Lagar & Förordningar

Lagar & Förordningar är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO - gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.

15.1.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 11/18


Offentliggörande av en ansökan om ändring i enlighet med artikel 50.2 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel

(2015/C 11/08)

Genom detta offentliggörande tillgodoses den rätt att göra invändningar som fastställs i artikel 51 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 (1).

ANSÖKAN OM ÄNDRING

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 510/2006

om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (2)

ANSÖKAN OM ÄNDRING ENLIGT ARTIKEL 9

”Canard à Foie Gras du Sud-Ouest (Chalosse, Gascogne, Gers, Landes, Périgord, Quercy)”

EG-nr: FR-PGI-0105-1000-25.5.2012

SGB ( X ) SUB ( )

1.   Rubrik i produktspecifikationen som berörs av ändringen

    Produktens beteckning

    Produktbeskrivning

    Geografiskt område

    Bevis på ursprung

    Framställningsmetod

    Samband

    Märkning

    Nationella krav

    Annat (gruppens och certifieringsorganens kontaktuppgifter, produkttyp, geografiskt område, särskilda regler för förpackning och formuleringsändringar med avseende på sambandet.)

2.   Typ av ändring(ar)

    Ändring av sammanfattande dokument eller sammanfattning.

    Ändring i specifikationen för en registrerad SUB eller SGB för vilken varken det sammanfattande dokumentet eller sammanfattningen har offentliggjorts.

    Ändring i specifikationen som inte kräver någon ändring i det offentliggjorda sammanfattande dokumentet (artikel 9.3 i förordning (EG) nr 510/2006).

    Tillfällig ändring i specifikationen till följd av att de offentliga myndigheterna har infört obligatoriska sanitära eller fytosanitära åtgärder (artikel 9.4 i förordning (EG) nr 510/2006).

3.   Ändring(ar)

Gruppen vill anpassa sin produktspecifikation, dels för att klargöra och förtydliga vissa punkter och för att förbättra den (i synnerhet för att beakta de små aktörernas särdrag, utvecklingen i fråga om formerna för att presentera produkterna för konsumenterna, saluföringsformerna vid de traditionella gås- och ankmarknaderna [marchés au gras], som alltjämt speglar den lantliga och gastronomiska kulturen i sydvästra Frankrike), dels för att ta hänsyn till den tekniska utveckling som ägt rum inom branschen sedan den skyddade geografiska beteckningen registrerades år 2000.

3.1   Beskrivning av produkten

Följande ändringar har gjorts:

1.

Tillägg av hel anka (med eller utan lever) och urtagen slaktkropp.

De olika presentationsformerna för hel anka som av tradition främst säljs vid gås- och ankmarknaderna i sydvästra Frankrike (marknader som är specialiserade på försäljning av feta gäss och ankor samt styckningsdetaljer av dessa djur) har lagts till.

Dessa presentationsformer motsvarar hela det slaktade djuret, som kan ha tagits ur på olika sätt, och tillhörande styckningsdetaljer och slaktbiprodukter som ingår i den produktspecifikation som registrerades år 2000 (råa produkter eller bearbetade produkter).

Hel anka (med eller utan lever) och urtagen slaktkropp presenteras som färsk, djupfryst eller fryst.

Bland inälvorna eller slaktbiprodukterna är det endast levern, hjärtat och muskelmagen som får säljas separat med den skyddade geografiska beteckningen.

Gruppen har valt att behålla förteckningen över de köttdelar och slaktbiprodukter som ingår i produktspecifikationen för den skyddade geografiska beteckningen med hänsyn tagen till historien bakom och anseendet för de produkter av gödanka (canard gras) som av tradition saluförs i sydvästra Frankrike. Man har inte velat utvidga den skyddade geografiska beteckningen till icke-traditionella styckningsdetaljer.

2.

Presentation i form av sekundära styckningsdetaljer av samtliga produkter med undantag för hel anka (med eller utan lever) och urtagen slaktkropp har lagts till.

Syftet är att göra det möjligt att sälja produkten i portionsform till slutkonsumenten.

Dessutom har det i det sammanfattande dokumentet förtydligats att presentation i konservform, halvkonservform, fryst form eller djupfryst form är tillåten. Detta berör en punkt i den gällande produktspecifikationen.

3.

Presentationsformen kryddad rå fet anklever har lagts till.

Syftet är att erbjuda en produkt som är ”färdig för tillagning”. Rå fet anklever som saluförs kryddad motsvarar produkten i beredningssteget innan den sista bearbetningen inom ramen för den skyddade geografiska beteckningen. Kryddningen definieras på samma sätt för den kryddade råa produkten som för den produkt som bearbetas, dvs. ”Salt, nitritsalt, socker, kryddor och aromatiska växter, konjak, likörviner, viner, tryffel (Tuber melanosporum), askorbinsyra eller natriumaskorbat. Kryddningen får uppgå till högst 4 % av den beredda produktens vikt, varvid det får ingå högst 2 g sackaros per kg beredd produkt.”

