Lagar & Förordningar

Lagar & Förordningar är en kostnadsfri rättsdatabas från Norstedts Juridik där alla Sveriges författningar och EU-rättsliga dokument finns samlade. Nu kan organisationer och företag prova den mer omfattande juridiska informationstjänsten JUNO - gratis i 14 dagar - läs mer om erbjudandet och vad du kan få tillgång till här.

Dokumentet som PDF i original:

62012CJ0556.pdf

DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen)

den 19 juni 2014 (*1)

”Begäran om förhandsavgörande — Elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster — Direktiv 2002/19/EG — Artikel 2 a — Tillträde till och användning av specifika nätdelar och tillhörande faciliteter — Artiklarna 5, 8, 12 och 13 — Befogenhet för nationella regleringsmyndigheter — Skyldighet att ge tillträde till specifika nätdelar och tillhörande faciliteter — Företag som har ett betydande inflytande på en viss marknad — Anslutningsledningar mellan fördelningspunkten i ett accessnät och nätanslutningspunkten hos slutanvändaren — Proportionalitet hos skyldigheten att uppfylla rimliga krav på tillträde till och användning av specifika nätdelar och tillhörande faciliteter — Direktiv 2002/31/EG — Artikel 8 — Politiska mål för nationella regleringsmyndigheters verksamhet”

I mål C‑556/12,

angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Østre Landsret (Danmark) genom beslut av den 26 november 2012, som inkom till domstolen den 3 december 2012, i målet

TDC A/S

mot

Teleklagenævnet,

meddelar

DOMSTOLEN (tredje avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden M. Ilesic samt domarna C.G. Fernlund, A. Ó Caoimh, C. Toader och E. Jarasiūnas (referent),

generaladvokat: P. Cruz Villalón,

justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av:

TDC A/S, genom R. Offersen, advokat,

Danmarks regering, genom V. Pasternak Jørgensen, i egenskap av ombud, biträdd av J. Pinborg, advokat,

Belgiens regering, genom M. Jacobs och T. Materne, båda i egenskap av ombud,

Frankrikes regering, genom J.‑S. Pilczer och D. Colas, båda i egenskap av ombud,

Europeiska kommissionen, genom L. Nicolae, G. Braun och H. Støvlbæk, samtliga i egenskap av ombud,

och efter att den 16 januari 2014 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 2, 8 och 12 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG av en 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter (tillträdesdirektivet) (EGT L 108, s. 7), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/140/EG av den 25 november 2009 (EUT L 337, s. 37, nedan kallat tillträdesdirektivet).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan TDC A/S (nedan kallat TDC), en teleoperatör, och Teleklagenævnet (överklagandenämnd i telekomärenden) rörande en skyldighet att på begäran av en annan teleoperatör anlägga anslutningsledningar som ger slutanvändare tillträde till fibernätet.

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

3

Artikel 1.1 i tillträdesdirektivet har följande lydelse:

”Inom den ram som fastställs i [Europaparlamentets och rådets] direktiv 2002/21/EG [av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv) (EGT L 108, s. 33) i dess lydelse enligt direktiv 2009/140 (nedan kallat ramdirektivet)] harmoniseras genom detta direktiv det sätt på vilket medlemsstaterna reglerar tillträde till samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter. Syftet är att i enlighet med den inre marknadens principer upprätta ett regelverk för förhållandet mellan leverantörer av nät och tjänster, vilket skall leda till hållbar konkurrens och samverkan mellan elektroniska kommunikationstjänster samt gynna konsumenterna.”

4

I artikel 2 a och 2 b i tillträdesdirektivet stadgas följande:

”I detta direktiv skall de definitioner som anges i artikel 2 i [ramdirektivet] gälla.

Följande definitioner skall även gälla:

a)

tillträde: när faciliteter och/eller tjänster görs tillgängliga för ett annat företag på fastställda villkor, med eller utan ensamrätt, i syfte att tillhandahålla elektroniska kommunikationstjänster, bland annat när de används för att leverera informationssamhällets tjänster eller sändningsinnehåll. Bland annat omfattas följande: tillträde till nätelement samt tillhörande faciliteter, vilket kan inbegripa fast eller icke-fast anslutning av utrustning (detta inbegriper i synnerhet tillträde till accessnätet och till faciliteter och tjänster som är nödvändiga för att tillhandahålla tjänster över accessnätet), tillträde till fysisk infrastruktur, inbegripet byggnader, ledningar och master, tillträde till relevanta programvarusystem, inbegripet driftstödssystem, tillgång till informationssystem eller databaser för förbeställning, anskaffning, beställning, framställningar om underhåll och reparation samt fakturering; tillträde till nummeromvandling eller system som erbjuder likvärdiga funktioner, tillträde till fasta nät och mobilnät, i synnerhet för roaming; tillträde till system med villkorad tillgång för digitala televisionstjänster och tillträde till virtuella nättjänster.

b)

samtrafik: den fysiska och logiska sammankopplingen av allmänna kommunikationsnät som används av samma eller ett annat företag för att göra det möjligt för ett företags användare att kommunicera med samma eller ett annat företags användare eller få tillgång till tjänster som erbjuds av ett annat företag. Tjänsterna kan tillhandahållas av de berörda parterna eller andra parter som har tillträde till nätet. Samtrafik är en särskild typ av tillträde som genomförs mellan operatörer av allmänna nät.”

