Lagar & Förordningar

Lagar & Förordningar är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO - gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.

Rådets direktiv 71/127/EEG av den 1 mars 1971 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om backspeglar för motorfordon



Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 068 , 22/03/1971 s. 0001 - 0017

Finsk specialutgåva Område 13 Volym 1 s. 0165

Dansk specialutgåva: Serie I Område 1971(I) s. 0122

Svensk specialutgåva Område 13 Volym 1 s. 0165

Engelsk specialutgåva: Serie I Område 1971(I) s. 0136 - 0151

"Grekisk specialutgåva

" Område 13 Volym 1 s. 0110

Spansk specialutgåva: Område 13 Volym 1 s. 0247

Portugisisk specialutgåva: Område 13 Volym 1 s. 0247



RÅDETS DIREKTIV av den 1 mars 1971 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om backspeglar för motorfordon (71/127/EEG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 100 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande(1),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2), och

med beaktande av följande:

De tekniska krav som motorfordon måste uppfylla enligt nationell lagstiftning gäller bl.a. deras backspeglar.

Dessa krav skiljer sig åt i de olika medlemsstaterna. Det är därför nödvändigt att alla medlemsstater antar samma krav antingen som tillägg till eller i stället för nuvarande krav, särskilt så att det förfarande för EEG-typgodkännande som beskrivs i rådets direktiv av den 6 februari 1970(3) om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon kan tillämpas för alla fordonstyper.

Reglerna om backspeglar skall innefatta inte bara krav på hur speglarna skall placeras på fordonen utan också krav på speglarnas konstruktion.

Ett harmoniserat förfarande för typgodkännande av backspeglar gör det möjligt för varje medlemsstat att kontrollera överensstämmelsen med gemensamma konstruktions- och provningskrav och att informera övriga medlemsstater om sina resultat genom att sända en kopia av typgodkännandeintyget för varje typ av backspegel. Genom placering av ett EEG-typgodkännandemärke på alla speglar som tillverkats i enlighet med den godkända typen undanröjs behovet av tekniska kontroller av dessa speglar i de andra medlemsstaterna.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. Varje medlemsstat skall godkänna varje typ av backspegel som uppfyller konstruktions- och provningskraven enligt punkt 2 i bilaga 1.

2. Den medlemsstat som har beviljat typgodkännandet skall, vid behov i samarbete med de behöriga myndigheterna i de övriga medlemsstaterna, vidta nödvändiga åtgärder för att kontrollera att serieproduktionen är i överensstämmelse med den godkända typen. En sådan kontroll skall begränsas till stickprover.

Artikel 2

Medlemsstaterna skall, för varje backspegel som godkänns enligt artikel 1, utfärda ett EEG-typgodkännandemärke enligt punkt 2.6 i bilaga 1 för tillverkaren eller hans representant.

Medlemsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att förhindra användningen av märkning som kan leda till förväxling mellan backspeglar som har typgodkänts enligt artikel 1 och andra speglar.

Artikel 3

1. En medlemsstat får inte förbjuda att backspeglar släpps ut på marknaden av skäl som hänför sig till deras konstruktion eller funktionssätt, om de är EEG-typgodkännandemärkta.

2. Denna bestämmelse får dock inte hindra en medlemsstat att vidta sådana åtgärder mot backspeglar med EEG-typgodkännandemärke, vilka genom sin konstruktion inte överensstämmer med den godkända typen.

En stat som vidtagit åtgärder skall så snart möjligt upplysa övriga medlemsstater och kommissionen om vilka åtgärder som vidtagits och ange skälen för sina beslut. Bestämmelserna i artikel 5 skall också gälla.

Bristande överensstämmelse med den godkända typen, enligt punkt 1 ovan, skall anses föreligga om kraven enligt punkt 2.1, 2.2 eller 2.4 i bilaga 1 inte uppfylls.

