Lagar & Förordningar

Lagar & Förordningar är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO - gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.

Dokumentet som PDF i original:

62003CJ0364.pdf

Parter

Domskäl

Domslut

Parter

I mål C‑364/03,

angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, som väckts den 22 augusti 2003,

Europeiska gemenskapernas kommission , företrädd av G. Valero Jordana och M. Konstantinidis, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,

sökande,

mot

Republiken Grekland , företrädd av E. Skandalou, i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,

svarande,

meddelar

DOMSTOLEN (andra avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden C.W.A. Timmermans samt domarna R. Silva de Lapuerta, R. Schintgen (referent), P. Kūris och G. Arestis,

generaladvokat: A. Tizzano,

justitiesekreterare: avdelningsdirektören L. Hewlett,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 10 mars 2005,

och med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

Domskäl

1. Europeiska gemenskapernas kommission har yrkat att domstolen skall fastställa att Republiken Grekland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 13 i rådets direktiv 84/360/EEG av den 28 juni 1984 om bekämpning av luftförorening från industrianläggningar (EGT L 188, s. 20; svensk specialutgåva, område 15, volym 4, s. 199), genom att varken ange politik eller strategi för att stegvis anpassa de ångturbiner och enheter med gasturbiner som finns installerade i den kraftstation som ägs av bolaget Dimosia Epicheirisi Ilektrismou (statligt kraftbolag) (nedan kallat DEI), Linoperamata, Kreta, till bästa tillgängliga teknik.

Tillämpliga bestämmelser

2. Enligt artikel 1 i direktiv 84/360 gäller följande:

”Syftet med detta direktiv är att skapa utrymme för ytterligare åtgärder och förfaranden ämnade att hindra eller minska luftförorening från industrianläggningar i gemenskapen, särskilt anläggningar i de kategorier som anges i bilaga 1.”

3. Bland de industrianläggningar som räknas upp i bilaga 1 till direktiv 84/360 återfinns, i punkt 1.4 i denna bilaga, energiindustri som omfattar kondenskraftverk (utom kärnkraftverk) och andra förbränningsanläggningar med en avgiven värmeeffekt av mer än 50 MW.

4. Enligt artikel 2.1 i direktiv 84/360 avses med luftförorening ”utsläpp av ämnen eller tillförsel av energi till luften som direkt eller indirekt härrör från människan och som medför risker för människors hälsa, skadar levande resurser, ekosystem eller materiella tillgångar, begränsar rekreationsmöjligheter eller stör annat berättigat nyttjande av naturen”.

5. Enligt artikel 2.3 i nämnda direktiv förstås med ”befintlig anläggning” en anläggning som är i drift före den 1 juli 1987 eller som har uppförts eller erhållit tillstånd före detta datum.

6. Artikel 3 i nämnda direktiv har följande avfattning:

”1. Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att anläggningar som tillhör de kategorier som anges i bilaga 1 inte kan tas i drift utan att tillstånd har lämnats av de behöriga myndigheterna. Projekteringen av en anläggning måste ske med beaktande av att de föreskrivna kraven för tillstånd måste kunna uppfyllas.

2 Tillstånd krävs också för en betydande ändring av en anläggning som antingen tillhör någon av kategorierna i bilaga 1 eller som till följd av ändringen kommer att tillhöra någon av dessa kategorier.

3. Medlemsstaterna kan ställa krav på tillstånd för andra kategorier av anläggningar eller, om så föreskrivs i den nationella lagstiftningen, på att förhandsanmälan skall ske.”

7. I artikel 8 i direktiv 84/360 föreskrivs följande:

”1. Efter förslag från kommissionen skall rådet genom enhälligt beslut vid behov fastställa gränsvärden för utsläpp. Sådana gränsvärden skall bestämmas på grundval av bästa tillgängliga teknik som inte medför oskäliga kostnader och med beaktande av utsläppens art, omfattning och skadlighet.

2. Efter förslag från kommissionen skall rådet genom enhälligt beslut fastställa lämpliga metoder och förfaranden för mätning och utvärdering.”

