Innehåll

Lagar & Förordningar

Lagar & Förordningar är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO - gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.

Livsmedelslag (1971:511)

<kgp:reprint>Omtryckt i SFS 1989:461.</kgp:reprint>

Denna lag har enligt Lag (2006:804) upphört att gälla den 1 juli 2006.

Angående övergångsbestämmelser, se Lag (2006:804).

Inledande bestämmelser

I denna lag förstås med

  1. livsmedel,matvara, dryckesvara, njutningsmedel eller annan vara som är avsedd att förtäras av människor med undantag av vara på vilken läkemedelslagen (1992:859) är tillämplig,

  2. livsmedelstillsats, dels berikningsmedel som är avsett att tillföras livsmedel för att förbättra dess näringsvärde, dels annan vara eller ämne som är avsedd att tillföras livsmedel för att påverka dess hållbarhet, konsistens, färg, smak eller lukt eller åstadkomma annan bestämd egenskap hos livsmedlet, om berikningsmedlet, varan eller ämnet ej är livsmedelsråvara,

  3. främmande ämne, annat ämne än livsmedelstillsats som, om det ingår i livsmedel, kan utgöra hälsorisk eller förändra livsmedlets normala sammansättning eller beskaffenhet i övrigt.

SFS 1992:1680

Med hantering av livsmedel avses i denna lag dels slakt, dels framställning, beredning, behandling, förvaring, förpackning, omförpackning, transport eller uppläggning av livsmedel, dels saluhållande, försäljning, servering eller annat överlämnande av livsmedel för förtäring.

Bestämmelse i denna lag om saluhållande gäller i tillämpliga delar även försäljning, servering eller annat överlämnande av livsmedel för förtäring.

SFS 1989:461

Lagen gäller inte hantering av livsmedel i enskilt hushåll.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får dock föreskriva att lagen helt eller delvis skall gälla hantering av livsmedel i enskilt hushåll i fråga om

  1. vatten som är avsett att drickas eller att användas vid hantering av livsmedel,

  2. kött från kronhjort och dovhjort som har hållits i hägn.

Lagen gäller inte heller hantering av livsmedel i kök i förskola och fritidshem med högst två avdelningar om inte regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriver något annat.

<kgp:refblock>

Jfr LivsmedelsF17 §, efter denna lag.

</kgp:refblock>

SFS 1993:1483

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från lagens tillämpning i fråga om vissa slag av livsmedel eller livsmedelstillsatser.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från lagens tillämpning på försvarsmakten och såvitt avser fartyg och luftfartyg.

<kgp:refblock>

Jfr LivsmedelsF54 §, efter denna lag.

</kgp:refblock>

SFS 1988:51

Livsmedels beskaffenhet

Livsmedel som saluhålles får ej ha sådan sammansättning eller beskaffenhet i övrigt att det kan antagas vara skadligt att förtära, smittförande eller eljest otjänligt till människoföda.

Som livsmedelstillsats får användas endast tillsats som godkänts för livsmedlet i fråga, om ej regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer föreskriver annat. Fråga om godkännande prövas av myndighet som regeringen bestämmer. Godkännande kan förenas med villkor.

<kgp:refblock>

Jfr LivsmedelsF2 och 4 §§, efter denna lag.

</kgp:refblock>

SFS 1975:733

Är det av särskild betydelse från hälso- eller näringssynpunkt eller eljest för att tillgodose konsumentintresset, kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer föreskriva bestämd sammansättning eller beskaffenhet i övrigt (livsmedelsstandard) för livsmedel av visst slag.

<kgp:refblock>

Jfr LivsmedelsF5 §, efter denna lag.

</kgp:refblock>

SFS 1975:733

Hantering m.m.

<kgp:refblock>

Jfr LivsmedelsF7–13, 15–19 §§, efter denna lag.

</kgp:refblock>

Vid hantering av livsmedel skall sådana försiktighetsmått iakttagas och i övrigt förfaras så, att fara ej uppkommer för att livsmedlet förorenas eller blir otjänligt till människoföda.

För att hindra menlig inverkan på livsmedel kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om användning av vara, ämne eller utrustning vid hantering av livsmedel och om förvaring av vara, ämne eller utrustning tillsammans med livsmedel.

