på senare tid i Baia Mare i Rumänien och i Enschede i Nederländerna samt till följd av studier som kommissionen utfört på begäran av rådet om cancerframkallande och miljöfarliga ämnen.

Kommissionen har också övervägt huruvida det är nödvändigt att omedelbart ändra Seveso II-direktivet med tanke på explosionen vid kemifabriken AZF i Toulouse den 21 september 2001. Anläggningen omfattades emellertid av reglerna i direktivet (till skillnad från anläggningarna i Baia Mare och Enschede). Det verkar dessutom olämpligt att, ur miljö- och säkerhetshänseende, avsevärt fördröja utökningen av verksamheterna som så snart som möjligt skall omfattas av Seveso II.

En viktig aspekt som emellertid gjorde att följderna av olyckorna i Toulouse och Enschede blev så mycket allvarligare är att anläggningarna ligger nära bebodda områden. Syftet med den nya artikel 12 om kontroll över den fysiska planeringen i Seveso II-direktivet är - på lång sikt - att industriella riskverksamheter och bebodda områden eller andra platser som ofta besöks av allmänheten skall skiljas åt. Även om det är ett viktigt steg framåt att för första gången införa en sådan bestämmelse i gemenskapslagstiftningen måste kommissionen och medlemsstaterna få erfarenhet av tillämpningen av densamma. Ett dokument med riktlinjer om kontroll över den fysiska planeringen publicerades 1999 som stöd för medlemsstaterna i tillämpningen av reglerna. Planeringen inför ett europeiskt seminarium om kontroll över den fysiska planeringen, som Frankrike skulle vara värd för, hade inletts redan innan olyckan i Toulouse hade inträffat. Inom en nära framtid kommer kommissionen att öka samarbetet med medlemsstaterna för att utveckla rättsliga och andra metoder för uppföljning av olyckor på områdena kontroll över den fysiska planeringen, harmonisering av allmänna riskbedömnings metoder, kartläggning av risker och information till allmänheten. Till följd av det arbete som utförts och slutsatserna av flera pågående utredningar av explosionen vid AZF kommer kommissionen att överväga en eventuell ändring av förslaget eller föreslå en ny ändring av direktivet, mot bakgrund av olyckan som inträffade i Toulouse.

2. Samråd med berörda parter

Sedan Seveso II-direktivet antogs av rådet i december 1996 har samråd med berörda parter bedrivits kontinuerligt, både angående genomförandet av direktivet och möjliga förbättringar och ändringar. Detta har inbegripit flera internationella konferenser och seminarier, regelbundna möten med kommittén för de behöriga myndigheterna (Committee of Competent Authorities - CAA) som inrättades i samband med Seveso II-direktivet samt inrättandet och driften av tekniska arbetsgrupper som behandlar olika aspekter av direktivet.

Kommissionens generaldirektorat för miljö offentliggjorde ett första utkast till detta förslag på Internet i april 2001 [2]. Utkastet skickades även ut till medlemsstaterna, EES-länderna, kandidatländerna, icke-statliga miljöorganisationer, europeiska och nationella industriförbund och en del internationella organisationer, med en begäran om att vidarebefordra det på lämpligt sätt.

[2] http://europa.eu.int/comm/environment/seveso/consultation.htm

Sista datum för kommentarer var den 25 maj 2001 och den 31 maj 2001 hölls ett offentligt samråd i Bryssel. Efter det mötet offentliggjordes de skriftliga kommentarerna på Internet (med författarnas medgivande).

Alla kommentarer som inkommit under samrådet har utvärderats noggrant. Nedan beskrivs de förbättringar som gjorts till följd av de förslag som inkommit. Anledningen till att kommissionen inte följt vissa andra förslag presenteras också.

3. Skäl för förslaget

3.1. Ändringar mot bakgrund av olyckan i Baia Mare

Utsläppet av cyanid i floden Tisza till följd av att en avfallsdamm brast i Baia Mare i Rumänien i januari förra året och en liknande olycka i Aznalcóllar i Spanien 1998 då en damm brast och förgiftade miljön i nationalparken Coto Doñana har lett till att man börjat frågat sig hur effektiva de gemenskapsstrategier är som har till syfte att förebygga sådana katastrofer. Olyckorna har visat att det behövs en mer fokuserad miljöstrategi på detta område.

De huvudsakliga tillämpningsområdena för Seveso II-direktivet är kemiska fabriker och lagringsanläggningar, där mängden farliga ämnen överstiger vissa tröskelnivåer. I artikel 4 e undantas gruvindustri, där verksamheten utgörs av provgrävningar och utvinning av mineral i gruvor och dagbrott samt borrning från direktivets tillämpningsområde. I artikel 4 f undantas dessutom avfallsdeponier.

Dessa undantag härrör från rådets direktiv 82/501/EEG av den 24 juni 1982 om risker för storolyckor i vissa industriella verksamheter [3] (det ursprungliga Seveso-direktivet) där gruvbrytning samt övrig gruvverksamhet och anläggningar för omhändertagande av giftigt och farligt avfall som omfattas av gemenskapernas rättsakter i den mån dessa rättsakter avser förebyggande av storolyckor inte omfattas av direktivet.

[3] EGT L 230, 5.8.1982, s. 1.

När förslaget till Seveso II-direktivet [4] presenterades för rådet och Europaparlamentet motiverades ovanstående undantag med att även om risken finns att allvarliga olyckshändelser inträffar på dessa områden är det inte uppenbart att de skall omfattas av förslaget med avseende på särskilda behov eller faror.