4.

Möjligheten att presentera rå fet lever med blodkärlen avlägsnade läggs till.

5.

Beskrivning av hur bröstet putsas.

6.

Vad gäller torkade och rökta bröst förtydligas en formulering i produktspecifikationen och det sammanfattande dokumentet: i själva verket är alla bröst torkade och de kan dessutom vara rökta.

3.2   Bevis på ursprung

Tabellerna har uppdaterats i enlighet med de ändringar som genomförts i kapitlet ”framställningsmetod” och den gällande lagstiftningen. Innehållet i vissa dokument har förtydligats.

Skyldigheten att ha en lagerbokföring per anläggning (se artikel 6.2 i kommissionens förordning (EG) nr 1898/2006 (3)) läggs till.

Begreppet parti definieras.

3.3   Framställningsmetoder

Mot bakgrund av den nationella utvecklingen och den utveckling som skett inom gemenskapen beträffande produktspecifikationer för skyddade geografiska beteckningar har en mängd formella och omfattande ändringar gjorts i denna del.

Följande ändringar har gjorts:

1.   Kläckning

Kraven på kläckning har korrigerats för att i denna del förtydliga att ankorna är hanar, antingen av arten Cairina moschata, så kallad myskanka, eller av en korsning av arterna Cairina moschata och Anas platyrhynchos (hane av myskanka × hona av vanlig anka), så kallad mulanka (canard mulard). Det är inte fråga om en ändring, utan man har flyttat en bestämmelse som redan fanns med i produktspecifikationen.

Det har förtydligats att de avelsfåglar som används för korsningarna ska väljas ut enligt det referenssystem som upprättats av den franska sammanslutningen för avelsansvariga inom fågeluppfödning och fiskodling (SYSAAF, Syndicat des Sélectionneurs Avicoles et Aquacoles Français).

2.   Uppfödning

Produktspecifikationen har ändrats för att möjliggöra en överföring av ankungar mellan olika anläggningar (före eller efter 42 dagars ålder) inom det geografiska området. Syftet är att ta hänsyn till branschens uppbyggnad och de metoder som aktörerna numera använder. Denna uppfödningsmetod innebär att man inte utgår från ankungar som är 1 dag gamla, utan från något äldre djur.

Skillnaden i djurtäthet i byggnaden och på rastgårdar mellan djur som hålls i samma byggnad under hela uppfödningen och djur som förflyttas har strukits till förmån för en djurtäthet i byggnaden som utgår från djurens ålder.

Begreppet uppdelad användning av rastgårdar har införts för att förbättra skötseln av dessa, så att man kan begränsa uppkomsten av gyttja och dess inverkan på djurens utveckling (exempelvis hälta). Denna uppdelning begränsas genom fastställandet av en yta som alltid ska finnas tillgänglig per varannan anka. Uppdelningen kan kopplas till rotationen av rastgårdarna som syftar till att möjliggöra användningen, av samma skäl, av en annan rastgård. Dessa ändringar hör ihop med ändringen av vilotiden för en rastgård mellan två djuromgångar (12 veckor), som ersatts av en total sammanlagd vilotid för rastgårdarna per kalenderår på 168 dagar.

3.   Foderransonens sammansättning

Den foderranson som ges till djuren före 42 dagars ålder har fastställts, och procentandelen produkter med ursprung i spannmålskorn från och med dag 43 har begränsats.

Livsmedelsklasserna definieras i enlighet med terminologin i gemenskapens gällande regelverk (kommissionens förordning (EU) nr 68/2013 av den 16 januari 2013 om en förteckning över foderråvaror).

4.   Tvångsmatning

Flera uppgifter införs:

En minimivikt för djur som tvångsmatas, utöver genomsnittsvikten.

Kontinuerlig tvångsmatning hos gårdsproducenter, det vill säga samtidig tvångsmatning av ankor med olika ålder.

Hälsokrav avseende tvångsmatning (rengöring, desinficering, rengöringsperiod).

Tvångsmatningens längd minskas från minst 12 dagar till minst 10 dagar och från minst 24 till minst 20 måltider. Olika vetenskapliga och tekniska förbättringar i fråga om urval, uppfödning och tvångsmatning tillåter detta utan att äventyra leverns vikt. Kvalitetsmålet, framför allt i fråga om smältningsgrad, är att levern ska väga omkring 550 g. Denna vikt uppnås eller överskrids rent av numera efter 10–12 dagar. Följaktligen bör man kunna förkorta tvångsmatningstiden för att kunna ge aktörerna möjlighet att styra över levrarnas storlek. Det är bara tvångsmatningens längd som ändras. Uppfödningens längd ändras inte och minimivikten förblir 350 g.

Egenskaperna hos den majs som används för tvångsmatningen förtydligas. Det rör sig om majskorn och/eller mald majs (blötfoder).