SFS 1975:733

Om det är påkallat från hälsosynpunkt, kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förbjuda eller föreskriva villkor för hantering av livsmedel, som innehåller främmande ämne eller vari sådant ämne överstiger viss halt.

SFS 1975:733

Om det behövs från hälso- eller näringssynpunkt eller annars för att tillgodose konsumentintresset, får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förbjuda eller föreskriva villkor för hantering eller införsel till landet av visst slag av livsmedel.

<kgp:refblock>

F (2000:269) om kontroll av livsmedel som importeras från tredje land, ändr. g. F:ar 2000:1321, 2002:184.

</kgp:refblock>

SFS 1989:461

Om livsmedel, som förvaras på en gränskontrollstation eller ett tullager eller i en frizon eller ett frilager, kan orsaka allvarliga personskador får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förbjuda att de återutförs.

SFS 2005:337

Om hantering av livsmedel utomhus eller eljest på annat ställe än i livsmedelslokal meddelas bestämmelser av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

<kgp:refblock>

Jfr betr. 9–12 §§ LivsmedelsF19 §, efter denna lag.

</kgp:refblock>

SFS 1975:733

Märkning

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om märkning av livsmedel.

<kgp:refblock>

Jfr LivsmedelsF25 §, efter denna lag – Missvisande märkning av färdigpackad fisk (äldre lydelse av §-en) R 1992:95.

</kgp:refblock>

SFS 1992:1680

[har upphävts genom lag (1992:1680).]

SFS 1992:1680

För att tillgodose konsumentintresset får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att särskild beteckning skall vara förbehållen livsmedel av visst slag.

<kgp:refblock>

Jfr LivsmedelsF26 §, efter denna lag.

Lag (1995:1336) om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel, m.m.F (1995:1345) i samma ämne.

</kgp:refblock>

SFS 1975:733

Saluhållande

Livsmedel får inte saluhållas, om det

  1. kan antas vara otjänligt till människoföda,

  2. tillförts livsmedelstillsats i strid med 6 §,

  3. uppges hålla en livsmedelsstandard som föreskrivits enligt 7 § men inte motsvarar standarden,

  4. inte är märkt enligt föreskrifter som meddelas med stöd av 13 §,

  5. märkts med uppgift om hållbarhetstid och denna tid löpt ut.

I fråga om förbud mot saluhållande gäller dessutom vad som följer av 10 och 11 §§.

SFS 1992:1680

Vara får ej saluhållas som livsmedelstillsats, om varan ej godkänts enligt 6 §.

[har upphävts genom lag (1992:1680).]

SFS 1992:1680

Har särskild beteckning förbehållits visst slag av livsmedel enligt 15 §, får livsmedel med annan sammansättning eller beskaffenhet i övrigt ej saluhållas under beteckningen eller annan beteckning som är så lika att förväxling lätt kan ske.

Första stycket äger motsvarande tillämpning på beteckning som är allmänt vedertagen.

<kgp:refblock>

Ang. 2 st. R 1992:95 anm. vid 13 §.

</kgp:refblock>

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om saluhållande av livsmedel för särskilda näringsändamål och av naturliga mineralvatten.

<kgp:refblock>

Jfr LivsmedelsF28 §, efter denna lag.

</kgp:refblock>

SFS 1992:1680

Personalhygien

I livsmedelshantering får ej vara sysselsatt person som har eller kan antagas ha sjukdom eller smitta, sår eller annan skada som kan göra livsmedel som han hanterar otjänligt till människoföda.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om läkarundersökning eller annan hälsokontroll av personal, som är sysselsatt med livsmedelshantering, och om personalhygienen i övrigt inom sådan hantering.

<kgp:refblock>

Jfr LivsmedelsF29–34 §§, efter denna lag.

</kgp:refblock>

SFS 1975:733

Livsmedelslokal m.m.

<kgp:refblock>

Jfr LivsmedelsF35–38, 41–45 §§, efter denna lag.

</kgp:refblock>

Med livsmedelslokal förstås sådan lokal eller annat utrymme i byggnad eller transportmedel, som är avsedd att huvudsakligen användas för stadigvarande hantering av livsmedel, och därtill hörande biutrymme, som brukas i samband med sådan hantering eller eljest kan vara av hygiensk betydelse för denna.

