Lagar & Förordningar

Lagar & Förordningar är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO - gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.

Dokumentet som PDF i original:

52009AR0022.pdf

4.9.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 211/47


Yttrande från Regionkommittén om ”nya insatser för att stoppa förlusten av biologisk mångfald”

(2009/C 211/06)

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Regionkommittén konstaterar att de politiska strategierna för att senast 2010 sätta stopp för förlusten av den biologiska mångfalden i Europa har misslyckats, och därför krävs ett proaktivt tillvägagångssätt inom ramen för en systematisk strategi som är mycket långsiktig, det vill säga som sträcker sig längre än fram till 2010. De lokala och regionala myndigheterna bör i hög grad involveras i denna strategi, och medlemsstaterna bör i detta syfte tillhandahålla nödvändiga rättsliga och finansiella resurser.

Regionkommittén uppmanar EU, medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna att inrätta ett strikt system med miljömässiga tvärvillkor för subventioner och stöd. Kommittén uppmanar kommissionen att uppmuntra medlemsstaterna att se över sin beskattning så att den främjar biologisk mångfald.

Regionkommittén anser att Natura 2000 bör befästas i de flesta länder, och uppmanar medlemsstaterna att axla sitt ansvar för havs- och grundvattenområden inom nätverket. Anpassade förvaltningsplaner för områden inom Natura 2000 måste utformas och genomföras i samarbete med de lokala och regionala myndigheterna samt markägarna.

Regionkommittén bedömer att ett ”ramverk” i form av en äkta, naturlig infrastruktur bör inrättas snarast. Kommittén förespråkar insatser som syftar till att säkerställa att inga åtgärder som vidtas för bekämpning av växthusgasutsläpp inte återverkar negativt på den biologiska mångfalden. Vidare är kommittén övertygad om att endast en alleuropeisk strategi för bekämpning av invaderande arter kan tänkas bli framgångsrik.

Regionkommittén är övertygad om att en strategi för bevarande av den biologiska mångfalden kan bli framgångsrik endast under förutsättning att den har allmänhetens stöd. Kommittén uppmuntrar lokala och regionala myndigheter att engagera sig och att dessa ska stödjas i arbetet med att utforma program av hög kvalitet för informationsspridning och utbildning.

Föredragande

:

René Souchon (FR–PSE), regionpresident i Auvergne

Referensdokument

Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – En halvtidsutvärdering av genomförandet av gemenskapens handlingsplan för biologisk mångfald

KOM(2008) 864 slutlig

och

Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – En EU-strategi mot invaderande arter

KOM(2008) 789 slutlig

I.   POLITISKA REKOMMENDATIONER

1.

Enligt forskare och vetenskapsmän ökar förlusten av levande arter, både växt- och djurarter i dag snabbare än någonsin sedan livet uppstod.

2.

Den biologiska mångfalden – och framför allt ekosystemtjänsterna – är en förutsättning för mänsklighetens överlevnad, såväl med hänsyn till kommande generationer som till den nuvarande.

3.

Klimatet påverkar redan i dag de levande arternas dynamik och fördelning.

4.

Människan kan inte leva i en miljö som uteslutande består av mineraler, och av detta kan man dra slutsatsen att förändringen eller förlusten av den biologiska mångfalden kommer att få dramatiska konsekvenser för mänskligheten.

5.

Vi kan redan nu se de negativa sociala och ekonomiska effekterna av en förlorad biologisk mångfald och en reducering av ekosystemtjänsterna.

6.

Orsakerna till de stora förluster som konstaterats när det gäller den biologiska mångfalden är ökningen av artificiell mark, fragmenteringen av naturområden, utbredningen av exotiska växt- och djurarter, intensifieringen av jordbruket, klimatförändringarna och olika former av föroreningar.

7.

Regionkommittén konstaterar att det är på regional och lokal nivå som den biologiska mångfalden bör förvaltas och skyddas för att kunna bevaras globalt. Det är därför viktigt att samla alla lokala aktörer som berörs av skyddet av den biologiska mångfalden, i synnerhet företag, organisationer, ägare och förvaltare av landsbygdsområden, forskare, politiker och lokala och regionala myndigheter.

Allmänna synpunkter och de lokala och regionala myndigheternas roll

8.

Den förlorade biologiska mångfalden kan i likhet med klimatförändringarna få ytterst allvarliga konsekvenser för mänskligheten.

9.