5.   Slakt

Det införs en minimiålder på 91 dagar för slakt av mulankor och på 92 dagar för slakt av myskankor. Det är fråga om ett förtydligande som motsvarar summan av uppfödningens minsta längd (81 eller 82 dagar) och tvångsmatningens minsta längd (10 dagar).

6.   Bestämmelser avseende slaktkroppar

Urtagningssteget kompletteras för att förtydliga att gallan avlägsnas under urtagningen före eller efter kylning, och för att beskriva borttagningen av blodådrorna.

Kylningen av levrar och slaktkroppar har också förtydligats.

Tidsperioden mellan urtagning och styckning (24 timmar) och mellan slakt och frysning eller djupfrysning (48 timmar) har strukits till förmån för införandet av hygienregler som är specifika för varje aktör.

7.   Kryddning av fet lever

Kryddningen av rå fet lever fastställs och begränsas till 4 % av den beredda produktens vikt.

8.   Bearbetning av fet lever

Presentationsformerna för rå fet lever avsedd för bearbetning har förtydligats. Levern kan vara hel, fri från blodådror, trancherad eller kryddad.

Tre typer av konserveringar har fastställts: kyld, fryst och djupfryst. Användningsvillkoren för fryst och djupfryst lever har förtydligats.

Liksom för rå fet lever som saluförs kryddad fastställs och begränsas kryddningen av fet lever avsedd för bearbetning till 4 % av den beredda produktens vikt.

Tillagning i kökshandduk av fet lever, vilket tidigare integrerades i pocheringen, förtydligas genom tillägget av bestämmelser avseende den buljong som ska användas, eftersom det handlar om ett traditionellt tillagningssätt.

Förtydliganden har införts avseende produkterna ”hel fet lever” och ”fet lever”: möjligheten att i en förpackning förpacka endast en lob med en nettovikt på högst 250 g, överdragsgeléns sammansättning, minsta tryffelhalt för att denna ingrediens ska få uppges i försäljningsbeteckningen.

Möjligheten att i fet lever i blockform få använda fet lever som omfattas av den skyddade geografiska beteckningen och som redan bearbetats och tillagats med högst 10 % av emulsionen tas uttryckligen upp.

Förtydliganden har införts avseende de villkor som måste uppfyllas för att det i märkningen ska vara tillåtet att nämna förekomsten av bitar, överdragsgeléns sammansättning, den minsta tryffelhalten.

9.   Bearbetning av köttet

Det har införts ett förbud mot att salta bearbetat kött med hjälp av saltlag:

Vad gäller rökta torkade bröst:

Förtydliganden har lagts till beträffande torkningen.

Förbud mot användning av aromämnen.

Vad gäller rökningen, förbud mot metoder som duschning, blötläggning eller besprutning med flytande rökarom.

Det har införts en positivlista över ingredienser.

Vad gäller confiteringar:

Det förtydligas att köttet ska vara genomkokt om förpackningen inte genomgår värmestabilisering.

Stabilisering genom värmebehandling (återupphettning) görs endast med förpackningar där detta är tekniskt möjligt.

Reglerna beträffande användning av försäljningsbeteckningar för confiteringar har förtydligats utifrån vilka delar som ingår i förpackningen.

3.4   Märkning

Det nationella regelverket har förändrats på så vis att det inte längre är obligatoriskt att inbegripa certifieringsorganens namn på märkningen av produkter som omfattas av skyddade geografiska beteckningar, varför gruppen har valt att stryka denna skyldighet från produktspecifikationen.

Bestämmelserna om märkning har setts över så att de stämmer överens med den registrerade beteckningen.

Det har införts en användning av gemensamma delar i märkningen, liksom regler beträffande storleken på bokstäverna i det geografiska namnet i produktens försäljningsbeteckning.

De gemensamma delarna i märkningen fastställs i en stadga som finns tillgänglig för samtliga aktörer i gruppen.

3.5   Nationella krav

På grund av ändringar i den nationella lagstiftningen presenteras avsnittet ”Nationella krav” i form av en tabell med de viktigaste kontrollpunkterna och hur dessa ska bedömas.

3.6   Annat

Gruppens och certifieringsorganens kontaktuppgifter

Gruppens kontaktuppgifter har uppdaterats och certifieringsorganens kontaktuppgifter har lagts till.

Produkttyp

Produktklassernas respektive titel har uppdaterats i enlighet med terminologin i det gällande gemenskapsregelverket. Denna formulering flyttas till kapitlet ”Beskrivning av produkten”.

Geografiskt område

Gränserna för det geografiska område som omfattas av den skyddade geografiska beteckningen har inte ändrats. Däremot har presentationen ändrats: förteckningen över kantoner har ersatts med en förteckning över motsvarande kommuner.

Särskilda regler för förpackning

Det förtydligas att samtliga moment från uppfödning till förpackning ska äga rum i det avgränsade geografiska området. Skyldigheten att förpacka produkten inom området framgår följaktligen uttryckligen i avsnittet ”geografiskt område” i produktspecifikationen.

