Lagar & Förordningar

Lagar & Förordningar är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO - gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.

Dokumentet som PDF i original:

52002PC0201.pdf

52002PC0201

Förslag till rådets rekommendation om förebyggande och begränsning av risker i samband med narkotikamissbruk /* KOM/2002/0201 slutlig - CNS 2002/0098 */



Förslag till RÅDETS REKOMMENDATION om förebyggande och begränsning av risker i samband med narkotikamissbruk

(framlagt av kommissionen)

MOTIVERING

Kommissionen tillkännagav i sitt meddelande till rådet och Europaparlamentet om genomförande av EU:s handlingsplan för narkotikabekämpning (2000-2004) att ett förslag till rådets rekommendation om förebyggande och minskning av risker i samband med narkotikaberoende utarbetas [1].

[1] KOM(2001) 301 slutlig.

Narkotikastrategin för EU (2000-2004), som godkändes av Europeiska rådet i december 1999, har tre huvudmål inom folkhälsa:

* Att inom fem år avsevärt minska förekomsten av illegalt narkotikamissbruk samt förebygga att nya personer, särskilt ungdomar under 18 år, börjar missbruka narkotika.

* Att inom fem år avsevärt minska förekomsten av narkotikarelaterad skadlig inverkan på hälsan (hiv, hepatit B och hepatit C, TBC, osv.) och antalet narkotikarelaterade dödsfall.

* Att avsevärt öka antalet framgångsrikt behandlade narkotikamissbrukare.

Huvudsyftet med denna rådets rekommendation, som bygger på artikel 152 i fördraget, är att göra det enklare för medlemsstaterna att uppnå det andra folkhälsomålet.

Läget och tendenser när det gäller narkotikamissbruk och narkotikarelaterad skadlig inverkan på hälsan har beskrivits i ECNN:s (Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk) årsrapport [2]. Illegalt bruk av narkotika förekommer främst bland unga vuxna, där användningen är minst dubbelt så vanlig som bland den övriga befolkningen. Cannabis är den vanligast förekommande illegala narkotikan, åtföljt av amfetaminer och ecstasy på andra plats, kokain på en tilltagande tredje plats och heroin på en rätt stabil lägre nivå. Förekomsten av hiv, hepatit B och hepatit C bland sprutnarkomaner verkar vara rätt stabil, samtidigt som förekomsten av hepatit C-infektioner är hög [3].

[2] Enligt information från ECNN.

[3] Enligt information från ECNN.

Åtgärder för att minska riskerna har varit framgångsrika och antalet narkotikarelaterade dödsfall och allvarliga hälsoproblem har minskat [4]. Till dessa åtgärder hör utbyte av sprutor och andra hygienåtgärder i samband med injektion, substitutionsbehandling [5], lågtröskelvård, information och rådgivning om säkrare användning och säkrare sex samt uppsökande arbete [6].

[4] Enligt information från ECNN.

[5] ECNN (2000), Reviewing Current Practice in Drug-substitution Treatment in the European Union, Insight Series n°3, Luxemburg, Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer.

[6] ECNN (1999), Outreach Work among Drug Users in Europe: Concepts, Practice and Terminology, Insights Series n°2, Luxemburg, Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer

De olika medlemsstaternas åtgärder för riskbegränsning verkar variera betydligt. De medlemsstater där tillgången till riskbegränsande åtgärder är sämre löper risk att drabbas av allt flera nya fall av hiv och hepatit B och hepatit C [7].

[7] ECNN (2001), Estimating Coverage of Harm Reduction Measures for Injection Drug Users in the European Union (utkast till slutrapport), ECNN.

Utvärdering är ett centralt verktyg i arbetet för att förebygga narkotikamissbruk och minska risker i samband med narkotikaberoende [8]. I EU:s narkotikastrategi ingår ett helt kapitel om utvärdering, och utvärderingens roll kunde öka betydligt i både gemenskapspolitik och nationell politik. Även i denna rådets rekommendation kommer man att främja utvecklingen av evidensbaserad utvärdering för att effektivera det narkotikaförebyggande arbetet och minskningen av narkotikarelaterade hälsorisker.

