Parter

Domskäl

Domslut

Parter

I mål C-316/04,

angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, som framställts av College van Beroep voor het bedrijfsleven (Nederländerna), genom beslut av den 22 juli 2004 som inkom till domstolen den 26 juli 2004 i målet

Stichting Zuid-Hollandse Milieufederatie

mot

College voor de toelating van bestrijdingsmiddelen,

ytterligare deltagare i rättegången:

3M Nederland BV m.fl.,

meddelar

DOMSTOLEN (andra avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden C.W.A. Timmermans samt domarna J. Makarczyk, R. Schintgen, G. Arestis och J. Klucka (referent),

generaladvokat: F.G. Jacobs,

justitiesekreterare: avdelningsdirektören M. Ferreira,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 2 juni 2005,

med beaktande av de yttranden som avgetts av:

– Stichting Zuid-Hollandse Milieufederatie, genom J. Rutteman, i egenskap av ombud,

– 3M Nederland BV m.fl., genom D. Waelbroeck, avocat,

– Nederländernas regering, genom H.G. Sevenster, J.G.M. van Bakel och C.M. Wissels, samtliga i egenskap av ombud,

– Danmarks regering, genom A. Rahbøl Jacobsen, i egenskap av ombud, biträdd av P. Biering, advokat,

– Frankrikes regering, genom G. de Bergues och R. Loosli-Surrans, båda i egenskap av ombud,

– Europeiska gemenskapernas kommission, genom B. Doherty och M. van Beek, båda i egenskap av ombud,

och efter att den 14 juli 2005 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Domskäl

1. Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av övergångsbestämmelserna i rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (EGT L 230, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 20, s. 236) och i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG av den 16 februari 1998 om utsläppande av biocidprodukter på marknaden (EGT L 123, s. 1).

2. Begäran har framställts i ett mål mellan Stichting Zuid-Hollandse Milieufederatie (nedan kallat Stichting) och College voor de toelating van bestrijdingsmiddelen (nedan kallat College), beträffande det förfarande och de villkor som föreskrivs i nederländsk rätt för godkännande för utsläppande av biocidprodukter på marknaden.

Tillämpliga bestämmelser

De gemenskapsrättsliga bestämmelserna

Direktiv 91/414

3. Enligt artikel 2.1 i direktiv 91/414 avses med växtskyddsmedel ”[v]erksamma ämnen och preparat som innehåller ett eller flera verksamma ämnen, i den form de levereras till användaren” och som huvudsakligen är avsedda att skydda växter eller växtprodukter mot skadliga organismer. I artikel 2.4 i direktivet definieras verksamma ämnen som ”[ä]mnen eller mikroorganismer, däribland virus, som har en allmän eller specifik verkan” på skadliga organismer, eller på växter, växtdelar eller växtprodukter.

4. Enligt artikel 3.1 i direktiv 91/414 får ett växtskyddsmedel endast släppas ut på marknaden och användas i en medlemsstat om de behöriga myndigheterna i den staten har godkänt det i enlighet med förevarande direktiv.

5. I artikel 4.1 i ovannämnda direktiv anges att medlemsstaterna skall säkerställa att ett växtskyddsmedel endast godkänns om ”dess verksamma ämnen finns upptagna i bilaga 1 och villkoren i bilagan är uppfyllda”, liksom även villkoren i punkt 1 b–f i samma artikel.

6. Artikel 4.5 i direktiv 91/414 har följande lydelse:

”Godkännanden får när som helst omprövas om det finns uppgifter som tyder på att något av kraven i 1 inte längre är uppfyllda. I sådana fall får medlemsstaterna kräva att den som har ansökt om godkännande eller beviljats ett utvidgat användningsområde i enlighet med artikel 9 skall lämna de ytterligare uppgifter som är nödvändiga för omprövningen. Godkännandet får vid behov förlängas för den tid som krävs för att genomföra en sådan omprövning och lämna sådana ytterligare uppgifter.”

7. Artikel 8 i direktivet avser övergångsbestämmelser och undantag. I punkt 1 preciseras vilka krav som skall vara uppfyllda för att ett växtskyddsmedel som innehåller ett verksamt ämne som inte finns upptaget i bilaga 1 till samma direktiv och som inte fanns på marknaden två år efter anmälan av direktivet skall få godkännas för utsläppande på marknaden.

8. I artikel 8.2 i direktiv 91/414 föreskrivs följande:

”Trots vad som sägs i artikel 4 och utan att det påverkar tillämpningen av punkt 3 eller direktiv 79/117/EEG får en medlemsstat under tolv år efter anmälan av detta direktiv godkänna att växtskyddsmedel som innehåller verksamma ämnen som inte är upptagna i bilaga 1 och som fanns på marknaden två år efter anmälan av detta direktiv släpps ut på marknaden inom sitt territorium.

…”

9. I artikel 8.3 anges att ”[n]är medlemsstaterna i enlighet med punkt 2 omprövar växtskyddsmedel som innehåller ett verksamt ämne och innan en sådan omprövning har genomförts, skall de tillse att kraven i artikel 4.1 b i–v samt 4.1 c–4.1 f är uppfyllda enligt nationella bestämmelser om dokumentationskrav.”

