Lagar & Förordningar

Lagar & Förordningar är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO - gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.

Dokumentet som PDF i original:

62008CJ0550.pdf

Parter

Domskäl

Domslut

Parter

I mål C‑550/08,

angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, framställd av Finanzgericht München (Tyskland) genom beslut av den 13 november 2008, som inkom till domstolen den 11 december 2008, i målet

British American Tobacco (Germany) GmbH

mot

Hauptzollamt Schweinfurt,

meddelar

DOMSTOLEN (fjärde avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden J.‑C. Bonichot (referent) samt domarna C. Toader, K. Schiemann, P. Kūris och L. Bay Larsen,

generaladvokat: V. Trstenjak,

justitiesekreterare: handläggaren B. Fülöp,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 28 januari 2010,

med beaktande av de yttranden som avgetts av:

– British American Tobacco (Germany) GmbH, genom T. Englert och H.‑M. Pott, Rechtsanwälte,

– Hauptzollamt Schweinfurt, genom J. Muhlert, i egenskap av ombud,

– Tjeckiens regering, genom M. Smolek, i egenskap av ombud,

– Polens regering, genom M. Dowgielewicz, i egenskap av ombud,

– Europeiska kommissionen, genom W. Mölls och A. Sauka, båda i egenskap av ombud,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

Domskäl

1. Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 5.2 första stycket första strecksatsen och artikel 15.4 i rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor (EGT L 76, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 57), i den lydelse som är tillämplig i målet vid den nationella domstolen (nedan kallat direktiv 92/12).

2. Begäran har framställts i ett mål mellan British American Tobacco (Germany) GmbH (nedan kallat BAT) och Hauptzollamt Schweinfurt (huvudtullkontoret i Schweinfurt) rörande sistnämndas beslut att ålägga BAT punktskatt för tobak till följd av att partier med skuren tobak avsänts från Tyskland till Frankrike.

Tillämpliga bestämmelser

Direktiv 92/12

3. Tionde och femtonde skälen i direktiv 92/12 har följande ordalydelse:

”Flyttningar från en medlemsstats territorium till en annans får inte leda till kontroller som är ägnade att hindra den fria rörligheten inom gemenskapen. För att kunna bestämma när skattskyldighet inträder är det icke desto mindre nödvändigt att känna till punktskattebelagda varors flyttningar. Bestämmelser bör därför införas om en medföljande handling, ett ledsagardokument, för sådana varor.

Det finns inget behov att använda ledsagardokumentet när de punktskattebelagda varorna flyttas i enlighet med en annan gemenskapens tullprocedur än övergång till fri omsättning …”

4. I artikel 3.1 i direktiv 92/12 anges följande:

”Detta direktiv skall på gemenskapsnivå tillämpas på följande varor, såsom de definieras i relevanta direktiv:

– tobaksvaror.”

5. I artikel 4 c i direktivet definieras begreppet ”uppskovsregler” enligt följande:

” uppskovsregler : en skatteordning som tillämpas på tillverkning, bearbetning, förvaring och flyttning av varor, varvid punktskatten är vilande”.

6. I artikel 5 i direktivet föreskrivs följande:

”1. De varor som avses i artikel 3.1 skall beläggas med punktskatt vid den tidpunkt då de tillverkas inom gemenskapens territorium enligt definitionen i artikel 2 eller när de importeras dit.

Import av en punktskattebelagd vara skall avse införandet av denna vara till gemenskapens territorium …

Då varan omfattas av något gemenskapens tullförfarande vid införandet till gemenskapens territorium, skall importen dock anses äga rum när varan lämnar gemenskapens tullförfarande.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av nationella eller gemenskapens bestämmelser om tullangelägenheter, skall punktskatten anses vilande i följande fall:

– när punktskattebelagda varor kommer från eller är på väg till tredje land … och omfattas av något av de tulluppskovsförfaranden som anges i artikel 84.1 a i [rådets] förordning (EEG) nr 2913/92 [av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4), nedan kallad gemenskapens tullkodex] …

…”

7. I artikel 6.1 i direktiv 92/12 definieras villkoren för skattskyldighet för punktskatt enligt följande:

”Skattskyldighet för punktskatt inträder när varan släpps för konsumtion eller när sådana lagerbrister har registrerats som i enlighet med artikel 14.3 måste beläggas med punktskatt.

