Lagar & Förordningar

Lagar & Förordningar är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO - gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.

Rådets direktiv 76/114/EEG av den 18 december 1975 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om föreskrivna skyltar och märkningar samt deras placering och fastsättningssätt på motorfordon och släpvagnar till dessa fordon



Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 024 , 30/01/1976 s. 0001 - 0005

Finsk specialutgåva Område 13 Volym 4 s. 0175

"Grekisk specialutgåva

" Område 13 Volym 3 s. 0144

Svensk specialutgåva Område 13 Volym 4 s. 0175

Spansk specialutgåva: Område 13 Volym 4 s. 0184

Portugisisk specialutgåva: Område 13 Volym 4 s. 0184



RÅDETS DIREKTIV av den 18 december 1975 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om föreskrivna skyltar och märkningar samt deras placering och fastsättningssätt på motorfordon och släpvagnar till dessa fordon (76/114/EEG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 100 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande(1),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2), och

med beaktande av följande:

De tekniska krav som motorfordon måste uppfylla enligt nationell lagstiftning gäller bl.a. föreskrivna skyltar och märkningar samt deras placering och fastsättningssätt.

Dessa krav skiljer sig åt från en medlemsstat till en annan. Det är därför nödvändigt att alla medlemsstater antar samma krav, antingen som tillägg till eller i stället för sina nuvarande regler, för att därmed för alla fordonstyper medge det förfarande för EEG-typgodkännande som behandlats i rådets direktiv 70/156/EEG av den 6 februari 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon(3).

Tillnärmningen av den nationella lagstiftningen om motorfordon innefattar medlemsstaternas ömsesidiga erkännande av de kontroller som utförs av var och en av dem på grundval av gemensamma bestämmelser. För att ett sådant system skall bli framgångsrikt måste dessa bestämmelser tillämpas av alla medlemsstater från samma datum.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

I detta direktiv avses med fordon varje motorfordon som är avsett att användas på väg, med eller utan karosseri, med minst fyra hjul och som är konstruerade för en högsta hastighet som överstiger 25 km/tim och släpvagnar till dessa fordon, dock med undantag av spårbundna fordon, traktorer och maskiner för jordbruk eller skogsbruk samt andra motorredskap.

Artikel 2

Ingen medlemsstat får vägra att bevilja EEG-typgodkännande eller nationellt typgodkännande för ett fordon av skäl som hänför sig till de föreskrivna skyltarna och märkningarna eller deras placering och fastsättningsmetod om de uppfyller kraven i bilagan.

Artikel 3

Ingen medlemsstat får vägra att registrera ett fordon eller förbjuda att det säljs, tas i bruk eller används av skäl som hänför sig till de föreskrivna skyltarna och märkningarna eller deras placering och fastsättningsmetod om de uppfyller kraven i bilagan till detta direktiv.

Artikel 4

De ändringar som är nödvändiga för att anpassa kraven i bilagan till den tekniska utvecklingen skall antas enligt det förfarande som beskrivs i artikel 13 i direktiv 70/156/EEG.

Artikel 5

1. Före den 1 januari 1977 skall medlemsstaterna anta och offentliggöra de bestämmelser som är nödvändiga för att följa detta direktiv och skall genast underrätta kommissionen om detta.

Medlemsstaterna skall sätta i kraft dessa bestämmelser den 1 oktober 1978.

2. Efter anmälan av detta direktiv skall medlemsstaterna underrätta kommissionen om alla förslag till lagar och andra författningar som de avser att anta inom det område som omfattas av detta direktiv; underrättelsen skall lämnas i så god tid att kommissionen hinner lämna synpunkter på förslaget.

Artikel 6

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 18 december 1975.

På rådets vägnar

M. TOROS

Ordförande

(1) EGT nr C 5, 8.1.1975, s. 41.

(2) EGT nr C 47, 27.2.1975, s. 4.

(3) EGT nr L 42, 23.2.1970, s. 1.

BILAGA

1. ALLMÄNT

1.1 Alla fordon skall vara försedda med den skylt och de märkningar som beskrivs i följande avsnitt. Skylten och märkningarna skall antingen vara anbringade av tillverkaren eller av dennes auktoriserade representant.

2. TILLVERKARSKYLT

2.1 En tillverkarskylt enligt mallen i tillägget skall vara stadigt fastsatt på en framträdande och lätt åtkomlig plats på en del som inte är föremål för utbyte vid användning. Skylten skall vara tydlig och ha outplånlig text med följande upplysningar i angiven ordning:

2.1.1 Tillverkarens namn.

2.1.2 EEG-typgodkännandenummer(1)

Numret består av den gemena bokstaven "e" följd av, i angiven ordning, de särskiljande siffrorna eller bokstäverna för det land som beviljat EEG-typgodkännandet (1 för Tyskland, 2 för Frankrike, 3 för Italien, 4 för Nederländerna, 6 för Belgien, 11 för Storbritannien, 13 för Luxemburg, DK för Danmark, IRL för Irland) och det typgodkännandenummer som motsvarar numret på typgodkännandeintyget för fordonstypen. En asterisk skall placeras mellan bokstaven "e" och de särskiljande siffrorna eller bokstäverna för det land som beviljat EEG-typgodkännandet, och mellan de särskiljande siffrorna eller bokstäverna och typgodkännandenumret.

