Dokumentet som PDF i original:

Mål C‑456/06

Peek & Cloppenburg KG

mot

Cassina SpA

(begäran om förhandsavgörande från Bundesgerichtshof)

”Upphovsrätt – Direktiv 2001/29/EG – Artikel 4.1 – Spridning till allmänheten, genom försäljning eller på annat sätt, av originalet av ett verk eller av kopior av detta – Användning av exemplar av upphovsrättsligt skyddade möbler som inredning som visas i en försäljningslokal och som fönsterskyltning – Ingen överlåtelse eller besittningsövergång”

Sammanfattning av domen

Tillnärmning av lagstiftning – Upphovsrätt och närstående rättigheter – Direktiv 2001/29 – Harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället – Spridningsrätt

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29, artikel 4.1)

Begreppet spridning av originalet eller kopior av ett verk till allmänheten, på annat sätt än genom försäljning, i den mening som avses i artikel 4.1 i direktiv 2001/29 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället, förutsätter alltid överlåtelse av dessa exemplar. Att endast ge allmänheten tillfälle att använda exemplar av ett upphovsrättsligt skyddat verk eller att visa sådana exemplar för allmänheten utan att denna ens ges tillfälle att använda dem kan följaktligen inte utgöra sådan spridning.

Begreppet spridning ”genom försäljning eller på annat sätt”, i den mening som avses i artikel 4.1 i direktiv 2001/29, ska nämligen tolkas mot bakgrund av de definitioner som anges i WIPO:s (Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten) fördrag om upphovsrätt och i WIPO:s fördrag om framföranden och fonogram, eftersom direktivet syftar till att vidta de åtgärder på gemenskapsnivå som krävs för att gemenskapen ska uppfylla sina skyldigheter enligt nämnda fördrag. Enligt dessa fördrag förutsätter spridning alltid en överlåtelse.

En tolkning av bestämmelserna om spridningsrättens konsumtion i fördraget om upphovsrätt respektive direktiv 2001/29 leder fram till samma slutsats. I artikel 4.2 i direktiv 2001/29 föreskrivs konsumtion av spridningsrätten för originalet eller kopior av ett verk vid den första försäljningen eller överföringen av äganderätten i någon annan form. Samma tolkning ska således ges frasen ”på annat sätt” i artikel 4.1 i direktivet, eftersom dessa båda bestämmelser tillsammans utgör en helhet.

Denna slutsats kullkastas inte av skälen 9–11 i direktiv 2001/29. I dessa skäl anges att utgångspunkten för en harmonisering av upphovsrätt och närstående rättigheter måste vara en hög skyddsnivå, att upphovsmännen måste få en skälig ersättning för utnyttjandet av deras verk och att systemet för skydd av upphovsrätten måste vara effektivt och strikt. Ett sådant skydd kan nämligen bara tillhandahållas inom den ram som gemenskapslagstiftaren har upprättat.

(se punkterna 31–38 och 41 samt domslutet)

DOMSTOLENS DOM (fjärde avdelningen)

den 17 april 2008 (*)

”Upphovsrätt – Direktiv 2001/29/EG – Artikel 4.1 – Spridning till allmänheten, genom försäljning eller på annat sätt, av originalet av ett verk eller av kopior av detta – Användning av exemplar av upphovsrättsligt skyddade möbler som inredning som visas i en försäljningslokal och som fönsterskyltning – Ingen överlåtelse eller besittningsövergång”

I mål C‑456/06,

angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, framställd av Bundesgerichtshof (Tyskland) genom beslut av den 5 oktober 2006, som inkom till domstolen den 16 november 2006, i målet

Peek & Cloppenburg KG

mot

Cassina SpA,

meddelar

DOMSTOLEN (fjärde avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden K. Lenaerts samt domarna G. Arestis, R. Silva de Lapuerta, E. Juhász och J. Malenovský (referent),

generaladvokat: E. Sharpston,

justitiesekreterare: enhetschefen M.-A. Gaudissart,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 15 november 2007,

med beaktande av de yttranden som avgetts av:

–        Peek & Cloppenburg KG, genom A. Auler, Rechtsanwalt,

–        Cassina SpA, genom A. Bock, Rechtsanwalt,

–        Polens regering, genom E. Ośniecką-Tamecką, i egenskap av ombud,

–        Europeiska gemenskapernas kommission, genom H. Krämer och W. Wils, båda i egenskap av ombud,

och efter att den 17 januari 2008 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1        Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (EGT L 167, s. 10).