Regeringen kan förordna att visst slag av lokal eller utrymme ej skall anses som livsmedelslokal enligt första stycket.

Om livsmedelslokal meddelas bestämmelser av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

SFS 1975:733

Livsmedel får ej hanteras yrkesmässigt i annan lokal än livsmedelslokal, om ej myndighet som regeringen bestämmer ger tillstånd därtill.

SFS 1975:733

Tillsyn

Tillsynen över efterlevnaden av denna lag, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen och de EG-förordningar som kompletteras av lagen utövas av Livsmedelsverket, länsstyrelserna och kommunerna (tillsynsmyndigheter) i enlighet med vad regeringen bestämmer.

En kommuns tillsyn skall fullgöras av den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet.

Livsmedelsverket samordnar övriga tillsynsmyndigheters verksamhet och lämnar råd och hjälp i denna verksamhet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får överlämna vissa tillsynsuppgifter till ett enskilt kontrollorgan som är juridisk person.

SFS 2005:337

En kommun får träffa avtal med en annan kommun om att tillsynsuppgifter som kommunen har enligt denna lag skall skötas helt eller delvis av den andra kommunen. Kommunen får dock inte överlåta befogenheten att meddela beslut i ett ärende.

Kommunen får också efter överenskommelse med en annan kommun uppdra åt anställda i den kommunen att besluta på kommunens vägnar i ett visst ärende eller en grupp av ärenden, dock inte i de fall som avses i 6 kap. 34 § kommunallagen (1991:900). Föreskrifterna i 6 kap. 24–27 och 35 §§ kommunallagen om jäv och anmälan av beslut till nämnd skall tillämpas på den som fattar sådana beslut.

SFS 2005:337

Livsmedelsverket får, i samråd med en kommun, besluta att den tillsyn över en viss verksamhet som kommunen annars har skall flyttas över till verket. Ett sådant beslut får fattas om verksamheten har stor omfattning, är särskilt komplicerad eller om det finns andra särskilda skäl.

Livsmedelsverket får besluta att tillsynen skall lämnas tillbaka till kommunen om verket och kommunen är överens om det.

SFS 2005:337

Om en kommun inte fullgör de skyldigheter som följer av kommunens tillsynsuppdrag, får Livsmedelsverket förelägga kommunen att avhjälpa bristen. Ett föreläggande skall innehålla uppgifter om de åtgärder som Livsmedelsverket anser nödvändiga för att bristen skall kunna avhjälpas.

SFS 2005:337

Om en kommun grovt eller under längre tid har åsidosatt sin tillsynsskyldighet när det gäller en viss verksamhet, får regeringen, på ansökan av Livsmedelsverket, besluta att ansvaret för tillsynen över den verksamheten skall flyttas över till Livsmedelsverket.

Regeringen får besluta att tillsynen skall lämnas tillbaka till kommunen.

SFS 2005:337

En tillsynsmyndighet får, utöver vad som särskilt anges i 24 c §, meddela de förelägganden eller förbud som behövs för att lagen, föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller de EG-förordningar som kompletteras av lagen skall efterlevas.

I beslut om föreläggande eller förbud enligt denna paragraf kan tillsynsmyndigheten utsätta vite.

Underlåter någon att vidta en åtgärd som åligger honom enligt denna lag, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller de EG-förordningar som kompletteras av lagen eller enligt tillsynsmyndighetens föreläggande, får myndigheten besluta om rättelse på hans bekostnad.

<kgp:refblock>

Vitesföreläggande enl. äldre rätt R 1974:119 – Fråga om innebörden av villkorligt förbud mot saluhållande R 1986:145 – Vitesföreläggande ansågs kunna meddelas trots straffbestämmelse R 1992:25 – Förbud mot viss märkning R 1992:95 anm. vid 13 §.

</kgp:refblock>

SFS 2005:337

Tillsynsmyndigheterna skall verka för att överträdelser av denna lag och de EG-förordningar som kompletteras av lagen beivras.

SFS 1998:128

För tillsyn enligt 24 § har en tillsynsmyndighet och ett enskilt kontrollorgan rätt att få tillträde till områden, livsmedelslokaler och andra utrymmen och att där göra undersökningar och ta prover. En tillsynsmyndighet och ett enskilt kontrollorgan har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.