10. Enligt artikel 13.6 i direktiv 91/414 ”får medlemsstaterna i fråga om verksamma ämnen som redan fanns på marknaden två år efter anmälan av detta direktiv med beaktande av bestämmelserna i fördraget fortsätta att tillämpa tidigare nationella bestämmelser om krav på uppgifter, så länge ämnena inte finns upptagna i bilaga 1”.

11. Enligt artikel 23 i ovannämnda direktiv skall direktivet sättas i kraft ”senast två år efter dagen för anmälan av detta direktiv”.

Direktiv 98/8

12. I artikel 2.1 a i direktiv 98/8 definieras biocidprodukter som ”[v]erksamma ämnen och preparat som innehåller ett eller flera verksamma ämnen i den form de levereras till användaren, avsedda att på kemisk eller biologisk väg förstöra, hindra, oskadliggöra, förhindra verkningarna av eller på något annat sätt utöva kontroll över skadliga organismer”.

13. I artikel 3.1 i direktivet anges att ”[m]edlemsstaterna skall föreskriva att en biocidprodukt får släppas ut på marknaden och användas inom deras territorium endast om den har godkänts i enlighet med detta direktiv”.

14. I artikel 5.1 i samma direktiv föreskrivs att medlemsstaterna skall godkänna en biocidprodukt endast om ”det (de) verksamma ämne(n) som den innehåller finns med i förteckningen i bilaga I eller IA och alla krav som framgår av dessa bilagor är uppfyllda” och om ett antal andra villkor är uppfyllda.

15. Enligt artikel 16.1 i direktiv 98/8, som avser övergångsbestämmelser, ”får en medlemsstat under en tioårsperiod … fortsätta att använda sin nuvarande ordning eller praxis för utsläppande av biocidprodukter på marknaden. Medlemsstaten får särskilt, i enlighet med sina nationella bestämmelser, tillåta att en sådan biocidprodukt som innehåller verksamma ämnen som inte finns med i förteckningen i bilaga I eller IA … släpps ut på marknaden inom dess territorium”. Sådana verksamma ämnen skall dock finnas på marknaden senast 24 månader efter det att nämnda direktiv träder i kraft i form av verksamma ämnen i en biocidprodukt som är avsedd för andra ändamål än vetenskaplig forskning och utveckling och processorienterad forskning och utveckling.

16. I artikel 16.5 anges att ”[b]estämmelserna i rådets direktiv 83/189/EEG av den 28 mars 1983 om ett informationsförfarande för tekniska standarder och föreskrifter skall fortsätta att gälla under den övergångsperiod som avses i punkt 2”.

17. I artikel 34 i samma direktiv föreskrivs att medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet senast 24 månader efter det att direktivet träder i kraft. Enligt artikel 35 träder ”direktivet … i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts”, det vill säga den 14 maj 1998.

Den nationella lagstiftningen

18. Artikel 2.1 i 1962 års lag om bekämpningsmedel (Bestrijdingsmiddelenwet) (Stb. 1962, nr 288) i den lydelse som var tillämplig vid tidpunkten för omständigheterna i målet vid den nationella domstolen (nedan kallad Bmw) har följande lydelse:

”Det är förbjudet att leverera ett bekämpningsmedel, förfoga över det, ha det i lager och föra in det eller använda det i Nederländerna, när det inte framgår att medlet har godkänts i enlighet med denna lag eller, såvida det rör sig om en biocidprodukt med låg risk, har registrerats.”

19. Syftet med artikel 3.1 Bmw är att införliva främst bestämmelserna i artikel 4.1 i direktiv 91/414. Artikel 3.1 a 1–10 innehåller villkor som i princip motsvarar villkoren i artikel 4.1 b i–v och artikel 3.1 b–d innehåller villkor som motsvarar dem i artikel 4.1 c–e.

20. Syftet med artikel 3.2 a Bmw är att införliva artikel 4.1 a i direktiv 91/414.

21. I artikel 4.1 i denna lag föreskrivs att beslut om godkännande eller registrering av biocidprodukter efter ansökan skall fattas av College.

22. Artikel 25d Bmw har följande lydelse:

”1. Trots vad som sägs i artiklarna 3 och 3 a, eller i bestämmelser som antagits med stöd av dessa, och i artiklarna 4.1 och 5.1, skall ett bekämpningsmedel vars verksamma ämne eller ämnen har angetts av College lagligen godkännas eller registreras från och med den tidpunkt som anges i punkt 3.

2. När ett sådant verksamt ämne som avses i punkt 1 anges skall hänsyn tas till de effekter av det berörda verksamma ämnet, som avses i artikel 3.1 a 3–10.

3. … Trots vad som sägs i artikel 5.1 gäller godkännandet respektive registreringen till den tidpunkt vid vilken en sådan gemenskapsbestämmelse som avses i artikel 3.2 a avseende det berörda verksamma ämnet senast skall ha genomförts, innebärande att detta eller denna åtminstone gäller till och med den 26 juli 2003 eller till och med den 15 maj 2010 om inte någon gemenskapsbestämmelse senast vid respektive datum har antagits i vilken det anges om det berörda verksamma ämnet får användas i ett växtskyddsmedel respektive en biocidprodukt.