Frisläppande av punktskattebelagda varor för konsumtion skall utgöras av

a) varje avvikelse, inklusive otillåten avvikelse, från uppskovsreglerna,

b) all tillverkning, inklusive otillåten tillverkning, av sådana varor utom ramen för uppskovsreglerna,

c) all införsel, inklusive otillåten införsel, av sådana varor om de inte omfattas av uppskovsregler.”

8. I artikel 15.4 i direktiv 92/12 anges följande:

”… [D]en avsändande godkända lagerhavaren och, i förekommande fall, transportören [får] befrias från ansvar endast om han företer bevis på att mottagaren har tagit emot varorna, t.ex. genom det ledsagardokument som avses i artikel 18 på de villkor som fastställs i artikel 19.”

9. I artikel 18 i direktiv 92/12 föreskrivs följande:

”1. Oavsett eventuell användning av datoriserade förfaranden, skall alla punktskattebelagda varor som flyttas mellan medlemsstater under skatteuppskov … åtföljas av ett dokument som upprättas av avsändaren. Detta dokument kan vara antingen en officiell handling eller ett handelsdokument. Dess form och innehåll, liksom det förfarande som skall följas när dess användning objektivt sett är olämplig, skall fastställas i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 24 i detta direktiv.

4. Punkt 1 skall inte tillämpas när punktskattebelagda varor flyttas i enlighet med artikel 5.2.

…”

10. I artikel 19 i direktiv 92/12 anges följande:

”1. Medlemsstaternas skattemyndigheter skall av näringsidkarna underrättas om avsända eller mottagna leveranser genom det dokument som anges i artikel 18 eller en hänvisning till detta. Detta dokument skall upprättas i fyra exemplar …

Destinationsmedlemsstaterna får föreskriva att det exemplar som skall återsändas till avsändaren skall förses med intyg av eller bekräftas av deras nationella myndigheter. De medlemsstater som tillämpar denna bestämmelse måste underrätta kommissionen om detta, och denna skall i sin tur underrätta de övriga medlemsstaterna.

2. När punktskattebelagda varor under uppskovsregler flyttas till en godkänd lagerhavare eller till en näringsidkare med eller utan punktskatteregistrering skall ett exemplar av det administrativa ledsagardokumentet eller handelsdokumentet, vederbörligen påtecknat, återsändas av mottagaren till avsändaren att användas för friskrivning från betalningsansvaret, senast inom 15 dygn efter den månad då mottagaren mottog försändelsen.

3. Det uppskovsförfarande som definieras i artikel 4 c avslutas genom att man låter de punktskattebelagda varorna omfattas av något av de förfaranden som avses i artikel 5.2 och underkastas de villkor som där anges, efter det att avsändaren har mottagit returexemplaret av ledsagardokumentet, vederbörligen påtecknat, där det skall antecknas att varorna har omfattats av sådant förfarande.

…”

Gemenskapens tullkodex

11. I artikel 59.1 i gemenskapens tullkodex föreskrivs att alla varor som ska hänföras till ett tullförfarande ska omfattas av en deklaration för förfarandet i fråga.

12. I artikel 64.1 i kodexen anges följande:

”Om inte annat följer av artikel 5 får en tulldeklaration upprättas av varje person som kan uppvisa varorna i fråga eller låta uppvisa dem för behörig tullmyndighet tillsammans med alla de dokument som krävs för tillämpningen av de regler som gäller för det tullförfarande för vilket varorna deklarerades.”

