Innehåll

Lagar & Förordningar

Lagar & Förordningar är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO - gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.
SFS1998-0293

Lag (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige

Rubriken har denna lydelse enl. Lag 2005:1123.

Utkom från trycket den 3 juni 1998
Utfärdad den 20 maj 1998.

Allmänna bestämmelser

Tillämpningsområde och vissa grundläggande bestämmelser

Inledande bestämmelser

Utländska försäkringsgivare och utländska tjänstepensionsinstitut har rätt att bedriva verksamhet i Sverige i enlighet med denna lag.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela särskilda föreskrifter om bedrivande av försäkringsrörelse för att uppfylla Sveriges åtaganden till följd av avtal mellan Europeiska gemenskaperna (EG) och Schweiz.

Bestämmelser om att sådana krav som föreskrivs i 4–7 kap. i vissa fall inte gäller för försäkringsgivare från USA och bestämmelser om grupptillsyn finns i det bilaterala avtalet mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater om tillsynsregler för försäkring och återförsäkring (EUT L 258, 6.10.2017, s. 4–21).

SFS 2020:407

Denna lag gäller inte för en EES-försäkringsgivare som deltar i koassuransverksamhet (samförsäkring) från ett utländskt driftställe i annan egenskap än ledande försäkringsgivare, om verksamheten avser sådana stora risker som anges i 3 kap. 16 § andra stycket försäkringsrörelselagen (2010:2043).

I fråga om trafikförsäkring tillämpas lagen inte om annat följer av trafikskadelagen (1975:1410).

SFS 2010:2060

Bestämmelserna om livförsäkring i denna lag, med undantag för 5 kap. 12 §, får tillämpas för sjuk- och olycksfallsförsäkringar som avses i 2 kap. 11 § första stycket klasserna 1 och 2 försäkringsrörelselagen (2010:2043) samt för avgångsbidragsförsäkringar.

Bestämmelserna om livförsäkring i denna lag, med undantag för 5 kap. 5 och 12 §§, behöver inte tillämpas för livförsäkringar som avses i 2 kap. 12 § klasserna I b och IV försäkringsrörelselagen om premien är beräknad och bestämd för längst fem år.

SFS 2015:714

En utländsk försäkringsgivare och ett utländskt tjänstepensionsinstitut skall i sin verksamhet i Sverige följa svensk lag och svenska myndigheters beslut och föreskrifter samt svara inför svensk domstol.

SFS 2005:1123

Definitioner m.m.

I denna lag avses med

  1. EES-försäkringsgivare: utländsk försäkringsgivare vars hemland hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och vars verksamhet inom EES står under finansiell tillsyn endast av den behöriga myndigheten i hemlandet,

  2. försäkringsgivare från tredje land: annan utländsk försäkringsgivare än EES-försäkringsgivare som enligt sitt hemlands lag är en juridisk person,

  3. utländskt tjänstepensionsinstitut: utländskt institut vars hemland hör tillEES och som utan att vara försäkringsgivare enligt denna lag omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv(EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, i den ursprungliga lydelsen,

  4. hemland: det land där försäkringsgivaren eller det utländska tjänstepensionsinstitutet har sitt säte och, när det gäller försäkringsgivaren i en försäkringssammanslutning, det land där sammanslutningens ledning finns,

  5. behörig myndighet: den nationella myndighet utomlands som enligt lag eller annan författning har behörighet att utöva tillsyn över EES-försäkringsgivare, utländskt tjänstepensionsinstitut eller försäkringsgivare från tredje land.

Bestämmelserna i 2 och 3 kap. i denna lag tillämpas på EES-försäkringsgivare och bestämmelserna i 4–7 kap. på försäkringsgivare från tredje land. Bestämmelserna i 8–10 kap. gäller både EES-försäkringsgivare och försäkringsgivare från tredje land.

För utländska tjänstepensionsinstitut gäller bestämmelserna i 2, 3, 8, 9 och 10 kap. i tillämpliga delar.

SFS 2019:751

Med skadeförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 2 kap. 11 § försäkringsrörelselagen (2010:2043).

Med livförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 2 kap. 12 § försäkringsrörelselagen.

Med återförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 1 kap. 9 § försäkringsrörelselagen.

Med tjänstepension förstås i denna lag sådana avtal som ett utländskt tjänstepensionsinstitut ingår med arbetsgivare och som syftar till att trygga förmåner som har samband med yrkesutövning och som

  1. betalas ut i form av engångsbelopp eller periodiska utbetalningar och beror av att en eller flera personer uppnår eller förväntas uppnå en viss ålder, eller

  2. kompletterar förmåner enligt 1 och tillhandahålls sekundärt i form av utbetalningar vid dödsfall, invaliditet eller upphörande av anställning eller i form av bidrag eller tjänster vid sjukdom, medellöshet eller dödsfall.

Fjärde stycket gäller även sådana avtal om tjänstepension som tecknas för egen räkning av egenföretagare.

Ersättning som betalas i form av livränta eller sjukränta tillhör livförsäkring, om ersättningen betalas från en livförsäkring, och skadeförsäkring, om ersättningen betalas från en skadeförsäkring. Om en sådan ränta har köpts i ett livförsäkringsföretag, ska den dock i detta företag höra till livförsäkring.

För sådan livränta eller sjukränta som tillhör skadeförsäkring gäller de särskilda bestämmelserna om livförsäkring i 5 kap. 2, 5 och 11 §§ samt 7 kap. 4–12 §§.

SFS 2021:268

Med skadeförsäkringsrisk som är belägen i Sverige avses

  1. risk som är hänförlig till egendom som finns i Sverige, när försäkringen avser antingen en byggnad eller en byggnad och dess lösöre, till den del byggnaden och lösöret täcks av samma försäkring,

  2. risk som är hänförlig till ett fordon som är registrerat i Sverige utom under 30 dagar från det att fordonet har kommit i en köpares besittning, om fordonet köps i syfte att införas och stadigvarande brukas i ett annat EES-land och köparen väljer att försäkra fordonet i det landet,

  3. risk som är hänförlig till ett fordon som är registrerat i ett annat EES-land än Sverige, under 30 dagar från det att fordonet har kommit i en köpares besittning, om fordonet köps i syfte att införas och stadigvarande brukas i Sverige och köparen väljer att försäkra fordonet här,

  4. risk i samband med resa eller semester, när försäkringen har ingåtts för högst fyra månader och försäkringstagaren har tecknat den i Sverige.

När försäkringen inte avser försäkringsobjekt som avses i första stycket eller motsvarande försäkringsobjekt i utlandet anses skadeförsäkringsrisken vara belägen i Sverige, om försäkringstagaren är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort här eller, om försäkringstagaren är en juridisk person, det etableringsställe som försäkringen gäller finns i Sverige.

När det gäller livförsäkring anses Sverige vara det land där åtagandet ska fullgöras om, i det fall då försäkringstagaren är en fysisk person, denne har sin vistelseort här eller, om försäkringstagaren är en juridisk person, det etableringsställe som försäkringen gäller finns i Sverige.

När det gäller tjänstepension anses Sverige vara det land där åtagandet ska fullgöras, om förhållandet mellan det uppdragsgivande företaget och den som har eller kommer att få rätt till ersättning regleras av svensk social- och arbetsmarknadslagstiftning på tjänstepensionsområdet.

SFS 2023:670

Med sekundäretablering avses i denna lag en utländsk försäkringsgivares etablering i Sverige genom

  1. generalagent,

  2. filial, eller

  3. generalrepresentation för försäkringsgivare i en försäkringssammanslutning.

Beträffande ett utländskt tjänstepensionsinstitut avses med sekundäretablering ett sådant instituts etablering i Sverige genom generalagent eller filial.

Med företrädare avses i denna lag generalagent, verkställande direktör för en filial samt ombud för generalagent eller för försäkringsgivare i en försäkringssammanslutning.

SFS 2005:1123

Med generalagent avses i denna lag en fysisk eller juridisk person som har till uppgift att leda och sköta en utländsk försäkringsgivares försäkringsrörelse i Sverige. En utländsk försäkringsgivare får i Sverige inte representeras av mer än en generalagent.

Generalagenten ska vara bosatt eller ha sitt säte i Sverige. Den som är underårig, i konkurs eller har näringsförbud eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara generalagent.

Den utländska försäkringsgivaren ska utfärda fullmakt för generalagenten att ingå rättshandlingar med tredje man som är bindande för försäkringsgivaren samt att ta emot stämning för den utländska försäkringsgivaren och själv eller genom någon annan tala och svara för denna.

Om den utländska försäkringsgivaren använder en juridisk person som generalagent ska den juridiska personen utse en fysisk person som ombud. Denne ska uppfylla de krav som ställs i andra stycket. Den fullmakt som avses i tredje stycket ska då ställas till ombudet.

Första-fjärde styckena ska tillämpas även i fråga om utländska tjänstepensionsinstitut.

SFS 2017:438

Med filial avses i denna lag ett avdelningskontor med självständig förvaltning som en utländsk försäkringsgivare eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut etablerar i Sverige.

SFS 2017:438

Med försäkringssammanslutning avses i denna lag en sammanslutning av fysiska eller juridiska personer som utan solidariskt ansvar meddelar försäkring. Vid tillämpning av denna lag skall samtliga medlemmar i sammanslutningen som grupp anses som försäkringsgivare.

Med generalrepresentation avses en utländsk försäkringssammanslutnings representation i Sverige. Generalrepresentationen ska förestås av ett ombud som ansvarar för den verksamhet som försäkringsgivaren i sammanslutningen driver enligt denna lag.

Ett ombud för försäkringsgivare i en sammanslutning ska vara bosatt i Sverige. Den som är underårig, i konkurs eller har näringsförbud eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara ombud.

De försäkringsgivare som hör till sammanslutningen ska utfärda fullmakt för ombudet att vid tvister som rör ingångna försäkringsavtal ingå rättshandlingar som är bindande för försäkringsgivarna och att för deras räkning ta emot stämning samt själv eller genom någon annan tala och svara för dem.

SFS 2017:438

Med gränsöverskridande verksamhet avses i denna lag att en EES-försäkringsgivare från ett utländskt driftsställe meddelar försäkring, utan förmedling av en sekundäretablering eller ett dotterbolag här i landet, avseende en risk som är belägen i Sverige eller ett åtagande som skall fullgöras här i enlighet med 1 kap. 7 §.

Med gränsöverskridande verksamhet avses också att ett utländskt tjänstepensionsinstitut, utan förmedling av en sekundäretablering eller ett dotterbolag här i landet, ingår avtal om tjänstepension som skall fullgöras här i enlighet med 1 kap. 7 §.

SFS 2005:1123

Separationsprincipen

En EES-försäkringsgivare får i Sverige förena direkt livförsäkringsrörelse endast med sådan direkt skadeförsäkringsrörelse som avses i 2 kap. 11 § första stycket klasserna 1 och 2 försäkringsrörelselagen (2010:2043) samt med rörelse för återförsäkring av sådana skadeförsäkringar och av livförsäkring. EES-försäkringsgivare, som på basis av den koncession som försäkringsgivaren har fått i sitt hemland bedriver både liv- och skadeförsäkringsrörelse, får dock bedriva sådan verksamhet även här i landet. EES-försäkringsgivaren ska hålla sin skadeförsäkringsrörelse åtskild från livförsäkringsrörelsen.

Försäkringsgivare från tredje land får i Sverige inte förena direkt livförsäkringsrörelse med annan försäkringsrörelse än rörelse för återförsäkring av livförsäkring.

SFS 2010:2060

Bemyndiganden och undantag

[har upphävts genom lag (1999:602).]

SFS 1999:602

Bestämmelser om EES-försäkringsgivare och utländska tjänstepensionsinstitut

Rubriken införd g. SFS2005-1123

Rätt att driva verksamhet i Sverige

En EES-försäkringsgivare som inte är ett återförsäkringsföretag och som i sitt hemland har tillstånd att driva försäkringsrörelse, får bedriva verksamhet i Sverige

  1. från en sekundäretablering här i landet med början två månader efter det att Finansinspektionen från den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland tagit emot en underrättelse med sådant innehåll som anges i 2 § eller dessförinnan, om Finansinspektionen i ett enskilt fall beslutar att verksamheten får påbörjas,

  2. genom gränsöverskridande verksamhet, så snart Finansinspektionen från den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland tagit emot en underrättelse med sådant innehåll som anges i 3 §.

SFS 2020:396

Ett utländskt tjänstepensionsinstitut som i sitt hemland har tillstånd eller är registrerat för att bedriva verksamhet avseende tjänstepension får bedriva sådan verksamhet i Sverige

  1. från en sekundäretablering här i landet,

  2. genom gränsöverskridande verksamhet.

Tjänstepensionsverksamheten får inledas så snart tjänstepensionsinstitutet tagit emot de uppgifter från Finansinspektionen som avses i 3 kap. 2 § tredje stycket, eller i varje fall sex veckor efter det att inspektionen från den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland tagit emot en underrättelse med sådant innehåll som anges i 2 § andra stycket eller 3 § tredje stycket.

SFS 2020:396

En underrättelse enligt 1 § 1 om sekundäretablering ska innehålla

  1. uppgifter om sekundäretableringens adress och om vem som ska vara dess företrädare,

  2. en plan över den tilltänkta verksamheten där det framgår hur etableringen är organiserad och vilket slags försäkringsrörelse som ska drivas där, och

  3. ett intyg utfärdat av hemlandsmyndigheten om EES-försäkringsgivarens kapitalbas.

Varje gång ett utländskt tjänstepensionsinstitut åtar sig ett uppdrag att från en sekundäretablering ingå avtal om tjänstepension som ska fullgöras här i landet ska en särskild underrättelse lämnas till den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland. Underrättelsen ska innehålla uppgift om

  1. det uppdragsgivande företagets namn och hemvist,

  2. i vilket land tjänstepensionsavtalen ska fullgöras, och

  3. det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för tjänstepensionsavtalen.

För verksamhet rörande försäkringar som avses i 2 kap. 11 § första stycket klass 10 försäkringsrörelselagen (2010:2043) (motorfordonsansvar) och som inte uteslutande gäller försäkring av fraktförares ansvar ska underrättelsen enligt första stycket dessutom innehålla en försäkran att EES-försäkringsgivaren är medlem i Trafikförsäkringsföreningen.

Om försäkringsgivaren avser att ändra sin verksamhet i fråga om förhållanden som anges i första stycket 1 och 2, får ändringen göras tidigast en månad efter det att försäkringsgivaren underrättat Finansinspektionen om ändringen.

Om ett utländskt tjänstepensionsinstitut avser att ändra sin verksamhet på ett sådant sätt som innebär att verksamhet avseende tjänstepension ska inledas, ska bestämmelserna i 1 a § andra stycket samt andra stycket i denna paragraf tillämpas.

SFS 2020:396

En underrättelse enligt 1 § 2 om gränsöverskridande verksamhet ska innehålla

  1. uppgifter om vilket eller vilka slag av risker eller åtaganden försäkringarna ska täcka, och

  2. ett intyg utfärdat av hemlandsmyndigheten om

    1. försäkringsgivarens kapitalbas, och

    2. de försäkringsklasser försäkringsgivarens koncession omfattar.