Regionkommittén konstaterar att de politiska strategierna för att senast 2010 sätta stopp för förlusten av den biologiska mångfalden i Europa har misslyckats, vilket förklaras av de stora skillnaderna mellan de uppställda målsättningarna och de medel som avsatts.

10.

Regionkommittén kan emellertid konstatera att vissa enstaka åtgärder har varit framgångsrika, exempelvis planerna för att bevara vissa växt- eller djurarter (smutsgam, utter, prutgås (Branta bernicla) m.fl.) eller livsmiljöer (skogar längs Rhen, Themsen osv.) liksom de förvaltningsplaner som tillämpas i ett par öronmärkta områden.

11.

Det är ytterst viktigt att blåsa nytt liv i de strategier och program, t.ex. inom ramen för genomförandet i alla medlemsstater av den europeiska landskapskonventionen, som syftar och bidrar till ett hållbart skydd av den biologiska mångfalden och ekosystemtjänsterna, så att satsade resurser kan ge konkreta resultat.

12.

Av denna anledning anser Regionkommittén att det är viktigt att det bedrivs ett nära samarbete med de lokala och regionala myndigheterna, när det gäller såväl programmens utformning som genomförande, och att dessa förses med rättsliga och finansiella resurser i nivå med motsvarande ansvar inom ramen för en hållbar utveckling.

13.

Samhällets attityder till naturresurser och miljö (utnyttjande eller exploatering av resurser, markanvändning, områdesplanering osv.) är framför allt en följd av vilken ställning naturen har i de kulturella traditionerna. Regionkommittén vill uppmana EU att verka för utvecklingen av ett nytt sätt att se på den biologiska mångfalden, som inom ramen för en global plan omfattar en etisk strategi med koppling till naturens inneboende värde, ett världsarv, och en mer nyttoinriktad strategi baserad på ekosystemtjänster.

14.

Att ta till vara den biologiska mångfalden och ekosystemens tjänster (skydd mot markerosion, vattenrening osv.) förutsätter ett proaktivt tillvägagångssätt inom ramen för en systematisk strategi (dvs. en samordnad strategi där en rad olika element ingår i ett dynamiskt samspel), som är mycket långsiktig, det vill säga som sträcker sig längre än fram till 2010. De lokala och regionala myndigheterna bör i hög grad involveras i denna strategi.

15.

Regionkommittén anser att skyddet av den biologiska mångfalden även efter 2010 bör utgöra en röd tråd i förvaltningen och den fysiska planeringen på lokal och regional nivå, när det gäller både landsbygds- och stadsområden.

16.

Skyddet av den biologiska mångfalden bör även efter 2010 vara ett centralt inslag i EU:s politik, strategier och program. Det är ett övergripande tema som ingår i övriga områden, och det bör utgöra ett centralt inslag som säkerställer en nödvändig och konkret samordning mellan olika politiska strategier för fysisk planering och markanvändning. Dessutom krävs ett nära samarbete mellan olika avdelningar inom kommissionen liksom en kraftig mobilisering av de lokala och regionala myndigheterna.

17.

Regionkommittén ställer sig positiv till den metod som har utarbetats av medlemsstaterna och av kommissionen, som har gjort en halvtidsutvärdering av situationen vad gäller den biologiska mångfalden och genomförandet av handlingsprogrammen. Denna metod bygger på medlemsstaternas egen utvärdering av genomförda projekt som kommissionen sedan har gett en sammanfattande och samordnad bild av.

18.

Regionkommittén välkomnar Europaparlamentets resolution, som antogs enhälligt den 3 februari 2009 (2008/2210(INI)), i vilken man erkänner behovet av ett europeiskt nätverk för naturområden, så kallade vildmarksområden som i mycket liten utsträckning påverkats av mänsklig verksamhet. Regionkommittén ser det som positivt att det tjeckiska ordförandeskapet anordnade en konferens med temat ”Conference on Wilderness and Large Natural Habitat Areas in Europe” den 27–28 maj 2009.

19.

ReK påpekar att enligt subsidiaritetsprincipen kräver ett hållbart bevarande av den biologiska mångfalden och ekosystemtjänsterna inte bara åtgärder på lokal nivå utan också en helhetsansats, eftersom ekosystemens funktionssätt överskrider de administrativa gränserna och betingar bland annat de tjänster som riktar sig till medborgarna.

20.

