Innehåll

Lagar & Förordningar

Lagar & Förordningar är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO - gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.
SFS2022-0700

Lag (2022:700) om särskild kontroll av vissa utlänningar

Publicerad den 8 juni 2022
Utfärdad den 2 juni 2022

Inledande bestämmelser

Lagens innehåll

Denna lag innehåller bestämmelser om särskild kontroll av vissa utlänningar.

Lagens tillämpningsområde

Om Säkerhetspolisen har ansökt om att en utlänning ska utvisas enligt 2 kap. 1 § och utlänningen har ansökt om uppehållstillstånd, statusförklaring, resedokument eller ställning som varaktigt bosatt i Sverige, ska ansökningarna handläggas tillsammans enligt denna lag. Detsamma gäller om utlänningen ansöker om uppehållstillstånd, statusförklaring, resedokument eller ställning som varaktigt bosatt i Sverige under handläggningen av ärendet om utvisning.

En ansökan om uppehållstillstånd, statusförklaring, resedokument eller ställning som varaktigt bosatt i Sverige som görs av en utlänning som har utvisats enligt 2 kap. 1 § ska handläggas enligt denna lag.

Tillämpliga bestämmelser i annan författning

Följande bestämmelser i utlänningslagen (2005:716) ska tillämpas vid handläggning enligt denna lag:

  1. 4 kap. 3–4 §§ om statusförklaring och resedokument,

  2. 5 kap. 1–1 b, 2 a, 3–10 a, 12–16 och 17–19 §§ om uppehållstillstånd, och

  3. 6 kap. 3 § om arbetstillstånd.

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (Dublinförordningen) finns bestämmelser om överföring av asylsökande som tillämpas gentemot andra EU-stater, Island, Norge, Schweiz och Liechtenstein.

Uttryck i lagen

Med EES-medborgare och familjemedlem till EES-medborgare avses i denna lag detsamma som i 1 kap. 3 b § andra stycket och 3 a kap. 2 § utlänningslagen (2005:716).

Med flykting och alternativt skyddsbehövande avses detsamma som i 4 kap. 12 c §§ utlänningslagen.

Skyndsam handläggning

Mål och ärenden enligt denna lag ska handläggas skyndsamt.

Proportionalitetsbedömning

En åtgärd enligt denna lag får vidtas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för utlänningen eller för något annat motstående intresse.

Utvisning och verkställighet av ett beslut om utvisning

Förutsättningar för att besluta om utvisning

En utlänning får utvisas ur Sverige enligt denna lag om utlänningen

  1. med hänsyn till vad som är känt om hans eller hennes tidigare verksamhet och övriga omständigheter kan antas komma att begå eller på annat sätt medverka till ett brott enligt terroristbrottslagen (2022:666), eller

  2. kan utgöra ett allvarligt hot mot Sveriges säkerhet.

Vem som får ansöka och besluta om utvisning

En ansökan om utvisning med stöd av 1 § görs av Säkerhetspolisen. Ansökan ska ges in till Migrationsverket, som beslutar i frågan.

Migrationsverkets beslut kan enligt 7 kap. 1 § överklagas till regeringen.

Om Polismyndigheten eller Migrationsverket har anledning att anta att förutsättningarna för ett beslut om utvisning enligt 1 § är uppfyllda, ska myndigheterna skyndsamt anmäla det till Säkerhetspolisen.

Innehållet i ett beslut om utvisning

I ett beslut om utvisning ska det anges till vilket land utlänningen ska utvisas. Om det finns särskilda skäl, får mer än ett land anges i beslutet.

Beslutet ska i övrigt innehålla de anvisningar som behövs för att det ska kunna verkställas.

Ett beslut om utvisning ska innehålla ett förbud för utlänningen att återvända till Sverige.

Återreseförbudet ska gälla utan tidsbegränsning eller under viss tid. Om ett förbud gäller under viss tid ska utlänningen upplysas om att det börjar löpa den dag han eller hon lämnar Sverige.

Utlänningen ska alltid upplysas om den påföljd som en överträdelse av återreseförbudet kan medföra enligt 8 kap. 1 §.

Annan verkan av ett beslut om utvisning

När en utlänning utvisas enligt 1 § får den beslutande myndigheten samtidigt återkalla en statusförklaring. Det som sägs om återkallelse i 4 kap. 5 b och 5 c §§ utlänningslagen (2005:716) ska också tillämpas vid beslutet.

När en utlänning utvisas enligt 1 § ska den beslutande myndigheten även återkalla ställning som varaktigt bosatt i Sverige.

Ett uppehållstillstånd som en utlänning har beviljats genom ett tidigare beslut upphör att gälla när han eller hon utvisas enligt denna lag.

En ansökan från en utlänning om ställning som varaktigt bosatt i Sverige ska avslås om utlänningen utvisas eller genom ett tidigare beslut har utvisats enligt denna lag.

Om en utlänning under handläggningen av en ansökan om utvisning enligt denna lag ansöker om uppehållstillstånd, ska handläggningen av denna ansökan avvakta prövningen av utvisningsfrågan om det rör sig om ett uppehållstillstånd som får beviljas efter inresa i Sverige enligt

  1. 5 b kap. utlänningslagen (2005:716) om uppehållstillstånd för forskning, studier inom högre utbildning, viss praktik, visst volontärarbete och au pair-arbete,

  2. 6 a kap. utlänningslagen om EU-blåkort,

  3. 6 b kap. utlänningslagen om tillstånd för företagsintern förflyttning, ICT, eller

  4. 6 c kap. utlänningslagen om tillstånd för säsongsarbete.

Detsamma gäller om utlänningen redan har ansökt om ett sådant uppehållstillstånd när Säkerhetspolisen ansöker om att utlänningen ska utvisas enligt 1 §.

Om utlänningen utvisas ska ansökan om uppehållstillstånd enligt första och andra styckena anses förfallen när utvisningsbeslutet får laga kraft eller det får verkställas ändå. Avslås yrkandet om utvisning ska ansökan om uppehållstillstånd handläggas enligt utlänningslagen. Om det är regeringen som avslår yrkandet, ska ansökan om uppehållstillstånd överlämnas till Migrationsverket för prövning.

Muntlig handläggning hos Migrationsverket vid utvisning

Migrationsverket ska avgöra ett ärende om utvisning efter muntlig handläggning, om sådan handläggning inte är uppenbart obehövlig. Muntlig handläggning kan ske genom muntlig förhandling eller i annan form.

Verkställande myndighet

Ett beslut om utvisning ska verkställas av Säkerhetspolisen.

Säkerhetspolisen får uppdra åt Polismyndigheten att genomföra verkställigheten. Det innebär dock inte att Säkerhetspolisens ansvar som verkställande myndighet övergår till Polismyndigheten.

Till vilket land utvisningen får verkställas

Ett beslut om utvisning ska verkställas genom att utlänningen sänds till det land eller, om flera länder har angetts, något av de länder som anges i beslutet.

En utlänning får alltid sändas till ett land som utlänningen visar kan ta emot honom eller henne.

Hinder mot att verkställa utvisning

Ett beslut om utvisning får inte verkställas om det finns ett sådant hinder mot verkställigheten som anges i 12 kap. 13 a §§ utlänningslagen (2005:716).

Inhibition och tidsbegränsat uppehållstillstånd

Om det har beslutats att en utlänning ska utvisas enligt denna lag men det finns ett sådant hinder mot att verkställa utvisningen som anges i 13 §, ska den beslutande myndigheten förordna att beslutet tills vidare inte får verkställas (inhibition). Om det finns särskilda skäl får den beslutande myndigheten i stället bevilja utlänningen ett tidsbegränsat uppehållstillstånd. Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd ska gälla i högst ett år.

Detta gäller även om utvisningsbeslutet av någon annan särskild anledning inte bör verkställas.

Har ett beslut om inhibition enligt 14 § meddelats, ska utvisningsbeslutet och inhibitionsbeslutet prövas på nytt när det finns skäl för det.

Så länge utvisningsbeslutet fortfarande gäller, men inte har kunnat verkställas, ska Säkerhetspolisen till den beslutande myndigheten anmäla om det finns ett behov eller inte av att på nytt pröva utvisningsbeslutet. Anmälan ska göras före utgången av oktober månad varje år, med början året efter det år då beslutet meddelades.

Om regeringen vid prövning enligt 15 § första stycket överväger att häva ett beslut om inhibition, ska det ansvariga statsrådet, eller den tjänsteman som statsrådet bestämmer, inhämta ett yttrande från Migrationsöverdomstolen.

I yttrandet ska Migrationsöverdomstolen särskilt ange om det finns hinder enligt 13 § mot att verkställa en utvisning. Om domstolen anser att det finns ett sådant hinder, får regeringen inte avvika från den bedömningen.

Har utlänningen beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 14 § ska Migrationsverket, när tillståndet löper ut, pröva om det fortfarande finns ett sådant hinder mot att verkställa utvisningen som anges i 13 § eller om utvisningsbeslutet av någon annan särskild anledning fortsatt inte bör verkställas. Om så är fallet ska Migrationsverket besluta om inhibition eller, om det finns särskilda skäl, bevilja utlänningen ett nytt tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 14 §.

Förfarandet när ett beslut om utvisning inte kan verkställas

Om ett beslut om utvisning har lämnats till Säkerhetspolisen för verkställighet och Säkerhetspolisen anser att beslutet inte går att verkställa eller att ytterligare besked behövs, ska Säkerhetspolisen anmäla det till den myndighet som har fattat beslutet. Den beslutande myndigheten ska då på nytt pröva om det finns ett sådant hinder mot att verkställa utvisningen som anges i 13 § eller om utvisningsbeslutet av någon annan särskild anledning inte bör verkställas. Om så är fallet ska den beslutande myndigheten förordna om inhibition eller, om det finns särskilda skäl, bevilja utlänningen ett tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 14 §.

Innan regeringen prövar en fråga enligt 18 § ska det ansvariga statsrådet, eller den tjänsteman som statsrådet bestämmer, inhämta ett yttrande från Migrationsöverdomstolen.

I yttrandet ska Migrationsöverdomstolen särskilt ange om det finns hinder enligt 13 § mot att verkställa en utvisning. Om domstolen anser att det finns ett sådant hinder, får regeringen inte avvika från den bedömningen.

I avvaktan på regeringens beslut enligt 18 § får det ansvariga statsrådet besluta om inhibition.

När ett beslut om utvisning ska verkställas

Om inte annat anges ska ett beslut om utvisning verkställas så snart det är möjligt efter det att beslutet har fått laga kraft eller utlänningen har lämnat en nöjdförklaring enligt 7 kap. 20 §.

Detta gäller dock inte om ett beslut om inhibition eller tidsbegränsat uppehållstillstånd har meddelats enligt 14, 17 eller 18 §.

När ett beslut om utvisning ska anses vara verkställt

Ett beslut om utvisning ska anses vara verkställt när utlänningen lämnar Sverige.

Detta gäller dock inte om utlänningen utlämnas, överlämnas eller överförs till en annan stat eller internationell domstol eller tribunal inom ramen för ett straffrättsligt förfarande med villkor om att utlänningen ska återföras till Sverige.

När ett beslut om utvisning upphör att gälla

Ett beslut om utvisning upphör att gälla när tiden för ett återreseförbud enligt 5 § andra stycket löper ut.

Ny verkställighet av ett beslut om utvisning som inte har upphört att gälla

Har ett beslut om utvisning verkställts, och påträffas utlänningen därefter i Sverige, ska beslutet verkställas på nytt om det inte enligt 23 § har upphört att gälla.

Utvisningsbeslutet får dock inte verkställas på nytt om utlänningen

  1. har återvänt efter att ha fått ett särskilt tillstånd enligt 25 § till ett kort besök i Sverige, eller

  2. efter återkomsten har beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt denna lag.

Särskilt tillstånd till ett kort besök

En utlänning som har meddelats ett återreseförbud enligt 5 § första stycket får av regeringen ges ett särskilt tillstånd att göra ett kort besök i Sverige, om besöket gäller synnerligen viktiga angelägenheter.

Om det finns särskilda skäl, får ett sådant tillstånd ges efter ansökan av någon annan än utlänningen.

Upphävande av ett återreseförbud

Om en EES-medborgare eller en familjemedlem till en sådan medborgare har meddelats ett återreseförbud enligt 5 § första stycket och det finns särskilda skäl för att förbudet inte längre ska gälla, får regeringen helt eller delvis upphäva förbudet.

Upphävande av ett verkställt beslut om utvisning

Regeringen får upphäva ett verkställt beslut om utvisning enligt denna lag efter ansökan av utlänningen.

En ansökan om upphävande kan göras tidigast tio år efter det att utvisningsbeslutet verkställdes.

En ansökan om uppehållstillstånd som ges in av en utlänning vars beslut om utvisning har verkställts ska anses vara en ansökan om att få beslutet upphävt enligt första stycket.

Förvar

Förutsättningar för att ta en utlänning i förvar

En utlänning som har fyllt 18 år får tas i förvar, om det

  1. är sannolikt att ett beslut om utvisning enligt 2 kap. 1 § kommer att meddelas, eller

  2. finns ett beslut om utvisning enligt 2 kap. 1 § och förvar behövs för att förbereda eller genomföra verkställighet av beslutet.

Utlänningen får dock tas i förvar endast om

  1. det finns anledning att anta att utlänningen annars avviker, håller sig undan eller på annat sätt hindrar verkställigheten eller utövar brottslig verksamhet i Sverige, eller

  2. utlänningens identitet är oklar.

En utlänning som inte har fyllt 18 år får tas i förvar, om det

  1. är sannolikt att ett beslut om utvisning enligt 2 kap. 1 § kommer att meddelas, eller

  2. finns ett beslut om utvisning enligt 2 kap. 1 § och förvar behövs för att förbereda eller genomföra verkställighet av beslutet.

Utlänningen får dock tas i förvar endast om det finns en betydande risk för att utlänningen annars avviker, håller sig undan eller på annat sätt hindrar verkställigheten eller utövar brottslig verksamhet i Sverige.

Vem som får besluta om förvar

Ett beslut om förvar meddelas av den behöriga myndigheten, om inte annat följer av 4 §.

Behörig myndighet är Migrationsverket, om inte något annat anges i tredje eller fjärde stycket.

Regeringen är behörig myndighet från det att ett överklagande av ett beslut om utvisning har tagits emot av Regeringskansliet och till dess regeringen har avslutat handläggningen av överklagandet.

Säkerhetspolisen är behörig myndighet från det att myndigheten har tagit emot ett beslut om utvisning för verkställighet till dess det har verkställts.

När regeringen är behörig myndighet beslutar det ansvariga statsrådet om förvar.

Regeringen får dock besluta att en utlänning fortsatt ska vara tagen i förvar när regeringen omprövar ett beslut om förvar enligt 11 §. Regeringen får även upphäva ett beslut om förvar.

Interimistiska beslut om förvar

Trots att Säkerhetspolisen ännu inte har ansökt om utvisning enligt denna lag, får myndigheten besluta att en utlänning ska tas i förvar, om det finns förutsättningar för det enligt 1 eller 2 §.

Beslutet ska genast anmälas till Migrationsverket, som snarast ska pröva om det ska fortsätta att gälla.

Om det inte finns tid att invänta den behöriga myndighetens beslut om förvar och förutsättningar enligt 1 eller 2 § finns för att ta en utlänning i förvar, får Säkerhetspolisen eller Polismyndigheten besluta att ta en utlänning i förvar till dess den behöriga myndigheten har meddelat ett beslut i frågan. Beslutet ska genast anmälas till den behöriga myndigheten, som snarast ska pröva om beslutet ska fortsätta att gälla.

I vissa fall får en polisman omhänderta en utlänning enligt 11 § polislagen (1984:387) i väntan på Säkerhetspolisens eller Polismyndighetens beslut om förvar.