13. I artikel 84.1 i gemenskapens tullkodex anges följande:

”I artiklarna 85–90 gäller följande:

a) Då termen suspensivt arrangemang används anses den i fråga om icke‑gemenskapsvaror gälla

– aktiv förädling enligt ett suspensionssystem,

b) Då termen tullförfarande med ekonomisk verkan används anses den gälla

– aktiv förädling,

…”

14. I artikel 85 i gemenskapens tullkodex föreskrivs att användningen av ett tullförfarande med ekonomisk verkan ska vara beroende av tillstånd som utfärdas av tullmyndigheterna. I artikel 86 i kodexen preciseras under vilka villkor tillstånd kan beviljas enligt följande:

”Utan att det påverkar de särskilda villkor som föreskrivs inom ramen för förfarandet i fråga skall det tillstånd som anges i artikel 85 … endast beviljas

– personer som lämnar alla nödvändiga garantier för ett korrekt genomförande av verksamheten,

– om tullmyndigheterna kan övervaka och kontrollera förfarandet utan att behöva använda administrativa arrangemang som är oproportionerliga i förhållande till de ekonomiska behoven i fråga.”

15. I artikel 87 i gemenskapens tullkodex anges följande:

”1. Förutsättningarna för användning av förfarandet i fråga skall anges i tillståndet.

2. Tillståndshavaren skall underrätta tullmyndigheterna om alla förhållanden som inträder efter det att tillståndet beviljats och som kan ha inverkan på dess fortsatta giltighet eller innehåll.”

16. I artikel 88 i kodexen föreskrivs följande:

”Tullmyndigheterna får som villkor för att varorna skall hänföras till ett suspensivt arrangemang kräva att säkerhet ställs för betalning av alla tullskulder som kan uppstå för dessa varor.

…”

17. I artikel 114 i kodexen anges följande:

”1. Förfarandet för aktiv förädling skall, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 115, medge att följande varor används i en eller flera förädlingsprocesser inom gemenskapens tullområde:

a) Icke‑gemenskapsvaror som är avsedda för återexport från gemenskapens tullområde som förädlingsprodukter, utan att dessa varor underkastats importtullar eller handelspolitiska åtgärder.

2. I denna förordning används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

a) suspensionssystem: förfarandet för aktiv förädling enligt punkt 1 a.

c) förädlingsprocesser:

– bearbetning av varor,

d) förädlingsprodukter: alla produkter som härrör från förädlingsprocesser.

…”

Den nationella rätten

18. I 18 § tredje stycket i lagen om tobaksskatt ( Tabaksteuergesetz , Bundesgesetzblatt, 1992, del I, s. 2150) föreskrivs att om tobaksvaror har avsänts enligt förfarandet för intern transit inom gemenskapen från ett skatteupplag inom beskattningsområdet till ett skatteupplag, en godkänd mottagare eller ett utfartskontor i en annan medlemsstat och avsändaren, inom en frist på fyra månader från den dag då varorna avsändes, inte lägger fram bevis för att tobaksvarorna har nått sin destination, så anses tobaksvarorna inte längre omfattas av uppskovsreglerna inom beskattningsområdet.

19. I 21 § första stycket första meningen i denna lag anges att tullreglerna gäller analogt avseende frågan när skatteplikt uppkommer eller upphör för tobaksvaror som omfattas av ett tullförfarande.

20. I 23 § andra stycket i tillämpningsförordningen för denna lag ( Verordnung zur Durchführung des Tabaksteuergesetzes , Bundesgesetzblatt 1993, del I, s. 1738) preciseras att den ovannämnda 21 § inte är tillämplig på aktiv förädling enligt uppskovsreglerna när det gäller tillverkning av tobaksvaror.

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

21. BAT importerar råtobak till Tyskland från tredjeland inom ramen för förfarandet för aktiv förädling enligt ett suspensionssystem. BAT bearbetade råtobaken till skuren tobak.

22. För att få omfattas av förfarandet för aktiv förädling enligt suspensionssystemet, åtnjöt BAT ett enda tillstånd för denna råtobak, som inte är en punktskattebelagd vara, med verkan från den 1 juli 2002. Tillståndet var giltigt i samtliga medlemsstater och beviljades av tullmyndigheterna i Förenade kungariket. Genom tillståndet kunde BAT för försändelser av partier med skuren tobak från Tyskland till andra medlemsstater använda följesedlar (”IPR‑Delivery Document”) i stället för det ledsagardokument som i princip krävs enligt artikel 18.1 i direktiv 92/12 i samband med att punktskattebelagda varor flyttas mellan medlemsstater enligt uppskovsreglerna.