Artikel 4

De behöriga myndigheterna i varje medlemsstat skall till motsvarande myndigheter i övriga medlemsstater inom en månad översända kopior av typgodkännandeintyg för varje typ av backspegel som man godkänner eller vägrar att godkänna.

Artikel 5

1. Om den medlemsstat som har beviljat EEG-typgodkännandet finner att ett antal backspeglar med samma typgodkännandemärkning inte överensstämmer med den godkända typen, skall denna stat vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att serietillverkade exemplar överensstämmer med den godkända typen. De behöriga myndigheterna i denna stat skall upplysa motsvarande myndigheter i de andra medlemsstaterna om de åtgärder som vidtagits, vilket om så är påkallat kan leda till att EEG-typgodkännandet återkallas. De skall vidta samma åtgärder om de från de behöriga myndigheterna i en annan medlemsstat får upplysningar om sådan bristande överensstämmelse.

2. De behöriga myndigheterna i medlemsländerna skall inom en månad upplysa varandra om varje återkallelse av ett EEG-typgodkännande och om skälen till återkallelsen.

3. Om den medlemsstat som beviljat EEG-typgodkännandet bestrider den påpekade avvikelsen, skall de berörda medlemsstaterna sträva efter att bilägga tvisten. Kommissionen skall fortlöpande informeras och vid behov hålla överläggningar för att nå en överenskommelse.

Artikel 6

Varje beslut som fattas enligt föreskrifter meddelade vid tillämpningen av detta direktiv och som innebär att typgodkännande för en backspegel vägras eller återkallas eller att användning av en backspegel förbjuds, skall ange i detalj de skäl på vilka beslutet grundas. Den berörda parten skall underrättas om beslutet och samtidigt upplysas om vilka möjligheter till prövning av beslutet som står till buds inom ramen för medlemsstaternas lagstiftning och inom vilken tid prövning skall begäras.

Artikel 7

Ingen medlemsstat får vägra att bevilja EEG-typgodkännande eller nationellt typgodkännande för ett fordon av skäl som hänför sig till dess backspeglar om dessa är EEG-typgodkännandemärkta och monterade enligt de krav som anges i punkt 3 i bilaga 1.

Artikel 8

I detta direktiv avses med fordon varje motordrivet fordon som är avsett att användas på väg, med eller utan karosseri, som har minst fyra hjul och som är konstruerat för en högsta hastighet som överstiger 25 km/tim. Spårbundna fordon samt jordbrukstraktorer och lantbruksmaskiner samt andra motorredskap är undantagna.

Artikel 9

Ändringar som är nödvändiga för att anpassa kraven i bilaga 1, 2 och 3 med hänsyn till den tekniska utvecklingen skall beslutas enligt det förfarande som anges i artikel 13 i rådets direktiv av den 6 februari 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon.

Artikel 10

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser som är nödvändiga för att följa detta direktiv inom 18 månader efter dagen för anmälan och skall genast underrätta kommissionen om detta.

2. Medlemsstaterna skall se till att texterna till centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv överlämnas till kommissionen.

Artikel 11

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 1 mars 1971.

På rådets vägnar

M. SCHUMANN

Ordförande

(1) EGT nr C 160, 18.12.1969, s. 7.

(2) EGT nr C 48, 16.4.1969, s. 16.

(3) EGT nr L 42, 23.2.1970, s. 1.

BILAGA 1

1. DEFINITIONER

1.1. Med backspegel avses en anordning som inom ett i punkt 3.5 nedan geometriskt definierat siktfält ger klar sikt bakåt, och som inom acceptabla gränser varken skyms av delar av fordonet eller av personer som befinner sig i fordonet.

1.2. Med inre backspegel avses en anordning enligt definition i punkt 1.1 som är monterad i fordonets passagerarutrymme.

1.3. Med yttre backspegel avses en anordning enligt definition i punkt 1.1 som är monterad på en utvändig del av fordonet.