[4] EGT C 106, 14.4.1994, s. 4.

Den 23 oktober 2000 antog kommissionen meddelandet "Säker gruvdrift: en uppföljning av den senaste tidens gruvolyckor" [5]. I det meddelandet beskrivs de åtgärder som kommissionen har för avsikt att vidta som en reaktion på de gruvolyckor som inträffat den senaste tiden, vilket kommissionen redan informerade om i meddelandet från den 3 maj 2000 om "främjande av en hållbar utveckling inom EU:s utvinningsindustri (utom energiproduktion)" [6].

[5] KOM (2000)664 slutlig.

[6] KOM (2000)265 slutlig.

Meddelandet innehåller en sammanfattning av befintlig gemenskapslagstiftning på miljöområdet som är tillämplig på gruvdrift, och beskriver tre prioriterade åtgärder för att förbättra säkerheten i gruvorna med avseende på riskhantering inom industrin, hantering av gruvavfall och samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar:

- En ändring av Seveso II-direktivet så att det klart och tydligt även omfattar utvinning av mineraler från malm och, i synnerhet, avfallsdammar eller dammar som används i samband med sådan utvinning av mineraler från malm. Verksamhetsutövarna skall således bli skyldiga att använda drift- och säkerhetssystem, samt även göra en detaljerad riskbedömning på grundval av möjliga olycksscenarier. Det är emellertid viktigt att påpeka att gruvdriften endast omfattas av direktivet i de fall farliga ämnen, enligt definitionen i direktivet, används i kvantiteter som överstiger gränserna i direktivet.

- Ett initiativ om hantering av gruvavfall som både täcker in miljöaspekterna av denna hantering och bästa praxis, vilket skulle kunna förhindra miljöskador i samband med avfallshanteringen.

- Ett referensdokument om bästa tillgängliga teknik enligt rådets direktiv 96/61/EG av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar [7] ("IPPC-direktivet"). I detta dokument beskrivs bästa tillgängliga teknik för att minska dagliga föroreningar och förebygga eller mildra olyckor inom sektorn för brytning av icke-järnmetaller.

[7] EGT L 257, 10.10.1996, s. 1.

Den föreslagna ändringen av Seveso II-direktivet och initiativet om hantering av gruvavfall ingår också som åtgärder i kommissionens meddelande om Europeiska gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram [8]. En internationell arbetsgrupp tillsattes efter olyckan i Baia Mare (Baia Mare Task Force, BMFT) med uppgift att utreda vad som hände, varför det hände och vad som borde göras för att minska riskerna inför framtiden. Denna arbetsgrupp har i sin slutrapport [9] ställt sig bakom det övergripande synsättet i meddelandet. I Europaparlamentets rapport om detta meddelande [10] välkomnas dessutom uttryckligen den föreslagna utvidgningen av Seveso II-direktivets tillämpningsområde till risker förknippade med lagrings- och bearbetningsverksamhet i samband med gruvdrift.

[8] KOM (2001)31 slutlig.

[9] Report of the International Task Force for Assessing the Baia Mare Accident, december 2000.

[10] Europaparlamentet, A5-0214/2001.

Seveso II-direktivets tillämpningsområde kan tolkas som att bearbetning av mineraler och/eller anläggningar för hantering av avfall inte omfattas. Dessa olika tolkningsmöjligheter gäller frågan huruvida hela aktiviteten (gruvbrytning, bearbetning och deponering) skall anses motsvara en verksamhet eller två (eller flera) separata verksamheter.

Artikel 3.1 i direktivet innehåller följande definition av verksamhet: hela det område som sorterar under en verksamhetsutövares ledning, där farliga ämnen finns vid en eller flera anläggningar, inklusive gemensamma eller därtill hörande infrastrukturer eller aktiviteter.

Om en anläggning för hantering av avfall ses som infrastruktur eller aktivitet som är förknippad med gruvdrift och bearbetning motsvarar hela aktiviteten en verksamhet. I så fall kan man hävda att undantaget i artikel 4 e omfattar gruvindustrins samtliga aktiviteter eller, om så inte är fallet, att begreppet "utvinning" både omfattar gruvbrytning och bearbetning av mineral. I båda fallen skulle hela verksamheten undantas från direktivets tillämpningsområde.

Om en anläggning för hantering av avfall inte anses som infrastruktur eller aktivitet förknippad med gruvbrytning och bearbetning (med tanke på att den kan ligga långt ifrån platsen för dessa verksamheter) utgör anläggningen för hantering av avfall en separat verksamhet. I det fallet kunde man hävda att den utgör en avfallsdeponi och således är undantagen från Seveso II-direktivets tillämpningsområde i enlighet med artikel 4 f.

För att undanröja de tvetydigheter som beskrivs ovan föreslår kommissionen en ändring av artiklarna 4 e och f i Seveso II-direktivet för att säkerställa att bearbetning och lagring där det förekommer farliga ämnen samt avfallsdammanläggningar som används i samband med sådan verksamhet omfattas av direktivet oavsett vilken av ovanstående tolkningar som görs.