2        Begäran har framställts i ett mål mellan Peek & Cloppenburg KG (nedan kallat Peek & Cloppenburg) och Cassina SpA (nedan kallat Cassina), angående att möbler gjorts tillgängliga för allmänheten och visats på ett sätt som enligt Cassina inneburit intrång i dess ensamrätt till spridning.

 Tillämpliga bestämmelser

 Internationella bestämmelser

3        WIPO:s (Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten) fördrag om upphovsrätt (nedan kallat WCT) och WIPO:s fördrag om framförande om fonogram (nedan kallat WPPT), vilka antogs i Genève den 20 december 1996, godkändes på Europeiska gemenskapens vägnar genom rådets beslut 2000/278/EG av den 16 mars 2000 (EGT L 89, s. 6).

4        I artikel 6 WCT, med rubriken ”Spridningsrätten”, föreskrivs följande:

”1. Upphovsmän till litterära och konstnärliga verk äger uteslutande rätt att låta göra originalet och exemplar av verket tillgängligt för allmänheten genom försäljning eller annan överlåtelse.

2. Detta fördrag påverkar inte möjligheten för de fördragsslutande parterna att bestämma under vilka omständigheter rätten enligt första stycket skall upphöra efter en första försäljning eller annan överlåtelse av originalet eller exemplar av verket som företagits med upphovsmannens medgivande.”

5        Enligt artikel 8 WPPT, med rubriken ”Spridningsrätten”, äger utövande konstnärer uteslutande rätt att låta göra original och (andra) exemplar av sina framföranden som fixerats på fonogram allmänt tillgängliga genom försäljning eller annan överlåtelse.

6        I artikel 12 WPPT föreskrivs en motsvarande rätt för fonogramframställare.

 De gemenskapsrättsliga bestämmelserna

7        I skälen 9–11, 15 och 28 i direktiv 2001/29 anges följande:

”9) Utgångspunkten för en harmonisering av upphovsrätt och närstående rättigheter måste vara en hög skyddsnivå, eftersom dessa rättigheter har en avgörande betydelse för det intellektuella skapandet. Skyddet av dem bidrar till att bevara och utveckla kreativiteten och gagnar upphovsmän, utövande konstnärer, producenter, konsumenter, kultur, näringsliv och allmänhet. Immaterialrätt har därför erkänts som en integrerad del av äganderätten.

10) För att upphovsmännen och de utövande konstnärerna skall kunna fortsätta med sin skapande och konstnärliga verksamhet måste de få en skälig ersättning för utnyttjandet av sina verk och detsamma gäller producenterna som måste kunna finansiera denna verksamhet. …

11) Ett effektivt och strikt system för skydd av upphovsrätten och närstående rättigheter är ett av de viktigaste sätten för att se till att det europeiska kulturskapandet och den europeiska kulturproduktionen får nödvändiga resurser och för att värna om skapande och utövande konstnärers självständighet och värdighet.

…

15) Den diplomatkonferens som hölls under ledning av Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (WIPO) i december 1996 utmynnade i att två nya fördrag antogs, [WCT] och [WPPT] … . Genom detta direktiv uppfylls också ett antal av dessa nya internationella förpliktelser.

…

28) I det upphovsrättsliga skyddet enligt detta direktiv ingår ensamrätt att bestämma över spridning av verk som ingår i en fysisk vara. Genom den första försäljningen inom gemenskapen av originalet eller kopior av ett verk, om den görs av rättsinnehavaren eller med dennes samtycke, konsumeras bestämmanderätten över vidareförsäljningen av föremålet inom gemenskapen. …”

8        I artikel 4, med rubriken ”Spridningsrätt”, i nämnda direktiv föreskrivs följande:

”1. Medlemsstaterna skall ge upphovsmän en ensamrätt att tillåta eller förbjuda all slags spridning till allmänheten, genom försäljning eller på annat sätt, av originalet av deras verk eller av kopior av detta.