1.4. Med grupp av backspeglar avses alla backspeglar som har en eller flera gemensamma egenskaper eller funktioner. Inre backspeglar tillhör grupp 1, yttre backspeglar tillhör grupp 2 och 3.

1.5. Med fordon i kategori A avses alla fordon med en tekniskt tillåten totalvikt som överstiger 3,5 metriska ton.

1.6. Med fordon i kategori B avses alla fordon med en tekniskt tillåten totalvikt som inte överstiger 3,5 metriska ton.

1.7. Med förarens okulärpunkter avses två punkter på ett inbördes avstånd av 65 mm och på en höjd av 635 mm över förarsätets H-punkt som definieras i bilaga 3. Den räta linje som förbinder dessa punkter är vinkelrät mot fordonets vertikala symmetriplan i längsled. Mittpunkten på linjen mellan de två okulärpunkterna ligger i det vertikala, längsgående planet genom rattens mittpunkt. Om detta plan inte går genom förarsätets uppenbara mittpunkt måste detta plan förskjutas i sidled i motsvarande grad.

1.8. Med R avses krökningsradiens medelvärde i millimeter mätt från spegelns mittpunkt.

2. BESTÄMMELSER OM EEG-TYPGODKÄNNANDE AV BACKSPEGLAR

2.1. Allmänna föreskrifter

2.1.1. Alla backspeglar måste vara inställbara.

2.1.2. Speglarnas reflekterande yta skall omges av en infattning med avrundad kant, vars radie är minst 3,5 mm.

2.1.3. Utvändiga backspeglar får inte ha utskjutande delar med en radie som understiger 3,5 mm.

2.2. Mått

2.2.1. Inre backspeglar (grupp 1)

Den reflekterande ytans mått skall vara sådana att en rektangel kan inskrivas, vars ena sida är 4 cm och den andra är

>Hänvisning till >

2.2.2. Yttre backspeglar (grupp 2 och 3)

2.2.2.1. Den reflekterande ytans mått skall vara sådana att följande kan inskrivas:

- en rektangel med höjden 4 cm och basen a cm,

- ett segment med längden b cm parallellt med rektangelns höjd.

2.2.2.2. Minimivärdena för a och b framgår av följande tabell:

>Plats för tabell>

2.3. Reflekterande yta och reflektionskoefficient

2.3.1. Den reflekterande ytan skall vara begränsad av en kurva med enkel konvex form.

2.3.2. Den reflekterande ytan skall under normal användning bibehålla de egenskaper som anges i punkt 2.3.5 trots svåra väderförhållanden.

2.3.3. De reflekterande ytorna skall bildas av plana eller konvexa speglar. Skillnaden mellan krökningsradierna i huvudplanen får inte i någon punkt i spegelns centrumdel vara större än 0,25 R.

2.3.4. Medelvärdet R av krökningsradierna som definieras i punkt 1.8 ovan får inte vara mindre än följande värden:

- 1 800 mm för backspeglar i grupp 2,

- 1 200 mm för backspeglar i grupp 1 och 3.

2.3.5. Den normala reflektionskoefficienten för den reflekterande ytan får inte vara mindre än 35 %. För speglar med två lägen ("dag" och "natt") får normalreflektionskoefficienten i läge "natt" inte understiga 4 %. Backspegeln får inte förhindra att skenet på trafiksignaler uppfattas.

2.4. Provningar

2.4.1. Backspeglarna provas i enlighet med punkterna 2.4.2 och 2.4.3 med avseende på slag mot och böjning av infattningen som sitter fast i spegelhållaren.

2.4.2. Slagprovning

2.4.2.1. Beskrivning av provningsanordning

2.4.2.1.1. Provningsanordningen består av en pendel i form av en svängarm med påsatt hammarhuvud. För fastspänning av provdetaljen är pendelramen försedd med ett fast stöd (figur 1).

Slagprovanordningens huvudmått

>Hänvisning till >

Fig. 1

2.4.2.1.2. Framsidan av den hammare som används för slagproven skall ha formen av en sfärisk yta med en diameter av 165 mm ± 5 mm. Den skall vara massiv och ha en 5 mm tjock gummibeläggning med Shore-hårdhet A 50.

