Lagar & Förordningar

Lagar & Förordningar är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO - gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.

Dokumentet som PDF i original:

52009AR0074.pdf

4.9.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 211/54


Yttrande från Regionkommittén om ”Hantering av bioavfall i Europeiska unionen”

(2009/C 211/07)

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Regionkommittén anser att åtgärder och begränsningar när det gäller hantering av bioavfall ska beslutas på medlemsstatsnivå. De ansvariga myndigheterna i medlemsstaterna, som i många medlemsstater är de lokala och regionala myndigheterna, ska ha frihet att välja avfallshanteringsmetoder utifrån lokala och regionala förutsättningar.

ReK vill framhålla att det övergripande målet är att förebygga uppkomsten av bioavfall. ReK föreslår att insatser görs för att öka medvetenheten, begränsa kassering av livsmedel, stödja framsynt stadsplanering, utvecklingen av ”smart gardening” och hemkompostering. Kommittén framhåller också att offentlig upphandling är ett viktigt verktyg i detta avseende.

ReK anser att regler på nationell nivå, för att begränsa mängden biologiskt avfall som får deponeras utöver de gränser som anges i EU:s direktiv om deponering, kopplade till EU-stöd till infrastruktursatsningar, skulle påskynda övergången från deponering till andra mer hållbara sätt att behandla bioavfall.

ReK vill att det införs separat insamling av bioavfall, bl.a. för att bioavfallet ska kunna kvalitetssäkras. Formerna för insamling av bioavfall bör dock fastställas utifrån rådande lokala förutsättningar och införas i medlemsländerna, som ett av flera verktyg för att utveckla hanteringen av bioavfall.

ReK menar att formen och ramarna för sorterings- och återvinningsmål bör fastställas av EU, med möjlighet för respektive medlemsland att precisera nationella mål med utgångspunkt från de egna förutsättningarna och behoven. Målen på EU-nivå utan lagstiftningskaraktär bör vara progressiva, eftersom produktionen av växtnäring förutsätter en kvalitetssäkrad hantering av bioavfallet. Kvalitetsstandarder för kompost och kompostliknande produkter från bioavfall måste vara gemensamma för EU.

Föredragande

:

Mona-Lisa Norrman (SE–PSE), ledamot i landstingsfullmäktige i Jämtland

Referensdokument

Grönbok: Hantering av bioavfall i Europeiska unionen

KOM(2008) 811 slutlig

I.   REGIONKOMMITTÉNS POLITISKA REKOMMENDATIONER

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Allmänt

1.

ReK välkomnar grönboken och dess övergripande syfte att bryta kopplingen mellan tillväxt och ökande avfallsmängder inom unionen. Detta är också en viktig målsättning i EU:s strategi för hållbar utveckling, där höga miljökrav och social sammanhållning ska kombineras med en hållbar och dynamisk ekonomi.

2.

ReK konstaterar att avfallsproduktion och avfallshantering utgör ett miljö- och hälsoproblem såväl inom unionen som i resten av världen. Detta får vanligen direkta följdverkningar för de lokala och regionala myndigheterna, som både organiserar och bär ansvaret för hanteringen. Kommittén konstaterar vidare att samtliga aktörer som hanterar avfall har ansvar att säkerställa ett högvärdigt skydd för miljön och människors hälsa. Avfallshantering är således att betrakta som en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse enligt artikel 86.2 i EG-fördraget.

3.

ReK vill framhålla att det övergripande målet är att förebygga uppkomsten av bioavfall där så är möjligt. Såväl EU:s institutioner som medlemsstaterna måste sörja för att detta mål av allmänt intresse uppfylls i enlighet med artikel 16 i EG-fördraget.

4.

ReK konstaterar att transport av avfall utgör en betydande del av transporterna inom EU samt att dessa utgör ett problem för klimatet och måste minimeras. Hantering av bioavfall bör därför ske i enlighet med principen i artikel 174.2 i EG-fördraget, som säger att miljöförstöring bör hejdas vid källan. Det är därför viktigt att transport- och infrastrukturaspekterna integreras vid hanteringen av bioavfall. Ett viktigt verktyg i detta arbete är de avfallsplaner som tas fram enligt EU:s direktiv 2008/98/EG om avfall.

5.