Detta var redan i den gällande produktspecifikationen underförstått genom följande bestämmelser:

Sidan 34: confiterat kött ska förpackas i slutförpackningen.

Sidorna 32 och 34: det anges att bröst och fet lever ska vakuumförpackas.

Sidan 32: den slutliga värmebehandlingen av beredda produkter av fet lever ska göras efter förpackningen.

Tack vare att förpackningen äger rum inom det geografiska området kan man bevara produkternas egenskaper.

Slaktbiprodukter och kött från anka är känsliga produkter som tenderar att oxidera om de utsätts för luft. Förpackningen inom det geografiska området minskar tiden mellan framställning och förpackning, och är alltså ett sätt att undvika att produkterna fördärvas.

Vad gäller bearbetad fet lever och confiterade produkter utgör förpackningen en viktig del av tillverkningsprocessen, eftersom dessa produkter genomgår en slutlig värmebehandling för att stabiliseras efter det att de förpackats.

Förpackningen inom området underlättar slutligen produkternas spårbarhet och kontrollen av dessa.

Formuleringsändringar, framför allt vad gäller avsnittet om samband

Kapitlets formuleringar har omarbetats för att visa på sambandet med det geografiska området för de nya produkter som lagts till och för att uppfylla de aktuella formuleringskraven.

Detta kapitel har organiserats enligt följande tre kapitel, vilka har ändrats:

1.

Kapitlet ”Specifika uppgifter om det geografiska området” har skrivits om och fått en ändrad uppbyggnad för att underlätta följande:

Lokaliseringen av det geografiska området, vars gränser anges i förhållande till de geografiska och administrativa enheterna i omgivningen.

Beskrivningen av de naturliga faktorer som är utmärkande för det geografiska området, närmare bestämt klimatförhållandena, landskapsformerna och majsodlingens utbredning. Uppgiften om jordarnas egenskaper har inte behållits, eftersom majsodlingens utveckling huvudsakligen förklaras utifrån klimatförhållandena i det geografiska området. Denna punkt har kompletterats med noggranna sifferuppgifter.

Beskrivningen av de mänskliga faktorer som speglar de traditionella egenskaperna hos uppfödningen i sydvästra Frankrike sedan medeltiden och utvecklingen vad gäller saluföringen av fet anklever från sydvästra Frankrike.

2.

De specifika egenskaperna hos samtliga produkter som omfattas av den skyddade geografiska beteckningen anges närmare i kapitlet ”Specifika uppgifter om produkten”, vilket i synnerhet gäller de specifika egenskaperna för den kategori av produkter som införts i ansökan om ändring (hel anka [med eller utan lever] och urtagen slaktkropp).

3.

Kapitlet ”Orsakssamband” har skrivits om för att förtydliga att detta väsentligen bygger på det anseende som påvisas med hjälp av mer precisa uppgifter.

De traditionella inslagen, dvs. införandet och odlingen av majs i området, den bondeekonomi som baseras på uppfödningen av gödda ankor och de särskilda konserveringsteknikerna, behålls men omorganiseras och förtydligas.

Orsakssambandet grundar sig följaktligen på följande uppgifter:

Klimatförhållandena i det geografiska området är gynnsamma för majsodling.

Majsen etablerades i området på 1500-talet och blev snabbt ett av de viktigaste foderslagen för fjäderfä i allmänhet och i synnerhet för ankor.

Tack vare spridningen av denna spannmålssort kunde uppfödarna specialisera sig på uppfödningen av feta ankor och utveckla en särskild yrkeskunskap som grundar sig på en forcerad men gradvis gödning av ankorna (tvångsmatning).

Detta sätt att föda upp feta ankor ligger bakom deras särskilda egenskaper – en hög gödningsgrad i kombination med god muskelutveckling.

Detta uppfödningssätt fick ett uppsving i och med preciseringen av de ursprungliga konserveringsteknikerna (confitering och hermetisering).

Tack vare dessa konserveringstekniker kunde specialiserade handelsföretag saluföra produkterna i större skala.

Etableringen av dessa företag bidrog till att utveckla anseendet för anka med fet lever från sydvästra Frankrike inom regionen, men också på nationell och internationell nivå.

Ett stort antal formuleringsändringar (omformuleringar, förtydliganden, omflyttningar av punkter, strykningar av överflödiga punkter) har införts.

SAMMANFATTANDE DOKUMENT

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 510/2006

om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (4)

”Canard à Foie Gras du Sud-Ouest (Chalosse, Gascogne, Gers, Landes, Périgord, Quercy)”

EG nr: FR-PGI-0105-1000–25.5.2012

SGB ( X ) SUB ( )

1.   Beteckning

”Canard à Foie Gras du Sud-Ouest (Chalosse, Gascogne, Gers, Landes, Périgord, Quercy)”

2.   Medlemsstat eller tredjeland

Frankrike

3.   Beskrivning av jordbruksprodukten eller livsmedlet

3.1   Produkttyp

Klass 1.1 Färskt kött (och slaktbiprodukter)

Klass 1.2 Köttprodukter (värmebehandlade, saltade, rökta etc.)