2.4.2.1.3. Pendelns slagcentrum är beläget i den sfäriska ytans mitt på hammarens framsida. Dess avstånd från pendelns vridningsaxel är 1 m ± 10 mm. Pendelns totala massa omvandlad till slagcentrum är m° = 6,8 kg ± 50 g (sambandet mellan m° och pendelns totala massa och avståndet 1 mellan pendelns tyngdpunkt och dess vridningsaxel ges av följande uttryck:

m° = m >NUM>1

>DEN>a

).

2.4.2.2. Beskrivning av provningen

2.4.2.2.1. Backspeglarna spänns fast på stödet så att detta inte utgör något hinder för spegelns rörliga delar. Spegelns fastsättning på stödet och armens inställning utförs enligt instruktioner från sökanden.

2.4.2.2.2. Backpeglar med inställbar armlängd ställs in för minsta avstånd mellan spegel och spegelns monteringsyta.

2.4.2.2.3. Provningen utförs genom att man låter hammaren falla från en höjd motsvarande en pendelvinkel på 60° från vertikalplanet så att hammaren träffar spegeln när pendeln befinner sig i vertikalt läge, och så att hammarens slagpunkt ligger på en horisontell linje genom pendelns slagcentrum.

2.4.2.2.4. Backspeglarna utsätts för slagprov under följande betingelser:

2.4.2.2.4.1. Inre backspeglar

Provning 1 - Vinkelrätt mot spegelns yta, varvid slagpunkten på spegeln väljs så att slagriktningen passerar genom spegelinfattningens infästningspunkt på armen. Slaget riktas mot den reflekterande ytan.

Provning 2 - Mot spegelinfattningens kant på så sätt att slaget bildar en vinkel på 45° med spegelplanet och ligger i ett horisontellt plan genom infattningens infästningspunkt på armen. Slaget riktas mot den reflekterande ytan.

2.4.2.2.4.2. Yttre backspeglar

Provning 1 - Vinkelrätt mot spegelns yta, varvid slagpunkten väljs så att slagriktningen passerar genom infattningens infästningspunkt på armen.

Provning 1' - På spegelns baksida, på hållaren eller armen (avståndet mellan hammaren och fastspänningsplanet är det samma som i prov 1 och spegeln anbringas vinkelrätt mot banan för slagcentrum).

Provning 2 - På spegelinfattningens kant på så sätt att slaget bildar en vinkel på 45° mot spegelplanet och ligger i det horisontella planet genom infattningens infästningspunkt på armen. Slaget riktas mot den reflekterande ytan.

2.4.2.2.4.3. Allmänna iakttagelser

2.4.2.2.4.3.1. Spegelns mittpunkt används som referens när provdetaljen saknar tydligt markerad infattning eller arm, eller när infästningspunkten ligger i spegelns ytterkant.

2.4.2.2.4.3.2. Om den i punkt 2.4.2.2 beskrivna provningen inte kan utföras förskjuts slagpunkten i pendelns symmetriplan på så sätt att hammarens lägsta punkt befinner sig 40 mm från fastspänningsplanet.

2.4.3. Böjningsprovningen med infattningen fixerad på hållaren

2.4.3.1. Beskrivning av provningen

Spegelinfattningen placeras horisontellt i en anordning på så sätt att armen eller hållaren kan spännas fast säkert. Den ände av spegelinfattningen som är närmast spegelhållarens fastsättning fixeras i förhållande till det största måttet med ett 15 mm fast anslag som täcker hållarens hela bredd.

I den andra änden placeras ett anslag identiskt med det som beskrivs ovan på infattningen så att den bestämda provbelastningen kan appliceras (figur 2).