8. Artikel 13 i direktiv 84/360 har följande lydelse:

”Mot bakgrund av utvecklingen i fråga om bästa tillgängliga teknik och med hänsyn till miljösituationen skall medlemsstaterna genomföra en politik och en strategi, som innefattar lämpliga åtgärder för att stegvis anpassa befintliga anläggningar i kategorierna i bilaga 1 till bästa tillgängliga teknik, med beaktande särskilt av

– anläggningens tekniska utformning,

– i vilken omfattning anläggningen utnyttjas och dess återstående livslängd,

– arten och omfattningen av de förorenande utsläppen från anläggningen,

– det önskvärda i att inte belasta den berörda anläggningen med oskäliga kostnader, särskilt med tanke på den ekonomiska situationen för verksamheterna i den aktuella kategorin.”

9. Artikel 16.1 i nämnda direktiv har följande avfattning:

”Medlemsstaterna skall senast den 30 juni 1987 sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv.”

Omständigheterna i målet och det administrativa förfarandet

10. Kraftstationen har sex enheter med ångturbiner, två enheter med gasturbiner och fyra enheter med dieselturbiner. De första åtta turbinerna installerades mellan åren 1965 och 1974 medan de fyra sista turbinerna installerades år 1986.

11. Det är i förevarande fall ostridigt att kraftstationen tillhör de förbränningsanläggningar med en avgiven värmeeffekt av mer än 50 MW som avses i punkt 1.4 i bilaga 1 till direktiv 84/360, att den omfattas av det kontrollsystem som anges i artikel 3.1 däri och att den utgör en befintlig anläggning i den mening som avses i artikel 2.3 i nämnda direktiv.

12. Kommissionen erhöll ett klagomål angående miljöföroreningar förorsakade av kraftstationen, varför den i skrivelse av den 12 maj 1998 anmodade de grekiska myndigheterna att lämna uppgifter om hur kraftstationen drevs, varvid den särskilt hänvisade till de skyldigheter som följer av direktiv 84/360.

13. Kommissionen ansåg att de villkor för tillstånd som föreskrivs i artikel 3 i direktiv 84/360 inte hade iakttagits och skickade därför den 1 februari 1999 en andra skrivelse till de grekiska myndigheterna i vilken den begärde ytterligare uppgifter i fråga om utbyggnaden av kraftstationen.

14. Då kommissionen fann att det av svaret på denna skrivelse framgick att Republiken Grekland inte iakttog sina skyldigheter enligt artiklarna 3 och 13 i direktiv 84/360, uppmanades medlemsstaten den 13 april 2000 att inkomma med ett yttrande inom två månader.

15. De grekiska myndigheterna inkom under åren 2000 och 2001 med olika skrivelser som bland annat avsåg tillstånd för utbyggnad av kraftstationen, ministerbeslut nr 46998 av den 5 juni 2000 om godkännande av en ny miljökonsekvensbedömning som DEI gjort för samtliga installationer i kraftstationen, samt ministerbeslut nr 56512 av den 19 maj 2001 om ändring av föregående ministerbeslut och om de driftstillstånd som lämnats för kraftstationen den 26 februari och den 27 juli 2001.

16. Kommissionen, som fann att endast åsidosättandet av artikel 13 i direktiv 84/360 kvarstod, riktade den 21 mars 2002 ett motiverat yttrande till Republiken Grekland och uppmanade den att vidta nödvändiga åtgärder för att inom två månader efter delgivningen av nämnda yttrande fullgöra de skyldigheter som följer av denna bestämmelse.

17. Kommissionen var inte övertygad om att de uppgifter som de grekiska myndigheterna lämnat i sina skrivelser av den 10 juli och av den 13 november 2002 var tillräckliga för att åsidosättandet av artikel 13 i direktiv 84/360 skulle upphöra, varför den väckte förevarande talan.

Talan

Parternas argument

18. Enligt kommissionen framgår det av de uppgifter som de grekiska myndigheterna har lämnat under såväl det administrativa förfarandet som förfarandet vid EG‑domstolen att kraftstationen drivs med en uttjänt teknik som är starkt förorenande och som inte kan klassificeras som ”bästa tillgängliga teknik” i den mening som avses i direktiv 84/360.

19. Under åren 1992–2002 minskade således inte utsläppen av svaveldioxid och kväveoxider från kraftstationen. Dessa utsläpp varierade mellan 14,2 kiloton (år 1995) och 16,3 kiloton (år 1999) i fråga om svaveldioxid, och mellan 4,3 kiloton (åren 1992, 1998 och 2000) och 5 kiloton (år 1999) i fråga om kväveoxid. Utsläppen motsvarade praktiskt taget Kretas totala svaveldioxidutsläpp och 50 procent av dess kväveoxidutsläpp under den berörda perioden.

