Denna lag har till syfte att främja konsumenternas och näringslivets intressen i samband med marknadsföring av produkter och att motverka marknadsföring som är otillbörlig mot konsumenter och näringsidkare.

Bestämmelser om marknadsföring finns bl.a. i

• luftfartslagen (1957:297)

• konsumentkreditlagen (1992:830),

• lagen (1992:1672) om paketresor,

• tobakslagen (1993:581),

• alkohollagen (1994:1738),

• lagen (1995:1571) om insättningsgaranti,

• radio- och tv-lagen (2010:696),

• lagen (1996:1006) om anmälningsplikt avseende viss finansiell verksamhet,

• lagen (1996:1118) om marknadsföring av kristallglas,

• lagen (1997:218) om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende,

• lagen (1999:268) om betalningsöverföringar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

• lagen (1999:158) om investerarskydd,

• lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster,

• lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet,

• prisinformationslagen (2004:347),

• distans- och hemförsäljningslagen (2005:59),

• försäkringsavtalslagen (2005:104),

• lagen (2005:405) om försäkringsförmedling, och

• lagen (2006:484) om franchisegivares informationsskyldighet

²⁾ Lagen tillämpas

2)

Senaste lydelse 2009:1084.

1. då näringsidkare marknadsför eller själva efterfrågar produkter i sin näringsverksamhet,

2. på sådana tv-sändningar över satellit som omfattas av radio- och tv-lagen (2010:696),

3. då Konsumentombudsmannen fullgör sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 av den 27 oktober 2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen³⁾

   3)

   EUT L 364, 9.12.2004, s. 1 (Celex 32004R2006).

   , och

4. då behörig myndighet fullgör sina skyldigheter enligt Europarlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden⁴⁾

   4)

   EUT L 376, 27.12.2006, s. 1 (Celex 32006L0123).

   .

Bestämmelserna om garantier i 22 § tillämpas inte i fråga om en tjänst som tillhandahålls av en näringsidkare som är etablerad i en annan stat än Sverige inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Detsamma gäller bestämmelserna i 4 § tredje stycket och 7 § när en näringsidkare, som är etablerad i en annan stat än Sverige inom EES, riktar marknadsföring mot en annan näringsidkare.

En näringsidkare får åläggas att betala en särskild avgift (marknadsstörningsavgift) om näringsidkaren, eller någon som handlar på näringsidkarens vägnar, uppsåtligen eller av oaktsamhet har brutit mot

• 7 §,

• 8 § och någon av bestämmelserna i 9, 10, 12–17 §§,

• 18 §,

• 20 §, eller

• någon av bestämmelserna i bilaga I till direktiv 2005/29/EG.

Detsamma gäller om en näringsidkare uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot någon av bestämmelserna i

• 14 § första stycket 2 eller 3 eller 14 a § första stycket 2 eller 3 tobakslagen (1993:581),

• 4 kap. 10 § alkohollagen (1994:1738),

• 8 kap. 7 § första stycket, 8, 9 eller 14 § första eller andra stycket samt 15 kap. 4 § radio- och tv-lagen (2010:696),

• 11 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti eller 8 § lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet när det gäller ett erbjudande som inte är riktat bara till andra än konsumenter.

Vad som sägs i första och andra styckena gäller också en näringsidkare som uppsåtligen eller av oaktsamhet väsentligt har bidragit till överträdelsen.

Avgiften tillfaller staten.