Marknadsföringslag (2008:486)
Marknadsföringslagen
Inledande bestämmelse
Denna lag har till syfte att främja konsumenternas och näringslivets intressen i samband med marknadsföring av produkter och att motverka marknadsföring som är otillbörlig mot konsumenter och näringsidkare.
SFS 2020:338
Lagens tillämpningsområde
Lagen tillämpas
när näringsidkare marknadsför eller själva efterfrågar produkter i sin näringsverksamhet,
på tv-sändningar, beställ-tv och videodelningsplattformar som omfattas av radio- och tv-lagen (2010:696),
när Konsumentombudsmannen fullgör sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2394 av den 12 december 2017 om samarbete mellan de nationella myndigheter som har tillsynsansvar för konsumentskyddslagstiftningen och om upphävande av förordning (EG) nr 2006/2004, och
när behörig myndighet fullgör sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden.
Bestämmelserna om garantier i 22 § tillämpas inte i fråga om en tjänst som tillhandahålls av en näringsidkare som är etablerad i en annan stat än Sverige inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Detsamma gäller 4 § tredje stycket och 7 § när en näringsidkare, som är etablerad i en annan stat än Sverige inom EES, riktar marknadsföring mot en annan näringsidkare.
Allmän anmärkning:
Ang. EES se s. R 96.
Rättsfall:
Direktiv 2005/29/EG om otillbörliga affärsmetoder omfattar offentligrättsliga organ med ansvar för uppdrag av allmänintresse, t.ex. sjukkassa C-59/12 Zentrale xur Bekämpfung unlauteren Wettbewerbs. Nationella bestämmelser om kontroll av reklam som sänts från en annan medlemsstat – reklam riktad mot minderåriga C-34–C-36/95 De Agostini och TV-Shop.
SFS 2020:874
Definitioner
I denna lag avses med
affärsbeslut: ett beslut som fattas av en konsument eller en näringsidkare om huruvida, hur och under vilka förutsättningar en produkt ska köpas, om hela eller delar av köpesumman ska betalas, om produkten ska behållas eller överlåtas, eller om en avtalsenlig rättighet i samband med produkten ska utnyttjas, oavsett om konsumenten eller näringsidkaren beslutar att handla eller att avstå från att handla,
digitalt innehåll: data som framställs och tillhandahålls i digital form,
digital tjänst: en tjänst som gör det möjligt för konsumenten att skapa, bearbeta, lagra eller få tillgång till uppgifter i digital form, eller att utbyta uppgifter eller interagera på annat sätt med uppgifter i digital form som laddas upp eller skapas av konsumenten eller av andra användare av tjänsten,
driftskompatibilitet: förmåga att fungera med annan hårdvara eller programvara än sådan som normalt används med samma typ av varor med digitala delar, digitalt innehåll eller digitala tjänster,
elektronisk post: ett adresserat eller på något annat sätt individualiserat elektroniskt meddelande i form av text, röst, ljud eller bild som sänds via ett allmänt elektroniskt kommunikationsnät och som kan lagras i nätet eller i mottagarens terminalutrustning tills mottagaren hämtar det,
god marknadsföringssed: god affärssed eller andra vedertagna normer som syftar till att skydda konsumenter och näringsidkare vid marknadsföring av produkter,
kompatibilitet: förmåga att utan konvertering fungera med sådan hårdvara eller programvara som normalt används med samma typ av varor med digitala delar, digitalt innehåll eller digitala tjänster,
konsument: en fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet,
marknadsföring: reklam och andra åtgärder i näringsverksamhet som är ägnade att främja avsättningen av och tillgången till produkter inbegripet en näringsidkares handlande, underlåtenhet eller någon annan åtgärd eller beteende i övrigt före, under eller efter försäljning eller leverans av produkter till konsumenter eller näringsidkare,
marknadsplats online: en tjänst som använder programvara, inbegripet en webbplats, en del av en webbplats eller en applikation, som administreras av en näringsidkare eller för dennes räkning och som gör det möjligt för konsumenten att ingå distansavtal med andra näringsidkare eller konsumenter,
näringsidkare: en fysisk eller juridisk person som handlar för ändamål som har samband med den egna näringsverksamheten,
produkter: alla typer av varor och tjänster, även digitala tjänster, digitalt innehåll, fast egendom och rättigheter och skyldigheter,
rankning: den relativa position som en näringsidkare tilldelar produkter så som de presenteras, organiseras eller vidarebefordras, oberoende av vilka tekniska medel som används för sådan presentation, organisation eller vidarebefordran,
vara: lös sak, med eller utan digitala delar,
vara med digitala delar: lös sak som är integrerad eller sammankopplad med ett digitalt innehåll eller en digital tjänst på ett sådant sätt att avsaknaden av det digitala innehållet eller den digitala tjänsten gör att varan inte kan användas på det sätt som är avsett.
Lagen 2022:656, med ikraftträdande 1 sept. s.å., innehåller även:
2. Äldre bestämmelser gäller för marknadsföring som har vidtagits före ikraftträdandet.
Rättsfall:
Äldre rätt: Marknadsrättslig prövning i förhållande till tryckfrihetsförordningen: talan avvisad MD 1974:23 (efter resning), 2002:34, 2003:35, 2005:18, 2007:31; talan prövad 2002:18, 2005:11, 2006:15 – Prövning av medgiven talan MD 2007:3 – Innebörden av begreppen genomsnittskonsument och näringsidkare MD 2008:5 (jfr 2004:8, 2006:22, 2007:1) – Marknadsföring på Internet: MD 2000:8, 19, 2001:19, 2004:17 – Marknadsföring i form av varningsbrev: MD 1999:28, 2002:25, 2004:14, annat kundbrev 2003:8 – Se även H 1975:589, 1977:751 och 2007:142, alla anm. vid TF 1:1.
Fråga om påståenden på webbsida utgjort marknadsföring MD 2011:4 – Fråga om brev till myndighet kunde anses som marknadsföring MD 2014:16.
C-536/20 Tiketa Begreppet näringsidkare omfattar även fysiska eller juridiska personer som agerar i egenskap av mellanhand. Begreppen konsument och näringsidkare omfattar offentligrättsliga organ med ansvar för uppdrag av allmänintresse, t.ex. sjukkassa C-59/12 Zentrale zur Bekämpfung unlauteren Wettbewerbs. Ang. tillämpning i förhållande till tidningsutgivare, se C-391/12 RLvS. Begreppet reklam innefattar användning av domännamn samt metataggar motsvarande beteckning på konkurrents varor och firma, se C-657/11 Belgian Electronic Sorting Technology. Begreppet affärsbeslut omfattar samtliga beslut som har en direkt koppling till beslut om att förvärva eller inte förvärva en produkt C-281/12 Trento Sviluppo och Centrale Adriatica. Ang. konsumentbegreppet i EG-domstolens äldre praxis, se C-210/96 Gut Springenheide och Tusky, C-110/14 Costea (advokat kan betraktas som konsument när avtalet inte har samband med advokatens yrkesverksamhet). Vilseledande underlåtenhet C-208/21 Towarzystwo Ubezpieczeń Ż.
SFS 2022:656
Otillbörlig marknadsföring
Direktivbilagan
Bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 ska gälla som lag i Sverige. Regeringen tillkännager den aktuella bilagan i Svensk författningssamling.
Vid en prövning enligt någon av bestämmelserna i bilaga I till direktivet ska denna lag tillämpas.
Bestämmelserna i punkterna 1–31 i bilaga I till direktivet ska tillämpas även om marknadsföringen riktas till näringsidkare.
Bestämmelsen i punkt 14 i bilaga I till direktivet ska tillämpas på åtgärder som skett i strid med denna punkt om inte åtgärden omfattas av spellagen (2018:1138).
SFS 2020:338
God marknadsföringssed
Marknadsföring ska stämma överens med god marknadsföringssed.