3.2   Beskrivning av den produkt för vilken beteckningen i punkt 1 är tillämplig

Ankor med fet lever från sydvästra Frankrike utgörs av hanar av myskanka eller hanar av mulanka.

Ankor med fet lever från sydvästra Frankrike föds upp utomhus för att börja tvångsmatas vid 81 dagars ålder (mulankor) och 82 dagars ålder (myskankor).

Ankor med fet lever från sydvästra Frankrike tvångsmatas under minst 10 dagar och med minst 20 måltider.

Därefter slaktas ankorna, för att i förekommande fall styckas och bearbetas.

Skinnet och fettet hos ankor med fet lever från sydvästra Frankrike är benvitt till gult.

Följande olika produkter framställs av ankor med fet lever från sydvästra Frankrike:

Färskt kött och färska slaktbiprodukter: Hel anka (med eller utan lever) och urtagen slaktkropp, fet lever, bröst, lår, innerfilé, hjärta, vingens överarmsdel, muskelmage.

Hel anka med lever motsvarar en hel slaktad anka, som har plockats men inte tagits ur.

Hel anka utan lever motsvarar en hel slaktad anka, som har plockats och inte tagits ur, men där levern har tagits bort.

Urtagen slaktkropp motsvarar en hel slaktad anka, som har plockats och tagits ur helt.

Rå fet lever är smidig, har en enhetlig färg och saknar skador. Den väger minst 350 g och kan vara kryddad.

Bröst (magrets) motsvarar de filéer som har tagits från bröstmuskulaturen (undantaget den muskel som används till innerfilén). Varje bröst ska väga minst 300 g och ska presenteras med skinn och täckande underhudsfett. Gödningsgraden (fett + skinn/den totala vikten) ska ligga mellan 25 och 45 %. Brösten ska vara helt plockade och noggrant putsade. Putsningen ska vara regelbunden, kronformad, med en låg andel synligt fett på köttsidan.

Låren motsvarar samtliga köttdelar samt det skinn och fett som omsluter lårbenet, skenbenet och vadbenet. De två snitten ska göras vid lederna. Inga blodutgjutningar eller rispor får synas. De ska vara helt plockade, noggrant putsade och fjäderspolarna ska ha avlägsnats på rätt sätt.

Innerfiléerna (aiguillettes) motsvarar den inre delen av bröstmuskeln som sitter fast vid slaktkroppen. De ska vara fria från blodutgjutelser och ska presenteras hela.

Hjärtat ska presenteras helt, utan snitt och med aortan avlägsnad.

Vingens överarmsdel (manchon) motsvarar vingens första ben. Den ska presenteras korrekt putsad, utan brott, benflisor eller blodutgjutelser.

Muskelmagen, som motsvarar ankans andra matsmältningsficka och som består av en tjock muskel, är ätbar. Den ska skalas på rätt sätt på insidan, fettet på utsidan ska avlägsnas och den får inte innehålla någon bit av matstrupen.

Dessa produkter får säljas färska, frysta eller djupfrysta till konsumenten.

De får presenteras i form av styckningsdetaljer med undantag för hel anka och slaktkropp av anka.

Köttprodukter: hel fet lever, fet lever, fet lever i blockform (med eller utan bitar), torkat (eller torkat och rökt) bröst, confiterat kött (vingar, lår, bröst, överarmsdelar, muskelmagar).

Hel fet lever motsvarar en beredd produkt som består av en hel fet lever eller en eller flera lober av fet lever och en kryddning.

Fet lever motsvarar en beredd produkt som består av bitar av lober av fet lever (alla bitar av lober av fet lever där slutproduktens fastställda vikt uppgår till minst 20 g) som satts samman och en kryddning.

Fet lever i blockform (med eller utan bitar) motsvarar en beredd produkt som består av fet lever som satts samman på nytt och en kryddning, eventuellt med tillägg av bitar av fet lever.

Torkade (eller torkade och rökta) bröst bereds av bröst som torrsaltas och torkas (eller torkas och röks), och till vilka man eventuellt tillsätter ingredienser.

Confiteringar motsvarar beredda produkter som erhålls genom tillagning, uteslutande i ankflott, av bitar av kött från ankor med fet lever, som torrsaltats. De enda delar av djuret som får användas är lår, vinge (bröst och överarmsdel), bröst, överarmsdel och muskelmage.

Dessa produkter får säljas till konsumenten konserverade, halvkonserverade (eller förgräddade), frysta eller djupfrysta. De får presenteras i form av en sekundär styckningsdetalj.

3.3   Råvaror (endast för bearbetade produkter)

Beredda produkter som är baserade på fet lever (hel fet lever, fet lever, fet lever i blockform med eller utan bitar) ska framställas av fet lever som omfattas av den skyddade geografiska beteckningen.

Torkade bröst (eller torkade och rökta bröst) ska framställas av bröst som omfattas av den skyddade geografiska beteckningen.