Regionkommittén vill uppmana medlemsstaterna att strikt tillämpa bestämmelserna i bedömningen av vissa planers och programs miljöpåverkan (strategisk miljöbedömning, direktiv 2001/42/EG) och bedömningen av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (direktiv 85/337/EG) samt Natura 2000, i syfte att i största möjliga utsträckning minska trycket på miljön och den biologiska mångfalden.

21.

Det krävs en ambitiös strategi för att bevara den biologiska mångfalden om man ska uppnå målet att stoppa förlusten av biologisk mångfald. Denna bör innefatta en ekonomisk och finansiell del, och utgöra ett incitament för de lokala och regionala myndigheterna samt de enskilda ägarna. Strategierna måste utarbetas och genomföras på natursystemens olika funktionsnivåer för att säkerställa samordning och delaktighet bland alla aktörer.

22.

Regionkommittén uppmanar EU, medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna att inrätta ett strikt system med miljömässiga tvärvillkor för subventioner och stöd, som bygger på tydliga indikatorer i likhet med dem som håller på att utarbetas inom projektet för effektivare europeiska indikatorer på biologisk mångfald (Streamlining of European biodiversity indicators, SEBI 2010) och som berör den biologiska mångfalden och olika inbördes samband.

23.

Regionkommittén uppmanar kommissionen att uppmuntra medlemsstaterna att se över sin beskattning och att anpassa de nationella medlen för stöd till företag och lokala och regionala myndigheter så att de bättre främjar biologisk mångfald, exempelvis genom en momssänkning på produkter från ekologiskt jordbruk eller som producerats inom Natura 2000-områden. Följande åtgärder bör vidtas:

23.1

Å ena sidan bör man minska eller till och med avskaffa moms och skatt liksom olika subventioner som ger upphov till beteenden som inverkar negativt på den biologiska mångfalden. Samtidigt måste man se till att nationella lagar och bestämmelser om skydd av den biologiska mångfalden inte står i strid med varandra.

23.2

Å andra sidan bör man öka subventionerna och utvidga tillämpningsområdet för de skattelättnader som uppmuntrar beteenden som främjar den biologiska mångfalden.

24.

Regionkommittén uppmanar kommissionen att, utöver kriterierna för medborgarnas hälsa och välmående, låta kraven på att bevara den biologiska mångfalden och de därmed sammanhängande ekosystemtjänsterna ingå i diskussionerna som förs på EU-nivå om översynen av de kriterier som används för beräkningen av BNP (som endast mäter de finansiella flödena, inte kapitalreserven). Utgifter som exempelvis motsvarar arbetsinsatser i anslutning till föroreningar till följd av olyckor eller annat bör innebära avdrag i stället för som nu tillägg.

25.

Regionkommittén anser att det är ytterst viktigt att man efter 2010 fullföljer de åtgärder som redan vidtagits för att stoppa förlusten av den biologiska mångfalden.

26.

Svaret på den pågående ekonomiska krisen, som innebär omfattande omstruktureringsåtgärder, kräver att den biologiska mångfaldens parametrar integreras fullt ut. Denna viktiga miljöfråga måste beaktas i högre grad inom alla nivåer av den territoriella organisationen och i synnerhet inom all ekonomisk verksamhet.

Biologisk mångfald i EU

27.

Det finns ett starkt behov av proaktiva och samordnade insatser på EU-nivå, som bör genomföras på samtliga lokala och regionala nivåer, bland annat i regionerna, för att ske så nära medborgarna som möjligt.

28.

Natura 2000 är ett unikt och kraftfullt initiativ, där ett nära samarbete mellan forskare och politiker syftar till ett hållbart resursutnyttjande. Regionkommittén välkomnar de utsedda områdena som omfattar cirka 20 % av EU:s territorium.

29.

Regionkommittén anser emellertid att nätverket för särskilda bevarandeområden (habitatdirektivet 92/43/EEG) och särskilda skyddsområden (fågeldirektivet 79/409/EEG) bör befästas i de flesta länder; alltför få vetenskapliga referensuppgifter försvagar bedömningen av huruvida Natura 2000:s landområden är förenliga med habitat- och fågeldirektiven. Dessutom uppmanar Regionkommittén medlemsstaterna att ta sitt ansvar såväl för sina havsområden som för sina grundvattenresurser.

30.