…”

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

23. Den 12 juni 2002 begärde Stichting omprövning av ett beslut som meddelats samma dag och genom vilket College upprättat en förteckning över verksamma ämnen i enlighet med artikel 25d Bmw och ex officio utfärdat sådana godkännanden som avses i denna artikel.

24. College beslutade den 12 maj 2004 vid omprövning att inte företa ändring av beslutet.

25. Den 28 maj 2004 överklagade Stichting beslutet till College van Beroep voor het bedrijfsleven. Denna domstol, som huvudsakligen hade att pröva huruvida artikel 25d Bmw var förenlig med övergångsbestämmelserna i direktiven 91/414 och 98/8, beslutade att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till EG-domstolen:

”1) a) Kan artikel 8 i växtskyddsmedelsdirektivet tillämpas av den nationella domstolen efter det att den frist som avses i artikel 23 i direktivet har löpt ut?

b) Kan artikel 16 i biociddirektivet tillämpas av den nationella domstolen efter det att den frist som avses i artikel 34 i direktivet har löpt ut?

2) Skall artikel 16 i biociddirektivet tolkas så att bestämmelsen har samma innebörd som artikel 8.2 i växtskyddsmedelsdirektivet?

3) Skall artikel 16.1 i biociddirektivet tolkas som en ’standstill-skyldighet’?

Om frågan besvaras nekande:

Innebär artikel 16.1 i biociddirektivet att möjligheterna att införa ändringar i de nationella bestämmelserna om utsläppande av biocidprodukter på marknaden begränsas, och vilka är i sådant fall dessa begränsningar?

4) Om fråga 2 besvaras nekande:

a) Skall artikel 8.2 i växtskyddsmedelsdirektivet tolkas så att om en medlemsstat godkänner att växtskyddsmedel som innehåller verksamma ämnen som inte är upptagna i bilaga 1 till direktivet och som redan fanns på marknaden två år efter anmälan av detta direktiv släpps ut på marknaden inom sitt territorium, skall då medlemsstaten härvidlag följa bestämmelserna i artikel 4 i växtskyddsmedelsdirektivet?

b) Skall artikel 8.2 i växtskyddsmedelsdirektivet vidare tolkas så att om en medlemsstat godkänner att växtskyddsmedel som innehåller verksamma ämnen som inte är upptagna i bilaga 1 till direktivet och som redan fanns på marknaden två år efter anmälan av detta direktiv släpps ut på marknaden inom sitt territorium, skall då medlemsstaten härvidlag följa bestämmelserna i artikel 8.3 i växtskyddsmedelsdirektivet?

5) Skall artikel 8.3 i växtskyddsmedelsdirektivet tolkas så att med en omprövning även skall förstås en prövning vid vilken ett berört verksamt ämnes effekter på människors och djurs hälsa och på miljön beaktas och som läggs till grund för angivande av det verksamma ämnet, vilket leder till att de växtskyddsmedel som innehåller det verksamma ämnet lagligen godkänns eller registreras?

6) Skall artikel 8.3 i växtskyddsmedelsdirektivet tolkas så att artikeln endast innehåller bestämmelser som avser tillhandahållande av uppgifter före en omprövning eller skall bestämmelsen förstås så att de krav som nämns i artikeln även har betydelse för hur en omprövning organiseras och genomförs?”

Tolkningsfrågorna

Upptagande till sakprövning

26. Den franska regeringen har genom sitt yttrande till domstolen inledningsvis ifrågasatt möjligheten att uppta vissa av tolkningsfrågorna till sakprövning.

27. Den franska regeringen har påpekat att den nationella domstolen i den första delen av den första frågan har hänvisat till hela artikel 8 i direktiv 91/414 utan att precisera vilken av punkterna, som avser vitt skilda situationer, i artikeln som avses. Vidare har regeringen anfört att artikel 23 i ovannämnda direktiv endast rör tillämpningen av artikel 10.1 andra strecksatsen i direktivet, avseende förfaranden för ömsesidigt erkännande med avseende på vissa krav enligt artikel 4 i direktiv 91/414. Således anser den franska regeringen att den första delen av den första frågan beträffande tolkningen av artikel 8 i samma direktiv inte kan tas upp till sakprövning eftersom svaret på frågan inte är nödvändigt för att kunna avgöra målet i den nationella domstolen.

28. Vidare anser den franska regeringen att den andra delen av den första frågan, och även den andra och den tredje frågan, som rör tolkningen av direktiv 98/8, inte kan tas upp till sakprövning, eftersom målet i den nationella domstolen handlar om växtskyddsmedel och inte om biocidprodukter.