För verksamhet rörande försäkringar som avses i 2 kap. 11 § första stycket klass 10 försäkringsrörelselagen (2010:2043) (motorfordonsansvar) och som inte uteslutande gäller försäkring av fraktförares ansvar ska underrättelsen dessutom innehålla

  1. uppgifter om vem som är försäkringsgivarens representant enligt 5 § trafikskadelagen (1975:1410), och

  2. en försäkran att försäkringsgivaren är medlem i Trafikförsäkringsföreningen.

Varje gång ett utländskt tjänstepensionsinstitut åtar sig ett uppdrag att genom gränsöverskridande verksamhet ingå avtal om tjänstepension ska en särskild underrättelse lämnas till den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland. Underrättelsen ska innehålla uppgift om

  1. det uppdragsgivande företagets namn och hemvist,

  2. i vilket land tjänstepensionsavtalen ska fullgöras, och

  3. det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för tjänstepensionsavtalen.

Om försäkringsgivaren avser att ändra sin verksamhet i fråga om förhållanden som anges i första och andra styckena, får ändringen göras tidigast en månad efter det att Finansinspektionen underrättats om ändringen av den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.

SFS 2020:396

När försäkringsgivaren börjat sin verksamhet här i landet skall företrädaren genast underrätta Finansinspektionen om detta.

Tillsyn över EES-försäkringsgivare och utländska tjänstepensionsinstitut

Rubriken har denna lydelse enl. SFS2005-1123

Den behöriga myndigheten i hemlandet har ansvaret för den finansiella tillsynen över en EES-försäkringsgivares eller ett utländskt tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige. Den finansiella tillsynen omfattar kontroll av, i tillämpliga delar, försäkringsgivarens eller tjänstepensionsinstitutets solvens, försäkringstekniska avsättningar och skuldtäckning.

Finansinspektionen skall ansvara för tillsynen i övrigt över EES-försäkringsgivarens eller det utländska tjänstepensionsinstitutets verksamhet i Sverige.

SFS 2005:1123

Finansinspektionen ska, i samarbete med den behöriga myndigheten i hemlandet, utöva tillsyn över att en EES-försäkringsgivare eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut bedriver sin verksamhet i Sverige i enlighet med denna lag och andra författningar som reglerar deras näringsverksamhet.

Finansinspektionen ska lämna uppgifter till de behöriga myndigheterna i hemländerna, om dessa myndigheter behöver uppgifterna för sin tillsyn över försäkringsgivares och utländska tjänstepensionsinstituts verksamheter, samt i övrigt ha ett nära samarbete med dessa myndigheter och Europeiska kommissionen.

När det gäller utländska tjänstepensionsinstitut ska Finansinspektionen senast sex veckor efter det att inspektionen tagit emot en underrättelse enligt 2 kap. 2 § andra stycket eller 3 § tredje stycket till den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland lämna uppgifter om tillämplig svensk social- och arbetsmarknadslagstiftning på tjänstepensionsområdet samt om de bestämmelser om information som gäller här i landet gentemot dem som ingår eller avser att ingå ett avtal om tjänstepension, liksom gentemot dem som annars är ersättningsberättigade på grund av ett sådant avtal.

Finansinspektionen ska, när tjänstepensionsinstitutet påbörjat sin verksamhet här i landet, underrätta den behöriga myndigheten i hemlandet om väsentliga ändringar i social- och arbetsmarknadslagstiftningen och i de bestämmelser om information som gäller här i landet.

SFS 2020:396

Finansinspektionen får underrätta den behöriga myndigheten i hemlandet om inspektionen har anledning att befara att det hos en EES-försäkringsgivare finns allvarliga brister i fråga om konsumentskydd.

SFS 2021:460

Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en behörig myndighet inom EES till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 33, 155 och 158 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2177 (Solvens II-direktivet).

Finansinspektionen får även hänskjuta frågor till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och begära hjälp av myndigheten i de fall som framgår av artikel 152a i Solvens II-direktivet.

Anmärkning om flytt:

Tidigare beteckning 6:2 a.

SFS 2021:460

Finansinspektionen får tillsammans med berörda behöriga myndigheter inrätta en sådan samarbetsplattform som avses i artikel 152b i Solvens II-direktivet för att förbättra informationsutbytet och stärka samarbetet mellan dem när en EES-försäkringsgivare driver verksamhet i Sverige.

SFS 2021:460

Om Finansinspektionen och berörda behöriga myndigheter inte kan enas om inrättandet av en samarbetsplattform, får inspektionen begära att Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inrättar en samarbetsplattform.

SFS 2021:460

Finansinspektionen ska på begäran av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten lämna de uppgifter som den myndigheten behöver för att en samarbetsplattform ska fungera väl.

SFS 2021:460

En EES-försäkringsgivare eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut som driver verksamhet här i landet skall lämna Finansinspektionen de uppgifter om verksamheten som behövs för tillsynen.

Finansinspektionen har rätt att granska den verksamhet som en EES-försäkringsgivares sekundäretablering bedriver. Försäkringsgivaren skall även hålla tillgångar, räkenskaper och andra handlingar tillgängliga för granskning.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka upplysningar som försäkringsgivaren eller tjänstepensionsinstitutet skall lämna till inspektionen enligt första stycket.

SFS 2005:1123

Skyldighet enligt 3 § att lämna upplysningar och hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning gäller även för

  1. styrelsen och den verkställande direktören eller motsvarande organ i företag vars verksamhet uteslutande skall vara att biträda EES-försäkringsgivare eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut eller som en sådan försäkringsgivare eller ett sådant institut har ett bestämmande inflytande i,

  2. ordföranden och den verkställande direktören eller motsvarande befattningshavare i en skaderegleringsnämnd, villkorsnämnd eller annat liknande organ, som här i landet biträder en EES-försäkringsgivare eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut i dess rörelse.

SFS 2005:1123

Efter anmälan till Finansinspektionen får den behöriga myndigheten i en EES-försäkringsgivares hemland göra undersökning hos en sekundäretablering här i landet. Finansinspektionen har rätt att delta i undersökningen.

Ingripande och sanktioner

Om en EES-försäkringsgivare överträder denna lag eller en föreskrift som har meddelats med stöd av denna lag eller på annat sätt visar sig olämplig att driva verksamhet här, får Finansinspektionen förelägga försäkringsgivaren att vidta rättelse. Inspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland när den förelägger om sådan rättelse. Om försäkringsgivaren inte följer föreläggandet, ska hemlandsmyndigheten också underrättas.

Om rättelse ändå inte sker, får Finansinspektionen förbjuda försäkringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring och att ingå nya försäkringsavtal om risker som är belägna här i landet eller, när det gäller livförsäkring, om försäkringsåtaganden som ska fullgöras här i landet. Innan ett förbud meddelas, ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.

I brådskande fall får Finansinspektionen, utan att den behöriga myndigheten underrättats, vidta åtgärder som anges i andra stycket för att hindra ytterligare överträdelser.

Finansinspektionen får i brådskande fall, och utan att den utländska behöriga myndigheten underrättats, även förordna ett ombud att på försäkringsgivarens vägnar ta emot stämning och i övrigt företräda denne när det gäller redan meddelade försäkringar. Inspektionen ska genast införa kungörelse enligt 10 kap. 1 § första stycket 1 om förordnandet. Till dess att en sådan kungörelse har införts får en försäkringstagare, om försäkringsgivaren inte är en försäkringssammanslutning, sätta in förfallna försäkringspremier hos inspektionen med samma verkan som om de har betalats till försäkringsgivaren.

SFS 2020:396

Om ett utländskt tjänstepensionsinstitut överträder den i Sverige tillämpliga social- och arbetsmarknadslagstiftningen på tjänstepensionsområdet eller de bestämmelser om information som gäller för tjänstepensionsinstitut här i landet, ska Finansinspektionen genast underrätta den behöriga myndigheten i institutets hemland.

Om det utländska tjänstepensionsinstitutet, trots de åtgärder som vidtagits av den behöriga myndigheten i hemlandet, fortsätter att överträda sådana bestämmelser som anges i första stycket, får Finansinspektionen förbjuda institutet att fortsätta sin marknadsföring och att ingå nya avtal om tjänstepension som ska fullgöras här i landet.

Finansinspektionen ska, innan inspektionen meddelar ett förbud, underrätta den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland.

Ett förbud får meddelas först sedan Finansinspektionen har förelagt tjänstepensionsinstitutet att vidta rättelse, om inte motsvarande åtgärd har vidtagits av den behöriga myndigheten i institutets hemland.

SFS 2020:396

Om den behöriga myndigheten i en EES-försäkringsgivares hemland inskränker försäkringsgivarens rätt att förfoga över sina tillgångar, skall Finansinspektionen på begäran av myndigheten vidta motsvarande åtgärder i fråga om försäkringsgivarens tillgångar i Sverige.

Finansinspektionen skall biträda den behöriga myndigheten i EES-försäkringsgivarens hemland vid verkställighet av ett beslut om hur verksamheten skall drivas efter det att den myndigheten beslutat

  1. att försäkringsgivaren inte får fortsätta sin marknadsföring eller ingå nya försäkringsavtal, eller

  2. att inskränka försäkringsgivarens rätt att förfoga över sina tillgångar.

Det som sägs i första och andra styckena om EES-försäkringsgivare skall tillämpas på motsvarande sätt beträffande utländska tjänstepensionsinstitut.

SFS 2005:1123

Om en företrädare för en EES-försäkringsgivare avsäger sig sitt uppdrag, om fullmakten återkallas eller om företrädaren av annan anledning inte kan utöva sitt uppdrag, skall de åtgärder som anges i 6 § första–tredje styckena vidtas. Om det med hänsyn till skyddet av försäkringstagarnas intressen är nödvändigt, får Finansinspektionen, för tiden till dess att hindret upphört eller en ny företrädare blivit befullmäktigad, förordna ett ombud i enlighet med 6 § fjärde stycket.

Om en EES-försäkringsgivare till följd av ett beslut av den behöriga myndigheten i hemlandet inte längre får driva verksamhet här i landet, ska Finansinspektionen vidta de åtgärder som behövs för att hindra att försäkringsgivaren fortsätter verksamheten eller inleder ny verksamhet. Inspektionen ska, på begäran av och i samarbete med den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland,

  1. förbjuda försäkringsgivaren att förfoga över sina tillgångar i Sverige eller begränsa försäkringsgivarens förfoganderätt, eller

  2. förbjuda försäkringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring eller att ingå nya försäkringsavtal.

Finansinspektionen ska i övrigt vidta de åtgärder som behövs till skydd för de försäkrades intressen. Inspektionen ska också biträda hemlandets myndighet i angelägenheter som rör avveckling av försäkringsgivarens verksamhet här i landet. Inspektionen får därvid vidta sådana åtgärder som inspektionen kan besluta i fråga om ett svenskt försäkringsföretag.

Det som sägs i första och andra styckena om EES-försäkringsgivare ska tillämpas på motsvarande sätt beträffande utländska tjänstepensionsinstitut.

SFS 2010:2060

Bestämmelser om försäkringsgivare från tredje land

Inledande av verksamheten m.m.

Rätt att driva verksamhet i Sverige

En försäkringsgivare från tredje land får efter koncession bedriva försäkringsrörelse i Sverige från en generalagentur eller en filial här i landet.

Utöver vad som följer av första stycket får en försäkringsgivare från tredje land, efter tillstånd av Finansinspektionen, i Sverige marknadsföra försäkringar som gäller risker som är belägna här, om det sker genom förmedling av en försäkringsgivare som har koncession i Sverige och de båda försäkringsgivarna tillhör samma koncern eller har samarbetsavtal med varandra.

SFS 1999:226

En försäkringsgivare från tredje land som bedriver verksamhet enligt denna lag får inte utan medgivande driva annan rörelse än försäkringsrörelse här i landet. Frågor om sådant medgivande prövas av Finansinspektionen. Medgivande ska lämnas om det finns särskilda skäl för det.

Ett medgivande enligt första stycket får återkallas av Finansinspektionen, om det finns skäl för det.

Ansökan om medgivande enligt första stycket ska lämnas in till Finansinspektionen. Ansökningen ska även innehålla den utredning som inspektionen bestämmer.

SFS 2013:454

En försäkringsgivare från tredje land, som fått koncession bara för rörelse som avser återförsäkring, får inte driva annan rörelse än återförsäkringsrörelse och därmed sammanhängande verksamhet.

SFS 2008:101

Koncession

Finansinspektionen skall efter ansökan lämna förhandsbesked om huruvida koncession enligt 1 § första stycket krävs för en planerad verksamhet.

SFS 1999:226

Ansökan om koncession enligt 1 § första stycket prövas av Finansinspektionen.

Tillsammans med ansökningen ska följande handlingar lämnas:

  1. en plan för verksamheten i Sverige (verksamhetsplan), och

  2. ett intyg om att försäkringsgivaren har deponerat värdehandlingar enligt 5 kap. 1 § andra stycket.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad verksamhetsplanen ska innehålla och vilka ytterligare handlingar som ska lämnas tillsammans med ansökan.

SFS 2013:454

En försäkringsgivare från tredjeland ska beviljas koncession och dess företrädare ska godkännas, om ansökan uppfyller de krav som ställs i 4 § och

  1. den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven i denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten,

  2. den som kommer att ha ett sådant kvalificerat innehav i en försäkringsgivare som avses i 1 kap. 15 och 16 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043) bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av en försäkringsgivare, och

  3. den som avses vara företrädare för försäkringsgivaren eller, i de fall där företrädaren är en juridisk person, vara dess ombud har tillräckliga insikter och erfarenheter för att delta i ledningen hos en försäkringsgivare och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift.

Vid bedömningen enligt första stycket 2 av om en innehavare är lämplig ska dennes anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas om det finns skäl att anta att

  1. innehavaren kommer att motverka att försäkringsgivarens verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten, eller

  2. innehavet har samband med eller kan öka risken för

    1. penningtvätt enligt 1 kap. 6 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller

    2. finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.

Koncession får inte vägras av det skälet att det inte behövs någon ytterligare försäkringsgivare.

Koncession beviljas tills vidare eller, om det finns särskilda omständigheter, för bestämd tid, högst tio år, och därutöver till det löpande räkenskapsårets slut.

Koncession ska meddelas i enlighet med den indelning som anges i 2 kap. 11 och 12 §§ försäkringsrörelselagen.

SFS 2022:671

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om indelning i försäkringsklasser när det gäller koncession för återförsäkring.

SFS 2008:101

Vid ändring av en beviljad koncession och vid förlängning av en koncession, som har beviljats för bestämd tid, gäller bestämmelserna i 4 och 5 §§ i tillämpliga delar.

Ansökan om förlängning av en koncession skall lämnas in till Finansinspektionen senast sex månader före utgången av den löpande koncessionen.

SFS 1999:226

[har upphävts genom lag (1999:226).]