5

I artikel 5 i tillträdesdirektivet, med rubriken ”Nationella regleringsmyndigheters befogenheter och ansvarsområden när det gäller tillträde och samtrafik”, föreskrivs följande:

”1.   Nationella regleringsmyndigheter skall i enlighet med de mål som anges i artikel 8 i [ramdirektivet] främja och i förekommande fall säkerställa tillfredsställande tillträde och samtrafik samt samverkansförmåga mellan tjänster, i enlighet med bestämmelserna i det här direktivet, och därvid utöva sina skyldigheter på ett sätt som främjar effektivitet, hållbar konkurrens, effektiva investeringar samt innovation och största möjliga nytta för slutanvändarna.

I synnerhet skall följande gälla, utan att det påverkar tillämpningen av åtgärder som kan vidtas i enlighet med artikel 8 när det gäller företag med betydande inflytande på marknaden:

a)

De nationella regleringsmyndigheterna skall, i den utsträckning som är nödvändig för att säkerställa att slutanvändarna kan nå varandra, kunna införa skyldigheter för företag som kontrollerar tillträde till slutanvändarna, bland annat när detta är motiverat av skyldigheten att bedriva samtrafik mellan deras nät om detta inte redan sker.

...”

6

Artikel 8 i tillträdesdirektivet, med rubriken ”Införande, ändring eller upphävande av skyldigheter” har följande lydelse:

”1.   Medlemsstaterna skall säkerställa att de nationella regleringsmyndigheterna har befogenhet att införa de skyldigheter som anges i artiklarna 9 – 13a.

2.   Om en operatör efter en marknadsanalys som utförts i enlighet med artikel 16 i [ramdirektivet] anges ha ett betydande inflytande på en viss marknad, skall de nationella regleringsmyndigheterna införa de skyldigheter som anges i artiklarna 9–13 i det här direktivet, om detta är lämpligt.

...

4.   Skyldigheter i enlighet med denna artikel skall grundas på det fastställda problemets art, vara proportionella och motiverade mot bakgrund av målen i artikel 8 i [ramdirektivet]. ...

...”

7

I artikel 12 i tillträdesdirektivet med rubriken ”Skyldigheter avseende tillträde till och användning av specifika nätfaciliteter” föreskrivs följande:

”1.   En nationell regleringsmyndighet får i enlighet med artikel 8 införa skyldigheter för operatörer att uppfylla rimliga krav på tillträde till och användning av specifika nätdelar och tillhörande faciliteter, bl.a. i situationer då den nationella regleringsmyndigheten anser att ett nekat tillträde eller orimliga villkor med liknande verkan skulle hindra uppkomsten av en hållbar konkurrensutsatt marknad på slutkundens nivå eller att det inte skulle ligga i slutanvändarnas intresse.

...

2.   När de nationella regleringsmyndigheterna överväger de skyldigheter som avses i punkt 1 och i synnerhet när de bedömer hur sådana skyldigheter står i proportion till de mål som anges i artikel 8 i [ramdirektivet] ska de särskilt beakta följande faktorer:

a)

Den tekniska och ekonomiska bärkraften för användning och installation av konkurrerande faciliteter i ljuset av marknadsutvecklingen, med beaktande av arten och typen av samtrafik och/eller tillträde, bland annat bärkraften för andra tillträdesalternativ i tidigare led, såsom tillträde till ledningar.

b)

Möjligheten att erbjuda det föreslagna tillträdet med tanke på den tillgängliga kapaciteten.

c)

Nyinvesteringen för ägaren till faciliteten, med beaktande av varje offentlig investering och de risker som investeringen medför.

d)

Behovet av att värna om konkurrensen på lång sikt, med särskild uppmärksamhet på ekonomiskt effektiv infrastrukturbaserad konkurrens.

...”

8

I artikel 13 i tillträdesdirektivet, vilken har rubriken ”Skyldigheter i samband med priskontroll och kostnadsredovisning”, föreskrivs följande:

”1.   En nationell regleringsmyndighet får i enlighet med artikel 8 införa skyldigheter som rör kostnadstäckning och priskontroller, inbegripet skyldighet att tillämpa kostnadsorienterad prissättning och kostnadsredovisningssystem, för vissa specifika typer av samtrafik och/eller tillträde, om en marknadsanalys visar att en brist på effektiv konkurrens innebär att den berörda operatören kan ta ut överpriser eller använda prispress på ett sätt som missgynnar slutanvändarna. För att uppmuntra operatörerna till investeringar, bland annat i nästa generations nät, ska de nationella regleringsmyndigheterna ta hänsyn till den investering som gjorts av operatören och medge denne en rimlig avkastning av den adekvata kapitalinvesteringen, med beaktande av eventuella risker som är specifika för ett visst nytt nätinvesteringsprojekt.