Särskilt viktiga är ekosystemen i flodmynningsmiljöer, som är viktiga livsmiljöer för den biologiska mångfalden i både havs- och sötvattenekosystemen, och Regionkommittén anser att de bör få större uppmärksamhet genom en obligatorisk och integrerad förvaltningsplan åtminstone för områden som ingår i nätverket Natura 2000.

31.

Det är nödvändigt att i högre grad uppmärksamma markens kvalitet och dess biologiska mångfald. Marken är i själva verket den enda ekologiska del av vår planet som genomströmmas av allt materie- och energiflöde som ingår i ekosystemens – och däribland arternas – dynamik. I det direktiv som håller på att utarbetas är det viktigt att avsevärt stärka avsnittet om den biologiska mångfalden.

32.

Särskild uppmärksamhet bör fästas vid att bevara grundvattenlagrens nivå och kvalitet eftersom de är särskilt viktiga för såväl markernas kvalitet och biologiska mångfald (inte minst inom jordbruket) som för dricksvattenförsörjningen.

33.

De konkreta kontakterna mellan experter från vetenskapliga organ eller från naturföreningar och politiska beslutsfattare bör stärkas. För effektiva beslut med hänsyn till målet om ett hållbart bevarande av den biologiska mångfalden spelar kompetensen såväl hos de vetenskapligt sakkunniga som hos dem som ansvarar för områdenas förvaltning en stor roll när beslut fattas och program genomförs.

34.

Natura 2000-områdena kan endast bidra fullt ut till ett hållbart bevarande av den biologiska mångfalden genom en anpassad förvaltning av naturarvet som bland annat inbegriper de lokala och regionala myndigheterna samt de enskilda markutnyttjarna och markägarna. Det faktum att förmodligen hälften av alla arter och över tre fjärdedelar av de livsmiljöer som är av europeiskt bevarandeintresse har en ogynnsam bevarandestatus visar att det är angeläget att genast införa en tillfällig förvaltningsmodell för dessa områden.

35.

Nätverket Natura 2000 och alla vildmarksområden bör integreras fullt ut i de strategier för bevarande av den biologiska mångfalden som inom ramen för den fysiska planeringen har genomförts av medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna.

36.

Regionkommittén vill se att det omedelbart upprättas ett ekologiskt ramverk, en naturlig infrastruktur som säkerställer funktionella kopplingar mellan i första hand Natura 2000-områdena och vildmarksområdena, men även i stadsområden och stadsnära jordbruksområden, genom att de lokala och regionala myndigheterna mobiliseras. Denna ekologiska infrastruktur måste respekteras av olika, redan befintliga eller kommande transportlinjer (motorvägar, järnvägar osv.) för att undvika en uppsplittring av områdena, och den bör ingå i den nya gemensamma jordbrukspolitiken.

37.

Den biologiska mångfalden i Natura 2000-områdena utsätts, på grund av den biologiska mångfaldens funktionella egenskaper, för starka påtryckningar av närliggande områden, och Regionkommittén anser att förvaltningen och användningen i utkanterna av Natura 2000-områdena bör vara sådan att den bidrar till ett hållbart skydd av den biologiska mångfalden och ekosystemtjänsterna inom dessa områden.

38.

Det är viktigt att i detalj se över och stärka den gemensamma fiskeri- och jordbrukspolitiken samt att utforma en särskild skogspolitik som tar hänsyn till den biologiska mångfalden och principerna om ekologiska tvärvillkor för olika stödformer.

39.

Regionkommittén anser att man i bilaga I till direktiv 2008/1/EG om åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar bör lägga till vattenbruk i såväl söt- som saltvatten, i synnerhet när det rör sig om intensivt vattenbruk.

40.

Regionkommittén föreslår att man ser över de kriterier som ligger till grund för de geografiska ursprungsbeteckningarna. Berörda odlingsmetoder bör ta hänsyn till den biologiska mångfalden och dynamiken av dess samverkanseffekter.

41.

Regionkommittén välkomnar ministerrådets beslut (2 mars 2009) avseende tillämpningen av försiktighetsprincipen när det gäller odling av genetiskt modifierade grödor (Florensstadgan, som undertecknades den 4 februari 2005), och vill se att denna tillämpas strikt under största öppenhet i enlighet med Århuskonventionen (som undertecknades den 25 juni 1998).

42.

