Innehåll

Lagar & Förordningar

Lagar & Förordningar är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO - gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.
SFS1978-0800

Lag (1978:800) om namn och bild i reklam

Utfärdad: 1978-02-22

Näringsidkare får icke vid marknadsföring av vara, tjänst eller annan nyttighet använda framställning i vilken annans namn eller bild utnyttjas utan dennes samtycke. Med namn jämställs annan beteckning som klart utpekar viss person.

Vad i första stycket sägs om näringsidkare gäller även anställd hos näringsidkare och annan som handlar på näringsidkares vägnar.

Rättsfall:

Marknadsföring av tidning föranledde ingripande enl. denna lag, ej enl. TF H 1999:749 – En kommuns användning av en bild i samband med att kommunen var europeisk kulturhuvudstad har inte ansetts utgöra marknadsföring eller led i näringsverksamhet H 2017:217.

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot 1 § skall dömas till böter.

I fråga om medverkan till sådan gärning tillämpas 23 kap. 4 och 5 §§ brottsbalken.

Den som bryter mot 1 § eller medverkar till sådan handling skall utge skäligt vederlag till den vars namn eller bild har utnyttjats. Sker det uppsåtligen eller av oaktsamhet, skall ersättning utgå också för annan skada. Vid bedömande om och i vad mån sådan skada har uppstått tas hänsyn även till lidande och andra omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse.

Den som har arbetstagare i sin tjänst är skyldig att utge ersättning enligt första stycket i anledning av handling som arbetstagaren företar i tjänsten. Arbetstagare är ersättningsskyldig för sådan handling endast i den mån synnerliga skäl föreligger.

Vid överträdelse av 1 § kan rätten, på yrkande av den vars namn eller bild har utnyttjats, efter vad som är skäligt till förebyggande av fortsatt missbruk förordna, att hjälpmedel som har använts vid handlingen eller framställning som finns på vara, förpackning, reklamtryck eller dylikt skall ändras eller att egendomen skall förstöras eller mot lösen utlämnas till den vars namn eller bild har utnyttjats.

Brott som avses i 2 § får åtalas av åklagare endast om målsägande angiver brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Den som har brutit mot 1 § eller medverkat till sådan handling eller är ersättningsskyldig enligt 3 § andra stycket kan i mål enligt denna lag, på yrkande av den vars namn eller bild har utnyttjats, efter omständigheterna åläggas att bekosta tryckning i en eller flera tidningar av dom i målet.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

SFS 1978:800

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 1979.

Lag 1978:800

Författare: Marianne Levin

Författare: Marianne Levin

Lagen har två huvudsakliga syften, att värna den enskilde integritet och att förebygga ett olovligt utnyttjande av dennes namn eller bild. Före lagen (1978:800) om namn och bild i reklam fanns det inget generellt förbud mot att utan samtycke utnyttja enskilds personbild eller namn för publicering. Till skillnad från i våra nordiska grannländer kan det inte heller påvisas någon allmän rättsgrundsats med en sådan innebörd, jfr NJA 1976 s. 282 samt vidare Marianne Levin, Rätt till egen bild, 1986 s. 69 och jfr densamma Own Image Protection 2007 samt densamma i Festskrift till Peter Seipel, 2006 s. 329 ff. Lagen utformades som en straffrättslig reglering, varvid rätten till ideell ersättning och ersättning för förmögenhetsskada och kopplades till skadans vållande genom brott, jfr prop. 1978/79:2 s. 49 ff. Lagstiftning på området är svår att balansera mellan yttrande-/tryckfrihet och den personliga integriteten. Samtidigt kommer integritetsskydd i nya dagrar på Internet som kan anses både påkalla mer skydd och innebära en uttunning av de skyddskrav som kan ställas. Men fråga är om inte också Sverige måste vidga integritetsskyddet bl.a. till egen bild sedan domen från Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna den 24 juni 2004 (Case von Hannover v. Germany, [2004] ECHR s. 294). Där fann en enig domstol att Tyskland brutit mot artikel 8 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna genom att inte tillerkänna prinsessan Caroline av Monaco en privat sfär, även om hon var en offentlig person.