Rättsfall:
Äldre rätt: Otillbörlig marknadsföring: TV-reklam riktad till barn (förhandsavgörande från EG-domstolen) MD 1998:17 – Fråga om renommésnyltning: chips MD 1999:21, rutmönster på sängar 2001:16, 2002:24, 33, 2003:3, essenser 2005:4, beteckningen ”Vi” 2006:19, medicinskt plåster 2006:27, hotellverksamhet 2008:8 – När blir varningsbrev otillbörligt? MD 1999:28, 2002:25, 2004:14 – Marknadsföring av avkodningsutrustning som enligt lag ej får överlåtas MD 2002:15, 16, 2004:17 – Fråga om misskreditering: av lantbrukare som använder konventionellt odlade livsmedel MD 2002:18, 2005:11, av utländska köttproducenter 2005:8, av marknadsförare av telefonitjänster 2005:17, av obestämd krets av näringsidkare 2002:18, 2008:11.
MD 2008:15 anm. vid 14 § – Dominerande och iögonfallande banderoll med text och kännetecken för viss spritdryck vid restaurang stred mot god marknadsföringssed MD 2009:16 – Marknadsföring av öl och cider utomhus på centralt placerade reklampelare ansågs otillbörlig MD 2009:19, 24 anm. vid 10 § – Kundbrev innehållande påståenden som gav intryck av att annat företags marknadsföring innebar upphovsrättsintrång och var olaglig stred mot god marknadsföringssed MD 2009:27 – Otillbörligt att vid marknadsföring av resor sälja tilläggsprodukter genom att kräva markering om produkten ej önskades MD 2009:32 – Marknadsföring av första hjälpen-tavlor vilka till form och färg associerade till Röda Korset ansågs strida mot god marknadsföringssed MD 2009:33 – Sökträffar på internet som skapats via s.k. metataggar av bolag som tillhandahöll konsumentkrediter ansågs som otillbörlig marknadsföring då det primära budskapet var möjligheten till snabb kredit MD 2010:30 – Underlåtenhet att lämna riskinformation samt påståenden om värdeutveckling under viss tidsperiod i marknadsföring av fonder ansågs strida mot god marknadsföringssed MD 2010:31 – Kombinationserbjudande av folköl och dvd-film med fotbollsbilder ansågs ej uppfylla alkohollagens krav på måttfullhet MD 2011:5 – Uttrycket ”miljövänlig” i annons för personbil ansågs strida mot god marknadsföringssed MD 2011:12 – Fråga om läkemedelsreklam varit förenlig med lagstridighetsprincipen m.m. MD 2012:8 – Fråga om vilseledande efterbildning och renommésnyltning förelegat i marknadsföring på den s.k. jultidningsmarknaden MD 2012:10 – Fråga om renommésnyltning förelegat när företag använt sig av logotyp bestående av ordet ”Datoteket” jämte en figur liknande Apoteket AB:s logotyp MD 2012:11 – Konkurrents användning av annans varumärke i s.k. sökordsmarknadsföring stred ej mot god marknadsföringssed MD 2012:15 – Bolag som tillhandahöll en s.k. community på internet där underåriga tilläts ingå köpeavtal utan förmyndarens samtycke ansågs ej ha förfarit lagstridigt eller i strid med god marknadsföringssed MD 2013:9 – Ang. marknadsföring av konsumentkrediter för hemelektronikprodukter MD 2014:7 – Fråga om elbolags reklamfilm för solkraft stod i överensstämmelse med god marknadsföringssed MD 2014:9 – Marknadsföring genom telefonsamtal till konsumenters mobiltelefoner ansågs förenlig med god marknadsföringssed MD 2015:8 – Fråga om begreppet ”fredagsmys” i marknadsföring av potatischips inneburit renommésnyltning MD 2015:11 – Påståenden m.m. i marknadsföring av havrebaserade livsmedel innehållande bl.a. misskrediteringar avseende mjölk och mjölkprodukter ansågs nedsättande MD 2015:18 – Kundberättelser om kosttillskott på bolags hemsida och i reklamfilmer ansågs strida mot förordningen (EG) 1924/2006 om näringspåståenden etc. MD 2016:5 – Affärsmetod som omfattat fakturering utan att avtal kommit till stånd var oförenlig med denna § MD 2016:10.
Krav på uttryckligt samtycke för tillägg vid köp av flygresa, se C-112/11 ebookers.com Deutschland.
Marknadsföring som strider mot god marknadsföringssed enligt 5 § är att anse som otillbörlig om den i märkbar mån påverkar eller sannolikt påverkar mottagarens förmåga att fatta ett välgrundat affärsbeslut.
Aggressiv marknadsföring
En näringsidkare får inte använda sig av aggressiv marknadsföring.
Marknadsföringen är att anse som aggressiv om den innefattar trakasserier, tvång, fysiskt våld, hot eller annat aggressivt påtryckningsmedel.
Aggressiv marknadsföring är att anse som otillbörlig om den i märkbar mån påverkar eller sannolikt påverkar mottagarens förmåga att fatta ett välgrundat affärsbeslut.
Sådan aggressiv marknadsföring som anges i punkterna 24–31 i bilaga I till direktiv 2005/29/EG är alltid att anse som otillbörlig.
Rättsfall:
MD 2012:14 anm. vid 19 §.
Vid bedömningen av om marknadsföringen är aggressiv ska dess art samt tidpunkten, varaktigheten och platsen för marknadsföringen särskilt beaktas. Det ska också särskilt beaktas om näringsidkaren
använder ett hotfullt eller kränkande språk eller beteende,
utnyttjar ett speciellt missöde eller omständigheter, som näringsidkaren känner till och som är av sådan vikt att de försämrar konsumentens omdöme, för att påverka konsumentens beslut i fråga om produkten,
använder betungande eller oproportionerliga hinder som inte följer av avtalet när en konsument vill utöva sina rättigheter enligt avtalet, inbegripet rätten att häva ett avtal eller att byta till en annan produkt eller en annan näringsidkare, eller
uppger sig komma att vidta åtgärder som inte lagligen kan genomföras.
SFS 2016:22
Vilseledande marknadsföring
Marknadsföring som är vilseledande enligt någon av bestämmelserna i 9, 10 eller 12–17 §§ är att anse som otillbörlig om den påverkar eller sannolikt påverkar mottagarens förmåga att fatta ett välgrundat affärsbeslut.
Sådan vilseledande marknadsföring som anges i punkterna 1–23 i bilaga I till direktiv 2005/29/EG är alltid att anse som otillbörlig.
Rättsfall:
Marknadsföring av paketresor utan att ha ställt säkerhet enl. resegarantilagen otillbörlig MD 2008:19, 2009:3, 17 – Marknadsföring av otillåten avkodningsutrustning ansågs otillbörlig MD 2009:10 – Utskick av fakturor avseende annonsering i viss företagskatalog med vilseledande uppgift om ursprung och utan föregående beställning MD 2009:36 – Marknadsföring av vildsvinsfällor som ej godkänts enl. jaktlagstiftningen otillbörlig MD 2009:40 – Marknadsföring av matfettsblandning som smör trots att innehållet ej uppfyllde lagstadgat krav på smör otillbörlig MD 2010:15 – Ang. påståenden om ett golvlims fördelaktiga egenskaper från miljö- och hälsosynpunkter MD 2011:13 – Marknadsföring av bolags USB-modul vars enda syfte var att kringgå upphovsrättsskyddet för annat bolags tekniska åtgärder och därmed möjliggöra olovlig exemplarframställning av videospel var otillbörlig MD 2011:29 – Vilseledande påstående av begravningsbyrå om auktorisation MD 2013:3 – Marknadsföring av bantnings- och hälsoprodukter i strid mot krav på godkännande för försäljning från Läkemedelsverket ansågs otillbörlig MD 2013:7 – Fråga om bolags påståenden om att bedriva auktoriserad turistbyråverksamhet var vilseledande MD 2013:10 – Ang. marknadsföring av kosttillskott och magnetprodukter MD 2014:13 – Påstående i marknadsföring att en viss matfettsblandning var ett smör ansågs vilseledande MD 2016:6.