SFS 1999:226

Utses en ny företrädare för en försäkringsgivare från tredje land skall denne efter ansökan av försäkringsgivaren godkännas av Finansinspektionen, om den nya företrädaren uppfyller de krav som ställs på företrädare i denna lag. Inspektionen får meddela närmare föreskrifter om den utredning som skall fogas till ansökningen.

När en försäkringsgivare från tredje land som fått koncession enligt5 § har börjat sin verksamhet i Sverige skall försäkringsgivarens företrädare genast underrätta Finansinspektionen om detta.

Marknadsföring av försäkringar

Finansinspektionen skall efter ansökan av en försäkringsgivare från tredje land lämna tillstånd till verksamhet enligt 1 § andra stycket, om den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven i denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten. Inspektionen får meddela närmare föreskrifter om den utredning som skall fogas till ansökan om tillstånd.

Om det inte längre finns förutsättningar för tillstånd enligt första stycket får Finansinspektionen förklara tillståndet förverkat.

SFS 1999:602

Solvenskrav och bedrivande av verksamheten

Deposition

En försäkringsgivare från tredje land ska som säkerhet för försäkringsrörelse i Sverige deponera värdehandlingar i en bank eller ett kreditmarknadsföretag på det sätt och under de villkor som Finansinspektionen bestämmer. Depositionen ska bestå av sådana värdehandlingar som Finansinspektionen har godtagit som säkerhet.

Innan koncession söks i Sverige ska försäkringsgivaren deponera värdehandlingar till ett värde som motsvarar 300 gånger det prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken som gällde då ansökningen om koncession lämnades in till Finansinspektionen.

SFS 2010:1270

Medan verksamheten pågår ska depositionen

  1. för skadeförsäkring inom åtta månader efter utgången av varje räkenskapsår uppgå till ett belopp som motsvarar bruttopremieinkomsten under räkenskapsåret, dock lägst till ett belopp som motsvarar 300 gånger det prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken som gällde vid räkenskapsårets utgång,

  2. för livförsäkring varje räkenskapsår uppgå till ett belopp som motsvarar 300 gånger det prisbasbelopp som gällde vid räkenskapsårets utgång.

SFS 2010:1270

Finansinspektionen får bestämma att depositionen får efter vad som är skäligt med hänsyn till rörelsens omfattning och beskaffenhet göras med ett lägre belopp än det som anges i 1 § andra stycket och 2 §. Sådant beslut får inspektionen återkalla om det finns skäl till det.

Överskrider det sammanlagda belopp som en försäkringsgivare deponerat för skadeförsäkring väsentligt den premieinkomst som anges i 2 § 1, får Finansinspektionen medge försäkringsgivaren att få ut det överskjutande beloppet, om detta inte hänför sig till en deposition enligt 1 § andra stycket.

Bestämmelser om att Finansinspektionen i vissa fall får medge undantag från skyldigheten att deponera finns i 16 och 18 §§.

Tillgångar som en försäkringsgivare från tredje land har deponerat enligt 1–3 §§ får användas endast för betalning av sådana på försäkringsavtal grundade skulder som hänför sig till försäkringsgivarens försäkringsrörelse i Sverige.

SFS 2008:101

Grundläggande krav för försäkringsrörelsen

Rubriken införd g SFS1999-0602

Försäkringsgivare från tredje land skall bedriva sin försäkringsrörelse i Sverige med en för rörelsens omfattning och beskaffenhet tillfredsställande soliditet, likviditet och kontroll över försäkringsrisker, placeringsrisker och rörelserisker, så att åtagandena mot försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringarna kan fullgöras.

SFS 1999:602

För försäkringsgivare från tredjeland som bedriver försäkringsrörelse i Sverige ska bestämmelserna om företagsstyrning i 10 kap. 1–25 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043) och föreskrifter som meddelats med stöd av dessa bestämmelser gälla.

SFS 2015:714

Försäkringstekniska avsättningar m.m.

Rubriken har denna lydelse enl. SFS1999-0602

En försäkringsgivare från tredjeland ska för sin försäkringsrörelse i Sverige värdera tillgångar och skulder, inklusive försäkringstekniska avsättningar, enligt 5 kap. 1–16 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043) och föreskrifter som meddelats med stöd av dessa bestämmelser.

SFS 2015:714

[Upphävd g. Lag (2015:714).]

SFS 2015:714

Premier för livförsäkringar skall grundas på antaganden om dödlighet och andra riskmått, räntesats samt driftskostnader som var för sig är betryggande. En avvikelse får ske om den är försvarlig med hänsyn till försäkringsgivarens ekonomiska situation.

SFS 1999:602

[Upphävd g. Lag (2015:714).]

SFS 2015:714

Premier för fondförsäkringar skall placeras i andelar i sådana till försäkringen anknutna fonder som försäkringstagaren från tid till annan bestämmer. Försäkringsgivaren får begränsa antalet fonder i vilka premier får placeras.

Utdelning och ersättning vid inlösen av sådana andelar får endast användas för förvärv av nya andelar i anknutna fonder och för utbetalning eller betalning av kostnader enligt försäkringsavtalet.

SFS 2015:714

[Upphävd g. Lag (2015:714).]

SFS 2015:714

Företrädaren för en försäkringsgivare från tredjeland ska föra ett register som vid varje tidpunkt visar de tillgångar som används för att täcka de försäkringstekniska avsättningarna.

Om en tillgång som antecknas i registret har upplåtits med sådan rätt att dess fulla värde inte kan utnyttjas för att täcka försäkringstekniska avsättningar, ska detta antecknas i registret.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad ett sådant register ska innehålla.

SFS 2015:714

Förmånsrätt enligt 4 a § förmånsrättslagen (1970:979) följer med en fordran som

  1. grundas på försäkringsavtal, eller

  2. avser återbetalning av premier för att ett försäkringsavtal inte har kommit till stånd eller har upphört att gälla.

Förmånsrätten omfattar de tillgångar som finns upptagna i det register som anges i 10 §, när en försäkringsgivare från tredje land försätts i konkurs eller när utmätning äger rum eller särskild administration träder in.

Fordran grundad på avtal om återförsäkring har förmånsrätt efter annan fordran som avses i första stycket.

SFS 2005:1054

Solvenskrav

En försäkringsgivare från tredjeland ska ha en kapitalbas som minst uppgår till solvenskapitalkravet beräknat enligt 8 kap. 1–11 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043). Kapitalbasen får dock inte vara mindre än minimikapitalkravet beräknat enligt 8 kap. 13–15 §§ samma lag.

Kapitalbasen ska beräknas enligt 7 kap. försäkringsrörelselagen.

Vid beräkningen av solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet ska hänsyn tas endast till den försäkringsrörelse som försäkringsgivaren bedriver i Sverige.

De tillgångar som motsvarar solvenskapitalkravet ska till minst ett belopp motsvarande minimikapitalkravet finnas i Sverige och överskjutande tillgångar inom ett land som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Bestämmelserna i 9 kap. 1–18 §§ försäkringsrörelselagen om interna modeller ska gälla för försäkringsgivare från tredjeland.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om kapitalbas, solvenskapitalkrav och minimikapitalkrav samt interna modeller som avser den försäkringsrörelse som en försäkringsgivare från tredjeland bedriver i Sverige.

SFS 2015:714

[Upphävd g. Lag (2015:714).]

SFS 2015:714

[Upphävd g. Lag (2015:714).]

SFS 2015:714

Tystnadsplikt

Rubriken införd g. SFS2007-0144

Uppgift om genetisk undersökning eller genetisk information som avser en enskild person får inte obehörigen röjas.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Förutv. 15 § upphävd g. Lag 1999:602.

SFS 2009:469

Verksamhet i flera EES-länder

Om en försäkringsgivare från tredjeland har ansökt om tillstånd att driva verksamhet genom agentur eller filial i ett eller flera länder som hör till EES, får Finansinspektionen efter ansökan bevilja försäkringsgivaren följande undantag, som endast kan beviljas samtidigt:

  1. Den del av depositionen enligt 1 § som ska beaktas enligt 12 § fjärde stycket behöver försäkringsgivaren inte deponera i mer än ett av dessa EES-länder.

  2. Vid beräkning av solvenskapitalkravet ska hänsyn tas till försäkringsgivarens verksamhet genom agenturer eller filialer i de andra EES-länderna.

  3. De tillgångar som motsvarar minimikapitalkravet får finnas i ett annat av dessa EES-länder.

SFS 2015:714

I ansökan skall försäkringsgivaren ange vilket lands behöriga myndighet som skall ha tillsyn över den samlade soliditeten hos agenturerna eller filialerna och varför denna myndighet valts. Depositionen skall göras i det landet.

Ett medgivande får lämnas endast om samtliga behöriga myndigheter hos vilka försäkringsgivaren ansökt om undantag tillstyrker ansökan. Om försäkringsgivaren har angett någon annan myndighet än Finansinspektionen, gäller medgivandet från det att den utländska myndigheten har underrättat Finansinspektionen om att myndigheten kommer att kontrollera försäkringsgivarens soliditet även beträffande försäkringsgivarens verksamhet i Sverige. Finansinspektionen skall till myndigheten lämna de uppgifter som denna behöver för kontrollen.

Om en behörig myndighet i något av de länder som avses i 16 § första stycket begär det, skall Finansinspektionen återkalla medgivandet.

[Upphävd g. Lag (2015:714).]

SFS 2015:714

Tillsyn över försäkringsgivare från tredje land

Finansinspektionen ska ha tillsyn över den verksamhet som försäkringsgivare från tredje land bedriver i Sverige. Inspektionen ska utöva tillsyn över att verksamheten bedrivs i enlighet med denna lag och andra författningar som reglerar försäkringsgivarens näringsverksamhet. Inspektionen ska ha ett nära samarbete med andra länders behöriga myndigheter och Europeiska kommissionen.

SFS 2011:832

Koncession som beviljats för en försäkringsgivare från tredje land ska förklaras förverkad om

  1. försäkringsgivaren inte har börjat sin verksamhet inom ett år från det koncessionen beviljades eller inom samma tid förklarat sig avstå från koncessionen, eller

  2. försäkringsgivaren under längre tid än sex månader inte drivit verksamhet.

Frågor om förverkande av koncession prövas av Finansinspektionen.

SFS 2013:454

SFS 2021:460

    Företrädaren för en försäkringsgivare från tredjeland ska utan uppmaning lämna Finansinspektionen

  1. en redogörelse för försäkringsgivarens verksamhet i Sverige för varje räkenskapsår, enligt formulär som fastställs av inspektionen,

  2. ett intyg för varje räkenskapsår om att försäkringsgivarens deposition motsvarar kraven i 5 kap. 1–3 §§,

  3. försäkringstekniska riktlinjer för livförsäkring eller en ändring i riktlinjerna senast när de börjar användas,

  4. uppgifter om de tvångsmedel som den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland har tillgripit mot försäkringsgivaren, samt

  5. meddelande om ändring av försäkringsgivarens företagsnamn.

Till de försäkringstekniska riktlinjerna eller de ändrade försäkringstekniska riktlinjerna ska det fogas en redogörelse för de konsekvenser som riktlinjerna får för försäkringsgivaren samt för försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringarna.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om uppgiftsskyldigheten enligt första och andra styckena.

SFS 2018:1673

Företrädaren för en försäkringsgivare från tredje land skall lämna Finansinspektionen de upplysningar om försäkringsgivaren och dennes verksamhet här i landet som inspektionen begär.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka upplysningar en försäkringsgivare från tredje land skall lämna till inspektionen enligt första stycket.

SFS 1999:602

Finansinspektionen kan förelägga företrädaren för en försäkringsgivare från tredje land att lämna inspektionen de uppgifter som avses i 3 och 4 §§.

Finansinspektionen har rätt att granska den verksamhet som en försäkringsgivare från tredje land bedriver i Sverige. Företrädaren skall hålla tillgångar, räkenskaper och andra handlingar tillgängliga för granskning.

Finansinspektionen kan förordna en särskild sakkunnig för granskningen. Dennes arvode fastställs av inspektionen. Arvodet skall betalas av försäkringsgivaren på det sätt som inspektionen bestämmer.

Skyldighet enligt 4 och 6 §§ att lämna upplysningar och hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning gäller även för

  1. styrelsen och den verkställande direktören eller motsvarande organ i företag vars verksamhet här i landet uteslutande skall vara att biträda försäkringsgivare från tredje land eller som en sådan försäkringsgivare har ett bestämmande inflytande i, samt

  2. ordföranden och den verkställande direktören eller motsvarande befattningshavare i skaderegleringsnämnd, villkorsnämnd eller annat liknande organ, som här i landet biträder en försäkringsgivare från tredje land i dennes rörelse.

Ingripande och sanktioner

Finansinspektionen får i fråga om den verksamhet som en försäkringsgivare från tredjeland bedriver här i landet meddela de erinringar som inspektionen anser är nödvändiga.

Finansinspektionen ska förelägga försäkringsgivaren eller dennes företrädare att vidta rättelse om inspektionen finner att

  1. avvikelse skett från denna lag eller någon annan författning som reglerar försäkringsgivarens näringsverksamhet,

  2. de försäkringstekniska riktlinjerna och beräkningsunderlaget inte längre är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av försäkringsgivarens rörelse,

  3. ett belopp som deponerats i bank eller kreditmarknadsföretag enligt 5 kap. 1–3 §§ minskats genom att värdehandlingarna sjunkit avsevärt i värde eller av annan anledning, eller

  4. försäkringsgivarens företrädare eller, om företrädaren är en juridisk person, försäkringsgivarens ombud inte uppfyller de krav som anges i 4 kap. 5 § första stycket 3.

SFS 2015:714

Finansinspektionen ska förelägga en försäkringsgivare från tredjeland att upprätta och för godkännande överlämna

  1. en åtgärdsplan enligt 18 kap. 4 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) och föreskrifter som meddelats med stöd av dessa bestämmelser för att återställa en tillfredsställande finansiell ställning, om försäkringsgivarens kapitalbas understiger solvenskapitalkravet enligt 8 kap. 1–11 §§ samma lag, eller

  2. en finansiell saneringsplan enligt 18 kap. 8 § försäkringsrörelselagen och föreskrifter som meddelats med stöd av dessa bestämmelser för att skyndsamt återställa kapitalbasen, om den understiger minimikapitalkravet enligt 8 kap. 13–15 §§ samma lag.

Skyldigheten att upprätta åtgärdsplan eller finansiell saneringsplan enligt första stycket gäller inte om försäkringsgivaren beviljats undantag enligt 5 kap. 16 § och någon annan myndighet än Finansinspektionen har tillsyn över soliditeten. Om den utländska myndighet som kontrollerar försäkringsgivarens soliditet förbjuder försäkringsgivaren att helt eller delvis förfoga över sina tillgångar, ska på begäran av myndigheten, Finansinspektionen vidta samma åtgärder beträffande försäkringsgivarens tillgångar i Sverige. Finansinspektionen får besluta hur verksamheten ska drivas efter ett sådant beslut av den utländska myndigheten.

SFS 2015:714

[Upphävd g. Lag (2013:454).]