29. Domstolen vill i detta hänseende erinra om att det enligt fast rättspraxis, inom ramen för det samarbete mellan domstolen och de nationella domstolarna som har inrättats genom artikel 234 EG, uteslutande ankommer på de nationella domstolarna, vid vilka tvisten anhängiggjorts och som har ansvaret för det rättsliga avgörandet, att mot bakgrund av de särskilda omständigheterna i varje enskilt mål bedöma såväl om ett förhandsavgörande är nödvändigt för att döma i saken som relevansen av de frågor som ställs till domstolen. Följaktligen är domstolen i princip skyldig att meddela ett förhandsavgörande när de frågor som har ställts avser tolkningen av gemenskapsrätten (se bland annat dom av den 15 december 1995 i mål C-415/93, Bosman, REG 1995, s. I-4921, punkt 59, och av den 19 februari 2002 i mål C-35/99, Arduino, REG 2002, s. I-1529, punkt 24).

30. Domstolen har likväl påpekat att det i undantagsfall ankommer på den att – för att pröva sin egen behörighet – undersöka de omständigheter som har föranlett den nationella domstolen att begära ett förhandsavgörande (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 december 1981 i mål 244/80, Foglia, REG 1981, s. 3045, punkt 21; svensk specialutgåva, volym 6, s. 243). Domstolen har endast möjlighet att underlåta att besvara en tolkningsfråga från en nationell domstol när det är uppenbart att den begärda tolkningen av gemenskapsrätten inte har något samband med omständigheterna eller föremålet för talan i målet vid den nationella domstolen, när frågan är hypotetisk eller när domstolen inte har tillgång till de uppgifter om omständigheterna i målet och om relevant nationell rätt som krävs för att den skall kunna ge ett användbart svar på de frågor som har ställts till den (se bland annat domarna i de ovannämnda målen Bosman, punkt 61, och Arduino, punkt 25).

31. I det förevarande fallet är det inte uppenbart att de frågor som den nationella domstolen har ställt omfattas av något av ovannämnda typfall.

32. Trots att College van Beroep voor het bedrijfsleven i den första delen av den första frågan inte har angett vilken av punkterna i artikel 8 i direktiv 91/414 som avses, har denna domstol dock inkommit till EG-domstolen med alla uppgifter som är nödvändiga för att EG-domstolen skall kunna lämna ett användbart svar. Det framgår nämligen otvetydigt av beslutet om hänskjutande att College van Beroep voor het bedrijfsleven har syftat på punkterna 2 och 3 i ovannämnda artikel 8, i den del de avser växtskyddsmedel innehållande verksamma ämnen som inte finns upptagna i bilaga 1 till samma direktiv och som redan fanns på marknaden två år efter anmälan av direktivet, och på punkt 1 i artikel 23 i direktivet, genom vilken fristen för införlivande fastställs till två år efter dagen för anmälan av samma direktiv.

33. Det kan inte heller med framgång göras gällande att tolkningen av direktiv 98/8 inte har något samband med omständigheterna eller föremålet för talan i målet vid den nationella domstolen eller att frågan är hypotetisk, eftersom det framgår såväl av beslutet om hänskjutande som av den nederländska regeringens yttrande att syftet med artikel 25d Bmw var att införliva inte bara artikel 8.2 i direktiv 91/414, utan också artikel 16.1 i direktiv 98/8.

34. Således kan samtliga frågor tas upp till sakprövning.

Prövning i sak

Den tredje frågan

35. Den hänskjutande domstolen har ställt den tredje frågan, vilken domstolen skall besvara först, för att få klarhet i huruvida artikel 16.1 i direktiv 98/8 skall tolkas så att den innebär en ”standstill-skyldighet” eller om denna artikel innehåller andra begränsningar av medlemsstaternas rätt att ändra sin befintliga ordning för godkännande under övergångsperioden.

36. Den omständigheten att direktiv 91/414 inte innehåller orden ”fortsätta att använda sin nuvarande ordning eller praxis”, vilka återfinns i artikel 16 i direktiv 98/8, innebär enligt Stichting att den ordning för godkännande för utsläppande på marknaden som gällde vid tidpunkten för sistnämnda direktivs ikraftträdande måste upprätthållas. Ändringar är endast tillåtna i den mån det resulterar i en ordning som i än högre grad överensstämmer med direktiv 98/8.

37. Domstolen konstaterar inledningsvis att en eventuell ”standstill-skyldighet” inte går att utläsa av själva lydelsen i artikel 16.1 i direktiv 98/8. Denna artikel innehåller ingen uttrycklig formulering med denna innebörd.

38. Det framgår inte heller av skäl 18 i direktiv 98/8 att det skulle föreligga en sådan ”standstill-skyldighet”. I detta skäl anges dels att ”[m]edlemsstaterna bör ha möjlighet att för en begränsad tidsperiod godkänna biocidprodukter som inte uppfyller ovanstående villkor, särskilt i fall av oförutsedd fara för människor, djur eller miljö, och vilka inte kan bekämpas på annat sätt”, dels att ”[g]emenskapsförfarandet [inte] bör … hindra medlemsstaterna från att för en begränsad tidsperiod godkänna att biocidprodukter som innehåller ett verksamt ämne som ännu inte är upptaget i gemenskapsförteckningen används inom deras territorium, förutsatt att dokumentation har lagts fram i enlighet med gemenskapskraven och att den berörda medlemsstaten anser att det verksamma ämnet och biocidprodukten uppfyller de gemenskapsvillkor som gäller för dem”.

