Innehåll

Lagar & Förordningar

Lagar & Förordningar är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO - gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.

SFS 2014:587

Utkom från trycket den 27 juni 2014
Lag om ändring i lagen (1983:1097) med vissa bestämmelser om larmanläggningar m.m.;
utfärdad den 12 juni 2014.

Enligt riksdagens beslut1) föreskrivs att 3, 5–10 och 12 §§ samt rubriken närmast före 5 § lagen (1983:1097) med vissa bestämmelser om larmanläggningar m.m. ska ha följande lydelse.

1)

Prop. 2013/14:110, bet. 2013/14:JuU23, rskr. 2013/14:262.

Fråga om tillstånd prövas av Polismyndigheten.

Direktanslutning till Polismyndigheten

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriver under vilka förutsättningar en larmanläggning får anslutas till larmmottagare hos Polismyndigheten.

En larminnehavare är skyldig att göra vad som skäligen kan krävas av honom eller henne för att motverka att anläggningen genom obefogade larm förorsakar onödigt arbete för Polismyndigheten. Larminnehavaren ska särskilt ombesörja den skötsel och tillsyn av larmanläggningen som behövs och se till att personer som kan komma i kontakt med den inte av misstag utlöser larmet.

Vid bedömningen av om utryckning ska göras eller annan åtgärd vidtas med anledning av ett larm bör Polismyndigheten, om åtgärden skulle leda till att andra uppgifter eftersätts, beakta om anläggningen tidigare i stor omfattning har föranlett onödiga insatser från myndighetens sida.

Har en polisutryckning gjorts med anledning av ett larm och kan det antas att larmet har utlösts av misstag eller att det har orsakats av andra brister i fråga om anläggningens skötsel eller utrustning, får Polismyndigheten förelägga larminnehavaren att vidta åtgärder för att förebygga ett upprepande.

Föranleder larm från anläggningen polisutryckning efter det att ett föreläggande enligt första stycket har utfärdats och har inte larminnehavaren dessförinnan visat att han eller hon har fullgjort vad som har förelagts honom eller henne, ska innehavaren betala kostnaden för utryckningen, om det inte är uppenbart oskäligt. Fråga om sådan ersättningsskyldighet prövas av Polismyndigheten.

Är i sådana fall som avses i första eller andra stycket larmanläggningen ansluten till larmmottagare hos Polismyndigheten, får myndigheten, enligt närmare föreskrifter som regeringen meddelar, besluta att anläggningen inte längre ska få vara ansluten.

Polismyndigheten utövar tillsyn över att denna lag följs.

Larminstallationsföretag och larminnehavare är skyldiga att på begäran lämna de upplysningar och visa de handlingar som behövs för tillsynen. Polismyndigheten får utfärda vitesföreläggande om detta inte görs.

2) Polismyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

2)

Senaste lydelse 1995:1712.

Ett föreläggande enligt 8 § första stycket får inte överklagas särskilt.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

SFS 2014:587

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

2. Äldre föreskrifter gäller för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.

På regeringens vägnar

BEATRICE ASK
Gunnel Lindberg
(Justitiedepartementet)