Lagar & Förordningar

Lagar & Förordningar är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO - gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.

Dokumentet som PDF i original:

52007AE0204.pdf

28.4.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 97/3


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om miljökvalitetsnormer inom vattenpolitikens område och ändring av direktiv 2000/60/EG”

KOM(2006) 397 slutlig – 2006/0129 (COD)

(2007/C 97/02)

Den 15 september 2006 beslutade rådet att i enlighet med artikel 175 i EG-fördraget rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ovannämda yttrande.

Facksektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 25 januari 2007. Föredragande var Stéphane Buffetaut.

Vid sin 433:e plenarsession den 15-16 februari 2007 (sammanträdet den 15 februari 2007) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 188 röster för, 1 röst emot och 9 nedlagda röster:

1.   Varför ett direktiv om miljökvalitetsnormer?

1.1

Detta direktivförslag är i praktiken ett förslag till ”dotterdirektiv ”till ramdirektivet om vatten (2000/60/EG). I ramdirektivet fastställs en strategi för hantering av kemisk förorening av vatten. Kemisk förorening kan nämligen skada akvatiska ekosystem och därmed leda till att biodiversitet och habitat går förlorade. Dessutom kan föroreningarna ackumuleras i näringskedjan och människan kan drabbas av vattenföroreningar inte bara genom fisk- och skaldjurskonsumtion och dricksvatten, utan också vid utövande av sport- och fritidsaktiviteter.

1.2

Man bör också understryka att en förorening kan finnas kvar i miljön flera år efter det att den har förbjudits, transporteras över långa sträckor och återfinnas i områden som man först inte trodde var berörda av föroreningen.

1.3

Man måste också påpeka att föroreningar kan härröra från många olika källor, t.ex. hushåll, jordbruk, förbränningsanläggningar och industrier.

1.4

Som ett första steg i sin strategi presenterade kommissionen en förteckning över 33 prioriterade ämnen som ansågs utgöra hot på gemenskapsnivå (beslut 2455/2001/EG). Det förslag som lagts fram syftar till att trygga en ”hög skyddsnivå ”mot de risker som dessa 33 prioriterade ämnen och vissa andra föroreningar innebär för vattenmiljön eller mot risker som dessa ämnen kan förorsaka via vattenmiljön.

1.5

För att uppnå detta mål fastställer man i direktivförslaget miljökvalitetsnormer. Det påpekas att ett antal åtgärder för minskning av utsläpp som krävs för att uppnå dessa normer redan har antagits i olika gemenskapsakter under de senaste åren.

1.6

Direktivförslaget innebär också att vissa befintliga dotterdirektiv upphävs, framför allt för att ta hänsyn till de vetenskapliga och tekniska framsteg som har gjorts och för att beakta miljöfarliga ämnen som hittills inte har omfattats av något direktiv.

2.   Metod för fastställande av miljökvalitetsnormerna

2.1

Kommissionen föreslår två kriterier för mätning:

Årligt genomsnitt.

Maximal tillåten koncentration.

2.2

På så sätt fastställs miljökvalitetsnormerna inte bara på basis av en högsta tillåten koncentration i syfte att undvika allvarliga irreversibla konsekvenser på kort sikt för ekosystem till följd av en akut förorening, utan också på basis av ett årligt genomsnitt för att också undvika irreversibla konsekvenser på lång sikt till följd av en ständig, dock inte akut, förorening.

2.3

Kommissionen föreslår att den skyddsnivå som tillämpas för föroreningar som finns i ytvatten bör gälla för de flesta ämnen. Men för vissa ämnen som kan ackumuleras i näringskedjan påpekar kommissionen att de gränser som gäller enbart för ytvatten kan vara otillräckliga för att undvika indirekta verkningar och sekundär förgiftning. Kommissionen föreslår därför att medlemsstaterna upprättar miljökvalitetsnormer för biota för tre av dessa ämnen (hexaklorbensen, hexaklorbutadien och kvicksilver).

3.   Befogenhetsfördelning mellan Europeiska unionen och medlemsstaterna

3.1

Kommissionen föreslår att miljökvalitetsnormerna för vatten fastställs på gemenskapsnivå för att säkerställa samma miljöskyddsnivå i samtliga medlemsstater och lika villkor för de ekonomiska aktörerna. Kommissionen anser generellt att de befintliga systemen för kontroll av föroreningar räcker för att medlemsstaterna skall kunna uppfylla kvalitetsnormerna. Om ytterligare åtgärder krävs bör man överlåta åt medlemsstaterna att inkludera lämpliga kontrollåtgärder i det åtgärdsprogram som skall utformas för varje avrinningsområde i enlighet med artikel 11 i ramdirektivet.

4.   Åtgärder som föreslås

4.1

Direktivets huvudmål är:

Fastställande av miljökvalitetsnormer, inbegripet införande av övergångsområden för överskridande av normerna.

Fastställande av ett register över utsläpp och spill för att kontrollera huruvida minskningsmålen uppnås eller inte.

Upphävande av vissa gällande dotterdirektiv.

Identifiering av prioriterade farliga ämnen bland de 14 ämnen som ses över i enlighet med beslut 2455/2001/EG.