...”

9

I artikel 2 da i ramdirektivet definieras nätanslutningspunkt som ”den fysiska punkt vid vilken en abonnent ansluts till ett allmänt kommunikationsnät ...”.

10

I artikel 8.1 i ramdirektivet föreskrivs följande:

”Medlemsstaterna skall säkerställa att de nationella regleringsmyndigheterna, i samband med att de fullgör de regleringsuppgifter som anges i detta direktiv och i särdirektiven, vidtar alla rimliga åtgärder för att uppnå de mål som framgår av punkterna 2, 3 och 4. Åtgärderna skall stå i proportion till dessa mål.

...”

11

I artikel 8.2 i ramdirektivet föreskrivs följande:

”De nationella regleringsmyndigheterna skall främja konkurrens vid tillhandahållandet av elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster samt tillhörande faciliteter och tjänster och därvid bland annat

...

b)

säkerställa att det inte uppstår någon snedvridning eller begränsning av konkurrensen inom sektorn för elektronisk kommunikation, bland annat i samband med överföring av innehåll,

...”

12

Artikel 8.5 i ramdirektivet har följande lydelse:

”De nationella regleringsmyndigheterna ska för att nå de politiska mål som avses i punkterna 2, 3 och 4 tillämpa objektiva, öppna, icke-diskriminerande och proportionella regleringsprinciper bland annat genom att

...

d)

främja effektiva investeringar och innovation som avser ny och förbättrad infrastruktur men även se till att varje tillträdesskyldighet på lämpligt sätt beaktar den risk som investeringsföretagen ådrar sig, samt tillåta olika samarbetsarrangemang mellan investerare och parter som söker tillträde i syfte att diversifiera investeringsrisken, samtidigt som det ska säkerställas att konkurrensen på marknaden och principen om icke-diskriminering bevaras,

...”

Dansk rätt

13

I 40 § i lag nr 780 av den 28 juni 2007 om konkurrens- och konsumentförhållanden på telemarknaden (Lov om konkurrence- og forbrugerforhold på telemarkedet), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet (nedan kallad 2007 års lag) föreskrivs följande:

”Bestämmelserna om samtrafik omfattar följande områden:

1)

Tillträde till eller tillhandahållande av faciliteter eller tjänster för en annan operatör för att denne ska kunna tillhandahålla elektroniska kommunikationstjänster.

...

Tillträde till eller tillhandahållande av faciliteter eller tjänster enligt första stycket punkt 1 omfattar bland annat tillträde till

1)

nätelement, inbegripet öppet tillträde till accessnät och tillhörande faciliteter samt anslutning av utrustning.

...”

14

I 51 § i 2007 års lag föreskrivs följande:

”IT‑ og Telestyrelsen [IT‑ och telestyrelsen] ska införa en eller flera av de skyldigheter som anges i tredje stycket nedan, med förbehåll för bestämmelserna i 76 a §, för operatörer som har ett betydande inflytande på en marknad enligt 84 d §.

...

De skyldigheter som införs enligt första och andra stycket ska vara baserade på fastställda problem och vara proportionerliga och motiverade med hänsyn till de mål som anges i 1 §. IT‑ og Telestyrelsen fastställer för varje marknad hur omfattande skyldigheterna ska vara och eventuella kvalitetskrav som kan ställas på de samtrafikprodukter avseende vilka operatörer med ett betydande inflytande på marknaden ska införa tillträde enligt 51 § tredje stycket punkt 1 ovan …

Vid proportionalitetsbedömningen enligt fjärde stycket ska IT‑ og Telestyrelsen bland annat beakta

1)

möjligheten att erbjuda den föreslagna samtrafiken med tanke på den tillgängliga kapaciteten,

2)

nyinvesteringen för ägaren till faciliteten, med tanke på de risker som investeringen medför,

3)

eventuella relevanta immaterialrätter.”

15

2007 års lag ersattes av lag nr 169 om elektroniska kommunikationsnät och elektroniska kommunikationstjänster (lov nr. 169 om elektroniske kommunikationsnet og -tjenester) av den 3 mars 2011 (nedan kallad lag nr 169/2011). Lagen trädde i kraft den 25 maj 2011.

16

I 41 § i lag nr 169/2011 stadgas följande:

”Genom de beslut som IT‑ og Telestyrelsen fattar enligt 40§ första stycket ska IT‑ og Telestyrelsen införa en eller flera skyldigheter för operatörer med ett betydande inflytande på marknaden. IT‑ og Telestyrelsen fastställer i varje enskilt beslut skyldigheternas omfattning och innehåll.

Skyldigheter enligt första stycket ovan kan omfatta

1)

nättillträde ...

2)

icke-diskriminerande behandling, ...

3)

öppenhet ...

4)

bokföringsmässig uppdelning ...

5)

priskontroll ...

6)

funktionell uppdelning ...

IT‑ og Telestyrelsen kan i synnerliga fall och efter att ha inhämtat Europeiska kommissionens samtycke införa andra skyldigheter än dem som anges i andra stycket ovan för operatörer med ett betydande inflytande på marknaden.