Om kontroll av en utlänning görs med hjälp av en tulltjänsteman, en kustbevakningstjänsteman eller en särskilt förordnad passkontrollant, har de samma rätt att omhänderta utlänningen som en polisman. Omhändertagandet ska genast anmälas till en polisman för prövning av om åtgärden ska bestå.

Förvarstidens längd

Förvar ska pågå under så kort tid som möjligt.

En utlänning som har fyllt 18 år får inte hållas i förvar enligt 1 § första stycket 2 under längre tid än ett år. Om det är sannolikt att verkställigheten av utvisningsbeslutet kommer att ta längre tid än så på grund av bristande samarbete från utlänningen, för att det tar tid att skaffa nödvändiga handlingar eller av något annat väsentligt skäl som hänför sig till verkställigheten, får dock utlänningen hållas i förvar i som längst ytterligare två år.

Om en utlänning återförs till Sverige på grund av att verkställigheten har misslyckats, ska tiden om ett år räknas från det att utlänningen på nytt anländer till Sverige. Utlänningen får dock aldrig hållas i förvar längre tid än tre år.

En utlänning som inte har fyllt 18 år får inte hållas i förvar längre tid än 72 timmar. Om det finns synnerliga skäl får utlänningen dock hållas i förvar under ytterligare 72 timmar.

Ny prövning av ett beslut om förvar

Den behöriga myndigheten ska pröva ett beslut om förvar enligt 1 § första stycket 1 på nytt inom fyra veckor från den dagen då beslutet verkställdes. Har förvarsbeslutet föregåtts av ett interimistiskt beslut om förvar, ska tidsfristen räknas från när det beslutet verkställdes.

Den behöriga myndigheten ska pröva ett beslut om förvar enligt 1 § första stycket 2 på nytt inom tre månader från den dagen då utvisningsbeslutet fick laga kraft eller utlänningen lämnade en nöjdförklaring enligt 7 kap. 20 § eller den senare tidpunkt då förvarsbeslutet verkställdes.

Om utlänningen är kvar i förvar ska en ny prövning fortlöpande ske inom de tider som anges i första respektive andra stycket.

Om ett beslut om förvar inte prövas på nytt inom föreskriven tid, upphör beslutet att gälla.

Skyldighet att ompröva ett beslut om förvar

Om Migrationsverket eller regeringen beslutar om utvisning av en utlänning som hålls i förvar, ska myndigheten också pröva om utlänningen fortsatt ska vara tagen i förvar. Myndigheten får vid en sådan omprövning i stället besluta att ställa en utlänning under uppsikt enligt 4 kap. 1 §.

Detta gäller också om regeringen upphäver ett beslut om utvisning och återförvisar eller överlämnar ärendet till Migrationsverket för handläggning. En ny prövning ska därefter göras av Migrationsverket. Prövningen ska göras inom fyra veckor från regeringens beslut.

Skyldighet att upphäva ett beslut om förvar

Om det inte längre finns skäl för ett beslut om förvar, ska den behöriga myndigheten omedelbart upphäva beslutet.

Muntlig handläggning vid förvar

Muntlig handläggning vid förvar genomförs av den myndighet som beslutar om förvar.

Om ett beslut om förvar inte har föregåtts av muntlig handläggning, ska sådan handläggning genomföras så snart som möjligt efter det att beslutet har verkställts.

Detta gäller inte interimistiska beslut enligt 5 eller 6 § eller om regeringen är behörig myndighet.

När ett beslut om förvar ska prövas på nytt ska det hållas en muntlig förhandling.

I ett ärende om förvar som handläggs av regeringen får det ansvariga statsrådet, eller den tjänsteman som statsrådet bestämmer, besluta om en muntlig förhandling och uppdra åt Migrationsöverdomstolen att hålla förhandlingen.

Vid den muntliga förhandlingen ska utlänningen höras. Regeringskansliet får bestämma att även andra personer ska höras. En representant för Regeringskansliet ska närvara vid förhandlingen.

Utlänningen ska vid förhandlingen få tillfälle att redogöra för sin ståndpunkt och uttala sig om de omständigheter som åberopas i ärendet.

Verkställighet av ett beslut om förvar

Ett beslut om förvar ska verkställas av Säkerhetspolisen.

Säkerhetspolisen får uppdra åt Polismyndigheten att verkställa beslutet. Det innebär dock inte att Säkerhetspolisens ansvar som verkställande myndighet övergår till Polismyndigheten.

En utlänning som har fyllt 18 år och som är tagen i förvar ska placeras i en kriminalvårdsanstalt eller ett häkte. Utlänningen får dock tillfälligt förvaras i en polisarrest.

För behandlingen av en utlänning som har placerats i en kriminalvårdsanstalt, ett häkte eller en polisarrest gäller häkteslagen (2010:611). Utlänningen ska beviljas de lättnader och förmåner som kan medges med hänsyn till ordningen och säkerheten inom anstalten, häktet eller arresten.

En utlänning som inte har fyllt 18 år och som är tagen i förvar ska placeras i sådana förvarslokaler som Migrationsverket ansvarar för enligt 11 kap. 2 § första stycket utlänningslagen (2005:716).

Utlänningen får hållas avskild från andra som har tagits i förvar om det är nödvändigt för ordningen och säkerheten i förvarslokalen. Ett beslut om avskiljande meddelas av Migrationsverket. Beslutet ska omprövas så ofta det finns anledning till det.

För behandlingen av en utlänning som har placerats i Migrationsverkets förvarslokaler gäller i övrigt 11 kap. utlänningslagen om myndighetens behandling av utlänningar som hålls i förvar.

Ett beslut om förvar upphör efter utresa

Ett beslut om förvar upphör att gälla när utlänningen lämnar Sverige.

Uppsikt

Förutsättningar för att ställa en utlänning under uppsikt

En utlänning som har fyllt 18 år får, under de förutsättningar som anges i 3 kap. 1 §, ställas under uppsikt i stället för att tas i förvar.

En utlänning som inte har fyllt 18 år får, under de förutsättningar som anges i 3 kap. 2 §, ställas under uppsikt i stället för att tas i förvar.

Vad ett beslut om uppsikt innebär

Ett beslut om uppsikt kan innebära att en utlänning är

  1. förbjuden att lämna ett visst område (vistelseområdet),

  2. skyldig att på vissa tider anmäla sig hos Polismyndigheten (anmälningsskyldighet), eller

  3. skyldig att lämna ifrån sig sitt pass eller annan identitetshandling.

Vem som får besluta om uppsikt

Ett beslut om uppsikt meddelas av den myndighet som är behörig enligt 3 kap. 3 §, om inte annat anges i 4 §. Migrationsöverdomstolen får besluta om uppsikt när den prövar ett överklagat beslut om förvar.

När regeringen är behörig myndighet beslutar det ansvariga statsrådet om uppsikt.

Regeringen får dock besluta att en utlänning fortsatt ska stå under uppsikt när den omprövar ett beslut om uppsikt enligt 10 §. Regeringen får även upphäva ett beslut om uppsikt.

Interimistiska beslut om uppsikt

Trots att Säkerhetspolisen inte har ansökt om utvisning, får myndigheten besluta att en utlänning ska ställas under uppsikt, om det finns förutsättningar för det enligt 1 §.

Beslutet ska genast anmälas till Migrationsverket, som snarast ska pröva om beslutet ska fortsätta att gälla.

Innehållet i ett beslut om uppsikt

I ett beslut om uppsikt ska det anges vilka förbud och skyldigheter som uppsikten innebär och, i den utsträckning som det är relevant,

  1. vilket vistelseområde som utlänningen förbjuds att lämna,

  2. hur ofta utlänningen ska anmäla sig hos Polismyndigheten och på vilken ort skyldigheten ska fullgöras, och

  3. vilka pass eller andra identitetshandlingar som utlänningen ska lämna till Polismyndigheten.

Migrationsverket, Migrationsöverdomstolen, regeringen eller det ansvariga statsrådet får uppdra åt Säkerhetspolisen att ange de närmare villkoren för uppsikten.

Beslut enligt första och andra styckena ska delges utlänningen.

Ett pass eller en annan identitetshandling som en utlänning har överlämnat enligt ett beslut om uppsikt ska utan dröjsmål lämnas vidare till Säkerhetspolisen.

Säkerhetspolisen ska lämna tillbaka handlingen till utlänningen om uppsiktsbeslutet upphör eller om det annars inte längre finns skäl för att behålla handlingen.

Ny prövning av ett beslut om uppsikt

Den behöriga myndigheten ska pröva ett beslut om uppsikt på nytt var sjätte månad, så länge utlänningen står under uppsikt.

Om ett beslut om uppsikt inte prövas på nytt inom föreskriven tid, upphör beslutet att gälla.

Ändring av ett beslut om uppsikt

Säkerhetspolisen får, om det på grund av ändrade förhållanden finns skäl för det, besluta om undantag från och om tillfälliga lättnader i ett beslut om uppsikt.

Skyldighet att ompröva ett beslut om uppsikt

Om Migrationsverket eller regeringen beslutar om utvisning av en utlänning som står under uppsikt, ska myndigheten också pröva om utlänningen fortsatt ska stå under uppsikt.

Skyldighet att upphäva ett beslut om uppsikt

Om det inte längre finns skäl för ett beslut om uppsikt, ska den behöriga myndigheten omedelbart upphäva beslutet.

Muntlig handläggning vid uppsikt

Muntlig handläggning vid uppsikt genomförs av den myndighet som beslutar om uppsikt.

När ett beslut om uppsikt ska prövas på nytt ska det hållas en muntlig förhandling, om det inte med hänsyn till utredningens art eller andra omständigheter framstår som uppenbart att en sådan förhandling saknar betydelse.

I ett ärende om uppsikt som handläggs av regeringen får det ansvariga statsrådet, eller den tjänsteman som statsrådet bestämmer, besluta om en muntlig förhandling och uppdra åt Migrationsöverdomstolen att hålla förhandlingen.

Vid den muntliga förhandlingen ska utlänningen höras. Regeringskansliet får bestämma att även andra personer ska höras. En representant för Regeringskansliet ska närvara vid förhandlingen.

Utlänningen ska vid förhandlingen få tillfälle att redogöra för sin ståndpunkt och uttala sig om de omständigheter som åberopas i ärendet.

Ett beslut om uppsikt upphör efter utresa

Ett beslut om uppsikt upphör att gälla när utlänningen lämnar Sverige.

Tvångsmedel

Användning av tvångsmedel

De tvångsmedel som anges i 2, 3 och 5–7 §§ får användas om ett beslut om utvisning enligt denna lag tills vidare inte kan verkställas på grund av ett beslut om inhibition eller ett tidsbegränsat uppehållstillstånd.

Detta gäller också om ett beslut om avvisning eller utvisning enligt 8 eller 8 a kap. utlänningslagen (2005:716) inte kan verkställas och utlänningen skulle kunna utvisas enligt 2 kap. 1 §.

Anmälningsskyldighet och förbud att lämna ett vistelseområde

Utlänningen får åläggas anmälningsskyldighet. Utlänningen får samtidigt förbjudas att lämna ett vistelseområde.

Husrannsakan, kroppsvisitation, kroppsbesiktning, fotografering och fingeravtryck

Utlänningen får utsättas för husrannsakan, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning, om det är av betydelse för att klarlägga om

  1. utlänningen tillhör eller verkar för en organisation eller grupp som planlägger eller förbereder brott enligt terroristbrottslagen (2022:666) eller om det finns en risk för att utlänningen kan komma att engagera sig i en sådan organisation eller grupp,

  2. det finns risk för att utlänningen själv planlägger eller förbereder brott som avses i 1, eller

  3. det finns risk för att utlänningen själv eller tillsammans med andra medverkar i eller på annat sätt främjar ett allvarligt brott som rör Sveriges säkerhet.

I sådana fall är det också tillåtet att ta fingeravtryck av och att fotografera utlänningen.

I fråga om sådana åtgärder gäller i övrigt 28 kap. rättegångsbalken. Det som sägs om den som är skäligen misstänkt ska då i stället avse utlänningen.

Tillfälligt omhändertagande av elektronisk kommunikationsutrustning

Om en polisman vid Säkerhetspolisen vid en åtgärd enligt 3 § första stycket påträffar elektronisk kommunikationsutrustning, får polismannen tillfälligt omhänderta utrustningen och undersöka den.

Om det krävs för ett sådant ändamål som avses i 3 § första stycket, får innehållet i den elektroniska kommunikationsutrustningen kopieras.

Egendomen ska lämnas tillbaka så snart det inte längre finns skäl för åtgärden, dock senast 24 timmar efter omhändertagandet.

Hemlig avlyssning eller hemlig övervakning av elektronisk kommunikation

Om det finns särskilda skäl får ett tillstånd till hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation eller, om det är tillräckligt, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation meddelas enligt 27 kap. rättegångsbalken för ett sådant ändamål som avses i 3 § första stycket.

Ett tillstånd till hemlig övervakning av elektronisk kommunikation enligt 27 kap. 19 § första stycket 3 rättegångsbalken får också meddelas i syfte att kunna lokalisera en utlänning som inte har fullgjort sin anmälningsskyldighet.

I fråga om hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation och hemlig övervakning av elektronisk kommunikation gäller i övrigt 27 kap. rättegångsbalken. Det som sägs om den som är skäligen misstänkt ska då i stället avse utlänningen.

Hemlig kameraövervakning

Om det finns särskilda skäl får ett tillstånd till hemlig kameraövervakning meddelas enligt 27 kap. rättegångsbalken för ett sådant ändamål som avses i 3 § första stycket. Ett tillstånd får avse endast en plats där en utlänning regelbundet kan antas komma att uppehålla sig eller en plats där brott som anges i 3 § första stycket kan antas komma att planläggas eller förberedas.

I fråga om hemlig kameraövervakning gäller i övrigt 27 kap. rättegångsbalken. Det som sägs om den som är skäligen misstänkt ska då i stället avse utlänningen.

Postkontroll

Om det finns särskilda skäl får ett tillstånd att hålla kvar och närmare undersöka, öppna och granska försändelser som finns hos ett befordringsföretag och som har ställts till utlänningen eller som har avsänts av honom eller henne (postkontroll) meddelas för ett sådant ändamål som avses i 3 § första stycket.

Vem som får ansöka och besluta om användning av tvångsmedel

Säkerhetspolisen får hos Migrationsverket ansöka om att en utlänning ska åläggas anmälningsskyldighet enligt 2 § eller en sådan skyldighet tillsammans med ett förbud att lämna vistelseområdet. Ett beslut om sådant tvångsmedel får meddelas om förutsättningarna i 1 § är uppfyllda.

Säkerhetspolisen får hos Migrationsverket även ansöka om godkännande att

  1. enligt 10 § besluta om husrannsakan, kroppsvisitation, kroppsbesiktning eller fotografering eller besluta att ta fingeravtryck, eller

  2. enligt 11 § ansöka om tillstånd till hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning eller postkontroll.

Ett godkännande enligt andra stycket 1 och 2 får ges om förutsättningarna i 1, 3 och 5–7 §§ är uppfyllda.

I samband med att regeringen beslutar om inhibition eller tidsbegränsat uppehållstillstånd i ett ärende om verkställighet enligt 2 kap. 18 § får regeringen

  1. ålägga en utlänning anmälningsskyldighet enligt 2 § eller en sådan skyldighet tillsammans med ett förbud att lämna vistelseområdet om förutsättningarna i 1 § är uppfyllda, eller

  2. godkänna att Säkerhetspolisen får vidta de åtgärder som anges i 8 § andra stycket 1 och 2 om förutsättningarna i 1, 3 och 5–7 §§ är uppfyllda.