SFS 2013:454

Finansinspektionen får förbjuda en försäkringsgivare från tredje land att förfoga över sina tillgångar i Sverige eller begränsa dennes förfoganderätt över tillgångarna, om

  1. försäkringsgivaren inte följer gällande bestämmelser om försäkringstekniska avsättningar,

  2. företaget inte uppfyller solvenskapitalkravet och det föreligger särskilda omständigheter som ger anledning att befara att företagets finansiella ställning kommer att försämras ytterligare,

  3. företaget inte uppfyller minimikapitalkravet, eller

  4. det bedöms vara nödvändigt för att skydda de försäkrades intressen vid ett beslut om förverkande av försäkringsgivarens koncession.

Finansinspektionen får besluta hur verksamheten ska bedrivas efter ett sådant beslut som avses i första stycket.

Om försäkringsgivaren beviljats undantag enligt 5 kap. 16 § och någon annan myndighet än Finansinspektionen har tillsyn över soliditeten, ska inspektionen underrätta den behöriga myndighet som kontrollerar försäkringsgivarens soliditet innan inspektionen vidtar åtgärder.

Om försäkringsgivaren driver verksamhet i ett annat land som tillhör EES eller har tillgångar placerade där, ska Finansinspektionen underrätta den behöriga myndigheten i det landet om beslut som fattats i enlighet med första stycket och, om det behövs, begära att den behöriga myndigheten i samarbete med inspektionen vidtar motsvarande åtgärder.

SFS 2015:714

Om en företrädare för en försäkringsgivare från tredje land avsäger sig sitt uppdrag, om fullmakten återkallas eller om företrädaren av annan anledning inte kan utöva sitt uppdrag, skall Finansinspektionen förordna ett tillfälligt ombud att sköta sysslan tills försäkringsgivaren har utsett en ny företrädare som inspektionen har godkänt eller tills den ordinarie företrädaren åter kan utöva sitt uppdrag. Intill dess att förordnandet har kungjorts får försäkringstagare sätta in förfallna försäkringspremier hos Finansinspektionen med samma verkan som om de blivit inbetalda till försäkringsgivaren.

En koncession för en försäkringsgivare från tredje land kan förklaras förverkad om försäkringsgivaren

  1. inte längre uppfyller kraven för koncession,

  2. inte inom angiven tid har fullföljt en plan som har godkänts enligt 9 § första stycket 2 eller 3, eller

  3. på annat sätt allvarligt åsidosätter gällande bestämmelser för verksamheten.

Om försäkringsgivaren medgetts undantag enligt 5 kap. 16 § och försäkringsgivarens auktorisation förklarats förverkad av en utländsk myndighet som kontrollerar dennes soliditet, ska Finansinspektionen vidta de åtgärder som behövs. Om skälet till att auktorisationen förklarats förverkad är att försäkringsgivarens soliditet är otillräcklig, ska försäkringsgivarens koncession i Sverige genast förklaras förverkad.

Om försäkringsgivaren försatts i konkurs eller om beslut fattats om att bolaget ska träda i tvångslikvidation, ska försäkringsgivarens auktorisation förklaras förverkad.

Frågor om förverkande av koncession prövas av Finansinspektionen.

SFS 2013:454

Finansinspektionen skall anmäla beslut om förverkande av koncession för en försäkringsgivare från tredje land till de behöriga myndigheterna i de länder i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet där försäkringsgivaren bedriver verksamhet. Inspektionen får i samband med detta begära att en sådan myndighet i samarbete med inspektionen vidtar de åtgärder som behövs för att skydda de försäkrades intressen.

Avslutande av verksamheten

Om en försäkringsgivare från tredje land avser att upphöra med sin försäkringsrörelse i Sverige, ska försäkringsgivaren ansöka om återkallelse av koncessionen. Sådan ansökan prövas av Finansinspektionen.

SFS 2013:454

Om en försäkringsgivare från tredje land upphör att driva försäkringsrörelse i Sverige, skall försäkringsgivaren utfärda fullmakt för ett ombud att ta emot stämning för försäkringsgivaren och i övrigt företräda försäkringsgivaren i fråga om redan meddelade försäkringar.

Försäkringsgivaren skall anmäla ett ombud som avses i första stycket till Finansinspektionen för godkännande. Till ansökan skall fogas fullmakt för ombudet. Inspektionen får förordna ett tillfälligt ombud för tiden innan försäkringsgivaren lämnar in en sådan anmälan. Inspektionen skall genast införa kungörelse enligt 10 kap. 1 § 8 om godkännandet eller förordnandet. Till dess att en sådan kungörelse har införts får en försäkringstagare sätta in förfallna försäkringspremier hos inspektionen med samma verkan som om de har betalats till försäkringsgivaren.

När en försäkringsgivare från tredje land visar att de skulder som avses i 5 kap. 4 § har betalats eller försäkringsgivaren på annat sätt lagligen befriats från betalningsskyldigheten har försäkringsgivaren rätt att med Finansinspektionens samtycke få tillbaka de tillgångar som enligt 5 kap. 1–3 §§ har ställts som säkerhet.

Särskild administration

Om koncessionen för en försäkringsgivare från tredje land att meddela livförsäkring i Sverige förklaras förverkad, skall en särskild administration träda in för att ta till vara livförsäkringstagarnas rätt. Finansinspektionen skall förvalta administrationsboet.

Finansinspektionen skall genast för livförsäkringstagarnas räkning ta hand om samtliga tillgångar i vilka de har förmånsrätt enligt 4 a § förmånsrättslagen (1970:979). Härmed övergår alla försäkringsgivarens rättigheter och skyldigheter på grund av livförsäkringsavtalen på administrationsboet. Har livförsäkringarna återförsäkrats, gäller samma sak försäkringsgivarens rättigheter och skyldigheter på grund av återförsäkringarna.

Så snart administrationen har inträtt skall Finansinspektionen låta värdera de omhändertagna tillgångarna. Inspektionen skall vidare låta beräkna det belopp som de försäkringstekniska avsättningarna för livförsäkring uppgår till. Administrationsboet har fordringsrätt hos försäkringsgivaren för det belopp med vilket värdet av tillgångarna understiger de försäkringstekniska avsättningarna för livförsäkring, ökade med en tjugondel.

De försäkringar som enligt 4 § tagits över av administrationsboet ska om möjligt överlåtas till en eller flera försäkringsgivare med koncession för livförsäkring som är

  1. ett svenskt försäkringsföretag, eller

  2. en utländsk försäkringsgivare som har koncession i Sverige eller är auktoriserad i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

SFS 2010:2060

Om Finansinspektionen anser att ett anbud om att ta över försäkringsbestånd bör antas, skall inspektionen kungöra anbudets innehåll enligt 10 kap. 1 § 9 och i övrigt på ett ändamålsenligt sätt. Kungörelsen skall innehålla föreläggande för försäkringstagarna att inom en bestämd tid, minst en månad efter kungörelsens utfärdande, hos inspektionen anmäla om de har något att invända mot anbudet. Även den som inte är försäkringstagare men som har förvärvat rätt på grund av en försäkring skall få möjlighet att framföra invändningar.

Om det i ett bestånd som skall överlåtas ingår åtaganden som skall fullgöras utomlands, skall Finansinspektionen innan anbudet antas ge de behöriga myndigheterna i det land där åtagandena skall fullgöras möjlighet att yttra sig. Finansinspektionen får pröva anbudet när de behöriga myndigheterna yttrat sig eller, om de inte yttrat sig, tre månader från det att myndigheten mottog meddelandet.

Finansinspektionen ska anta ett anbud om övertagande avförsäkringsbestånd om

  1. den övertagande försäkringsgivaren har den kapitalbas som krävs sedan överlåtelsen beaktats och hänsyn tagits till sådant undantag som i ett enskilt fall kan ha beslutats i enlighet med 5 kap. 16 §, och

  2. behörig myndighet i det land där åtagandet ska fullgöras, samtycker till överlåtelsen eller inte har yttrat sig.

Saknar den övertagande försäkringsgivaren koncession att driva verksamhet i Sverige, ska kapitalbasen intygas av behörig myndighet. Med behörig myndighet avses i detta fall den behöriga myndigheten i det EES-land som övervakar försäkringsgivarens soliditet.

Finansinspektionens beslut att anta ett anbud ska kungöras enligt 10 kap. 1 § 10. När ett sådant beslut kungörs, övergår ansvaret för det överlåtna försäkringsbeståndet på den övertagande försäkringsgivaren. Genom denna försäkringsgivares försorg ska samtliga försäkringstagare och de personer som förvärvat rätt på grund av en försäkring underrättas om överlåtelsen och de eventuella ändringar i villkoren som den medför. Finansinspektionen bestämmer på vilket sätt underrättelsen ska lämnas.

Om det i ett bestånd av direkt försäkring som överlåtits ingår åtaganden som ska fullgöras i ett annat EES-land ska Finansinspektionen offentliggöra den godkända överlåtelsen i det landet enligt bestämmelserna där. Om överlåtelsebeslutet offentliggörs på motsvarande sätt i det berörda landet, får inspektionen underlåta att offentliggöra beslutet där.

SFS 2008:101

Om Finansinspektionen inte överlåtit försäkringsbeståndet enligt 5 § inom ett år från det att administrationen trädde in, får tillgångarna säljas och medlen fördelas mellan försäkringstagarna.

Om det vid överlåtelse av försäkringarna enligt 5 § eller annars har uppstått ett överskott, skall detta i första hand användas till att betala kostnaden för administrationen samt till sådana avgifter som avses i 10 kap. 9 § och som inte betalats. Återstoden skall överlämnas till den försäkringsgivare vars försäkringar varit föremål för administrationen.

Av de livförsäkrings- och återbäringsbelopp som förfallit till betalning innan koncessionen för en försäkringsgivare från tredje land har förklarats förverkad, skall så mycket betalas ut som skulle ha betalats om koncessionen inte förklarats förverkad.

Av de livförsäkrings- eller återbäringsbelopp som förfaller till betalning under administrationstiden får innan administrationen avslutats endast så mycket betalas ut som Finansinspektionen anser att det är möjligt att betala ut utan att övriga livförsäkringstagares rätt försämras. Detta skall även tillämpas i fråga om återköp av försäkringar eller belåning av försäkringsbrev hos försäkringsgivaren. Skulle det efteråt visa sig att ett för stort belopp har betalats ut, skall återbetalning inte ske.

Allmänna bestämmelser

Om en försäkringsgivare från tredjeland i annat fall än enligt 4 § första stycket upphör att driva livförsäkringsrörelse i Sverige, är försäkringsgivaren ändå skyldig att på det sätt som anges i 5 kap. 10 § redovisa tillgångar som motsvarar de försäkringstekniska avsättningarna för redan meddelade livförsäkringar. Ett ombud som har utsetts av försäkringsgivaren enligt 2 § är skyldig att fullgöra de uppgifter enligt 5 kap. 10 § och 6 kap. 3–4 och 6 §§, som förut har varit företrädarens skyldighet. Om inte tillgångar som motsvarar de försäkringstekniska avsättningarna redovisas eller om det av annat skäl finns anledning att anta att livförsäkringstagarnas rätt på grund av försäkringsavtalen äventyras, ska Finansinspektionen besluta om administration enligt 4 §. Om de tillgångar som avsatts till redovisning anses otillräckliga får dock beslut om administration inte meddelas, förrän Finansinspektionen har förelagt försäkringsgivaren att fylla bristen och denna inte täckts inom fyra veckor efter ett sådant föreläggande. Om i ett sådant fall administration inträder, ska bestämmelserna i 4 § första stycket om upphörandet av försäkringsgivarens rätt att driva livförsäkringsrörelse här i landet i stället avse meddelandet av beslut om administration.

SFS 2015:714

En försäkringsgivare från tredje land vars koncession återkallats eller förverkats får inte meddela nya försäkringar här i landet. Under administrationstiden får dock sådana nya livförsäkringar meddelas som har samband med tidigare ingångna försäkringsavtal.

Gemensamma bestämmelser för utländska försäkringsgivare och tjänstepensionsinstitut

Rubriken införd g. SFS2005-1123

Marknadsföring m.m.

Företrädaren för en utländsk försäkringsgivare skall övervaka att försäkringsgivaren i sin verksamhet i Sverige iakttar god försäkringsstandard. I fråga om en försäkringssammanslutning skall försäkringsgivaren övervaka att verksamhet för att anskaffa försäkringar bedrivs i enlighet med en sådan standard.

SFS 1999:602

Information till försäkringstagare och dem som erbjuds att teckna en försäkring ska vara anpassad efter försäkringens art och tydligt visa försäkringens villkor och värdeutveckling. Även andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar ska ges den information de behöver.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilken information en försäkringsgivare ska lämna till försäkringstagarna, andra ersättningsberättigade på grund av försäkringarna och till dem som erbjuds att teckna en försäkring hos försäkringsgivaren.

SFS 2020:396

De personer, vilkas pensioner tryggas av ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ska ges den information som behövs om institutet och dess verksamhet samt om tjänstepensionerna och de överenskommelser som ligger till grund för pensionerna. Även de som erbjuds att ingå avtal om tjänstepension ska ges sådan information.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilken information som ett utländskt tjänstepensionsinstitut ska lämna.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om hur information ska lämnas enligt första stycket.

SFS 2019:751

En utländsk försäkringsgivare skall i alla meddelanden till allmänheten nämna sin organisationsform och sitt hemland.

SFS 1999:602

Ett försäkringsbrev skall innehålla uppgifter både om de allmänna försäkringsvillkoren och om de särskilda villkor som gäller för den försäkring som avses i brevet.

En utländsk försäkringsgivare får inte förespegla framtida återbäring som saknar grund i försäkringsavtalet.

SFS 1999:602

På begäran av den som i egenskap av försäkringsombud eller på liknande sätt biträtt en utländsk försäkringsgivare skall Finansinspektionen utfärda ett intyg över verksamhetens omfattning och innehåll, om intyget behövs för att den som biträtt försäkringsgivaren skall få driva liknande verksamhet i ett annat land som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Försäkringsgivaren och den som begär intyg skall lämna inspektionen de upplysningar som behövs för att inspektionen skall kunna fullgöra denna skyldighet.

SFS 1999:602

Utöver bestämmelserna i denna lag gäller för utländska tjänstepensionsinstitut som bedriver försäkringsdistribution i Sverige bestämmelserna i lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution. Vid tillämpningen av bestämmelserna i den lagen ska det som sägs om försäkringsföretag avse utländska tjänstepensionsinstitut.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad utländska tjänstepensionsinstitut ska iaktta vid tillämpning av första stycket.

SFS 2019:751

Överlåtelse av försäkringsbestånd

En utländsk försäkringsgivare (överlåtande försäkringsgivare) som driver verksamhet enligt denna lag kan helt eller delvis överlåta ett bestånd av försäkringar som hör till verksamheten till en svensk eller utländsk försäkringsgivare (övertagande försäkringsgivare) under de förutsättningar som anges i detta kapitel.

Ett utländskt tjänstepensionsinstitut som driver verksamhet enligt denna lag får helt eller delvis överlåta ett bestånd av tjänstepensionsavtal under de förutsättningar som anges i 9–17 §§.

