Lagar & Förordningar

Lagar & Förordningar är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO - gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.

Rådets direktiv 78/317/EEG av den 21 december 1977 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om avfrostning och avimning av glasrutor i motorfordon



Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 081 , 28/03/1978 s. 0027 - 0048

Finsk specialutgåva Område 13 Volym 8 s. 0082

"Grekisk specialutgåva

" Område 13 Volym 7 s. 0067

Svensk specialutgåva Område 13 Volym 8 s. 0082

Spansk specialutgåva: Område 13 Volym 8 s. 0129

Portugisisk specialutgåva: Område 13 Volym 8 s. 0129



RÅDETS DIREKTIV av den 21 december 1977 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om avfrostning och avimning av glasrutor i motorfordon (78/317/EEG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 100 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande(1),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2), och

med beaktande av följande:

De tekniska krav som motorfordon måste uppfylla enligt nationell lagstiftning gäller bl.a. deras avfrostnings- och avimningsanordningar för glasrutor.

Dessa krav skiljer sig åt i de olika medlemsstaterna. Det är därför nödvändigt att alla medlemsstater antar samma krav, antingen som tillägg till eller i stället för sina nuvarande bestämmelser, särskilt för att därmed för alla fordonstyper medge det förfarande för EEG-typgodkännande som beskrivs i rådets direktiv 70/156/EEG av den 6 februari 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa(3), i dess lydelse enligt direktiv 78/315/EEG(4).

Det är lämpligt att utforma de tekniska kraven så att de tar sikte på samma mål som det arbete som utförs på området av FNs ekonomiska kommission för Europa.

Dessa krav gäller för motorfordon i kategori M1 (internationell klassificering av motorfordon enligt bilaga 1 till direktiv 70/156/EEG).

Tillnärmningen av nationell lagstiftning för motorfordon medför ömsesidigt erkännande mellan medlemsstaterna av de kontroller som utförs av var och en av dem på grundval av gemensamma krav.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

I detta direktiv avses med fordon varje motorfordon i kategori M1 (definieras i bilaga 1 till direktiv 70/156/EEG) avsett att användas på väg, med minst fyra hjul och som är konstruerat för en högsta hastighet som överstiger 25 km/tim.

Artikel 2

Ingen medlemsstat får vägra att bevilja EEG-typgodkännande eller nationellt typgodkännande för ett fordon av skäl som hänför sig till avfrostnings- och avimningsanordningar för dess glasrutor om dessa uppfyller kraven enligt bilagorna 1, 2, 3, 4 och 5.

Artikel 3

Ingen medlemsstat får vägra att registrera ett fordon eller förbjuda att det saluförs, tas i bruk eller används av skäl som hänför sig till avfrostnings- eller avimningsanordningar för deras glasrutor om dessa uppfyller kraven enligt bilagorna 1, 2, 3, 4 och 5.

Artikel 4

Den medlemsstat som har beviljat EEG-typgodkännande måste vidta de åtgärder som krävs för att hålla sig informerad om ändringar av en del eller en egenskap som behandlas i punkt 2.2 i bilaga 1. De behöriga myndigheterna i staten skall avgöra om ytterligare provningar behöver utföras på den ändrade fordonstypen och en ny rapport framställas. Om dessa provningar visar att kraven enligt detta direktiv inte har uppfyllts skall ändringen inte godkännas.

Artikel 5

Alla ändringar som är nödvändiga för att anpassa kraven i bilagorna 1, 2, 3, 4, 5 och 6 till den tekniska utvecklingen skall antas enligt det förfarande som fastställs i artikel 13 i direktiv 70/156/EEG.

Detta förfarande gäller dock inte för ändringar som medför krav avseende avfrostnings- och avimningsanordningar för andra rutor än vindrutor.

Artikel 6

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser som är nödvändiga för att följa detta direktiv inom 18 månader efter dagen för anmälan och skall genast underrätta kommissionen om detta.

2. Medlemsstaterna skall se till att till kommissionen överlämna texterna till centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 7

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 21 december 1977.

På rådets vägnar

J. CHABERT

Ordförande

(1) EGT nr C 118, 16.5.1977, s. 33.

(2) EGT nr C 114, 11.5.1977, s. 9.