Innan regeringen som första instans beslutar om anmälningsskyldighet ska det ansvariga statsrådet, eller den tjänsteman som statsrådet bestämmer, inhämta ett yttrande från Migrationsöverdomstolen.

Beslut om husrannsakan, kroppsvisitation, kroppsbesiktning, fotografering och fingeravtryck

Säkerhetspolisen får efter ett godkännande enligt 8 § andra stycket 1, 9 § första stycket 1 eller 16 § tredje stycket besluta om husrannsakan, kroppsvisitation, kroppsbesiktning eller fotografering eller besluta att ta fingeravtryck. Ett beslut om sådant tvångsmedel får meddelas om förutsättningarna i 3 § är uppfyllda.

Beslut om ett tillstånd till hemliga tvångsmedel

Säkerhetspolisen får efter ett godkännande enligt 8 § andra stycket 2, 9 § första stycket 2 eller 16 § tredje stycket hos Stockholms tingsrätt ansöka om ett tillstånd till hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning eller postkontroll.

Ett tillstånd får meddelas om förutsättningarna i 5–7 §§ är uppfyllda. Rättens beslut gäller omedelbart.

Vid prövning av en fråga om tillstånd till hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation eller hemlig kameraövervakning tillämpas 27 kap. 2630 §§ rättegångsbalken om offentliga ombud. På förfarandet tillämpas även i övrigt bestämmelserna i rättegångsbalken.

Beslutens giltighetstid

Ett beslut enligt 8 eller 9 § gäller i längst tre år från dagen för utvisnings- eller avvisningsbeslutet.

Innehållet i ett beslut om anmälningsskyldighet

I ett beslut om anmälningsskyldighet eller en sådan skyldighet tillsammans med ett förbud att lämna vistelseområdet ska det anges

  1. hur ofta utlänningen ska anmäla sig hos Polismyndigheten och på vilken ort skyldigheten ska fullgöras, och

  2. vilket vistelseområde som utlänningen förbjuds att lämna.

Beslutande myndighet får uppdra åt Säkerhetspolisen att utforma de närmare villkoren för hur anmälningsskyldigheten ska fullgöras.

Beslut enligt första och andra styckena ska delges utlänningen.

Interimistiska beslut om anmälningsskyldighet

Om Säkerhetspolisen upphäver ett beslut om förvar enligt 3 kap. 12 § får myndigheten besluta om anmälningsskyldighet enligt 2 §, om det inte finns tid att avvakta den beslutande myndighetens ställningstagande enligt 2 kap. 18 § när det gäller frågan om det finns hinder mot att verkställa ett beslut om utvisning.

Beslutet gäller omedelbart och ska delges utlänningen.

Säkerhetspolisen ska genast anmäla ett beslut enligt första stycket till den beslutande myndigheten, som snarast ska pröva om åtgärden ska bestå. Om den beslutande myndigheten konstaterar att det inte finns skäl för åtgärden, ska den upphäva beslutet.

Innehållet i ett tillstånd till postkontroll

I ett tillstånd till postkontroll får rätten besluta att en försändelse som kommer in till ett befordringsföretag ska hållas kvar till dess att den närmare har undersökts eller öppnats eller granskats. Av tillståndet ska det framgå vilka försändelser som tillståndet omfattar.

Ett tillstånd ska meddelas att gälla för en viss tid, längst en månad från dagen då förordnandet delgavs befordringsföretaget.

Beslutet ska innehålla en underrättelse om att information om åtgärden inte får lämnas till någon utan medgivande av Säkerhetspolisen.

Fortsatt användning av tvångsmedel

Säkerhetspolisen får även efter utgången av den i 12 § angivna treårsfristen hos Stockholms tingsrätt ansöka enligt 8 § första och andra styckena om användning av de tvångsmedel som anges i 2, 3 och 5–7 §§ (fortsatt användning av tvångsmedel).

Ett beslut om fortsatt användning av tvångsmedlen i 2 § får meddelas om förutsättningarna i 1 § är uppfyllda och det finns risk för att utlänningen begår eller på annat sätt medverkar till brott som anges i 2 kap. 1 § 1 eller annat brott mot Sveriges säkerhet.

Ett godkännande av fortsatt användning av tvångsmedlen i 3 och 5–7 §§ får meddelas om förutsättningarna i 1, 3 och 5–7 §§ är uppfyllda och det finns risk för att utlänningen begår eller på annat sätt medverkar till brott som anges i 2 kap. 1 § 1 eller annat brott mot Sveriges säkerhet.

Beslutet ska delges utlänningen.

Rättens beslut enligt 16 § gäller för en viss tid, längst tre år.

Om det finns skäl för det får rätten besluta om fortsatt användning av tvångsmedlen för tiden fram till dess att ärendet har avgjorts slutligt.

Om ett tidigare meddelat beslut om användning av tvångsmedel gäller då ärendet avgörs, får rätten bestämma att det nya beslutet ska börja tillämpas först när giltighetstiden för det tidigare beslutet har löpt ut.

I fråga om förfarandet vid rätten vid ett beslut om fortsatt användning av tvångsmedel gäller det som är föreskrivet om åtal för brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i sex månader.

En skriftlig berättelse eller en uppteckning eller upptagning av en sådan berättelse som avses i 35 kap. 14 § rättegångsbalken får dock åberopas som bevis. Bestämmelsen i 10 kap. 3 § andra stycket andra meningen offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) gäller vidare inte och beslutet får grundas även på handlingar eller annat material som enligt första stycket samma paragraf inte får lämnas ut till parter.

Ändring eller upphävande av ett beslut om tvångsmedel

Säkerhetspolisen får, om det på grund av ändrade förhållanden finns skäl för det, i fråga om ett beslut om anmälningsskyldighet eller en sådan skyldighet tillsammans med ett förbud att lämna vistelseområdet

  1. medge undantag eller tillfälliga lättnader, eller

  2. besluta att anmälningsskyldigheten ska fullgöras på annan ort eller veckodag.

Säkerhetspolisen får också, om det på grund av ändrade förhållanden finns skäl för det, upphäva ett beslut enligt 16 §.

Efter ansökan av Säkerhetspolisen får den myndighet som har beslutat enligt 8 eller 9 § upphäva beslutet eller göra andra ändringar i det än som anges i första stycket.

Efter ansökan av Säkerhetspolisen får rätten göra andra ändringar i ett beslut enligt 16 § än som anges i första stycket.

Granskning och förstöring

En upptagning eller uppteckning som har gjorts vid hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation eller hemlig kameraövervakning ska granskas snarast möjligt. Granskningen får utföras endast av rätten, Säkerhetspolisen, Polismyndigheten eller en åklagare.

Upptagningar och uppteckningar ska bevaras så länge som de behövs i de delar de är av betydelse för kontrollen av utlänningen. I övrigt ska de förstöras så snart som möjligt.

Uppgifter från upptagningar och uppteckningar som med stöd av 23 § får användas vid en förundersökning ska dock bevaras så länge förundersökningen inte har lagts ner eller, om åtal har väckts, till dess målet har avgjorts slutligt. De ska därefter förstöras. Uppgifter från upptagningar eller uppteckningar som med stöd av 23 § får användas för något annat ändamål ska dock bevaras så länge som de behövs för det nya ändamålet. De ska därefter förstöras.

En försändelse som omfattas av ett tillstånd till postkontroll ska undersökas snarast möjligt. Försändelsen får inte närmare undersökas, och inte heller öppnas eller granskas av någon annan än rätten, Säkerhetspolisen, Polismyndigheten eller en åklagare.

När undersökningen har slutförts ska en försändelse som finns hos ett befordringsföretag sändas till den som försändelsen är ställd till.

Om en handling påträffas vid husrannsakan, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning får den inte närmare undersökas och inte heller öppnas eller granskas av någon annan än rätten, Säkerhetspolisen, Polismyndigheten eller en åklagare. Efter anvisning av Säkerhetspolisen får dock en sakkunnig eller någon annan som anlitas vidta åtgärden.

Om kopiering har gjorts vid ett tillfälligt omhändertagande av elektronisk kommunikationsutrustning, ska kopian förstöras när den inte längre behövs för Säkerhetspolisens underrättelseverksamhet eller brottsutredande verksamhet.

Användning av överskottsinformation

Om det inte finns hinder enligt andra bestämmelser får Säkerhetspolisen besluta att uppgifter som har kommit fram vid hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning eller postkontroll får användas för annat ändamål än det som har legat till grund för åtgärden.

När ett beslut om tvångsmedel upphör

Ett beslut enligt 8, 9 eller 16 § upphör att gälla om utvisnings- eller avvisningsbeslutet har verkställts eller upphävts.

Skyldighet att upphäva ett beslut om hemliga tvångsmedel

Om det inte längre finns skäl för ett beslut om hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning eller postkontroll ska Säkerhetspolisen eller rätten upphäva beslutet.

Pass eller andra identitetshandlingar

När en utvisning enligt denna lag kan komma i fråga får Säkerhetspolisen, Polismyndigheten eller Migrationsverket besluta att omhänderta utlänningens pass eller andra identitetshandlingar. Om utlänningen inte samarbetar får Migrationsverket begära hjälp av Polismyndigheten med att verkställa beslutet.

Omhändertagandet ska hävas om det beslutas att utvisning inte ska ske. I annat fall ska omhändertagandet gälla till dess att utvisningsbeslutet har verkställts.

Omhändertagna handlingar ska utan dröjsmål överlämnas till Säkerhetspolisen, som ska häva omhändertagandet om det inte längre finns skäl för det.

För att söka efter en utlännings pass eller andra identitetshandlingar får husrannsakan göras hos utlänningen. Utlänningen får också kroppsvisiteras i detta syfte.

Säkerhetspolisen får fatta ett beslut om en sådan åtgärd. Om Polismyndigheten har fått i uppdrag att verkställa ett beslut om utvisning får även den fatta ett sådant beslut.

I fråga om sådana åtgärder gäller i övrigt 28 kap. rättegångsbalken. Det som sägs om den som är skäligen misstänkt ska då i stället avse utlänningen.

Migrationsverket får fotografera och ta fingeravtryck

När en utlännings rätt att vistas i Sverige handläggs enligt denna lag får Migrationsverket ta fingeravtryck av och fotografera utlänningen. Om utlänningen inte samarbetar får Migrationsverket begära hjälp av Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen med att verkställa beslutet.

Omhändertagande av en utlänning

När ett beslut om utvisning enligt denna lag ska verkställas får utlänningen omhändertas av Säkerhetspolisen eller i förekommande fall Polismyndigheten, om det är nödvändigt för att verkställigheten av beslutet ska kunna förberedas eller genomföras.

Utlänningen får omhändertas under högst 24 timmar. Om det finns särskilda skäl får utlänningen dock vara omhändertagen under ytterligare 24 timmar. Under denna tid får utlänningen förvaras i ett häkte eller en polisarrest endast om han eller hon har fyllt 18 år.

Andra åtgärder för att underlätta verkställighet

När en utlänning har omhändertagits enligt 29 § eller har tagits i förvar enligt 3 kap. 1 eller 2 § för att verkställigheten av ett beslut om utvisning ska kunna förberedas eller genomföras, får Säkerhetspolisen eller Polismyndigheten vidta sådana åtgärder som behövs för att utlänningen ska få nödvändiga handlingar för verkställigheten eller för att utlänningens identitet eller medborgarskap ska kunna klarläggas. Säkerhetspolisen eller Polismyndigheten får också ta fingeravtryck av och fotografera utlänningen i ett sådant syfte.

Gemensamma bestämmelser om handläggning

Muntlig handläggning hos en förvaltningsmyndighet

Vid muntlig handläggning ska de omständigheter som behöver klarläggas utredas noggrant.

Utlänningen ska få tillfälle att redogöra för sin ståndpunkt och uttala sig om de omständigheter som åberopas i ärendet.

Vid en muntlig förhandling ska utlänningen höras. Den myndighet som ska hålla den muntliga förhandlingen får bestämma att även andra personer ska höras.

Muntlig förhandling i Migrationsöverdomstolen

Innan Migrationsöverdomstolen yttrar sig till regeringen ska domstolen hålla en muntlig förhandling.

Migrationsöverdomstolen behöver dock inte hålla någon muntlig förhandling om en sådan är uppenbart obehövlig, när frågan gäller

  1. att häva ett beslut om inhibition enligt 2 kap. 16 § första stycket,

  2. att ompröva möjligheten att verkställa ett beslut om utvisning enligt 2 kap. 19 § första stycket,

  3. att regeringen ska besluta om anmälningsskyldighet enligt 5 kap. 9 §, eller

  4. ett överklagande som avser endast ett beslut om inhibition, tidsbegränsat uppehållstillstånd eller användning av tvångsmedel enligt 7 kap. 2 §.

Vid en muntlig förhandling ska utlänningen höras. Migrationsöverdomstolen får bestämma att även andra personer ska höras vid förhandlingen. Utlänningen ska få tillfälle att ange sin ståndpunkt och uttala sig om de omständigheter som åberopas i ärendet.

När en muntlig förhandling hålls innan Migrationsöverdomstolen yttrar sig enligt 7 kap. 14 § andra stycket över ett beslut om utvisning, inhibition, tidsbegränsat uppehållstillstånd eller användning av tvångsmedel, ska Säkerhetspolisen och Migrationsverket

  1. redogöra för omständigheterna i ärendet,

  2. lämna andra upplysningar som behövs för att förhandlingen ska kunna genomföras, och

  3. ges tillfälle att ställa frågor till utlänningen och andra som hörs i ärendet.

När Migrationsöverdomstolen håller en muntlig förhandling enligt 3 kap. 16 § eller 4 kap. 13 § får rätten bestå av en lagfaren ledamot. I övrigt tillämpas de regler som allmänt gäller för handläggning av mål i kammarrätt.

Offentligt biträde

Om det inte måste antas att utlänningen saknar behov av biträde, ska ett offentligt biträde förordnas i mål och ärenden om

  1. utvisning,

  2. användning av tvångsmedel enligt 5 kap. 8 eller 9 §,

  3. verkställighet av utvisning,

    1. när ett beslut om inhibition eller tidsbegränsat uppehållstillstånd har meddelats, eller

    2. om frågan gäller förvar och utlänningen har hållits i förvar i mer än tre dagar.

Utöver detta ska ett offentligt biträde förordnas för en utlänning som inte har fyllt 18 år och som saknar vårdnadshavare i Sverige, om utlänningen är tagen i förvar eller har ansökt om uppehållstillstånd som flykting eller alternativt skyddsbehövande.

Hänvisad författning:

Lag (1996:1620) om offentligt biträde inf. efter Förvaltningsprocesslag (1971:291) under FörvProc.

I ärenden hos regeringen fattas beslut om offentligt biträde av Regeringskansliet.

Till offentligt biträde ska det förordnas en advokat som är lämplig för uppdraget. Om det finns särskilda skäl, får i stället någon annan lämplig person som har avlagt de kunskapsprov som krävs för behörighet till domaranställning utses.

Har utlänningen själv föreslagit någon som är behörig för uppdraget som offentligt biträde, ska han eller hon förordnas om det inte finns särskilda skäl mot det.

Ett offentligt biträde får inte sätta någon annan i sitt ställe.

Uppgiftsskyldighet

Det som sägs i 17 kap. 1 och 2 §§ utlänningslagen (2005:716) om skyldighet för socialnämnden och hälso- och sjukvårdsmyndighet att i vissa fall lämna ut uppgifter gäller även i mål och ärenden enligt denna lag. Skyldigheten att lämna uppgifter enligt 17 kap. 1 § utlänningslagen gäller också i förhållande till regeringen.