...”

17

I 42 § i lag nr 169/2011 föreskrivs följande:

”Med skyldighet att ge nättillträde förstås en skyldighet för operatörer med ett betydande inflytande på marknaden att erbjuda faktiskt eller virtuellt nättillträde till vissa närmare angivna nätdelar, tjänster och tillhörande faciliteter.

Operatören ska vidare åläggas en skyldighet att uppfylla rimliga krav för ingående eller ändring av avtal om nättillträde. Skyldigheten kan bland annat omfatta att

1)

ge tillträde till specifika nätdelar och faciliteter, inbegripet nätdelar som inte är aktiva, öppet tillträde till accessnätet, bland annat för att leverera tjänsterna om förval eller val av operatör och erbjudande om återförsäljning av abonnemang.

...

Vid införande av skyldigheter till nättillträde ska IT‑ og Telestyrelsen särskilt beakta

1)

den tekniska och ekonomiska bärkraften för användning och installation av konkurrerande faciliteter med tanke på marknadsutvecklingen och med beaktande av arten och typen av samtrafik och tillträde,

2)

möjligheten att erbjuda det föreslagna tillträdet med tanke på den tillgängliga kapaciteten,

3)

nyinvesteringen för ägaren till faciliteten, med beaktande av varje offentlig investering och de risker som investeringen medför,

4)

behovet av att värna om konkurrensen på lång sikt, med särskild uppmärksamhet på ekonomiskt effektiv infrastrukturbaserad konkurrens.”

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

18

Det framgår av begäran om förhandsavgörande att TDC har ett betydande marknadsinflytande på grossistmarknaden för bredbandsanslutningar via koppar-, kabeltv- och fibernäten.

19

Då IT‑ og Telestyrelsen konstaterade att det förelåg konkurrensproblem på denna marknad införde styrelsen genom beslut av den 20 november 2010, med stöd av den då gällande 2007 års lag, ett antal skyldigheter för TDC, inbegripet en skyldighet att uppfylla rimliga krav på tillträde till bredbandsanslutningar via TDC:s fibernät. Denna skyldighet innebar bland annat anläggande av anslutningsledningar på upp till 30 meter för att ansluta slutanvändaren till fibernätet, vilket tillhandahåller höghastighetstillträde till nätet.

20

TDC överklagade detta beslut till Teleklagenævnet, som i beslut av den 20 juni 2011 i stort fastställde det angripna beslutet. Teleklagenævnet ansåg att skyldigheten att uppfylla rimliga krav på tillträde var proportionell i betydelsen nödvändig, lämplig och tillräcklig för att säkerställa en verklig konkurrens. Dessutom, såsom framgår av begäran om förhandsavgörande, erinrade nämnden om att IT‑ og Telestyrelsen, med tillämpning av artikel 7.3 i ramdirektivet, hade skickat ett förslag till beslutet av den 3 november 2010 till kommissionen, som inte nämnde de omtvistade delarna av denna skyldighet i sitt yttrande över förslaget.

21

TDC överklagade den 12 augusti 2011 Teleklagenævnets beslut av den 20 juni 2011 till Retten på Frederiksberg (domstol i första instans på Frederiksberg), som i sin tur hänvisade målet till Østre Landsret (regional överrätt i östdanmark), eftersom målet innehöll principiella frågor.

22

TDC har i Østre Landsret gjort gällande att den skyldighet att anlägga anslutningsledningar till fibernätet, som infördes av IT‑ og Telestyrelsen, utgör en skyldighet att anlägga ny infrastruktur, trots att begreppet ”tillträde” i den mening som avses i tillträdesdirektivet enligt TDC inte omfattar anläggande av sådan infrastruktur. TDC tillfogade att skyldigheten utgör en betydande ekonomisk börda med följd att den inte är förenlig med proportionalitetsprincipen i artikel 8.1 i tillträdesdirektivet.

23

Teleklagenævnet har påpekat att det råder konkurrensproblem på den berörda marknaden i Danmark, där fibernätet för det första är under uppbyggnad och där fibernätet för det andra – i motsats till andra nättyper (koppar, kabel) – inte omedelbart ansluts till slutanvändaren vid det ursprungliga nätanläggandet. Enligt nämnden utgör skyldigheten att anlägga anslutningsledningar inte en skyldighet att anlägga ny infrastruktur, utan en teknisk anpassning av det befintliga fibernätet. Nämnden anser att IT‑ og Telestyrelsen, enligt artiklarna 8 och 12 i tillträdesdirektivet, har befogenhet att införa en skyldighet att uppfylla rimliga krav på samtrafik från andra operatörer för operatörer som har ett betydande inflytande på en viss marknad, även om detta kan nödvändiggöra anpassningar av nätet i form av bland annat grävningsarbeten. Nämnden påpekade att när en sådan skyldighet införs, görs bedömningen av om de föreslagna åtgärderna är proportionerliga med beaktande av hur stora nyinvesteringar ägaren av faciliteten ska göra.