Det övergripande syftet med Seveso II-direktivet är att förebygga och begränsa de risker som är förknippade med farliga ämnen, oberoende av den typ av industriverksamhet som är inblandad. Detta är oförenligt med ett generellt undantag för all gruvdrift. Kommissionen föreslår därför att begränsa undantagen i artikel 4 e till utvinning av mineral i gruvor och dagbrott, med undantag för kemisk och termisk bearbetning och tillhörande lagring där det förekommer farliga ämnen. Det innebär att verksamhetsutövare som tillför farliga ämnen i tillräcklig mängd till en plats där gruvdrift bedrivs, i framtiden kommer att omfattas av direktivet. Utöver den föreslagna begränsningen av undantaget i artikel 4 f betyder det att också avfallsdammanläggningar som används i samband med kemisk och termisk bearbetning av mineraler kommer att omfattas av direktivet.Kommissionen är medveten om att förslaget eventuellt inte täcker avfallsdammanläggningar somanvänds i samband med mekanisk bearbetning och som inte innehåller några andra farliga ämnen än de som finns naturligt i marken eller alven, som till exempel tungmetaller. Därför föreslår kommissionen att säkerhetsaspekterna med avseende på sådana avfallsdammanläggningar skall omfattas av initiativet om hantering av gruvavfall. Seveso II-direktivet är dessutom inte avsett för offshore industrin och kommissionen föreslår att så förblir fallet även framöver.

Under samrådsförfarandet lades framför allt följande två förslag:

- Att sådan gruvdrift som redan omfattas av de elfte och tolfte särdirektiven under rådets direktiv 89/391/EEG om arbetstagarnas säkerhet och hälsa även i fortsättningen skall vara undantagen från direktivets tillämpningsområde. I artikel 2.2 i Seveso II-direktivet fastställs emellertid tydligt principen att det direktivet och direktiv 89/391/EEG skall komplettera varandra. Dessutom går kraven i Seveso II (t.ex. drift- och säkerhetssystem, fysisk planering, information till allmänheten) mycket längre än de i de elfte och tolfte särdirektiven.

- Att gruvdriften skall begränsas till utvinning och bearbetning av metallhaltig malm. Faktum är att de två olyckor som nämns ovan inträffade i anläggningar för bearbetning av metallhaltig malm. Kommissionen anser emellertid att en stegvis utvidgning av säkerhetslagstiftningens tillämpningsområde först när olyckor har inträffat strider mot försiktighetsprincipen och att det snarare krävs ett synsätt som grundas på förebyggande än ett som innebär att man agerar först när någonting inträffat. Denna uppfattning får stöd av Europaparlamentet som i sin rapport om ovan nämnda meddelande välkomnar ett utvidgat tillämpningsområde för Seveso II-direktivet till gruvdrift, och som förkastade ett förslag om att begränsa denna utvidgning till bearbetning av metallhaltig malm.

3.2. Ändringar mot bakgrund av olyckan i Enschede

Vid företaget Fireworks S.E., som lagrade och monterade fyrverkeripjäser i staden Enschede i Nederländerna, inträffade den 13 maj 2000 en rad explosioner där 22 personer omkom och nästan tusen personer skadades. Olyckan orsakade omfattande skador i ett stort område kring fabriken där det både fanns bostäder och ett bryggeri (Grolsch, med en stor kylanläggning med ammoniak). Oostingkommissionen fick till uppdrag av den nederländska regeringen att utreda olyckan och en rapport [11] publicerades i februari 2001.

[11] De vuurwerkramp, Eindrapport, ISBN: 90-71082-67-9, 90-71082-68-7, 90-71082-69-5, 90-71082-70-9.

Även om rapporten tar upp frågan om huruvida verksamhetsutövaren uppfyllde kraven i tillståndet och huruvida förfaranden inrättats fullt ut för att efterleva dessa visar omfattningen på olyckan tydligt vilka risker som är förknippade med bearbetning och lagring av explosiva och pyrotekniska ämnen.

Att man blev medveten om dessa risker ledde till att explosiva och pyrotekniska ämnen för första gången inkluderades i Seveso II och delades in i två kategorier med tröskelvärden på 10/50 och 50/200 ton. Riskfraserna som används i direktivet är emellertid inte alltid lämpliga och avspeglar inte alltid de mycket olika risker som finns mellan olika explosiva ämnen. Framför allt verkar en klassificering av pyrotekniska ämnen i endast en kategori otillräckligt. Vidare lämnas i direktivet tolkningsutrymme med avseende på förhållandet mellan fyrverkeripjäsernas bruttovikt och kvantiteten av det explosiva materialet.

Detta ledde till att S.E. Fireworks kunde anses falla utanför tillämpningsområdet för Seveso II-direktivet trots att företaget hade driftstillstånd för en stor mängd fyrverkeripjäser.

Efter denna olycka och andra olyckor där fyrverkeripjäser varit inblandade organiserade kommittén för de behöriga myndigheterna (CCA), som inrättades i enlighet med Seveso II-direktivet, ett seminarium i september 2000 där dessa allvarliga tillbud behandlades. Syftet med seminariet var också att öka förståelsen för hur reglerna i EU:s medlemsstater är uppbyggda för att förebygga sådana olyckor, och man diskuterade även svårigheterna med att genomföra reglerna och utrymmet för förbättring. Byrån för allvarliga olycksrisker (Major Accident Hazards Bureau - MAHB), som finns inom kommissionens gemensamma forskningscentrum i Ispra i Italien, utarbetade en rapport från seminariet [12].

[12] Seminar on Explosives and Pyrotechnic Substances, 27 September, 2000, Marseille/France, Report and Conclusions.

