3.7.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 173/19

(1)

I fördraget fastslås att en hög hälsoskyddsnivå för människor skall säkerställas vid utformningen och genomförandet av all gemenskapspolitik och alla gemenskapsåtgärder. Enligt artikel 3.1 p i fördraget skall gemenskapens verksamhet innefatta bidrag till att uppnå en hög hälsoskyddsnivå.

(2)

Gemenskapens insatser bör komplettera nationell politik som är inriktad på att förbättra folkhälsan och undanröja faror för människors hälsa.

(3)

Fysiskt, sexuellt och psykologiskt våld mot barn, ungdomar och kvinnor, inbegripet hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckligt frihetsberövande utgör, oavsett om det förekommer i den offentliga eller i den privata sfären, en kränkning av deras rätt till liv, säkerhet, frihet, värdighet samt fysisk och emotionell integritet och ett allvarligt hot mot våldsoffrens fysiska och psykiska hälsa. Sådant våld är så utbrett inom gemenskapen att det utgör en verklig kränkning av de grundläggande rättigheterna och är ett folkhälsoproblem och ett hinder mot att alla medborgare skall kunna utöva sina medborgerliga rättigheter under trygga, fria och rättvisa former.

(4)

Enligt Världshälsoorganisationens (WHO) definition är hälsa ett tillstånd av totalt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande och inte enbart avsaknad av sjukdom eller funktionshinder. Enligt en resolution 1996 från WHO:s församling är våld ett av de största världsomspännande folkhälsoproblemen. I sin rapport om våld och hälsa av den 3 oktober 2002 rekommenderar WHO stöd till primärt förebyggande insatser, förstärkning av insatser för våldsoffer och ökat samarbete och informationsutbyte om våldsförebyggande.

(5)

Dessa principer har erkänts i ett stort antal konventioner, deklarationer och protokoll från de främsta internationella organisationerna och institutionerna såsom FN, Internationella arbetsorganisationen (ILO), Världskvinnokonferensen och Världskongressen mot kommersiell sexuell exploatering av barn.

(6)

Kampen mot våld bör föras inom ramen för skyddet av de grundläggande rättigheterna, som erkänns genom Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (4) och de åtföljande förklaringarna, med beaktande av dess status. I stadgan erkänns bland annat rätten till värdighet, jämlikhet och solidaritet. Den innehåller ett antal särskilda artiklar om skydd och främjande av människors fysiska och mentala integritet, likabehandling av kvinnor och män och barns rättigheter samt icke-diskriminering, erkännande av förbudet mot omänsklig eller förnedrande behandling, slaveri, tvångsarbete och barnarbete. I stadgan erkänns att en hög hälsoskyddsnivå för människor är nödvändig vid utformningen och genomförandet av all gemenskapspolitik och alla gemenskapsåtgärder.

(7)

Europaparlamentet har uppmanat kommissionen att utarbeta och genomföra handlingsprogram för att bekämpa sådant våld, bland annat i sina resolutioner av den 19 maj 2000 om kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om vidare åtgärder i kampen mot kvinnohandel (5), av den 20 september 2001 om kvinnlig könsstympning (6), av den 17 januari 2006 om strategier för förebyggande av handel med kvinnor och barn som riskerar att utsättas för sexuellt utnyttjande (7) och av den 2 februari 2006 om dagens situation när det gäller bekämpning av våld mot kvinnor och framtida åtgärder (8).

(8)

Gemenskapens handlingsprogram som inrättades genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 293/2000/EG av den 24 januari 2000 om att anta ett program för gemenskapens insatser (”Daphne-programmet”) (2000–2003) för förebyggande åtgärder i kampen mot våld mot barn, ungdomar och kvinnor (9), har bidragit till att öka medvetenheten inom Europeiska unionen och till att öka och befästa samarbetet mellan de organisationer i medlemsstaterna som är aktiva i kampen mot våldet.

(9)

Gemenskapens handlingsprogram som inrättades genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 803/2004/EG av den 21 april 2004 om antagande av ett gemenskapens handlingsprogram (2004–2008) för att förebygga och bekämpa våld mot barn, ungdomar och kvinnor och för att skydda våldsoffer och riskgrupper (”Daphne II-programmet”) (10), byggde vidare på de resultat som redan uppnåtts genom Daphne-programmet. Enligt artikel 8.2 i beslut 803/2004/EG skall kommissionen vidta nödvändiga åtgärder för att se till att de årliga anslagen överensstämmer med den nya budgetplanen.

(10)

Det är önskvärt att kontinuiteten säkerställs för de projekt som stöds via Daphne- och Daphne II-programmen.