Regionkommittén oroar sig över de eventuella konsekvenserna av produktionen av energigrödor, såsom agrobränslen som kräver stora ytor, eftersom det kommer att öka incitamenten att förädla mark som ligger i träda och vildmarksområden (exempelvis avskaffades kravet på att ta mark ur bruk hösten 2008) och bidra till skogsskövlingen i de sydliga medlemsstaterna. Kommittén föreslår att kommissionen utvärderar agrobränslenas konsekvenser för den biologiska mångfalden, miljön och ekosystemen.

43.

Arterna, ekosystemen och de därmed sammanhängande materieflödena korsar gränserna, inte minst de nationella gränserna, men Regionkommittén kan konstatera att vissa Natura 2000-områden avgränsas av nationella gränser. Därför föreslår Regionkommittén att man på EU-nivå gör en territoriellt gränsöverskridande indelning (Natura 2000, naturreservat eller gränsöverskridande regional naturpark) för att säkerställa ett samordnat ansvar för den berörda biologiska mångfalden.

44.

En framgångsrik strategi för att bevara den biologiska mångfalden förutsätter ett allmänt engagemang bland invånarna, från den enkle medborgaren till ekonomiskt ansvariga och förvaltningsansvariga inom territorierna. Detta kräver informations- och utbildningsprogram av kvalitet, bland annat med stöd av modern kommunikationsteknik (internet) och program för skolorna. De lokala och regionala myndigheterna, bland annat regionerna, som står närmast medborgarna, bör uppmuntras att delta och få stöd.

45.

Regionkommittén föreslår att man belönar exempel på åtgärder som gynnar den biologiska mångfalden och dess dynamiska samverkanseffekter genom att sprida information om dem.

Invaderande arter

46.

Kommittén välkomnar det faktum att kommissionen fäster stor vikt vid problemet med exotiska arter som blivit invaderande och som utgör en stor fara för den lokala biologiska mångfalden.

47.

Kommittén upprepar sin rekommendation (CdR 159/2006 fin) att man bör vidta brådskande åtgärder när det gäller att ta itu med invaderande arter genom en tydlig, proaktiv strategi, där de lokala och regionala myndigheterna deltar, och anser att det är absolut nödvändigt att utarbeta ett tillfälligt direktiv.

48.

Vidare anser ReK att en strategi för att bekämpa invaderande arter endast kan vara effektiv på EU-nivå. Detta innebär att samtliga medlemsstater måste delta aktivt och samstämmigt, särskilt i fråga om utarbetande av lagstiftning, och de lokala och regionala myndigheternas deltagande krävs särskilt när det gäller bekämpningsåtgärder. Kommittén anser att åtgärder för övervakning, förebyggande och utrotning av invaderande arter är effektivast på regional nivå.

49.

Kommittén konstaterar att det saknas speciellt anpassad lagstiftning, trots att det finns specifika föreskrifter inom andra områden på EU-nivå, vilket är den lämpligaste nivån för att kontrollera införandet av exotiska djur och växtarter.

50.

Kommittén beklagar de stora skillnaderna mellan de olika ländernas nationella bestämmelser och åtgärder, vilket i hög grad hämmar strategierna för bekämpning av invaderande exotiska arter, och uppmanar medlemsstaterna att utarbeta den lagstiftning som krävs för att utveckla en samordnad och övergripande strategi.

51.

Kommittén anser att man omedelbart måste införa en strikt kontroll åtminstone av medveten import av arter som inte förekommer i Europa. ReK vill framhålla de skäl som ligger till grund för besluten och efterlyser en stor etisk vaksamhet.

EU och den globala biologiska mångfalden

52.

Kommittén konstaterar att EU har ett särskilt ansvar när det gäller den globala biologiska mångfalden, såväl historiskt sett som mot bakgrund av sina handelsförbindelser, och därför bör föregå med gott exempel på detta område.

53.

Kommittén vill särskilt rikta uppmärksamheten mot de betydande risker som öppnandet av marknaderna innebär för spridningen av potentiellt invaderande, naturliga eller genetiskt modifierade arter. ReK yrkar därför på att ett krav på bevarande av den biologiska mångfalden ska införlivas i alla internationella handelsavtal.

54.

Kommittén uppmanar medlemsstaterna att ta sitt fulla ansvar med avseende på de land- och havsområden som är belägna utanför Europas gränser, framför allt områden som är särskilt rika på levande organismer och som fortfarande har ursprungliga ekosystem, oavsett hur avlägsna de är.

55.