20. Kommissionen har, när det gäller de olika åtgärder som Republiken Grekland påstår sig ha vidtagit för att fullgöra den skyldighet som följer av artikel 13 i direktiv 84/360, gjort gällande att dessa åtgärder

– är av allmän karaktär, varför de alltså inte specifikt avser den ifrågavarande kraftstationen, eller

– inte har lett till någon förbättring i fråga om registrerade utsläpp, eller

– inte är tvingande, eller

– inte utgör åtgärder för anpassning till bästa tillgängliga teknik i den mening som avses i direktivet.

21. Kommissionen har dessutom hävdat att de grekiska myndigheterna inte har fastställt några gränsvärden för utsläpp av svaveldioxid och kvävedioxider.

22. När det gäller den grekiska regeringens argument att en anpassning av kraftstationen till bästa tillgängliga teknik skulle ha medfört alltför stora kostnader för DEI, har kommissionen gjort gällande dels att kostnaden inte utgör det enda kriteriet för anpassning som anges i artikel 13 i direktiv 84/360, dels att sådana kostnader skall sättas i relation till de år som förflutit sedan detta direktiv trädde i kraft. Nämnda bolags finansiella ställning, såsom den återspeglas i balansräkningen för räkenskapsåret 2002, kan inte heller ha medfört att kostnaderna för nödvändiga förbättringar av kraftstationen blev alltför stora.

23. Den grekiska regeringen har för det första hävdat att gemenskapslagstiftningen fram till och med antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/80/EG av den 23 oktober 2001 om begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från stora förbränningsanläggningar (EGT L 309, s. 1) inte innehöll några föreskrifter om gränsvärden för befintliga anläggningar av den storlek som den som är i fråga i förevarande fall, samt att direktiv 84/360 inte innehåller någon definition av begreppet ”bästa tillgängliga teknik”, ingen konkret frist för den stegvisa anpassningen av befintliga anläggningar till sådan teknik och inte heller någon angivelse av det sätt på vilket olika tekniker skall utvärderas.

24. För det andra har nämnda regering betonat att nivån för föroreningar från en viss källa bestäms efter utsläppen från denna källa vid förekomst av olika luftföroreningar i det område där källan är belägen liksom av omfattningen av dessa utsläpp. För att bedöma anpassningen av den berörda kraftstationen till bästa tillgängliga teknik måste man begagna sig av de specifika utsläpp (uttryckta i g/kWh) som kännetecknar den genomsnittliga förorening som kraftstationen förorsakar över en längre tid, och inte av utsläpp som beräknas i absoluta termer, det vill säga antal ton som släpps ut per år. Utnyttjandegraden och tillväxten i storlek på kraftstationen skulle nämligen kunna inverka på volymen av sistnämnda utsläpp, av vilka det följaktligen inte går att dra några slutsatser om standarden på den använda tekniken.

25. Den grekiska regeringen har vad specifikt gäller kraftstationen understrukit att energiproduktionen vid denna har ökat kraftigt mellan åren 1992 och 2002. Av de uppgifter som DEI lämnat framgår emellertid att de specifika utsläppen av svaveldioxid från denna kraftstation har fallit från 18,0 g/kWh år 1992 till 13,0 g/kWh år 2001 och att utsläppen av kvävedioxider har minskat från 4,1 g/kWh år 1998 till 3,9 g/kWh år 2001.

26. Nämnda regering har för det tredje gjort gällande att särskilda åtgärder för anpassning av kraftstationen till bästa tillgängliga teknik har vidtagits inom ramen för genomförandet av en mer allmän politik och strategi, nämligen följande:

– Mellan åren 1993 och 2002 har den högsta svavelhalten i bränslena minskats från fyra procent till tre procent, alltså en minskning med 25 procent.

– Eldningsolja med en svavelhalt som med nästan 13 procent understiger de gränser som fastställts i den nationella planen har använts, vilket har minskat de specifika svaveldioxidutsläppen med mer än 5 kg/MWh.

– Mellan åren 1993 och 2002 har den högsta svavelhalten i diesel på nationell nivå minskat från 0,5 procent till 0,035 procent, alltså en minskning med 93 procent.

– Andelen eldningsolja som används för kraftproduktionen på Kreta har sänkts med nästan 46 procent, medan kraftproduktionen från förnybara energikällor har ökat och användningen av de allra äldsta gasturbinerna har minskat.