Exempel på apparatur för böjprovning av backspegelhållare

>Hänvisning till >

Fig. 2

2.4.3.2. Provbelastningen är 25 kg. Denna appliceras under en minut.

2.5. Tolkning av resultat

2.5.1. Vid alla provningar som beskrivs i punkt 2.4.2 skall pendeln efter stöten fortsätta sin rörelse och nå en vinkel av minst 20° mot vertikalplanet.

2.5.2. Om backspegelns arm eller infattning bryts av vid de provningar som beskrivs i punkt 2.4.2 får återstående del inte skjuta ut mer än 1 cm från monteringsunderlaget. Om armen eller infattningen bryts av får de delar som blir kvar inte ha farliga utstående kanter.

2.5.3. Vid de provningar som beskrivs i punkt 2.4.2 och 2.4.3 får spegeln inte gå sönder. Ett brott i spegeln kan dock accepteras när ett av följande villkor är uppfyllt:

2.5.3.1. Glasfragmenten sitter fast i spegelinfattningen eller i en yta som är fast förbunden med infattningen, förutsatt att glaset inte har lossnat över en större bredd än 5 mm.

2.5.3.2. Spegeln är av säkerhetsglas.

2.6. Typgodkännandemärke

2.6.1. Typgodkännandemärket består av en rektangel, vilken innehåller bokstaven e följd av ett nummer eller en bokstav för det land som har beviljat typgodkännandet (1 för Tyskland, 2 för Frankrike, 3 för Italien, 4 för Nederländerna, 6 för Belgien och L för Luxemburg). I närheten av denna rektangel placeras ett typgodkännandenummer motsvarande numret på typgodkännandeintyget för den aktuella typen.

2.6.2. Typgodkännandemärket (symbol och nummer) placeras på en av backspegelns huvuddelar på så sätt att det är outplånligt och lätt synligt när backspegeln har monterats på fordonet.

Exempel på EEG-typgodkännandemärke (1)

>Hänvisning till >

Förklaring

Spegeln med ovanstående EEG-typgodkännandemärke tillhör grupp 1 (inre backspegel) och har typgodkänts i Tyskland (e 1) under nummer 1471.

3. KRAV FÖR SPEGELNS MONTERING PÅ FORDON

3.1. Allmänt

3.1.1. Backspeglar skall monteras på så sätt att deras inställning bibehålls under normala körförhållanden.

3.1.2. På fordon av kategori A skall yttre backspeglar i grupp 2 monteras, och på fordon av kategori B yttre backspeglar i grupp 3.

3.2. Nummer

3.2.1. Alla fordon skall förses med både en inre backspegel och en yttre backspegel som monteras på fordonets vänstra sida.

3.2.2. Om de i punkt 3.5 angivna villkoren för den inre backspegelns siktfält inte är uppfyllda måste en yttre backspegel monteras på fordonets högra sida. I detta fall behöver en invändig backspegel inte monteras om den inte bidrar till sikten bakåt.

3.3. Placering

3.3.1. Backspeglarna skall placeras så att föraren har klar sikt över körbanan bakom fordonet i normal körställning.

3.3.2. Yttre backspeglar skall vara synliga genom sidorutorna eller den del av vindrutan som täcks av vindrutetorkarna. Denna bestämmelse gäller inte för yttre backspeglar på höger sida av fordon i de internationella kategorierna M2 och M3 som definieras i rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon.

3.3.3. För fordon med vänsterstyrning skall den föreskrivna yttre backspegeln monteras på vänster sida av fordonet på så sätt att vinkeln mellan fordonets längsgående symmetriplan och vertikalplanet genom backspegelns mittpunkt och mittpunkten av den linje som förbinder förarens okulärpunkter inte överstiger 55°.

3.3.4. Backspegeln får inte sticka ut utanför fordonets utsida väsentligt mer än som krävs för att få det siktfält som anges i punkt 3.5.

3.3.5. Befinner sig den yttre backspegelns underkant mindre än 2 m över markplanet när fordonet är lastat får backspegeln inte skjuta ut mer är 0,20 m utanför fordonets största bredd, mätt utan backspeglar.