Lagens rubrik talar om ”reklam”. Men som konstaterats i många sammanhang är reklambegreppet varken entydigt eller särskilt lätt att avgränsa. Nu är det inte heller reklam vare sig i snäv eller vid bemärkelse som blir styrande för lagen. Efter vad som framförts vid remissbehandlingen valde departementschefen att i stället utforma lagens räckvidd i enlighet med den dåvarande marknadsföringslagens. Det skulle för det första endast vara näringsidkares reklamåtgärder som omfattades av lagen. För det andra skulle det vara fråga om avsättningsfrämjande reklam. Lagrådet fann dessutom att det vore lämpligast att helt undvika uttrycket ”reklam”, utom i lagens rubrik, och i stället använda ordet ”framställning”. Avgränsningarna överensstämmer visserligen inte längre med gällande marknadsföringslag (2008:486) och kunde därför kanske ifrågasättas. Men Högsta domstolen har senast tolkat lagens räckvidd den 4 april 2017 i mål nr Ö 4555-15 (Umeå2014) vid en s.k. hissprövning.

Eftersom användningen av bild eller namn i reklam sker i alster som samtidigt omfattas av tryckfrihetsförordningens grundlagsskyddade exklusivitet, blev gränsdragningen till tryckfriheten särskilt omdiskuterad i samband med lagens tillkomst, se prop. 1978/79:2 s. 78 ff. Ett intressant gränsfall utgörs av NJA 1999 s. 749. Tidningen Aktuell Rapport hade avbildat skådespelaren Robert Gustafsson på sista sidan. Tidningen hävdade att publiceringen var redaktionell, Gustafsson att det rörde sig om vad som kunde uppfattas som en marknadsföring av tidningen. Högsta domstolen fann att lagen om namn och bild var tillämplig och dömde i likhet med underrätterna till ansvar (en dissident). Jfr härtill NJA 2003 s. 25, där namnet på en TV-serie och bilder av skådespelare som hade använts i en ungdomstidning med bilagd kalender ansetts omfattade av TF:s skydd. Användningen kunde då inte angripas enligt lagen om namn och bild i reklam. Domstolspraxis enligt lagen förekommer annars ganska sällan, se dock t.ex. RH 1988:107, RH 1993:20 (Kjell Olof Feldt I och II), Svea hovrätt den 11 maj 2001 i mål T-5273-00 (Bodybuilder), Svea hovrätt den 25 februari 2010 i mål T 3559-09 (Ingvar Oldsberg), och Högsta domstolen den 4 april 2017 i mål nr Ö 4555-15 (Umeå2014) samt ytterligare fall i noterna. Men lagen har en stor preventiv effekt och fungerar som ett instrument för privata uppgörelser. Förarbeten: SOU 1976:48, prop. 1978/79:2, LU 1978/79:6 och Ds Ju 1994:51. Se vidare lagkommentaren av Jan Bökmark, Bo Svensson, Lagen om namn och bild i reklam, 1979. Brottsliga utnyttjanden av namn och/eller bild förekommer också emellanåt. Exempel på sådana fall av förtal är NJA 1992 s. 592 (Smygvideo) och NJA 1994 s. 637 (Svenska Hustler). Men på grund av lagstiftningens utformning i 5 kap. 1 § brottsbalken och 7 kap. 4 § TF är utrymmet för sådan tillämpning begränsat. Jfr också 5 kap. YGL. Det kan slutligen noteras att personbildsanvändning på Internet kan strida mot personuppgiftslagen och leda till straff om uppgifter om den identifierade personen är kränkande, dvs. avser religion, facklig tillhörighet, hälsa, etniskt ursprung eller politisk åskådning. HD har i ett s.k. hissmål enligt 56 Kap. 13 § RB haft anledning att tolka begreppet näringsidkare två gånger under senare tid. I beslut den 4 april 2017 i mål nr Ö 4555-15 fann domstolen att Umeå kommun, som skickat upp en tolkningsfråga, inte använt en personbild i samband med i ett kampanjprojekt för Umeå som europeisk kulturhuvudstad 2014 vid just marknadsföring av vara, tjänst eller annan nyttighet i den mening som avses i lagen om namn och bild i reklam. I rättsfallet NJA 2016 s. 429 gjorde HD en tolkning i samband med fråga om utdömande av företagsbot. HD noterar skillnaden mellan den begränsade tillämpningen av lagen om namn och bild i reklam till just reklam och att det kan leda till en något snävare tolkning av begreppet näringsidkare, se punkt 11. HD framhåller i punkt 12 att det ska göras en övergripande bedömning. Men skulle det ”framstå som främmande att tala om att det rör sig om en näringsverksamhet, tyder det på att kommunen inte bör betraktas som näringsidkare (jfr NJA 2016 s. 429).”