Confiteringar ska beredas av bitar av kött som omfattas av den skyddade geografiska beteckningen, som först torrsaltats och tillagats i ankflott.

3.4   Foder (endast för produkter av animaliskt ursprung)

Fodret till de ankor som föds upp ska fram till 42 dagars ålder till minst 50 % bestå av spannmålskorn eller produkter med ursprung i spannmålskorn samt baljväxtfrön. Därefter ska det fram till tvångsmatningen till minst 70 % bestå av spannmålskorn eller produkter med ursprung i spannmålskorn samt baljväxtfrön, med ett inslag av minst 15 % majs och högst 40 % vete.

Tvångsmatningsransonen ska till minst 95 % bestå av majs som skördats inom det geografiska området sydvästra Frankrike. Ankorna tvångsmatas under minst 10 dagar med minst 20 måltider bestående av hel majs eller mald majs.

Denna metod bygger på sedvänjor. Införandet och därefter odlingen av majs i sydvästra Frankrike ligger till grund för den ekonomi som inriktats på feta simfåglar eftersom denna spannmålssort är känd för sina fördelaktiga egenskaper i fråga om gödning av fjäderfän.

3.5   Särskilda steg i produktionsprocessen som måste äga rum i det avgränsade geografiska området

Ankor med fet lever från sydvästra Frankrike föds upp, tvångsmatas och slaktas, samt styckas och bearbetas i förekommande fall, inom det geografiska området.

3.6   Särskilda regler för skivning, rivning, förpackning etc.

Tack vare att förpackningen äger rum inom det geografiska området kan man bevara produkternas egenskaper.

Slaktbiprodukter och kött från anka är känsliga produkter som tenderar att oxidera om de utsätts för luft. Förpackningen inom området minskar tiden mellan framställning och förpackning, och är alltså ett sätt att undvika att produkterna fördärvas.

Vad gäller bearbetad fet lever och confiterade produkter utgör förpackningen en viktig del av tillverkningsprocessen, eftersom dessa produkter genomgår en slutlig värmebehandling för att stabiliseras efter det att de förpackats.

Förpackningen inom det geografiska området underlättar slutligen produkternas spårbarhet och kontrollen av dessa.

3.7   Särskilda regler för märkning

Den saluförda produktens märkning ska inbegripa

beteckningen ”Canard à foie gras du Sud-Ouest (Chalosse, Gascogne, Gers, Landes, Périgord, Quercy)”,

produktbeteckningen kompletterad med en av följande geografiska termer: Sud-Ouest, Chalosse, Gascogne, Gers, Landes, Périgord eller Quercy, (i detta fall kommer slutprodukten från en anka som fötts upp, tvångsmatats, slaktats, styckats, bearbetats och förpackats i nämnda produktionsområden),

de gemensamma delarna i märkningen enligt den gällande gemensamma stadga som fastställts av gruppen och som ställts till förfogande för samtliga aktörer. Varje ändring ska meddelas samtliga aktörer, liksom kontrollorganet och de behöriga kontrollmyndigheterna.

4.   Kort beskrivning av det geografiska området

Det geografiska området består av följande regioner, departement och/eller kantoner:

AQUITAINE (Dordogne, Gironde, Landes, Lot-et-Garonne, Pyrénées-Atlantiques).

MIDI-PYRÉNÉES (Lot, Tarn-et-Garonne, Gers, Hautes-Pyrénées, Haute-Garonne, Ariège, Tarn, Aveyron).

LIMOUSIN: Corrèze och angränsande kantoner i Haute-Vienne: Saint-Mathieu, Chalus, Saint-Yrieix-la-Perche, Aude: kantonerna Castelnaudary Sud och Castelnaudary-Nord, Salles, Belpech, Fanjeaux.

CHALOSSE består av följande kantoner i Landes: Pouillon, Montfort, Amou, Hagetmau, Saint-Sever.

GASCOGNE består av departementen Gers, Landes, Hautes-Pyrénées och arrondissementet Saint-Gaudens (Haute-Garonne).

GERS motsvarar det administrativa departementet Gers.

LANDES motsvarar det administrativa departementet Landes.

PÉRIGORD består av departementet Dordogne, angränsande kantoner i Haute-Vienne (Saint-Mathieu, Chalus, Saint-Yrieix-la-Perche), Corrèze (Lubersac, Juillac, Ayen, Larche, Brive-la-Gaillarde), Lot (Souillac, Payrac, Gourdon, Salviac, Cazals, Puy-l’Évêque) och Lot-et-Garonne (Fumel, Monflanquin, Villereal, Castillonnes, Lauzun, Duras).

QUERCY består av departementet Lot och följande kantoner i Tarn-et-Garonne: Montaigu-de-Quercy, Bourg-de-Visa, Moissac, Lauzerte, Molières, Lafrançaise, Montauban, Montpezat-de-Quercy, Caussade, Négrepelisse, Monclar-de-Quercy, Villebrumier, Caylus och Saint-Antonin-Noble-Val.