ReK konstaterar att grönboken berör ett flertal politikområden, allt ifrån avfall, klimat, energi och transporter till jordbruk, konsumtion och produktion av livsmedel samt konkurrens och den fria rörligheten. Kommittén förutsätter att kommissionen i det fortsatta arbetet med att utveckla hanteringen av bioavfall, i enlighet med artikel 6 i EG-fördraget, integrerar miljöskyddsaspekterna i respektive politikområden med koppling till hanteringen av bioavfall.

6.

Kommittén anser att det är viktigt att stödja utvecklingen av en marknad för bioavfall och att denna marknad företrädesvis ska vara lokal. Bioavfall bör erkännas som en värdefull naturresurs som kan producera kompost, vilket är en viktig faktor för att marken ska förbli produktiv samt för att minska användningen av energiintensiv konstgödning och öka markens förmåga att hålla vatten (och därigenom reducera avrinning och översvämningar). Marknaden för bioavfall ska enligt ReK utgå från principerna i fördraget: försiktighetsprincipen, principen att förebyggande åtgärder bör vidtas samt principen att förorenaren ska betala. Detta är viktiga förutsättningar om kommissionens framtida förslag, när det gäller hanteringen av bioavfall, ska kunna leva upp till medborgarnas förväntningar och krav på ett trovärdigt agerande inom avfallsområdet. Marknaden för bioavfall behöver utvecklas och analyseras för att motverka en under- eller överetablering ur såväl ett nationellt som ett EU-perspektiv. Ett viktigt instrument i detta arbete är de nationella avfallsplanerna.

7.

ReK anser liksom kommissionen att de ansvariga myndigheterna i medlemsstaterna ska ha frihet att välja avfallshanteringsmetoder utifrån lokala och regionala förutsättningar. Detta är en viktig förutsättning för att lokalt anpassade, miljösäkra och effektiva hanteringsmetoder för bioavfall ska utvecklas. Viktiga faktorer är bl.a. klimat, geologi och markförhållanden, efterfrågan på växtnäring och energi, befolkningstäthet och avfallsmängder, fysiska förutsättningar såsom infrastruktur m.m. samt ett lokalt engagemang och en fungerande dialog mellan ansvariga myndigheter och övriga aktörer, inte minst med medborgarna. På detta område är det uppenbart att subsidiaritetsprincipen, principen om lokalt självstyre och närhetsprincipen spelar en viktig roll för att uppnå EU:s mål.

8.

I grönboken definieras bioavfall i enlighet med artikel 3.4 i EU:s direktiv om avfall. ReK kan förstå kommissionens farhågor med en alltför vid definition av bioavfall, vilket kan försvåra arbetet med att minimera mängden och effektivisera hanteringen av bioavfall. Kommittén uppmanar dock kommissionen att genomföra en konsekvensanalys av den i grönboken föreslagna definitionen.

9.

ReK vill påminna kommissionen om att utbyggnaden av samhällets infrastruktur för hantering av bl.a. bioavfall utgör en utmaning för såväl offentliga som privata aktörer. Ett verktyg i arbetet med att skapa en fungerande infrastruktur inom avfallsområdet är genomarbetade avfallsplaner antagna av nationella, regionala eller lokala myndigheter. Det är viktigt att dessa avfallsplaner samordnas med övriga planer inom samhällsbyggnadsområdet. Avfallsplanerna kan också utvecklas, bl.a. för uppföljning av hanteringen av bioavfall inom medlemsländerna samt till ett verktyg för erfarenhetsutbyte.

10.

För att stödja utvecklingen av lokalt anpassade, miljösäkra och effektiva hanteringsmetoder för bioavfall krävs ekonomiskt stöd och en ökad satsning på FoU. ReK efterlyser EU-finansiering för utbyggnaden av lokalt anpassade infrastrukturer och marknader för en hållbar hantering av bioavfall. EU-finansiering inom detta område måste kopplas till benchmarking, relevant forskning och följa samhällsekonomiska principer.

Synpunkter på initiativet

Fråga 1: Förebyggande av avfall

11.

Mycket av det bioavfall som omfattas av grönbokens definition är kopplat till samhällets konsumtion och produktion av livsmedel. En siffra som nämnts i Storbritannien visar att av de livsmedel som köps av hushållen slängs upp till 35 %. Hushållens inköp styrs i allt större utsträckning av trendbilderna, utvecklingen av ”snabbmat” och hel- och halvfabrikat samt av behovet att spara tid och pengar genom att köpa stora volymer. ReK föreslår att insatser görs för att öka medvetenheten hos såväl producenter som konsumenter om kopplingen mellan konsumtion och produktion samt kostnader, avfall, miljö och hälsa. Insatser bör också vidtas för att begränsa kassering av livsmedel från livsmedelsindustrin, handeln, restauranger, sjukvården, skolor m.m. Kommittén efterlyser FoU kopplad till hållbar produktion och konsumtion.