SFS 2019:751

Överlåtelse av försäkringsbestånd från EES-försäkringsgivare

När Finansinspektionen av en behörig myndighet i ett annat EES-land ges möjlighet att yttra sig över en fråga om tillstånd till en överlåtelse av ett bestånd av försäkringar, som meddelats i en verksamhet som drivits med stöd av denna lag, skall inspektionen lämna sitt samtycke om

  1. försäkringstagarnas rätt inte försämras, och

  2. den övertagande försäkringsgivaren har den kapitalbas som krävs sedan överlåtelsen beaktats.

Yttrandet enligt första stycket skall lämnas inom tre månader.

Finansinspektionen ska innan den yttrar sig ge de berörda försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar möjlighet att anmäla om de har något att invända mot överlåtelsen. Då ska vad som föreskrivs om offentliggörande i 14 kap. 9 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) gälla i tillämpliga delar. Om överlåtelsen har offentliggjorts på motsvarande sätt i Sverige av en behörig myndighet i den överlåtande försäkringsgivarens hemland, behöver inspektionen inte offentliggöra ansökan.

SFS 2015:714

Överlåtelse av försäkringsbestånd från försäkringsgivare från tredje land

En försäkringsgivare från tredjeland får med Finansinspektionens tillstånd helt eller delvis överlåta sitt försäkringsbestånd som avses i 1 § första stycket till en annan försäkringsgivare. Överlåtelse får ske till

  1. ett svenskt försäkringsföretag, eller

  2. en utländsk försäkringsgivare som har koncession i Sverige eller som är auktoriserad i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

SFS 2019:751

Ansökan om tillstånd till överlåtelse av försäkringsbestånd enligt 4 § ska göras av såväl den överlåtande försäkringsgivaren som den övertagande försäkringsgivaren. Det avtal som träffats om överlåtelsen ska lämnas in tillsammans med ansökningen. För ansökningen gäller 14 kap. 8 och 9 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043).

SFS 2015:714

Finansinspektionen skall innan tillstånd lämnas enligt 4 § ge den behöriga myndigheten i det land där risker är belägna eller där åtaganden skall fullgöras möjlighet att yttra sig. Finansinspektionen får pröva ansökan om tillstånd att verkställa överlåtelseavtalet sedan myndigheten yttrat sig eller, om den inte yttrat sig, tre månader efter det att den utländska myndigheten mottog meddelandet.

Tillstånd att verkställa överlåtelseavtal som avses i 4 § skall ges om

  1. försäkringstagarnas rätt inte försämras,

  2. den övertagande försäkringsgivaren har den kapitalbas som krävs sedan överlåtelsen beaktats, varvid hänsyn tagits till undantag som kan ha medgivits i enlighet med 5 kap. 16 §, och

  3. behörig myndighet i det land, där risker är belägna eller där åtaganden skall fullgöras, samtycker till överlåtelsen eller inte har yttrat sig.

Saknar den övertagande försäkringsgivaren koncession att driva försäkringsrörelse i Sverige, skall kapitalbasen intygas av en behörig myndighet. Med behörig myndighet avses i detta fall den behöriga myndigheten i det EES-land som övervakar försäkringsgivarens soliditet.

Sedan Finansinspektionen bifallit ansökan om tillstånd till överlåtelse av försäkringsbestånd enligt 5 §, ska inspektionen utan dröjsmål kungöra beslutet enligt 10 kap. 1 § 12. När beslutet kungörs övergår ansvaret för det överlåtna försäkringsbeståndet på den övertagande försäkringsgivaren. De försäkringstagare och andra ersättningsberättigade som berörs av överlåtelsen ska underrättas om den enligt 14 kap. 13 § försäkringsrörelselagen (2010:2043).

Om det i ett bestånd av försäkring som överlåtits ingår risker som är belägna i eller åtaganden som ska fullgöras i ett annat EES-land, ska Finansinspektionen offentliggöra den beslutade överlåtelsen i det landet enligt bestämmelserna där. Om överlåtelsebeslutet offentliggörs på motsvarande sätt i det berörda landet, behöver inspektionen inte offentliggöra beslutet där.

SFS 2015:714

Överlåtelse från ett utländskt tjänstepensionsinstitut

Rubriken införd g. SFS2019-0751

Ett utländskt tjänstepensionsinstitut får med Finansinspektionens tillstånd verkställa ett avtal om att helt eller delvis överlåta sitt bestånd av tjänstepensionsavtal till ett svenskt tjänstepensionsföretag.

SFS 2019:751

Ansökan om tillstånd att verkställa ett överlåtelseavtal enligt 9 § ska göras av det övertagande företaget. Ansökan ska innehålla

  1. det skriftliga överlåtelseavtalet,

  2. uppgifter om avtalsparternas namn, hemvist och det land inom EES där respektive part är registrerad eller auktoriserad,

  3. en beskrivning av det bestånd av tjänstepensionsavtal som ska överlåtas och det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser om pensionsförmåner som ligger till grund för avtalen,

  4. namn och hemvist för arbetsgivare eller egenföretagare som erbjuder pensionsförmåner enligt de tjänstepensionsavtal som ingår i det bestånd som ska överlåtas, eller som gör inbetalningar till tjänstepensionsinstitutet,

  5. dokumentation om att överlåtelsen har godkänts av den arbetsgivare eller egenföretagare som avses i 4 och en majoritet av de personer som har eller kommer att ha rätt till pensionsförmåner enligt tjänstepensionsavtalen eller den överenskommelse som ligger till grund för dem, eller av en majoritet av företrädare för dessa personer, och

  6. uppgifter om vilket lands social- och arbetsmarknadslagstiftning som är tillämplig på de tjänstepensionsavtal som ingår i överlåtelsen.

SFS 2019:751

Finansinspektionen ska utan dröjsmål översända en ansökan till den behöriga myndigheten i det överlåtande institutets hemland för bedömning.

SFS 2019:751

Tillstånd att verkställa ett överlåtelseavtal ska ges, om

  1. all information enligt 10 § har lämnats,

  2. den behöriga myndigheten i det överlåtande institutets hemland har godkänt överlåtelsen,

  3. de rättigheter som tillkommer försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade hos det övertagande företaget före och efter överlåtelsen är tillräckligt skyddade,

  4. det övertagande företaget har den kapitalbas som krävs sedan överlåtelsen har beaktats,

  5. det övertagande företagets organisation är ändamålsenlig med hänsyn till överlåtelsen, och

  6. den som deltar i ledningen av det övertagande företaget har tillräcklig kompetens och erfarenhet och i övrigt är lämplig för uppgiften med hänsyn till den föreslagna överlåtelsen.

SFS 2019:751

Finansinspektionen får förelägga det övertagande företaget att ge in den ytterligare utredning som är nödvändig för att inspektionen ska kunna bedöma om de rättigheter som tillkommer försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade hos det övertagande företaget är tillräckligt skyddade.

SFS 2019:751

Finansinspektionen ska meddela beslut med anledning av en ansökan inom tre månader från det att ansökan togs emot. Inspektionen ska därefter inom två veckor underrätta den behöriga myndigheten i det överlåtande institutets hemland om beslutet.

SFS 2019:751

Om överlåtelsen leder till gränsöverskridande verksamhet ska Finansinspektionen informera det övertagande företaget om de regler för verksamheten som ska tillämpas på det överlåtna beståndet. Informationen ska lämnas inom en vecka från det att inspektionen tog emot den från den behöriga myndigheten i det överlåtande institutets hemland.

SFS 2019:751

I fråga om anmälan och registrering av tillståndsbeslutet och om övergång av ansvaret för det överlåtna beståndet ska 11 kap. 24 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag tillämpas.

SFS 2019:751

Om Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i ett utländskt tjänstepensionsinstituts hemland inte kan komma överens om förfarandet eller innehållet i en åtgärd, får inspektionen hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för medling i enlighet med artikel 31.2 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG.

SFS 2021:460

Särskilda bestämmelser

Kungörelse

Finansinspektionen skall i Post- och Inrikes Tidningar kungöra

  1. förordnande av ett ombud enligt 3 kap. 6 § fjärde stycket, 8 § eller 6 kap. 12 §,

  2. beslut om att förbjuda eller begränsa en utländsk försäkringsgivares eller ett utländskt tjänstepensionsinstituts rätt att förfoga över sina tillgångar här i landet enligt 3 kap. 7 § första stycket, 9 § första stycket eller 6 kap. 11 § första stycket,

  3. koncession som beviljas en försäkringsgivare från tredjeland enligt 4 kap. 5 § första stycket,

  4. förlängning av koncession som beviljas en försäkringsgivare från tredjeland enligt 4 kap. 6 §,

  5. godkännande av en företrädare för en försäkringsgivare från tredjeland enligt 4 kap. 5 § första stycket eller 8 §,

  6. ändring av företagsnamn för en försäkringsgivare från tredjeland enligt 6 kap. 3 § första stycket 5,

  7. förverkande av koncession enligt 6 kap. 2 eller 13 § eller återkallande av koncession enligt 7 kap. 1 § för en försäkringsgivare från tredjeland,

  8. godkännande eller förordnande av ett ombud enligt 7 kap. 2 § andra stycket,

  9. anbud om övertagande av ett försäkringsbestånd i ett administrationsbo enligt 7 kap. 6 § första stycket,

  10. beslut om antagande av anbud enligt 7 kap. 7 § första stycket,

  11. ansökan om tillstånd till överlåtelse av försäkringsbestånd enligt 9 kap. 5 §, och

  12. tillstånd till överlåtelse enligt 9 kap. 8 § första stycket.

I 7 kap. 7 § fjärde stycket och 9 kap. 8 § andra stycket finns bestämmelser om offentliggörande av vissa överlåtelsebeslut i andra EES-länder.

SFS 2018:1673

Det som enligt denna lag har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar skall anses ha kommit till tredje mans kännedom, om det inte av omständigheterna framgår att denne varken kände till eller borde ha känt till det som kungjorts. Innan sådant kungörande skett kan ett förhållande som enligt lagen skall kungöras inte lagligen åberopas mot annan än den som visas ha känt till det.

Otillåten försäkrings- eller tjänstepensionsverksamhet

Rubriken har denna lydelse enl. SFS2005-1123

Om det kan antas att någon driver en verksamhet som omfattas av denna lag, får Finansinspektionen förelägga denne att lämna de upplysningar om verksamheten som behövs till inspektionen för att den skall kunna bedöma om lagen är tillämplig.

Om Finansinspektionen finner att någon bedriver verksamhet enligt denna lag utan att förutsättningarna enligt 2 kap. 1 § eller 1 a § eller 4 kap. 1 § är uppfyllda, skall inspektionen förelägga denne att inom bestämd tid ändra sin verksamhet enligt inspektionens anvisningar eller upphöra med verksamheten.

Ett föreläggande enligt denna paragraf får riktas såväl mot den utländska försäkringsgivaren eller det utländska tjänstepensionsinstitutet som mot den som här i landet, i syfte att förmå någon att teckna försäkring hos försäkringsgivaren eller ingå avtal om tjänstepension med tjänstepensionsinstitutet, är verksam för försäkringsgivarens eller tjänstepensionsinstitutets räkning. Inspektionen skall genast underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens eller tjänstepensionsinstitutets hemland om föreläggandet.

SFS 2005:1123

Överklagande av beslut

Finansinspektionens beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

SFS 2018:806

Förordnande om att ett beslut ska gälla omedelbart

Rubriken införd g. SFS2019-0751

Finansinspektionen får bestämma att följande beslut ska gälla omedelbart, nämligen beslut

  1. att förbjuda en EES-försäkringsgivare eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut att fortsätta med sin marknadsföring eller ingå nya försäkringsavtal eller avtal om tjänstepension,

  2. att inskränka en EES-försäkringsgivares eller ett utländskt tjänstepensionsinstituts rätt att förfoga över sina tillgångar enligt 3 kap. 7 eller 9 §,

  3. att inte lämna sitt samtycke till en överlåtelse av ett försäkringsbestånd enligt 9 kap. 2 §,

  4. att meddela föreläggande, eller

  5. om hur verksamheten ska bedrivas enligt 6 kap. 11 § andra stycket.

SFS 2021:460

Förklaring att ärendet onödigt uppehålls

Rubriken införd g. SFS2019-0751

Om beslut i ett ärende om tillstånd enligt 9 kap. 14 § inte har meddelats inom tre månader från det att ansökan gavs in, får sökanden begära förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls.

En sådan begäran ska göras hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Om rätten lämnar en förklaring att ärendet onödigt uppehålls ska ansökan anses ha avslagits av Finansinspektionen om beslut därefter inte har meddelats inom tre månader.

SFS 2019:751

Vite och straff

Finansinspektionen kan förena ett föreläggande eller förbud enligt denna lag med vite. Har inspektionen förelagt vite skall den utländska försäkringsgivaren eller det utländska tjänstepensionsinstitutet genast skriftligen underrättas om detta.

Finansinspektionen kan vid vite förelägga företrädaren för en försäkringsgivare från tredje land att fullgöra sina skyldigheter enligt denna lag eller andra författningar att sända in behöriga redovisningshandlingar och revisionsberättelser. Följs inte ett sådant vitesföreläggande kan inspektionen döma ut vitet.

SFS 2005:1123

Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet till Finansinspektionen meddelar oriktiga eller vilseledande uppgifter om sådana omständigheter som han är skyldig att lämna uppgift om enligt denna lag.

Allmänna bestämmelser

Om en handling eller utredning, som enligt denna lag skall lämnas till Finansinspektionen, är avfattad på ett främmande språk, skall på begäran en bestyrkt svensk översättning tillhandahållas.

Ett ombud, som enligt 3 kap. 6 § fjärde stycket eller 8 §, 6 kap. 12 § eller 7 kap. 2 § andra stycket förordnats av Finansinspektionen, har rätt att få ersättning av den utländska försäkringsgivaren med det belopp som bestäms av inspektionen.

Regeringen får föreskriva att en utländsk försäkringsgivare som enligt denna lag bedriver verksamhet från en sekundäretablering här i landet skall betala årliga avgifter till Finansinspektionen. Regeringen skall i så fall meddela närmare föreskrifter om hur avgiften skall beräknas.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

SFS 1998:293

1. Denna lag träder i kraft d 1 juli 1998.

2. Genom den nya lagen upphävs lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige och lagen (1993:1302) om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige.

3. En utländsk försäkringsgivare som är verksam i Sverige när denna lag träder i kraft har rätt att bedriva försäkringsrörelse i Sverige enligt den koncession som beviljats med stöd av lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige eller enligt den rätt som erhållits med stöd av lagen (1993:1302) om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige.

4. De tillstånd och dispenser som har medgetts enligt lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige eller enligt lagen (1993:1302) om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige skall efter ikraftträdandet av den nya lagen avse motsvarande bestämmelser i den lagen.