– Från år 1999 har kemiska tillsatsmaterial för att öka förbränningen i enheterna med ångturbiner använts, varigenom mängden luftburna partiklar som släpps ut från dessa enheter har minskats med cirka 50 procent.

– Pannorna i fem av sex ångturbiner i kraftstationen har fortlöpande ersatts med nya pannor av typen ångdifussion, varav två har varit i drift sedan år 2001 och två andra sedan år 2003, medan den sista håller på att installeras.

– Nya förpliktelser har införts med avseende på kontroll av att mätning och övervakning av utsläpp tillämpas, såsom skyldighet att installera tre moderna stationer för mätning av luftkvaliteten i området runt kraftstationen, ett system för insprutning av vatten i syfte att minska halterna av kväveoxid i den nya enheten med gasturbiner och ett system för mätning och registrering av koncentrationer av luftföroreningar från kraftstationen.

– I februari 2003 har beslut fattats att gradvis flytta kraftstationen till en annan del av Kreta efter år 2006 och att installera en fjärde elektrisk kraftstation på ön, i vilken naturgas kan användas i syfte att säkerställa att anläggningarna för elproduktion har bästa möjliga miljöprestanda.

27. Den grekiska regeringen har för det fjärde hävdat att det inte framgår av de siffror som står till dess förfogande att kraftstationen ger upphov till kraftig miljöförorening. Miljökvaliteten är för övrigt utmärkt i den region där kraftstationen är belägen och den låga grad av förorening som förekommer utgör inte något hot mot folkhälsan.

28. Den grekiska regeringen har för det femte anfört att DEI:s ekonomiska situation, som kommissionen redogjort för, inte gör det möjligt att dra några slutsatser om företagets finansiella styrka före år 2002. DEI, som var ett offentligt företag och som ombildades till aktiebolag först under år 2000, förfogade inte över tillräckliga likvida medel för att göra stora investeringar. Det ovannämnda företaget gick för övrigt med förlust under åren 1998–2000. Företagets lönsamhet och finansiella situation förbättrades först från och med år 2001. Det kan därför inte med fog göras gällande att DEI var i stånd att täcka de kostnader som uppkom på grund av de åtgärder som kommissionen räknade med behövdes för att anpassa kraftstationen till bästa tillgängliga teknik.

Domstolens bedömning

29. Domstolen erinrar inledningsvis om att medlemsstaterna enligt artikel 13 i direktiv 84/360 är skyldiga att, mot bakgrund av den tekniska utvecklingen och miljösituationen, genomföra en politik och en strategi som innefattar lämpliga åtgärder för att stegvis anpassa sådana anläggningar som kraftstationen till bästa tillgängliga teknik, med beaktande av olika kriterier, såsom bland annat arten och omfattningen av de förorenande utsläppen från sådana anläggningar och kostnaderna för att anpassa dem till denna teknik.

30. Det är visserligen riktigt att det, såsom den grekiska regeringen gjort gällande, framgår av artikel 13 i direktiv 84/360 att medlemsstaterna har ett visst utrymme för skönsmässig bedömning av vilka åtgärder som är lämpliga för att bekämpa förorening av atmosfären. Medlemsstaterna är emellertid enligt denna bestämmelse förpliktade att gradvis anpassa de anläggningar som avses i detta direktiv till den ovannämnda tekniken allteftersom den utvecklas.

31. Det är härvid väsentligt att slå fast att utsläppsvolymerna från en anläggning som avses i direktiv 84/360 visserligen inverkar på det slag av åtgärder som skall vidtas. Härav följer emellertid inte att en medlemsstat – även om de förorenade utsläppen inte når upp till betydande volymer – kan underlåta att anpassa anläggningen till bästa tillgängliga teknik. Det är bland annat mot bakgrund av detta konstaterande som domstolen skall undersöka om Republiken Grekland i förevarande fall har uppfyllt sin skyldighet enligt artikel 13 i det ovannämnda direktivet.

32. Domstolen anger först och främst att den grekiska regeringens påstående att miljökvaliteten är utmärkt i det område där kraftstationen är belägen och inte utgör någon fara för folkhälsan står i strid med innehållet i svaret, av den 10 juli 2002, på kommissionens motiverade yttrande, i vilket den grekiska regeringen medgav att det förelåg problem med försämring av miljön på grund av driften av denna kraftstation.