12.

ReK föreslår att initiativ tas för att belysa och synliggöra sambandet mellan unionens lagstiftning, ekonomiska stöd och policys inom jordbruks- och livsmedelsområdet och produktionen av bioavfall.

13.

ReK anser att en viktig dimension i utvecklingen av hållbara städer är att genom en framsynt stadsplanering ge förutsättningar för en hållbar konsumtion och produktion. Ett exempel på detta är att öka tillgången av livsmedelsbutiker där folk bor, detta som ett alternativ till extern etablering av livsmedelsbutiker. En stadsplanering som i större utsträckning bygger på småskalighet gynnar mer hållbara rutiner för inköp och skulle därmed förebygga uppkomsten av bioavfall.

14.

ReK anser att utvecklingen av ”smart gardening” bör stödjas liksom FoU inom detta område. Kompostering med lokal återföring av växtnäring från skötsel av trädgårdar, parker och grönområden ger minskade avfallstransporter, en bättre kvalitetssäkring och en säkrare hantering av bioavfall. Hemkompostering bör utvecklas där så är möjligt, med målsättningen att skapa lokala kretslopp för bioavfall men också för att stödja och ta tillvara medborgarnas engagemang.

15.

ReK vill framhålla att offentlig upphandling, som utgör 14 % av unionens BNP, är ett viktigt verktyg, bl.a. för att förebygga uppkomsten av bioavfall. Initiativ bör tas för att utveckla dialogen mellan den offentliga sektorn och producenterna av varor och tjänster med koppling till produktionen och hanteringen av bioavfall. Teknikupphandlingen bör utvecklas inom livsmedelssektorn, så att produkter och tjänster kan utvecklas i samarbete mellan producenter och konsumenter.

Fråga 2: Begränsning av mängden bioavfall som får deponeras

16.

Rek konstaterar att lokala och regionala myndigheter har gjort betydande finansiella investeringar och utvecklat tillhörande långsiktiga strategier och partnerskap för att uppfylla EU:s miljökrav, i synnerhet direktivet om deponering av avfall (1999/31/EG). Detta måste tas i beaktande i samband med utarbetande av framtida initiativ om bioavfall för att säkerställa att dessa inte går ut över befintliga insatser.

17.

ReK vill påminna om att såväl de administrativa, politiska och ekonomiska förutsättningarna som de geografiska och klimatologiska förutsättningarna är mycket olika i de 27 medlemsländerna. Detta talar för att åtgärder och begränsningar när det gäller hantering av bioavfall ska beslutas på medlemsstatsnivå.

18.

ReK konstaterar att oavsett om medlemsstaterna satsar på återföring av växtnäring via kompostering och rötning, på biogasproduktion eller på förbränning av bioavfall med energiproduktion, och oavsett om dessa satsningar görs av privata eller offentliga aktörer, kommer de satsningar som görs att belasta de offentliga finanserna i form av kapitalinvesteringar och/eller höjda ersättningar för avfallsbehandling.

19.

Kommittén konstaterar att det finns goda erfarenheter av regler på nationell nivå, för att begränsa mängden biologiskt avfall som får deponeras utöver de gränser som anges i EU:s direktiv om deponering. I Sverige finns förbud mot deponering av såväl brännbart som biologiskt avfall från år 2002 respektive 2005. Dessa regler har lett till en kraftigt minskad deponering av bioavfall och har påskyndat utvecklingen och utbyggnaden av behandlingen av bioavfall högre upp i avfallshierarkin.

20.

ReK vill framhålla att det finns skäl att anta att nationella åtgärder för att begränsa deponeringen av biologiskt avfall, kopplade till EU-stöd till infrastruktursatsningar, skulle påskynda övergången från deponering till andra mer hållbara sätt att behandla bioavfall. De länder som har de mest gynnsamma administrativa, politiska och ekonomiska förutsättningarna har goda möjligheter att klara denna omställning, medan andra medlemsländer kan behöva stöd i denna process. För att klara denna omställning måste unionen säkerställa att de myndigheter som ansvarar för hantering av bioavfall, en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse, vid behov kan investera i egna anläggningar utan att hindras av EU:s konkurrens- och inre marknadsregler. Det behövs ytterligare åtgärder för att minska mängden avfall genom att begränsa mängden snabbt nedbrytbart organiskt material i det deponerade avfallet och för att ställa krav på avfallets stabilitet. En annan möjlighet är att via ekonomiska åtgärder motverka deponering (avgifter relaterade till avfallsmängd).