Seminariet visade att reglerna om pyrotekniska ämnen varierar mycket mellan medlemsstaterna i fråga om täckning och uppbyggnad. De största skillnaderna finns beträffande tröskelvärden och vilka metoder som används för klassificering av explosiva och pyrotekniska ämnen. I sex medlemsstater (Finland, Frankrike, Tyskland, Spanien, Sverige och Förenade kungariket), går de nationella bestämmelserna mycket längre vad beträffar verksamheter för pyroteknik än vad som är fallet i Seveso II-direktivet.

Ytterligare ett seminarium hölls i MAHB:s lokaler i mars. Klassificering av fyrverkeripjäser ansågs vid seminariet vara en nyckelfråga. De flesta medlemsstaters nationella bestämmelser om lagring av explosiva ämnen utgår ifrån det klassificeringssystem som finns i Förenta nationernas europeiska överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg (UN/ADR). Seveso II-direktivet skiljer mellan explosiva ämnen på grundval av riskfraser i enlighet med EG-lagstiftningen om klassificering, märkning och förpackning av farliga ämnen. Riskfraserna avser endast hur explosiva ämnena är (lättantändlighet). UN/ADR-systemet skiljer å andra sidan mellan explosiva ämnen på grundval av hur farliga de är - från risk för massexplosion för de explosiva ämnena i riskgrupp 1.1 till risk för brand för dem i riskgrupp 1.4. Denna åtskillnad är särskilt relevant för pyrotekniska ämnen och återges inte i det nuvarande direktivet, där pyrotekniska ämnen behandlas som en enda grupp.

Vid seminariet i Ispra ansåg man att inlemmandet av UN/ADR:s klassificeringssystem i Seveso II-direktivet avsevärt skulle förbättra riskbeskrivningen av olika typer av explosiva ämnen, särskilt fyrverkeripjäser. Man tyckte vidare att även om fyrverkeripjäser i riskgrupp 1.4 (framför allt sådana som är avsedda att säljas till allmänheten) utgör en risk och därför borde omfattas av direktivet, så är risken betydligt mindre än med andra fyrverkeripjäser och explosiva ämnen och de bör därför behandlas annorlunda.

Mot bakgrund av dessa seminarier och med beaktande av de åsikter som industrin och medlemsstaterna framförde under samrådet föreslår kommissionen att definitionerna i del 2 i bilaga I till direktivet revideras för att återspegla riskerna med olika typer av explosiva ämnen. Kommissionen föreslår särskilt att definitionerna av explosiva ämnen i direktivet ändras genom användning av UN/ADR:s klassificeringssystem som införlivats i europeisk lagstiftning genom rådets direktiv 94/55/EG och de högre tröskelvärdena till explosiva ämnen med klassificering i riskgrupp 1.4 begränsas, i huvudsak fyrverkeripjäser som är avsedda att säljas till allmänheten.

Till följd av rekommendationerna från seminariet i Ispra hade kommissionen tänkt föreslå en indelning av explosiva ämnen i tre grupper, med betydligt lägre tröskelvärden (5/20 ton) för de farligaste explosiva ämnena. Det offentliga samrådet och diskussionerna med industrin samt granskningen av den konsekvensbedömning som medlemsstaterna utarbetat gjorde att kommissionen ändrade sitt förslag till det som här presenteras.

Kommissionen anser att skyldigheterna beträffande drift- och säkerhetssystem, externa planer för räddningsinsatser och fysisk planering borde bidra till att begränsa konsekvenserna av eller undvika olyckor som den som inträffade vid S.E. Fireworks, om sådana verksamheter omfattas av Seveso II-direktivet. Å andra sidan kan skyddsmålen i lagstiftningen naturligtvis inte uppfyllas om industrin och/eller de myndigheter som är ansvariga för genomförandet av lagarna inte följer bestämmelserna.

3.3. Ändringar mot bakgrund av studier om cancerframkallande och miljöfarliga ämnen

Listan med ämnen i del 1 i bilaga I till Seveso II-direktivet omfattar cancerframkallande ämnen med ett tröskelvärde på 1 kg. Dessutom har en kategori med benämningen "miljöfarliga" införts i del 2 i bilaga I till direktivet för att reglera farliga ämnen som har ansetts utgöra en risk för att en "allvarlig olyckshändelse" skall kunna drabba vattenmiljön. Det är ämnen som är mycket giftiga (riskfras R50) eller giftiga för vattenlevande organismer (riskfras R51) och som kan orsaka skadliga långtidseffekter i vattenmiljön (riskfras R53).

Under rådets diskussioner om Seveso II-direktivet tog man upp frågor om den vetenskapliga och praktiska grunden för listan med cancerframkallande ämnen och tröskelvärdena för dessa samt frågor om tröskelvärdena för miljöfarliga ämnen. När rådet godkände direktivet uppmanades därför kommissionen att utreda dessa frågor, rapportera och, eventuellt, lägga fram förslag till ändring av direktivet.

Som en följd av detta inrättade kommissionen, efter samråd med kommittén för de behöriga myndigheterna som inrättats i enlighet med det ursprungliga Seveso-direktivet, två tekniska arbetsgrupper (TWG 7 "miljöfarliga ämnen" och TWG 8 "cancerframkallande ämnen") som vardera haft fyra möten vid MAHB. De tekniska arbetsgrupperna lämnade sina slutrapporter i april 2000 [13] [14]. I rapporterna föreslås att listan med cancerframkallande ämnen utökas med lämpliga tröskelvärden och att tröskelvärdena för miljöfarliga ämnen sänks avsevärt.

[13] Slutrapport "Carcinogens in the context of Council Directive 96/82/EC - Report by Technical Working Group 8", av Michalis Christou, Byrån för allvarliga olycksrisker, Institutet för systemteknik, informationsteknik och säkerhet, Gemensamma forskningscentret, april 2000.