2. Spridningsrätten för originalet eller kopior av verket skall inte konsumeras inom gemenskapen förutom i de fall då den första försäljningen av exemplaret i fråga, eller då den första gången någon annan form av överföring av äganderätten till detta, görs inom gemenskapen av rättsinnehavaren eller med dennes samtycke.”

9        Enligt artikel 1.1 och 1.2 i rådets direktiv 92/100/EEG av den 19 november 1992 om uthyrnings- och utlåningsrättigheter och vissa upphovsrätten närstående rättigheter inom det immaterialrättsliga området (EGT L 346, s. 61) gäller följande:

”1. I enlighet med föreskrifterna i detta kapitel skall medlemsstaterna med den inskränkning som föreskrivs i artikel 5 införa en rätt att medge eller förbjuda uthyrning och utlåning av original och andra exemplar av upphovsrättsligt skyddade verk …

2. I detta direktiv avses med uthyrning upplåtelse för bruk under en begränsad tid mot direkt eller indirekt ekonomisk eller kommersiell nytta.”

10      Enligt artikel 9.1 i direktiv 92/100 ”skall medlemsstaterna föreskriva en ensamrätt [för utövande konstnärer, fonogramframställare, producenter av den första upptagningen av filmer samt för radio- och TV-företag] att genom försäljning eller på annat sätt göra exemplar av [skyddade] alster … tillgängliga för allmänheten, nedan kallad spridningsrätt”.

11      Direktiv 92/100 har upphävts genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/115/EG av den 12 december 2006 om uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende upphovsrättsligt skyddade verk och om upphovsrätten närstående rättigheter (EUT L 376, s. 28). I sistnämnda direktiv återges de ovannämnda bestämmelserna i direktiv 92/100 med motsvarande ordalydelse.

 Den nationella lagstiftningen

12      I 15 § första stycket i upphovsrättslagen av den 9 september 1965 (Urheberrechtsgesetz) (BGBl. 1965 I, s. 1273) föreskrivs följande:

”Upphovsmannen har en ensamrätt att förfoga över sina verk i fysisk form, vilken omfattar bland annat

…

spridningsrätten (17 §),

…”

13      I 17 § första stycket i denna lag stadgas följande:

”Spridningsrätten är rätten att erbjuda originalet eller kopior av ett verk till allmänheten eller att släppa ut sådana exemplar på marknaden.”

 Tvisten i målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

14      Cassina tillverkar sittmöbler. Bolagets kollektion innehåller möbler som är tillverkade efter skisser av Charles‑Édouard Jeanneret, mer känd som Le Corbusier. Till dessa möbler hör fåtöljerna och sofforna i serien LC 2 och LC 3 samt bordssystemet LC 10-P. Cassina har ingått ett licensavtal avseende tillverkning och försäljning av dessa möbler.

15      Peek & Cloppenburg säljer herr- och damkläder i butiker över hela Tyskland. I en av sina butikslokaler inredde bolaget viloutrymmen för kunderna med fåtöljer och soffor av modellerna LC 2 och LC 3 och ett soffbord från bordssystemet LC 10-P. I ett skyltfönster i en lokal ställde Peek & Cloppenburg ut en fåtölj av modell LC 2 som dekoration. Dessa möbler kommer inte från Cassina, utan har tillverkats av ett företag i Bologna (Italien) utan tillstånd från Cassina. Enligt den hänskjutande domstolen omfattades dessa möbler inte vid den tiden av upphovsrättsligt skydd i den medlemsstat där de tillverkades.

16      Cassina ansåg att Peek & Cloppenburg härigenom hade gjort intrång i dess rättigheter och väckte talan mot detta bolag vid Landgericht Frankfurt med yrkande om att rätten skulle förelägga Peek & Cloppenburg att upphöra med denna användning samt tillhandahålla Cassina upplysningar om bland annat distributionskanalerna för dessa möbler. I övrigt yrkade Cassina att Peek & Cloppenburg skulle förpliktas att betala skadestånd.