Definition av affärsmetod C-632/16 Dyson. Bedömningskriteriet för otillbörlig affärsmetod C‑122/10 Ving Sverige och C‑611/14 Canal Digital Danmark. Vilseledande affärsmetod kan föreligga även om förfarande inte strider mot god marknadsföringssed C-435/11 CHS Tour Service. En affärsmetod är vilseledande när den dels inbegriper oriktig information eller sannolikt kommer att vilseleda genomsnittskonsumenten, dels sannolikt kommer att medföra att konsumenten fattar ett affärsbeslut som annars inte skulle ha fattats C-281/12 Trento Sviluppo och Centrale Adriatica. Felaktig information som endast lämnas till en enda konsument kan utgöra en vilseledande affärsmetod C-388/13 UPC Magyarország. Pyramidspel C-667/15 Nationale Loterij.
Reklamidentifiering
All marknadsföring ska utformas och presenteras så att det tydligt framgår att det är fråga om marknadsföring.
Det ska också tydligt framgå vem som svarar för marknadsföringen. Detta gäller dock inte framställningar vars enda syfte är att skapa uppmärksamhet inför uppföljande framställningar.
Rättsfall:
Äldre rätt: Fråga om tydlig utformning av marknadsföring och angivande av avsändare: annons i tidning MD 1987:5, 1991:18, reklamfilm i TV 2002:13, muntlig reklam, försäkringsförmedling 2003:31, reklam genom sms och e-mail 2004:25, förlagsprodukter 2005:22, webbtjänst 2006:14, s.k. tidningswrap 2006:15.
Artiklar om lotter i annonstidning ej utformade och presenterade såsom anges i 1 st. MD 2009:15.
Förbud mot vilseledande marknadsföring
En näringsidkare får vid marknadsföringen inte använda sig av felaktiga påståenden eller andra framställningar som är vilseledande i fråga om näringsidkarens egen eller någon annans näringsverksamhet.
Första stycket gäller särskilt framställningar som rör
produktens förekomst, art, mängd, kvalitet och andra utmärkande egenskaper,
produktens ursprung, användning och risker såsom inverkan på hälsa och miljö,
kundservice, reklamationshantering samt metod och datum för tillverkning eller tillhandahållande,
produktens pris, grunderna för prisberäkningen, särskilda prisfördelar och betalningsvillkoren,
näringsidkarens egna eller andra näringsidkares kvalifikationer, ställning på marknaden, åtaganden, varumärken, varunamn, kännetecken och andra rättigheter,
belöningar och utmärkelser som har tilldelats näringsidkaren,
leveransvillkor för produkten,
behovet av service, reservdelar, byte eller reparation,
näringsidkarens åtagande att följa uppförandekoder, och
konsumentens rättigheter enligt lag eller annan författning.
En näringsidkare får inte heller utelämna väsentlig information i marknadsföringen av sin egen eller någon annans näringsverksamhet. Med vilseledande utelämnande avses även sådana fall när den väsentliga informationen ges på ett oklart, obegripligt, tvetydigt eller annat olämpligt sätt.
Hänvisad författning:
Ang. 2 st. jfr Prisinformationslag (2004:347)12 §, inf. efter denna lag.
Rättsfall:
För en fullständig redovisning av rättsfall från tid före 1 sept. 2016 hänvisas till www.marknadsdomstolen.se och för rättsfall från tid därefter till www.patentochmarknadsoverdomstolen.se.
Påståenden att centraldammsugare av visst märke ”står högst i världen” i vissa avseenden och hade högre kvalitet än annat märke ansågs vilseledande och otillbörliga MD 2008:14 – Utelämnande av information om hållfasthet m.m. vid marknadsföring av byggnadsställningar ansågs ej innebära att marknadsföringen var vilseledande MD 2009:5 – Att vid telefonförsäljning ej uppge avsändare och felaktigt påstå samröre med konkurrent ansågs vilseledande MD 2009:7 – Marknadsföring av värderingstjänster på distans, som ej innehöll tydliga uppgifter om pris och ångerrätt, ansågs otillbörlig MD 2009:8 – Ovederhäftiga påståenden vid marknadsföring av licens för institutionell visning av film MD 2009:9 – Bolags förfarande att tillställa annat bolags kunder orderbekräftelser och fakturor med förväxlingsrisk var vilseledande MD 2009:22, 2010:16 – Factoringföretags uppgifter i kundbrev att konkurrent agerat ohederligt ansågs vilseledande och misskrediterande MD 2009:24 – Bolags påståenden i marknadsföring av medietjänster att annat bolag var oseriöst och skickade bluffakturor ansågs vilseledande och misskrediterande MD 2009:37 – Banks (huvudsakligen Internetbank) uppgift i marknadsföring om ”inga avgifter” och ”utan dolda avgifter” ej vilseledande, oaktat banken tog ut avgift för skriftlig avisering MD 2009:39 – Påståenden som gav intryck av att bolag tagit över försäljningen av annat bolags produkter, sålde de bästa produkterna och hade det största utbudet ansågs vilseledande MD 2010:2 – Mobilabonnemang som marknadsförts såsom omfattande obegränsad användning till fast pris var vilseledande då tjänsten var begränsad i omfattning MD 2010:14 – Bolag som vid telefonförsäljning av sökregister/företagskatalog uppgett sig företräda annat bolag och dess sökregister MD 2010:17, 25 – Påståendet ”Glasögon till fast pris inklusive allt” ansågs ej vilseledande då det bedömdes tämligen nära överensstämma med konsumentens förväntan MD 2010:19 – Vissa formuleringar i marknadsföring av glasögon, bl.a. ”2 för 1”, ansågs vilseledande MD 2010:20 – Påståenden av bolag i e-postmeddelanden och brev till annat bolags befintliga och potentiella kunder om det sistnämnda bolagets produkter ansågs som misskrediterande och vilseledande marknadsföring MD 2010:23 – Påståendet ”Översättningar till alla språk” i marknadsföring av översättningstjänster ansågs med hänsyn till målgruppen ej vilseledande MD 2010:24 – Fråga om ett klädesvarumärke, vilket påstods vara vilseledande efterbildat, var känt MD 2011:1 – Påstående om marknadsledande ställning och oriktiga referenser i samband med offentlig upphandling ansågs vilseledande MD 2011:6 – Ang. vilseledande av kommersiellt ursprung vid marknadsföring av företagskatalog på internet MD 2011:8 – Företag som i kampanjerbjudanden utformade som fakturor använt sig av annans kännetecken (GULA SIDORNA, ENIRO) MD 2011:9, 10 – Vilseledande påståenden vid telemarketing ang. avsändare MD 2011:15 – Bemanningsföretags påståenden om kvaliteten på dess tjänster, vilka var baserade på en oberoende marknadsundersökning men som grundats på svar som bolaget självt valt ut, ansågs vilseledande MD 2011:23 – Svåröverskådlig marknadsföring av anslutning till fibernät, bl.a. med angivande av ett schabloniserat ROT-avdrag, ansågs vilseledande MD 2011:24 – Bolags e-postmeddelanden till annat bolags samarbetspartner och finansiär innehållande påståenden om sistnämnda bolags patentintrång m.m. ansågs vilseledande MD 2011:25 – Marknadsföring av pinnstol, med text vari känt varumärke och kännetecken för annan liknande produkt omnämndes ansågs ej vilseledande MD 2011:27 – Fråga om kombinationserbjudande avseende mobiltelefoner och mobiltelefonabonnemang var vilseledande MD 2012:4 – Påståenden vid marknadsföring av s.k. vårdmadrasser rörande dels produktionsbolaget, dels madrassernas egenskaper m.m. ansågs otillbörliga då de ej kunnat styrkas MD 2012:6 – Fråga om marknadsföring av blöjor varit vilseledande bl.a. avseende uttalande om samband mellan lotion i blöjor och allergi MD 2012:7 – Påståendena ”most affordable”, ”premier” och ”easiest” m.m. vid marknadsföring av sightseeingturer ansågs vilseledande MD 2013:14 – Marknadsföring av en bantningsprodukt vid namn ”Slim Vest” ansågs vilseledande MD 2013:15 – Byggvaruhus påstående ”där bättre produkter kostar mindre” ansågs vilseledande MD 2013:16 – Uttrycket ”Bäst & Billigast” i marknadsföring och i företagslogotyp ansågs vilseledande MD 2013:17 – Påståenden av innebörd att bolag hade Sveriges bästa priser samt största sortiment och utbud ansågs vilseledande MD 2014:2 – Att ett företag vid marknadsföring av taxitjänster använt kännetecken mycket likt annat företags kända och särpräglade varumärke ansågs vilseledande och otillbörligt MD 2014:3 – Användning av diagram vid marknadsföring av alkohol ansågs vilseledande då de gav sken av objektivitet men testerna som legat till grund för dem utförts av en enda person MD 2014:6 – Fråga om erbjudanden av säkerhetstjänster innehållande inbetalningskort m.m. varit vilseledande MD 2014:17 – Användning av ordet ”MILJÖFORDON” på taxibil som ej uppfyllde de utsläppskrav som anges i 2:11 a vägtrafikskattelagen ansågs vilseledande MD 2015:9 – Fråga om marknadsföring av konsertbiljetter innefattat utfästelse i förhållande till annan näringsidkare MD 2015:10 – Vissa påståenden om bärselar för barn ansågs vilseledande MD 2015:14 – Vilseledande marknadsföring av kontaktlinser MD 2015:16 – Påståenden om reducering och eliminering av strålning och magnetfält i marknadsföring av elsaneringstjänster ansågs vilseledande MD 2015:19 – Marknadsföring av matfettsblandningen ”Flora MED SMÖR” ansågs ej vilseledande MD 2015:20 – Påståenden om att vara marknadsledande i marknadsföring av glasögon ansågs vilseledande MD 2015:22 – Påståenden om isoleringsmaterial ansågs vilseledande MD 2016:2 – Ang. vilseledande marknadsföring av värmepumpar MD 2016:4 – Fråga om marknadsföring av förvaltnings/förmedlingstjänst av elavtal varit vilseledande MD 2016:9 – Påståenden i marknadsföring av veterinärmedicinska läkemedel ansågs vilseledande MD 2016:12 – Fråga om avtal betr. danskurs avsett tjänst som omfattats av ångerrätt MD 2016:13.