2.1.3 Fordonets identifieringsnummer.

2.1.4 Högsta tillåtna lastvikt för fordonet.

2.1.5 Högsta tillåtna lastvikt för den fordonskombination i vilken fordonet används som dragfordon.

2.1.6 Högsta tillåtna axeltryck för varje axel, i ordningen framifrån och bakåt.

2.1.7 För en påhängsvagn, högsta tillåtna vikt på vändskivans kopplingstapp.

2.1.8 Kraven i 2.1.4-2.1.7 skall inte träda i kraft förrän 12 månader har förflutit från dagen för antagandet av rådets direktiv om vikter och mått för motorfordon och släpvagnar till dessa fordon. Under tiden kan emellertid en medlemsstat kräva att de högsta tillåtna vikter som föreskrivs i landets nationella lagstiftning anges på skylten på varje fordon som tas i bruk inom dess territorium.

Om den tekniskt tillåtna massan är högre än den högsta tillåtna massan kan medlemsstaten i fråga begära att även den tekniskt tillåtna massan anges. Massan skall anges i två kolumner med den högsta tillåtna massan till vänster och den tekniskt tillåtna massan till höger.

2.2 Tillverkaren får ge ytterligare upplysningar nedanför eller vid sidan av de förskrivna uppgifterna, utanför en tydligt utritad rektangel som endast skall omsluta de upplysningar som föreskrivs i 2.1.1-2.1.8 (se tillägget till denna bilaga).

3. FORDONETS IDENTIFIERINGSNUMMER

Fordonets identifieringsnummer utgörs av en fast teckenkombination som tillverkaren tilldelar varje fordon. Dess syfte är att säkerställa att varje fordon kan identifieras entydigt under en tid av 30 år med hjälp av tillverkaren, utan att ytterligare uppgifter behövs. Fordonets identifieringsnummer skall uppfylla följande krav:

3.1 Det skall vara angivet på tillverkarskylten och även på chassit, ramen eller annan liknande del.

3.1.1 Det skall bestå av två delar: den första skall utgöras av högst sex tecken (bokstäver eller siffror) som anger fordonets allmänna egenskaper, särskilt typen och modellen; den andra skall utgöras av åtta tecken varav de fyra första får vara bokstäver eller siffror och de övriga fyra endast får vara siffror, förutsatt att de tillsammans med den första delen entydigt identifierar ifrågavarande fordon.

3.1.2 Det skall om så är möjligt skrivas på en enda rad. I undantagsfall får det av tekniska skäl även skrivas på två rader. I det senare fallet får det dock inte finnas några mellanrum i någon av de två delarna.

Det får inte finnas några blanksteg mellan tecknen.

I den andra delen skall varje oanvänd position fyllas med en nolla så att det nödvändiga antalet om åtta tecken uppnås.

Början och slutet på varje rad skall markeras med en symbol som varken är en arabisk siffra eller romersk versal bokstav och som inte kan förväxlas med någondera. Det är också tillåtet att placera en sådan symbol mellan de två delarna på en rad (3.1.1).

3.2. Identifieringsnumret skall dessutom

3.2.1 vara märkt på chassit, ramen eller annan liknande del, på fordonets högra sida,

3.2.2 vara placerat på en klart synlig och åtkomlig plats genom exempelvis nitning eller stämpling på ett sådant sätt att det inte kan utplånas eller förvrängas.

4. TECKEN

4.1 Romerska bokstäver och arabiska siffror skall användas för alla märkningar enligt avsnitten 2 och 3. Romerska bokstäver som används i de märkningar som nämns i 2.1.1 och 2.1.3 och 3 skall dock vara versaler.

4.2 För fordonets identifieringsnummer gäller följande:

4.2.1 Användning av bokstäverna I, O och Q samt bindestreck, asterisker och andra särskilda tecken utöver de symboler som anges i sista stycket i 3.1.2 är inte tillåten.

4.2.2 Bokstävernas och siffrornas minsta höjd skall vara enligt följande:

4.2.2.1 7 mm för tecken som är direkt anbringade på chassit, ramen eller annan liknande fordonsdel.

4.2.2.2 4 mm för tecken som är anbringade på tillverkarskylten.

(1) Fram tills dess ett EEG-typgodkännande beviljats får ett nationellt typgodkännandenummer användas i stället.