17      Landgericht Frankfurt biföll Cassinas talan. Denna dom fastställdes i huvudsak i andra instans, varpå Peek & Cloppenburg överklagade till Bundesgerichtshof.

18      Bundesgerichtshof har angett att då Cassina har en ensamrätt till spridning i den mening som avses i 17 § i upphovsrättslagen av den 9 september 1965, beror dess avgörande på huruvida Peek & Cloppenburgs handlande ska anses utgöra intrång i denna rätt.

19      Enligt Bundesgerichtshof föreligger spridning normalt när originalet eller kopior av ett verk överförs från ett företags interna sfär till allmänheten genom äganderätts- eller besittningsövergång. Det kan därvid räcka att besittningen övergår för en begränsad tidsperiod. Frågan uppkommer emellertid huruvida det även är att betrakta som spridning på annat sätt än genom försäljning, i den mening som avses i artikel 4.1 i direktiv 2001/29, att göra exemplar som omfattas av upphovsrätt tillgängliga för allmänheten utan att äganderätten eller besittningen till dessa – och därmed den faktiska möjligheten att förfoga över dem – övergår, därför att de aktuella exemplaren, såsom i målet vid den hänskjutande domstolen, ställts upp i försäljningslokaler enbart i syfte att användas av kunderna.

20      Bundesgerichtshof frågar sig även huruvida visning av ett exemplar i ett skyltfönster i en butik, utan att det ställs till förfogande för användning, redan i sig utgör ett slags spridning till allmänheten i den mening som avses i nämnda bestämmelse.

21      Enligt Bundesgerichtshof uppkommer också frågan huruvida kravet att skydda den fria rörligheten för varor enligt artiklarna 28 EG och 30 EG under de omständigheter som råder i målet vid den nationella domstolen utgör hinder mot utövandet av den ovannämnda spridningsrätten.

22      Mot denna bakgrund beslutade Bundesgerichtshof att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:

”1.      a)     Ska det förhållandet att tredje man ges rätt att använda upphovsrättsligt skyddade verk, utan att denna upplåtelse för bruk innebär en överföring av den faktiska förfoganderätten till dessa verk, anses som spridning till allmänheten på annat sätt [än försäljning], i den mening som avses i artikel 4.1 i [direktiv 2001/29]?

      b)     Ska spridning i den mening som avses i artikel 4.1 i [direktiv 2001/29] även anses föreligga när exemplar av upphovsrättsligt skyddade verk visas offentligt, utan att tredje man ges rätt att använda dessa exemplar?

2.      Om den första frågan ska besvaras jakande:

         Kan skyddet för den fria rörligheten för varor utgöra hinder mot att utöva spridningsrätten i ovannämnda fall när de visade verken inte omfattas av något upphovsrättsligt skydd i den medlemsstat där de tillverkats och sålts?”

 Begäran om återupptagande av det muntliga förfarandet

23      Cassina har i skrivelse av den 7 mars 2008 med stöd av artikel 61 i domstolens rättegångsregler begärt att det muntliga förfarandet ska återupptas, efter det att generaladvokaten meddelat sitt förslag till avgörande. Cassina har bland annat gjort gällande att generaladvokaten grundat sitt förslag till avgörande på flera felaktiga argument, att hon inte beaktat domstolens rättspraxis och att hon inte tagit hänsyn till alla de relevanta omständigheterna i målet. Cassina önskar därför framföra kompletterande upplysningar inför domstolen.

24      Det ska erinras om att det varken i domstolens stadga eller i dess rättegångsregler föreskrivs någon möjlighet för parterna att yttra sig över generaladvokatens förslag till avgörande (se bland annat dom av den 30 mars 2006 i mål C‑259/04, Emanuel, REG 2006, s. I‑3089, punkt 15).