Dokumentation och motivering av beslut

Ett beslut enligt denna lag ska vara skriftligt. I 32 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om motivering av beslut. Bestämmelserna ska tillämpas även i Säkerhetspolisens och Polismyndighetens verksamhet enligt denna lag.

Kostnadsansvar

En utlänning som har utvisats får åläggas skyldighet att betala kostnaden för sin egen resa till den ort dit han eller hon sänds genom en myndighets försorg.

Bestämmelser i utlänningslagen

Följande bestämmelser i utlänningslagen (2005:716) ska tillämpas vid handläggning av mål och ärenden enligt denna lag:

  1. 13 kap. 5–7 §§ om inställelse till muntlig förhandling hos förvaltningsmyndighet,

  2. 13 kap. 11 § om tolkersättning,

  3. 13 kap. 12 § om rättelse av beslut på grund av oriktig uppgift, och

  4. 13 kap. 15 och 16 §§ om dna-analys.

Överklagande och nöjdförklaring

Beslut om utvisning, uppehållstillstånd, statusförklaring och närliggande frågor

Migrationsverkets beslut i fråga om utvisning, uppehållstillstånd, statusförklaring, resedokument och ställning som varaktigt bosatt i Sverige får överklagas till regeringen.

Beslut om inhibition, tidsbegränsat uppehållstillstånd och användning av tvångsmedel

Migrationsverkets beslut i fråga om inhibition, tidsbegränsat uppehållstillstånd och användning av tvångsmedel enligt 5 kap. 8 § får överklagas till regeringen.

Beslut om förvar eller uppsikt

Säkerhetspolisens beslut om förvar eller uppsikt får överklagas till Migrationsöverdomstolen. Detta gäller dock inte myndighetens interimistiska beslut enligt 3 kap. 5 § första stycket, 6 § första stycket eller 4 kap. 5 § första stycket.

Migrationsverkets beslut i fråga om förvar eller uppsikt får överklagas till Migrationsöverdomstolen.

Ett statsråds beslut om förvar eller uppsikt får överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen.

Beslut i fråga om förvar eller uppsikt får överklagas särskilt och utan begränsning till viss tid.

Migrationsverkets beslut i särskilda fall om behandlingen eller placeringen av en utlänning som hålls i förvar får överklagas till Migrationsöverdomstolen.

Beslut om biträde, ersättning och jäv

Ett beslut av Säkerhetspolisen, Migrationsverket eller Regeringskansliet får överklagas särskilt till Migrationsöverdomstolen när beslutet avser

  1. offentligt biträde,

  2. ersättning i ett ärende som handläggs enligt denna lag,

  3. avvisande av ombud eller biträde, eller

  4. jäv.

Migrationsverkets beslut om ersättning för kostnad för dna-analys får överklagas till Migrationsöverdomstolen.

Migrationsöverdomstolens beslut

Migrationsöverdomstolens beslut enligt denna lag får inte överklagas.

Övriga beslut får inte överklagas

Ett beslut som meddelas enligt denna lag av en förvaltningsmyndighet får inte överklagas i andra fall än de som anges i detta kapitel.

Säkerhetspolisens rätt att överklaga beslut

Säkerhetspolisen får överklaga Migrationsverkets beslut om beslutet kan överklagas enligt denna lag och går Säkerhetspolisen emot.

Säkerhetspolisen får överklaga en domstols beslut om tillstånd till hemliga tvångsmedel enligt 5 kap. 11 § och om fortsatt användning av tvångsmedel enligt 5 kap. 16 §. Sådana beslut överklagas i den ordning som anges i rättegångsbalken.

Parter vid ett överklagande

Vid ett överklagande är Migrationsverket och Säkerhetspolisen utlänningens motparter vid handläggningen i Migrationsöverdomstolen och hos regeringen.

Förfarandet vid Migrationsöverdomstolen efter överklagande till regeringen

Om Migrationsverkets beslut när det gäller utvisning, inhibition, tidsbegränsat uppehållstillstånd eller användning av tvångsmedel enligt 5 kap. 8 § överklagas, ska Migrationsverket lämna över handlingarna i ärendet till Migrationsöverdomstolen.

Migrationsöverdomstolen ska sedan med ett eget yttrande lämna handlingarna vidare till regeringen. I yttrandet ska det i förekommande fall anges särskilt om det enligt 2 kap. 13 § finns hinder mot att verkställa en utvisning.

Om Migrationsöverdomstolen anser att det enligt 2 kap. 13 § finns ett hinder mot att verkställa en utvisning, får regeringen inte avvika från den bedömningen.

Handläggning enligt utlänningslagen av vissa överklaganden

Om Migrationsverket har avslagit både en ansökan om utvisning enligt denna lag och en ansökan från utlänningen om uppehållstillstånd, statusförklaring, resedokument eller ställning som varaktigt bosatt i Sverige, ska ett överklagande från utlänningen handläggas enligt utlänningslagen (2005:716). Detta gäller dock inte om också Säkerhetspolisen överklagar Migrationsverkets beslut.

Överlämnande av vissa ärenden

Om regeringen handlägger ett ärende om utvisning och utlänningen ansöker om uppehållstillstånd, statusförklaring, resedokument eller ställning som varaktigt bosatt i Sverige, får regeringen upphäva det överklagade beslutet och överlämna ärendet till Migrationsverket för handläggning. Detta gäller dock inte när det gäller sådana ansökningar om uppehållstillstånd som avses i 2 kap. 9 § första stycket.

Om regeringen beslutar att en utlänning inte ska utvisas och utlänningen har ansökt om uppehållstillstånd, statusförklaring, resedokument eller ställning som varaktigt bosatt i Sverige, får regeringen överlämna ärendet i dessa delar till Migrationsverket för prövning enligt utlänningslagen (2005:716).

Det framgår av 2 kap. 9 § tredje stycket att regeringen i vissa fall ska överlämna en ansökan om uppehållstillstånd till Migrationsverket när regeringen beslutar att en utlänning inte ska utvisas.

Rättsprövning

Enligt 2 a § lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut har en EES-medborgare eller en familjemedlem till en sådan medborgare rätt att hos Högsta förvaltningsdomstolen ansöka om rättsprövning av ett beslut om utvisning enligt denna lag.

Nöjdförklaring

En utlänning som har rätt att överklaga ett beslut om utvisning kan förklara att han eller hon avstår från att överklaga beslutet med tillhörande återreseförbud (nöjdförklaring).

En nöjdförklaring lämnas inför Migrationsverket.

En nöjdförklaring får också lämnas inför

  1. Polismyndigheten, eller

  2. chefen för en kriminalvårdsanstalt eller chefen för ett häkte eller någon annan tjänsteman där som har förordnats att ta emot en sådan förklaring.

Vid en nöjdförklaring som lämnas enligt andra stycket, ska ett vittne närvara. Det krävs också att den som tar emot förklaringen har tillgång till en utskrift av utvisningsbeslutet eller ett bevis om vad beslutet innehåller.

En nöjdförklaring kan inte tas tillbaka. Om utlänningen har överklagat beslutet när nöjdförklaringen lämnas, ska han eller hon genom nöjdförklaringen anses ha tagit tillbaka sitt överklagande. Om utlänningen har ansökt om uppehållstillstånd, statusförklaring, resedokument eller ställning som varaktigt bosatt i Sverige, ska han eller hon genom nöjdförklaringen anses ha tagit tillbaka sin ansökan.

Straff och åtal

Straff och åtalsprövning

Till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter döms en utlänning som uppehåller sig i Sverige trots att han eller hon enligt ett verkställt beslut om utvisning enligt denna lag inte har haft rätt att återvända hit. Detta gäller dock inte om utlänningen har flytt hit för att undgå sådan förföljelse som avses i 4 kap. 1 § utlänningslagen (2005:716).

Är brottet ringa ska åtal för ett sådant brott inte väckas annat än om det är motiverat från allmän synpunkt.

Till fängelse i högst två år döms den som hjälper en utlänning, för vilken ett återreseförbud enligt 2 kap. 5 § gäller, att komma in i Sverige.

För försök eller förberedelse till ett sådant brott döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter döms en utlänning som bryter mot en anmälningsskyldighet eller ett förbud att lämna vistelseområdet som har beslutats enligt 5 kap. 8, 9 eller 16 §.

Rättsfall:

Äldre rätt: Påföljdsfråga enl. äldre motsvarighet till 1 st. 3 H 1989:131.

Till fängelse i högst ett år döms den som hindrar eller försöker hindra verkställighet av ett beslut om utvisning enligt denna lag.

Åtalsmedgivande

Medan regeringen handlägger frågan om utvisning enligt denna lag, får åtal inte väckas mot utlänningen utan regeringens medgivande.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

SFS 2022:700
  1. Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2022.

  2. Genom lagen upphävs lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll.

  3. Om ett beslut om förvar har meddelats och verkställts före ikraftträdandet, ska den första nya prövningen enligt 3 kap. 10 § som görs därefter göras senast vid den tidpunkt då en ny prövning skulle ha gjorts enligt äldre bestämmelser.

  4. Bestämmelsen i 1 kap. 3 § tillämpas även vid ett beslut om utvisning som har meddelats före ikraftträdandet enligt

    1. 1 § och 2 § första stycket den upphävda lagen,

    2. 3 § lagen (1989:530) om åtgärder för att förebygga våldsdåd med internationell bakgrund,

    3. 47 § utlänningslagen (1980:376),

    4. 3 § lagen (1973:162) om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund, eller

    5. 29 § första stycket 5 och 30 § andra stycket utlänningslagen (1954:193).

  5. Bestämmelsen i 2 kap. 8 § tillämpas även vid ett beslut om utvisning som har meddelats före ikraftträdandet enligt

    1. 1 § och 2 § första stycket den upphävda lagen,

    2. 3 § lagen (1989:530) om åtgärder för att förebygga våldsdåd med internationell bakgrund,

    3. 47 § utlänningslagen (1980:376),

    4. 3 § lagen (1973:162) om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund, eller

    5. 29 § första stycket 5 och 30 § andra stycket utlänningslagen (1954:193).

  6. Bestämmelsen i 2 kap. 14 § tillämpas även vid ett beslut om utvisning som har meddelats före ikraftträdandet enligt

    1. 1 § och 2 § första stycket den upphävda lagen,

    2. 3 § lagen (1989:530) om åtgärder för att förebygga våldsdåd med internationell bakgrund,

    3. 47 § utlänningslagen (1980:376),

    4. 3 § lagen (1973:162) om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund, eller

    5. 29 § första stycket 5 och 30 § andra stycket utlänningslagen (1954:193).

  7. Bestämmelsen i 2 kap. 25 § första stycket tillämpas även vid ett beslut om återreseförbud som har meddelats före ikraftträdandet enligt

    1. 2 § första stycket och 4 § den upphävda lagen,

    2. 3 § andra stycket och 4 § lagen (1989:530) om åtgärder för att förebygga våldsdåd med internationell bakgrund,

    3. 47 § andra stycket och 49 § utlänningslagen (1980:376), eller

    4. 34 § första stycket utlänningslagen (1954:193).

  8. Bestämmelsen i 2 kap. 26 § tillämpas även vid ett beslut om återreseförbud som har meddelats före ikraftträdandet enligt

    1. 2 § första stycket och 4 § den upphävda lagen,

    2. 3 § andra stycket och 4 § lagen (1989:530) om åtgärder för att förebygga våldsdåd med internationell bakgrund,

    3. 47 § andra stycket och 49 § utlänningslagen (1980:376), eller

    4. 34 § första stycket utlänningslagen (1954:193).

  9. Bestämmelsen i 2 kap. 27 § tillämpas även vid ett beslut om utvisning som har meddelats före ikraftträdandet enligt

    1. 1 § och 2 § första stycket den upphävda lagen,

    2. 3 § lagen (1989:530) om åtgärder för att förebygga våldsdåd med internationell bakgrund,

    3. 47 § utlänningslagen (1980:376),

    4. 3 § lagen (1973:162) om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund, eller

    5. 29 § första stycket 5 och 30 § andra stycket utlänningslagen (1954:193).

  10. Bestämmelsen i 3 kap. 1 § första stycket 2 tillämpas även vid ett beslut om utvisning som har meddelats före ikraftträdandet enligt

    1. 1 § och 2 § första stycket den upphävda lagen,

    2. 3 § lagen (1989:530) om åtgärder för att förebygga våldsdåd med internationell bakgrund,

    3. 47 § utlänningslagen (1980:376),

    4. 3 § lagen (1973:162) om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund, eller

    5. 29 § första stycket 5 och 30 § andra stycket utlänningslagen (1954:193).

  11. Bestämmelsen i 3 kap. 2 § första stycket 2 tillämpas även vid ett beslut om utvisning som har meddelats före ikraftträdandet enligt

    1. 1 § och 2 § första stycket den upphävda lagen,

    2. 3 § lagen (1989:530) om åtgärder för att förebygga våldsdåd med internationell bakgrund,

    3. 47 § utlänningslagen (1980:376),

    4. 3 § lagen (1973:162) om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund, eller

    5. 29 § första stycket 5 och 30 § andra stycket utlänningslagen (1954:193).

  12. Bestämmelsen i 5 kap. 1 § första stycket tillämpas även vid ett beslut om utvisning som har meddelats före ikraftträdandet enligt

    1. 1 § och 2 § första stycket den upphävda lagen,

    2. 3 § lagen (1989:530) om åtgärder för att förebygga våldsdåd med internationell bakgrund,

    3. 47 § utlänningslagen (1980:376),

    4. 3 § lagen (1973:162) om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund, eller

    5. 29 § första stycket 5 och 30 § andra stycket utlänningslagen (1954:193).

  13. Bestämmelsen i 8 kap. 1 § första stycket tillämpas även vid ett beslut om utvisning som har meddelats före ikraftträdandet enligt

    1. 1 § och 2 § första stycket den upphävda lagen,

    2. 3 § lagen (1989:530) om åtgärder för att förebygga våldsdåd med internationell bakgrund,

    3. 47 § utlänningslagen (1980:376),

    4. 3 § lagen (1973:162) om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund, eller

    5. 29 § första stycket 5 och 30 § andra stycket utlänningslagen (1954:193).

  14. Bestämmelsen i 8 kap. 2 § första stycket tillämpas även vid ett beslut om återreseförbud som har meddelats före ikraftträdandet enligt

    1. 2 § första stycket och 4 § den upphävda lagen,

    2. 3 § andra stycket och 4 § lagen (1989:530) om åtgärder för att förebygga våldsdåd med internationell bakgrund,

    3. 47 § andra stycket och 49 § utlänningslagen (1980:376), eller

    4. 34 § första stycket utlänningslagen (1954:193).

  15. Bestämmelsen i 8 kap. 3 § tillämpas även vid ett beslut om anmälningsplikt som har meddelats före ikraftträdandet enligt 11, 11 a eller 14 § den upphävda lagen.

  16. Bestämmelsen i 8 kap. 4 § tillämpas även vid ett beslut om utvisning som har meddelats före ikraftträdandet enligt

    1. 1 § och 2 § första stycket den upphävda lagen,

    2. 3 § lagen (1989:530) om åtgärder för att förebygga våldsdåd med internationell bakgrund,

    3. 47 § utlänningslagen (1980:376),

    4. 3 § lagen (1973:162) om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgrund, eller

    5. 29 § första stycket 5 och 30 § andra stycket utlänningslagen (1954:193).

Anmärkt författning:

F 2022:701 om särskild kontroll av vissa utlänningar.