(3) EGT nr L 42, 23.2.1970, s. 1.

(4) EGT nr L 81, 28.3.1978, s. 1.

BILAGA 1

RÄCKVIDD, DEFINITIONER, ANSÖKAN OM EEG-TYPGODKÄNNANDE, EEG-TYPGODKÄNNANDE, SÄRSKILDA KRAV, PROVNINGSFÖRFARANDE

1. RÄCKVIDD

1.1 Detta direktiv gäller för förarens synfält 180° framåt för fordon i kategori M1.

1.1.1 Dess syfte är att säkerställa god sikt under vissa förhållanden genom att bestämma kraven för avfrostnings- och avimningsanordningar för vindrutan i fordon av kategori M1.

1.2 Kraven i detta direktiv är utformade för fordon i kategori M1, där föraren sitter till vänster. För fordon i kategori M1 där föraren sitter till höger kan dessa krav användas genom omkastning av föreskrivna villkor när så är tillämpligt.

2. DEFINITIONER

(2.1)

2.2 Fordonstyp med avseende på avfrostnings- och avimningsanordningar för vindrutan

Med fordonstyp med avseende på avfrostnings- och avimningsanordningar för vindrutan avses fordon som inte väsentligen avviker i följande huvudsakliga avseenden:

2.2.1 den yttre och inre formen och placeringarna inom det område som bestäms i sektion 1 och som kan påverka sikten,

2.2.2 vindrutans form, storlek och egenskaper, och dess montering,

2.2.3 avfrostnings- och avimningsanordningarnas egenskaper,

2.2.4 antalet säten.

2.3 Tredimensionellt referenssystem

Med tredimensionellt referenssystem avses ett referenssystem som består av ett vertikalt, längsgående plan X-Z, ett horisontellt plan X-Y och ett vertikalt, tvärgående plan Y-Z (se figur 2 i bilaga 3). Detta system används för att bestämma storleksförhållandet mellan referenspunkternas placering på ritningarna och på fordonet. Den metod som används för att placera fordonet i förhållande till de tre planen anges i bilaga 3, alla koordinater som bestäms i förhållande till nollplanet på marken skall beräknas för ett fordon i körklart skick (som definierat i punkt 2.6 i bilaga 1 till direktiv 70/156/EEG jämte en passagerare i framsätet, vars vikt skall uppgå till 75 kg ± 1%).

2.3.1 Fordon med hjulupphängning som medger att markfrigången regleras skall provas under normala driftsförhållanden enligt tillverkarens anvisningar.

2.4 Primära referenspunkter

Med primära referenspunkter avses hål, ytor, märken och identifieringstecken på fordonets karosseri. Typen av referenspunkt och läget för varje referenspunkt, i koordinater X, Y och Z i det tredimensionella referenssystemet, samt deras avstånd i förhållande till ett konstruerat markplan skall anges av tillverkaren. Dessa referenspunkter kan vara de som används vid montering av fordonet.

2.5 Ryggstödets lutningsvinkel

(Se bilaga 2).

2.6 Ryggstödets faktiska lutningsvinkel

(Se bilaga 2).

2.7 Ryggstödets konstruktivt bestämda lutningsvinkel

(Se bilaga 2).

2.8 V-punkter

Med V-punkter avses de punkter, vars läge i passagerarutrymmet bestäms med vertikala, längsgående plan genom mittpunkterna för de yttersta sittplatserna på framsätet och i förhållande till R-punkten och ryggstödets konstruktionsbestämda lutningsvinkel, dessa punkter används för kontroll av att kraven på siktfältet uppfylls (se bilaga 4).

2.9 R-punkt eller referenspunkt för säte

(Se bilaga 2).

2.10 H-punkt

(Se bilaga 2).

2.11 Vindrutans referenspunkter

Med vindrutans referenspunkter avses skärningspunkterna mellan vindrutan och linjer som från V-punkterna är riktade framåt till vindrutans yttre yta.

2.12 Vindrutans genomskinliga område

Med vindrutans genomskinliga område avses det område av fordonets vindruta eller annan ruta, vars ljusgenomsläpplighet, mätt i rät vinkel till ytan, är minst 70 %.