25      Domstolen kan ex officio eller på förslag av generaladvokaten, eller på parternas begäran, besluta att återuppta det muntliga förfarandet, i enlighet med artikel 61 i sina rättegångsregler, om den anser att den inte har tillräcklig kännedom om omständigheterna i målet eller att målet kommer att avgöras utifrån skäl som parterna inte har haft tillfälle att diskutera (se bland annat dom av den 13 november 2003 i mål C‑209/01, Schilling och Fleck-Schilling, REG 2003, s. I‑13389, punkt 19, och av den 17 juni 2004 i mål C‑30/02, Recheio – Cash & Carry, REG 2004, s. I‑6051, punkt 12).

26      Domstolen anser emellertid att den, efter att ha hört generaladvokaten, har tillgång till alla de uppgifter som är nödvändiga för att kunna besvara tolkningsfrågorna.

27      Det finns därför inte anledning att besluta att återuppta det muntliga förfarandet.

 Prövning av tolkningsfrågorna

 Den första tolkningsfrågan, punkterna a och b

28      Den hänskjutande domstolen har ställt den första tolkningsfrågan, punkterna a och b, för att få klarhet i huruvida begreppet spridning av originalet eller kopior av ett verk till allmänheten, på annat sätt än genom försäljning, i den mening som avses i artikel 4.1 i direktiv 2001/29, ska tolkas så att där ingår dels att ge allmänheten tillfälle att använda exemplar av ett upphovsrättsligt skyddat verk utan att denna rätt till användning innebär en överlåtelse, dels att visa sådana exemplar för allmänheten utan att denna ens ges tillfälle att använda dem.

29      Varken i artikel 4.1 eller i någon annan bestämmelse i direktiv 2001/29 preciseras begreppet spridning av ett upphovsrättsskyddat verk till allmänheten tillräckligt. Däremot har detta begrepp definierats tydligare i WCT och WPPT.

30      Enligt fast rättspraxis ska gemenskapsrättsakter så långt möjligt tolkas mot bakgrund av folkrätten, i synnerhet när dessa rättsakter just syftar till att genomföra ett internationellt avtal som gemenskapen har ingått (se bland annat dom av den 14 juli 1998 i mål C‑341/95, Bettati, REG 1998, s. I‑4355, punkt 20, och av den 7 december 2006 i mål C‑306/05, SGAE, REG 2006, s. I‑11519, punkt 35).

31      Det framgår av skäl 15 i direktiv 2001/29 att detta direktiv syftar till att vidta de åtgärder på gemenskapsnivå som krävs för att gemenskapen ska uppfylla sina skyldigheter enligt WCT och WPPT. Under dessa omständigheter ska begreppet spridning i artikel 4.1 i nämnda direktiv så långt möjligt tolkas mot bakgrund av de definitioner som anges i dessa fördrag.

32      I artikel 6.1 WCT definieras begreppet spridningsrätt för upphovsmän till litterära och konstnärliga verk som en uteslutande rätt att låta göra originalet och (andra) exemplar av verket tillgängliga för allmänheten genom försäljning eller ”annan överlåtelse”. Artiklarna 8 och 12 WPPT innehåller samma definition av spridningsrätten för utövande konstnärer och fonogramframställare. Enligt de relevanta internationella fördragen förutsätter spridning alltså alltid en överlåtelse.

33      I artikel 4.1 i direktiv 2001/29 talas i detta sammanhang om spridning ”genom försäljning eller på annat sätt”. Detta begrepp ska därför, i enlighet med de ovannämnda fördragen, tolkas som en form av spridning som måste innebära en överlåtelse.

34      Den slutsatsen följer även av en tolkning av bestämmelserna om spridningsrättens konsumtion i WCT respektive direktiv 2001/29. Sådan konsumtion nämns i artikel 6.2 WCT och kopplas där till samma slags handlingar som dem som avses i artikel 6.1 WCT. Nämnda artikel 6.1 och 6.2 utgör således tillsammans en helhet och ska tolkas gemensamt. Dessa båda bestämmelser avser uttryckligen handlingar som innebär överlåtelse.