23. Under januari och april år 2003 avsände BAT partier med skuren tobak från sin tillverkningsfabrik i Tyskland till ett franskt bolags skatteupplag. Det franska bolaget intygade mottagandet på de ovannämnda följesedlarna. På följesedlarna hade det även angetts att de användes som ledsagardokument.

24. Genom beslut av den 27 maj och den 20 augusti 2003 begärde tyska myndigheter att BAT skulle erlägga punktskatt för tobakspartierna uppgående till totalt 144 550 euro. Eftersom BAT inte hade inkommit med något ledsagardokument, som hade intygats av de franska tullmyndigheterna, hade bolaget enligt myndigheterna inte visat att partierna hade ankommit till ett skatteupplag i Frankrike.

25. Efter det att BAT:s begäran om omprövning hade avslagits, överklagade bolaget dessa beslut till Finanzgericht München (skattedomstolen i München).

26. Den nationella domstolen anser att för att kunna avgöra det aktuella målet ska det först prövas huruvida de aktuella varorna flyttas enligt villkoren i artikel 5.2 första stycket första strecksatsen i direktiv 92/12. I sådana fall kan varorna genom en undantagsbestämmelse i artikel 18.4 i direktivet flyttas mellan medlemsstaterna utan att något ledsagardokument krävs. Den nationella domstolen har i synnerhet ställt frågorna för att få klarhet i huruvida sådana punktskattebelagda varor som är i fråga i det nationella målet, som har tillverkats i en medlemsstat i enlighet med förfarandet för aktiv förädling utifrån varor som inte var punktskattebelagda när de infördes till gemenskapen enligt nämnda tullförfarande, kan anses vara punktskattebelagda varor från tredjeland i den mening som avses i artikel 5.2 första stycket första strecksatsen i direktiv 92/12.

27. Den nationella domstolen har även ställt frågorna för att få klarhet i huruvida domstolen anser att artikel 15.4 i direktiv 92/12 ska tolkas så, att mottagaren kan förete annan bevisning än ett ledsagardokument för att visa att denne tagit emot de punktskattebelagda varorna, för det fall domstolen skulle anse att villkoren i artikel 5.2 första stycket första strecksatsen i direktiv 92/12 inte är uppfyllda.

28. Mot denna bakgrund beslutade Finanzgericht München att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till domstolen:

”1) Ska artikel 5.2 första stycket första strecksatsen i … direktiv … 92/12 … tolkas så, att punktskattebelagda icke‑gemenskapsvaror som omfattas av förfarandet för aktiv förädling enligt artikel 84.1 a i [gemenskapens tullkodex] även omfattas av ett uppskovsförfarande när de tillverkades av icke punktskattebelagda varor först sedan dessa införts enligt förfarandet för aktiv förädling, så att det i enlighet med femtonde skälet i direktiv … 92/12 … inte finns något behov att använda ett ledsagardokument enligt artikel 18.1 i direktiv … 92/12 … när varorna flyttas?

2) Om den första frågan besvaras nekande, ska artikel 15.4 i direktiv … 92/12 … tolkas så, att bevis på att mottagaren har tagit emot de punktskattebelagda varorna även kan företes på annat sätt än genom det ledsagardokument som anges i artikel 18 i direktiv nr 92/12 …?”

Prövning av tolkningsfrågorna

Den första frågan

29. Den nationella domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 5.2 första stycket första strecksatsen i direktiv 92/12 ska tolkas så, att punktskatten ska anses vara vilande för punktskattebelagda varor (såsom tobaksvaror), som tillverkats av icke‑punkskattebelagda varor (såsom råtobak) och införts till gemenskapen enligt förfarandet för aktiv förädling i den mening som avses i bestämmelsen, även om varorna har belagts med punktskatt först genom att de har bearbetats i gemenskapen, vilket innebär att de skulle kunna flyttas mellan medlemsstater utan att myndigheterna kunde kräva en officiell handling eller ett handelsdokument enligt artikel 18.1 i direktiv 92/12.

30. Domstolen erinrar om att det föreskrivs i artikel 18.1 i direktiv 92/12 att alla punktskattebelagda varor som flyttas mellan medlemsstater under skatteuppskov ska åtföljas av ett ledsagardokument.