[14] Slutrapport "Substances dangerous for the environment in the context of Council Directive 96/82/EC - Report by Technical Working Group 7", av Michalis Christou, Byrån för allvarliga olycksrisker, Institutet för systemteknik, informationsteknik och säkerhet, Gemensamma forskningscentret, april 2000.

3.3.1. Cancerframkallande ämnen

TWG 8 beslutade att fästa särskild uppmärksamhet vid mycket cancerframkallande ämnen och cancerframkallande ämnen beträffande vilka det fanns belägg för möjliga direkta effekter. Gruppen studerade också de måttligt cancerframkallande ämnen som tillverkas i stora kvantiteter i EU. På grundval av det arbetet föreslog TWG 8 att följande ämnen läggs till i listan med cancerframkallande ämnen som finns i del 1 i bilaga I till Seveso II-direktivet:

Akrylamid

1,2-Dibrom-3-klorpropan

1,2-Dimetylhydrazin

Dimetylsulfat

Dietylsulfat

Bensotriklorid

Hydrazin

1,2-Dibrometan

Dessutom föreslog TWG 8 att tröskelvärdena för hela gruppen cancerframkallande ämnen höjs från 1 kg till 0,5 ton för tillämpning av artiklarna 6 och 7, och till 2 ton för tillämpning av artikel 9. Denna ökning av tröskelvärdena verkar motiverad i förhållande till tröskelvärdet för TCDD (1 kg) som utgör en mycket större fara än alla andra cancerframkallande ämnen. Faktum är att tillämpningen av principen om "motsvarande skada" skulle ha inneburit att tröskelvärdena skulle ha föreslagits ligga på ungefär samma nivå som för "mycket giftiga" ämnen, dvs. 5 och 20 ton. Med tanke på allmänhetens oro för cancerframkallande ämnen och "försiktighetsprincipen" ansågs det emellertid lämpligt att sätta tröskelvärdena en storleksordning lägre än för "mycket giftiga" ämnen, eftersom de vetenskapliga uppgifterna inte är kompletta.

Den positiva effekten av höjningen är att vissa inrättningar (t.ex. sjukhus eller forskningsinstitut), som från början inte var tänkta att beröras av listan över cancerframkallande ämnen, undantas från direktivets tillämpningsområde.

I början var kommissionen inställd på att följa dessa rekommendationer men till följd av offentliga samråd och ytterligare vetenskapliga rön har man beslutat att

- ta bort akrylamid från den föreslagna listan med tanke på de olika argumenten beträffande hur pass cancerframkallande ämnet är och dess direkta effekter samt det faktum att de neurologiska effekterna av akrylamid (som redan omfattas eftersom ämnet klassificerats som giftigt) i praktiken är det största problemet om en olycka inträffar,

- införa en minsta koncentrationsgräns på 5 % för alla cancerframkallande ämnen i lösning. Utan ett sådant gränsvärde skulle sådana lösningar likställas med det rena ämnet ner till ett gränsvärde för koncentration på 0,1 %, vilket skulle leda till en överskattning av den verkliga risken. Den förvrängning som därmed skulle införas skulle vara särskilt allvarlig i fråga om hydrazin som ofta används i reningsverk för avloppsvatten och då vanligtvis i lösning på 1 %.

3.3.2. Miljöfarliga ämnen

Analysen av tidigare olyckor där miljöfarliga ämnen var inblandade samt andra vetenskapliga skäl ledde till framför allt följande slutsatser i TWG 7:

- Miljöfarliga ämnen som klassificerats som R50, R50/53 och R51/53 har varit inblandade i många olyckor med allvarliga konsekvenser för miljön. Rapporten innehåller exempel på tidigare olyckor och lärdomar från analyserna av dessa.

- Relativt små mängder av sådana ämnen har ofta orsakat stora skador på miljön.

- Även om petroleumprodukter oftare är inblandade i olyckor med miljökonsekvenser än andra miljöfarliga produkter orsakar de mindre skada med en given mängd.

TWG 7 studerade också konsekvenserna av olika scenarier med tröskelvärden för miljöfarliga ämnen och deras rapport innehåller uppskattningar av antalet verksamheter som omfattas av direktivet vid olika scenarier.

Vidare konstaterade TWG 7 de potentiella konsekvenserna av den pågående klassificeringen av petroleumprodukter med avseende på deras effekter på vattenmiljön. Gruppen drog slutsatsen att de särskilda aspekterna som är förknippade med dessa produkter, och vikten av säkerhet och konsekvens i tillämpningen av direktivet, motiverar en särskild behandling av petroleumprodukter, och att det bästa sättet att göra detta skulle vara att ändra det befintliga ämnet i del 1 i bilaga I "motorbensin och andra mineralbensiner".

Mot bakgrund av dessa slutsatser föreslog TWG 7 att

- tröskelvärdena för miljöfarliga ämnen som definieras i punkt 9 i, del 2 i bilaga I (riskfras R50, som också skall definieras så att R50/53 ingår) sänks från 200 till 100 ton för tillämpning av artiklarna 6 och 7, och från 500 till 200 ton för tillämpning av artikel 9,

- tröskelvärdena för miljöfarliga ämnen som definieras i punkt 9 ii, del 2 i bilaga I (riskfras R51/53) sänks från 500 till 200 ton för tillämpning av artiklarna 6 och 7, och från 2 000 till 500 ton för tillämpning av artikel 9.