[8] ECNN (2000), Evaluation: a Key Tool for Improving Drug Prevention, Scientific Monograph Series n°5, Luxemburg, Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer.

Denna rådsrekommendation är i linje med den deklaration om riktlinjer för minskning av efterfrågan på narkotika som antogs av den extra session mot narkotikamissbruk i världen som FN:s generalförsamling höll i juni 1998 och den deklaration om riskbegränsning som antogs av ministerkonferensen i Pompidougruppen inom Europarådet i oktober 2000.

2002/0098 (CNS)

Förslag till RÅDETS REKOMMENDATION om förebyggande och begränsning av risker i samband med narkotikamissbruk

EUROPEISKA UNIONENS RÅD UTFÄRDAR DENNA REKOMMENDATION,

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 152.4 andra stycket i detta,

med beaktande av kommissionens förslag [9],

[9] KOM(2000) XXX slutlig.

med beaktande av Europaparlamentets yttrande [10],

[10] EGT C [...], [...], s. [...]

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande [11],

[11] EGT C [...], [...], s. [...]

med beaktande av Regionkommitténs yttrande [12], och

[12] EGT C [...], [...], s. [...]

av följande skäl:

Enligt artikel 3.1 p i fördraget måste gemenskapsåtgärderna bidra till att uppnå en hög hälsoskyddsnivå. I artikel 152.1 tredje stycket i fördraget föreskrivs även insatser för att minska narkotikarelaterade hälsoskador, inklusive information och förebyggande verksamhet.

Vid sitt möte i Helsingfors den 10-11 december 1999 antog Europeiska rådet Europeiska unionens narkotikastrategi 2000-2004 som omfattar all narkotikarelaterad verksamhet inom EU och fastställer dess huvudmål, såsom att inom fem år avsevärt minska förekomsten av narkotikarelaterad skadlig inverkan på hälsan (hiv, hepatit B och hepatit C, TBC, osv.) och antalet narkotikarelaterade dödsfall.

Vid sitt möte i Feira den 19-20 juni 2000 antog Europeiska rådet Europeiska unionens handlingsplan om narkotika 2000-2004 [13] som ett avgörande instrument för att omsätta den europeiska strategin mot narkotika (2000-2004) i konkret handling, vilket innebär att narkotikaproblemet behandlas effektivt, integrerat och sektorsövergripande.

[13] Dok. 9283/00 CORDROGUE 32 från Europeiska unionens råd.

I kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om Europeiska unionens handlingsplan för narkotikabekämpning (2000-2004) [14] behandlas en övergripande strategi som bör omfatta alla former för att förebygga narkotikamissbruk, från att förhindra förstagångsmissbruk till att minska narkotikamissbrukets negativa hälsomässiga och sociala följder.

[14] KOM(99) 239, slutlig.

I Europaparlamentets resolution om kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om Europeiska unionens handlingsplan för narkotikabekämpning (2000-2004) [15] välkomnade parlamentet kommissionens mål om minskad dödlighet bland narkomaner och uppmanade EU och medlemsstaterna att främja och utveckla olika slags åtgärder för skadebegränsning, utan att medlemsstaterna hindras från att vidta åtgärder och bedriva försöksverksamhet på detta område.

[15] Dok. nr A5-0063/1999 slutlig.

Inom gemenskapens åtgärdsprogram för att förebygga narkotikamissbruk inom ramen för verksamheten på folkhälsoområdet [16] och gemenskapens åtgärdsprogram för att förebygga aids och vissa andra överförbara sjukdomar inom ramen för verksamheten på folkhälsoområdet [17] har projekt fått stöd som syftar till att förebygga och minska risker i samband med narkotikaberoende, särskilt genom att uppmuntra samarbete mellan medlemsstaterna, stödja deras insatser och främja samordning av ländernas politik och program. De båda programmen har bidragit till bättre information, undervisning och utbildning för att förebygga narkotikaberoende och därmed förbundna risker, särskilt bland ungdomar och utsatta grupper.