EG-domstolens äldre praxis: I frågor om vilseledande skall de förväntningar som uppgiften kan tänkas väcka hos en normalt informerad samt skäligen uppmärksam och upplyst genomsnittskonsument beaktas C-210/96 Gut Springenheide och Tusky. Vilseledande och kosmetiska produkter C-220/98 Estée Lauder Cosmetics. Förhållande till specialbestämmelser C-221/00 kommissionen/Österrike. Praxis rörande art. 28 EG: Förbud mot namnet ”Clinique” inte motiverat C-315/92 Clinique.
Ang. vilseledande ränteangivelser, se C-453/10 Pereničová och Perenič. Ang. medlemsstaternas möjlighet till mer långtgående skydd och kombinationserbjudanden som innehåller finansiella tjänster, se C-265/12 Citroën Belux. Kombinationserbjudande i frågan om försäljning av en dator utrustad med förinstallerade program C-310/15 Deroo-Blanquart. Begreppet hälsopåstående och påstående om minskad sjukdomsrisk, se C-299/12 Green – Swan. Vilseledande utelämnande C-632/16 Dyson (dammsugarmodellens energieffektivitet).
Begränsningar i kommunikationsmediet m.m.
Vid bedömningen av om en framställning är vilseledande enligt 10 § tredje stycket, får beaktas det använda kommunikationsmediets begränsningar i tid och utrymme samt de åtgärder som näringsidkaren har vidtagit för att på något annat sätt lämna informationen.
Köperbjudanden
Marknadsföringen är vilseledande om näringsidkaren i en framställning erbjuder konsumenter en bestämd produkt med en prisangivelse utan att följande väsentliga information framgår:
produktens utmärkande egenskaper i den omfattning som är lämplig för mediet och produkten,
pris och jämförpris angivet på det sätt som framgår av 7–10 §§ prisinformationslagen (2004:347),
näringsidkarens identitet och geografiska adress,
villkor för betalning, leverans och fullgörande om de avviker från vad som är normalt för branschen eller produkten i fråga,
information om ångerrätt eller rätt att häva ett köp som ska lämnas till konsumenten enligt lag.
Marknadsföringen är också vilseledande om näringsidkaren i en framställning erbjuder konsumenter flera bestämda produkter med en uppgift om ett gemensamt pris, utan att erbjudandet innehåller väsentlig information enligt punkterna 1–5 i första stycket.
Rättsfall:
Reseannons innehållande uppgift om frånprisangivelse m.m. ansågs utgöra köperbjudande men innehålla tillräcklig information MD 2011:30 (förhandsavgörande från EU-domstolen se nedan) – Marknadsföring av nätdejtingtjänst ansågs otillbörlig då uppgift om pris och ånger- och hävningsrätt varit oklar eller vilseledande samt kontaktinformation varit inkorrekt MD 2015:2.
Fråga om när ett köperbjudande föreligger, rekvisitet rörande pris (frånpris) och rekvisitet rörande en produkts egenskaper (hänvisning till webbplats) C-122/10 Ving Sverige. En affärsmetod som kvalificerats som ett köperbjudande ska innehålla viss väsentlig information, som konsumenten behöver för att fatta ett välgrundat affärsbeslut; om denna information, vari ingår priset, inte lämnas anses ett köperbjudande vara vilseledande C-611/14 Canal Digital Danmark. Tillgång till information på eller via webbplats C-146/16 Verband Sozialer Wettbewerb.
SFS 2022:656
Om en konsument i en framställning på en marknadsplats online erbjuds en bestämd produkt med en prisangivelse eller flera bestämda produkter med en uppgift om ett gemensamt pris, ska den näringsidkare som tillhandahåller marknadsplatsen informera konsumenten om huruvida den som erbjuder produkten är näringsidkare eller inte, baserat på den uppgift om det som denne lämnat. Informationen ska anses vara väsentlig enligt 10 § tredje stycket.
SFS 2022:656
Rankning av produkter
Rubriken införd g. Lag 2022:656. SFS2022-0656
En näringsidkare som ger konsumenter möjlighet att söka digitalt efter produkter ska informera om de kriterier som främst bestämmer rankningen av produkter som presenteras och deras betydelse jämfört med andra kriterier. Informationen ska ges i ett särskilt avsnitt i onlinegränssnittet och vara direkt och lätt tillgängligt från den plats där sökresultaten presenteras.
Informationen ska anses vara väsentlig enligt 10 § tredje stycket.
Information om hur rankningen går till behöver inte lämnas av leverantörer av sökmotorer enligt artikel 2.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1150 av den 20 juni 2019 om främjande av rättvisa villkor och transparens för företagsanvändare av onlinebaserade förmedlingstjänster.
SFS 2022:656
Konsumentrecensioner
Rubriken införd g. Lag 2022:656. SFS2022-0656
En näringsidkare som ger tillgång till konsumentrecensioner av produkter ska informera om huruvida näringsidkaren säkerställer att recensionerna kommer från konsumenter som har använt eller köpt produkterna och i så fall på vilket sätt det görs. Informationen ska anses vara väsentlig enligt 10 § tredje stycket.
SFS 2022:656
Vilseledande förpackningsstorlekar
En näringsidkare får vid marknadsföringen inte använda förpackningar som genom sin storlek eller yttre utformning i övrigt är vilseledande i fråga om produktens mängd, storlek eller form.
Rättsfall:
Äldre rätt: Vilseledande spagettiförpackning MD 1981:14 (jfr 1971:8).
Vilseledande efterbildningar
En näringsidkare får vid marknadsföringen inte använda efterbildningar som är vilseledande genom att de lätt kan förväxlas med någon annan näringsidkares kända och särpräglade produkter. Detta gäller dock inte efterbildningar vilkas utformning huvudsakligen tjänar till att göra produkten funktionell.
Rättsfall:
Äldre rätt: Fråga om ”känd” och ”särpräglad”: förpackning för växtnäring MD 1974:5, för rengöringsmedel 1983:3, för ostbågar 2001:6, för texmexprodukter 2002:28, för digestivkex 2003:7, för snus 2005:12, för kattmat 2005:13, elektrisk ljusstake 2001:12, bemanningsföretag 2002:30, tidning 2003:14, leksaksbyggklossar 2004:23, 2006:3, kulventil 2005:3, sportsko 2005:33, dammsugarmunstycke 2007:27, vid tiden för marknadsföringen 2007:16.