5.   Allmänna kommentarer

5.1

Att undvika att vatten förorenas av farliga ämnen som medför potentiellt allvarliga risker med irreversibla konsekvenser utgör ett mål som man inte kan annat än att stödja.

5.2

EESK anser det viktigt att kommissionen upprätthåller en solid och vetenskapligt grundad kapacitet att snabbt identifiera alla ämnen som kan orsaka skadliga föroreningar i ytvatten och att med hänsyn tagen till försiktighetskraven upprätta kvalitetsnormer för den högsta tillåtna nivån av sådana ämnen vare sig de förekommer enskilt eller i kombination med andra ämnen. EESK tar del av och stöder den ursprungliga förteckningen över prioriterade ämnen och normer som ingår i det aktuella förslaget. Kommittén föreslår att man under full insyn årligen gör en övergripande och vetenskaplig bedömning av om några nya ämnen skall fogas till förteckningen eller om nya maximinivåer skall tillämpas på något av ämnena. Man bör särskilt undersöka andra ämnen som bedömts som prioriterade i OSPAR eller andra relevanta internationella avtal.

5.3

Kommittén är oroad över att definitiva normer ännu inte upprättats för bly, nickel och deras sammansättningar. Detta arbete bör prioriteras och lämpliga gränser sättas upp, om möjligt i så god tid att de kan inkluderas i det aktuella direktivet innan det antas.

5.4

Det yttersta syftet med att förbättra vattenkvaliteten är att skydda biota och hela näringskedjan, inklusive människan. Om det vore möjligt att mäta nivån på samtliga föroreningar i biota på ett tillförlitligt, konsekvent och effektivt sätt, vore det i princip bättre att upprätta normer och kontrollinstrument på detta sätt. Men detta är i allmänhet fortfarande svårt, och för de flesta prioriterade ämnen är det för närvarande mer praktiskt och vanligen tillräckligt att upprätta normer för den högsta tillåtna koncentrationen i ytvatten. (Förslaget att bygga kontrollen av efterlevnaden på ett årligt genomsnitt och en högsta tillåten koncentration är realistiskt, välgrundat och fullt motiverat).

5.5

Det finns emellertid vissa giftiga ämnen som tenderar att ackumuleras i näringskedjan. För dessa ämnen kan en norm för ytvatten inte ensam ge tillräckligt skydd mot toxiska effekter. För dessa ämnen bör man som kommissionen föreslår upprätta normer som bygger på den högsta koncentration av ämnet som tillåts i villebrådsvävnad hos fisk, mollusker, skaldjur och annan biota. Bland dessa ämnen ingår hexaklorbensen, hexaklorbutadien och metyl -kvicksilver. Andra ämnen kan tillkomma i framtiden. Det finns ännu ingen helt samstämmig metod för att upprätta normer på detta sätt, så kommissionen föreslår endast att medlemsstaterna skall få införa sådana normer för de tre ämnen som hittills identifierats klart och tydligt.

5.6

Med vår nuvarande kunskap kanske detta måste godtas. EESK anmodar ändå kommissionen att fortsätta att stödja vidare vetenskapliga analyser av fenomenet bioackumulering av vissa giftiga ämnen och att vara redo att satsa på en mer utbredd tillämpning av normer för maximinivåer av giftiga ämnen i biota så snart som kunskapen och metoderna för övervakning blir fastare etablerade. Under tiden bör kontrollen också omfatta säkerställande av att föroreningsnivåerna i sediment och biota inte ökar.

5.7

Det är förnuftigt att upprätta ett register över utsläpp och spill från mänsklig verksamhet för att fastställa om målen om att minska eller stoppa föroreningar har uppnåtts eller inte. Vad beträffar naturliga föroreningar är det svårt att upprätta ett komplett register. I vissa fall skulle det ändå kunna vara lämpligt att fastställa kopplingen mellan naturlig förorening och förorening till följd av mänsklig verksamhet.

5.8

När det gäller detta register är det viktigt att man ser till att undvika alla former av bristande enhetlighet eller dubbelarbete genom parallell användning av andra befintliga instrument på området för skydd av ytvatten.

5.9

Frågan om övergångsområden för överskridande av normerna har behandlats på ett realistiskt, dock inte helt tillfredsställande, sätt. Det verkar för övrigt vara svårt att garantera att miljökvaliteten för övrigt vatten inte äventyras. Om konceptet med övergångsområden genomförs kommer det att vara nödvändigt att utveckla exakta metoder för att lyckas definiera dessa områden och för att bestämma var föroreningsmätningar skall genomföras.

5.10

Man bör uppmärksamma fall med tredjeländer som angränsar till EU där floder rinner upp som sedan rinner genom EU-medlemsstaternas territorium eller länder som gränsar till sjöar vars stränder också utgör stränder i ett medlemsland. Faktum är att om stater utanför EU inte skyddar sitt vatten, kan det hända att ett antal EU-medlemsstater anstränger sig förgäves och att målen för 2015 inte uppfylls. Dessa omständigheter bör beaktas när direktivet bedöms och genomförs. För övrigt berör artikel 12 i ramdirektivet denna fråga.