Lag 2022:700

Författare: Ingela Fridström

Författare: Ingela Fridström

Den 1 juli 2022 trädde ett nytt regelverk för kvalificerade säkerhetsärenden i kraft. Lagen (2022:700) om särskild kontroll av vissa utlänningar ersätter då lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll. Den nya lagen innebär bl.a. utvidgade möjligheter att utvisa utlänningar som utgör kvalificerade hot mot Sveriges säkerhet, utökade krav på muntlig handläggning i utvisningsärenden och införandet av en möjlighet för utlänningar att få verkställda utvisningsbeslut upphävda. Andra nyheter är att fler tvångsmedel får användas och att kraven för att få ett tillstånd till hemliga tvångsmedel sänks. Se vidare (SOU 2020:16, prop. 2021/22:131, 2021/22JuU30, SFS 2022-700. En beskrivning av regleringen av utlänningsärenden med säkerhetsaspekter enligt den upphävda lagen 1991:572 finns i prop. 2021/22:131 s. 51-60. När lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll infördes angavs det i propositionen att den parlamentariska kontrollen av hur regeringen tillämpar terroristbestämmelserna och reglerna om tvångsåtgärder, liksom under tidigare år, skulle ske genom att regeringen årligen lämnar en skrivelse till riksdagen (prop. 1990/91:118 s. 7273, bet. 1990/91:JuU29 s. 32, rskr. 1990/91:298). Den senaste redogörelsen lämnades i regeringens skrivelse 2022/23:38.

Kommentar till 3 p. i övergångsbestämmelserna till SFS 2022:700

Av punkt 3 följer att äldre bestämmelser gäller när ett beslut om förvar ska prövas på nytt, om beslutet om förvar har meddelats och verkställts före ikraftträdandet av denna lag, det vill säga före den 1 juli 2022. Det gäller endast första gången som ett beslut om förvar ska prövas på nytt efter ikraftträdandet. Därefter ska 3 kap. 10 § tillämpas. Med äldre bestämmelser avses här 10 kap. 9 § första stycket utlänningslagen (2005:716) som genom en hänvisning i 5 § lagen om särskild utlänningskontroll gäller även i ärenden som handlagts enligt den lagen.

Kommentar till 4 p. i övergångsbestämmelserna till SFS 2022:700

Av punkt 4–16 framgår att ett antal bestämmelser i lagen ska tillämpas även vid ett beslut om utvisning, återreseförbud eller anmälningsplikt som har meddelats före ikraftträdandet enligt vissa upphävda lagar.

Författare: Ingela Fridström

Bestämmelsen gäller även för ett beslut om utvisning som har meddelats före ikraftträdandet enligt ett antal upphävda lagar, se kommentaren till ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna i prop. 2021/22:131.

Författare: Ingela Fridström

Paragrafen motsvarar 5 § lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll.

Författare: Ingela Fridström

Paragrafen är en upplysningsbestämmelse. Dublinförordningen reglerar vilken stat som är ansvarig för att pröva en asylansökan från en tredjelandsmedborgare eller en utlänning som är statslös. Ansöker en utlänning som är föremål för en utvisning enligt denna lag om asyl och det framkommer att asylansökan ska prövas av en annan stat, kan utlänningen komma att överföras dit. Om det är möjligt att överföra utlänningen till ett annat land för att få asylansökan prövad där, får Säkerhetspolisen välja om myndigheten vill driva utvisningsfrågan enligt denna lag vidare eller låta Dublinförfarandet få företräde. Om Säkerhetspolisen vill låta Dublinförfarandet få företräde, får myndigheten återkalla sin ansökan om utvisning.

Författare: Ingela Fridström

Kravet innebär att all handläggning av mål och ärenden med stöd av lagen ska göras skyndsamt. Skyndsamhetskravet gäller oavsett om det är Säkerhetspolisen, Migrationsverket, regeringen, Polismyndigheten eller domstol som hanterar ett mål eller ärende. Hur snabbt en fråga måste hanteras får avgöras i det enskilda fallet utifrån de förutsättningar som gäller för frågan. Är utlänningen frihetsberövad bör det ställas högre krav på skyndsamhet än om utlänningen är på fri fot. Se vidare prop, 2021/22:131 s. 228.

Författare: Ingela Fridström

Bedömningen ska göras utifrån två motstående intressen, det allmännas och utlänningens. Eftersom det är fråga om utlänningar som bedöms utgöra ett allvarligt hot mot Sveriges säkerhet eller som kan antas komma att begå eller delta i terrorismrelaterad brottslighet, ställs det generellt sett ett högt krav på utlänningens intresse för att det ska väga tyngre än det allmännas intresse av att åtgärden vidtas eller fortgår. Se vidare prop, 2021/22:131 s. 229. En proportionalitetsbedömning ska göras oavsett om det är Säkerhetspolisen, Migrationsverket, regeringen, Polismyndigheten eller domstol som beslutar om åtgärden.

Författare: Ingela Fridström

Bestämmelsen motsvarar delvis 1 § 2 lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll. Den tidigare hänvisningen till terroristbrott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott ersätts dock av en generell hänvisning till brott enligt terroristbrottslagen. Därmed omfattas samtliga brott i den lagen (propositionen En samlad straffrättslig terrorismlagstiftning, prop. 2021/22:133). Detsamma gäller osjälvständiga former av brotten i den mån de är kriminaliserade. Det innebär att 12 § terroristbrottslagen inte blir tillämplig eftersom det då är fråga om brott enligt annan lag. Se vidare prop, 2021/22:131 s. 230.

Författare: Ingela Fridström

Bestämmelsen omfattar samma kategorier av utlänningar som kan utvisas med stöd av 1 § 1 lagen om särskild utlänningskontroll. Endast ärenden där säkerhetsaspekten är särskilt framträdande omfattas av bestämmelsen.

Författare: Ingela Fridström

Vid en åtgärd enligt paragrafen ska en proportionalitetsbedömning göras enligt 1 kap. 8 §, se kommentaren till den paragrafen. Inom ramen för proportionalitetsbedömningen ska vid åtgärder som rör barn i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa, varvid barnets åsikter ska tillmätas betydelse utifrån ålder och mognad (jfr artikel 3 och 12 i barnkonventionen).

Författare: Ingela Fridström

Detta stycke är endast en upplysningsbestämmelse.

Författare: Ingela Fridström

Paragrafen motsvarar 2 § andra stycket lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll.

Författare: Ingela Fridström

Paragrafen motsvarar 4 c § andra stycket lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll.   

Författare: Ingela Fridström

Vid en åtgärd enligt paragrafen ska en proportionalitetsbedömning göras enligt 1 kap. 8 §, se kommentaren till den paragrafen. Inom ramen för proportionalitetsbedömningen ska vid åtgärder som rör barn i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa, varvid barnets åsikter ska tillmätas betydelse utifrån ålder och mognad (jfr artikel 3 och 12 i barnkonventionen).

Författare: Ingela Fridström

Hänvisningen till 4 kap. 5 b och 5 c §§ utlänningslagen (2005:716) i första stycket innebär att statusförklaringen ska återkallas om det kommer fram att utlänningen antingen inte kan anses vara flykting eller alternativt skyddsbehövande eller om det föreligger sådana omständigheter som anges i 4 kap. 3 § andra stycket utlänningslagen.

Författare: Ingela Fridström

Här avses den myndighet som beslutar om utvisning, dvs. Migrationsverket eller regeringen. Beslutet om återkallelse får fattas utan särskilt yrkande.

Författare: Ingela Fridström

Bestämmelsen gäller generellt för alla uppehållstillstånd som utfärdats med stöd av utlänningslagen (2005:716). Det saknar betydelse på vilken grund uppehållstillståndet har beviljats och för vilken tid det gäller eller om det är permanent.

Författare: Ingela Fridström

Med utvisas avses att det finns ett verkställbart beslut om utvisning.

Författare: Ingela Fridström

Migrationsverket bestämmer vilken form den muntliga handläggningen ska ha (jfr prop. 2004/05:170 s. 304). I 6 kap. 1 och 2 §§ finns gemensamma bestämmelser om muntlig handläggning hos en förvaltningsmyndighet.

Författare: Ingela Fridström

Det innebär att Säkerhetspolisen ska fatta nödvändiga beslut för att en utlänning ska kunna avlägsnas från Sverige. Exempel på sådana åtgärder som får vidtas är att ta utlänningen i förvar eller ställa utlänningen under uppsikt. Säkerhetspolisen får också vidta sådana tvångsåtgärder som anges i 5 kap. 26, 27, 29 och 30 §§.

Författare: Ingela Fridström

Möjligheten att uppdra åt Polismyndigheten att genomföra verkställigheten bör enligt prop, 2021/22:131 som utgångspunkt användas först när Säkerhetspolisen har utrett om beslutet kan verkställas till det land eller något av de länder som anges i utvisningsbeslutet. Polismyndigheten kan då ges i uppdrag att genomföra den faktiska verkställigheten, det vill säga se till att utlänningen lämnar landet. Det kan också ingå i Polismyndighetens uppdrag att ta de kontakter med mottagarlandet som behövs för att utvisningen ska kunna verkställas. Säkerhetspolisen har dock fortsatt ansvaret för att utvisningsbeslutet verkställs. Det innebär att Säkerhetspolisen även i dessa fall ska fatta nödvändiga beslut i anslutning till verkställigheten. Polismyndigheten blir alltså inte verkställande myndighet.

Författare: Ingela Fridström

Med beslutande myndighet avses Migrationsverket eller, om beslutet har överklagats, regeringen. Regeringen är då beslutande myndighet oavsett om regeringen ändrar eller fastställer Migrationsverkets beslut.

Författare: Ingela Fridström

Denna möjlighet är avsedd att tillämpas restriktivt. Särskilda skäl kan till exempel vara att utlänningen är allvarligt sjuk och har en begränsad tid kvar att leva. Särskilda skäl kan också finnas om det på grund av andra humanitära skäl framstår som lämpligare att utlänningen beviljas ett tidsbegränsat uppehållstillstånd. Se vidare prop. 2021/22:131 s. 235.

Författare: Ingela Fridström

I förarbetena nämns som exempel praktiska hinder mot att verkställa utvisningen eller då en utvisning inte framstår som proportionerlig med hänsyn exempelvis till barnkonventionen.

Författare: Ingela Fridström

Paragrafen motsvarar i huvudsak 10 § andra stycket lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll.  

Författare: Ingela Fridström

Vilket statsråd som är ansvarigt framgår av förordningen (1996:1515) med instruktion för Regeringskansliet.

Författare: Ingela Fridström

Enligt 6 kap. 3 § ska Migrationsöverdomstolen, innan den yttrar sig, hålla en muntlig förhandling om det inte är uppenbart obehövligt.

Författare: Ingela Fridström

Dvs. Migrationsverket eller regeringen. En sådan kontakt behöver enligt förarbetena inte nödvändigtvis innebära att den beslutande myndigheten inhiberar utvisningsbeslutet eller att ett tidsbegränsat uppehållstillstånd ska beviljas enligt 14 §. Paragrafen kan exempelvis också tillämpas om Säkerhetspolisen behöver hjälp i sina kontakter med utländska myndigheter.

Författare: Ingela Fridström

Vilket statsråd som är ansvarigt framgår av förordningen (1996:1515) med instruktion för Regeringskansliet.

Författare: Ingela Fridström

Enligt 6 kap. 3 § ska Migrationsöverdomstolen, innan den yttrar sig, hålla en muntlig förhandling om det inte är uppenbart obehövligt.

Författare: Ingela Fridström

Vilket statsråd som är ansvarigt framgår av förordningen (1996:1515) med instruktion för Regeringskansliet.

Författare: Ingela Fridström

När tiden för återreseförbudet löper ut gäller inte utvisningsbeslutet längre. Om återreseförbudet inte är tidsbegränsat upphör det aldrig att gälla.

Författare: Ingela Fridström

När tidsfristerna har löpt ut kan utvisningsbeslutet verkställas på nytt.

Författare: Ingela Fridström

Paragrafen motsvarar 4 a § lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll.

Författare: Ingela Fridström

Bestämmelsen gäller även för ett beslut om återreseförbud som har meddelats före ikraftträdandet enligt ett antal upphävda lagar.

Författare: Ingela Fridström

Paragrafen motsvarar 4 b § lagen om särskild utlänningskontroll. Den gäller även för ett beslut om återreseförbud som har meddelats före ikraftträdandet enligt ett antal upphävda lagar.

Författare: Ingela Fridström

Om en utlänning gör en sådan framställan innan tioårsfristen har gått ut eller om utvisningsbeslutet inte har verkställts kan frågan inte tas upp till prövning.

Författare: Ingela Fridström

Bestämmelsen gäller även om ansökan avser sådana kombinerade uppehålls- och arbetstillstånd som regleras i 5 b kap. och 6 a– 6 c kap. UtlL.

Författare: Ingela Fridström

Sannolikhetsförvar får pågå fram till dess att utvisningsbeslutet får laga kraft eller en utlänning lämnar en nöjdförklaring enligt 7 kap. 20 §.

Författare: Ingela Fridström

Anledning att anta är avsett att ge uttryck för ett mycket lågt beviskrav. Bedömningen får göras utifrån vad som är känt om utlänningens personliga förhållanden och andra omständigheter. De misstankar som finns om att utlänningen kan komma att begå viss brottslighet och som läggs till grund för ansökan om utvisning kan i sig göra att det finns anledning att anta att han eller hon på fri fot skulle utöva brottslig verksamhet i Sverige.

Författare: Ingela Fridström

I detta stycke finns ytterligare krav för att myndigheten ska få ta en vuxen utlänning i förvar.

Författare: Ingela Fridström

En utlänning som inte har fyllt 18 år får enligt första stycket tas i förvar under samma förutsättningar som en vuxen utlänning.

Författare: Ingela Fridström

I detta stycke finns ytterligare krav för att myndigheten ska få ta en utlänning som inte fyllt 18 år i förvar. Ett barn får, till skillnad mot en vuxen utlänning, inte tas i förvar av det skälet att hans eller hennes identitet är oklar. Vid en åtgärd enligt paragrafen ska en proportionalitetsbedömning göras enligt 1 kap. 8 §, se kommentaren till den paragrafen. Inom ramen för proportionalitetsbedömningen ska vid åtgärder som rör barn i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa, varvid barnets åsikter ska tillmätas betydelse utifrån ålder och mognad (jfr artikel 3 och 12 i barnkonventionen).

Författare: Ingela Fridström

Säkerhetspolisens och Migrationsverkets beslut om förvar får enligt 7 kap. 3 och 5 §§ överklagas särskilt till Migrationsöverdomstolen och utan inskränkning i tid. Detta gäller dock inte Säkerhetspolisens interimistiska beslut. Bestämmelser om interimistiska beslut finns i 5 och 6 §§. Ett beslut om förvar ska prövas på nytt med vissa angivna tidsintervaller enligt 10 §.

Författare: Ingela Fridström

Av detta stycke framgår att Migrationsverket är behörig myndighet om varken regeringen eller Säkerhetspolisen är behörig enligt tredje eller fjärde stycket. Se vidare prop. 2021/22:131 s. 244.

Författare: Ingela Fridström

Vilket statsråd som är ansvarigt framgår av förordningen (1996:1515) med instruktion för Regeringskansliet. Om ett statsråd har beslutat om förvar kan utlänningen enligt 7 kap. 4 § få frågan prövad av Högsta förvaltningsdomstolen.

Författare: Ingela Fridström

Om möjligt bör det göras samma dag som beslutet fattas eller närmast påföljande arbetsdag. Migrationsverket ska därefter snarast, det vill säga omgående efter det att frågan har underställts myndigheten, pröva om åtgärden ska bestå. Om Migrationsverket beslutar att utlänningen ska vara kvar i förvar kommer det beslutet att ersätta det tillfälliga beslut som Säkerhetspolisen har fattat.