Författare: Marianne Levin

HD har i ett s.k. hissmål enligt 56 Kap. 13 § RB haft anledning att tolka begreppet näringsidkare två gånger under senare tid. I beslut den 4 april 2017 i mål nr Ö 4555-15 fann domstolen att Umeå kommun, som skickat upp en tolkningsfråga, inte använt en personbild i samband med i ett kampanjprojekt för Umeå som europeisk kulturhuvudstad 2014 vid just marknadsföring av vara, tjänst eller annan nyttighet i den mening som avses i lagen om namn och bild i reklam. I rättsfallet NJA 2016 s. 429 gjorde HD en tolkning i samband med fråga om utdömande av företagsbot. HD noterar skillnaden mellan den begränsade tillämpningen av lagen om namn och bild i reklam till just reklam och att det kan leda till en något snävare tolkning av begreppet näringsidkare, se punkt 11. HD framhåller i punkt 12 att det ska göras en övergripande bedömning. Men skulle det ”framstå som främmande att tala om att det rör sig om en näringsverksamhet, tyder det på att kommunen inte bör betraktas som näringsidkare (jfr NJA 2016 s. 429).”

Författare: Marianne Levin

Paragrafen är utformad efter mönster av MFL, och tanken var uttryckligen att begreppen ”näringsidkare” och ”marknadsföring” skulle tolkas med ledning av den lagen, se prop. 1978/79:2 s. 62 f. och jfr för definitioner 3 § MFL. Den räckvidden förefaller Högsta domstolen att ha förordat också den 4 april 2017 i mål nr Ö 4555-15 (Umeå2014) vid en s.k. hissprövning från Umeå tingsrätt. Domstolen uttalar i punkt 10: ”Begreppet näringsidkare” har en vidsträckt innebörd och omfattar var och en som yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk art, både fysiska och juridiska personer...”. Jfr även NJA 2016 s. 429 punkt 17 där begreppet näringsidkare behandlats i straffrättsligt sammanhang. Det krävs inget vinstsyfte. I punkt 13 uttalar domstolen vidare: ”Lagen omfattar marknadsföring som syftar till att främja avsättning av varor, tjänster och andra nyttigheter… En åtgärd bör ses som avsättningsfrämjande om det finns ett krav på en motprestation för att ta del av varorna, tjänsterna eller nyttigheterna.” För att undvika konflikt med tryckfriheten begränsas lagens tillämpningsområde till kommersiell reklam, och vid tvekan om tryckfrihet ska den anses råda. Bakgrunden var att enligt ett avtal mellan kommunen och en fotograf hade kommunen rätt att använda bilden av en 17-årig flicka under viss tid. Bilden kom senare att användas i annonsering av projektet Umeå2014 i samband med att Umeå utsågs till europeisk kulturhuvudstad. Frågan var således om kommunen såsom näringsidkare använt bilden vid marknadsföring av vara, tjänst eller annan nyttighet enligt lagen om namn och bild i reklam. HD konstaterade att utredningen inte gav stöd för slutsatsen att Umeå kommun inom ramen för projektet Umeå2014 använt bilden i egenskap av näringsidkare. Därmed var användningen är inte att betrakta som marknadsföring av vara, tjänst eller annan nyttighet.