[16] Europaparlamentets och rådets beslut 102/97/EG av den 16 december 1996 (EGT L 19, 22.1.1997, s. 25).

[17] Europaparlamentets och rådets beslut 647/96/EG av den 29 mars 1996 (EGT L 95, 16.4.1996, s. 16).

I kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om antagande av ett program för gemenskapsåtgärder på folkhälsoområdet (2001-2006) [18] ingår utformandet av strategier och insatser mot narkotikaberoende som en viktig livsstilsrelaterad faktor som är avgörande för folkhälsan.

[18] KOM (2000) 285 slutlig.

Forskningsresultat visar att morbiditet och mortalitet i samband med narkotikaberoende berör ett stort antal europeiska medborgare. Således utgör hälsorisker som beror på narkotikaberoende ett stort problem för folkhälsan [19].

[19] ECNN (2000), Annual Report on the State of the Drugs Problem in the European Union, Luxemburg, Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer.

I enlighet med subsidiaritetsprincipen kan gemenskapen vidta nya åtgärder på områden som inte faller in under gemenskapens exklusiva behörighet, såsom förebyggande av narkotikaberoende och riskbegränsning, endast om målen för den tilltänkta åtgärden bättre uppnås av gemenskapen än av medlemsstaterna på grund av åtgärdens omfattning eller effekter. Förebyggande av narkotikaberoende och riskbegränsning kan inte begränsas till ett geografiskt område eller en medlemsstat och därför krävs samordnade åtgärder på gemenskapsnivå.

Rapportering på nationell nivå och på gemenskapsnivå bör införas om de åtgärder och resultaten av dessa åtgärder som medlemsstaterna har vidtagit på detta område, och om det sätt på vilket dessa rekommendationer har tillämpats.

HÄRIGENOM REKOMMENDERAS

1. I syfte att säkra en hög hälsoskyddsnivå bör medlemsstaterna fastställa att förebyggande och riskbegränsning i samband med narkotikamissbruk är folkhälsomål.

2. För att avsevärt minska förekomsten av narkotikarelaterad skadlig inverkan på hälsan (hiv, hepatit B och hepatit C, TBC, osv.) och antalet narkotikarelaterade dödsfall bör medlemsstaterna införa ett antal olika åtgärder som särskilt syftar till att minska riskerna. Därför bör medlemsstaterna

(1) erbjuda narkotikamissbrukare information och rådgivning för att främja riskbegränsning och göra det enklare att få tillgång till ändamålsenliga tjänster,

(2) informera samfund och familjer och ge dem möjlighet att delta i förebyggande av narkotikaberoende och riskbegränsning,

(3) inbegripa metoder för uppsökande verksamhet i den nationella narkotikapolitiken och stödja lämplig utbildning i uppsökande verksamhet och utveckling av arbetsstandarder och arbetsmetoder; uppsökande arbete har definierats som verksamhet i närsamhället där man uppsöker enskilda personer eller grupper i särskilda målgrupper som inte effektivt nås eller omfattas av befintliga tjänster eller traditionella folkhälsokanaler,

(4) uppmuntra ungdomar i samma ålder och volontärer att delta i uppsökande verksamhet, bland annat i narkotikarelaterade nödsituationer,

(5) främja nätverk och samarbete mellan byråer som sysslar med uppsökande verksamhet för att möjliggöra kontinuitet i tjänsterna och bättre tillgång för användarna,

(6) erbjuda omfattande substitutionsvård kombinerat med lämplig psyko-social vård, med hänsyn tagen till att missbrukaren bör få tillgång till en rad olika vårdmöjligheter, även drogfri behandling, i enlighet med missbrukarens behov,

(7) införa åtgärder för förebyggande av att ämnen som används som substitut missbrukas, samtidigt som missbrukaren ges tillgång till lämplig vård,