2.13 Sätets horisontala inställningsområde

Med sätets horisontala inställningsområde avses det område av normala förarlägen som har fastlagts av tillverkaren för inställning av förarsätet i X-axelns riktning (se 2.3).

2.14 Utvidgat område för inställning av sätet

Med utvidgat område för förskjutning av sätet avses det område som tillverkaren har fastlagt för inställning av sätet i X-axelns riktning (se 2.3), utanför det område av normala förarlägen som angetts i punkt 2.13 och som används för att omvandla sätena till liggplatser eller för att underlätta instigning i fordonet.

2.15 Avfrostningsanordning

Med avfrostningsanordning avses en anordning som används för att smälta frost eller is på vindrutan och på så sätt återställa sikten.

2.16 Avfrostning

Med avfrostning avses borttagning av frost eller is som täcker rutorna, med hjälp av avfrostnings- eller vindrutetorkaranordningarna.

2.17 Avfrostat område

Med avfrostat område avses den del av rutorna som är torr eller täckt med smält eller delvis smält (fuktig) frost, vilken kan avlägsnas utvändigt med vindrutetorkarna, men inte den del av vindrutan som är täckt med torr frost.

2.18 Avimningsanordning

Med avimningsanordning avses den anordning som är avsedd att avlägsna en kondensatfilm från vindrutans insida och på så sätt återställa sikten.

2.19 Imma

Med imma avses en film av kondensat på rutornas insida.

2.20 Avimning

Med avimning avses borttagning av imma som täcker rutorna, med hjälp av en avimningsanordning.

3. ANSÖKAN OM EEG-TYPGODKÄNNANDE

3.1 Ansökan om EEG-typgodkännande för en fordonstyp med avseende på avfrostnings- och avimningssystem för vindrutan skall lämnas in av fordonstillverkaren eller dennes representant.

3.2 Ansökan skall åtföljas av följande dokument i tre exemplar och av följande uppgifter:

3.2.1 en beskrivning av fordonet med avseende på de villkor som anges i 2.2, jämte måttritningar och antingen ett fotografi eller en sprängskiss av passagerarutrymmet. Nummer och/eller symboler som identifierar fordonstypen skall anges,

3.2.2 tillräckligt detaljerade upplysningar om primära referenspunkter, så att dessa enkelt kan urskiljas, och så att placeringen av var och en i förhållande till de andra och till R-punkten enkelt kan kontrolleras,

3.2.3 en teknisk beskrivning av avfrostnings- och avimningsanordningarna jämte tillämpliga, tillräckligt detaljerade upplysningar.

3.3 Ett fordon som är representativt för den fordonstyp som skall godkännas, skall finnas tillgängligt för den tekniska tjänst som skall utföra typgodkännandeprovningarna.

4. EEG-TYPGODKÄNNANDE

(4.1)

(4.2)

4.3 Ett intyg enligt förebilden bilaga 6 skall bifogas EEG-typgodkännandeintyget.

(4.4)

(4.5)

(4.6)

(4.7)

5. SÄRSKILDA KRAV

5.1 Avfrostning av vindrutan

5.1.1 Varje fordon skall vara utrustat med en anordning för borttagandet av frost och is från vindrutans yta. Vindrutans avfrostningsanordning skall vara tillräckligt effektiv för att säkerställa tillräcklig sikt genom vindrutan vid kall väderlek.

5.1.2 Anordningens effektivitet kontrolleras genom att det avfrostade området på vindrutan fastställs med bestämda mellanrum efter start av motorn, efter att fordonet under en viss tid har förvarats i kylrum.

5.1.3 Kraven enligt 5.1.1 och 5.1.2 kontrolleras genom det förfarande som anges i 6.1.

5.1.4 Följande krav måste uppfyllas:

5.1.4.1 Inom 20 minuter efter provningsperiodens början skall det område som definieras i punkt 2.2 i bilaga 4 (område A) vara avfrostat till 80 %.

5.1.4.2 Inom 25 minuter efter provningsperiodens början skall vindrutans avfrostade område på passagerarsidan vara jämförbart med det som bestäms i punkt 5.1.4.1 för förarsidan.

5.1.4.3 Inom 40 minuter efter provningsperiodens början skall det område som definieras i punkt 2.3 i bilaga 4 (område B) vara avfrostat till 95 %.