3.3.6. Under de betingelser som anges i punkterna 3.3.4 och 3.3.5 får backspeglar sticka ut utanför den största tillåtna fordonsbredden.

3.4. Inställning

3.4.1. Den invändiga backspegeln skall kunna ställas in av föraren i normal körställning.

3.4.2. Den yttre backspegeln på förarens sida skall kunna ställas in från fordonets insida medan dörren är stängd. Spegeln får dock vara låsbar i läge från utsidan(2).

3.4.3. Kraven enligt punkt 3.4.2 gäller inte för yttre backspeglar som, sedan inställningen rubbats, kan återställas till sitt ursprungliga läge utan att ställas in på nytt.

3.5. Siktfält

3.5.1. Allmänt

De siktfält som bestäms nedan gäller vid användning av båda ögonen, varvid observatörens ögon befinner sig vid "förarens okulärpunkter" enligt definition i punkt 1.7 ovan. Siktfälten skall bestämmas när fordonet är tomt frånsett en observatör. Mätningen skall utföras genom fönster med en ljusgenomsläpplighet som överstiger 70 %.

3.5.2. Inre backspegel

Siktfältet skall vara sådant att föraren kan se en plan och horisontell del av körbanan med minst 20 m bredd och centrerad omkring fordonets längsgående, vertikala symmetriplan. Det nämnda området skall sträcka sig från horisonten till 60 m bakom fordonet (figur 3).

3.5.3. Yttre backspegel på vänster sida

Siktfältet skall vara sådant att föraren kan se en plan och horisontell del av körbanan som är minst 2,5 m bred och som till höger begränsas av ett plan som är parallellt med fordonets vertikala, längsgående symmetriplan och som passerar genom fordonets yttersta punkt till vänster. Det nämnda området skall sträcka sig från horisonten till 10 m bakom förarens okulärpunkter (figur 4).

3.5.4. Backspegel på höger sida

Siktfältet skall vara sådant att föraren kan se en plan och horisontell del av körbanan som är minst 3,5 m bred och som till vänster begränsas av ett plan som är parallellt med fordonets vertikala, längsgående symmetriplan och som passerar genom fordonets yttersta punkt till höger. Det nämnda området skall sträcka sig från horisonten till 30 m bakom förarens okulärpunkter.

Föraren skall dessutom kunna se körbanan över en bredd av 0,75 m från en punkt som ligger 4 m bakom det vertikala planet genom förarens okulärpunkter (figur 4).

>Hänvisning till >

>Hänvisning till >

>Hänvisning till >

>Hänvisning till >

>Hänvisning till >

>Hänvisning till >

>Hänvisning till >

(1) Talen i figuren har endast valts som exempel.

(2) Det är önskvärt att vid ett senare tillfälle fastslå att yttre backspeglar som saknar låssystem måste kunna ställas in av föraren i normal körställning från fordonets insida medan dörren är stängd.

Det förfarande som beskrivs i artikel 9 skall användas med sikte på att införa denna förbättring i direktivet så snart det genom den tekniska utvecklingen finns enkla, ekonomiska metoder för tillverkning och montering på fordon.

BILAGA 2

TYPGODKÄNNANDEINTYG

>Hänvisning till >

>Hänvisning till >

BILAGA 3(1)

METOD FÖR BESTÄMNING AV H-PUNKT

1. Definition

H-punkten, vilken anger en sittande persons läge inne i fordonet, är skärningspunkten, i ett längsgående, vertikalt plan mellan den teoretiska axeln mellan ben och överkropp på en docka, som föreställer en människa, och ett lodrätt, längsgående plan.

2. Bestämning av H-punkter

2.1. H-punkten skall bestämmas för fordonets förarsäte.

(2.1.1.)

(2.1.2.)

2.2. Vid varje bestämning av en H-punkt skall sätet befinna sig i av tillverkaren angiven, normal körställning, medan ryggstödet, om det är inställningsbart, ställs in i ett läge nära vertikalplanet.