5.   Samband med det geografiska området

5.1   Specifika uppgifter om det geografiska området

a)   Naturliga faktorer

Det geografiska området motsvarar i sin helhet den geologiska enhet som utgörs av det Akvitanska bäckenet, ett vidsträckt sedimentärt avrinningsområde som bildades under mesozoikum och som täcker en stor del av sydvästra Frankrike. Området begränsas västerut av Atlanten, söderut av Pyrenéerna, österut av en linje mellan Centralmassivet och staden Castelnaudary och norrut av de administrativa gränserna för regionen Poitou-Charentes.

Det kännetecknas av en växling mellan slätter och odlingsbara kullar, liksom av ett milt, semimaritimt klimat.

Temperaturerna är höga och nederbörden betydande under sommaren. Medelnederbörden överstiger alltid 900 mm i det geografiska området (Källa: Météo France för perioden 1981–2010).

Tack vare klimatförhållandena har det geografiska området historiskt sett varit ett landområde som lämpar sig för majsodling: ”Det är i huvudsak majs som man odlar som eftergröda, eftersom majs behöver vatten först i ett senare skede. Sydvästra Frankrike är den region där denna gröda har sitt starkaste fäste […]. Det är faktiskt bara där som man återfinner den värme och fukt som majsen behöver.” (De Lavergne, M.L. [1860] Economie rurale de la France depuis 1789 [landsbygdsekonomin i Frankrike sedan 1789]. Paris: Guillaumin et Cie et Librairie agricole de la maison rustique).

b)   Mänskliga faktorer

Den traditionella uppfödningen av anka med fet lever från sydvästra Frankrike inom det geografiska området

Bönderna i sydvästra Frankrike har sedan medeltiden till största delen utgjorts av småbönder som bedrivit hälftenbruk (métayage). Att hålla simfåglar för gödning har emellertid, sedan denna period, varit ett särdrag hos jordbruksföretagen i sydvästra Frankrike.

Uppfödningen av simfåglar är alltså ett viktigt sätt för jordbrukaren att säkerställa sin och familjens försörjning. Denna uppfödning har dessutom sedan 1500-talet baserats på tilldelningen av majs som mycket tidigt, redan från och med det att den infördes i sydvästra Frankrike under 1500-talet, ersatte hirs och vipphirs i djurens foder och därefter i människornas kost i regionen.

Ända fram till slutet av 1600-talet fick ankorna göda upp sig själva genom att äta majs som lagts ut i ett mörkt rum. Tvångsmatningsteknikens utveckling mot slutet av 1700-talet kom att ändra hur djuren göddes upp, genom en intensivare tilldelning av rå eller tillagad majs i form av mjöl eller kulor.

Den långa traditionen av saluföring av anka med fet lever från sydvästra Frankrike och av produkter med ursprung i densamma.

Detta typiska uppfödningssätt åtföljs sedan 1600-talet av en konserveringsmetod som utvecklats vid jordbruksföretagen i sydvästra Frankrike, som är specifik för köttbitar och slaktbiprodukter från ankor som tillagas i flott: confitering. Handeln med produkter med ursprung i anka med fet lever från sydvästra Frankrike genomgick en ännu viktigare utveckling i slutet av 1700-talet tack vare Nicolas Apperts uppfinning hermetisering, som gjorde det möjligt att rationalisera hur man saluförde bearbetade produkter med ursprung i anka (i synnerhet fet lever och confiteringar), i form av konserver, och som gjorde det möjligt att nå nya marknader utanför sydvästra Frankrikes gränser.

Från slutet av 1700-talet utvecklades försäljningen av hela eller urtagna ankor med fet lever och fet lever genom gås- och ankmarknaderna, som helt och hållet var inriktade på direkt saluföring av dessa produkter, och som anordnades mellan slutet av hösten och början av våren.

Ännu i våra dagar finns dessa marknader kvar i många städer i sydvästra Frankrike, t.ex. Samatan (Gers), Seissan (Gers), Périgueux (Périgord), Mont de Marsan (Landes), Cahors (Quercy) och Monfort-en-Chalosse (Chalosse). Genom dessa traditionella marknader kan producenterna direkt sälja hela ankor (med eller utan lever), urtagna slaktkroppar samt samtliga styckningsdetaljer av anka liksom slaktbiprodukter som rå fet lever, muskelmage och hjärta.

5.2   Specifika uppgifter om produkten

Särdraget hos anka med fet lever från sydvästra Frankrike ligger i dess höga gödningsgrad, som följer av den specifika uppfödnings- och utfodringsmetod som utgår från en gradvis gödning av djuren.

Efter en lång uppfödningsperiod med rastgård utomhus under minst 81 dagar göds ankor med fet lever från sydvästra Frankrike gradvis upp under minst 10 dagar med en ranson som till minst 95 % ska bestå av majs.