(5.1.5)

5.2 Avimning av vindrutan

5.2.1 Varje fordon skall vara utrustat med en anordning för borttagning av imma från vindrutans insida.

5.2.2 Avimningsanordningen skall vara tillräckligt effektiv för att återställa sikten genom vindrutan i fuktigt väder. Effektiviteten kontrolleras genom det förfarande som beskrivs i 6.2.

5.2.3 Följande krav måste uppfyllas:

5.2.3.1 Det område som definieras i 2.2 i bilaga 4 (område A) skall till 90 % vara avimmat inom 10 minuter.

(5.2.3.2)

5.2.3.3 Det område som definieras i 2.3 i bilaga 4 (område B) skall till 80 % vara avimmat inom 10 minuter.

(5.2.4)

6. PROVNINGSFÖRFARANDE

6.1 Avfrostning av vindrutan

6.1.1 Provningen skall utföras vid en av följande temperaturer enligt tillverkarens uppgifter: -8 ± 2 °C eller -18 ± 3 °C.

6.1.2 Provningen skall utföras i ett kylrum som är tillräckligt stort att rymma hela fordonet och utrustat för att bibehålla en av de temperaturer, som anges i 6.1.1, under hela provningen och för att hålla den kalla luften i rörelse. Kylrummet skall hålla en temperatur, som är lägre än eller lika med den föreskrivna, under minst 24 timmar innan fordonet utsätts för kylan.

6.1.3 Vindrutans insida och utsida skall före provningen avfettas fullständigt med metylalkohol eller ett likvärdigt avfettningsmedel. När rutan är torr påföres en ammoniaklösning som skall vara lägst 3 % och högst 10 %. När rutan åter är torr skall den torkas av med en torr bomullsduk.

6.1.4 Fordonet skall med avstängd motor bibehållas i minst 10 timmar vid provningstemperatur.

6.1.4.1 Om det finns instrument med vars hjälp man kan kontrollera att temperaturen i motorns kylvätska och smörjolja har stabiliserats till provningstemperaturen, kan denna period avkortas.

6.1.5 Efter det att fordonet har utsatts för ovanstående temperatur under den tid som föreskrivs i 6.1.4, skall ett jämnt lager is om 0,044 g/cm² påföras över vindrutans hela utsida med hjälp av en vattenspruta med ett arbetstryck på 3,5 bar ± 0,2 bar.

6.1.5.1 Sprutmunstycket, inställt till ett så utbrett och ymnigt flöde som möjligt, skall riktas vinkelrätt mot ytan på ett avstånd av 200 till 250 mm från ytan. Vattensprutan förs så att det bildas ett jämnt lager is från vindrutans ena sida till den andra.

6.1.5.1.1 För att uppfylla kraven i 6.1.5 kan man använda en vattenspruta med ett munstycke med en diameter av 1,7 mm och ett flöde på 0,395 l/min som kan åstadkomma ett strålmönster med en diameter av 300 mm på vindrutan på ett avstånd av 200 mm från denna. Varje annan anordning med hjälp av vilken kraven kan uppfyllas skall tillåtas.

6.1.6 Sedan det har bildats is på rutan skall fordonet hållas kvar i kylrummet under minst 30 och högst 40 minuter.

6.1.7 När den tidrymd, som föreskrivs i 6.1.6, har förflutit skall en eller två observatörer ta plats i fordonet varvid motorn får startas, vid behov med yttre hjälpmedel. Provningsperioden inleds från och med det ögonblick motorn är igång.

6.1.7.1 Under de fem första minuterna av provningsperioden kan motorn köras med det eller de varvtal som tillverkaren rekommenderar för uppvärmning av motorn vid start vid kall väderlek.

6.1.7.2 Under de sista 35 minuterna av provningsperioden (eller under hela provningsperioden om uppvärmningsperioden på 5 minuter inte utnyttjas) skall motorn köras:

6.1.7.2.1 vid ett varvtal som inte överskrider 50 % av varvtalet vid maximal effekt; dessutom gäller följande:

(6.1.7.2.2)

6.1.7.2.3 Batteriet måste vara fulladdat.

6.1.7.2.4 Spänningen på avfrostningsanordningens kontakter får inte överstiga systemets nominella spänning med mer än 20 %.