- "motorbensin och andra mineralbensiner" i del 1 i bilaga 1 ändras så att även medeltunga destillat ingår och att tröskelvärdet samtidigt sänks från 5 000 till 2 000 ton för tillämpning av artiklarna 6 och 7, och från 50 000 till 5 000 ton för tillämpning av artikel 9.

De föreslagna ändringarna av tröskelvärdena för miljöfarliga ämnen skulle också leda till att bestämmelserna i direktivet skulle överensstämma med dem i FN/ECE:s konvention om gränsöverskridande konsekvenser av industriolyckor.

Kommissionen har beslutat att följa rekommendationerna från TWG 7 med tre ändringar som införts till följd av samrådsförfarandet:

- En ändring i den förslagna definitionen av det ändrade ämnet så att begreppet på ett klart och exakt sätt definierar exakt det som avses, nämligen bensin, nafta, fotogen och gasoljor.

- En höjning av det lägre gränsvärdet för ämnet från 2 000 till 2 500 ton och av det högre gränsvärdet från 5 000 till 25 000 ton för att ta hänsyn till det faktum att det föreslagna tröskelvärdet skulle ha varit alltför betungande för industrin och de behöriga myndigheterna.

- Separering av gifter som kan medföra risker för miljön och andra gifter enligt summeringsregeln eftersom riskerna inte är desamma. Om gifter som kan medföra risker för miljön och andra gifter läggs i samma grupp enligt summeringsregeln kan det leda till en orimlig ökning av antalet verksamheter som omfattas, i synnerhet mot bakgrund av den pågående klassificeringen av ämnen.

Kommissionen anser att förslaget tar hänsyn till vetenskapliga såväl som praktiska aspekter och utgör en lämplig avvägning mellan starkare miljöskydd och vad som är administrativt möjligt i medlemsstaterna.

3.4. Redaktionella ändringar i bilaga I

Bilaga I till Seveso II-direktivet innehåller några mindre fel eller oklarheter. När direktivet ändras är det därför lämpligt att införa vissa redaktionella ändringar för att korrigera eller förtydliga bilaga I. Dessa ändringar kommer inte att ändra direktivets räckvidd eller tillämpning.

3.4.1. Ny not 6 i inledningen

I bilaga I används begreppet "gas" utan definition vilket kan leda till osäkerhet i fråga om ämnen med kokpunkter vid omgivningstemperaturer. Därför föreslås att en allmänt vedertagen vetenskaplig definition läggs till i inledningen i bilaga I.

3.4.2. Del 2 not 1

Flera saker tas upp i denna omformulering. Hänvisningar till upphävda och ersatta direktiv rättas till; en eventuell anledning till förvirring beträffande tröskelvärdena undanröjs; omfattningen av den lista över ämnen som kommissionen skall upprätta definieras mer exakt och förfarandet för att uppdatera denna korrigeras.

3.4.3. Del 2 not 3 b 1 andra strecksatsen

Ordet "beredningar" saknas på grund av ett misstag när meningen hämtades från det ursprungliga Seveso-direktivet. Avsikten är naturligtvis att både ämnen och beredningar skall omfattas.

3.4.4. Del 2 not 3 c 2

En del av texten i noten är överflödig eftersom den redan omfattas av del 1 i bilaga I under "synnerligen brandfarliga, kondenserade gaser (inklusive LPG) och naturgas", med tröskelvärden på 50/200 ton. För att undvika eventuella missförstånd är det därför nödvändigt att se till att det klart och tydligt framgår att tröskelvärdena för synnerligen brandfarliga ämnen i del 2 i bilaga I endast gäller för ämnen i gasform.

En annan aspekt som inte täcks in av det ursprungliga direktivet är överkritiska aggregationstillstånd som har de flesta egenskaper som gaser har men som vanligtvis inte faller under benämningen "gasformig". Detta bör förtydligas genom att uppge att dessa aggregationstillstånd också omfattas.

3.4.5. Del 2 not 3 c 3

Ordet "brandfarliga" i början av noten saknas av misstag i förslaget till Seveso II-direktivet. Avsikten var emellertid att det skulle finnas med. Om inte detta rättas till skulle det betyda att överhettat vatten skulle räknas som "synnerligen brandfarligt", vilket naturligtvis inte är önskvärt.

3.4.6. Del 2 not 4

Summeringsregeln som beskrivs i denna not har gett upphov till många frågor och missförstånd. Därför föreslås att denna omformuleras på ett tydligare och mer praktiskt sätt. Det föreslås även att summeringen av gifter som kan medföra risker för miljön och andra gifter separeras (se punkt 3.3.2 ovan).

4. Rättslig grund

Förslaget grundas på artikel 175.1 (medbeslutandeförfarandet) i EG-fördraget, som är den specifika rättsliga grunden för gemenskapens politik på miljöområdet.

2001/0257 (COD)

Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om ändring av rådets direktiv 96/82/EG om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 175.1 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag [15],

[15] EGT C ...

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande [16],

[16] EGT C ...

med beaktande av Regionkommitténs yttrande [17],

[17] EGT C ...

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget [18], och

[18] EGT C ...

av följande skäl:

(1) Rådets direktiv 96/82/EG av den 9 december 1996 om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår [19] har till syfte att förebygga allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår och att begränsa följderna av dem för människor och miljö, så att höga skyddsnivåer kan hållas på ett konsekvent och effektivt sätt i hela gemenskapen.

[19] EGT L 10, 14.1.1997, s. 13.