5. Beslut som har meddelats enligt äldre bestämmelser skall överklagas enligt de bestämmelserna.

6. För sådan livränta eller sjukränta som enligt 1 kap. 6 § tillhör annan försäkring än livförsäkring och som har meddelats före ikraftträdandet av 5 kap. 6 § andra stycket, gäller i tillämpliga delar 11 § lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige i dess lydelse enligt SFS 1982:1083.

SFS 1999:226

1. Denna lag träder i kraft d. 1 maj 1999.

2. Beträffande ansökningar som vid utgången av april månad 1999 har kommit in till regeringen eller, i förekommande fall, Finansinspektionen skall frågan, huruvida det är regeringen eller Finansinspektionen som skall pröva ansökningen, avgöras enligt äldre bestämmelser.

3. Beslut som har meddelats före ikraftträdandet skall överklagas enligt äldre bestämmelser. Detsamma gäller beslut i ärenden efter sådan ansökan som avses under 2.

SFS 1999:602

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2000.

SFS 2001:1188

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2002.

SFS 2003:511

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2004.

2. En försäkringsgivare från tredje land som beviljats koncession före d. 20 mars 2002 får till d. 20 mars 2007 tillämpa äldre bestämmelser i 5 kap. 13 och 14 §§, varvid de äldre bestämmelser i försäkringsrörelselagen som det där hänvisas till skall tillämpas. En sådan försäkringsgivare som vid sistnämnda tidpunkt inte har uppnått föreskriven solvensmarginal får fortsätta att tillämpa dessa äldre bestämmelser längst till d. 20 mars 2009, under förutsättning att försäkringsgivaren upprättar och till Finansinspektionen för godkännande överlämnar en plan med de åtgärder som skall vidtas för att uppnå detta krav.

SFS 2004:436

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2004.

SFS 2005:1054

1. Denna lag träder i kraft d. 2 jan. 2006.

2. Har beslut om utmätning eller konkurs fattats före ikraftträdandet, gäller 5 kap. 11 § i paragrafens äldre lydelse.

SFS 2005:1123

1. Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2006.

2. En EES-försäkringsgivare som är verksam i Sverige när denna lag träder i kraft har rätt att utan tillämpning av de nya bestämmelserna i 2 kap. 1 § fortsätta den verksamheten här.

SFS 2006:538

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2006.

SFS 2007:144

Denna lag träder i kraft d. 1 maj 2007.

SFS 2007:337

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2007.

SFS 2008:101

1. Denna lag träder i kraft d. 1 april 2008.

2. En försäkringsgivare från tredje land som vid tidpunkten för lagens ikraftträdande driver återförsäkringsrörelse som omfattas av lagen, får fortsätta att driva verksamheten till och med d. 1 okt. 2008 eller, om ansökan om koncession inkommit till Finansinspektionen senast vid den tidpunkten, till dess ansökan har prövats slutligt utan att någon koncession har meddelats.

SFS 2009:355

1. Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2009.

2. I fråga om ansökningar om koncession enligt 4 kap. 1 § som har kommit in till Finansinspektionen före lagens ikraftträdande ska äldre bestämmelser gälla. Hänvisningen i 4 kap. 5 § första stycket 2 till 1 kap. 9 a § första stycket försäkringsrörelselagen (1982:713) ska då avse den bestämmelsens lydelse före d. 1 juli 2009.

SFS 2009:469

Denna lag träder i kraft d. 30 juni 2009.

SFS 2009:828

Denna lag träder i kraft d. 15 febr. 2010.

SFS 2010:1270

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2011.

SFS 2010:2060

Denna lag träder i kraft d. 1 april 2011.

SFS 2011:723

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2011.

SFS 2011:832

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2011.

SFS 2013:98

1. Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2013.

2. Äldre föreskrifter gäller för beslut som har meddelats före ikraftträdandet.

SFS 2013:454

1. Denna lag träder i kraft d. 15 juli 2013.

2. Äldre bestämmelser gäller för ärenden som har kommit in till Finansinspektionen före ikraftträdandet.

SFS 2015:714

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2016.

SFS 2017:438

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2017.

SFS 2017:640

Denna lag träder i kraft d. 1 aug. 2017.

SFS 2018:806

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2018.

SFS 2018:1673

Denna lag träder i kraft d. 1 jan. 2019.

SFS 2019:751

Denna lag träder i kraft d. 15 dec. 2019.

SFS 2020:396

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2020.

SFS 2020:407

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2020.

SFS 2021:268

Denna lag träder i kraft d. 1 maj 2021.

SFS 2021:460

Denna lag träder i kraft d. 30 juni 2021.

SFS 2022:671

Denna lag träder i kraft d. 1 juli 2022.

SFS 2023:670

Denna lag träder i kraft d. 23 dec. 2023.

Lag 1998:293

Författare: Håkan Wunderman

Författare: Håkan Wunderman

Förarbeten: SOU 1996:77, prop. 1997/98:141, 1997/98:FiU22, rskr. 1997/98:215.

Genom SFS 1999:226 har 1 kap. 15 §, 4 kap. 1–6 §§, 6 kap. 2 §, 10 §, 13 §, 7 kap. 1 §, 10 kap. 1 § och 4 § ändrats samt 10 kap. 4 a § tillkommit. Ändringarna berör väsentligen lagens bestämmelser om beslutskompetens i koncessionsärenden och andra förvaltningsärenden samt om överklagande av Finansinspektionens beslut. Se prop. 1997/98:186, 1998/99:FiU14, rskr. 1998/99:130.

Genom SFS 1999:602 har 1 kap. 15 § och 5 kap. 15 § upphävts, l kap. 1 § , 6 §, 3 kap. 2 §, 3 §, 4 kap. 4 §, 5 §, 10 §, 5 kap. 5–9 §§, 11 §, 14 §, 19 §, 6 kap. 1 §, 3 §, 4 §, 8 §, 9 § , 7 kap. 7 § , 8 kap. 1 §, 2 §, 4 §, 5 § och 10 kap. 1 § ändrats samt 5 kap. 4 a §, 8 a § och 8 kap. 1 a § tillkommit. Ändringarna berör främst rörelsereglerna. Bl.a. har en allmän rörelseregel, som anger de allmänna krav som är styrande för verksamheten här i landet, införts i lagen. Den allmänna rörelseregeln grundas på en genomlysningsprincip och en stabilitetsprincip som har ersatt sundhetsprincipen. Därutöver avser ändringarna bl.a. den allmänna inriktningen av tillsynen över utländska försäkringsgivare, försäkringstekniska avsättningar, försäkringstekniska riktlinjer, information om villkoren för vinstutdelning, förlusttäckning och återbäring, returprovisioner samt krav på aktuarie. Se prop. 1998/99:87, 1998/99:FiU24, rskr. 1998/99:227.

Genom SFS 2001:1188 har 1 kap. 9 § och 12 § ändrats. Ändringarna, som har samband med att en ny beskattningsmetod införts, medför att lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. skall tillämpas även på verksamhet som bedrivs genom generalagent och generalrepresentation. Se SOU 2001:11, prop. 2001/02:42, 2001/02:SkU7, rskr. 2001/02:120.

Genom SFS 2003:511 har 5 kap. 13 § och 14 § samt 6 kap. 9 § och 13 § ändrats, se prop. 2002/03:94 och 2002/03:FiU26. Ändringarna, som avser solvensregler för försäkringsgivare från tredje land, är föranledda av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/13/EG av den 5 mars 2002 om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG när det gäller solvensmarginalkraven för skadeförsäkringsföretag (solvensskadedirektivet) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/12/EG av den 5 mars 2002 om ändring av rådets direktiv 79/267/EEG när det gäller solvensmarginalkraven för livförsäkringsföretag (solvenslivdirektivet). Med vissa övergångsregler för försäkringsgivare som beviljats koncession före den 20 mars 2002 trädde lagändringarna i kraft den 1 januari 2004.

Med anledning av ny lagstiftning för bank- och finansieringsrörelse år 2004 har de bestämmelser som relaterar till bank i 5 kap. 1 § och 12 § samt 6 kap. 8 § utvidgats till att även omfatta kreditmarknadsföretag (prop. 2003/04:99, 2003/04:FiU27, SFS 2004:436).

Genom SFS 2005:1054 har 5 kap. 11 § och 6 kap. 13 § ändrats. Ändringarna avser bestämmelserna om förmånsrätt och förverkande av koncession och berör endast försäkringsgivare som inte är hemmahörande inom EES (försäkringsgivare från tredje land). Lagändringarna trädde i kraft den 2 januari 2006. Se prop. 2005/06:37, 2005/06:LU7.

Som en följd av genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, det s.k. tjänstepensionsdirektivet, har genom SFS 2005:1123 rubriken till lagen jämte vissa mellanrubriker i lagen, 1 kap. 1 §, 4–10 §§ och 13 §, 2 kap. 1–3 §§, 3 kap. 1–4 §§, 6 §, 7 § och 9 §, 8 kap. 1 a §, 10 kap. 1 §, 3 §, 4 a § och 5 § ändrats samt 2 kap. 1 a § och 8 kap. 1 b § tillkommit. Lagändringarna trädde i kraft den 1 januari 2006 med vissa undantag för utländska försäkringsgivare som vid tiden för ikraftträdandet meddelade tjänstepensionsförsäkring i Sverige. Se prop. 2004/05:165, 2005/06:FiU7 och tjänstepensionsdirektivet.

Genom SFS 2006:538 har 5 kap. 13 § och 14 § ändrats, se prop. 2005/06:45 och 2005/06:FiU22. Ändringarna, som avser solvensregler för försäkringsgivare från tredje land, har i huvudsak sin grund i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, 79/267/EEG, 92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG och 93/22/EEG, samt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78EG och 2000/12/EG, det s.k. konglomeratdirektivet.

Genom SFS 2007:144 har 5 kap. 15 § med ny mellanrubrik tillkommit, se prop. 2006/07:41 och 2006/07:FiU15. Den nya bestämmelsen innebär att sekretess gäller i försäkringsföretag från tredje land för uppgift om genetisk undersökning och genetisk information. Lagbestämmelsen infördes den 1 maj 2007. Tidigare 5 kap. 15 § har upphävts, se tredje stycket ovan.

Genom SFS 2007:337 har 1 kap. 7 § ändrats. Ändringarna, som innebär att begreppet ”skadeförsäkringsrisk som är belägen i Sverige” delvis fått en ny innebörd, har sin grund i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/14/EG av den 11 maj 2005 om ändring i rådets direktiv 72/166/EEG, 84/5/EEG, 88/357/EEG och 90/232/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/26/EG om ansvarsförsäkring för motorfordon (femte direktivet om motorfordonsförsäkring). Lagändringarna trädde i kraft den 1 juli 2007. Se prop. 2006/07:50, 2006/07:CU25 och femte direktivet om motorfordonsförsäkring.

Genom SFS 2008:101 har 1 kap. 2 § och 6 §, 2 kap. 1 §, 3 kap. 2 § och 6 §, 5 kap. 1 §, 4 §, 5 §, 8 § och 12–14 §§, 6 kap. 1 §, 7 kap. 7 § och 9 kap. 8 § ändrats samt 4 kap. 2 a § och 5 a § tillkommit. Ändringarna, som innebär att lagen utvidgats till att omfatta återförsäkringsrörelse, är föranledda av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG om återförsäkring och om ändring av rådets direktiv 73/293/EEG och 92/49/EEG samt direktiven 97/78/EG och 2002/83/EG (återförsäkringsdirektivet). Med vissa övergångsregler för försäkringsgivare från tredje land trädde lagändringarna i kraft den 1 april 2008. Se prop. 2007/08:40, 2007/08:FiU15 och återförsäkringsdirektivet.

Genom SFS 2009:355 har 4 kap. 5 § ändrats. Ändringarna, som avser ägarprövning i samband med koncessionsgivning för försäkringsgivare från tredje land, grundar sig delvis på Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/44/EG av den 5 september 2007 om ändring av direktiv 92/49/EEG och direktiven 2002/83/EG, 2004/39/EG, 2005/68/EG och 2006/48/EG vad gäller förfaranderegler och utvärderingskriterier för bedömning av förvärv och ökning av innehav inom finanssektorn (förvärvsdirektivet). Lagändringarna trädde i kraft den 1 juli 2009. För koncessionsansökningar som har kommit in till Finansinspektionen före ikraftträdandet gäller en särskild övergångsregel. Se prop. 2008/09:155, 2008/09: FiU32 och förvärvsdirektivet.

Genom SFS 2009:469 har hänvisningen i 5 kap. 15 § andra stycket till sekretesslagen (1980:100) bytts ut mot en hänvisning till offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) som en följd av ny lagstiftning på området år 2009. Lagändringen trädde i kraft den 30 juni 2009. Se prop. 2008/09:150 och 2008/09: KU24.

Genom SFS 2009:828 har 10 kap. 4 § ändrats. Ändringen innebär att ordet ”länsrätten” i olika böjningsformer har bytts ut mot ”förvaltningsrätten” i motsvarande form som en följd av att benämningen på de allmänna förvaltningsdomstolarna i första instans har ändrats. Lagändringen trädde i kraft den 15 februari 2010. Se prop. 2008/2009:165 och 2008/09:JuU23.

Den 1 april 2011 trädde en ny försäkringsrörelselag (2010:2043) för svenska försäkringsföretag i kraft. Samtidigt upphörde den tidigare lagstiftningen på området. Införandet av den nya lagen för svenska försäkringsföretag har föranlett följdändringar i 1 kap. 2, 3, 6 och 14 §§, 2 kap. 2 och 3 §§, 3 kap. 9 §, 4 kap. 5 §, 5 kap. 5, 8, 9, 13, 14 och 19 §§, 6 kap. 9 §, 7 kap. 5 §, 9 kap. 3, 4, 5 och 8 §§. Lagändringarna har trätt i kraft den 1 april 2011. SFS 2010:2060, prop. 2009/10:246, 2010/11:FiU8.

Genom SFS 2011:723 har 1 kap. 10 § ändrats. Ändringen innebär att kravet på att verkställande direktören för en filial ska vara bosatt i Sverige tas bort. Lagändringen trädde i kraft den 1 juli 2011. Se prop. 2010/11:87 och 2010/11:NU19.

Genom SFS 2011:832 har 3 kap. 2 § och 6 kap. 1 § ändrats. Ändringarna innebär att ”Europeiska gemenskapernas kommission” har ersatts med ”Europeiska kommissionen” med anledning av att Lissabonfördraget har trätt i kraft. Lagändringarna trädde i kraft den 1 juli 2011. Se prop. 2010/11:109 och 2010/11:FiU41.

Genom SFS 2013:98 har 10 kap. 4 § ändrats. Lagändringen innebär i huvudsak att de beslut av Finansinspektionen som överklagas till kammarrätten som första instans i stället ska överklagas till förvaltningsrätten. Ändringen trädde i kraft den 1 juli 2013. För beslut som är meddelade före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter om överklagande. Se prop. 2012/13:45, 2012/13:JuU15.