6.1.7.2.5 Temperaturen i provrummet skall mätas i höjd med vindrutans mitt, vid en punkt som inte nämnvärt påverkas av värme från det fordon som provas.

6.1.7.2.6 Den horisontella hastighetskomponenten för den luft som kyler rummet skall vara så låg som möjligt och vid alla tillfällen understiga 8 km/tim framför vindrutan, när hastigheten mäts omedelbart före provningen i en punkt i fordonets symmetriplan, 300 mm framför vindrutans nedre kant och i höjd med vindrutans mitt.

6.1.7.2.7 Motorhuven, dörrarna och ventilationsöppningarna, frånsett värme- och ventilationsanordningens intag och utlopp skall vara stängda; ett eller två fönster kan, om tillverkaren begär detta, öppnas 25 mm sammanlagt i höjdled.

6.1.7.2.8 Avfrostningsanordningens temperaturinställning skall stå i "maximumläge".

6.1.7.2.9 Vindrutetorkarna får användas under provningen, om de fungerar utan manuell hjälp.

6.1.7.2.10 Den av tillverkaren föreskrivna avfrostningsanordningen skall startas med fordonet inställt enligt tillverkarens anvisningar för tillfredsställande funktion vid låg temperatur.

6.1.8 Var femte minut, räknat från provningsperiodens början, skall observatören(-erna) markera det avfrostade området på vindrutans insida.

6.1.9 Vid provningens avslutande markeras det avfrostade områdets omkrets på vindrutans insida i enlighet med 6.1.8 och förarsidan anges särskilt.

6.2 Avimning av vindrutan

6.2.1 Vindrutans insida skall före provningen avfettas fullständigt med metylalkohol eller ett likvärdigt avfettningsmedel. När rutan är torr påföres en ammoniaklösning som skall vara lägst 3 % och högst 10 %. När rutan åter är torr skall den torkas av med en torr bomullsduk.

6.2.2 Provningen skall utföras i en klimatkammare som skall vara stor nog att rymma hela fordonet, och som har kapacitet att framställa och upprätthålla en provningstemperatur på -3 ± 1 °C under hela provningsperioden.

6.2.2.1 Temperaturen i provningskammaren skall mätas i höjd med vindrutans mitt, i en punkt som inte nämnvärt påverkas av värme från det fordon som provas.

6.2.2.2 Den horisontella hastighetskomponenten för den luft som kyler rummet skall vara så låg som möjligt och vid alla tillfällen understiga 8 km/tim framför vindrutan, när hastigheten mäts omedelbart före provningen i en punkt i fordonets symmetriplan, 300 mm framför vindrutans nedre kant och i höjd med vindrutans mitt.

6.2.2.3 Motorhuven, dörrarna och ventilationsöppningarna, frånsett värme- och ventilationsanordningens intag och utlopp, måste vara stängda, ett eller två fönster får från provningens början, om tillverkaren begär detta, öppnas 25 mm sammanlagt i höjdled.

6.2.3 Imman skall framställas med den i bilaga 5 beskrivna ånggeneratorn. Generatorn måste innehålla tillräckligt med vatten för framställning av minst 70 ± 5 g ånga per timme för varje sittplats som anges av tillverkaren, vid en omgivningstemperatur på -3 ± 1 °C.

6.2.4 Vindrutans insida skall rengöras som beskrivs i 6.2.1 och fordonet placeras i klimatkammaren. Omgivningstemperaturen skall sänkas till dess att temperaturen i motorns kylvätska, smörjolja och fordonets inre luft har stabiliserats på -3 ± 1 °C.

6.2.5 Ånggeneratorn skall placeras med utloppen i fordonets symmetriplan på en höjd av 580 ± 80 mm över förarsätets R-punkt. Generatorn skall normalt placeras omedelbart bakom förarsätets ryggstöd, varvid ryggstödet, om det är justerbart, ställs in i föreskriven lutningsvinkel. Om detta inte är möjligt på grund av fordonets inre utformning kan ånggeneratorn placeras framför ryggstödet, så nära som möjligt den plats som beskrivs ovan.