Polismyndigheten skall på begäran lämna den hjälp som behövs vid tillsynen.

<kgp:refblock>

Jfr LivsmedelsF48 §, efter denna lag.

</kgp:refblock>

SFS 1998:128

Tillsynsmyndigheten får ta hand om en vara som saluhålls eller som uppenbart är avsedd att saluhållas i strid med 16 eller 17 § eller i strid med en EG-förordning som kompletteras av lagen. Tillsynsmyndigheten får vidare ta hand om en vara som avses med ett föreläggande eller ett förbud enligt 25 §, om föreläggandet eller förbudet inte följs.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka åtgärder som skall vidtas med kött som med stöd av första stycket tagits om hand i samband med slakt.

Om en vara i något annat fall än som avses i andra stycket har tagits om hand, får ägaren under tillsynsmyndighetens kontroll göra varan duglig till livsmedel eller använda den för något annat ändamål. Annars skall varan förstöras genom tillsynsmyndighetens försorg.

Tillsynsmyndigheten skall låta förstöra också sådana varor som omfattas av ett förbud enligt 11 a §, om det inte finns särskilda skäl för något annat.

SFS 1998:128

Efter en underrättelse från smittskyddsläkaren om att smitta sprids eller misstänks spridas genom livsmedel skall tillsynsmyndigheten omedelbart vidta de åtgärder som behövs för att spåra smittan och undanröja risken för smittspridning.

SFS 2004:171

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

  1. hur tillsynen skall bedrivas,

  2. skyldighet för en tillsynsmyndighet att lämna information till en annan tillsynsmyndighet,

  3. köttbesiktning och uppgiftsskyldighet för den som lämnar djur till slakt.

Föreskrifter enligt första stycket 3 får meddelas i den utsträckning de behövs från hälso- eller näringssynpunkt.

<kgp:refblock>

Jfr LivsmedelsF48 och 49 §§, efter denna lag – KF (1956:413) om klassificering av kött, ändr. g. KK 1974:72, F:ar 1975:757, 1980:730, 1990:309, Lagar 1991:274, 1686.

</kgp:refblock>

SFS 2005:337

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att den som hanterar livsmedel skall utöva en efter verksamhetens art lämpad särskild tillsyn av hanteringen.

<kgp:refblock>

Jfr LivsmedelsF53 §, efter denna lag – KK (1974:271) om kontroll vid utförsel av livsmedel, ändr. g. F:ar 1975:793, 1980:735, 1989:1109, 1990:121, 1996:32, 1998:449, 1106.

Samfällighetsförening som försåg delägarna med vatten ansågs ej som näringsidkare inom livsmedelshanteringen R 1995:73.

</kgp:refblock>

SFS 2000:333

Avgifter för myndighets verksamhet

Rubriken införd g. SFS1971-0511

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för en myndighets och ett enskilt kontrollorgans kostnader för tillsyn enligt lagen, enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EG-förordningar som kompletteras av lagen. Sådana avgifter får också avse en myndighets kostnader för prövning enligt lagen, föreskrifterna eller förordningarna.

Regeringen får föreskriva att kommun skall ombesörja uppbörden av avgifter för den statliga tillsynen.

<kgp:refblock>

F (1989:1110) om avgift för livsmedelstillsyn m.m., ändr. g. F:ar 1990:872, 1991:671, 1616, 1996:33, 1566, 1997:1263, 1998:1118, 1348, 1648, 1999:1224, 2003:45, 2005:419.

</kgp:refblock>

SFS 1998:128

Ansvar och besvär

Till böter eller fängelse i högst ett år döms, om inte gärningen är ringa, den som med uppsåt eller av oaktsamhet

  1. bryter mot 6, 8, 16, 17 eller 19 §, 21 § första stycket eller 23 §,

  2. bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av 9 eller 10 §, 11 § såvitt avser hantering, 12 §, 20 §, 21 § andra stycket, 22 § tredje stycket, 28 § första stycket 3 eller 29 §,

  3. vid märkning enligt föreskrift som meddelats med stöd av 13 § lämnar oriktiga uppgifter,

  4. åsidosätter villkor som meddelats med stöd av 6 §,

  5. bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av 4 a § första stycket eller mot sådana bestämmelser om kvalitetsnormer eller andra villkor för handeln med livsmedel som finns i de EG-förordningar som kompletteras av lagen.