24

Østre Landsret har i begäran om förhandsavgörande påpekat att det nationella målet avser frågan hur omfattande skyldigheten att uppfylla rimliga krav på tillträde till TDC:s fibernät är. Enligt Østre Landsret är huvudfrågan i detta sammanhang om en tillträdesskyldighet enligt 2007 års lag och ramdirektivet kan innebära att TDC på begäran från en konkurrerande teleoperatör ska anlägga anslutningsledningar från TDC:s fibernät till slutanvändaren, vilket kan kräva ett grävningsarbete på upp till 30 meter.

25

Østre Landsret har mot denna bakgrund beslutat att vilandeförklara målen och ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:

”1)

Omfattar definitionen av ’tillträde’ i artikel 2 a i tillträdesdirektivet tillträde i form av anläggande av anslutningsledningar mellan fördelningspunkten i ett accessnät och nätanslutningspunkten hos slutanvändaren? Har det någon betydelse för svaret att anslutningsledningarnas sträckning är högst 30 meter?

2)

Omfattas anläggande av anslutningsledningar på upp till 30 meter mellan fördelningspunkten i ett accessnät och nätanslutningspunkten hos slutanvändaren av begreppet ’tillträde till och användning av specifika nätdelar och tillhörande faciliteter’ i artikel 12 i tillträdesdirektivet mot bakgrund av artiklarna 2 och 8 [i detta direktiv]?

3)

Har det någon betydelse för svaret på fråga 1 och 2 om tillträdesskyldigheten i form av en skyldighet att anlägga exempelvis anslutningsledningar mellan fördelningspunkten i ett accessnät och nätanslutningspunkten hos slutanvändaren om ägaren av elektroniska kommunikationsnät ska göra investeringar som väsentligt överstiger anskaffningspriset för det elektroniska kommunikationsnät som det ska ges tillträde till?

4)

Har det någon betydelse för svaret på fråga 3 att ägaren får sina kostnader för att anlägga anslutningsledningarna täckta genom att det införs en skyldighet till priskontroll?”

Prövning av tolkningsfrågorna

Den första och den andra frågan

26

Østre Landsret har ställt den första och den andra frågan, som ska prövas gemensamt, för att få klarhet i huruvida artiklarna 2 a, 8 och 12 i tillträdesdirektivet ska tolkas så, att nationella regleringsmyndigheter har befogenhet att införa en skyldighet för en operatör med ett betydande inflytande på en viss marknad – i enlighet med skyldigheten att uppfylla rimliga krav på tillträde till och användning av specifika nätdelar och tillhörande faciliter som ägs av operatören – att på begäran från konkurrerande operatörer anlägga anslutningsledningar på upp till 30 meter mellan fördelningspunkten i ett accessnät och nätanslutningspunkten hos slutanvändaren.

27

För att svara på dessa frågor erinras om de befogenheter som tillträdesdirektivet ger nationella regleringsmyndigheter att införa skyldigheter för operatörer att uppfylla rimliga krav på tillträde till och användning av specifika nätdelar och tillhörande faciliteter. Därefter ska begreppet ”tillträde till och användning av specifika nätdelar och tillhörande faciliteter” tolkas innan prövning ska ske av de villkor som ska vara uppfyllda för att sådana skyldigheter ska kunna införas.

28

Vad inledningsvis beträffar nationella regleringsmyndigheters befogenhet att införa skyldigheter att uppfylla rimliga krav på tillträde till och användande av specifika nätdelar och tillhörande faciliteter erinras om att det framgår av artikel 8.2 i tillträdesdirektivet att om en operatör efter en marknadsanalys som utförts i enlighet med artikel 16 i ramdirektivet anses ha ett betydande inflytande på en viss marknad får nationella regleringsmyndigheter införa de skyldigheter som anges i artiklarna 9–13 i tillträdesdirektivet.

29

Bland skyldigheterna förekommer de som föreskrivs i artikel 12.1 första stycket i tillträdesdirektivet med innebörden att en nationell regleringsmyndighet i enlighet med artikel 8 i samma direktiv får införa skyldigheter för operatörer att uppfylla rimliga krav på tillträde till och användning av specifika nätdelar och tillhörande faciliteter, bland annat i situationer då den nationella regleringsmyndigheten anser att ett nekat tillträde eller orimliga villkor med liknande verkan skulle hindra uppkomsten av en hållbar konkurrensutsatt marknad på slutkundens nivå eller att det inte skulle ligga i slutanvändarnas intresse.

30

Artikel 12 i tillträdesdirektivet jämförd med artikel 8.2 i samma direktiv ger således nationella regleringsmyndigheter befogenhet att införa en skyldighet för operatörer med ett betydande inflytande på en viss marknad att uppfylla rimliga krav på tillträde till och användning av specifika nätdelar och tillhörande faciliteter.