6.2.6 Sedan generatorn varit igång i fem minuter inuti fordonet, skall en eller två observatörer ta plats i framsätet. Generatorns utflöde skall då minskas med 70 ± 5 g/tim per observatör.

6.2.7 En minut efter det att observatören eller observatörerna har tagit plats i bilen, skall motorn startas enligt tillverkarens anvisningar. Provningsperioden inleds så snart motorn är igång.

6.2.7.1 Motorn skall under hela provningsperioden köras:

6.2.7.1.1 vid ett varvtal som inte överstiger 50 % av varvtalet vid maximal effekt, dessutom gäller följande:

(6.2.7.1.2)

6.2.7.1.3 Fordonets avimningsreglage måste ställas in enligt tillverkarens rekommendationer för provningstemperaturen.

6.2.7.1.4 Batteriet måste vara fulladdat.

6.2.7.1.5 Spänningen på avimningsanordningens anslutningsdon får inte överstiga nominell systemspänning med mer än 20 %.

6.2.8 Efter provningsperiodens slut markeras det avimmade områdets omkrets.

(7.)

(8.)

(9.)

(10.)

(11.)

(12.)

BILAGA 2

FÖRFARANDE FÖR ATT BESTÄMMA H-PUNKTEN OCH RYGGSTÖDETS FAKTISKA LUTNINGSVINKEL SAMT FÖR KONTROLL AV R- OCH H-PUNKTERNAS RELATIVA LÄGE OCH FÖRHÅLLANDET MELLAN RYGGSTÖDETS KONSTRUKTIVT BESTÄMDA OCH FAKTISKA LUTNINGSVINKEL

Bilaga 3 till rådets direktiv 77/649/EEG av den 27 september 1977 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning avseende förarens siktfält i motorfordon(1) skall tillämpas.

(1) EGT nr L 267, 19.10.1977. s. 1.

BILAGA 3

METOD FÖR BESTÄMNING AV LÄGET PÅ FORDONETS PRIMÄRA REFERENSPUNKTER I DET TREDIMENSIONELLA REFERENSSYSTEMET

1. FÖRHÅLLANDET MELLAN REFERENSSYSTEMET OCH FORDONETS PRIMÄRA REFERENSMÄRKEN

När utvändiga eller invändiga mått på ett fordon, som har lämnats in för typgodkännande, skall kontrolleras enligt detta direktiv, måste förhållandet mellan koordinaterna i det tredimensionella referenssystemet definierat i 2.3 i bilaga 1 och fastlagt under fordonets inledande konstruktionsfas, samt de primära referensmärkena definierade i 2.4 i bilaga 1, bestämmas noggrant så att särskilda punkter på fordonets tillverkningsritningar kan lokaliseras på det aktuella fordonet som tillverkats från dessa ritningar.

2. METOD FÖR BESTÄMNING AV FÖRHÅLLANDET MELLAN REFERENSSYSTEM OCH REFERENSMÄRKEN

I detta syfte konstrueras ett markreferensplan med måttangivelser X-X och Y-Y. I figur 3 i denna bilaga visas den metod som skall användas för att uppnå detta ändamål. Referensplanet utgör en hård, jämn och vågrät yta på vilken fordonet står. På detta plan förankras två mätskalor, graderade i millimeter, där skalan X-X är minst 8 meter lång och skalan Y-Y minst 4 meter lång. De två skalorna måste vara vinkelräta mot varandra, såsom visas i figur 3 i denna bilaga. Skalornas skärningspunkt är nollpunkten i markplanet.

3. KONTROLL AV REFERENSPLANET

För att kunna ta hänsyn till ojämnheter i referensplanet eller provningsytan är det nödvändigt att mäta avvikelserna i förhållande till nollpunkten i markplanet var 250 mm längs X- och Y-skalorna och att registrera mätresultaten så att nödvändiga korrektioner kan utföras vid kontrollen av fordonet.

4. UPPSTÄLLNING FÖR PROVNING

För att kunna ta hänsyn till mindre avvikelser i upphängningshöjden, osv. krävs en metod för att justera läget för de primära referensmärkena till de koordinater som har fastlagts under konstruktionsfasen, innan ytterligare mått tas. Dessutom måste mindre förskjutningar av fordonet kunna utföras i sidled och/eller längsled, så att det kan placeras rätt i förhållande till referenssystemet.