Om förpliktelse av betydelse från hälsosynpunkt eller för konsumentintresset uppsåtligen åsidosatts i större omfattning eller annars på ett allvarligt sätt, döms till fängelse i högst två år.

Den som med uppsåt eller av oaktsamhet inte fullgör sina skyldigheter enligt 26 § första stycket andra punkten, döms till böter.

Till ansvar enligt första stycket döms inte, om gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

Om ansvar för den som i strid mot föreskrift som meddelats med stöd av 11 § inför livsmedel till landet och försök därtill finns bestämmelser i lagen (2000:1225) om straff för smuggling.

<kgp:refblock>

H 1991:783 anm. vid BrB 36:7.

</kgp:refblock>

SFS 2005:337

Om ett vitesföreläggande eller vitesförbud har överträtts, döms inte till ansvar enligt 30 § för gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.

<kgp:refblock>

Förutv. 31 § upphävd g. Lag 1975:733.

</kgp:refblock>

SFS 2005:337

Vara som varit föremål för brott enligt denna lag eller värdet därav samt utbyte av sådant brott skall förklaras förverkat, om det ej är uppenbart obilligt.

Beslut av en kommunal nämnd enligt denna lag eller av en besiktningsveterinär enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 11 § eller 28 § första stycket 3 får överklagas hos länsstyrelsen.

SFS 2005:337

Länsstyrelsens beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

<kgp:refblock>

Se Lag (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar14 § under FörvProc.

</kgp:refblock>

SFS 1995:1694

Beslut, som Livsmedelsverket i särskilt fall meddelat enligt denna lag eller med stöd av regeringens förordnande enligt lagen, får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Annat beslut, som Livsmedelsverket meddelat enligt lagen eller med stöd av regeringens förordnande enligt lagen, får överklagas hos regeringen. För tillvaratagande av konsumentintresset inom livsmedelsområdet får ett sådant beslut överklagas av organisation, vilken är att anse som central arbetstagarorganisation enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet eller motsvarande sammanslutning på arbetsgivarsidan.

<kgp:refblock>

Se anm. vid 34 §.

</kgp:refblock>

SFS 2005:337

Myndighet äger förordna, att dess beslut skall lända till efterrättelse utan hinder av förd klagan.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

SFS 1971:511

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1972.

Genom lagen upphäves

1. lagen (1925:382) angående uppvärmning av till kreatursföda avsedd mjölk m.m.,

2. förordningen (1937:737) med vissa bestämmelser rörande till människoföda avsedd mjölk och grädde m.m.,

3. förordningen (1941:268) om framställning och införsel av vitaminiserade livsmedel.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i dennalag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

Äldre bestämmelser om märkning av förpackat livsmedel gäller fortfarande i fråga om livsmedel som förpackats eller införts till riket före d. 1 jan. 1972.

SFS 1975:733

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1976.

SFS 1988:51

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 1988.

SFS 1989:461

(Omtryck)

1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 27 § och 28 § andra stycket d. 1 juli 1990 då lagen (1959:99) om köttbesiktning m.m. skall upphöra att gälla, och i övrigt d. 1 juli 1989.

2. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela de föreskrifter som under en övergångstid av tre år kan behövas i fråga om sådana skyldigheter för kommunen att vidta erforderliga åtgärder som anges i lagen (1959:99) om köttbesiktning m.m.

Kommunen får meddela de föreskrifter om avgifter för köttbesiktning vid köttbesiktningsbyrå som kan behövas övergångsvis.

SFS 1991:357

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 1991.

SFS 1991:1687

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1992.

SFS 1992:1680

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

(Lagen 1992:1680 har enligt 1993:1646 trätt i kraft d. 1 jan. 1994.)

SFS 1993:1483

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1994.

SFS 1995:1694

Denna lag träder i kraft d. 1 maj 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

SFS 1998:128

Denna lag träder i kraft d. 1 april 1998.

SFS 2000:333

Denna lag träder i kraft d. 1 juni 2000.

SFS 2000:1237

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2001.

SFS 2004:171

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2004.

SFS 2005:337

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2005.