Lagar & Förordningar

Lagar & Förordningar är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO - gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.

Dokumentet som PDF i original:

52009AE1033.pdf

16.12.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 306/39


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter (WEEE)”

KOM(2008) 810 slutlig – 2008/0241 (COD)

2009/C 306/09

Den 20 januari 2009 beslutade rådet att i enlighet med artikel 175.1 i EG-fördraget rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter (WEEE)

Facksektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 18 maj 2009. Föredragande var Sylvia GAUCI.

Vid sin 454:e plenarsession den 10–11 juni 2009 (sammanträdet den 11 juni) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 103 röster för och 3 nedlagda röster.

1.   Bakgrund

1.1

Målet för översynen av WEEE-direktivet bör vara att skapa positiva effekter, både miljömässiga och ekonomiska. Detta kommer att gynna miljön, marknadsaktörerna och EU-medborgarna.

1.2

Erfarenheterna har visat att man inte uppnått det som är syftet med WEEE-direktivet, nämligen en välfungerande avfallshantering på den inre marknaden.

1.3

Vid genomförandet av WEEE-direktivet har det uppstått många problem och det har rått stora skillnader mellan medlemsstaterna.

1.4

Dessa skillnader beror delvis på tvetydiga definitioner i direktivet, men även på den frihet i genomförandet som medlemsstaterna ges genom artikel 175 i EG-fördraget.

2.   Slutsatser och rekommendationer

2.1

Nedan ges en sammanfattning av de frågor som kommittén i dagsläget anser behöver tas upp i samband med översynen av WEEE-direktivet:

2.2

WEEE-direktivet har en förenklingspotential genom att det kan minska den administrativa bördan för marknadsaktörerna.

2.3

EU och de nationella myndigheterna bör i samband med översynen se till att direktivet skapar lika konkurrensvillkor i samtliga EU-länder. Det vore önskvärt med två artiklar som rättslig grund, nämligen artikel 95 och artikel 175 i EG-fördraget. Bestämmelser som gäller omfattning, definitioner, produktkrav och producentansvar i samband med saluföringen av nya produkter bör ha artikel 95 i fördraget som rättslig grund. Bestämmelser som gäller mål och avfallsbehandling bör ha artikel 175 i EG-fördraget som rättslig grund.

2.4

Samtliga aktörer i kedjan, inklusive tillverkare, importörer, detaljister, skrothandlare och andra som handlar med dessa produkter, bör ha samma ansvar när det gäller WEEE.

2.5

Översynen av direktivet bör möjliggöra en bättre koppling mellan å ena sidan bestämmelserna om miljöskydd och å andra sidan bestämmelserna om en välfungerande inre marknad.

2.6

I synnerhet bör definitionen av tillverkare inte innebära ökade hinder på inre marknaden. Detta ligger mer i linje med den rättspraxis som EG-domstolen följt på senare tid och som innebär att miljöskyddet inte får strida mot principerna för inre marknaden. Den definition av tillverkare som föreslås i artikel 3 j i förslaget till omarbetat WEEE-direktiv bör så långt som möjligt ligga i linje med definitionerna i beslut 768/2008/EG samtidigt som hänsyn tas till det specifika krav som anges i WEEE-direktivet, dvs. att registrering och finansiering av insamling och återvinning inte ska ses som kännetecken för produkterna (sammansättning, beståndsdelar, miljöpåverkan) utan som ett ytterligare krav som endast måste uppfyllas på nationell nivå (dvs. marknadskontroll och genomförandekrav).

2.7

Översynen av direktivet får inte skapa några hinder för kostnadsdelning i fråga om WEEE-hanteringen på grundval av nuvarande marknadsandelar. Ett sätt att gå vidare med bilaga II är att låta berörda parter fortsätta att utveckla normer för hanteringen. Marknadsandelsbaserade kollektiva system har på senare tid visat sig framgångsrika när det gäller att hantera WEEE på ett korrekt sätt.

2.8

Direktivet bör uppfylla det sociala målet att skydda miljön och minska avfallets negativa effekter på folkhälsan. En kostnadseffektiv hantering av den ständigt ökande mängden avfall från elektriska eller elektroniska produkter i EU bör bidra till att man upphör med att frakta denna typ av avfall till tredjeländer där miljökraven är lägre och riskerna för dem som hanterar avfallet är högre.

3.   Särskilda kommentarer om artiklarna i förslaget

3.1   Artikel 3 j ny: Definition av tillverkare

3.1.1

Kommittén instämmer i den nya definitionen av tillverkare, men påpekar samtidigt att denna definition kan leda till snålskjutsbeteende och snedvridning av konkurrensen.