5. RESULTAT

När fordonet har placerats rätt i förhållande till referenssystemet och dess konstruktionsbestämda läge kan man bestämma placeringen av de punkter som är nödvändiga för undersökning av framåtsikten.

Vid denna undersökning kan man använda teodolit, ljuskällor, avskärmningsanordningar eller andra anordningar som kan påvisas ge motsvarande resultat.

>Hänvisning till >

>Hänvisning till >

>Hänvisning till >

>Hänvisning till >

>Hänvisning till >

>Hänvisning till >

BILAGA 4

FÖRFARANDE FÖR BESTÄMNING AV SIKTFÄLTEN GENOM VINDRUTORNA PÅ FORDON I KATEGORI M1 I FÖRHÅLLANDE TILL V-PUNKTERNA

1. V-PUNKTERNAS LÄGE

1.1 Tabellerna I och II anger V-punkternas läge i förhållande till R-punkten, i form av XYZ-koordinaterna i det tredimensionella koordinatsystemet.

1.2 Tabell I anger de grundläggande koordinaterna för en konstruktionsbestämd ryggstödsvinkel på 25°. Koordinaternas positiva riktning anges i figur 1 i bilaga 3.

>Plats för tabell>

1.3 Korrektion av andra konstruktivt bestämda ryggstödsvinklar än 25°

1.3.1 Tabell II anger de ytterligare korrektioner som skall utföras av X- och Z-koordinaterna för varje V-punkt när den konstruktivt bestämda ryggstödsvinkeln inte är 25°. Koordinaternas positiva riktning anges i figur 1 i bilaga 3.

>Plats för tabell>

2. SIKTFÄLT

2.1 Två siktfält skall bestämmas från V-punkterna.

2.2 Siktfält A är det område av vindrutans yttre yta, som begränsas av följande fyra plan riktade framåt från V-punkten (se figur 1):

- Ett vertikalt plan genom V1 och V2, riktat 13° till vänster om X-axeln.

- Ett plan parallellt med Y-axeln genom V1 och riktat 3° uppåt från X-axeln.

- Ett plan parallellt med Y-axeln genom V2, riktad 1° nedåt från X-axeln.

- Ett vertikalt plan genom V1 och V2, riktat 20° åt höger från X-axeln.

2.3 Siktfält B är det område av vindrutans yttre yta som är minst 25 mm från den genomskinliga ytans yttre kant och som begränsas av skärningslinjen mellan frontytans yttre yta och följande fyra plan (se figur 2):

- Ett plan parallellt med Y-axeln genom V1, riktat 7° uppåt från X-axeln.

- Ett plan parallellt med Y-axeln genom V2, riktat 5° nedåt från X-axeln.

- Ett vertikalt plan genom V1 och V2, riktat 17° åt vänster från X-axeln.

- Ett plan symmetriskt med det föregående planet i förhållande till fordonets längsgående symmetriplan.

>Hänvisning till >

>Hänvisning till >

>Hänvisning till >

>Hänvisning till >

BILAGA 5

ÅNGGENERATOR

Den ånggenerator som används under provningen måste ha följande kännetecken:

a) Vattenbehållaren måste ha en volym på minst 2,25 liter.

b) Värmeförlusten vid kokpunkten får inte överstiga 75 W vid en omgivningstemperatur på -3° ± 1 °C.

c) Fläkten måste ha en kapacitet på 0,07 till 0,10 m³/min vid ett statiskt mottryck på 0,5 mbar.

d) Sex utloppsöppningar för ånga med en diameter av 6,3 mm måste finnas runt generatorns övre del.

e) Generatorn måste kalibreras vid -3° ± 1° C så att utströmningen kan avläsas i steg om 70 ± 5 g/tim upp till maximalt n gånger detta värde, där n är det av tillverkaren fastställda antalet sittplatser.

>Hänvisning till >

>Plats för tabell>

>Hänvisning till >

BILAGA 6

MALL

>Hänvisning till >

>Hänvisning till >

(*) Stryk det som inte är tillämpligt.

>Hänvisning till >

>Hänvisning till >