3. Beskrivning av dockan

3.1. En tredimensionell docka, vars vikt och form motsvarar en vuxen man av medelstorlek, skall användas. En sådan docka visas i figur 1 och 2.

3.2. Dockan består av:

3.2.1. två delar, föreställande rygg respektive sätesdel, vridbara runt en axel som motsvarar axeln mellan överkropp och lår. Det ställe där denna axel skär dockans ena sida betecknas som dess H-punkt,

3.2.2. två delar, föreställande benen, och som är vridbara i förhållande till sätesdelen,

3.2.3. två delar, föreställande fötterna, och som är förbundna med benen vid leder som motsvarar fotlederna,

3.2.4. vidare skall den del som föreställer sätesdelen vara försedd med ett vattenpass, varmed inställningen i tvärled kan kontrolleras.

3.3. På dockans enskilda delar anbringas vikter som representerar delarnas vikt i tillhörande tyngdpunkter så att dockans totala vikt uppgår till 75,8 kg (74,4 daN). De enskilda vikterna framgår av tabellen i figur 2.

4. Dockans inställning

Den tredimensionella dockan placeras på följande sätt:

4.1. Fordonet ställs upp på ett vågrätt underlag och sätet ställs in enligt punkt 2.2.

4.2. Sätet som skall provas täcks med ett tygstycke som förenklar rätt inställning av dockan.

4.3. Dockan placeras på sätet.

4.4. Dockans fötter ställs in enligt följande:

4.4.1. Höger fot placeras på gaspedalen i viloställning, medan vänster fot ställs in så att vattenpasset på dockans sätesdel visar vågrätt inställning.

(4.4.2.)

(4.4.3.)

4.5. Vikterna placeras på låren, sidovattenpasset på dockans sätesdel ställs in i vågrätt läge och sätesvikterna läggs på plats.

4.6. Dockan dras fri från ryggstödet med hjälp av knäledsaxeln och dockans rygg lutas framåt. Därefter förs dockan åter på plats i sätet genom att sätesdelen skjuts så långt tillbaka att det märks ett motstånd. Därefter fälls dockans rygg tillbaka mot ryggstödet.

4.7. Dockan utsätts två gånger med en vågrätt kraft på 10,2 kp (10 daN). Kraftens riktning och angreppspunkt framgår av den svarta pilen i figur 2.

4.8. Vikterna på höger och vänster sida och därefter vikterna på överkroppen anbringas. Härvid skall sidovattenpasset på dockans sätesdel fortfarande visa vågrätt inställning.

4.9. Medan sidovattenpasset bibehålls i vågrätt läge lutas dockans rygg framåt tills överkroppens vikter befinner sig över H-punkten. På så sätt undviks friktion med ryggstödet.

4.10. Dockans rygg fälls åter försiktigt bakåt för att avsluta dockans inställning. Sidovattenpasset skall visa vågrät inställning. Om så inte är fallet upprepas dockans inställning som beskrivs ovan.

5. Resultat

5.1. När dockan har ställts in som beskrivs i punkt 4 är sätets H-punkt identisk med dockans H-punkt.

5.2. H-punktens kartesiska koordinater skall mätas med en noggrannhet inom 1 mm. Det samma gäller karakteristiska och väldefinierade punkter i passagerarutrymmet. Dessa punkters projektion på ett vertikalt, längsgående plan överförs till en ritning.

Den tredimensionella dockans delar

>Hänvisning till >

Dockans mått och vikter

>Hänvisning till >

>Plats för tabell>

>Hänvisning till >

>Hänvisning till >

(1) Texten i bilaga 3 liknar den i reglemente nr 14, från Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa; speciellt indelningen i punkter är densamma. När en punkt i reglemente nr 14 saknar motsvarighet i detta direktiv, markeras detta i bilagan genom att punktens nummer återges inom parentes.