3.1.2

Definitionen har tagits fram för att säkra en välfungerande inre marknad. EESK uppmanar kommissionen att förenkla förfarandena, samtidigt som möjligheten att åka snålskjuts blockeras.

3.1.3

Den ändrade definitionen av tillverkare i kombination med klargörandet av begreppen »tillhandahållande på marknaden« i artikel 3 o ny och »utsläppande på marknaden« i artikel 3 p ny gör det möjligt för aktörer att frivilligt vidta särskilda åtgärder utan att löpa risk att behöva bära kostnader som hör samman med uttjänta produkter.

3.1.4

Genom att man särskiljer varje aktörs roll kan företagen i förväg beräkna sina kostnader och på det sättet ta ett tydligare ansvar för sitt deltagande i försörjningskedjan för elektriska och elektroniska produkter.

3.1.5

Vad gäller den praktiska tillämpningen måste medlemsstaterna ha möjlighet att införa nationella skyldigheter för fysiska eller juridiska personer som för första gången på deras inhemska marknader saluför produkter från tredje land eller från länder i EU (handel inom gemenskapen). Medlemsstaterna måste därför ges möjlighet att införa proportionerliga bestämmelser för att kunna identifiera dessa personer och begära att de redovisar den registrering och finansiering av hanteringen av WEEE som uppstår vid försäljningen.

3.1.6

Kommittén anser att de mest positiva miljöförbättringarna och den högsta kostnadseffektiviteten, som en följd av en tydlig definition av tillverkare, kan förverkligas på följande sätt:

Definitionen av tillverkare bör omfatta samma aktörer i samtliga EU-medlemsstater.

Kommittén anser även att nationella tillverkarregister bör harmoniseras. De skilda administrativa krav som gäller nationellt för olika registrerings- och rapporteringssystem leder till ökade kostnader för tillverkare som bedriver verksamhet över den inre marknadens gränser.

Det finns skillnader mellan tillverkarregistren i fråga om uppgiftsinsamlingen från tillverkare och hur de fungerar. Bl.a. skiljer sig registren åt när det gäller definitioner av typ av utrustning, viktkriterier, grundvalen för de siffror som inrapporteras, och de faktorer som beaktas vid försäljning till andra medlemsstater. Kraven på hur ofta och hur regelbundet uppgifter ska inrapporteras varierar också.

Kommittén anser det därför viktigt att EU-institutionerna – efter lämpliga samråd med berörda parter – utfärdar rekommendationer och ger vägledning i syfte att uppnå detta mål.

Kommittén anser även att man bör skapa ett europeiskt nätverk av nationella register i syfte att utbyta information. Nätverket skulle göra det enklare för tillverkare att registrera sig i ett harmoniserat system i medlemsstaterna med uppgifter om deras verksamhet i hela EU. Detta skulle minska de administrativa bördorna för registranterna och samtidigt medföra ett effektivare genomförande av direktivet. Ökad harmonisering och mindre byråkrati skulle göra det lättare att uppnå förbättringar och mål avseende miljön.

Kommittén anser att man för att undvika snålskjutsbeteende bör inrätta en europeisk clearingorganisation för kontroll och dokumentation av varuflödena och finansiell omfördelning inom det europeiska insamlings- och återvinningssystemet, samt en ömsesidig (administrativ) kontroll av efterlevnaden och effektiv rättslig hjälp mellan EU:s medlemsstater.

3.2   Artikel 5: Separat insamling

3.2.1

Systemet för återlämning av WEEE är en nödvändig åtgärd för att i stor skala samla in WEEE från privata hushåll.

3.2.2

Kommittén vidhåller att sådant avfall ska kunna återlämnas avgiftsfritt till distributören på en lika för lika-basis, under förutsättning att den återlämnade produkten är av samma typ och har fyllt samma funktion som den tillhandahållna produkten.

3.2.3

Kommittén anser dock att konsumenterna måste informeras om vilka rättigheter de har, så att man undviker oklarhet om marknadsaktörernas roll. Dessa bör inte ses som avfallsinsamlare på konsumentens bekostnad, utan några begränsningar. I synnerhet bör marknadsaktörerna förbli fria att anpassa sina återlämningsåtaganden så länge som återlämnandet inte sker vid tillfället för leveransen av den inköpta varan. Kommittén håller för troligt att detta kommer att minska transport- och personalkostnaderna för företagen. Dessa besparingar är vettiga ur miljö- och konkurrenssynpunkt.