Fråga om vilseledande efterbildning av ficklampor; även fråga om renommésnyltning MD 2008:15 – Användning av viss taklykta och logotyp vid marknadsföring av taxitjänster ansågs i kombination som vilseledande efterbildning MD 2008:20 – Fråga om dimrar och andra elinstallationsapparater var kända och särpräglade MD 2009:1 – Utformning av likörflaska ansågs särpräglad men ej känd; annan förpackning därför ej vilseledande MD 2009:12 – Marknadsföring av fordonskedjor var ej vilseledande efterbildning av andra fordonskedjor då dessa ej ansågs särpräglade eller kända MD 2009:23 – MD 2010:2 anm. vid 10 § – Fråga om risk för förväxling av första hjälpen-tavlor MD 2010:3 – Fråga om förväxlingsbara energidryckesförpackningar MD 2010:4 – Fråga om vilseledande efterbildning och renommésnyltning m.m. vid marknadsföring av vin i viss förpackning MD 2010:21 – Marknadsföring av madrasser avsedda för trycksårsprevention ansågs ej utgöra vilseledande efterbildning av annan produkt då denna saknade särprägel MD 2010:22 – Fläckborttagningsmedel ansågs ej utgöra vilseledande efterbildning av annat fläckborttagningsmedel då det ej visats att det sistnämnda medlet varit känt inom omsättningskretsen MD 2010:27 – Fråga om marknadsföring av en chokladdragé i viss förpackning utgjort vilseledande efterbildning MD 2010:29 – Utformningen av taxibil ansågs förväxlingsbar med bolags kända och särpräglade taxifordon MD 2011:16, 17 – Fråga om vissa wc-stolar kunde anses kända och särpräglade MD 2012:12 – Fråga om vilseledande efterbildning samt även renommésnyltning och misskrediterande påståenden i marknadsföring av golvbrunnsringar MD 2013:11 – Fråga om användning av ordet ”kvinna” och om dess typografiska utformning i titeln på en tidskrift utgjort vilseledande efterbildning MD 2013:12 – Bl.a. fråga om vilseledande efterbildning vid marknadsföring av s.k. bilspärrar MD 2013:18 – Vilseledande efterbildning av taxidekor MD 2016:7 – Fråga om marknadsföring av öl i viss förpackningsutstyrsel utgjort vilseledande efterbildning resp. renommésnyltning MD 2016:11.
Marknadsföring av varor som identiska
Rubriken införd g. Lag 2022:656. SFS2022-0656
En näringsidkare får vid marknadsföring av en vara inte framställa den som identisk med en vara som marknadsförs i andra medlemsstater i Europeiska unionen, om varornas sammansättning eller egenskaper väsentligt skiljer sig åt och det inte är motiverat av legitima och objektiva skäl.
SFS 2022:656
Konkursutförsäljningar
En näringsidkare får vid marknadsföringen använda uttrycket ”konkurs”, ensamt eller i förening med något annat uttryck, bara om produkterna bjuds ut av konkursboet eller för dess räkning.
Rättsfall:
Förenlighet med art. 28 EG C-71/02 Karner.
Utförsäljningar
En näringsidkare får vid marknadsföring av produkter använda uttrycken ”slutförsäljning”, ”utförsäljning” eller något annat uttryck med motsvarande innebörd bara om
det är fråga om en slutförsäljning av näringsidkarens hela varulager eller en klart avgränsad del av det,
försäljningen sker under en begränsad tid, och
priserna är väsentligt lägre än näringsidkarens normala priser för motsvarande produkter.
Rättsfall:
Äldre rätt: Förutsättningar för användning av ”utförsäljning” MD 1993:29, 2005:31.
Realisationer
En näringsidkare får vid marknadsföring av produkter använda uttrycket "realisation" eller något annat uttryck med motsvarande innebörd bara om
försäljningen avser produkter som ingår i näringsidkarens ordinarie sortiment,
försäljningen sker under en begränsad tid, och
priserna är väsentligt lägre än näringsidkarens normala priser för motsvarande produkter.
Rättsfall:
Äldre rätt: Villkor för användning av ”realisation” MD 1993:29.
Jämförande reklam
En näringsidkare får i sin reklam direkt eller indirekt peka ut en annan näringsidkare eller dennes produkter bara om jämförelsen
inte är vilseledande,
avser produkter som svarar mot samma behov eller är avsedda för samma ändamål,
på ett objektivt sätt avser väsentliga, relevanta, kontrollerbara och utmärkande egenskaper hos produkterna,
inte medför förväxling mellan näringsidkaren och en annan näringsidkare eller mellan deras produkter, varumärken, företagsnamn eller andra kännetecken,
inte misskrediterar eller är nedsättande för en annan näringsidkares verksamhet, förhållanden, produkter, varumärken, företagsnamn eller andra kännetecken,
i fråga om varor med ursprungsbeteckning alltid avser varor med samma beteckning,
inte drar otillbörlig fördel av en annan näringsidkares renommé som är förknippat med näringsidkarens varumärke, företagsnamn eller andra kännetecken eller varans ursprungsbeteckning, och
inte framställer en produkt som en imitation eller kopia av en produkt som har ett skyddat varumärke eller företagsnamn.
Rättsfall:
Äldre rätt: Vederhäftighetskrav vid jämförelser: om kvalitet MD 1977:8,1987:17, 1996:12, 2004:9, 2006:24, 27, om pris 1982:14, 1983:5, 1996:12, 2007:33 – Värdet av priskonkurrens: MD 1975:18, 1982:14, 1996:11, 2007:33.
Vissa formuleringar av spelbolag vid marknadsföring ansågs utgöra vilseledande jämförande reklam MD 2009:25 – Att byggvaruhus i marknadsföring jämfört egna produkter och priser med andras på ett missvisande sätt ansågs vilseledande MD 2009:28 – Marknadsföring av tjänstepensionsförsäkringar som jämförts med annat bolags sparform ansågs vilseledande då väsentlig information saknats och aktualiteten brustit MD 2010:6 – Ang. bildframställning och däri angivna påståenden i jämförande reklam av mobilt bredband MD 2013:1 – Ang. elbolags jämförande marknadsföring betr. andelen solkraft i sitt elutbud MD 2014:9.
EG-domstolens äldre praxis: Vid definition av jämförande reklam (omfattar även indirekt utpekande); villkoren för jämförande reklam skall tolkas på det sätt som är mest fördelaktigt för denna reklam; konsumentbegreppet C-112/99 Toshiba Europe och C-44/01 Pippig Augenoptik. Bedömning av om en annonsör har dragit otillbörlig fördel av en konkurrents renommé C-59/05 Siemens, C-487/07 L’Oréal (imitation av lyxparfymer). Jämförelse av sortiment – möjlighet att kontrollera C-356/04 Lidl Belgium, C-159/09 Lidl SNC. Hänvisning till en typ av produkter kan utgöra jämförande reklam när det är möjligt att identifiera det aktuella företaget eller de aktuella produkterna; kriterier för huruvida det föreligger ett konkurrensförhållande mellan annonsören och det företag som pekas ut i reklammeddelandet; hänvisning till produkter med ursprungsbeteckning C-381/05 De Landtsheer Emmanuel. Anspelning på skyddad ursprungsbeteckning enl. förordning nr 2081/92C-87/97 Consorzio per la tutela del formaggio Gorgonzola. Nationellt förbud mot vilseledande bruk av ”enkla” geografiska härkomstbeteckningar – relation till förordning nr 2081/92C-312/98 Warsteiner Brauerei.
Vilseledande underlåtenhet – Reklam som jämför priserna för produkter sålda i butiker av olika storlek och format C-562/15 Carrefour Hypermarchés.
SFS 2018:1684
Obeställd reklam
En näringsidkare får vid marknadsföring till en fysisk person använda elektronisk post, telefax eller sådana uppringningsautomater eller andra liknande automatiska system för individuell kommunikation som inte betjänas av någon enskild, bara om den fysiska personen har samtyckt till det på förhand.