39. Dessutom föreskrivs det i artikel 16.5 i direktiv 98/8, såsom 3M Nederland BV m.fl. (nedan kallade 3M Nederland m.fl.), den nederländska regeringen och Europeiska gemenskapernas kommission med fog har gjort gällande, att bestämmelserna i direktiv 83/189 om ett informationsförfarande för tekniska standarder och föreskrifter skall fortsätta att gälla under övergångsperioden. Domstolen påpekar också att artikel 34.3 i direktiv 98/8 innehåller en skyldighet för medlemsstaterna att till kommissionen överlämna texterna till de bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv. Eftersom det i punkt 1 i samma artikel föreskrivs en särskild underrättelse beträffande de nationella åtgärder som vidtagits för införlivandet av direktiv 98/8, och med hänsyn till syftet med bestämmelserna i artiklarna 16.5 och 34.3 i direktivet, konstaterar domstolen att ovannämnda direktiv även avser andra ändringar av de nationella ordningarna under övergångsperioden än de som syftar till att införliva direktivet.

40. Härav följer att orden ”fortsätta att använda sin nuvarande ordning eller praxis för utsläppande av biocidprodukter på marknaden” i artikel 16.1 i direktiv 98/8 inte skall tolkas som en ”standstill-skyldighet”.

41. Medlemsstaternas rätt att ändra sina ordningar för godkännande av biocidprodukter kan dock inte anses vara obegränsad.

42. Även om medlemsstaterna inte är skyldiga att vidta åtgärder för att införliva ett direktiv före införlivandefristens utgång, följer det av en gemensam tillämpning av artikel 10 andra stycket EG och artikel 249 tredje stycket EG samt av direktivet i sig att de måste avhålla sig från att vidta åtgärder som allvarligt äventyrar det i direktivet föreskrivna resultatet (dom av den 18 december 1997 i mål C-129/96, Inter‑Environnement Wallonie, REG 1997, s. I-7411, punkt 45). Samma sak gäller en övergångsperiod, såsom den som föreskrivs i artikel 16.1 i direktiv 98/8, under vilken medlemsstaterna tillåts fortsätta tillämpa sina nationella ordningar även om de inte överensstämmer med direktivet i fråga.

43. Således ankommer det på den nationella domstolen att bedöma om så är fallet med de nationella bestämmelser vars lagenlighet den skall undersöka.

44. Den tredje frågan skall således besvaras så att artikel 16.1 i direktiv 98/8 skall tolkas så, att den inte innehåller någon ”standstill-skyldighet”. Artiklarna 10 andra stycket EG och 249 tredje stycket EG samt direktiv 98/8 innebär dock att medlemsstaterna under den övergångsperiod som föreskrivs i artikel 16.1 i direktivet måste avhålla sig från att vidta åtgärder som allvarligt äventyrar det i direktivet föreskrivna resultatet.

Den fjärde frågan

45. Den nationella domstolen har ställt den fjärde frågan, som består av två delar, för att få klarhet i om artikel 8.2 i direktiv 91/414 skall tolkas så, att om en medlemsstat godkänner att växtskyddsmedel som innehåller verksamma ämnen som inte är upptagna i bilaga 1 till direktivet och som fanns på marknaden redan två år efter anmälan av detta direktiv släpps ut på marknaden inom dess territorium, skall medlemsstaten härvidlag följa bestämmelserna i artikel 4 eller artikel 8.3 i direktivet.

46. Domstolen påpekar inledningsvis, såsom 3M Nederland m.fl., den nederländska regeringen och kommissionen med fog har gjort gällande, att artikel 8.2 i direktiv 91/414 är tillämplig genom undantag från artikel 4 i samma direktiv och att det i artikel 8.2, till skillnad från i artikel 8.1, inte specificeras vilka krav som skall vara uppfyllda för att ett godkännande för utsläppande på marknaden skall kunna beviljas. Det anges dock att ett sådant godkännande inte påverkar tillämpningen av artikel 8.3.

47. Enligt artikel 8.3 skall medlemsstaterna ”tillse att kraven i artikel 4.1 b i–v samt 4.1 c–4.1 f är uppfyllda” när de ”omprövar växtskyddsmedel som innehåller ett verksamt ämne” som inte avses i bilaga 1 till direktiv 91/414 och som redan fanns på marknaden två år efter anmälan av direktivet och innan denna omprövning genomförs.

48. En förutsättning för en sådan omprövning är, såsom också 3M Nederland m.fl. och den nederländska regeringen har gjort gällande, att växtskyddsmedlet redan har godkänts för utsläppande på marknaden och att godkännandet fortfarande är giltigt. Detta följer bland annat av artikel 4.5 i direktiv 91/414. Enligt denna artikel får ett godkännande av växtskyddsmedel vars verksamma ämnen återfinns i bilaga 1 till ovannämnda direktiv omprövas när som helst om det finns uppgifter som tyder på att något av kraven för att det skulle beviljas inte längre är uppfyllt.

