Enligt riksdagens beslut1) föreskrivs att 2 kap. 17 § och 4 kap. 1 och 10 §§ polisdatalagen (2010:361) ska ha följande lydelse.
- 1)
Prop. 2013/14:110, bet. 2013/14:JuU23, rskr. 2013/14:262.
Polismyndigheter, Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndigheten, Tullverket och Kustbevakningen har, trots sekretess enligt 21 kap. 3 § första stycket och 35 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), rätt att ta del av uppgifter om huruvida personer förekommer i register över DNA-profiler som regleras i 4 kap., om den mottagande myndigheten behöver uppgifterna i sin brottsbekämpande verksamhet.
Uppgifter ur sådana register ska lämnas till Statens kriminaltekniska laboratorium, om myndigheten behöver uppgifterna i sin verksamhet.
Rikspolisstyrelsen får i den brottsbekämpande verksamheten föra register över DNA-profiler (DNA-registret, utredningsregistret och spårregistret) i enlighet med 2–10 §§. Dessa register får även föras för att underlätta identifiering av avlidna personer.
I lagen (2014:400) om elimineringsdatabasen finns bestämmelser om elimineringsdatabasen.
Polismyndigheter, Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndigheten, Tullverket, Kustbevakningen och Statens kriminaltekniska laboratorium får medges direktåtkomst till register över DNA-profiler som regleras i detta kapitel.
En myndighet som medgetts direktåtkomst ansvarar för att tillgången till personuppgifter begränsas till vad varje tjänsteman behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om omfattningen av direktåtkomsten samt om behörighet och säkerhet.