Kommittén uppmanar alla att verka för genomförandet av internationellt samarbete mellan olika regioner i syfte att stödja en rad åtgärder, speciellt ekonomiska och pedagogiska kampanjer, i syfte att främja en hållbar biologisk mångfald på en nivå som gör det möjligt för regionerna att både bidra till och stödja genomförandet.

56.

Regionkommittén betonar vikten av att inrätta en internationell expertpanel för biologisk mångfald som i hög grad bygger på befintliga organ som European Topic Centre on Biological Diversity, Internationella naturvårdsunionen och den mellanstatliga vetenskapspolitisk plattform för biologisk mångfald och ekosystemtjänster (IPBES – håller på att inrättas).

Den biologiska mångfalden och klimatförändringarna

57.

Kommittén konstaterar att klimatförhållandena har en avgörande betydelse för arterna och ekosystemen och därigenom för den biologiska mångfalden. Det innebär att en systembaserad strategi är att föredra framför en artbaserad strategi, i synnerhet i ekologiskt instabila system. Investeringar i utveckling av en ny livsmiljö skulle kunna leda till att nya ekosystem växer fram.

58.

Kommittén understryker att man måste se till att alla åtgärder som vidtas för att minska utsläppen av växthusgaser inte får skadliga effekter för den biologiska mångfalden.

59.

ReK anser att det är nödvändigt att varor produceras närmare konsumenterna, särskilt i fråga om livsmedel, i syfte att begränsa energikostnaderna till följd av långa transportsträckor. Man bör även öka ländernas suveränitet och självförsörjning när det gäller livsmedel.

60.

Kommittén noterar samtidigt arternas andel av de globala växthusgasutsläppen, särskilt koldioxid, och framhåller att man måste ta hänsyn till målet att minska utsläppen av växthusgaserna i alla program som syftar till att bevara den biologiska mångfalden, exempelvis genom att bibehålla livsmiljöer som bidrar till att sänka koldioxidutsläpp och öka utsläppen av syre, såsom livsmiljöer i skog och våtmarker (sumpmarker, torvmossar, etc.).

61.

Kommittén konstaterar att det finns ett förnyat intresse för skogen, som återigen betraktas som en förnybar energikälla, och betonar att man måste försäkra sig om att detta inte leder till en ny form av förvaltning (odling av en enda art, förkortade avverkningscykler etc.), vilket är ogynnsamt för den biologiska mångfalden.

62.

Kommittén understryker att nuvarande investeringar och aktiviteter i anslutning till förnybar energiproduktion som förorsakar förändringar i livsmiljön eller inverkar skadligt på den biologiska mångfalden (särskilt små anläggningar och vattenkraftverk) bör använda naturresurser med respekt för vissa grundläggande villkor som säkerställer att den potentiella biologiska mångfalden bevaras i flodområdena. Om avkastningen minskar till följd av att den biologiska mångfalden respekteras, kan det inte under några som helst omständigheter ge rätt till kompensation i form av offentliga medel, eftersom det rör sig om en bindande princip. Det är även ytterst viktigt att säkerställa den ekologiska korridor som strömmande vatten bildar och den omgivande flodslätten i syfte att inte isolera populationerna.

Kunskapsbasen

63.

Kommittén framhåller att det är nödvändigt att ha tillgång till tillförlitliga kunskaper om den biologiska mångfalden, dess hälsotillstånd och ekosystemens funktion, samt att dessa kunskaper är tillgängliga för så många som möjligt.

64.

Kommittén framhåller forskningens stora betydelse inom naturvetenskap och ekologi. Det bör inrättas ett nätverk av till fullo skyddade områden och/eller vildmarksområden, där man kan observera dynamiken i naturen och hur den förändras, särskilt till följd av klimatförändringarna.

65.

Kommittén föreslår att man utvecklar forskning i syfte att mer noggrant kunna mäta och analysera det reella värdet (såväl kulturellt som ekonomiskt) av den biologiska mångfalden och de ekosystemtjänster den ger upphov till. Denna forskning bör bedrivas av forskare från de olika berörda vetenskapsgrenarna på ett systemövergripande sätt, i syfte att nå fram till en global vision som baseras på såväl naturvetenskapliga som kulturella aspekter.

66.

Kommittén framhåller att det är nödvändigt att såväl på nationell som på regional nivå lokalisera och noggrant fastställa de viktigaste orsakerna till förlusten av biologisk mångfald och därmed förbundna ekosystemtjänster för att kunna utveckla och genomföra effektiva bevarandestrategier.