(8) främja att sprutnarkomaner omfattas av ett lämpligt vaccineringsprogram mot hepatit B,

(9) erbjuda distribution, program och ställen för utbyte av kondomer, nålar och sprutor,

(10) tillhandahålla akut hjälp vid överdosering,

(11) anordna lämplig integration av primärvården inom social- och hälsovård och specialiserade metoder för riskbegränsning,

(12) stödja fortbildning och ackreditering för professionella med ansvar för riskbegränsning,

3. I syfte att utveckla lämplig utvärdering för att effektivera det narkotikaförebyggande arbetet och minskningen av narkotikarelaterade hälsorisker bör medlemsstaterna

(1) utnyttja vetenskapliga evidensbaserade metoder för att mäta effektiviteten, vilket kan användas som grund vid valet av lämpliga insatser,

(2) utveckla och tillämpa lämpliga utvärderingsprotokoll för alla program för förebyggande av narkotikamissbruk och riskbegränsning; planering och tillämpning av lämplig utvärdering bör införas som ett villkor för offentligt bidrag,

(3) stödja införande av behovsbedömning i början av alla program,

(4) införa och tillämpa kvalitetskriterier för utvärdering med hänsyn till de riktlinjer för utvärdering av förebyggande av narkotikamissbruk [20] som utfärdats av ECNN:s (Europeiska Centrumet för kontroll av Narkotika och Narkotikamissbruk) och för utvärdering av uppsökande arbete [21] samt till frågeformuläret för EDDRA (databas om åtgärder för att minska efterfrågan på droger) [22],

[20] EMCDDA (1998), Guidelines for the Evaluation of Drug Prevention: a Manual for Programme-planners and evaluators, Manual Series n°1, Luxemburg: Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer.

[21] http://www.emcdda.org/multimedia/project_reports/responses/guidelines_outreach.pdf.

[22] http://www.emcdda.org

(5) organisera standardiserad datainsamling och informationsspridning om uppsökande verksamhet, substitutionsvård, program för utbyte av sprutor samt informations- och rådgivningstjänster som syftar till riskbegränsning i samband med narkotikamissbruk, och överföra denna information till ECNN, i enlighet med dess riktlinjer och rekommendationer, särskilt genom de nationella kontaktpunkterna (Reitox),

(6) effektivt utnyttja utvärderingsresultat för vidareutveckling av politik för förebyggande av narkotikamissbruk,

(7) inrätta utbildningsprogram om utvärdering på olika nivåer och för olika målgrupper,

(8) integrera innovativa metoder som möjliggör alla aktörers och intressenters deltagande i utvärderingen för att öka förståelsen för utvärderingens betydelse,

(9) i samarbete med kommissionen uppmuntra utbyte av programresultat, färdigheter och erfarenheter inom EU och i kandidatländerna, särskilt stödja nationella och europeiska projekt så att de kan delta i EDDRA och ECNN:s andra databaser.

4. Medlemsstaterna bör rapportera till kommissionen om genomförandet av denna rekommendation inom två år efter det att den antogs och därefter på begäran från kommissionen, i syfte att bidra till uppföljningen av denna rekommendation på gemenskapsnivå och för att agera på lämpligt sätt i enlighet med Europeiska unionens handlingsplan för narkotikabekämpning (2000-2004).

HÄRMED UPPMANAS KOMMISSIONEN

att samarbeta med Pompidougruppen inom Europarådet, Världshälsoorganisationen, FN:s narkotikakontrollprogram (UNDCP) och andra berörda internationella organisationer som är verksamma på detta område, och

att sammanställa en rapport, i enlighet med Europeiska unionens handlingsplan för narkotikabekämpning (2000-2004) och med tekniskt stöd från ECNN, för att omarbeta och uppdatera denna rekommendation på grundval av de uppgifter som medlemsstaterna lämnat till kommissionen och till ECNN och enligt senaste vetenskapliga rön och råd.

Utfärdad i Bryssel den

På rådets vägnar

Ordförande