6.   Särskilda kommentarer

6.1

Tidsplan: I artikel 4.5 i direktivförslaget har man fastställt år 2025 som tidsgräns för upphörande av utsläpp eller tillbakadragande av farliga prioriterade ämnen från marknaden. De mål som fastställts i fråga om miljökvalitet bör däremot uppnås senast 2015 genom tillämpning av ramdirektivet om vatten. Denna tidsgräns kan i vissa fall komma att bli svår att respektera, särskilt som antagandet av detta dotterdirektiv har försenats. Det är icke desto mindre nödvändigt att medlemsstaterna gör allt de kan för att uppnå detta mål med tanke på att det i vissa fall kommer att vara möjligt att tillgripa provisoriska undantagsbestämmelser. Kommittén ser gärna att kommissionen övervakar hur genomförandet framskrider och är beredd att föreslå ytterligare åtgärder för att verka för att direktivet på fastställt datum skall vara genomfört i så stor utsträckning som möjligt och med minsta möjliga undantag.

6.2   Medlemsstaternas roll

Valet att låta medlemsstaterna ansvara för att anta lämpliga kompletterande åtgärder är förnuftigt eftersom det i många fall handlar om att hantera situationer som beror på lokala och regionala förhållanden. Denna flexibilitet måste emellertid uppvägas av tillförlitliga mekanismer för feedback, vilket kommissionen rekommenderar i den fjärde åtgärden i sitt meddelande (1).

6.2.1

Kommissionen visar sig emellertid ganska optimistisk i sitt meddelande (punkt 3) när den bedömer de rättsliga instrument som medlemsstaterna förfogar över för att uppnå målen i ramdirektivet om vatten i fråga om prioriterade ämnen, i synnerhet som vissa av de större föroreningskällorna inte omfattas av några lämpliga regler, t.ex. utsläpp från hushållsprodukter eller serviceaktiviteter, vilket gör att det krävs nya direktiv på området.

6.2.2

I väntan på en ny lagstiftning är det orealistiskt att anta att varje enskild medlemsstat kan införa nya, inte nödvändigtvis samstämmiga, bestämmelser, och särskilt inte om de kommer att ersättas av nya regler på EU-nivå.

6.3   Skydd av dricksvattenresurser

6.3.1

Ett antagande av detta förslag till direktiv innebär att direktiv 75/440/EG om skydd av ytvatten avsett för framställning av dricksvatten upphävs. Man bör sörja för att bestämmelserna i det nya direktivet stämmer överens med direktivet om dricksvatten (2) i samband med att man ändrar lagstiftningen.

6.4   Kontroll

6.4.1

Om man vill uppnå framsteg vad gäller målen i detta direktiv och säkerställa lika villkor över hela EU krävs mer enhetliga och tillförlitliga kontrollnormer. EESK ser fram emot de nya förslagen om ett vatteninformationssystem för Europa som skall läggas fram inom kort, och hoppas att dessa förslag skall kunna användas för att följa upp genomförandet av direktivet om prioriterade ämnen.

7.   Samstämmighet mellan direktivet om miljökvalitetsnormer inom vattenpolitikens område och REACH-förordningen

7.1

Det är nödvändigt att säkerställa samstämmigheten mellan bestämmelserna i detta direktiv och REACH-förordningen, även om kommissionen i princip hade förutsett att förhandlingarna om REACH-förordningen skulle vara framgångsrika och att förordningen följaktligen skulle genomföras. Införande av nya kemiska ämnen på marknaden bör bedömas med beaktande av miljökvalitetsnormerna för vatten.

8.   Slutsatser

8.1

Kommittén ställer sig bakom den ursprungliga förteckningen över föreslagna prioriterade ämnen och de normer som föreslås för dem. Men EESK begär att man kompletterar de normer som saknas för bly och nickel och inför en strikt process för en regelbunden översyn av förteckningen och normerna så att de vid behov kan uppdateras snabbt och effektivt.

8.2

EESK ser positivt på den allmänna inriktningen av direktivförslaget.

8.3

Det kommer att bli en svår uppgift att uppnå miljökvalitetsmålen till 2015. EESK insisterar emellertid på att medlemsstaterna intensifierar sina insatser för att uppnå dessa mål.

8.4

EESK insisterar också på att man skall utarbeta ett system för informationsöverföring och åtgärdskontroll i fråga om medlemsstaternas genomförande av detta direktiv och uppfyllandet av direktivets mål. Kommittén ser positivt på kommissionens initiativ att utveckla ett vatteninformationssystem för Europa (WISE – Water Information System for Europe).

8.5

Kommittén rekommenderar att man ser till att det råder samstämmighet mellan det nya direktivförslaget och gällande lagstiftning, och att man antar en adekvat europeisk lagstiftning för vissa föroreningskällor som inte omfattas av den nuvarande lagstiftningen (t.ex. diffusa utsläpp från hushållsprodukter).

Bryssel den 15 februari 2007.

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Dimitris DIMITRIADIS


(1)  KOM(2006) 398 slutlig.

(2)  Direktiv 98/83/EG.