31

Vad därefter beträffar begreppet ”tillträde till specifika nätdelar och tillhörande faciliteter” i artikel 12.1 i tillträdesdirektivet erinras om att med begreppet ”tillträde” enligt artikel 2 a i tillträdesdirektivet ska förstås när faciliteter och/eller tjänster görs tillgängliga för ett annat företag på fastställda villkor, med eller utan ensamrätt, i syfte att tillhandahålla elektroniska kommunikationstjänster, bland annat när de används för att leverera informationssamhällets tjänster eller sändningsinnehåll. Denna bestämmelse preciserar att ”tillträde” bland annat omfattar tillträde till nätelement samt tillhörande faciliteter, vilket kan inbegripa fast eller icke-fast anslutning av utrustning, inbegripet tillgång till accessnätet och nödvändiga faciliteter och tjänster för att kunna tillhandahålla tjänster över accessnätet, tillträde till fysisk infrastruktur, inbegripet byggnader, ledningar och master och tillträde till fasta nät och mobilnät, i synnerhet för roaming.

32

Det framgår således av denna bestämmelses ordalydelse dels att begreppet ”tillträde” omfattar åtgärder som möjliggör att faciliteter och/eller tjänster ställs till ett annat företags förfogande för att tillhandahålla elektroniska kommunikationstjänster, såsom generaladvokaten påpekade i punkterna 17 och 18 i sitt förslag till avgörande, dels att den förteckning över tillträdesformer som anges i bestämmelsen inte är uttömmande.

33

Det preciseras emellertid inte i artikel 2 a i tillträdesdirektivet huruvida tillträde i den mening som avses i bestämmelsen kan omfatta anslutningsledningar mellan fördelningspunkten i ett accessnät och nätanslutningspunkten hos slutanvändaren, vilka är nödvändiga för att möjliggöra tillträde till det befintliga nätet.

34

För att tolka begreppet ”tillträde till specifika nätdelar och tillhörande faciliteter” i artikel 12.1 i tillträdesdirektivet ska begreppet ”tillträde” i artikel 2 a i direktivet därför tolkas mot bakgrund av direktivets systematik och ändamål.

35

Vad beträffar systematiken i tillträdesdirektivet är det tillräckligt att erinra om att artikel 2 b i direktivet definierar samtrafik som den fysiska och logiska sammankopplingen av allmänna kommunikationsnät som används av samma eller ett annat företag för att göra det möjligt för ett företags användare att kommunicera med samma eller ett annat företags användare eller få tillgång till tjänster som erbjuds av ett annat företag.

36

Artikel 5.1 andra stycket a i tillträdesdirektivet, som avser nationella regleringsmyndigheters befogenheter och ansvarsområden när det gäller tillträde och samtrafik, föreskriver att dessa myndigheter, i den utsträckning som är nödvändig för att säkerställa att slutanvändarna kan nå varandra, ska kunna införa skyldigheter för företag som kontollerar tillträde till slutanvändarna, bland annat när detta är motiverat av skyldigheten att bedriva samtrafik mellan deras nät om detta inte redan sker.

37

Det framgår av dessa bestämmelser att begreppet ”tillträde” i den mening som avses i direktivet kan omfatta en utbyggnad av det befintliga nätet som möjliggör en förbindelse mellan detta och slutanvändaren.

38

Vad beträffar målen med tillträdesdirektivet anges i artikel 1.1 i detsamma att dessa är att upprätta ”ett regelverk … vilket skall leda till hållbar konkurrens och samverkan mellan elektroniska kommunikationstjänster samt gynna konsumenterna”.

39

I artikel 8.1 i ramdirektivet föreskrivs således att nationella regleringsmyndigheter, i samband med att de fullgör de regleringsuppgifter som anges i ramdirektivet och i särdirektiven – och således särskilt i tillträdesdirektivet – ska vidta alla rimliga åtgärder för att uppnå de mål som framgår av artikeln och som består i att främja konkurrens vid tillhandahållandet av elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, att bidra till utvecklingen av den inre marknaden samt att främja de intressen som medborgarna i Europeiska unionen har.

40

För att uppnå målen i artikel 8 i ramdirektivet ska nationella regleringsmyndigheter inom ramen för deras befogenheter och ansvarsområden enligt artikel 5.1 första stycket i tillträdesdirektivet säkerställa tillfredsställande tillträde och samtrafik samt samverkansförmåga mellan tjänster, i enlighet med bestämmelserna i direktivet, och därvid utöva sina skyldigheter på ett sätt som främjar effektivitet, hållbar konkurrens, effektiva investeringar samt innovation och största möjliga nytta för slutanvändarna.

41

Vad beträffar artikel 5.1 i tillträdesdirektivet har domstolen slagit fast att det följer av bestämmelsens ordalydelse att de nationella regleringsmyndigheterna har till uppgift att säkerställa tillfredsställande tillträde och samtrafik samt samverkansförmåga mellan tjänster genom åtgärder som inte uppräknas på ett uttömmande sätt (dom TeliaSonera Finland, C‑192/08, EU:C:2009:696, punkt 58).

42

Det ska vidare erinras om att de skyldigheter att uppfylla rimliga krav på tillträde till och användning av specifika nätdelar och tillhörande faciliteter som kan införas för operatörer som har ett betydande inflytande på marknaden inte har angetts uttömmande, utan ska fastställas av nationella regleringsmyndigheter i varje enskilt fall med beaktande av de målsättningar som anges i artikel 8 i ramdirektivet.