31. Enligt artikel 18.4 behöver denna skyldighet emellertid inte uppfyllas när punktskattebelagda varor flyttas i enlighet med villkoren i artikel 5.2 första stycket första strecksatsen i direktivet.

32. I artikel 5.2 första stycket första strecksatsen i direktiv 92/12 avses bland annat de fall när punktskattebelagda varor kommer från eller är på väg till tredjeland och omfattas av något av de tulluppskovsförfaranden som anges i artikel 84.1 a i gemenskapens tullkodex. I så fall ska punktskatten anses vilande för dessa varor enligt artikel 5.2 första stycket första strecksatsen.

33. I målet vid den nationella domstolen är det ostridigt att de aktuella varorna är tobaksvaror, vilka ska beläggas med punktskatt enligt artikel 3 i direktiv 92/12. Det är vidare ostridigt att flyttning av dessa varor sker enligt förfarandet för aktiv förädling enligt ett suspensionssystem som avses i artikel 84.1 a tredje strecksatsen i gemenskapens tullkodex.

34. Den nationella domstolens första fråga innebär däremot att det ska prövas huruvida de varor som är aktuella i det nationella målet ska anses vara punktskattebelagda varor som kommer från eller är på väg till ett tredjeland i den mening som avses i artikel 5.2 första stycket första strecksatsen i direktiv 92/12, även om varorna hänförts till kategorin punktskattebelagda varor först genom att de har bearbetats i en medlemsstat.

35. Vid tolkningen av en gemenskapsbestämmelse ska, enligt fast rättspraxis, inte endast dess lydelse beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som den ingår i (se bland annat dom av den 29 januari 2009 i mål C‑19/08, Petrosian m.fl., REG 2009, s. I‑495, punkt 34).

36. Ordalydelsen i artikel 5.2 första stycket första strecksatsen i direktiv 92/12 ger i förevarande fall inte de upplysningar som är nödvändiga för att frågan ska kunna besvaras, vilket medför att bestämmelsen ska tolkas med beaktande av dess sammanhang och de mål som eftersträvas med direktivet, särskilt artikel 18.4 i direktivet, i vilken det anges att skyldigheten avseende ledsagardokument inte behöver uppfyllas om villkoren i artikel 5.2 första stycket första strecksatsen är uppfyllda.

37. Det ska därvid understrykas att det i tionde skälet i direktiv 92/12 preciseras att direktivet syftar till att undvika att flyttningar av en vara från en medlemsstat till en annan ger upphov till kontroller som är ägnade att hindra den fria rörligheten inom gemenskapen. För att kunna bestämma när skattskyldighet inträder är det inte desto mindre nödvändigt att känna till punktskattebelagda varors flyttningar och motivera att det ställs krav på ett ledsagardokument för sådana varor. I femtonde skälet anges emellertid att det inte finns något sådant behov när de punktskattebelagda varorna flyttas i enlighet med något annat av gemenskapens tullförfaranden, såsom förfarandet för aktiv förädling enligt suspensionssystemet.

38. Syftet med direktiv 92/12 är således att begränsa kravet på ledsagardokument till endast de fall då ett sådant formkrav verkligen behövs för att säkerställa kontrollen av flyttningar av punktskattebelagda varor och för att säkerställa att bestämmelserna om skattskyldighets inträde iakttas.

39. Det framgår av direktiv 92/12, genom hänvisning i artikel 18.4 till artikel 5.2 första stycket första strecksatsen, att avsändaren är undantagen från kravet på ledsagardokument i de fall när punktskattebelagda varor omfattas av ett av gemenskapens tullförfaranden, eftersom ett sådant förfarande, enligt dess egna regler, gör det möjligt att säkerställa en sådan kontroll av de ifrågavarande varornas flyttningar som motsvarar en kontroll med ledsagardokument. Detta innebär att iakttagandet av bestämmelserna om uppbärande av punktskatt kan säkerställas.