(2) Mot bakgrund av industriolyckor på senare tid samt studier som kommissionen utfört på begäran av rådet om cancerframkallande och miljöfarliga ämnen måste räckvidden för direktiv 96/82/EG utökas.

(3) Cyanidutsläppet som förorenade Donau till följd av olyckan i Baia Mare i Rumänien i januari 2000 visade att viss lagrings- och bearbetningsverksamhet i samband med gruvdrift kan få mycket allvarliga konsekvenser. I kommissionens meddelanden om säker gruvdrift [20] och om Europeiska gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram [21] belyses därför behovet av att utvidga tillämpningsområdet för direktiv 96/82/EG. I sin resolution av den 5 juli 2001 om kommissionens meddelande om säker gruvdrift välkomnade Europaparlamentet också utvidgningen av det direktivets tillämpningsområde till risker förknippade med lagrings- och bearbetningsverksamhet i samband med gruvdrift.

[20] KOM(2000) 664 slutlig.

[21] KOM(2001) 31 slutlig.

(4) Olyckan med fyrverkeripjäser i Enschede i Nederländerna i maj 2000 visade på de allvarliga risker som är förknippade med lagring och tillverkning av pyrotekniska ämnen. Därför bör definitionen av sådana ämnen i direktiv 96/82/EG förtydligas och förenklas.

(5) Studier som kommissionen gjort i samarbete med medlemsstaterna underbygger det faktum att listan med cancerframkallande ämnen bör utökas med lämpliga tröskelvärden och att tröskelvärdena för miljöfarliga ämnen i direktiv 96/82/EG bör sänkas avsevärt.

(6) Det är lämpligt att samtidigt förtydliga och korrigera vissa delar av direktiv 96/82/EG.

(7) Direktiv 96/82/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(8) Bestämmelserna i detta direktiv har varit föremål för ett offentligt samråd med berörda parter.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Direktiv 96/82/ EG skall ändras på följande sätt:

1. Artikel 4 e och f skall ersättas med följande:

"e) Utvinning (provgrävning, brytning och bearbetning) av mineral i gruvor och dagbrott, med undantag för kemisk och termisk bearbetning och tillhörande lagring därdet förekommer farliga ämnen i enlighet med definitionen i bilaga I till detta direktiv; risker som har samband med provborrning och utvinning av mineraler utanför kusten."

f) Avfalls deponier förutom avfalls dammanläggningar där det förekommer farliga ämnen i enlighet med definitionen i bilaga I till detta direktiv och som används i samband med kemisk och termisk bearbetning av mineraler."

2. Bilaga I skall ändras i enlighet med bilagan till detta direktiv.

Artikel 2

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast [12 månader efter det att direktivet träder i kraft]. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 3

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 4

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i..... ,

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA

Bilaga I till direktiv 96/82/ EG skall ändras på följande sätt:

1. I inledningen skall följande punkt 6 läggas till:

6. I detta direktiv avses med gas ett ämne som är helt gasformigt vid 20ºC, vid ett normaltryck på 101,3 kPa.

2. Texten i del 1 som inleds med "Följande CANCEROGENA ÄMNEN" skall ersättas med följande:

>Plats för tabell>

3. Texten i del 1 som lyder "Motorbensin och andra mineralbensiner" skall ersättas med följande:

>Plats för tabell>

4. Texten i del 2 kategorierna 4 "EXPLOSIVA" och 5 "EXPLOSIVA" skall ersättas med följande:

>Plats för tabell>

5. Texten i del 2 kategori 9 "MILJÖFARLIGA ÄMNEN" skall ersättas med följande:

>Plats för tabell>

6. Del 2 not 1 skall ersättas med följande:

"1. Ämnena och preparaten skall klassificeras i enlighet med följande direktiv och deras nuvarande anpassning till den tekniska utvecklingen:

Rådets direktiv 67/548/EEG av den 27 juni 1967 om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen [22],

[22] EGT 196, 16.8.1967, s. l. Senast ändrat genom kommissionens direktiv 2000/33/EG (EGT L 136, 8.6.2000, s. 90).

Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/45/EG av den 31 maj 1999 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga preparat [23],

[23] EGT L 200, 30.7.1999, s. 1.

Rådets direktiv 94/55/EG av den 21 november 1994 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om transport av farligt gods på väg [24] (UN/ADR:s klassificeringssystem),

[24] EGT L 319, 12.12.1994, s. 7. Senast ändrat genom kommissionens direktiv 2001/7/EG (EGT L 30, 1.2.2000, s. 43).

För ämnen och beredningar som inte klassificerats som farliga i enlighet med något av ovannämnda direktiv men som ändå förekommer eller skulle kunna förekomma vid en anläggning och, under de förhållanden som råder vid anläggningen, innehar eller kan inneha motsvarande egenskaper vad gäller möjligheter att orsaka allvarliga olyckshändelser, skall de provisoriska klassificeringsförfarandena följas i enlighet med den artikel som reglerar den aktuella frågan i lämpligt direktiv.

Om ämnen och beredningar uppvisar egenskaper som medför flera klassificeringar skall de lägsta tröskelvärdena tillämpas för det här direktivet. Vid tillämpningen av summeringsregeln i not 4 skall emellertid det valda tröskelvärdet alltid motsvara den aktuella klassificeringen.

Enligt detta direktiv skall kommissionen upprätta en lista och hålla denna lista uppdaterad över ämnen som klassificerats inom någon av ovanstående kategorier genom gemensamt beslut i enlighet med direktiv 67/548/EEG.