Författare: Ingela Fridström

Såväl Säkerhetspolisens interimistiska beslut som Migrationsverkets beslut ska enligt 6 kap. 10 § vara skriftligt och vara motiverat. Säkerhetspolisens interimistiska beslut kan inte överklagas enligt 7 kap. 3 §. Om Migrationsverket fastställer förvarsbeslutet löper den frist som anges i 10 §. Om Migrationsverket anser att det inte finns skäl för förvar ska utlänningen omedelbart friges enligt 12 §.

Författare: Ingela Fridström

Paragrafen kompletterar den generella proportionalitetsbedömningen i 1 kap. 8 § och gäller oavsett på vilken grund som utlänningen hålls i förvar. Vid bedömningen av hur länge utlänningen får hållas i förvar ska hänsyn tas till bland annat vilka konsekvenser ett frihetsberövande får för enskilda. Mot det ska ställas dels det allmännas behov av att frihetsberöva utlänningen för att underlätta framtida verkställighet, dels det samhällshot som utlänningen utgör. Ju längre tid som utlänningen har varit tagen i förvar, desto större krav måste ställas på att åtgärden är nödvändig. Inom ramen för proportionalitetsbedömningen ska vid åtgärder som rör barn i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa, varvid barnets åsikter ska tillmätas betydelse utifrån ålder och mognad (jfr artikel 3 och 12 i barnkonventionen). Förvarstiden för verkställighetsförvar får aldrig överstiga de tidsgränser som anges i 8 och 9 §§. Uppsikt enligt 4 kap. 1 § kan bli aktuellt när det inte längre är möjligt att hålla en utlänning i förvar därför att den tillåtna tiden för förvarstagande har gått ut eller för att det inte längre bedöms vara proportionerligt.

Författare: Ingela Fridström

Den maximalt tillåtna tiden som en utlänning får hållas i verkställighetsförvar uppgår därmed till tre år. En förlängning av tiden i verkställighetsförvar får ske vid bristande samarbete från utlänningen, för att det tar tid att skaffa nödvändiga handlingar eller av något annat väsentligt skäl som hänför sig till verkställigheten. Ett sådant väsentligt skäl kan till exempel vara att det finns anledning att hålla utlänningen i förvar i avvaktan på att Europadomstolen ska pröva ett klagomål från utlänningen om att utvisningen till exempel strider mot artikel 3 i Europakonventionen. Det kan också vara fråga om att Säkerhetspolisen behöver skaffa särskilda tillstånd från det land som utlänningen ska utvisas till eller att kommunikationen med det landet är särskilt komplicerad.

Författare: Ingela Fridström

Är det däremot fråga om ett nytt verkställighetsärende kan enligt prop. 2021/22:131 en ny treårsperiod börja löpa. Ett nytt verkställighetsärende kan aktualiseras till exempel om utvisningsbeslutet har verkställts men utlänningen på nytt påträffas i Sverige eller om beslutet under en tid inte har kunnat verkställas därför att utlänningen beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd. Lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid är tillämplig vid beräkningen av fristerna.

Författare: Ingela Fridström

Lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid är tillämplig vid beräkningen av fristerna.

Författare: Ingela Fridström

Det avgörande är alltså när utlänningen faktiskt berövades friheten.

Författare: Ingela Fridström

Lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid är tillämplig vid beräkningen av fristerna En ny prövning av ett beslut om förvar ska alltid föregås av en muntlig förhandling. Det framgår av 15 §.

Författare: Ingela Fridström

Ett ärende kan överlämnas till Migrationsverket med stöd av 7 kap. 17 §. En återförvisning kan bli aktuell till exempel med anledning av ändrade förhållanden eller om ett handläggningsfel har förekommit hos Migrationsverket. Efter omprövningen av förvarsbeslutet är det Migrationsverket som är behörig myndighet.

Författare: Ingela Fridström

Vid en åtgärd enligt paragrafen ska en proportionalitetsbedömning göras enligt 1 kap. 8 §, se kommentaren till den paragrafen. Inom ramen för proportionalitetsbedömningen ska vid åtgärder som rör barn i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa, varvid barnets åsikter ska tillmätas betydelse utifrån ålder och mognad (jfr artikel 3 och 12 i barnkonventionen).

Författare: Ingela Fridström

I 6 kap. 1 och 2 §§ finns gemensamma bestämmelser om muntlig handläggning hos en förvaltningsmyndighet. I 16 § finns bestämmelser om muntlig handläggning när regeringen är behörig myndighet.

Författare: Ingela Fridström

Den muntliga handläggningen behöver inte ha formen av en muntlig förhandling. Det viktiga är att utlänningen får tillfälle att muntligen framföra sina synpunkter till den behöriga myndigheten. I 6 kap. 1 och 2 §§ finns gemensamma bestämmelser om muntlig handläggning hos en förvaltningsmyndighet.

Författare: Ingela Fridström

I 6 kap. 1 och 2 §§ finns gemensamma bestämmelser om muntlig handläggning hos en förvaltningsmyndighet. I 10 och 16 §§ finns bestämmelser om muntlig handläggning när regeringen är behörig myndighet. 16 § I ett ärende om förvar som handläggs av regeringen.

Författare: Ingela Fridström

Vilket statsråd som är ansvarigt framgår av förordningen (1996:1515) med instruktion för Regeringskansliet.

Författare: Ingela Fridström

Det framgår av 6 kap. 5 § att Migrationsöverdomstolen kan bestå av en lagfaren ledamot när domstolen på uppdrag av regeringen håller muntlig förhandling.

Författare: Ingela Fridström

Säkerhetspolisen får alltså uppdra åt Polismyndigheten att verkställa förvarsbeslutet. Det kan till exempel vara aktuellt om utlänningen tillfälligt ska placeras i en polisarrest. Säkerhetspolisen kan vidare behöva hjälp med att eftersöka, omhänderta och transportera en utlänning till exempelvis ett häkte, när det har fattats ett beslut om att utlänningen ska tas i förvar. Säkerhetspolisen har dock fortsatt ansvaret för att förvarsbeslutet verkställs.

Författare: Ingela Fridström

Detta kan vara aktuellt i avvaktan på vidare transport eller på att Kriminalvården anvisar en häktesplats. Om det på grund av att utlänningen utgör en akut säkerhetsrisk brådskar att beröva utlänningen friheten och det inte finns tillgång till någon häktes- eller anstaltsplats i närheten av den plats där utlänningen påträffas kan det också bli aktuellt att utlänningen tillfälligt placeras i en polisarrest

Författare: Ingela Fridström

Vid en åtgärd enligt paragrafen ska en proportionalitetsbedömning göras enligt 1 kap. 8 §, se kommentaren till den paragrafen. Inom ramen för proportionalitetsbedömningen ska vid åtgärder som rör barn i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa, varvid barnets åsikter ska tillmätas betydelse utifrån ålder och mognad (jfr artikel 3 och 12 i barnkonventionen).

Författare: Ingela Fridström

Ett barn får alltså inte placeras i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest. Migrationsverket har ansvaret för hur barnet behandlas under förvarstiden

Författare: Ingela Fridström

För att ett barn ska få avskiljas krävs att åtgärden är nödvändig för att kunna upprätthålla ordningen och säkerheten i förvarslokalen. Ett självdestruktivt beteende får inte i sig leda till avskiljning. Ett beslut om avskiljande förutsätter att barnet vistas i en förvarslokal när det fattas, det vill säga beslutet får inte fattas i förväg. Ett beslut om att avskilja ett barn meddelas av Migrationsverket och ska omprövas så snart det finns anledning till det. Migrationsverkets beslut om avskiljande kan överklagas enligt 7 kap. 6 §, se kommentaren till den paragrafen

Författare: Ingela Fridström

Bestämmelsen innebär bland annat att om ett verkställighetsförsök avbryts efter det att utlänningen har lämnat Sverige, måste ett nytt beslut om förvar meddelas av behörig myndighet, det vill säga i en sådan situation av Säkerhetspolisen., Ett nytt beslut förutsätter givetvis att det fortfarande finns behov av att hålla utlänningen i förvar. Om det är Polismyndigheten som har genomfört verkställighetsförsöket kan myndigheten enligt 6 § interimistiskt besluta om förvar.

Författare: Ingela Fridström

För ett beslut om uppsikt krävs alltså enligt båda styckena att utlänningen i stället hade kunnat tas i förvar. Uppsikt kan till exempel bli aktuellt när det inte längre är möjligt att hålla en utlänning i förvar därför att den tillåtna tiden för förvarstagande har gått ut eller för att det inte längre bedöms vara proportionerligt att utlänningen hålls i förvar. Uppsikt kan dock aktualiseras också tidigare än så, när det exempelvis inte finns ett behov av att hålla utlänningen frihetsberövad genom förvar.

Författare: Ingela Fridström

Förbudet och skyldigheterna i paragrafen får, men behöver inte, förenas.

Författare: Ingela Fridström

Ett vistelseområde kan avse exempelvis en eller flera kommuner eller ett län, se prop. 2021/22:131 s. 255.

Författare: Ingela Fridström

Det framgår av 6 § att denna skyldighet ska fullgöras hos Polismyndigheten.

Författare: Ingela Fridström

Dvs. Säkerhetspolisen, Migrationsverket eller regeringen.

Författare: Ingela Fridström

Vilket statsråd som är ansvarigt framgår av förordningen (1996:1515) med instruktion för Regeringskansliet. Om ett statsråd har beslutat om uppsikt kan utlänningen enligt 7 kap. 4 § få frågan prövad av Högsta förvaltningsdomstolen.

Författare: Ingela Fridström

Området får inte vara så snävt avgränsat att utlänningen inte har möjlighet att skaffa sig mat, kläder och andra livsnödvändiga artiklar eller ha tillgång till sjukvård och tandvård. Hänsyn kan i vissa fall behöva tas till utlänningens möjlighet att träffa minderåriga barn som bor på annan ort.

Författare: Ingela Fridström

Vilket statsråd som är ansvarigt framgår av förordningen (1996:1515) med instruktion för Regeringskansliet.

Författare: Ingela Fridström

Lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid är tillämplig vid beräkningen av fristen. 

Författare: Ingela Fridström

En förutsättning för att Säkerhetspolisen ska få besluta om undantag eller medge tillfälliga lättnader är att förhållandena har förändrats. Ändrade förhållanden kan till exempel bestå i att utlänningen har blivit sjuk och därför tillfälligt inte kan anmäla sig i enlighet med uppsiktsbeslutet. Ett annat exempel kan vara att utlänningen har fått en operationstid på annan ort och av den anledningen behöver lämna det vistelseområde som han eller hon annars är förbjuden att lämna.

Författare: Ingela Fridström

 I 6 kap. 1 och 2 §§ finns gemensamma bestämmelser om muntlig handläggning hos en förvaltningsmyndighet. I 13 § finns bestämmelser om muntlig handläggning när regeringen är behörig myndighet.

Författare: Ingela Fridström

Vilket statsråd som är ansvarigt framgår av förordningen (1996:1515) med instruktion för Regeringskansliet.

Författare: Ingela Fridström

Bestämmelsen innebär bland annat att om ett verkställighetsförsök avbryts efter det att utlänningen har lämnat Sverige, måste ett nytt beslut om uppsikt meddelas av den behöriga myndigheten, det vill säga i en sådan situation av Säkerhetspolisen, se kommentaren till 3 §. Ett nytt beslut förutsätter givetvis att det fortfarande finns behov av att ställa utlänningen under uppsikt.

Författare: Ingela Fridström

Bestämmelsen innebär bland annat att om ett verkställighetsförsök avbryts efter det att utlänningen har lämnat Sverige, måste ett nytt beslut om uppsikt meddelas av den behöriga myndigheten, det vill säga i en sådan situation av Säkerhetspolisen, se kommentaren till 3 §. Ett nytt beslut förutsätter givetvis att det fortfarande finns behov av att ställa utlänningen under uppsikt.

Författare: Ingela Fridström

För att paragrafen ska bli aktuell krävs, enligt 1 §, att det finns ett beslut om utvisning (eller avvisning) som inte har kunnat verkställas.

Författare: Ingela Fridström

Punkten tar alltså sikte på en utlännings såväl nuvarande som framtida engagemang i en sådan organisation. Ändamålet kan till exempel vara uppfyllt om en husrannsakan eller kroppsvisitation är av betydelse för att avslöja kontakter mellan utlänningen och andra som tillhör en organisation eller grupp som är känd eller misstänks för att sympatisera med utländska terroristorganisationer. Det kan exempelvis röra sig om uppgifter om utlänningens kontakter med vissa personer (kända medlemmar i sådana organisationer eller grupper) eller besök på vissa platser (till exempel vissa lokaler som frekventeras av sådana personer) som kan ge upplysningar om och belysa risken för ett sådant framtida engagemang. Det spelar ingen roll om gruppen eller organisationen planerar eller förbereder brott i Sverige eller utomlands. Det behöver inte heller finnas omständigheter som tydligt visar att utlänningen tillhör en sådan organisation eller grupp som som planlägger eller förbereder terrorismrelaterade brott. Syftet med att använda tvångsmedel är att klarlägga om så är fallet. Begreppen planlägger eller förbereder är inte begränsade till sådant som avses i 23 kap. 2 § brottsbalken.

Författare: Ingela Fridström

Punkten omfattar utlänningar som agerar ensamma. För att ändamålet ska vara uppfyllt behöver det finnas någon typ av misstanke om att det föreligger en risk för att utlänningen planlägger eller förbereder brott enligt terroristbrottslagen. Misstanken om att det föreligger en sådan risk kan till exempel baseras på uppgifter om utlänningens eget agerande, beteende och kontakter.

Författare: Ingela Fridström

Det tredje ändamålet är att tvångsmedlet är av betydelse för att klarlägga om det finns risk för att utlänningen själv eller tillsammans med andra medverkar eller på annat sätt främjar ett allvarligt brott som rör Sveriges säkerhet. Syftet med att använda tvångsmedlet skulle exempelvis kunna vara att klarlägga om utlänningen har haft kontakt med personer som kan ha tillgång till viktig information av betydelse för Sveriges säkerhet eller med personer som misstänks för att vara utländska agenter eller underrättelseofficerare. Med medverkan och främjande enligt denna punkt avses detsamma som i 23 kap. 4 § brottsbalken. Punkten tar främst sikte på brott enligt 19 kap. brottsbalken, men även statsstyrt företagsspioneri kan vara exempel på ett sådant brott. Med att brottet ska vara allvarligt avses brott med två års fängelse eller mer i straffskalan.

Författare: Ingela Fridström

Det innebär bland annat att husrannsakan får genomföras med våld, men inte orsaka större olägenhet eller skada än vad som är oundgängligen nödvändigt (28 kap. 6 § första och andra styckena). Husrannsakan får vidare inte utan särskilda skäl göras klockan 21.00–06.00 (28 kap. 6 § tredje stycket). Protokoll ska också föras över åtgärden (28 kap. 9 och 13 §§). Hänvisningen innebär vidare att en polisman får besluta om åtgärden, om den är så brådskande att myndighetens beslut inte hinner inhämtas (28 kap. 5 och 13 §§). Det tydliggörs även att endast de bestämmelser i 28 kap. rättegångsbalken som rör den som är skäligen misstänkt för brott är tillämpliga vid ett beslut enligt denna lag.

Författare: Ingela Fridström

Begreppet elektronisk kommunikationsutrustning omfattar all sådan utrustning som det går att kommunicera med, till exempel mobiltelefoner, datorer och surfplattor. Utrustning som enbart kan användas för inspelning och inte kan användas för elektronisk kommunikation omfattas däremot inte (se propositionen Förstärkt rättssäkerhet och effektivitet i förundersökningsförfarandet, prop. 2015/16:68 s. 74). Genom hänvisningen till 3 § första stycket framgår att det endast är vid en husrannsakan, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning som har beslutats med stöd av den paragrafen som en polisman har rätt att tillfälligt omhänderta och undersöka den elektroniska kommunikations-utrustningen. Endast polismän vid Säkerhetspolisen får tillfälligt omhänderta föremål. Det framgår av 2 § polisförordningen (2014:1104) vem som är en sådan polisman. När kommunikationsutrustningen har omhändertagits finns det inget som hindrar att någon annan får i uppdrag att undersöka den, till exempel en it-forensiker.

