Innehåll

Lagar & Förordningar

Lagar & Förordningar är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO - gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.

SFS 2010:719

Utkom från trycket den 30 juni 2010
Lag om ändring i marknadsföringslagen (2008:486);
utfärdad den 17 juni 2010.

Enligt riksdagens beslut1) föreskrivs att 1, 2 och 29 §§ marknadsföringslagen (2008:486) ska ha följande lydelse.

1)

Prop. 2009/10:115, bet. 2009/10:KU25, rskr. 2009/10:331.

1 §

Denna lag har till syfte att främja konsumenternas och näringslivets intressen i samband med marknadsföring av produkter och att motverka marknadsföring som är otillbörlig mot konsumenter och näringsidkare.

Bestämmelser om marknadsföring finns bl.a. i

  • luftfartslagen (1957:297)

  • konsumentkreditlagen (1992:830),

  • lagen (1992:1672) om paketresor,

  • tobakslagen (1993:581),

  • alkohollagen (1994:1738),

  • lagen (1995:1571) om insättningsgaranti,

  • radio- och tv-lagen (2010:696),

  • lagen (1996:1006) om anmälningsplikt avseende viss finansiell verksamhet,

  • lagen (1996:1118) om marknadsföring av kristallglas,

  • lagen (1997:218) om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende,

  • lagen (1999:268) om betalningsöverföringar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

  • lagen (1999:158) om investerarskydd,

  • lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster,

  • lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet,

  • prisinformationslagen (2004:347),

  • distans- och hemförsäljningslagen (2005:59),

  • försäkringsavtalslagen (2005:104),

  • lagen (2005:405) om försäkringsförmedling, och

  • lagen (2006:484) om franchisegivares informationsskyldighet

2 §

2) Lagen tillämpas

2)

Senaste lydelse 2009:1084.

  1. då näringsidkare marknadsför eller själva efterfrågar produkter i sin näringsverksamhet,

  2. på sådana tv-sändningar över satellit som omfattas av radio- och tv-lagen (2010:696),

  3. då Konsumentombudsmannen fullgör sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 av den 27 oktober 2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen3)

    3)

    EUT L 364, 9.12.2004, s. 1 (Celex 32004R2006).

    , och

  4. då behörig myndighet fullgör sina skyldigheter enligt Europarlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden4)

    4)

    EUT L 376, 27.12.2006, s. 1 (Celex 32006L0123).

    .

Bestämmelserna om garantier i 22 § tillämpas inte i fråga om en tjänst som tillhandahålls av en näringsidkare som är etablerad i en annan stat än Sverige inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Detsamma gäller bestämmelserna i 4 § tredje stycket och 7 § när en näringsidkare, som är etablerad i en annan stat än Sverige inom EES, riktar marknadsföring mot en annan näringsidkare.

29 §

En näringsidkare får åläggas att betala en särskild avgift (marknadsstörningsavgift) om näringsidkaren, eller någon som handlar på näringsidkarens vägnar, uppsåtligen eller av oaktsamhet har brutit mot

  • 7 §,

  • 8 § och någon av bestämmelserna i 9, 10, 12–17 §§,

  • 18 §,

  • 20 §, eller

  • någon av bestämmelserna i bilaga I till direktiv 2005/29/EG.

Detsamma gäller om en näringsidkare uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot någon av bestämmelserna i

  • 14 § första stycket 2 eller 3 eller 14 a § första stycket 2 eller 3 tobakslagen (1993:581),

  • 4 kap. 10 § alkohollagen (1994:1738),

  • 8 kap. 7 § första stycket, 8, 9 eller 14 § första eller andra stycket samt 15 kap. 4 § radio- och tv-lagen (2010:696),

  • 11 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti eller 8 § lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet när det gäller ett erbjudande som inte är riktat bara till andra än konsumenter.

Vad som sägs i första och andra styckena gäller också en näringsidkare som uppsåtligen eller av oaktsamhet väsentligt har bidragit till överträdelsen.

Avgiften tillfaller staten.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

SFS 2010:719

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2010.

På regeringens vägnar

NYAMKO SABUNI
Cecilia Bergman
(Integrations- och jämställdhetsdepartementet)