Skinnet och fettet hos de slaktkroppar som erhålls med denna traditionella slutgödningsmetod är benvitt till gult och har en hög gödningsgrad som återfinns i alla delar av ankan och som i synnerhet kommer till uttryck genom en gödningsgrad hos brösten på 25–45 %, liksom genom en välbyggd kropp hos djuren, vilket ger upphov till styckningsdetaljer med en betydande vikt. Exempelvis ska brösten väga minst 300 g och fet lever minst 350 g.

Dessutom växte under 1700-talet medvetenheten om egenarten hos fet lever från simfåglar fram hos kockar, vilket bidrog till att ge denna lever dess goda rykte.

Anka med fet lever från sydvästra Frankrike har dessutom sedan länge ett mycket gott anseende som vida överskrider gränserna för inte bara sydvästra Frankrike utan hela Frankrike.

5.3   Orsakssamband mellan det geografiska området och produktens kvalitet eller egenskaper (för SUB) eller en viss kvalitet, ett visst anseende eller en viss annan egenskap som kan hänföras till produkten (för SGB)

Sambandet med ursprungsområdet för anka med fet lever från sydvästra Frankrike bygger huvudsakligen på anseendet för anka med fet lever från sydvästra Frankrike och dess tillhörande produkter.

Detta anseende hör först och främst samman med den lokala och traditionella användningen av majs för att göda simfåglar.

På grund av de lämpliga klimatförhållandena började man odla majs i det geografiska området på 1500-talet, varefter majsen snabbt etablerade sig som den viktigaste spannmålsgrödan för i synnerhet gödningen av ankor. Sambandet mellan denna utfodringsmetod och produktens anseende framhålls för övrigt i många verk: ”den i hela Europa så berömda anklevern har helt och hållet denna gröda att tacka för sina förtjänster” (Parmentier, M. [1785] Mémoire couronné le 25 août 1784 par l’Académie Royale des sciences, belles lettres et arts de Bordeaux [avhandling prisbelönad den 25 augusti 1784 av kungliga vetenskaps-, litteratur- och konstakademin i Bordeaux]. Bordeaux: Arnaud-Antoine Pallandre). Abboten François Rozier nämner också detta samband i sin avhandling om jordbruk från 1787: ”fjäderfän av alla arter […] lägger på sig mycket fett och deras kött får en fin och utsökt smak, och de mest uppskattade kommer från platser där denna gröda odlas i stor skala”.

Odlingen av majs har gjort det möjligt för producenterna att specialisera uppfödningen av feta simfåglar och att utveckla en yrkeskunskap på grundval av intensivodling av denna gröda och en gradvis gödning. Tack vare denna yrkeskunskap, tillsammans med en utomhusuppfödning under lång tid som möjliggörs av det milda och tempererade klimatet under hela året, kan man erhålla väl utvecklade djur med en hög gödningsgrad. Tilldelningen av majs under gödningssteget är avgörande för skinnets och fettets färg i enlighet med egenskaperna hos den majs som tilldelas (vit majs eller gul majs).

Anseendet för anka med fet lever från sydvästra Frankrike och för produkter med ursprung i densamma utvecklades därefter tack vare användningen av de ursprungliga teknikerna för att konservera produkterna (confitering och hermetisering), som gjorde det möjligt att saluföra produkterna utanför sydvästra Frankrike, och utvecklingen av de regionala och nationella saluföringsnäten.

Dessutom bekräftas det långvariga anseendet för fet lever genom ett stort antal verk, som Pierre Jean-Baptiste Legrand d’Aussys L’histoire de la vie privée des français (fransmännens privatlivs historia), som publicerades 1787, där det anges att Toulouses anseende bygger på anklever, och Larousse Ménager (Larousse hushållsuppslagsverk) från 1926, där det nämns att ”fet lever används framför allt för att laga patéer och pastejer, som är en specialitet i vissa regioner. […] Patéerna från Toulouse är gjorda av anklever och konkurrerar med patéerna från Strasbourg”.

Dessutom utgör gås- och ankmarknaderna, som etablerades i det geografiska området i slutet av 1700-talet och som finns kvar än i dag, ett verkligt bevis för den kulturella förankringen för produktionen och saluföringen av samtliga produkter, från hel anka som man tillagar själv, till styckningsdetaljer och slaktbiprodukter som redan bearbetats.

Hänvisning till offentliggörandet av specifikationen

(Artikel 5.7 i förordning (EG) nr 510/2006 (5))

https://www.inao.gouv.fr/fichier/CDCIGPCanardafoiegrasduSudOuestV3.pdf


(1)  EUT L 343, 14.12.2012, s. 1.

(2)  EUT L 93, 31.3.2006, s. 12. Ersatt av förordning (EU) nr 1151/2012.

(3)  EUT L 369, 23.12.2006, s. 1. Ersatt av kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 668/2014 av den 13 juni 2014 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EU) nr 1151/2012.

(4)  Ersatt av förordning (EU) nr 1151/2012.

(5)  Se fotnot 4.