Författare: Ingela Fridström

Kan undersökningen genomföras på platsen och det inte framkommer något som väcker frågor, ska kommunikationsutrustningen genast återlämnas till utlänningen eftersom det då inte längre finns skäl för åtgärden. Det kan emellertid finnas ett behov av att ta med kommunikationsutrustningen till Säkerhetspolisens lokaler eller någon annan lämplig lokal för att undersöka den närmare, till exempel därför att utlänningen vägrar att medverka eller att det krävs hjälp med en översättning. Enligt tredje stycket ska dock egendomen alltid återlämnas senast 24 timmar efter omhändertagandet. Den ska återlämnas till utlänningen eller till någon annan person som utlänningen har pekat ut. Om det vid undersökningen uppstår en misstanke om brott kan kommunikationsutrustningen i stället tas i beslag enligt bland annat rättegångsbalken.

Författare: Ingela Fridström

Med särskilda skäl avses att åtgärden i det enskilda fallet ska vara av värde för kontrollen av utlänningen och att den kan förväntas ge upplysningar av betydelse för arbetet med att förebygga och förhindra terrorismrelaterade brott eller andra allvarliga brott mot Sveriges säkerhet. Det krävs inte att uppgifterna direkt kan leda till att allvarliga brott kan förhindras eller avslöjas. I kravet på särskilda skäl ligger att det ska finnas ett faktiskt behov av tvångsmedlet och att det behovet inte kan tillgodoses på något annat, mindre ingripande, sätt.

Författare: Ingela Fridström

Det innebär att tillståndet får gälla högst en månad (27 kap. 21 § andra stycket) och att det ställs krav på vad besluten ska innehålla (27 kap. 21 § fjärde stycket). Vidare ska rätten alltid överväga om det bör ställas särskilda villkor för användning av tvångsmedlet (27 kap. 21 § sjätte stycket). Offentliga ombud ska Prop. 2021/22:131 medverka vid prövningen i samma utsträckning som vid tvångsmedelsanvändning enligt rättegångsbalken (27 kap. 26 och 28 §§). Det tydliggörs också att endast de bestämmelser i 27 kap. rättegångsbalken som rör den som är skäligen misstänkt är tillämpliga.

Författare: Ingela Fridström

Begreppen planlägger eller förbereder är inte begränsade till sådant som avses i 23 kap. 2 § brottsbalken. Kravet på att utlänningen regelbundet kan antas komma att uppehålla sig på platsen innebär att det inte är tillräckligt att han eller hon kommer att göra det vid något enstaka tillfälle under tillståndstiden. Däremot ställs det inget krav på att han eller hon ska befinna sig där varje dag. Det kan vara tillräckligt att utlänningen regelbundet finns på platsen men med längre intervall, till exempel om en utlänning har regelbunden kontakt med företrädare för främmande makt som besöker Sverige varannan eller var tredje månad. Eftersom sådana kontakter kan vara svåra att förutbestämma tidsmässigt kan det då behövas kameraövervakning under en längre period. Platsen kan exempelvis vara utlänningens bostad, arbetsplats eller skola. Det kan också vara fråga om någon annan lokal som utlänningen regelbundet besöker, såsom en föreningslokal, en restaurang, ett kafé eller liknande. När det gäller övervakning av en plats där brott kan antas komma att planläggas eller förberedas ställs inte krav på att utlänningen regelbundet besöker platsen, utan det är tillräckligt att det kan antas att utlänningen kommer att besöka den vid något enstaka tillfälle under tillståndstiden. sådana kontakter kan vara svåra att förutbestämma tidsmässigt kan det då behövas.

Författare: Ingela Fridström

Det innebär att tillståndet får gälla högst en månad (27 kap. 21 § andra stycket) och att det ställs krav på vad besluten ska innehålla (27 kap. 21 § fjärde stycket). Vidare ska rätten alltid överväga om det bör ställas särskilda villkor för användning av tvångsmedlet (27 kap. 21 § sjätte stycket). Offentliga ombud ska medverka vid prövningen i samma utsträckning som vid tvångsmedelsanvändning enligt rättegångsbalken (27 kap. 26 och 28 §§). Det tydliggörs också att endast de bestämmelser i 27 kap. rättegångsbalken som rör den som är skäligen misstänkt är tillämpliga. Det innebär till exempel att 27 kap. 20 c § rättegångsbalken, som reglerar hemlig kameraövervakning i syfte att fastställa vem som är skäligen misstänkt, inte får tillämpas.

Författare: Ingela Fridström

Med befordringsföretag avses detsamma som i rättegångsbalken, det vill säga post- och telebefordringsföretag som på affärsmässiga grunder huvudsakligen förmedlar information, det vill säga meddelanden i form av postförsändelser, som andra lämnar för distribution (proposition om en telelag och en förändrad verksamhetsform för Televerket, m.m., prop. 1992/93:200, s. 161 f.). Frågan om tystnadsplikt regleras i postlagen (2010:1045). Paragrafen är inte tillämplig på elektronisk post.

Författare: Ingela Fridström

Vilket statsråd som är ansvarigt framgår av förordningen (1996:1515) med instruktion för Regeringskansliet.

Författare: Ingela Fridström

Rättens beslut får överklagas av Säkerhetspolisen enligt 7 kap. 12 §.

Författare: Ingela Fridström

Att låta Säkerhetspolisen bestämma villkoren kan bli aktuellt till exempel om beslutsfattaren inte har ett tillräckligt underlag för att bedöma vilka närmare villkor som bör gälla för anmälningsskyldigheten. Det kan till exempel röra sig om att ange vilka veckodagar, vilken tid på dagen och på vilken adress utlänningen ska infinna sig. Om det på grund av ändrade förhållanden finns skäl för det får Säkerhetspolisen, enligt 19 §, besluta om bland annat undantag eller medge tillfälliga lättnader i anmälningsskyldigheten eller förbudet att lämna vistelseområdet. Säkerhetspolisen får också besluta att anmälningsskyldigheten ska fullgöras på en annan plats eller en annan veckodag än vad som har angetts i beslutet om anmälningsskyldighet. Av 6 kap. 10 § framgår att ett beslut ska vara skriftligt och motiveras.

Författare: Ingela Fridström

Ett interimistiskt beslut gäller omedelbart men får verkan mot utlänningen först när beslutet har delgetts honom eller henne.

Författare: Ingela Fridström

Säkerhetspolisen ska enligt tredje stycket genast anmäla beslutet till den beslutande myndigheten, det vill säga Migrationsverket eller regeringen. Om möjligt bör det göras samma dag som beslutet fattas eller närmast påföljande arbetsdag. Den beslutande myndigheten ska därefter snarast, det vill säga omgående efter det att frågan har underställts myndigheten, pröva om åtgärden ska bestå. Om regeringen är behörig myndighet kan, med hänsyn till formerna för beslutsfattande, en något längre tid accepteras för prövningen än om det är Migrationsverket som är behörig myndighet. Om Migrationsverket eller regeringen beslutar att utlänningen fortsatt ska åläggas en anmälningsskyldighet kommer det beslutet att ersätta det tillfälliga beslut som Säkerhetspolisen har fattat. Om den beslutande myndigheten däremot konstaterar att det inte finns skäl för anmälningsskyldighet ska den upphäva Säkerhetspolisens beslut. Den beslutande myndigheten kan givetvis också besluta om ändringar i anmälningsskyldigheten när den prövar Säkerhetspolisens beslut, till exempel att skyldigheten ska fullgöras oftare eller mera sällan. Sådana ändringar i fråga om anmälningsskyldigheten ska delges utlänningen. De interimistiska besluten kan inte överklagas (jfr 7 kap. 2 och 10 §§).

Författare: Ingela Fridström

Även om det benämns fortsatt användning förutsätter inte en sådan ansökan att utlänningen tidigare varit föremål för tvångsmedel, utan endast att ansökan lämnas in efter utgången av den treårsfrist som gäller enligt 12 §. Ett beslut om fortsatt användning av anmälningsskyldighet och förbud att lämna vistelseområdet kräver enligt andra stycket att förutsättningarna i 1§ är uppfyllda och att det finns risk för att utlänningen begår eller på annat sätt medverkar till terrorismrelaterade brott eller brott mot Sveriges säkerhet, till exempel enligt 19 kap. brottsbalken.

Författare: Ingela Fridström

Efter utgången av treårsfristen ställs högre krav för fortsatt användning av tvångsmedlen

Författare: Ingela Fridström

Det finns ingen begränsning av hur många gånger Säkerhetspolisen får ansöka om fortsatt användning av tvångsmedel. Däremot framgår det av 16 § att en förutsättning för ett nytt beslut är att tidsperioden i det tidigare beslutet har löpt ut.

Författare: Ingela Fridström

Det innebär bland annat att rätten ska bestå av en lagfaren domare och nämndemän. Det innebär också att utlänningen får överklaga rättens beslut. Förfarandet vid förhandlingen kommer i princip att följa bestämmelserna i 46 kap. rättegångsbalken. Ärenden av detta slag har ansetts kunna handläggas även om utlänningen inte är närvarande mot bakgrund av regleringen i 46 kap. 15 och 15 a §§ rättegångsbalken (jfr prop. 1990/91:118 s. 87). Det får bedömas från fall till fall om det är lämpligt med handläggning i utlänningens utevaro. Parterna får åberopa muntlig och skriftlig bevisning med de begränsningar som följer av 35 kap. 7 §.

Författare: Ingela Fridström

Förutom att det kan finnas sekretess i ärendena enligt 18 och 35 kap. offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) kan sekretess gälla enligt bland annat 15 kap. 1 och 2 §§, 21 kap. 5 § och 37 kap. 1 § den lagen. Normalt har en part i ett brottmål enligt 10 kap. 3 och 3 a §§ offentlighets- och sekretesslagen rätt att få ta del av allt processmaterial. Så är emellertid inte fallet vid handläggning av denna typ av mål. Den partsinsyn som gäller i ett brottmålsförfarande gäller alltså inte här.

Författare: Ingela Fridström

Ett exempel på när vistelseområdet behöver ändras kan vara att utlänningen måste besöka ett sjukhus på annan ort för vård eller undersökning eller sitt hemlands ambassad. Vid tillfälliga lättnader återgår skyldigheten till vad som gällde enligt det grundläggande beslutet så snart den tillfälliga lättnaden upphör.

Författare: Ingela Fridström

Det kan finnas ett permanent behov av sådana ändringar till exempel om utlänningen flyttar inom landet. Ett annat skäl kan vara att en ändring behövs därför att Polismyndigheten flyttar sin verksamhet eller inskränker sina öppettider. Omfattningen av anmälningsskyldigheten får dock inte ändras vid tillämpning av denna punkt.

Författare: Ingela Fridström

Det kan till exempel bli aktuellt om utlänningen blir så allvarligt sjuk eller funktionsnedsatt att Säkerhetspolisen bedömer att det inte längre finns något behov av att använda exempelvis anmälningsskyldighet eller hemliga tvångsmedel för att kontrollera honom eller henne. Ett annat exempel kan vara att utlänningen hamnar på sjukhus efter en olycka och till följd av det under lång tid bedöms vara ur stånd att inställa sig.

Författare: Ingela Fridström

Säkerhetspolisen kan göra en sådan ansökan oberoende av om förhållandena har ändrats. En sådan framställan kan, i motsats till de ändringar som regleras i första stycket, även avse mer ingripande åtgärder för utlänningen. Det skulle till exempel kunna tänkas att Migrationsverket eller regeringen har beslutat att utlänningen ska ha anmälningsskyldighet men att andra tvångsmedel inte får användas och att Säkerhetspolisen anser att kontrollen efter en tid behöver stärkas. Det kan också vara fråga om ett beslut att utlänningen ska fullgöra anmälningsskyldighet tre dagar i veckan medan Säkerhetspolisen anser att skyldigheten bör utökas till att omfatta alla dagar.

Författare: Ingela Fridström

Säkerhetspolisen kan begära både att beslutet ändras till utlänningens nackdel och att det ändras till utlänningens fördel i en situation där Säkerhetspolisen inte är behörig att själv göra det.

Författare: Ingela Fridström

Materialet ska bevaras så länge som det är av betydelse för att kontrollera utlänningen. Annars ska det förstöras så snart som möjligt. Det gäller dock inte överskottsinformation som regleras i tredje stycket. Sådant som normalt anses sakna betydelse för kontrollen är till exempel upptagningar av telefonsamtal i vilka utlänningen inte deltar eller kameraupptagningar där utlänningen inte finns med. Är det fråga om material från samtal som enligt 27 kap. 22 § rättegångsbalken inte får avlyssnas ska materialet förstöras omedelbart.

Författare: Ingela Fridström

I detta stycke regleras vad som gäller om bevarande och förstöring av överskottsinformation. Med överskottsinformation avses uppgifter som har kommit fram vid användning av hemliga tvångsmedel och som rör något annat än kontrollen av utlänningen. Se vidare prop. 2021/22:131 s. 280.

Författare: Ingela Fridström

Utöver en första ytlig granskning av om en handling som påträffas vid husrannsakan, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning kan vara av intresse för att kontrollera utlänningen får den som genomför åtgärden inte utföra någon närmare granskning av handlingen. Denna granskning får, enligt första stycket, endast göras av rätten, Säkerhetspolisen, Polismyndigheten eller en åklagare. Säkerhetspolisen får dock uppdra åt en sakkunnig eller någon annan att granska handlingen. Det kan till exempel vara en tolk eller översättare utanför myndigheten som analyserar det språkliga innehållet i handlingen. Det kan också vara någon som har specialkunskaper på ett visst område som granskar handlingen ur någon annan aspekt.

Författare: Ingela Fridström

Med överskottsinformation avses uppgifter som har kommit fram vid användning av hemliga tvångsmedel och som rör något annat än kontrollen av utlänningen. Det kan till exempel vara uppgifter om brott som utlänningen eller någon annan har begått eller planerar att begå. Det kan även vara uppgifter som utan att avse brott har betydelse för Säkerhetspolisens personskyddsverksamhet eller handläggningen av andra utlänningsärenden. Överskottsinformationen kan också röra sådant som inte i något avseende har betydelse för Säkerhetspolisen men kan ha det för en annan myndighet, exempelvis Polismyndigheten. I paragrafen anges att uppgifter från hemliga tvångsmedel får användas även för andra ändamål än det som legat till grund för tillståndet att få använda tvångsmedlet. Det kan röra sig om allt från hela eller delar av upptagningar eller uppteckningar till enstaka uppgifter från sådant material. Om det finns sådan överskottsinformation får Säkerhetspolisen besluta att informationen ska tas tillvara och användas för ett annat ändamål än kontrollen av utlänningen. Med andra bestämmelser avses exempelvis sekretess- och dataskyddsregleringen. Sekretess kan nämligen hindra att uppgifter lämnas ut. I den mån det är fråga om personuppgifter som behandlas automatiserat ska det dessutom finnas rättsligt stöd för att behandla uppgiften för att den ska kunna lämnas ut. Inför användningen av överskottsinformation ska en proportionalitetsbedömning göras. Se vidare prop. 2021/22:131 s. 282.