Har näringsidkaren fått den fysiska personens uppgifter om elektronisk adress för elektronisk post i samband med försäljning av en produkt till personen, gäller inte kravet på samtycke enligt första stycket om,
den fysiska personen inte motsatt sig att uppgiften om elektronisk adress används i marknadsföringssyfte med användande av elektronisk post,
marknadsföringen avser näringsidkarens egna, likartade produkter och
den fysiska personen klart och tydligt ges möjlighet att kostnadsfritt och enkelt motsätta sig att uppgiften används i marknadsföringssyfte när den samlas in och vid varje följande marknadsföringsmeddelande.
Rättsfall:
Begreppet elektronisk post C-102/20 StWL Städtische Werke Lauf a.d. Pegnitz (”Inbox advertising”)
Äldre rätt: Fråga om kravet på samtycke uppfyllts MD 2006:14, 18.
Bolag som tillhandahöll en s.k. spelcommunity för barn på internet och som skickat reklam till barns inkorg på spelsidan utan möjlighet för förälder att lämna godkännande ansågs ha förfarit otillbörligt MD 2012:14.
Vid marknadsföring med elektronisk post ska meddelandet alltid innehålla en giltig adress till vilken mottagaren kan sända en begäran om att marknadsföringen ska upphöra. Detta gäller även vid marknadsföring till en juridisk person.
En näringsidkare får använda andra metoder för individuell kommunikation på distans än sådana som avses i 19 §, om inte den fysiska personen tydligt motsatt sig att metoden används.
Information om garantier
En näringsidkare, som vid marknadsföringen erbjuder sig att genom en garanti eller liknande utfästelse under en viss tid svara för en produkt eller del därav eller för en egenskap hos produkten, ska lämna köparen klar och begriplig information om näringsidkarens namn och adress, produktens beteckning, utfästelsens villkor och hur köparen kan göra utfästelsen gällande. Information ska även lämnas om att köparens rättigheter enligt lag inte påverkas av utfästelsen.
Utfästelsen och informationen ska lämnas vid försäljningen och senast vid avlämnandet av produkten. Dessa ska lämnas i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för köparen.
SFS 2022:264
Information innan ett konsumentavtal ingås
Rubriken införd g. Lag 2014:16. SFS2014-0016
Vid andra avtal än distansavtal och avtal utanför affärslokaler enligt 1 kap. 2 § lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler ska näringsidkaren innan avtalet ingås ge konsumenten klar och begriplig information om
sitt namn och telefonnummer samt sin gatuadress och e-postadress,
produktens huvudsakliga egenskaper i den omfattning som är lämplig med hänsyn till produkten och till hur informationen ges,
produktens pris, inbegripet skatter och avgifter, eller, om priset inte kan anges i förväg, hur priset beräknas,
kostnader för leverans eller porto och andra tillkommande kostnader,
villkoren för betalning samt för leverans eller fullgörande på något annat sätt och tidpunkt för leverans eller fullgörande,
den rätt som konsumenten har att reklamera enligt lag och hur reklamation kan göras,
åtaganden från näringsidkaren eller tillverkaren om att, utöver vad som följer av lag, betala tillbaka det som betalats för produkten, byta ut eller reparera den eller utföra någon form av service på den, ifall produkten inte överensstämmer med uppgifter som lämnats i utfästelser eller marknadsföring eller om det finns andra avvikelser från uppgifter som lämnats på ett sådant sätt,
den assistans och service som gäller efter försäljningen,
avtalets löptid,
villkoren för att säga upp avtalet, om det gäller tills vidare eller förnyas automatiskt,
funktionen hos en vara med digitala delar, digitalt innehåll eller en digital tjänst, inbegripet tekniska skyddsåtgärder, och
kompatibilitet och driftskompatibilitet mellan varor med digitala delar, digitalt innehåll och digitala tjänster, i den utsträckning näringsidkaren känner till eller borde känna till det.
Informationsskyldigheten enligt första stycket gäller inte, om informationen framgår av sammanhanget. Informationsskyldigheten gäller inte heller i fråga om
avtal som inte innebär en betalningsförpliktelse för konsumenten eller, i fråga om avtal om digitalt innehåll som levereras på något annat sätt än på ett fysiskt medium eller digitala tjänster, att konsumenten ska tillhandahålla personuppgifter på det sätt som anges i 2 kap. 1 § andra stycket lagen om distansavtal och avtal utanför affärslokaler,
vardagliga avtal som fullgörs omedelbart,
andra avtal om fast egendom än sådana som avser uthyrning av fast egendom, eller
avtal som anges i 2 kap. 1 a § första stycket 1, 2 och 6–8 samt andra stycket och i 3 kap. lagen om distansavtal och avtal utanför affärslokaler.
SFS 2022:656
Förbud och ålägganden
Förbud mot viss marknadsföring
En näringsidkare vars marknadsföring är otillbörlig får förbjudas att fortsätta med denna eller med någon annan liknande åtgärd.
Ett förbud enligt första stycket får meddelas också
en anställd hos näringsidkaren,
någon annan som handlar på näringsidkarens vägnar, och
var och en som i övrigt väsentligt har bidragit till marknadsföringen.
Rättsfall:
Äldre rätt: Medansvar för ställföreträdare m.fl. MD 2004:17, 2007:27, för reklambyrå m.fl. 1975:27, 1986:6, för tidningsannons 1982:4, 1987:5, 1995:2, 2006:15, 21 – Moderbolags ansvar för åtgärd av helägt dotterbolag MD 2005:11.
Mål om förbud mot marknadsföring av biljetter till en redan genomförd konsert avskrevs som desert MD 2011:19 – Fråga om moderbolags medverkansansvar för dotterbolags marknadsföring MD 2013:14 – Fråga om ansvar för marknadsföring av studentrabatter på hemsidan för det s.k. studentkortet, där olika rabattgivare självständigt utformat sina erbjudanden MD 2016:8 – Utformning av förbud H 2018:883.
Åläggande att lämna information
En näringsidkare som vid sin marknadsföring låter bli att lämna väsentlig information får åläggas att lämna sådan information.
Ett sådant åläggande får meddelas också
en anställd hos näringsidkaren, och
någon annan som handlar på näringsidkarens vägnar.
Ett åläggande enligt första stycket får innehålla en skyldighet att lämna informationen
i annonser eller andra framställningar som näringsidkaren använder vid marknadsföringen,
genom märkning på varan eller i någon annan form på säljstället, eller
i viss form till konsumenter som begär det.
Hänvisad författning:
Jfr Prisinformationslag (2004:347)12 §, inf. efter denna lag.
Rättsfall:
Åläggande för företag att vid marknadsföring av kredit till konsument ange den effektiva räntan MD 2009:29.
Åläggande att tillhandahålla tekniska hjälpmedel
En tjänsteleverantör enligt lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster som i strid med 10 § i den lagen låter bli att tillhandahålla sådana tekniska hjälpmedel som avses där får åläggas att tillhandahålla hjälpmedlen.
Vite
Ett förbud enligt 23 § och ett åläggande enligt 24 eller 25 § ska förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt.
Hänvisad författning:
Jfr Lag (1985:206) om viten inf. under FörvProc (slutet).
Rättsfall:
Äldre rätt: Vite ansågs kunna föreläggas handelsbolag H 1984:296.
Belopps- och tidsbestämning av vite H 2018:883.
Interimistiska beslut
Rätten får meddela förbud enligt 23 § eller åläggande enligt 24 eller 25 § att gälla tills vidare om
käranden visar sannolika skäl för sin talan, och
det skäligen kan befaras att svaranden genom att vidta eller låta bli att vidta en viss handling minskar betydelsen av ett förbud eller åläggande.
I fråga om beslut enligt första stycket tillämpas 15 kap. 5 § andra–fjärde styckena samt 6 och 8 §§ rättegångsbalken. Beslutet får verkställas genast.
Rättsfall:
Fråga om interimistiskt förbud (1 st. p. 1) MD 2008:13.
SFS 2011:1216
Förelägganden
I fall som inte är av större vikt får Konsumentombudsmannen meddela föreläggande om
förbud som avses i 23 § (förbudsföreläggande),
åläggande som avses i 24 § (informationsföreläggande), eller
åläggande som avses i 25 §.
Ett föreläggande ska förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt.
Konsumentombudsmannen får bestämma att ett föreläggande ska gälla omedelbart.