33. Vidare påpekas att det framgår av artikel 1 i direktiv 84/360 att syftet med detta direktiv är att hindra eller minska luftförorening från industrianläggningar i gemenskapen. Med luftförorening åsyftas enligt artikel 2.1 i detta direktiv utsläpp av ämnen eller tillförsel av energi till luften som direkt eller indirekt härrör från människan och som medför risker för människors hälsa och skadar levande resurser eller ekosystem.

34. Eftersom det är ostridigt att utsläpp av svaveldioxid och kväveoxider är skadliga för människors hälsa, levande resurser och ekosystem, följer härav att medlemsstaternas skyldighet att vidta nödvändiga åtgärder för att minska utsläpp av dessa två ämnen, tvärtemot vad den grekiska regeringen gjort gällande, inte är beroende av den allmänna miljösituationen i det område där den ifrågavarande industrianläggningen är belägen.

35. Vad för det andra beträffar det förhållandet att gränsvärden inte har fastställts för utsläpp från sådana anläggningar som kraftstationen, finner domstolen att artikel 13 i direktiv 84/360, såsom den grekiska regeringen med fog har anfört, inte innehåller någon uttrycklig förpliktelse för medlemsstaterna att fastställa sådana gränsvärden.

36. Det skall emellertid betonas att åtgärden att fastställa gränsvärden för utsläpp från sådana anläggningar som kraftstationen är synnerligen värdefull i samband med genomförandet av en politik eller strategi i den mening som avses i artikel 13 i direktiv 84/360.

37. Domstolen finner för det tredje att de siffror avseende specifika utsläpp av svaveldioxid och kväveoxider som den grekiska regeringen åberopat, och som kommissionen för övrigt bestritt, verkligen påvisar en svag minskning av utsläppen mellan åren 1992 och 2001. Faktum kvarstår emellertid att det inte går att dra någon slutsats på grundval av dessa siffror med avseende på frågan huruvida kraftstationen har anpassats till bästa tillgängliga teknik. Vad som på sin höjd går att påvisa med dessa siffror är att de av den grekiska regeringen vidtagna åtgärderna har lett till en minskning av ovannämnda utsläpp.

38. Kommissionen har emellertid inte klandrat den grekiska regeringen för att inte ha vidtagit åtgärder för att minska de luftföroreningar som förorsakas av kraftstationen, utan för att inte ha utformat en politik eller strategi för att anpassa kraftstationen i fråga till bästa tillgängliga teknik.

39. Vad för det fjärde beträffar de olika åtgärder som den grekiska regeringen åberopat för att styrka att den har uppfyllt sina skyldigheter enligt artikel 13 i direktiv 84/360, konstaterar domstolen först och främst att sänkningen av högsta svavelhalt i den eldningsolja och dieselolja som används i kraftstationen i princip kan anses utgöra en åtgärd för anpassning av en sådan industrianläggning som kraftstationen till bästa tillgängliga teknik, eftersom åtgärden påtagligt kan minska de luftföroreningar som kommer från en sådan anläggning. Detta förutsätter emellertid att svavelhalten i det använda bränslet motsvarar den lägsta halt som är tillgänglig på marknaden.

40. I förevarande fall skall det emellertid, såsom kommissionen har angett till svar på domstolens fråga, vilket inte bestritts av den grekiska regeringen, konstateras att svavelhalten på 2,6 procent i bland annat den eldningsolja som används i kraftstationen påtagligt överstiger svavelhalten i den eldningsolja som har den lägsta halt som är tillgänglig på marknaden, vilken uppgår till 0,4 procent. Svavelhalten i den eldningsolja som används i kraftstationen överstiger betydligt svavelhalten i den eldningsolja som används i industrianläggningar i Atenområdet, vilken uppgår till 0,7 procent.

41. Det argumentet kan inte godtas som den grekiska regeringen anfört med avseende på att skyldighet att använda bränslen med den lägsta svavelhalt som är tillgänglig på marknaden inte följer av artikel 13 i direktiv 84/360, eftersom det skulle medföra orimliga kostnader för DEI att använda dessa bränslen.

42. I förevarande fall är det nämligen ostridigt att användning av eldningsolja med en svavelhalt på omkring en procent skulle ha krävt en engångsinvestering till en kostnad av tre miljoner euro och en höjning av de löpande kostnaderna för anskaffning av eldningsolja på omkring sex miljoner euro om året.