Författare: Ingela Fridström

Att det inte längre finns skäl för ett beslut om hemliga tvångsmedel kan till exempel bero på att utlänningen berövas friheten som misstänkt för ett brott eller tas i förvar och att hemlig kameraövervakning, postkontroll eller hemlig avlyssning eller övervakning av elektronisk kommunikation till följd av det omedelbart bör upphöra. Att utlänningen drabbas av en skada eller plötslig sjukdom som leder till längre sjukhusvistelse kan vara ett annat exempel på när ett tillstånd till att använda hemliga tvångsmedel bör upphävas. Det är främst Säkerhetspolisen som kan antas få kännedom om sådana omständigheter som gör att det inte längre finns skäl för ett beslut om hemliga tvångsmedel. Även rätten är dock skyldig att upphäva ett beslut om tvångsmedel om den får kännedom om sådana omständigheter. Säkerhetspolisen bör alltid underrätta domstolen om att ett beslut har upphävts.

Författare: Ingela Fridström

Förutsättningen för ett beslut om att omhänderta utlänningens pass eller andra identitetshandlingar är enligt första stycket att en utvisning enligt lagen kan komma i fråga. Det innebär att bestämmelsen är tillämplig under hela förfarandet, från det att utvisningsfrågan först aktualiseras hos Säkerhetspolisen till dess att utvisningsbeslutet har verkställts. Möjligheten att omhänderta utlänningens pass eller andra identitetshandlingar omfattar därmed även den situationen att utlänningen har ett giltigt uppehållstillstånd, om det finns förutsättningar att tillämpa lagen på utlänningen. Migrationsverket får begära hjälp av Polismyndigheten om utlänningen inte samarbetar till omhändertagandet. Har myndigheten beslutat att omhänderta handlingarna i fråga kan, om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda, husrannsakan eller kroppsvisitation göras enligt 27 § för att söka efter handlingarna.

Författare: Ingela Fridström

Kommer Säkerhetspolisen fram till att den till exempel inte kommer att ansöka om utvisning, eller om den återkallar sin ansökan, ska Säkerhetspolisen alltså upphäva omhändertagandet och återlämna handlingarna till utlänningen.

Författare: Ingela Fridström

Husrannsakan och kroppsvisitation i första stycket aktualiseras för att söka efter en utlännings pass eller andra identitetshandlingar i enlighet med 26 §. Husrannsakan får endast göras hos utlänningen, det vill säga i hans eller hennes bostad eller annat hus, rum eller ställe, jfr 20 § polislagen (1984:387). Om han eller hon uppger att någon annan förvarar handlingarna är det således inte tillåtet att med hjälp av husrannsakan söka efter dem där. Om utlänningen uppger att han eller hon förvarar handlingarna på sig men vägrar att lämna över dem kan kroppsvisitation aktualiseras.

Författare: Ingela Fridström

Det innebär bland annat att husrannsakan får genomföras med våld, men inte orsaka större olägenhet eller skada än vad som är oundgängligen nödvändigt (28 kap. 6 § första och andra styckena). Husrannsakan får vidare inte utan särskilda skäl göras klockan 21.00–06.00 (28 kap. 6 § tredje stycket). Protokoll ska också föras över åtgärden (28 kap. 9 och 13 §§). Hänvisningen innebär vidare att en polisman får besluta om åtgärden, om den är så brådskande att myndighetens beslut inte hinner inhämtas (28 kap. 5 och 13 §§). Det tydliggörs även att endast de bestämmelser i 28 kap. rättegångsbalken som rör den som är skäligen misstänkt för brott är tillämpliga vid ett beslut enligt denna lag.

Författare: Ingela Fridström

Ett omhändertagande av en utlänning ska, med hänsyn till den proportionalitetsbedömning som ska göras enligt 1 kap. 8 §, pågå under så kort tid som möjligt och bara under den tid som behövs för att den planerade åtgärden ska kunna genomföras.

Författare: Ingela Fridström

Om det behövs får en utlänning som har fyllt 18 år förvaras i en polisarrest eller i ett häkte under den tid som han eller hon är omhändertagen. Detta skulle till exempel kunna bli aktuellt när det finns en risk att utlänningen annars avviker. Inom ramen för proportionalitetsbedömningen ska vid åtgärder som rör barn i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa, varvid barnets åsikter ska tillmätas betydelse utifrån ålder och mognad (jfr artikel 3 och 12 i barnkonventionen). Ett barn som har omhändertagits får aldrig förvaras i ett häkte eller en polisarrest. Åtgärderna får, om det behövs, vidtas med tvång. Rätten för en polisman att använda våld följer av bestämmelser i polislagen (1984:387) och av 24 kap. 2 § brottsbalken.

Författare: Ingela Fridström

Paragrafen aktualiseras efter ett beslut om omhändertagande enligt 29 § eller ett beslut om verkställighetsförvar enligt 3 kap. 1 eller 2 §. Åtgärder som behövs för att utlänningen ska få nödvändiga handlingar för verkställigheten eller för att utlänningens identitet eller medborgarskap ska kunna klarläggas kan till exempel vara att utan utlänningens samtycke föra honom eller henne till hemlandets ambassad eller beskickning. Endast åtgärder som behövs får dock vidtas. Om utlänningen gör tydligt att han eller hon inte har för avsikt att medverka vid besöket på ambassaden eller beskickningen får det övervägas vilken betydelse som vägran kommer att få. Kan resehandlingar ordnas på annat sätt än genom att utlänningen utan hans eller hennes samtycke följer med till ambassaden eller beskickningen, eller om identiteten eller medborgarskapet kan fastställas med andra metoder, är det inte tillåtet att vidta åtgärder med stöd av denna paragraf (jfr Tydligare befogenheter för polisen när beslut om avvisning eller utvisning verkställs, prop. 2016/17:191, s. 40).

Författare: Ingela Fridström

I 6 § finns bestämmelser om rätten till ett offentligt biträde.

Författare: Ingela Fridström

Enligt paragrafen tillämpas de regler som allmänt gäller för handläggning av mål i kammarrätt, till exempel förvaltningsprocesslagen (1971:291), också för Migrationsöverdomstolens handläggning av mål eller ärenden enligt lagen. Detta innebär bland annat att Migrationsöverdomstolen, som huvudregel, är domför med tre lagfarna ledamöter (jfr 12 § lagen [1971:289] om allmänna förvaltningsdomstolar). I paragrafen föreskrivs dock att Migrationsöverdomstolen får bestå av en lagfaren ledamot när den enligt 3 kap. 16 § eller 4 kap. 13 § håller en muntlig förhandling i ett ärende om förvar eller uppsikt som handläggs av regeringen.

Författare: Ingela Fridström

Av 32 § första stycket förvaltningslagen framgår att ett beslut som kan antas påverka någons situation på ett inte obetydligt sätt ska innehålla en klargörande motivering, om det inte är uppenbart obehövligt. En sådan motivering ska innehålla uppgifter om vilka föreskrifter som har tillämpats och vilka omständigheter som har varit avgörande för myndighetens ställningstagande. Det följer vidare av 32 § andra stycket förvaltningslagen att en motivering helt eller delvis får utelämnas i vissa situationer, såsom att det är nödvändigt med hänsyn till rikets säkerhet, skyddet för enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden eller något annat jämförbart förhållande.

Författare: Ingela Fridström

Av 11 § följer att Säkerhetspolisen får överklaga Migrationsverkets beslut och av 42 § förvaltningslagen (2017:900) framgår att utlänningen får göra det. En förutsättning är dock att beslutet har gått parten emot. Överklagandet ska ges in till Migrationsverket inom den tid som anges i 44 § förvaltningslagen. Migrationsverket ska, under förutsättning att överklagandet inte avvisas, överlämna överklagandet och övriga handlingar i ärendet till Migrationsöverdomstolen enligt 14 §, se kommentaren till den paragrafen. I 6 kap. 3 och 4 §§ finns bestämmelser om muntlig förhandling vid Migrationsöverdomstolen, se kommentarerna till de paragraferna.

Författare: Ingela Fridström

Det är endast utlänningen som kan få statsrådets beslut om förvar eller uppsikt prövat. Säkerhetspolisen och Migrationsverket kan inte begära en sådan prövning. Överklagandet ska ges in till regeringen. Av 5 § framgår att ett beslut om förvar eller uppsikt får överklagas särskilt och utan tidsbegränsning. Något krav på prövningstillstånd finns inte.

Författare: Ingela Fridström

Av 11 § följer att Säkerhetspolisen får överklaga Migrationsverkets beslut och av 42 § förvaltningslagen (2017:900) framgår att utlänningen eller ett offentligt biträde får göra det. En förutsättning är dock att beslutet har gått parten emot. Överklagandet ska ges in till den myndighet som fattat beslutet inom den tid som anges i 44 § förvaltningslagen. Något krav på prövningstillstånd finns inte. 

Författare: Ingela Fridström

Av 11 § följer att Säkerhetspolisen får överklaga Migrationsverkets beslut och av 42 § förvaltningslagen (2017:900) framgår att utlänningen får göra det. En förutsättning är dock att beslutet har gått parten emot. Överklagandet ska ges in till Migrationsverket inom den tid som anges i 44 § förvaltningslagen. Något prövningstillstånd krävs inte.

Författare: Ingela Fridström

Denna begränsning omfattar inte beslut meddelade enligt andra lagar, till exempel ett beslut om avvisning som har fattats av en förvaltningsmyndighet enligt 45 § förvaltningslagen (2017:900).

Författare: Ingela Fridström

Utlänningens rätt att överklaga framgår av 42 § förvaltningslagen (2017:900).

Författare: Ingela Fridström

Säkerhetspolisens rätt att överklaga gäller ett beslut eller ett godkännande om fortsatt användning av tvångsmedel enligt 5 kap. 16 § och ett beslut i enskilda fall om tillstånd till ett visst tvångsmedel enligt 5 kap. 11 §. Det kan röra sig om både själva tillståndet och de uppställda villkoren för tillståndet. Utlänningens rätt att överklaga ett beslut eller ett godkännande om fortsatt användning av tvångsmedel enligt 5 kap. 16 § följer av 51 och 52 kap. rättegångsbalken, se 5 kap. 18 §. Att ett offentligt ombud får överklaga ett beslut om tillstånd till hemliga tvångsmedel i enskilda fall följer av hänvisningarna i 5 kap. 11 § tredje stycket.

Författare: Ingela Fridström

Om det under regeringens handläggning, det vill säga efter att Migrationsöverdomstolen har yttrat sig, kommer fram något nytt som kan ha betydelse för verkställighetsfrågan finns det inget som hindrar att regeringen begär ett kompletterande yttrande från Migrationsöverdomstolen.

Författare: Ingela Fridström

Om utlänningen ansöker om uppehållstillstånd, statusförklaring, resedokument eller ställning som varaktigt bosatt i Sverige under den tid som regeringen handlägger ett överklagat beslut om utvisning får regeringen undanröja beslutet och återförvisa ärendet till Migrationsverket. Bestämmelsen innebär en möjlighet, men inte en skyldighet, för regeringen. Om utvisningsbeslutet upphävs och återförvisas ska ansökningarna handläggas tillsammans enligt lagen, se 1 kap. 2 §. Den ordningen gäller dock inte om utlänningens ansökan avser uppehållstillstånd enligt utlänningslagen (2005:716) för forskning, studier inom högre utbildning, viss praktik, visst volontärarbete och au pair-arbete (5 b kap.), EU-blåkort (6 a kap.), tillstånd för företagsintern förflyttning – ICT (6 b kap.) eller tillstånd för säsongsarbete (6 c kap.). I sådana fall ska ansökan om uppehållstillstånd avvakta prövningen enligt 2 kap. 9 §.

Författare: Ingela Fridström

Det gäller i fråga om uppehållstillstånd enligt utlänningslagen för forskning, studier inom högre utbildning, viss praktik, visst volontärarbete och au pair-arbete (5 b kap.), EU-blåkort (6 a kap.), tillstånd för företagsintern förflyttning – ICT (6 b kap.) eller tillstånd för säsongsarbete (6 c kap.).

Författare: Ingela Fridström

Med EES-medborgare och familjemedlem till EES-medborgare avses enligt 1 kap. 6 § detsamma som i 1 kap. 3 b § och 3 a kap. 2 § utlänningslagen (2005:716).

Författare: Ingela Fridström

Bestämmelsen förutsätter att beslutet är överklagbart och är därför endast tillämplig på Migrationsverkets beslut. Eftersom ett beslut om utvisning alltid ska vara förenat med ett återreseförbud omfattar nöjdförklaringen även beslutet om återreseförbud. Förklaringen medför att utlänningen inte längre kan överklaga utvisningsbeslutet. Ett överklagande som kommer in efter nöjdförklaringen tas inte upp till prövning. Det är därför nödvändigt att utlänningen före en eventuell nöjdförklaring informeras om vad förklaringen innebär och vilka konsekvenser den får (jfr NJA 1981 s. 433). Se vidare prop. 2021/22:131 s. 299.

Författare: Ingela Fridström

Vid en nöjdförklaring inför en annan myndighet än Migrationsverket ska ett vittne närvara, annars saknar förklaringen verkan. Vittnet ska känna till vad frågan gäller och kunna intyga vem som har lämnat nöjdförklaringen. Utlänningen ska lämna nöjdförklaringen personligen. Den som tar emot nöjdförklaringen ska ha tillgång till utvisningsbeslutet, antingen i form av en utskrift eller ett bevis om vad avgörandet innehåller.

Författare: Ingela Fridström

Straffet är fängelse i högst två år, men om brottet är ringa ska det bestämmas till böter. När det gäller val av påföljd i fråga om brott som inte är ringa finns det, på grund av brottslighetens art, ofta skäl för fängelse även om varken straffvärdet eller tidigare brottslighet i sig skulle motivera det. Styrkan i fängelsepresumtionen måste dock bestämmas med beaktande av omständigheterna i det enskilda fallet.

Författare: Ingela Fridström

Om en utlänning, som har utvisats enligt lagen, påträffas i Sverige och återreseförbud fortfarande gäller, ska utvisningen verkställas på nytt.

Författare: Ingela Fridström

När det gäller val av påföljd finns det, på grund av brottslighetens art, ofta skäl för fängelse även om varken straffvärdet eller tidigare brottslighet i sig skulle motivera det. Styrkan i fängelsepresumtionen måste dock bestämmas med beaktande av omständigheterna i det enskilda fallet. Bestämmelsen gäller även för ett beslut om utvisning som har meddelats före ikraftträdandet enligt ett antal upphävda lagar.

Författare: Ingela Fridström

Ett straffansvar förutsätter att utlänningen har delgetts beslutet 14 §§. Det spelar ingen roll för straffansvaret för den som bryter mot anmälningsskyldigheten eller förbudet att lämna vistelseområdet vilket skäl utlänningen har haft för överträdelsen. Det kan dock ha betydelse för frågan om det finns mildrande omständigheter. Straffet är fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, böter. När det gäller val av påföljd i fråga om brott som inte är ringa finns det, på grund av brottslighetens art, ofta skäl för fängelse även om varken straffvärdet eller tidigare brottslighet i sig skulle motivera det. Styrkan i fängelsepresumtionen måste dock bestämmas med beaktande av omständigheterna i det enskilda fallet.

Författare: Ingela Fridström

Straffansvaret gäller både om utlänningen själv och om någon annan hindrar eller försöker hindra att ett beslut om utvisning verkställs. Straffet är fängelse i högst ett år. Bestämmelsen gäller även för ett beslut om utvisning som har meddelats före ikraftträdandet enligt ett antal upphävda lagar.

Författare: Ingela Fridström

Kravet på åtalsmedgivande, som ska inhämtas innan åklagaren fattar ett beslut i åtalsfrågan, gäller endast medan regeringen handlägger utvisningsärendet. Regeringen handlägger inte längre frågan om utvisning när utvisningsbeslutet är fattat. Har regeringen redan beslutat i den frågan behöver åklagaren inte inhämta dess uppfattning. Om regeringen inte ger sitt medgivande, får åklagaren inte väcka åtal för brottet.