Författare: Marianne Levin

Med namn likställs titlar och yrkesbeteckningar som tveklöst identifierar den avsedda personen, t.ex. statsministern. Det är personen som ska utpekas för att lagen ska vara tillämplig, inte ämbetet, exempelvis finansministern eller den fingerade personen i en rollgestaltning. Ett utpekande får även anses ske genom imitation eller förklädnad. Det kan även vara fråga om konstnärsnamn eller andra beteckningar som identifierar en person, om konstnärsnamnet framstår som synonymt med konstnären och dennes tilltals- och efternamn och då således en enskild person utpekas genom att konstnärsnamnet anges, se Patentbesvärsrätten i mål nr 13-111 (Bröderna Hårdrock). I ett mål om skadestånd för publicering av bilder av en kvinnas buk i samband med en plastikoperation var frågan om hon var tillräckligt identifierad, eftersom ansiktet inte var synligt. Det ansågs inte vara fallet, se Hovrätten över Skåne och Blekinge den 27 juni 2006 i mål T 6426-05. Identifikation av sportstjärnan Stefan Holm ansågs däremot ha skett genom radioreklam på en station för drivmedel, se Solna tingsrätt den 8 mars 2017 i mål T 6379-15 (Stefan Holm). Reklamen, som i stort var identisk med ett känt referat som skildrar Holms guldhopp år i Aten 2004, ansåg utpeka honom.

Författare: Marianne Levin

Skyddet mot bildanvändning avser inte bara ett skydd för s.k. kändisar. Varje bildåtergivning av en identifierbar individ omfattas, även om denne skulle vara okänd för allmänheten.

Författare: Marianne Levin

Det kan anses ligga implicit i lagen att utnyttjandet ska vara obehörigt. Jfr Uddevalla tingsrätt den 24 oktober 2007 i mål B 2195-07 där en mäklare friades för att ha hängt ut en fastighetsägare med namn i objektbeskrivningen av en fastighet som var till försäljning under två månader. Situationen ansågs falla utanför lagens tillämpningsområde, eftersom säljaren hade ett eget vinningssyfte. Ett liknande fall med friande dom från samma domstol den 22 september 2008 är mål B 4031-07.

Författare: Marianne Levin

Det kan t.ex. vara en reklambyrå, eller möjligtvis en tidning som hjälpt till med utformningen av reklamens innehåll.

Författare: Marianne Levin

Det är fråga om strafflag, varför allmänna (restriktiva) tolkningsprinciper för sådan lagstiftning är tillämpliga.

Författare: Marianne Levin

I NJA 1999 s. 749 (Robert Gustafsson) utdömdes 80 dagsböter.