49. Dessutom skall medlemsstaterna besluta om omprövning av växtskyddsmedel med ledning av de krav som uppställs i artikel 4.1 b i–v och 4.1 c–4.1 f i samma direktiv, vilket domstolen har slagit fast i punkt 39 i domen av den 3 maj 2001 i mål C-306/98, Monsanto (REG 2001, s. I-3279).

50. Artikel 8.3 i direktiv 91/414 skall således tolkas så, att det förfarande för omprövning som föreskrivs i denna bestämmelse innehåller en förberedande fas, som är funktionsmässigt knuten till omprövningen, under vilken medlemsstaterna också är skyldiga att uppfylla de krav som uppställs i artikel 4.1 b i–v och 4.1 c–4.1 f i ovannämnda direktiv. Denna fas är dock skild från det förfarande för godkännande som föreskrivs i artikel 8.2 i samma direktiv.

51. Härav följer således inte att medlemsstaterna är skyldiga att följa bestämmelserna i artikel 4.1 b i–v och 4.1 c–4.1 f i direktiv 91/414, när de beslutar att godkänna att växtskyddsmedel som innehåller verksamma ämnen som inte är upptagna i bilaga 1 till direktivet och som fanns på marknaden redan två år efter anmälan av detta direktiv släpps ut på marknaden inom deras respektive territorium. Det är således i princip det förfarande som fastställts på nationell nivå som är tillämpligt vid utfärdandet av sådana godkännanden för utsläppande på marknaden.

52. Den danska och den franska regeringen har dock i huvudsak gjort gällande att skyldigheten att vid ett förfarande för godkännande av växtskyddsmedel enligt artikel 8.2 i direktiv 91/414 följa bestämmelserna i artikel 4 i nämnda direktiv, vilka avses i artikel 8.3 däri, följer av formuleringen ”utan att det påverkar tillämpningen av punkt 3” jämförd med formuleringen ”[n]är medlemsstaterna i enlighet med punkt 2 omprövar växtskyddsmedel som innehåller ett verksamt ämne” som återfinns i nämnda artikel 8.2 och 8.3.

53. Detta argument kan inte godtas.

54. Såsom generaladvokaten har påpekat i punkterna 70–72 i sitt förslag till avgörande, utgör hänvisningen i artikel 8.2 i direktiv 91/414 till artikel 8.3 endast en precisering av att de växtskyddsmedel som har godkänts i enlighet med kraven enligt nationell rätt, med stöd av nämnda artikel 8.2, också omfattas av det förfarande och de särskilda villkor för omprövning som föreskrivs i nämnda artikel 8.3. Samtidigt innebär formuleringen ”[n]är medlemsstaterna i enlighet med punkt 2 omprövar växtskyddsmedel som innehåller ett verksamt ämne” att det förfarande för omprövning som föreskrivs i artikel 8.3 i direktiv 91/414 är tillämpligt på växtskyddsmedel som innehåller sådana verksamma ämnen som inte är upptagna i bilaga 1 till detta direktiv och som fanns på marknaden redan två år efter anmälan av detta direktiv. Förfarandet avser således produkter som har godkänts i enlighet med artikel 8.2.

55. Denna tolkning överensstämmer med systematiken hos och syftet med de övergångsbestämmelser som infördes genom direktiv 91/414, vari föreskrivs, även för växtskyddsmedel som innehåller sådana verksamma ämnen som inte är upptagna i bilaga 1 till detta direktiv och som således har godkänts med stöd av artikel 8.2 i samma direktiv, ett förfarande för omprövning som i vissa avseenden motsvarar det förfarande för omprövning enligt allmänna rättsgrundsatser som föreskrivs i artikel 4.5 i ovannämnda direktiv.

56. Vad beträffar de krav på att tillhandahålla uppgifter som ställs på den som ansöker om ett godkännande för utsläppande på marknaden av växtskyddsmedel anges dessutom i artikel 13.6 i direktiv 91/414 att medlemsstaterna, med beaktande av bestämmelserna i EG-fördraget, får fortsätta att tillämpa tidigare nationella bestämmelser om krav på uppgifter, så länge ämnena inte finns upptagna i bilaga 1 till direktivet.

57. Med hänsyn till det ovan anförda skall den fjärde frågan besvaras så att artikel 8.2 i direktiv 91/414 skall tolkas så att om en medlemsstat godkänner att växtskyddsmedel som innehåller verksamma ämnen som inte är upptagna i bilaga 1 till direktivet och som fanns på marknaden redan två år efter anmälan av detta direktiv släpps ut på marknaden inom sitt territorium är medlemsstaten inte skyldig att följa bestämmelserna i artikel 4 eller i artikel 8.3 i direktivet.

Den andra frågan

58. Den nationella domstolen har ställt den andra frågan, som skall besvaras härnäst, för att få klarhet i huruvida övergångsbestämmelserna i artikel 16.1 i direktiv 98/8 och de i artikel 8.2 i direktiv 91/414 har samma innebörd trots, att de är formulerade på olika sätt.