40. För att avgöra om de aktuella varorna omfattas av tillämpningsområdet för artikel 5.2 första stycket första strecksatsen i direktiv 92/12 och således kan flyttas utan att det behövs något eget ledsagardokument för punktskattebelagda varor, ska det mot denna bakgrund prövas om det regelsystem som är tillämpligt på icke punktskattepliktiga varor som har sitt ursprung utanför gemenskapen, och som införs till gemenskapen i enlighet med förfarandet för aktiv förädling enligt ett suspensionssystem, säkerställer en kontroll när det gäller flyttningar som motsvarar den kontroll som följer av kravet på ledsagardokument, i de fall då förädlingen i gemenskapen leder till att varorna omfattas av kategorin punktskattebelagda varor.

41. Det ska därvid påpekas att skyldigheterna i samband med förfarandet för aktiv förädling enligt suspensionssystemet, vilka avser att säkerställa kontroll av varor som omfattas av detta tullförfarande, ska tillämpas på samma sätt oavsett om de aktuella varorna redan omfattades av detta förfarande när de infördes till gemenskapen, utgjorde punktskattebelagda varor eller omfattades av punktskatt först efter det att varorna hade tillverkats i gemenskapen av icke‑punktskattebelagda varor och införts till Europeiska unionen enligt nämnda förfarande.

42. Detta gäller i synnerhet de skyldigheter som avses i artiklarna 59–64 i gemenskapens tullkodex, enligt vilka det krävs en deklaration för att varorna ska omfattas av ett tullförfarande. Deklarationens mottagande medför att tullövervakning inleds.

43. På samma sätt gäller detta de skyldigheter som avses i artiklarna 85–88 i tullkodexen, enligt vilka det krävs ett tillstånd för användningen av ett tullförfarande med ekonomisk verkan. Behöriga tullmyndigheter ska med stöd av nämnda bestämmelser i tillståndet ange samtliga förutsättningar för ett korrekt genomförande av förfarandet i fråga, bland annat vad gäller ett ”korrekt genomförande av verksamheten”, övervakning och kontroll av förfarandet och inrättandet av garantier.

44. Artikel 5.2 första stycket första strecksatsen i direktiv 92/12 tillämpas följaktligen inte enbart på punktskattebelagda varor från tredjeland, utan även på sådana varor som är aktuella i det nationella målet, vilka tillverkats av icke‑gemenskapsvaror, som inte utgör punktskattebelagda varor och som införts till gemenskapen inom ramen för förfarandet för aktiv förädling enligt ett suspensionssystem.

45. Mot denna bakgrund finns det ingen anledning att fastställa huruvida sådana varor även ska anses vara varor som är på väg till tredjeland i den mening som avses i artikel 5.2 första stycket första strecksatsen i direktiv 92/12.

46. Mot denna bakgrund ska den första frågan besvaras enligt följande. Artikel 5.2 första stycket första strecksatsen i direktiv 92/12 ska tolkas så, att punktskatten ska anses vara vilande för punktskattebelagda varor (såsom tobaksvaror), som tillverkats av icke punktskattebelagda varor (såsom råtobak) och införts till gemenskapen enligt förfarandet för aktiv förädling i den mening som avses i bestämmelsen, även om varorna har belagts med punktskatt först genom att de har bearbetats i gemenskapen. Detta innebär att de kan flyttas mellan medlemsstater utan att myndigheterna kan kräva en officiell handling eller ett handelsdokument enligt artikel 18.1 i direktivet.

Den andra frågan

47. Mot bakgrund av svaret på den första frågan saknas anledning att besvara den andra frågan.

Rättegångskostnader

48. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Domslut

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (fjärde avdelningen) följande:

Artikel 5.2 första stycket första strecksatsen i rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor ska tolkas så, att punktskatten ska anses vara vilande för punktskattebelagda varor (såsom tobaksvaror), som tillverkats av icke punktskattebelagda varor (såsom råtobak) och införts till gemenskapen enligt förfarandet för aktiv förädling i den mening som avses i bestämmelsen, även om varorna har belagts med punktskatt först genom att de har bearbetats i gemenskapen. Detta innebär att de kan flyttas mellan medlemsstater utan att myndigheterna kan kräva en officiell handling eller ett handelsdokument enligt artikel 18.1 i direktivet.