Författare: Marianne Levin

Oavsett om förutsättningar för straff föreligger (uppsåt eller grov oaktsamhet) har den som utsatts för ett personlighetsintrång enligt denna lag alltid rätt till ersättning för utnyttjandet, t.ex. normalt modellarvode. Principen kan likställas med vad som gäller enligt den immaterialrättsliga lagstiftningen och främst där 54 § 1 st. lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Robert Gustafsson tillerkändes 75 000 kronor i ersättning för utnyttjandet (detsamma som yrkats), se NJA 1999 s. 749, som fastställde hovrättens dom. Beloppet, som också tillerkänts av tingsrätten, ansågs skäligt med hänsyn till Gustafssons normala arvodesnivå och omständigheterna i övrigt. I dag förefaller dock ersättningsnivåerna att vara högre. tv-profilen Ingvar Oldsberg tilldömdes 300 000 kronor för ”medverkan” i en annonsbilaga som han inte godkänt (500 000 kronor var yrkat), se Svea hovrätt den 25 februari 2010 i mål T 3559-09, som fastställde den i tingsrätten utdömda ersättningen för utnyttjandet. Tingsrätten hade funnit att Oldsberg har ett mycket högt goodwillvärde och därmed ett högt värde i reklamsammanhang. Beträffande det beloppet kan noteras att hovrätten underströk att den var bunden av det av tingsrätten utdömda beloppet, som inte hade överklagats av Oldsberg. Stefan Holm tilldömdes 150 000 kr i Solna tingsrätt den 8 mars 2017 i mål T 6379-15 (Stefan Holm). Den skadelidande måste kunna styrka sitt ersättningsyrkande.

Författare: Marianne Levin

Den ytterligare ersättningen är således det egentliga skadeståndet. Exempelvis tillerkändes Robert Gustafsson 50 000 kronor i ytterligare (ideell) ersättning, se NJA 1999 s. 749, som fastställde Svea hovrätts dom, som i sin tur fastställde tingsrättens dom i ersättningsdelen. Svea hovrätt (mål T 3559-09) satte däremot ned det av tingsrätten utdömda skadeståndet till Oldsberg från 100 000 kronor till 30 000 kronor. Vidare märks att ett företag i gym- och fitnessbranschen fick betala 30 000 kronor för att det använde en bild av en känd kroppsbyggare på sin hemsida utan att fråga om lov, varav 10 000 kronor utgjorde ersättning för ytterligare skada, Svea hovrätt den 11 maj 2001 i mål T 5273-00. Det kan noteras att 50 000 kronor var yrkat men utredning saknades om kroppsbyggarens arvodesnivå i reklamsammanhang.

Författare: Marianne Levin

Regeln har utgjort förebild för den formulering som senare införts i de immaterialrättsliga lagarna för att underlätta en rimlig skadeståndsberäkning. Även om numera genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter har lett till ett förtydligande av de immaterialrättsliga skadeståndsbestämmelserna med en uttrycklig regel om hänsyn till ideell skada, ska dessutom liksom tidigare hänsyn tas till intresset av att intrång inte begås.

Författare: Marianne Levin

Jfr 4 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207) SkL, se t.ex. 58 § 1 st. patentlagen (1967:837).

Författare: Marianne Levin

Rekvisitet skall jämföras med ersättningsskyldigheten enligt 1 st.

Författare: Marianne Levin

Sådant ingripande kan riktas även mot annan än den som begått lagöverträdelsen. En reklambyrå kan exempelvis ha ett medverkansansvar, se vidare DsJu 1975:23 s. 63 ff.

Författare: Marianne Levin

Brott som avses är i princip målsägandebrott.

Författare: Marianne Levin

5 kap. 6 § SkL har utgjort mönster. Betalningsskyldighet för tryckkostnader kan utdömas, även om uppsåt eller oaktsamhet inte förekommit, i parallellitet med ersättningsregeln i 3 §.

Författare: Marianne Levin

Svea hovrätt beordrade den 25 februari 2010 i mål T 3559-09 att domen i Oldsbergfallet skulle tryckas i Göteborgs-Posten i enlighet med vad som yrkats och bifallits i tingsrätten. Domen den 8 mars 2017 i mål T 6379-15 (Stefan Holm) i Solna tingsrätt beordrades publicerad i Dagens Nyheter. Det ankommer på vinnande part att också se till att sådan publicering verkställs.

Författare: Marianne Levin

Tingsrätten hade i NJA 1999 s. 749 tagit hänsyn till att avgörandet sannolikt skulle få publicitet utan att publicering av domen beordrades. Synnerliga skäl, jfr 3 § 2 st., att ålägga den tilltalade chefredaktören tryckning, förelåg inte.