43

Det följer av vad som anförts ovan att begreppet ”tillträde till specifika nätdelar och tillhörande faciliteter” i artiklarna 2 a och 12.1 i tillträdesdirektivet kan omfatta anläggande av anslutningsledningar mellan anslutningspunkten i ett accessnät och nätanslutningspunkten hos slutanvändaren.

44

Vad slutligen beträffar de villkor under vilka nationella regleringsmyndigheter kan införa en skyldighet för operatörer med ett betydande inflytande på en viss marknad att uppfylla rimliga krav på tillträde till och användning av specifika nätdelar och tillhörande faciliteter, erinrar domstolen om att det föreskrivs i artikel 8.4 i tillträdesdirektivet att de skyldigheter som nationella regleringsmyndigheter inför för dessa operatörer ska grundas på det fastställda problemets art, vara proportionella och motiverade mot bakgrund av målen i artikel 8.1 i ramdirektivet, vilka återges i punkt 39 i denna dom.

45

Härav följer att nationella regleringsmyndigheter har befogenhet att införa en skyldighet för en operatör med ett betydande inflytande på en viss marknad – i enlighet med skyldigheten att uppfylla rimliga krav på tillträde till och användning av specifika nätdelar och tillhörande faciliteter – att på begäran av konkurrerande operatörer anlägga anslutningsledningar mellan fördelningspunkten i ett accessnät och nätanslutningspunkten hos slutanvändaren, om denna skyldighet bygger på det fastställda problemets art samt är proportionell och motiverad mot bakgrund av de mål som anges i artikel 8.1 i ramdirektivet.

46

Det framgår härvidlag av begäran om förhandsavgörande att TDC – enligt Teleklagenævnet – till följd av det sätt på vilket TDC:s fibernät är uppbyggt, kontollerar när ett hushåll kan anslutas till fibernätet, vilket ger TDC en klar konkurrensfördel i fråga om att värva nya kunder på slutkundens nivå, såtillvida som dessa nya kunder genom avtal är bundna till TDC i minst sex månader. En skyldighet för TDC att anlägga anslutningsledningar skulle således säkerställa att konkurrerande operatörer hade möjlighet att på samma villkor som TDC använda TDC:s fibernät i de områden där detta har byggs ut avseende slutkunder som ännu inte anslutits. Anläggandet av sådana anslutningsledningar är enligt begäran om förhandsavgörande en nödvändig förutsättning för att konkurrerande operatörer till TDC kan värva kunder till fibernättjänster på samma konkurrensvillkor som TDC.

47

Med beaktande av dessa omständigheter ankommer det på Østre Landsret att pröva om den skyldighet att anlägga anslutningsledningar på upp till 30 meter mellan fördelningspunkten i ett accessnät och nätanslutningspunkten hos slutanvändaren, som nationella regleringsmyndigheter har infört för TDC, bygger på det fastställda problemets art och är proportionell och motiverad mot bakgrund av de mål som anges i artikel 8.1 i ramdirektivet.

48

Mot bakgrund av samtliga ovan anförda skäl ska den första och den andra tolkningsfrågan besvaras med att artiklarna 2 a, 8 och 12 i tillträdesdirektivet ska tolkas så, att nationella regleringsmyndigheter har befogenhet att införa en skyldighet för en operatör med ett betydande inflytande på en viss marknad – i enlighet med skyldigheten att uppfylla rimliga krav på tillträde till och användning av specifika nätdelar och tillhörande faciliteter – att på begäran av konkurrerande operatörer anlägga anslutningsledningar på upp till 30 meter mellan fördelningspunkten i ett accessnät och nätanslutningspunkten hos slutanvändaren, om denna skyldighet bygger på det fastställda problemets art samt är proportionell och motiverad mot bakgrund av de mål som anges i artikel 8.1 i ramdirektivet, vilket det ankommer på den nationella domstolen att pröva.

Den tredje och den fjärde frågan

49

Østre Landsret har ställt den tredje och fjärde frågan, som ska prövas gemensamt, för att få klarhet i huruvida artiklarna 8 och 12 i tillträdesdirektivet, jämförda med artikel 13 i detsamma, ska tolkas så, att nationella regleringsmyndigheter, när de överväger att ålägga en operatör, som äger ett elektroniskt kommunikationsnät, att anlägga anslutningsledningar för att ansluta slutanvändaren till detta nät, ska beakta den berörda operatörens nyinvestering och förekomsten av en priskontroll som möjliggör täckning av anläggningskostnaderna.

50

Det erinras härvidlag om att det följer av artikel 12.2 a–d i tillträdesdirektivet att när de nationella regleringsmyndigheterna överväger de skyldigheter som avses i artikel 12.1, och i synnerhet när de bedömer hur sådana skyldigheter står i proportion till de mål som anges i artikel 8 i ramdirektivet, ska de särskilt beakta den tekniska och ekonomiska bärkraften för användning och installation av konkurrerande faciliteter. Detta i ljuset av marknadsutvecklingen, med beaktande av arten och typen av samtrafik och/eller tillträde, möjligheten att erbjuda det föreslagna tillträdet för att bedöma proportionaliten hos de skyldigheter som åläggs operatörer med ett betydande inflytande på en viss marknad, nyinvesteringen för ägaren till faciliteten med beaktande av varje offentlig investering och de risker som investeringen medför och behovet av att värna konkurrensen på lång sikt, med särskild uppmärksamhet på ekonomiskt effektiv infrastukturbaserad konkurrens.