3.3   Artikel 7: Insamlingsnivå

3.3.1

Kommittén instämmer i att nuvarande insamlingsnivå bör ses över. En insamlingsnivå för WEEE som grundar sig på försäljningssiffror är dock olämplig, eftersom produkterna i nästan alla fall har mycket längre livslängd än 1–2 år och därför inte lämnas in till återvinning två år efter försäljningstillfället.

3.3.2

Eftersom materialen är dyrbarare nu än för 5–10 år sedan försvinner WEEE med högt nettovärde (t.ex. med högt metallinnehåll) från de etablerade insamlingskanalerna. Följden blir att dessa produkter inte registreras inom den officiella kanalen för WEEE. De går antingen till dålig bearbetning, till ingen bearbetning/avfallsdeponering, till olaglig export, till bra bearbetning eller till laglig export. Det finns i dag inga exakta uppgifter om vart dessa försvunna uttjänta elektriska och elektroniska produkter tar vägen (se Miljöbyråns rapport från mars 2009).

3.3.3

Kommittén anser att alla marknadsaktörer i framtiden måste hållas ansvariga för hanteringen av WEEE och att de måste ha mer kontroll över den.

3.3.4

Kommittén är införstådd med att framgång för insamlingsmålen inte bara beror på faktorer som står under tillverkarnas kontroll, utan på allt från tillgång till insamlingsplatser till den volym WEEE som genereras av slutanvändarna.

3.3.5

Kommittén anser därför att tillverkarna inte bör hållas ensamt ansvariga. Studier har visat att det finns stora flöden av WEEE som samlas in och behandlas utanför det officiella WEEE-systemet och att det finns många andra aktörer än tillverkare som kan påverka vilka volymer som samlas in och återvinns.

3.3.6

Kommittén vill understryka att översynen av WEEE-direktivet bör syfta till att maximera miljöresultaten (samla in mer) och öka kostnadseffektiviteten när det gäller hanteringen av avfall från elektriska och elektroniska produkter (hantera bättre).

3.3.7

Kommittén anser att om insamlingsmålen mäts vid det tillfälle då WEEE når återvinningssystemet, så gör de parallella flödena det omöjligt för tillverkarna att samla in tillräckligt mycket WEEE för att nå målet. Kommittén föreslår därför att ett mer effektivt sätt att nå insamlingsmålen skulle vara att mäta när materialet kommer fram till återvinnaren, eftersom denna metod skulle fånga in alla WEEE-flöden, snarare än tillverkarens flöden isolerat.

Sammanfattningsvis understryker kommittén att parallella flöden måste bli föremål för lagstiftning för att garantera att all WEEE återvinns i enlighet med kraven i direktivet, och i synnerhet att det bör vara obligatoriskt för andra aktörer än tillverkare av elektriska och elektroniska produkter att rapportera om WEEE som de samlat in.

3.4   Artikel 12: Finansiering av hanteringen av WEEE från privathushåll

3.4.1

Kommittén anser att ansvaret för finansieringen när det gäller WEEE från privathushåll inte endast bör läggas på tillverkarna, vilket kommissionen föreslår i den nya artikel 12.

3.4.2

Kommittén anser att det är viktigt att tillverkare ges incitament till att välja mellan individuella eller kollektiva lösningar grundat på deras produktportfölj och företagsmodell.

3.4.3

Hittills har tillverkare av elektriska och elektroniska produkter enligt artikel 8 i WEEE-direktivet varit ålagda att bära kostnaderna för återvinningen av sina produkter då dessa tjänat ut. EU införde ett individuellt tillverkaransvar genom artikel 8.2 i WEEE-direktivet, och enligt detta är varje tillverkare ekonomiskt ansvarig för återvinningen av avfall från privathushåll när det gäller produkter av det egna märket som saluförts på marknaden efter den 13 augusti 2005. Tillverkaren kan välja mellan att uppfylla detta åliggande individuellt eller genom att delta i ett kollektivt system.

3.4.4

För närvarande utreder tillverkarna vilka lösningar det finns. Det skulle mycket väl kunna bli så att tillverkarna inom en snar framtid vill hantera denna fråga i antingen individuella eller kollektiva system.

3.4.5

Kommittén delar åsikten att artikel 8.2 är en lämplig rättslig ram för genomförandet av tillverkaransvaret för WEEE.

3.4.6

Översynen av direktivet måste ses som ett tillfälle till att stärka det fria valet mellan individuellt tillverkaransvar och kollektiva lösningar.

Bryssel den 11 juni 2009.

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Mario SEPI