Fråga 3: Alternativ behandling av bioavfall

21.

Kommittén konstaterar att behovet av energi och värme, återföring av växtnäring samt produktion av biogas måste utgå från lokala och regionala förutsättningar. Val av metoder för hanteringen av bioavfall bör därför göras på lokal och regional nivå.

22.

ReK vill framhålla att ansvariga myndigheter, i många medlemsstater lokala och regionala myndigheter, måste planera avfallshanteringen utifrån sin kompetens och sitt ansvar och bestämma de mest lämpliga behandlingsåtgärderna samt ges rättsliga och finansiella medel att verkställa planeringen av denna tjänst av allmänt ekonomiskt intresse. Beslut att samverka regionalt och med privata aktörer får inte motverkas av regelverken om konkurrens och den inre marknaden. Det är kommissionens skyldighet att skapa en bra balans mellan den fria rörligheten och miljö- och klimathänsyn. Försiktighetsprincipen, principen att förebyggande åtgärder bör vidtas samt principen att förorenaren betalar ska utgöra grunden för kommissionens eventuella förslag på detta område. Här är livscykelanalyser ett viktigt verktyg för att ta fram ett heltäckande beslutsunderlag.

23.

ReK vill understryka att EU:s ambitiösa klimatmål nödvändiggör utvecklingen av modern teknik för utvinning och produktion av hållbar energi. Att utvinna biogas från bioavfall styr bort från deponering. För att fullt ut bli en hållbar lokal energikälla bör biogas från bioavfall dels produceras i tillräcklig mängd, dels kunna distribueras på ett effektivt sätt.

24.

ReK vill framhålla att det finns en stor outnyttjad potential för minskade utsläpp av växthusgaser inom den lokala transportsektorn, en utveckling som bl.a. styrs av ökade miljökrav vid offentlig upphandling. Biogas utgör en del av denna potential som omfattar:

Kollektivtrafik baserad på energieffektiva fordon som drivs med biogas.

Biogasdrivna transportfordon och arbetsmaskiner.

Bilpooler med biogasfordon.

Taxi med biogasfordon.

25.

ReK konstaterar att valet av behandlingsmetoder för det bioavfall som styrts bort från deponering förutsätter att livscykelanalyser används mer konsekvent. Här behövs metodutveckling och en anpassning till relevanta frågeställningar.

Fråga 4: Energiutvinning från bioavfall

26.

ReK menar att en viktig förutsättning för att förbränning av bioavfall ska vara ett gångbart alternativ i avfallshierarkin, är att förbränning sker med energiutvinning. Förbränning av bioavfall är i första hand ett alternativ till framställning av växtnäring när bioavfallet kvalitet inte kan säkras, det vill säga för osorterat avfall som fortfarande innehåller bioavfall.

27.

Kommittén vill peka på att det i många medlemsländer finns omfattande lokala infrastrukturer för distribution av fjärrvärme bl.a. från avfallsförbränning, en infrastruktur som byggs ut i takt med ökade behov av värme, kyla och el och som är kopplad till ökade avfallsmängder.

Fråga 5: Återvinning av bioavfall

28.

ReK menar att sorterings- och återvinningsmål för olika avfallsfraktioner främjar en miljöriktig utveckling av bl.a. hantering av bioavfall. Formen och ramarna för dessa mål bör fastställas av EU, med möjlighet för respektive medlemsland att precisera nationella mål med utgångspunkt från lokala, regionala och nationella förutsättningar och behov. Målen på EU-nivå utan lagstiftningskaraktär bör vara progressiva, eftersom produktionen av växtnäring förutsätter en kvalitetssäkrad hantering av bioavfallet. Detta är endast möjligt om råmaterialet för framställning av växtnäring fås fram genom sortering av bioavfallet. Denna teknik och logistik tar tid att utveckla och etablera och kräver FoU insatser, såväl nationellt som på EU-nivå.

29.