SFS 2016:793
Marknadsstörningsavgift
Förutsättningar för avgift
En näringsidkare får åläggas att betala en särskild avgift (marknadsstörningsavgift) om näringsidkaren, eller någon som handlar på näringsidkarens vägnar, uppsåtligen eller av oaktsamhet har brutit mot någon bestämmelse i denna lag eller i bilaga I till direktiv 2005/29/EG.
Vid överträdelser av 5 § får marknadsstörningsavgift åläggas endast om överträdelsen omfattas av ett beslut om förbud eller åläggande enligt denna lag som har fått laga kraft.
Det som anges i första och andra styckena gäller också en näringsidkare som uppsåtligen eller av oaktsamhet väsentligt har bidragit till överträdelsen.
Avgiften tillfaller staten.
SFS 2022:656
Vid prövningen av om marknadsstörningsavgift ska åläggas ska det beaktas hur allvarlig överträdelsen är. Särskild hänsyn ska tas till överträdelsens art, varaktighet, omfattning och spridning.
SFS 2016:793
Talan om att påföra en marknadsstörningsavgift för en överträdelse får inte tas upp till prövning, om överträdelsen omfattas av ett förbud eller ett åläggande som har förenats med vite enligt denna lag och talan om utdömande av vitet har väckts.
SFS 2022:656
Avgiftens storlek
Marknadsstörningsavgiften ska fastställas till lägst tio tusen kronor och högst fyra procent av näringsidkarens omsättning räkenskapsåret innan överträdelsen upphörde eller när näringsidkaren delgavs stämningsansökan, om den inte har upphört dessförinnan.
Om överträdelsen har inträffat under näringsidkarens första verksamhetsår eller om uppgifter om årsomsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får årsomsättningen uppskattas. Avgiften får i ett sådant fall fastställas till ett belopp i kronor motsvarande högst två miljoner euro.
Riktas talan mot flera näringsidkare ska avgiften fastställas särskilt för var och en av dem.
SFS 2022:656
När marknadsstörningsavgiften fastställs ska domstolen ta hänsyn till
överträdelsens allvar med beaktande särskilt av dess art, varaktighet och omfattning,
åtgärder som näringsidkaren har vidtagit för att lindra eller avhjälpa den skada som en konsument eller en annan näringsidkare har lidit,
tidigare överträdelser som näringsidkaren har gjort sig skyldig till,
i den utsträckning det framgår, den vinst som näringsidkaren har gjort eller förlust som undvikits genom överträdelsen,
i gränsöverskridande fall, sanktioner som har påförts näringsidkaren för samma överträdelse i andra medlemsstater i Europeiska unionen, ifall information om sådana sanktioner finns tillgänglig via den mekanism som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2394 av den 12 december 2017 om samarbete mellan de nationella myndigheter som har tillsynsansvar för konsumentskyddslagstiftningen och om upphävande av förordning (EG) nr 2006/2004, och
försvårande eller förmildrande omständigheter utöver dem i 1–5.
Näringsidkaren får befrias från att betala avgiften om det finns synnerliga skäl för det.
Rättsfall:
Fråga om bestämmande av marknadsstörningsavgifts storlek MD 2012:17.
SFS 2022:656
Betalning av avgiften
Marknadsstörningsavgift ska betalas till Kammarkollegiet inom trettio dagar efter det att domen har vunnit laga kraft eller den längre tid som anges i domen.
Om avgiften inte betalas inom den tid som anges i första stycket ska Kammarkollegiet lämna den obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.
Preskription
En marknadsstörningsavgift får dömas ut bara om stämningsansökan har delgetts den som anspråket riktar sig mot inom fem år från det att överträdelsen upphörde.
En marknadsstörningsavgift faller bort om domen inte har kunnat verkställas inom fem år från det att den vann laga kraft.
Kvarstad
För att säkerställa ett anspråk på marknadsstörningsavgift får domstolen besluta om kvarstad. I ett sådant fall tillämpas bestämmelserna i 15 kap. rättegångsbalken.
SFS 2020:338
Skadestånd
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett förbud eller ett åläggande som har meddelats med stöd av 23, 24 eller 25 §, eller mot 7 §, eller mot 8 § och någon av bestämmelserna i 9, 10, 12–17 §§, eller mot någon av bestämmelserna i 18–22 a §§, eller mot någon av punkterna i bilaga I till direktiv 2005/29/EG, ska ersätta den skada som därigenom uppkommer för en konsument eller någon annan näringsidkare.
När ersättningen till näringsidkare bestäms får hänsyn tas även till omständigheter av annan än ekonomisk art.
Rättsfall:
Äldre rätt: Uppskattning av skadestånd för förlorad försäljning pga. vilseledande efterbildning MD 2005:6; för goodwillskada 2011:7.
Skadestånd pga. otillbörlig marknadsföring av blöjor MD 2013:19.
SFS 2014:16
Rätten till skadestånd faller bort om talan inte väcks inom fem år från det att skadan uppkom.
Utplånande
Utplånande m.m. av vilseledande framställningar
Vid överträdelse av ett vitesförbud enligt 23 §, eller av 8 § och någon av bestämmelserna i 9, 10, 12–17 §§, eller av 18 §, eller av någon av punkterna 1–23 i bilaga I till direktiv 2005/29/EG, får rätten efter vad som är skäligt besluta att en vilseledande framställning som finns på en vara, förpackning, trycksak, affärshandling eller liknande ska utplånas eller ändras så att den inte längre är vilseledande. Om detta syfte inte kan uppnås på något annat sätt får rätten besluta att egendomen ska förstöras.
Säkerhetsåtgärder
Om käranden visar sannolika skäl för bifall till ett yrkande enligt 39 § och det skäligen kan befaras att svaranden genom att vidta eller att låta bli att vidta en viss handling minskar betydelsen av ett beslut om utplånande, får rätten besluta om lämplig åtgärd att gälla tills vidare. I fråga om en sådan åtgärd gäller 15 kap. 3 § andra stycket, 5 § andra–fjärde styckena samt 6 och 8 §§ rättegångsbalken. Beslutet får verkställas genast.
Framställs ett yrkande enligt 39 § i ett mål om utdömande av vite som har förelagts med stöd av denna lag gäller i stället för bestämmelserna i första stycket att egendomen får tas i beslag. I sådant fall tillämpas föreskrifterna i 27 kap. rättegångsbalken om beslag i brottmål. Beslutet får verkställas genast.
Beslut att utplåna vilseledande framställningar enligt 39 § och beslut om säkerhetsåtgärd enligt 40 § meddelas på yrkande av part av den domstol där en rättegång om förbud enligt 23 §, marknadsstörningsavgift enligt 29 § eller skadestånd enligt 37 § pågår.
Beslut att utplåna framställningar på grund av överträdelse av ett vitesförbud enligt 23 och 26 §§ får meddelas på yrkande av part av den domstol där en rättegång om utdömande av vitet pågår.
Varningsmeddelande
Rubriken införd g. SFS2020-0338
Om en näringsidkares marknadsföring på internet är otillbörlig och inga andra effektiva medel är tillgängliga, får Konsumentombudsmannen förelägga näringsidkaren, en värdtjänstleverantör eller en internetleverantör att upprätta ett varningsmeddelande som tydligt visas i samband med besök på webbplatsen.
Ett föreläggande som avses i första stycket får bara meddelas om
överträdelsens allvar motiverar det, och
webbplatsen inte omfattas av tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens skydd.
Varningsmeddelandet ska ange i vilket avseende marknadsföringen är otillbörlig och i övrigt vara utformat på ändamålsenligt sätt.
Ett föreläggande ska förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt.
SFS 2020:338
När ändrade förhållanden föranleder det, ska Konsumentombudsmannen besluta att en skyldighet att upprätta ett varningsmeddelande inte längre ska gälla.
SFS 2020:338
Tillsynsbefogenheter
Rubriken har denna lydelse enl. SFS2020-0338
Konsumentombudsmannen får förelägga
var och en att yttra sig, lämna upplysningar och tillhandahålla de handlingar som behövs i ett ärende om tillämpningen av denna lag,
en näringsidkare att tillhandahålla de varuprover och liknande som kan ha betydelse för utredningen i ett ärende där beslut om förbud eller åläggande enligt 23, 24 eller 25 § kan antas komma i fråga.