Genom SFS 2013:454 har 6 kap. 10 § upphävts samt 4 kap. 2 och 4 §§, 6 kap. 2 och 13 §§, 7 kap. 1 § och 10 kap. 4 § ändrats. Ändringarna innebär att beslutskompetensen i vissa ärenden överförs från regeringen till Finansinspektionen. De nya bestämmelserna trädde i kraft den 15 juli 2013. För ärenden som kommit in till Finansinspektionen före ikraftträdandet gäller alltjämt äldre bestämmelser. Se prop. 2012/13:95 och 2012/13:FiU36.

Genom SFS 2015:714 har 5 kap. 6, 8–9, 13, 14 och 19 §§ upphävts, rubriken närmast före 5 kap. 19 § utgått, 1 kap. 3 och 6 §§, 5 kap. 5, 10, 12 och 16 §§, 6 kap. 8, 9 och 11 §§, 7 kap. 11 §, 9 kap. 3, 5 och 8 §§ samt 5 kap. 4 b § och 6 kap. 2 a § tillkommit. Ändringarna tar sikte på försäkringsgivare från tredje land och innebär bl.a. en anpassning till Solvens II – direktivet (Solvens´II ), i dess lydelse enligt omnibus II-direktivet, när det gäller företagsstyrning, försäkringstekniska avsättningar, kapitalbas, solvenskapitalkrav och interna modeller. Därutöver har vissa av Solvens II föranledda följdändringar gjorts i lagen. Lagändringarna trädde i kraft den 1 januari 2016. Se prop. 2015/16:9, 2015/16:FiU7 samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet.

Genom SFS 2017:438 har hänvisningsbestämmelserna i 1 kap. 9 §, 10 § och 12 § till lagen om utländska filialer m.m. upphävts som en följd av att bestämmelserna om bokföringsskyldighetens innebörd för utländska försäkringsgivare har flyttats till bokföringslagen. Bestämmelserna trädde i kraft den 1 juli 2017 (se prop. 2016/17:149 och 2016/17:CU17).

Genom SFS 2017:640 har hänvisningsbestämmelsen i 4 kap. 5 § andra stycket 2 a) till lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism upphävts och ersatts med en hänvisning till en ny lag om penningtvätt, lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Lagändringen, som är föranledd av det fjärde penningtvättsdirektivet, trädde i kraft den 1 augusti 2017 (se prop. 2016/17:173 och 2016/17:FiU32).

Försäkringsrörelseförordningen (2011:257) innehåller bemyndiganden för Finansinspektionen att meddela föreskrifter i fråga om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige. Inspektionens föreskrifter och allmänna råd publiceras i Finansinspektionens författningssamling (FFFS).

Genom SFS 2018:806 har hänvisningen i 10 kap. 4 § första stycket till 1986 års förvaltningslag tagits bort med anledning av att en ny förvaltningslag, förvaltningslagen (2017:900), trädde i kraft den 1 juli 2018. Se prop. 2017/18:235 och 2017/18:KU 22.

Genom SFS 2018:1673 har ”firma” ersatts med ”företagsnamn” med anledning av en ny lag om företagsnamn, lagen (2018:1653) om företagsnamn, som trädde i kraft den 1 januari 2019. Se prop. 2017/18:267 och 2018/19:NU5.

Författare: Håkan Wunderman

Angående ändringar i 1–10 §§ och 12–15 §§, se den inledande kommentaren till författningen.

Författare: Håkan Wunderman

De utländska försäkringsgivarna indelas i lagen i EES-försäkringsgivare och försäkringsgivare från tredje land. För dessa båda kategorier av utländska försäkringsgivare, som definieras i 1 kap. 5 § 1 st. 1 och 2 p., gäller i väsentliga avseenden olika regler för verksamheten i Sverige (jfr 1 kap. 5 § 2 st.). Begreppet utländskt tjänstepensionsinstitut definieras i 1 kap. 5 § 1 st. 3. Angående de regler som skall tillämpas på sådana institut, se 1 kap. 5 § 3 st.

Möjligheten för försäkringsgivare från tredje land att etablera försäkringsverksamhet i Sverige enligt denna lag står endast öppen för försäkringsgivare som är juridiska personer (jfr 1 kap. 5 § 1 st. 2 p.). Motsvarande begränsning gäller inte för EES-försäkringsgivare. Möjligheten för fysiska personer inom EES att meddela försäkring gäller dock endast fysiska personer i syndikaten hos försäkringssammanslutningen Lloyd's i London. Detta följer av 1.8 första skadeförsäkringsdirektivet respektive första livförsäkringsdirektivet.

Avgörande för bedömningen av om en utländsk försäkringsgivare skall anses bedriva försäkringsrörelsen till en del i Sverige eller enbart utomlands är vilken anknytning rörelsen har till Sverige. Av betydelse är t.ex. om den utländska försäkringsgivaren har egna lokaler eller egen personal i Sverige samt om – och i så fall på vilket sätt och i vilken omfattning – försäkringsgivaren marknadsför försäkringar i Sverige och om denna marknadsföring tar sikte på risker som är belägna eller åtaganden som skall fullgöras här i landet. Hänsyn skall också tas till om den utländska försäkringsgivaren träffat samarbetsavtal med försäkringsföretag eller försäkringsmäklare som är representerade på den svenska marknaden. Dessutom krävs naturligtvis att den verksamhet som bedrivs i Sverige har en viss varaktighet och omfattning, jfr RÅ 1992 ref. 29. (Jfr även kommentaren till 1 kap. 13 § 1 st. och kommentaren till 4 kap. 3 § nedan.)

Författare: Håkan Wunderman

Avtalet innebär att Sverige i förhållande till Schweiz i princip skall tillämpa de regler om etablering och drivande av skadeförsäkringsverksamhet som följer av rådets direktiv 73/239/EEG av den 24 juli 1973 om samordning av lagar och andra författningar angående rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring med de ändringar och tillägg som gjorts genom rådets direktiv 84/641/EEG av den 10 december 1984 med ändring, speciellt med avseende på reserisker, av första direktivet (73/239/EEG) om samordning av lagar och andra författningar om rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring, rådets direktiv 87/343/EEG av den 22 juni 1987 om ändring, såvitt avser kreditförsäkring och borgensförsäkring, av första direktivet 73/239/EEG om samordning av lagar och andra författningar angående rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring, rådets direktiv 87/344/EEG av den 22 juni 1987 om samordning av lagar och andra författningar angående rättsskyddsförsäkring och rådets andra direktiv 88/357/EEG av den 22 juni 1988 om samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring, och med bestämmelser avsedda att göra det lättare att effektivt utöva friheten att tillhandahålla tjänster samt om ändring av direktiv 73/239/EEG (se prop. 1994/95:184 s. 242 f.). Gränsöverskridande verksamhet omfattas inte av avtalet mellan Schweiz och EU. Avtalet finns som bilaga till rådsdirektiv (91/371/EEG).

Författare: Håkan Wunderman

Med koassurans, eller samförsäkring, förstås försäkringsverksamhet där två eller flera försäkringsgivare genom ett enda avtal, med en samlad premie och för samma termin försäkrar en risk. Var och en av försäkringsgivarna svarar endast för sin överenskomna andel av risken. En av försäkringsgivarna skall vara den ledande försäkringsgivaren som bl.a. fastställer försäkringsvillkor och tariffer samt handhar den löpande förvaltningen av försäkringen. Vid tillämpningen av denna lag skall den ledande försäkringsgivaren behandlas som om han täcker hela risken när det gäller s.k. stora risker och är därför den enda försäkringsgivaren i ett sådant återförsäkringsarrangemang som omfattas av denna lag.

Författare: Håkan Wunderman

Trots att s.k. korta sjuk- och olycksfallsförsäkringar (försäkringar som meddelas för en tid av högst fem år) samt avgångsbidragsförsäkringar enligt indelningen i försäkringsklasser i 1 kap. 6 § 1 st. är att hänföra till skadeförsäkring, får med det undantag som anges i stycket, reglerna om livförsäkring tillämpas på dessa försäkringsformer.

Författare: Håkan Wunderman

Trots att s.k. långa sjuk- och olycksfallsförsäkringar (försäkringar som meddelas för längre tid än fem år eller på obestämd tid) enligt indelningen i försäkringsklasser i 1 kap. 6 § 2 st. är att hänföra till livförsäkring får, under den förutsättning och med de undantag som anges i stycket, reglerna om skadeförsäkring tillämpas på dessa försäkringsformer.

Författare: Håkan Wunderman

Med svensk lag avses svensk rätt eller den främmande stats lagstiftning som kommer i fråga enligt de anslutningsregler för svensk internationell privaträtt som skall tillämpas på rättsförhållandet. Frågor om tillämplig lag för gränsöverskridande försäkringsavtal regleras i lagen (1993:645) om tillämplig lag för vissa försäkringsavtal, som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning 593/2008/EG av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I), samt Europaparlamentets och rådets förordning 864/2007/EG av den 11 juli 2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II ).

Angående skattskyldighet för utländska försäkringsföretag och utländska tjänstepensionsinstitut med verksamhet i Sverige, se inkomstskattelagen (1999:1229). Om redovisning och betalning av skatt som hänför sig till verksamheten i Sverige, se skatteförfarandelagen (2011:1244).

Författare: Håkan Wunderman

Ett dotterbolag som en utländsk försäkringsgivare etablerar i Sverige för att driva försäkringsrörelse är inte en sekundäretablering, eftersom dotterbolaget är en separat juridisk person och inte försäkringsgivarens representant. För sådan etablering gäller bestämmelserna i försäkringsrörelselagen (2010:2043).

Författare: Håkan Wunderman

Företrädaren svarar för verksamheten genom sekundäretablering här i landet och företräder den utländska försäkringsgivaren eller det utländska tjänstepensionsinstitutet i rättsförhållanden som gäller sekundäretableringens verksamhet. Med undantag av ombud för försäkringsgivare i en försäkringssammanslutning leder företrädaren också verksamheten vid sekundäretableringen. Ett ombud för försäkringsgivare i en försäkringssammanslutning har dock samma ansvar för verksamheten som övriga företrädare, trots att denne inte är involverad i själva affärsrörelsen. Lagen innehåller inte några bestämmelser om skadeståndsskyldighet för företrädare. Frågan huruvida företrädaren på grund av sitt ansvar för verksamheten är skadeståndsskyldig för skada som vållas försäkringstagare och andra som berörs av verksamheten bedöms enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer. Lagen innehåller inte närmare bestämmelser om omfattningen av företrädarens befogenheter utan företrädaren bestämmer själv hur verksamheten skall organiseras.

Författare: Håkan Wunderman

En generalagent är en syssloman som marknadsför, utfärdar försäkringar och sköter skaderegleringen på en utländsk försäkringsgivares vägnar här i landet. Formellt sett är det således inte generalagenten utan den utländska försäkringsgivaren som driver försäkringsrörelsen i Sverige. Lagen innehåller inte närmare bestämmelser om generalagentens befogenheter utan han bestämmer själv hur verksamheten skall organiseras i Sverige. Generalagenten ansvarar emellertid alltid på det sätt som avses i lagen för åtgärder som vidtas av personer som anlitas i verksamheten. Enligt lagen finns det inte något hinder mot att en och samma person är generalagent för fler än en utländsk försäkringsgivare.

Författare: Håkan Wunderman

Angående lämplighetsprövning av generalagent som företräder försäkringsgivare från tredje land, se 11 § FFFS 2015:10 och 10 kap. 2 § FFFS 2015:8. När det gäller generalagent som representerar en EES-försäkringsgivare ankommer motsvarande prövning på tillsynsmyndigheten i försäkringsgivarens hemland.

Författare: Håkan Wunderman

Att generalagentens behörighet att företräda den utländska försäkringsgivaren är lagstadgad innebär att försäkringsgivaren inte kan inskränka fullmakten för generalagenten. Däremot kan försäkringsgivaren vid behov byta ut sin generalagent.

Författare: Håkan Wunderman

Det är alltså inte själva försäkringssammanslutningen utan de enskilda fysiska eller juridiska personerna inom sammanslutningen som meddelar försäkring. Den försäkringssammanslutning som närmast berörs av bestämmelserna är Lloyd's i London. Försäkringssammanslutningar från länder utanför EES saknar möjlighet att etablera verksamhet enligt denna lag. Utanför begreppet försäkringssammanslutning faller de typer av försäkringssammanslutningar som bildats i syfte att bedriva koassuransverksamhet. Exempel på sådana sammanslutningar är Verenigde Nerlandsee Beurssen (V.N.A.B.) i Rotterdam och the Institute of London Underwriters (ILU) i London. Dessa typer av försäkringssammanslutningar kan dock få marknadstillträde i Sverige genom att de enskilda försäkringsbolagen inom sammanslutningarna etablerar verksamhet enligt denna lag.

Författare: Håkan Wunderman

Generalrepresentationen har inte möjlighet att meddela några försäkringar. Ombudets ansvar för verksamheten här i landet kan jämställas med det ansvar som verkställande direktören eller en styrelseledamot i ett svenskt försäkringsbolag har för bolagets verksamhet, trots att ombudet inte direkt är involverad i den verksamhet som drivs inom sammanslutningen. Genom att ombudets behörighet är lagstadgad har försäkringsgivarna inte rätt att begränsa den.

Angående tillämpningen av bestämmelserna i inkomstskattelagen (1999:1229) på försäkringsverksamhet i Sverige genom generalrepresentation, se 6 kap. 8 § 2 st. nämnda lag. Om skyldighet för ombudet att svara för redovisning och betalning av den skatt som hänför sig till verksamheten i Sverige och i övrigt företräda företaget i skattefrågor i Sverige, se skatteförfandelagen (SFL).

Författare: Håkan Wunderman

Med utländskt driftsställe avses EES-försäkringsgivarens huvudkontor eller annat fast driftsställe i hemlandet och filial i ett annat EES-land än hemlandet, dock inte i Sverige.

Författare: Håkan Wunderman

Uttrycket ”meddela försäkring” innefattar såväl aktivt som passivt tillhandahållande av försäkringstjänster. Med passivt tillhandahållande av försäkringstjänster avses försäkringar som upphandlas utomlands hos EES- försäkringsgivare på initiativ av svenska juridiska eller fysiska personer. En förutsättning för att sådan upphandling skall klassificeras som gränsöverskridande verksamhet är dock att verksamheten har viss omfattning. Enstaka affärer utgör inte gränsöverskridande verksamhet. (Jfr även kommentaren till 1 kap. 1 § 1 st. ovan.)

Författare: Håkan Wunderman

När det gäller gränsöverskridande verksamhet avseende trafikförsäkring finns i 5 § 3 st. trafikskadelagen (1975:1410) särskilda bestämmelser om skyldighet för en utländsk försäkringsgivare, som saknar driftsställe i Sverige, att ha en representant här i landet. Att en sådan representant utses här i landet medför inte att en gränsöverskridande verksamhet skall klassas som verksamhet från en etablering i Sverige.

Författare: Håkan Wunderman

Angående ändringar i 1–3 §§ och införande av 1 a §, se inledande kommentaren till författningen.

Författare: Håkan Wunderman

Med återförsäkringsföretag avses ett företag som uteslutande tillhandahåller återförsäkringsskydd. Ett försäkringsföretag som både meddelar återförsäkring och direkt försäkring är ett direktförsäkringsföretag. Ett återförsäkringsföretag med hemland inom EES får bedriva verksamhet i Sverige utan att iaktta det underrättelseförfarande som gäller för direkt försäkring enligt detta stycke.