43. Tvärtemot vad den grekiska regeringen gjort gällande finner domstolen att dessa belopp inte utgör orimliga kostnader i förhållande till dels DEI:s finansiella ställning, såsom parterna beskrivit denna, dels den omständigheten att företaget har omkring 6,7 miljoner kunder.

44. Tilläggas skall att argumentet att användning av eldningsolja eller dieselolja med lägre svavelhalt inte skulle vara befogad, med hänsyn till miljöns kvalitet i det område där kraftstationen är belägen, inte kan godtas, eftersom skyldigheten att minska utsläppen av svaveldioxid och kväveoxider, såsom framgår av punkt 34 i förevarande dom, inte är beroende av att någon särskild miljöförorening föreligger.

45. Det är, vad därefter avser uppgiften att andelen eldningsolja som används för kraftproduktionen på Kreta har sänkts med nästan 46 procent mellan år 1992 och år 2002, tillräckligt att konstatera att denna uppgift är alltför allmän och inte gör det möjligt att fastställa om motsvarande minskning av föroreningarna har påvisats med avseende på utsläppen från kraftstationen.

46. Domstolen betonar, med avseende på användning av kemiska tillsatser i syfte att förbättra förbränningen i ångturbiner, att den grekiska regeringen själv har medgett att denna åtgärd endast har inverkan på ”luftburna partiklar”. Förevarande talan avser emellertid inte utsläpp av sådana partiklar.

47. Domstolen medger att det förhållandet att pannorna i vissa ångturbiner fortlöpande har ersatts i princip kan anses utgöra en anpassning av kraftstationen till bästa tillgängliga teknik. I förevarande fall skall det emellertid konstateras att dessa pannor till stor del ersattes efter det att tvåmånadersfristen i det motiverade yttrandet hade löpte ut.

48. Domstolen anger, med avseende på åtgärderna för övervakning och kontroll av utsläppen, slutligen att sådana åtgärder visserligen kan anses utgöra en anpassning av en kraftstation till bästa tillgängliga teknik, men att de emellertid måste åtföljas av andra åtgärder som har en direkt inverkan på utsläppen från den berörda kraftstationen.

49. Sådana åtföljande åtgärder har emellertid inte vidtagits i förevarande fall. Såsom den grekiska regeringen har uppgett till svar på en fråga från domstolen under förhandlingen leder, om felaktigheter konstateras, dessa kontroller och mätningar av utsläppen, som föranleder olika rapporter till de behöriga nationella myndigheterna, endast till en tillfällig minskning eller stängning av kraftstationens produktion och därigenom av utsläppen. De ovannämnda åtgärderna kan under sådana förhållanden inte anses utgöra en anpassning av kraftstationen till bästa tillgängliga teknik.

50. Detsamma gäller planerna att gradvis flytta kraftstationen till en annan del av Kreta, eftersom en sådan åtgärd endast motsvarar en gradvis stängning av denna kraftstation.

51. Med beaktande av vad ovan anförts finner domstolen att de åtgärder som den grekiska regeringen har åberopat inte utgör ett genomförande av en politik och en strategi för att stegvis anpassa kraftstationen till bästa tillgängliga teknik i den mening som avses i artikel 13 i direktiv 84/360.

52. Republiken Grekland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 13 i rådets direktiv 84/360/EEG, genom att varken ange politik eller strategi för att gradvis anpassa de ångturbiner och enheter med gasturbiner som finns installerade i den kraftstation som ägs av DEI, Linoperamata, Kreta, till bästa tillgängliga teknik.

Rättegångskostnader

53. Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att Republiken Grekland skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Republiken Grekland har tappat målet, skall kommissionens yrkande bifallas.

Domslut

På dessa grunder beslutar domstolen (andra avdelningen) följande dom:

1) Republiken Grekland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 13 i rådets direktiv 84/360/EEG av den 28 juni 1984 om bekämpning av luftförorening från industrianläggningar, genom att varken ange politik eller strategi för att gradvis anpassa de ångturbiner och enheter med gasturbiner som finns installerade i den kraftstation som ägs av bolaget Dimosa Epicheirisi Ilektrismous (statligt kraftbolag), Linoperamata, Kreta, till bästa tillgängliga teknik.

2) Republiken Grekland skall ersätta rättegångskostnaderna.