SFS 2020:338
Konsumentombudsmannen får förelägga den som har meddelats ett förbud eller åläggande enligt 23, 24 eller 25 § att tillhandahålla de upplysningar, handlingar, varuprover och liknande som behövs för tillsynen över att förbudet eller åläggandet följs.
SFS 2020:338
Om det behövs för tillsynen i ett ärende som avses i 42 eller 43 §, får Konsumentombudsmannen förelägga näringsidkaren att hålla de lokaler eller motsvarande utrymmen där näringsverksamheten utövas tillgängliga för inspektion.
I samband med inspektionen får Konsumentombudsmannen ta del av de handlingar som behövs för tillsynen och begära nödvändiga upplysningar på platsen.
SFS 2020:338
Om det är nödvändigt för tillsynen enligt denna lag, får Konsumentombudsmannen köpa produkter under dold identitet (testköp).
Näringsidkaren ska underrättas om testköpet så snart det kan ske utan att åtgärden förlorar sin betydelse.
Om det inte är oskäligt, får Konsumentombudsmannen besluta att näringsidkaren ska ersätta ombudsmannen för vad som har betalats för produkten vid testköpet. Konsumentombudsmannen ska i så fall erbjuda näringsidkaren att ta tillbaka produkten.
SFS 2020:338
Ett föreläggande enligt 42, 43 eller 44 § får förenas med vite.
SFS 2020:338
Konsumentombudsmannen får bestämma att ett beslut om föreläggande enligt 41 a, 42, 43 eller 44 § ska gälla omedelbart.
SFS 2020:338
Konsumentombudsmannen får lämna ersättning för sådana varuprover och liknande som avses i 42 och 43 §§ om det finns särskilda skäl för det.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för en näringsidkare att ersätta Konsumentombudsmannens kostnader för provtagning och undersökning av prov i fall som avses i 43 §.
Var och av vem talan får väckas
Behörig domstol
Rubriken införd g. SFS2016-0223
Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål om
förbud som avses i 23 §,
marknadsstörningsavgift enligt 29 §,
kvarstad enligt 36 §,
skadestånd enligt 37 §,
utdömande av vite enligt 49 §,
kvarstad enligt 50 §, och
oriktig eller vilseledande ursprungsbeteckning enligt 66 §.
Rättsfall:
MD 2012:1.
SFS 2020:338
Förbud och ålägganden
Konsumentombudsmannen,
en näringsidkare som berörs av marknadsföringen, eller
en sammanslutning av konsumenter, näringsidkare eller löntagare.
En talan om förbud eller åläggande enligt 23, 24 eller 25 § får väckas av
Refererad författning:
Ang. Konsumentombudsmannen se F (2009:607) med instr. för Konsumentverket; verkets generaldirektör är konsumentombudsman (10 §).
Rättsfall:
Sökanden ej berörd på sådant sätt att talerätt förelåg MD 2008:21.
Anmärkt författning:
F (2014:110) om en upplysningstjänst för konsumenter – Lag (2000:1175) om talerätt för vissa utländska konsumentmyndigheter och konsumentorganisationer.
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 av 27 okt. 2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen (”förordningen om konsumentskyddssamarbete”).
SFS 2016:223
Marknadsstörningsavgift
En talan om marknadsstörningsavgift enligt 29 § väcks av Konsumentombudsmannen.
Om Konsumentombudsmannen i ett visst fall beslutar att inte föra talan om marknadsstörningsavgift, får en enskild näringsidkare som berörs av marknadsföringen eller en sammanslutning av näringsidkare väcka en sådan talan.
Rättsfall:
Näringsidkare som ålagts förbud mot oriktiga påståenden ansågs ha bevisbördan för att ett därefter gjort påstående var riktigt H 2010:48.
SFS 2016:223
Utdömande av vite
En talan om utdömande av vite får väckas av den som har begärt vitesföreläggandet och av Konsumentombudsmannen.
SFS 2016:223
Kvarstad vid utdömande av vite
Rubriken införd g. SFS2020-0338
Överklagande av vissa beslut
Rubriken har denna lydelse enl. SFS2016-0223
Konsumentombudsmannens beslut enligt 28, 41 a och 41 b §§ får överklagas till Patent- och marknadsdomstolen.
Konsumentombudsmannens beslut om föreläggande enligt 42, 43 och 44 §§ får överklagas till Patent- och marknadsdomstolen. Detsamma gäller beslut om ersättning enligt 44 a § tredje stycket och beslut om ersättning enligt 46 § eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 46 §.
SFS 2020:338
Rättskraft
En dom eller ett beslut om föreläggande där frågan om förbud enligt 23 § eller åläggande enligt 24 eller 25 § har prövats, hindrar att sådana frågor prövas på nytt med anledning av marknadsföringen. En dom eller ett beslut hindrar dock inte att samma fråga prövas på nytt när ändrade förhållanden föranleder det.
Rättsfall:
Frågor om upphävande av tidigare meddelat förbud och åläggande MD 2011:18 – Dom på vitesförbud ansågs hindra senare talan om vitesförbud ang. samma marknadsföring som vidtagits efter domen, när vitet inte dömts ut genom ett lagakraftvunnet avgörande MD 2012:3.
SFS 2016:793
[Upphävd g. Lag (2016:223).]
SFS 2016:223
[Upphävd g. Lag (2016:223).]
SFS 2016:223
[Upphävd g. Lag (2016:223).]
SFS 2016:223
[Upphävd g. ][Lag (2016:223).]
SFS 2016:223
Rättegångsbestämmelser
Handläggningen i domstolen
Rubriken har denna lydelse enl. SFS2016-0223
Bestämmelserna i rättegångsbalken om tvistemål där förlikning om saken inte är tillåten tillämpas på mål om förbud eller åläggande enligt 23, 24 eller 25 § och mål om marknadsstörningsavgift enligt 29 §.
I mål om skadestånd enligt 37 § tillämpas bestämmelserna i rättegångsbalken om tvistemål där förlikning om saken är tillåten.
SFS 2016:223
[Upphävd g. Lag (2016:223).]
SFS 2016:223
Om en talan enligt denna lag har väckts av någon annan än Konsumentombudsmannen ska rätten underrätta ombudsmannen om rättegången.
SFS 2016:223
[Upphävd g. Lag (2016:223).]
SFS 2016:223
Intervention
I mål om förbud eller åläggande enligt 23, 24 eller 25 § har den som har talerätt enligt 47 § rätt att delta i rättegången som intervenient enligt 14 kap. rättegångsbalken.
SFS 2020:338
Rättegångskostnader
I mål enligt denna lag gäller i fråga om rättegångskostnader 18 kap. rättegångsbalken. Bestämmelsen i 18 kap. 16 § rättegångsbalken ska dock inte tillämpas i mål om förbud enligt 23 § eller åläggande enligt 24 eller 25 §. I sådana mål får rätten bestämma att var och en av parterna ska svara för sina rättegångskostnader.
I ärenden enligt 51 § första stycket tillämpas i fråga om rättegångskostnader 31 kap. rättegångsbalken.
SFS 2016:793
Utevaro
För Konsumentombudsmannen som part i mål och ärenden enligt denna lag gäller, i fråga om föreläggande för part och parts utevaro, vad som i rättegångsbalken är föreskrivet för åklagare.
Övriga bestämmelser
Regeringen får med avseende på en främmande stat bestämma att följande ska gälla.
I fråga om en vara som är försedd med en oriktig eller vilseledande ursprungsbeteckning, genom vilken varan direkt eller indirekt anges vara frambragd eller tillverkad i den främmande staten eller i en region eller ort i den främmande staten, får åtgärd enligt 39 § beslutas även i andra fall än som avses där. Detta gäller dock inte om beteckningen enligt handelsbruk endast tjänar till att märka ut varans art eller om den åtföljs av en uppgift som tydligt anger att varan inte har frambragts eller tillverkats i den angivna staten eller på den angivna orten.
En talan om en åtgärd enligt andra stycket väcks av Konsumentombudsmannen eller, om denne har beslutat att inte väcka talan, av någon som driver rörelse med varor av samma slag som den vara som talan avser.
SFS 2016:223