Enligt riksdagens beslut1) föreskrivs att 1 och 29 §§ marknadsföringslagen (2008:486) ska ha följande lydelse.
- 1)
Prop. 2017/18:156, bet. 2018/19:SoU3, rskr. 2018/19:61.
2) Denna lag har till syfte att främja konsumenternas och näringslivets intressen i samband med marknadsföring av produkter och att motverka marknadsföring som är otillbörlig mot konsumenter och näringsidkare.
- 2)
Senaste lydelse 2018:1263.
Bestämmelser om marknadsföring finns bl.a. i
socialförsäkringsbalken,
sjölagen (1994:1009),
lagen (1995:1571) om insättningsgaranti,
lagen (1996:1006) om valutaväxling och annan finansiell verksamhet,
lagen (1996:1118) om marknadsföring av kristallglas,
lagen (1999:158) om investerarskydd,
lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster,
lagen (2004:46) om värdepappersfonder,
lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet,
prisinformationslagen (2004:347),
lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler,
försäkringsavtalslagen (2005:104),
lagen (2006:484) om franchisegivares informationsskyldighet,
lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,
lagen (2010:510) om lufttransporter,
radio- och tv-lagen (2010:696),
lagen (2010:751) om betaltjänster,
alkohollagen (2010:1622),
konsumentkreditlagen (2010:1846),
lagen (2011:914) om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende eller långfristig semesterprodukt,
lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,
lagen (2013:1054) om marknadsföring av modersmjölksersättning och tillskottsnäring,
lagen (2014:1344) med kompletterande bestämmelser till EU:s tåg-, fartygs- och busspassagerarförordningar,
lagen (2015:671) om alternativ tvistlösning i konsumentförhållanden,
lagen (2015:953) om kollektivtrafikresenärers rättigheter,
lagen (2016:415) om förmedlingsavgifter för kortbaserade betalningstransaktioner,
lagen (2016:915) om krav på installationer för alternativa drivmedel,
paketreselagen (2018:1217),
lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution,
spellagen (2018:1138), och
lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter.
3) En näringsidkare får åläggas att betala en särskild avgift (marknadsstörningsavgift) om näringsidkaren, eller någon som handlar på näringsidkarens vägnar, uppsåtligen eller av oaktsamhet har brutit mot
- 3)
Senaste lydelse 2018:775.
7 §,
8 § och någon av bestämmelserna i 9, 10, 12–17 §§,
18 §,
20 §, eller
någon av bestämmelserna i bilaga I till direktiv 2005/29/EG.
Detsamma gäller om en näringsidkare uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot någon av bestämmelserna i
64 kap. 46 § socialförsäkringsbalken,
7 kap. 3 § alkohollagen (2010:1622),
8 kap. 7 § första stycket, 8, 9 eller 14 § första eller andra stycket samt 15 kap. 4 § radio- och tv-lagen (2010:696),
11 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti eller 8 § lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet när det gäller ett erbjudande som inte är riktat bara till andra än konsumenter,
4 kap. 1 § 2 eller 3, 3 § första stycket 2, 4 § eller 5 § 2 eller 3 lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter.
Vad som sägs i första och andra styckena gäller också en näringsidkare som uppsåtligen eller av oaktsamhet väsentligt har bidragit till överträdelsen.
Avgiften tillfaller staten.