7. Del 2 not 2 skall ersättas med följande:

2. Med "sprängämne" avses ett ämne eller en beredning som är klassificerad under riskfras R2 eller R3 eller som är klassificerad under någon av riskgrupperna 1.1 till 1.6 enligt UN/ADR:s klassificeringssystem. I denna definition ingår även pyrotekniska ämnen som enligt detta direktiv är ämnen (eller blandningar av ämnen) som är avsedda att skapa en värme-, ljus-, ljud-, gas- eller rökeffekt eller en kombination av dessa, som en följd av exoterma kemiska reaktioner vilka är självunderhållande.

Följande riskgrupper och riskfraser berörs:

1.1: "Ämnen och föremål med risk för massexplosion. (En massexplosion är en explosion som påverkar så gott som hela mängden praktiskt taget ögonblickligen)."

1.2: "Ämnen och föremål med risk för splitter (kaststycken) men utan risk för massexplosion."

1.3: "Ämnen och föremål med risk för brand och antingen en mindre risk för en tryckvåg, eller för splitter (kaststycken) eller bådadera men utan risk för massexplosion och a) vilkas förbränning ger upphov till avsevärd strålningsvärme eller b) vilka brinner efter varandra och ger upphov till mindre verkningar genom tryckvåg eller splitter (kaststycken) eller bådadera."

1.4: "Ämnen och föremål vilka endast uppvisar obetydlig explosionsrisk i händelse av antändning eller initiering under transport. Verkningarna är i stort sett begränsade till förpackningen och inget utkast av splitter av betydelse kan förväntas. Brand utifrån får inte förorsaka massexplosion av innehållet i förpackningen."

1.5: "Mycket okänsliga ämnen med risk för massexplosion men med mycket liten sannolikhet för initiering eller för övergång från brand till detonation under normala transportbetingelser. Ett minimikrav är att de inte får explodera vid provet med yttre brand enligt FN:s testhandbok."

1.6: "Extremt okänsliga föremål utan risk för massexplosion. Föremålen innehåller endast extremt okänsliga explosivämnen och risken för antändning genom olyckshändelse är försumbar. Eventuell risk är begränsad till explosion av enstaka föremål."

R2: "Ett ämne eller en beredning som kan ge upphov till risk för explosion genom stötar, friktion, eld eller andra antändningskällor."

R3: "Ämnen eller beredningar som ger upphov till stora risker för explosion genom stötar, friktion, eld eller andra antändningskällor."

Ämnets eller beredningens kvantitet, i föremål som innehåller explosiva eller pyrotekniska ämnen eller beredningar, skall omfattas av detta direktiv om den är känd. Om kvantiteten inte är känd skall hela föremålet behandlas som explosivt i detta direktiv."

8. Del 2 not 3 b 1 andra strecksatsen skall ersättas med följande:

"- ämnen och beredningar vars flampunkt ligger under 55°C och som förblir flytande under tryck, när speciella driftförhållanden som t.ex. högt tryck eller hög temperatur, kan medföra risk för allvarliga olyckshändelser,"

9. Del 2 not 3 c 2 skall ersättas med följande:

"2. gaser som är brandfarliga vid kontakt med luft vid omgivningstemperatur och omgivningstryck (riskangivelse R12 andra strecksatsen), i gasform eller överkritisk form, och"

10. Del 2 not 3 c 3 skall ersättas med följande:

"3. brandfarliga flytande ämnen och beredningar som hanteras vid en temperatur som ligger över deras kokpunkt."

11. Del 2 not 4 skall ersättas med följande:

"4. Vid verksamheter där inget ämne och ingen beredning förekommer i en mängd som är lika med eller överskrider de relevanta tröskelvärdena skall följande summeringsregel tillämpas för att avgöra om verksamheten omfattas av kraven i detta direktiv.

Detta direktiv skall tillämpas om summan av

q1/QU + q2/ QU + q3/ QU + q4/ QU + q5/ QU + ... är större än eller lika med 1,

där qx = mängden farliga ämnen x (eller kategori av farliga ämnen) som omfattas av del 1 eller 2 i denna bilaga,

och QU = den relevanta tröskelmängden från kolumn 3 i del 1 eller 2.

Detta direktiv skall tillämpas, med undantag av artiklarna 9, 11 och 13, om summan av

q1/QL + q2/ QL + q3/ QL + q4/ QL + q5/ QL + ... är större än eller lika med 1,

där qx = mängden farliga ämnen x (eller kategori av farliga ämnen) som omfattas av del 1 eller 2 i denna bilaga,

och QL = den relevanta tröskelmängden från kolumn 2 i del 1 eller 2.

Denna summeringsregel skall användas för att bedöma den totala risken med avseende på toxicitet, brandegenskaper och ekotoxicitet. Den måste därför användas tre gånger:

a) För summering av ämnen och beredningar som är förtecknade i del 1 och som är klassificerade som giftiga eller mycket giftiga, med ämnen och beredningar som omfattas av kategorierna 1 eller 2.

b) För summering av ämnen och beredningar som är förtecknade i del 1 och som är klassificerade som oxiderande, explosiva, brandfarliga, mycket brandfarliga eller extremt brandfarliga, med ämnen och beredningar som omfattas av kategorierna 3, 4, 5, 6, 7a, 7b eller 8.

c) För summering av ämnen och beredningar som omfattas av kategorierna 9 i eller 9 ii.

Bestämmelserna i direktivet är tillämpliga om någon av summorna i a), b) eller c) är större än eller lika med 1."