ReK anser att försiktighetsprincipen måste komma i första rummet i skyddet av folkhälsan när det gäller hantering och användning av bioavfall, med anledning av att det eventuellt kan användas indirekt i livsmedels- och livsmedelstillverkningskedjorna och att det används i importerade livsmedel och foder.

30.

ReK vill framhålla att behovet av tillförsel av växtnäring till bl.a. jordbruksmark är olika inom medlemsländerna, kopplat till olika geologi och marktyper samt till markanvändning. Hantering av bioavfall bör därför utgå från lokala och regionala förutsättningar och behov.

31.

Produktionen av växtnäring och biogas kan med fördel samordnas och resterande material efter framställning av biogas kan användas som växtnäring. Växtnäring eller biogas kan produceras inte bara av det som i grönboken definieras som bioavfall, utan även av restprodukter från jord- och skogsbruk, stallgödsel, avloppsslam eller annat biologiskt avfall såsom naturfibrer, papper och bearbetat trä. ReK vill understryka att det, vid en samlad hantering av alla typer av bioavfall, är viktigt att utgå från en helhetssyn och ett systemtänkande som innefattar samtliga aspekter av hållbar utveckling.

Fråga 6: Åtgärder för att främja användningen av kompost/rötrester

32.

ReK vill att det införs separat insamling av bioavfall, bl.a. för att bioavfallet ska kunna kvalitetssäkras. Formerna för insamling av bioavfall bör dock fastställas utifrån rådande lokala förutsättningar och införas i medlemsländerna, som ett av flera verktyg för att utveckla hanteringen av bioavfall.

33.

Kommittén anser att sortering och därefter rötning och kompostering eller andra processer som gör det möjligt att producera kvalitetskompost och utnyttja material och energi är den lämpligaste hanteringen av bioavfall när jordar behöver tillföras organiskt material för att bli mer bördiga.

34.

Kommittén vill framhålla att en avgörande orsak till att bioavfall inte används som växtnäring i första hand är kopplad till möjligheterna att kvalitetssäkra bioavfallet. Ytterligare en viktig aspekt är kopplingen till medborgarnas/konsumenternas insikt om möjligheterna till och behovet av ett fungerande kretslopp.

35.

ReK menar att kvalitetsstandarder för kompost och kompostliknande produkter från bioavfall måste vara gemensamma för EU när det gäller ämnen som utgör en fara för miljön och människors hälsa. Koppling bör också göras till användningsområde och beskaffenheten på den mark till vilken komposten eller den kompostliknande produkten ska tillföras, de volymer och koncentrationer som tillförs m.m. För att klara detta bör även en klassificering ske av den mark som ska tillföras kompost eller kompostliknande produkter. Kvalitetsstandarder för slutprodukter från bioavfall kan indelas i två nivåer:

Slutprodukter från bioavfall som tillförs mark för livsmedelsproduktion.

Slutprodukter från bioavfall som tillförs parkmark, grönområden och skogsmark.

36.

ReK vill peka på att en åtgärd för att ytterligare främja användningen av bioavfall som växtnäring är att bioavfallet innehållsdeklareras med avseende på ett antal ingående komponenter såsom mullhalt, näringsämnen m.m.

37.

ReK konstaterar att huvudargumentet för att använda bioavfall som markförbättring är behovet av att återföra växtnäring till jordbruksmark och annan mark. Här är dock behovet och förutsättningarna olika i medlemsländerna. Det är därför viktigt att valet mellan att återföra kvalitetssäkrat bioavfall till jordbruksmark och annan mark eller att använda bioavfall för att producera energi genom förbränning utgår från lokala behov och förutsättningar.

Fråga 7: Regelverket om operativa standarder för anläggningar

38.

ReK vill framhålla att de krav som ställs på anläggningar för behandling av bioavfall ska utgå från gällande miljökrav, men också vara anpassade till lokala och regionala förutsättningar och behov.

Fråga 8: För – och nackdelar för utveckling av olika hanteringsmetoder

39.

ReK efterlyser ytterligare satsningar på forskning och utveckling för att visa på för- och nackdelar för olika behandlingsmetoder för bioavfall, men också för att utveckla ny teknik och nya metoder. Forskningen bör omfatta samtliga aspekter av hanteringen av bioavfall, allt från konsumtion och produktion till teknik och miljösäkerhet.

Bryssel den 18 juni 2009

Regionkommitténs ordförande

Luc VAN DEN BRANDE