(11)

Det är viktigt och nödvändigt att erkänna de allvarliga följder som våld mot barn, ungdomar och kvinnor, både på kort och på lång sikt, får för deras fysiska och psykiska hälsa, deras psykiska och sociala utveckling samt för de berörda personernas lika möjligheter och för individerna, familjerna och samfunden, samt de höga sociala och ekonomiska kostnader som våldet innebär för samhället som helhet.

(12)

Våld mot kvinnor uppträder i många former, från våld i hemmet, något som förekommer på alla nivåer i samhället, till skadliga traditionella sedvänjor som inbegriper fysiskt våld mot kvinnor, exempelvis könsstympning och hedersrelaterade brott, som är en speciell form av kvinnovåld.

(13)

Barn, ungdomar eller kvinnor som ser en nära anhörig utsättas för våld bör betraktas som våldsoffer i enlighet med det program som inrättas enligt detta beslut (”programmet”).

(14)

När det gäller förebyggande av våld, även våld i form av sexuell exploatering av och övergrepp mot barn, ungdomar och kvinnor, och att ge skydd åt våldsoffer och riskgrupper kan Europeiska unionen tillföra ett mervärde till de åtgärder som i huvudsak skall genomföras av medlemsstaterna genom att sprida och utbyta information, erfarenhet och goda rutiner, främja nyskapande lösningar, fastställa gemensamma prioriteringar, vid behov utveckla nätverk, välja ut projekt för hela gemenskapen, bl.a. projekt som stöder gratis telefonlinjer för barn och telefonjourer för saknade och sexuellt utnyttjade barn, motivera och mobilisera alla inblandade samt genom att i hela Europa driva medvetandehöjande kampanjer mot våld. Insatserna skall även omfatta stöd till barn, ungdomar och kvinnor som är offer för människohandel.

(15)

Eftersom de djupare orsakerna till och följderna av våld ofta effektivt kan hanteras av lokala och regionala organisationer i samarbete med motsvarigheterna till dessa i andra medlemsstater, bör programmet fästa lämplig vikt vid de förebyggande åtgärder och insatser till stöd för offren som äger rum på lokal och regional nivå.

(16)

Eftersom målen för detta beslut, nämligen att förebygga och bekämpa alla former av våld mot barn, ungdomar och kvinnor, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna med hänsyn till behovet av informationsutbyte på gemenskapsnivå och av att sprida goda rutiner i hela gemenskapen och de därför, på grund av behovet av ett samordnat och sektorsövergripande tillvägagångssätt och på grund av programmets omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta beslut inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(17)

I detta beslut fastställs, för hela den tid som programmet pågår, en finansieringsram som under det årliga budgetförfarandet utgör den särskilda referensen för budgetmyndigheten enligt punkt 37 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (11).

(18)

Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (12), nedan kallad ”budgetförordningen”, samt kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 av den 23 december 2002 om genomförandebestämmelser för rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (13), som skyddar gemenskapens ekonomiska intressen, måste tillämpas med beaktande av principerna om enkelhet och konsekvens i valet av budgetinstrument, begränsningen av antalet fall där kommissionen behåller det direkta ansvaret för genomförande och förvaltning, samt den nödvändiga proportionaliteten mellan resursernas omfattning och de administrativa insatser som krävs för att använda dem.

(19)

Lämpliga åtgärder bör även vidtas för att förhindra oegentligheter och bedrägerier, liksom nödvändiga åtgärder för att återvinna belopp som förlorats, utbetalats felaktigt eller inte använts korrekt enligt rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (14), rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (15) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) (16).

(20)

Enligt budgetförordningen krävs det en grundläggande rättsakt för att bidrag för administrationskostnader skall kunna beviljas.

(21)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta beslut bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (17).

(22)

Ett balanserat deltagande av kvinnor och män i beslutsprocessen är av avgörande betydelse för att verklig jämställdhet mellan kvinnor och män skall kunna uppnås. Medlemsstaterna bör därför göra sitt bästa för att uppnå könsbalans i sammansättningen av den kommitté som avses i artikel 10.

a)

Stöd och uppmuntran till icke-statliga organisationer och andra organisationer som är verksamma på detta område enligt artikel 7.

b)

Utveckling och genomförande av medvetandehöjande åtgärder riktade mot särskilda målgrupper, till exempel särskilda yrkesgrupper, behöriga myndigheter, vissa delar av allmänheten samt riskgrupper, dels för att förbättra kunskaperna om och främja en nolltoleransattityd mot våld, dels för att främja stödet till våldsoffer och verka för att våldshandlingar anmäls till behöriga myndigheter.

c)

Spridning av resultaten från Daphne- och Daphne II-programmen, inklusive att resultaten anpassas och överförs till och används av andra mottagare eller i andra geografiska områden.

d)