35      Artikel 4.1 och 4.2 i direktiv 2001/29 följer samma systematik som artikel 6 WCT och syftar till att införliva sistnämnda bestämmelse. I likhet med i artikel 6.2 WCT föreskrivs i artikel 4.2 i direktivet konsumtion av spridningsrätten för originalet eller kopior av ett verk vid den första försäljningen eller överföringen av äganderätten i någon annan form av exemplaret i fråga. Eftersom nämnda artikel 4 avser införlivande av artikel 6 WCT, och artikel 4 ska tolkas som en helhet, precis som artikel 6 WCT, ska frasen ”på annat sätt” i artikel 4.1 i direktiv 2001/29 tolkas i enlighet med den betydelse som den getts i artikel 4.2, det vill säga så att den anses innefatta en överlåtelse.

36      Av vad som anförts följer att endast handlingar som innebär överlåtelse av exemplar omfattas av begreppet spridning av originalet eller kopior av ett verk till allmänheten på annat sätt än genom försäljning, i den mening som avses i artikel 4.1 i direktiv 2001/29. Enligt vad den hänskjutande domstolen har angett, är så uppenbarligen inte fallet med de handlingar som är i fråga i målet där.

37      Det ska understrykas att denna slutsats, i motsats till vad Cassina har hävdat, inte kullkastas av skälen 9–11 i direktiv 2001/29. I dessa skäl anges att utgångspunkten för en harmonisering av upphovsrätt och närstående rättigheter måste vara en hög skyddsnivå, att upphovsmännen måste få en skälig ersättning för utnyttjandet av deras verk och att systemet för skydd av upphovsrätten måste vara effektivt och strikt.

38      Ett sådant skydd kan bara tillhandahållas inom den ram som gemenskapslagstiftaren har upprättat. Det ankommer således inte på domstolen att till förmån för upphovsmännen skapa nya rättigheter som inte stadgats i direktiv 2001/29 och därmed vidga innebörden av begreppet spridning av originalet eller kopior av ett verk utöver vad gemenskapslagstiftaren har avsett.

39      Det ankommer på den sistnämnda att i förekommande fall ändra gemenskapsbestämmelserna om immaterialrättsligt skydd om den skulle finna att skyddet för upphovsmän enligt gällande lagstiftning inte ligger på tillräckligt hög nivå, och förfoganden som dem i målet vid den nationella domstolen bör kräva tillstånd från upphovsmannen.

40      Av samma skäl kan domstolen inte godta Cassinas argument att begreppet spridning av originalet eller kopior av ett verk ska ges en vid tolkning, eftersom det handlande som är aktuellt i målet vid den nationella domstolen är klandervärt, då upphovsrättsinnehavaren inte fått någon ersättning för användningen av exemplar av sitt verk, som skyddas enligt lagstiftningen i den medlemsstat där dessa exemplar används.

41      Den första tolkningsfrågan ska således besvaras så, att begreppet spridning av originalet eller kopior av ett verk till allmänheten, på annat sätt än genom försäljning, i den mening som avses i artikel 4.1 i direktiv 2001/29, alltid förutsätter överlåtelse av nämnda exemplar. Att endast ge allmänheten tillfälle att använda exemplar av ett upphovsrättsligt skyddat verk eller att visa sådana exemplar för allmänheten utan att denna ens ges tillfälle att använda dem kan följaktligen inte utgöra sådan spridning.

 Den andra tolkningsfrågan

42      Eftersom den första tolkningsfrågan ska besvaras nekande, saknas det anledning att besvara den andra frågan.

 Rättegångskostnader

43      Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (fjärde avdelningen) följande:

Begreppet spridning av originalet eller kopior av ett verk till allmänheten, på annat sätt än genom försäljning, i den mening som avses i artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället, förutsätter alltid överlåtelse av dessa exemplar. Att endast ge allmänheten tillfälle att använda exemplar av ett upphovsrättsligt skyddat verk eller att visa sådana exemplar för allmänheten utan att denna ens ges tillfälle att använda dem kan följaktligen inte utgöra sådan spridning.

Underskrifter

* Rättegångsspråk: tyska.