51

I artikel 13.1 i tillträdesdirektivet föreskrivs att en nationell regleringsmyndighet får införa skyldigheter som rör kostnadstäckning och priskontroller i förhållande till företag som har ett betydande inflytande på en viss marknad för vissa specifika typer av samtrafik och/eller tillträde, om en marknadsanalys visar att en brist på effektiv konkurrens innebär att den berörda operatören kan ta ut överpriser eller använda prispress på ett sätt som missgynnar slutanvändarna. För att uppmuntra operatörerna till investeringar, bland annat i nästa generations nät, ska de nationella regleringsmyndigheterna ta hänsyn till den investering som gjorts av operatören och medge denne en rimlig avkastning av den adekvata kapitalinvesteringen, med beaktande av eventuella risker som är specifika för ett visst nytt nätinvesteringsprojekt.

52

I artikel 8.5 i ramdirektivet preciseras för övrigt även att de nationella regleringsmyndigheterna för att nå målen att främja konkurrens, bidra till utvecklingen av den inre marknaden och främja de intressen som medborgarna i Europeiska unionen har, ska tillämpa objektiva, öppna, icke-diskriminerande och proportionella regleringsprinciper. Bland dessa principer anges i punkten d i denna bestämmelse att främja effektiva investeringar och innovation som avser ny och förbättrad infrastruktur bland annat genom att se till att varje tillträdesskyldighet på lämpligt sätt beaktar den risk som investeringsföretagen ådrar sig, samt tillåta olika samarbetsarrangemang mellan investerare och parter som söker tillträde i syfte att diversifiera investeringsrisken, samtidigt som det ska säkerställas att konkurrensen på marknaden bevaras och att principen om icke-diskriminering beaktas.

53

Såsom generaladvokaten har påpekat i punkterna 37 och 38 i förslaget till avgörande följer det av dessa omständigheter att nationella regleringsmyndigheter, när de bedömer om en planerad skyldighet är proportionell mot bakgrund av de mål som anges i artikel 8.1 i ramdirektivet, ska beakta bland annat nyinvesteringen för ägaren till faciliteten och förekomsten av ett system för priskontroll. När nationella regleringsmyndigheter, i enlighet med skyldigheten att uppfylla rimliga krav på tillträde till och användning av specifika nätdelar och tillhörande faciliteter, planerar att ålägga facilitetens ägare att bygga ut det befintliga nätet så att en anslutning mellan nätet och slutanvändaren kan anläggas ska de således beakta kostnaderna för denna utbyggnad.

54

Det följer av samtliga ovan anförda skäl att den tredje och fjärde frågan ska besvaras med att artiklarna 8 och 12 i tillträdesdirektivet jämförda med artikel 13 i samma direktiv ska tolkas så, att nationella regleringsmyndigheter, när de överväger att ålägga en operatör med ett betydande inflytande på en viss marknad att anlägga anslutningsledningar för att ansluta slutanvändaren till nätet ska beakta den berörda operatörens nyinvestering och förekomsten av en priskontroll som möjliggör täckning av anläggningskostnaderna.

Rättegångskostnader

55

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

 

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (tredje avdelningen) följande:

 

1)

Artiklarna 2 a, 8 och 12 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter (tillträdesdirektivet), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/140/EG av den 25 november 2009, ska tolkas så, att nationella regleringsmyndigheter har befogenhet att införa en skyldighet för en operatör med ett betydande inflytande på en viss marknad – i enlighet med skyldigheten att uppfylla rimliga krav på tillträde till och användning av specifika nätdelar och tillhörande faciliteter – att på begäran av konkurrerande operatörer anlägga anslutningsledningar på upp till 30 meter mellan fördelningspunkten i ett accessnät och nätanslutningspunkten hos slutanvändaren, om denna skyldighet bygger på det fastställda problemets art samt är proportionell och motiverad mot bakgrund av de mål som anges i artikel 8.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektivet), i dess lydelse enligt direktiv 2009/140, vilket det ankommer på den nationella domstolen att pröva.

 

2)

Artiklarna 8 och 12 i direktiv 2002/19, i dess lydelse enligt direktiv 2009/140, jämförda med artikel 13 i samma direktiv ska tolkas så, att nationella regleringsmyndigheter, när de överväger att ålägga en operatör med ett betydande inflytande på en viss marknad att anlägga anslutningsledningar för att ansluta slutanvändaren till nätet ska beakta den berörda operatörens nyinvestering och förekomsten av en priskontroll som möjliggör täckning av anläggningskostnaderna.

 

Underskrifter


(*1) Rättegångsspråk: danska.