Identifiering och förstärkning av de insatser som bidrar till positiv behandling av personer som riskerar att utsättas för våld, dvs. insatser som uppmuntrar till respekt för dem och främjar deras välbefinnande och självförverkligande.

e)

Bildande av och stöd till sektorsöverskridande nätverk för att stärka samarbetet mellan icke-statliga organisationer och andra organisationer som är verksamma på detta område.

f)

Säkerställande av att den evidensbaserade informationen och kunskapsbasen utvidgas och att det sker utbyte, identifiering och spridning av information och goda rutiner, bland annat genom forskning, utbildning, studiebesök och personalutbyte.

g)

Utformning och provning av medvetandehöjande material och utbildningsmaterial när det gäller förebyggandet av våld mot barn, ungdomar och kvinnor samt komplettering och anpassning av redan befintligt material för användning i andra geografiska områden eller för andra målgrupper.

h)

Undersökning av våldsrelaterade fenomen och våldets konsekvenser, både för offren och för samhället som helhet, inklusive hälsovårdskostnaderna och de sociala och ekonomiska kostnaderna, för att bekämpa grundorsakerna till våld på alla nivåer i samhället.

i)

Utveckling och genomförande av stödprogram för våldsoffer och personer som riskerar att utsättas för våld och interventionsprogram för våldsverkare samtidigt som våldsoffrens säkerhet tryggas.

a)

Särskilda insatser som genomförs av kommissionen, till exempel undersökningar och forskning, opinionsundersökningar, utveckling av indikatorer och metoder, insamling, bearbetning och spridning av uppgifter och statistik, seminarier, konferenser och expertmöten, offentliga kampanjer och evenemang, utveckling och underhåll av en helpdesk-tjänst och webbplatser, utarbetande och spridning av informationsmaterial (bl.a. IT-applikationer och utbildningsresurser), inrättande och främjande av en tankesmedja med berörda aktörer som ger expertråd när det gäller våld, stöd till andra nätverk bestående av nationella experter samt analys-, övervaknings- och utvärderingsverksamhet,

b)

särskilda gränsöverskridande projekt av gemenskapsintresse där minst två medlemsstater deltar i enlighet med de villkor som anges i de årliga arbetsprogrammen,

c)

stöd till verksamhet inom icke-statliga organisationer eller andra organisationer vars målsättningar är av allmänt europeiskt intresse i överensstämmelse med de allmänna målen för programmet i artikel 2 och i enlighet med de villkor som anges i de årliga arbetsprogrammen.

a)

De länder med vilka Europeiska unionen har undertecknat ett anslutningsfördrag.

b)

De kandidatländer som omfattas av en föranslutningsstrategi enligt de allmänna principer och allmänna bestämmelser och villkor för dessa länders deltagande i gemenskapsprogram som fastställts i ramavtalet respektive associeringsrådens beslut.

c)

De Efta-stater som är parter i EES-avtalet, i enlighet med bestämmelserna i det avtalet.

d)

Länderna på västra Balkan, i enlighet med de bestämmelser som skall fastställas med dessa länder enligt ramavtalen om allmänna principer för deras deltagande i gemenskapsprogram.

—

Genom bidrag.

—

Genom avtal om offentlig upphandling.

a)

De allmänna och särskilda målen enligt artiklarna 2 och 3 och de åtgärder som vidtas på de olika områdena enligt artikel 3 och överensstämmelse med det årliga arbetsprogrammet.

b)

Den föreslagna insatsens kvalitet i fråga om utformning, organisation, presentation och förväntade resultat.

c)

Storleken på begärd gemenskapsfinansiering och kostnadseffektiviteten med hänsyn till de förväntade resultaten.

d)

De förväntade resultatens effekter när det gäller de allmänna och särskilda mål som anges i artiklarna 2 och 3 och de åtgärder som vidtas på de olika områdena enligt artikel 3.

e)

Innovation.

a)

överensstämmelsen med programmets mål,

b)

den föreslagna verksamhetens kvalitet,

c)

de multiplikatoreffekter som verksamheten kan antas ha på allmänheten,

d)

verksamhetens geografiska räckvidd,

e)

medborgarnas medverkan i de berörda organisationernas strukturer,

f)

hur kostnadseffektiv den föreslagna verksamheten är.

a)

en preliminär utvärderingsrapport om de resultat som uppnåtts och om kvalitativa och kvantitativa aspekter på programmets genomförande, senast den 31 mars 2011, samt en förteckning över de projekt och åtgärder som erhållit stöd,

b)

ett meddelande om programmets förlängning, senast den 31 maj 2012, och

c)

en utvärderingsrapport efter programmets avslutande om genomförandet av programmet och de resultat som uppnåtts, senast den 31 december 2014.