67.

ReK betonar att det är absolut nödvändigt att utarbeta eller vidareutveckla en uppsättning lämpliga indikatorer (exempelvis de som utarbetats inom ramen för SEBI-2010), som är samordnade på EU-nivå och som kan användas till en operationell övervakning av den biologiska mångfaldens utveckling, dess hälsotillstånd och ekosystemens funktion.

68.

Kommittén uppmanar medlemsstaterna att förnya och se över undervisningen i naturvetenskap, särskilt på högre nivå och på området för fältarbete och fastställande av arter och ekosystem.

69.

Kommittén uppmanar medlemsstaterna att låta undervisning om biologisk mångfald ingå i högre teknisk utbildning och yrkesutbildning (fysisk planering, jordbruk, anläggning av infrastruktur, ekonomi, stadsplanering etc.).

De viktigaste stödåtgärderna

70.

Kommittén framhåller att det är absolut nödvändigt att de nationella, lokala och regionala myndigheterna erhåller de mänskliga, tekniska och finansiella resurser som är nödvändiga för att stödja längre program, dvs. program som kommer att fortsätta efter 2010, för att säkra bevarandet av den biologiska mångfalden på lång sikt.

71.

Kommittén efterlyser en förstärkning av motsvarande budgetanslag och enklare tilldelningsförfaranden, utan att fördelarna för den biologiska mångfalden minskar, framför allt vad gäller Life+, men även ett bättre utnyttjande av medlen från ERUF, EJFLU och EFF till förmån för bevarandet av den biologiska mångfalden.

72.

Kommittén skulle vilja se en strikt tillämpning av miljömässiga tvärvillkor i samband med tilldelningen av ekonomiskt stöd, på grundval av kriterier som omfattar tydliga och pålitliga indikatorer i likhet med dem som utarbetats inom ramen för SEBI-2010.

73.

Kommittén understryker att så snart ett projekt inleds måste administrativa och logistiska grupper arbeta nära tillsammans i syfte att säkra en systematisk strategi (dvs. en samordnad strategi där en rad olika element ingår i ett dynamiskt samspel), oavsett om de kommer från kommissionen, medlemsstaterna eller de lokala och regionala myndigheterna.

74.

Kommittén vidhåller att det är nödvändigt att genomföra vetenskapliga forskningsprogram, särskilt på det naturvetenskapliga och miljömässiga området i syfte att få de kunskaper som krävs för att uppnå målet att stoppa förlusten av biologisk mångfald. Kommittén betonar också vikten av att program som syftar till att bygga upp kompetens och främja vetenskapliga yrken (till exempel genom EU-stipendier) inriktas på ämnen som rör biologisk mångfald, både inom natur- och inom samhällsvetenskaperna.

75.

Kommittén understryker betydelsen av utbildningskampanjer – särskilt för elever, studenter och ungdomar generellt – som syftar till att göra alla grupper i samhället reellt medvetna om problemen och hur man bäst ska ta itu med frågan om den biologiska mångfalden. Kampanjerna bör baseras på det faktum att de lokala och regionala myndigheterna befinner sig närmast medborgarna.

Övervakning

76.

Kommittén påminner om att konkreta resultat av en strategi som syftar till att bevara den biologiska mångfalden kommer att visa sig på lång sikt, dvs. långt efter 2010 eller t.o.m. 2020. Därför kan en utvärdering av resultaten efter två år bara utvisa om åtgärderna genomförts på ett effektivt sätt.

77.

ReK påpekar med emfas att utvärderingen av den biologiska mångfalden inte enbart bör grundas på antalet levande arter, utan även ta hänsyn till hur arterna interagerar, komplexiteten hos ekosystemen och deras funktion.

78.

ReK anser att man bör uppmuntra naturorganisationerna att utnyttja sina kunskaper när det gäller att övervaka och slå larm om förändringar avseende den biologiska mångfalden samt att förmedla dessa till lokala och regionala myndigheter.

79.

Kommittén föreslår att det inrättas ett viktigt ”observatorium för biologisk mångfald” (som skulle kunna vara en del av ett förstärkt europeiskt ämnescentrum för naturskydd), som ett initiativ i samma anda som denna halvtidsutvärdering. Det vore önskvärt att observatoriet erhåller upplysningar från nationella och regionala observatorier.

Bryssel den 18 juni 2009

Regionkommitténs ordförande

Luc VAN DEN BRANDE