59. Domstolen påpekar härvid att det framgår av skäl 20 i direktiv 98/8 att en nära samordning skall säkerställas med annan gemenskapsrätt och särskilt med direktiv 91/414.

60. Vidare erinrar domstolen om att syftet med artikel 8.2 i direktiv 91/414 och artikel 16.1 i direktiv 98/8 är att möjliggöra för medlemsstaterna att under den övergångsperiod som fastställs i de två direktiven tillämpa de befintliga nationella förfarandena för godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som omfattas av dessa direktiv och som innehåller verksamma ämnen som ännu inte har bedömts på gemenskapsnivå.

61. Följaktligen tyder inget på att gemenskapslagstiftaren skulle ha velat ge dessa direktiv olika innebörd.

62. Denna tolkning stöds av punkterna 43 och 44 i domen i det ovannämnda målet Monsanto, där domstolen anger att de övergångsbestämmelser som införts genom artikel 8.2 i direktiv 91/414 motsvarar den lösning som valts genom artikel 16.1 i direktiv 98/8.

63. Med hänsyn till det ovan anförda skall den andra frågan besvaras så att artikel 16.1 i direktiv 98/8 har samma innebörd som artikel 8.2 i direktiv 91/414.

Den femte frågan

64. Den nationella domstolen har ställt den femte frågan för att få klarhet i huruvida artikel 8.3 i direktiv 91/414 skall tolkas så att med en omprövning även skall förstås en bedömning i den mening som avses i artikel 25d.2 Bmw som kan leda till att det verksamma ämnet anges för lagenligt godkännande eller registrering av de växtskyddsmedel i vilka det ingår.

65. Stichting har anfört att angivandet av verksamma ämnen i den mening som avses i artikel 25d Bmw skall betraktas som ett godkännande i den mening som avses i artiklarna 3, 4 och 8 i direktiv 91/414. Den franska regeringen anser att begreppet omprövning av växtskyddsmedel som innehåller ett verksamt ämne enligt artikel 8.2 i samma direktiv måste omfatta inte bara omprövning av sådana produkter som redan har godkänts för utsläppande på marknaden, utan också utvärdering av nya produkter som ännu inte har godkänts och som innehåller ett verksamt ämne som redan används i produkter som har godkänts med stöd av sistnämnda bestämmelse. Kommissionen har gjort gällande att den bedömning av verksamma ämnen som avses i artikel 25d Bmw, i likhet med det förfarande för omprövning av produkter som föreskrivs i artikel 8.3 i direktiv 91/414, sker på initiativ av de nationella myndigheterna. Således anser Stichting, den franska regeringen och kommissionen att bedömningen i fråga utgör en omprövning och skall uppfylla kraven i ovannämnda artikel 8.3.

66. Däremot anser 3M Nederland m.fl. och den nederl ändska regeringen att artikel 8.3 i direktiv 91/414 och artikel 25d Bmw rör olika saker och har olika tillämpningsområden. Den första av dessa artiklar är nämligen endast tillämplig vid omprövning av produkter för vilka det fortfarande finns ett giltigt godkännande, vilket bekräftas i punkt 34 i domen i det ovannämnda målet Monsanto, medan den andra artikeln endast är tillämplig på biocidprodukter för vilka godkännandena löper ut. Med hänsyn till skillnaderna mellan definitionerna av orden ”omprövning” och ”kontroll” kan varken de automatiska förlängningarna av godkännandena eller bedömningen av de verksamma ämnena, vid vilken effekterna på människors och djurs hälsa och på miljön skall beaktas enligt artikel 25d Bmw, betraktas som omprövningar i den mening som avses i artikel 8.3 i direktiv 91/414.

67. Härvid erinrar domstolen om att en omprövning i den mening som avses i direktiv 91/414 förutsätter att växtskyddsmedlet i fråga redan har godkänts och att detta godkännande fortfarande är giltigt vid tiden för omprövningen, vilket redan har konstaterats ovan i punkt 48 i förevarande dom.

68. Dessutom framgår det av en jämförelse mellan artikel 4.5 och artikel 8.3 i direktiv 91/414 att denna omprövning inte handlar om att göra en ny bedömning av det verksamma ämnet i sig utan av det växtskyddsmedel som utgör slutprodukten, och att en sådan omprövning företas på initiativ av de nationella myndigheterna och inte på initiativ av berörda enskilda.

69. Den femte frågan skall således besvaras så att det ankommer på den nationella domstolen att avgöra huruvida den bedömning som föreskrivs i artikel 25d.2 Bmw i alla avseenden motsvarar omprövningen enligt artikel 8.3 i direktiv 91/414 och särskilt om den har de egenskaper som preciseras i punkterna 67 och 68 i förevarande dom.

Den sjätte frågan

70. Den nationella domstolen har ställt den sjätte frågan för att få klarhet i huruvida artikel 8.3 i direktiv 91/414 endast innehåller bestämmelser som avser tillhandahållande av uppgifter före en omprövning eller huruvida bestämmelsen skall förstås så att de krav som nämns i artikeln även har betydelse för hur en omprövning organiseras och genomförs.