En EES-försäkringsgivare har rätt att samtidigt här i landet bedriva gränsöverskridande verksamhet och verksamhet från en etablering, s.k. kumulation, under förutsättning att en klar gränslinje upprätthålls mellan de båda verksamhetsformerna.

Författare: Håkan Wunderman

Angående ändringar i 1–4 §§, 6 §, 7 § och 9 §, se inledande kommentaren till författningen.

Författare: Håkan Wunderman

Begreppet ”behörig myndighet” har preciserats i 1 kap. 5 § 1 st. 5 p. Angående utländska tillsynsmyndigheters behörighet här i landet, se 3 kap. 5 §.

Författare: Håkan Wunderman

Uttrycket ”i tillämpliga delar” avser enligt förarbetena utländska tjänstepensionsinstitut och innebär att den finansiella tillsynen skall ha den räckvidd som följer med det aktuella institutets verksamhetsform.

Författare: Håkan Wunderman

Av syftet med förordnande av ett interimistiskt ombud följer att ombudet skall ha samma rättigheter som företrädaren för EES-försäkringsgivaren.

Författare: Håkan Wunderman

Angående ändringar i 1–6 §§ och 10 § samt införande av 2 a § och 5 a §, se inledande kommentaren till författningen.

Författare: Håkan Wunderman

Uttrycket ”marknadsföra försäkringar” markerar att det här skall vara fråga om ett aktivt handlande från den utländska försäkringsgivarens sida. Försäkringar som svenska juridiska eller fysiska personer på eget initiativ placerar utomlands hos försäkringsgivare från tredje land omfattas således inte av bestämmelsen. En EES-försäkringsgivare som saknar separat koncession i Sverige kan anlitas för detta uppdrag.

Författare: Håkan Wunderman

I praxis har utgångspunkten varit att medgivande lämnats om verksamheten haft ett naturligt samband med försäkringsverksamheten och om det ansetts föreligga garantier för att rörelsen i fråga drivs i försäkringstagarnas intresse.

Författare: Håkan Wunderman

I lagen definieras inte vad som utgör koncessionspliktig försäkringsrörelse. Avsikten är att begreppet försäkringsrörelse skall bestämmas med utgångspunkt i den praxis som utbildats på området, se t.ex. RÅ 1992 ref. 29. Jfr även kommentaren till 1 kap. 1 § 1 och 3 st.

Författare: Håkan Wunderman

Angående verksamhetsplanens närmare innehåll, se 3 § FFFS 2015:10.

Författare: Håkan Wunderman

Avsikten är att prövningen i princip skall vara densamma som motsvarande prövning av ledningen och större ägare av svenska försäkringsbolag enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043) och FFFS 2016:24. Med ledning avses här företrädaren för den utländska försäkringsgivaren som skall godkännas i samband med koncessionsprövningen.

Författare: Håkan Wunderman

Koncessionsprövningen får således inte grundas på en behovsprövning, dvs. innefatta en kvantitativ bedömning av antalet försäkringsgivare och försäkringsgivares möjligheter att täcka försäkringstagarnas behov av försäkringsskydd.

Författare: Håkan Wunderman

Den egentliga försäkringsrörelsen anses börja i och med att de första åtgärderna för att sälja försäkringar vidtas eller när anbud tas emot. Att försäkringsgivaren vidtar förberedande åtgärder för den planerade verksamheten innebär, även om åtgärderna leder till bokföringsskyldighet, däremot inte att verksamheten inletts. Sådana förberedande åtgärder kan omfatta genomförandet av viss marknadsföring och en begränsad försäljning för att testa marknaden.

Författare: Håkan Wunderman

Förutsättningarna för tillstånd att marknadsföra försäkringar här i landet ansluter delvis till koncessionsvillkoren, jfr 4 kap. 5 § 1 st. l p.

Författare: Håkan Wunderman

Angående ändringar i 1 §, 4 §, 5 §, 7 §, 10 §, 12 § och 16 § samt införande av 4 a §, 4 b §, 8 a § och 15 §, se inledande kommentaren till författningen.

Författare: Håkan Wunderman

Någon definition av begreppet ”svensk bank” har inte införts i lagstiftningen utan godtagbara banker är banker med svensk oktroj.

Författare: Håkan Wunderman

Med bruttopremieinkomst avses premieinkomst för bruttoaffär, dvs. utan avdrag för avgivna återförsäkringspremier.

Författare: Håkan Wunderman

En utländsk försäkringsgivares solvens, dvs. förmåga att svara för de åtaganden som föranleds av försäkringsförhållandena, är som regel huvudsakligen baserad på försäkringsgivarens verksamhet i hemlandet och på dennes där befintliga tillgångar. Vid tillämpningen av den s.k. stabilitetsprincip som kommer till uttryck i denna paragraf är det i första hand endast den svenska delen av rörelsen som skall beaktas.

Författare: Håkan Wunderman

Till följd av artikel 162.2 i Solvens II har nya bestämmelser om företagsstyrning införts. Försäkringsgivare från tredje land omfattas av Finansinspektionens föreskrifter om företagsstyrning, se hänvisningen i 12 § andra stycket FFFS 2015:10 till 9 kap. FFFS 2015:8.

Författare: Håkan Wunderman

Bestämmelserna grundar sig på artikel 165 i Solvens II. Försäkringsgivare från tredje land omfattas av Finansinspektionens föreskrifter om försäkringstekniska avsättningar, se hänvisningen i 12 § andra stycket FFFS 2015:10 till 4 kap. FFFS 2015:8.

Författare: Håkan Wunderman

Att avvikelsen måste vara försvarlig med hänsyn till försäkringsgivarens ekonomiska situation innebär bl.a. att försäkringsgivarens soliditet inte får äventyras genom att premierna bestäms på sådant sätt att andra medel än premierna och deras avkastning måste användas systematiskt och varaktigt.

Författare: Håkan Wunderman

Föreskrifterna om förmånsrättsregister i 5 kap. FFFS 2015:18 gäller i tillämpliga delar för försäkringsgivare från tredje land, se hänvisningen i 12 § första stycket FFFS 2015:10 till 5 kap. FFFS 2015:8.

Författare: Håkan Wunderman

Förmånsrätt följer inte bara med försäkringstagares utan också med andra ersättningsberättigades fordringar som grundas på försäkringsavtal. Avgörande för förmånsrättens uppkomst är införandet i det register som avses i 5 kap. 10 §.

Författare: Håkan Wunderman

Om särskild administration, se 7 kap. 4 §.

Författare: Håkan Wunderman

Bestämmelserna är baserade på artikel 166 i Solvens II. Finansinspektionens föreskrifter om kapitalbas, solvenskapitalbas och interna modeller i 6–8 kap. FFFS 2015:8 gäller i tillämpliga delar för försäkringsgivare från tredje land, se hänvisningsbestämmelserna i 12 § första stycket FFFS 2015:10.

Författare: Håkan Wunderman

Den som bryter mot tystnadsplikten kan dömas för brott mot tystnadsplikt enligt 20 kap. 3 § brottsbalken. För närmare vägledning av bestämmelsens tillämpning, se prop. 2006/07:41 s. 13 ff.

Författare: Håkan Wunderman

Det tidigare begreppet solvensmarginal har genom artikel 167 i Solvens II ersatts med krav kopplade till begreppet solvenskapitalkrav.

Författare: Håkan Wunderman

Angående ändringar i 1–4 §§, 8–11 §§ och 13 § samt införande av 2 a §, se inledande kommentaren till författningen.

Författare: Håkan Wunderman

Avsikten är att en försäkringsgivare från tredje land i stort sett skall granskas på motsvarande sätt som ett svenskt försäkringsbolag som bedriver verksamhet enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043). Vissa avvikelser från tillsynsbestämmelserna i försäkringsrörelselagen följer dock av att tillsynen enligt denna paragraf endast gäller den del av en utländsk försäkringsgivares verksamhet som är förlagd till Sverige. I huvudsak innebär kopplingen till tillsynsbestämmelserna för svenska försäkringsbolag att tillsynen över försäkringsgivare från tredje land begränsas till kontroll av stabilitet och genomlysning.

Om begreppet författning, se kommentaren till 3 kap. 2 § 1 st. Begreppet behörig myndighet definieras i 1 kap. 5 § 1 st. 4 p.

Författare: Håkan Wunderman

Regeln omfattar endast fall där en försäkringsgivare rent faktiskt inte bedriver verksamhet under den angivna tiden. Däremot skall koncessionen inte kunna förverkas för en försäkringsgivare som under en tid låter en eller flera försäkringsklasser, som koncessionen omfattar, vara vilande medan verksamheten i andra försäkringsklasser alltjämt pågår.

Författare: Håkan Wunderman

Om de uppgifter som skall lämnas enligt denna paragraf är oriktiga eller vilseledande kan böter eller fängelse utdömas enligt 10 kap. 6 §.

Författare: Håkan Wunderman

Om uppgiftsskyldighetens närmare innehåll, se FFFS 2008:18.

Författare: Håkan Wunderman

Om möjlighet att kombinera ett föreläggande med vite, se 10 kap. 5 §.

Författare: Håkan Wunderman

Till sakkunnig skall förordnas en namngiven person och inte t.ex. en revisionsbyrå.

Författare: Håkan Wunderman

Angående möjlighet för regeringen att i vissa fall förverka en koncession, se 6 kap. 13 §.

Författare: Håkan Wunderman

Om skyldighet att kungöra förordnande av interimistiskt ombud, se 10 kap. 1 § 1 p.

Författare: Håkan Wunderman

Om skyldighet att kungöra beslut om att koncession upphört, se 10 kap. 1 § 7 p.

Författare: Håkan Wunderman

Angående ändringar i 1 §, 5 §, 7 § och 11 §, se den inledande kommentaren till författningen.

Författare: Håkan Wunderman

Om samarbete med tillsynsmyndigheter inom EES för att skydda de försäkrades intresse, se 6 kap. 14 § andra meningen.

Författare: Håkan Wunderman

I lagen anges inte efter vilka normer värderingen skall ske. Eftersom tillgångarna som regel skall avyttras bör de dock inte tas upp till högre värde än det beräknade försäljningsvärdet efter avdrag för försäljningskostnaderna.

Författare: Håkan Wunderman

De försäkringstekniska avsättningarna skall fastställas genom försäkringsteknisk bedömning enligt de vid administrationens inträde gällande försäkringstekniska riktlinjerna.

Författare: Håkan Wunderman

Den som inte iakttar denna bestämmelse kan bli föremål för sanktionsåtgärder enligt 6 kap. 8 §.

Författare: Håkan Wunderman

Angående ändringar i 1 §, 2 §, 4 § och 5 § samt införande av 1 a § och 1 b §, se inledande kommentaren till författningen.

Författare: Håkan Wunderman

Med begreppet god försäkringsstandard avses att verksamheten skall överensstämma med en kvalitativt tillfredsställande standard hos en representativ krets av försäkringsgivare. Avsikten är att den närmare innebörden av begreppet skall fyllas ut i tillsynspraxis. Även den praxis som tillämpas inom den aktuella kretsen av försäkringsgivare kan ge viss ledning för tillämpningen av bestämmelsen. Finansinspektionen har utfärdat allmänna råd om klagomålshantering (FFFS 2002:23) och om styrning och kontroll av finansiella tjänster (FFFS 2005:1).

Författare: Håkan Wunderman

Reglerna avser såväl information som lämnas före köpet som information som lämnas under försäkringens löptid. Bestämmelsen innebär inte att bolaget måste förvissa sig om att information verkligen kommit kunden till handa eller att kunden rent faktiskt har läst eller har förstått villkoren. Krav på säkra och betryggande informationsrutiner följer dock av 8 kap. 1 § första meningen. För förmånstagare och andra ersättningsberättigade enligt försäkringen är behovet av fullständig information om försäkringsvillkoren ofta begränsat.

Författare: Håkan Wunderman

Se FFFS 2015:18.

Författare: Håkan Wunderman

Att den utländska försäkringsgivaren uppger sin organisationsform är viktigt av bl.a. den anledningen att om försäkringsgivaren driver rörelsen i en ömsesidig bolagsform eller motsvarande företagsform, kan bolagsordningen innehålla bestämmelser om tillskottsplikt för försäkringstagarna som kan drabba svenska försäkringskunder.

Författare: Håkan Wunderman

Kraven i denna paragraf avser villkoren för försäkringar som erbjuds med standardvillkor. De allmänna försäkringsvillkoren gäller bl.a. försäkringarnas giltighetstid, premierna och den tidpunkt då ansvaret inträder. Specialvillkor tillämpas på särskilda försäkringsformer inom en viss försäkringsklass. Uppgiftskravet får anses uppfyllt om ett häfte innehållande de villkor som gäller för den aktuella försäkringen fogas till försäkringsbrevet.

Författare: Håkan Wunderman

Bestämmelsen förhindrar inte försäkringsgivaren från att lämna varje slag av återbäringsinformation. Information kan exempelvis lämnas om en försäkrings andel i en förmögenhetsmassa eller om hur utvecklingen historiskt har sett ut när det gäller återbäring. Försäkringstagaren får dock inte förespeglas att denne kan räkna med att få motsvarande återbäring i framtiden.

Författare: Håkan Wunderman

Angående ändringar i 3-5 §§ och 8 §, se inledande kommentaren till författningen.

Författare: Håkan Wunderman

I paragrafen regleras Finansinspektionens skyldigheter i samband med att en EES-försäkringsgivare helt eller delvis överlåter sitt försäkringsbestånd, som uppkommit till följd av försäkringsverksamhet enligt denna lag, till en svensk försäkringsgivare eller en annan EES-försäkringsgivare. Regleringen grundas på bestämmelserna i artikel 12 i direktivet 92/49/EEG och artikel 11 i direktivet 92/96/EEG. Enligt direktivbestämmelserna skall tillsynsmyndigheten i den överlåtande försäkringsgivarens hemland lämna tillstånd till sådan beståndsöverlåtelse som här avses, dock skall Finansinspektionen rådfrågas. Om Finansinspektionen inte yttrat sig inom tre månader efter det att den mottagit begäran om att lämna synpunkter på beståndsöverlåtelsen, skall det tolkas som att inspektionen har givit sitt stöd eller sitt tysta medgivande.

Författare: Håkan Wunderman

Angående ändringar i 1 § och 3–5 §§ samt införande av 4 a §, se inledande kommentaren till författningen.

Författare: Håkan Wunderman

Om vite skall föreläggas i det enskilda fallet avgörs med beaktande av det oriktiga förfarandets art och omfattning, försäkringsgivarens tidigare verksamhet samt andra på saken inverkande omständigheter. När det gäller utländska personer är möjligheterna mycket begränsade att effektuera ett beslut om utdömande av vite.

Författare: Håkan Wunderman

Utdömande av vite i andra fall enligt denna lag ankommer på allmän förvaltningsdomstol, se 6 § lagen (1985:206) om vite.