71. Domstolen har redan i punkt 47 i förevarande dom erinrat om att medlemsstaterna, i enlighet med artikel 8.3 i direktiv 91/414, skall tillse att kraven i artikel 4.1 b i–v samt 4.1 c–4.1 f är uppfyllda när de ”omprövar växtskyddsmedel som innehåller ett verksamt ämne” som inte är upptaget i bilaga 1 till samma direktiv och som fanns på marknaden två år efter anmälan av detta direktiv och innan omprövningen äger rum. Dessutom framgår det av ordalydelsen i artikel 8.3 i direktiv 91/414 att medlemsstaterna skall tillämpa dessa krav enligt nationella bestämmelser om dokumentationskrav.

72. Kraven i artikel 4.1 b–e i direktivet rör växtskyddsmedlens säkerhet och effektivitet. Artikel 4.1 f i samma direktiv innehåller en skyldighet för medlemsstaterna att fastställa maximala resthalter och anmäla dem till kommissionen för godkännande. Det är med ledning av dessa krav som medlemsstaterna beslutar om omprövning av växtskyddsmedel (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Monsanto, punkt 39).

73. Dessutom konstaterar domstolen att, såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 88 i förslaget till avgörande, artikel 8.3 i direktiv 91/414 inte innehåller någon regel om hur en omprövning skall organiseras och genomföras.

74. Under dessa omständigheter skall den sjätte frågan besvaras så att artikel 8.3 i direktiv 91/414 skall tolkas så att den endast innehåller bestämmelser som avser tillhandahållande av uppgifter före en omprövning.

Den första frågan

75. Den nationella domstolen har ställt den första frågan, som består av två delar, för att få klarhet i huruvida artikel 8.2 och 8.3 i direktiv 91/414 och artikel 16.1 i direktiv 98/8 har direkt effekt efter det att fristerna för införlivandet av ovannämnda direktiv med nationell rätt har löpt ut.

76. Med hänsyn till de svar som lämnats på de övriga frågorna saknas skäl att besvara den första frågan.

77. Det följer av fast rättspraxis att den skyldighet för medlemsstaterna som följer av ett direktiv att uppnå det resultat som föreskrivs i direktivet och deras förpliktelse enligt artikel 10 EG att vidta alla lämpliga åtgärder, både allmänna och särskilda, för att säkerställa att denna skyldighet fullgörs, åligger alla myndigheter i dessa stater, även domstolarna inom ramen för deras behörighet (se bland annat dom av den 10 april 1984 i mål 14/83, Von Colson och Kamann, REG 1984, s. 1891, punkt 26, svensk specialutgåva, volym 7, s. 577, och av den 13 november 1990 i mål C-106/89, Marleasing, REG 1990, s. I-4135, punkt 8, svensk specialutgåva, volym 10, s. 575).

78. Vid tillämpningen av nationell rätt, och särskilt av bestämmelser i en nationell lag som specifikt har införts för att genomföra ett direktiv, såsom den i det förevarande fallet, är den nationella domstolen skyldig att i den utsträckning det är möjligt tolka den nationella rätten mot bakgrund av direktivets ordalydelse och syfte för att uppnå det resultat som avses i direktivet och således följa artikel 249 tredje stycket EG (se, för ett liknande resonemang, bland annat domarna i de ovannämnda målen Von Colson och Kamann, punkt 26, och Marleasing, punkt 8).

Rättegångskostnader

79. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Domslut

På dessa skäl beslutar domstolen (andra avdelningen) följande dom:

1) Artikel 16.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG av den 16 februari 1998 om utsläppande av biocidprodukter på marknaden skall tolkas så den inte innehåller en ”standstill-skyldighet”. Artiklarna 10 andra stycket EG och 249 tredje stycket EG samt direktiv 98/8 innebär dock att medlemsstaterna under den övergångsperiod som föreskrivs i artikel 16.1 i direktivet måste avhålla sig från att vidta åtgärder som allvarligt äventyrar det i direktivet föreskrivna resultatet.

2) Artikel 8.2 i rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden skall tolkas så att om en medlemsstat godkänner att växtskyddsmedel som innehåller verksamma ämnen som inte är upptagna i bilaga 1 till direktivet och som fanns på marknaden redan två år efter anmälan av detta direktiv släpps ut på marknaden inom sitt territorium är medlemsstaten inte skyldig att följa bestämmelserna i artikel 4 eller artikel 8.3 i direktivet.

3) Artikel 16.1 i direktiv 98/8 har samma innebörd som artikel 8.2 i direktiv 91/414.

4) Det ankommer på den nationella domstolen att avgöra huruvida den bedömning som föreskrivs i artikel 25d.2 i 1962 års lag om bekämpningsmedel (Bestrijdingsmiddelenwet) i alla avseenden motsvarar omprövningen enligt artikel 8.3 i direktiv 91/414.

5) Artikel 8.3 i direktiv 91/414 skall tolkas så att den endast innehåller bestämmelser som avser tillhandahållande av uppgifter före en omprövning.

6) Det saknas skäl att besvara den första frågan.